Vetenskapligt perspektiv och tradition

De vetenskapliga traditionerna behandlar den grundsyn vi har på världen, vilken kunskap vi ägnar oss åt att utveckla och hur vi bättre kan skapa en förståelse om något. De traditioner som ofta nämns är positivism och hermeneutik, vilka vi har valt att beskriva som en bakgrund till den metod vi i denna uppsats arbetar efter.

Positivismen, enligt Thurén (1991), har sitt ursprung i naturvetenskapen och kännetecknas av en tro på absolut kunskap. Medan positivism som ord härstammar från 1800-talet, har traditionen anknytning till antikens Grekland och ligger till grund för det västerländska tänkandet som genom framgångarna i naturvetenskapen under 1600-talet och 1700-talets tro på förnuftet, skapade det mer utpräglade positivistiska sättet att tänka på.

Thurén (ibid.) skriver vidare att positivismens syn på den absoluta kunskapen fås genom att skala bort allt man trott sig veta men som man egentligen inte vet. Resultatet som återstår är då en samling hårda fakta och är därmed fri från exempelvis spekulationer och det som vi vanligtvis kallar intuition. Positivismen har efterhand också spridit sig vidare från naturvetenskaperna till samhällsvetenskaperna och de humanistiska ämnena.

Wallén (1993) tar upp några viktiga punkter om positivismen där bland annat kraven på kunskap beskrivs:

• Kunskap ska vara empiriskt prövbar och mätningar används istället för uppskattningar och bedömningar.

• Kunskapen uttrycks i lagbundenheter och förklaringar anges som orsak och verkan.

De ovanstående punkterna knyter an till metodval för insamling av data som vi senare kommer att behandla mer utförligt. Det kan dock sägas att genom positivismens förutsättningar för kunskap som mätbar och en strävan efter att kunna dra generella slutsatser, sätter krav på data att vara kvantifierbara vilket på så sätt utesluter i huvudsak kvalitativa data och slutsatser genom tolkningar. Detta leder oss därmed till den andra traditionen vilken förmedlar en annan syn på kunskapsutveckling.

Hermeneutiken, till skillnad från positivismen, anser att det finns fler vägar till kunskap än logiskt resonemang och våra fem sinnen (Thurén, 1991). Detta förtydligas av Wallén (1993) som skriver att hermeneutiken innebär en tolkning där forskaren växlar mellan ett del- och helhets- perspektiv i förhållande till en kontext. Med kontext menas att den som tolkar måste se utifrån den situation som texten tillkommit eller läsarens egen situation. Tolkaren har det som kallas förförståelse, som vi också behandlar mer utförligt i ett annat avsnitt, vilket i korthet innebär att det finns en språklig och kulturell gemenskap som måste uppmärksammas. Där positivismen framhåller det observerbara, menar Wallén (ibid.) att tolkningen inom hermeneutiken visar det som inte direkt framträder utan istället det bakomliggande i exempelvis ett samtal eller en handling.

2.2.1 Induktion och deduktion

Ett mål inom vetenskapligt arbete är att komma fram till en slutsats genom slutledning, det vill säga ett resonemang kring de premisser som framkommer under forskningen. Thurén (1991) och Elgmork (1985) tar upp induktion och deduktion som två metoder för att dra slutsatser.

Induktion innebär i korthet att generella teorier skapas utifrån observa- tioner och experiment, förutsatt att det finns en överensstämmelse mellan observationen och teorin (Elgmork, 1985). Generalisering sker utifrån upprepade försök och genom statistiska sannolikhetsberäkningar kan vi komma fram till en teori, som Elgmork (ibid.) uttrycker det, är över- vägande berättigad. Däremot kan vi inte säga att det är en logiskt nödvändig slutledning.

Där tar den deduktiva metoden vid och vänder på mönstret. Genom att sätta upp premisser som är logiskt sammanhängande och ur dessa dra en logisk slutledning, uppnås en sanning förutsatt att premisserna är sanna (Thurén, 1991). Detta är viktigt att lyfta fram eftersom den sanning som framkommer genom ett deduktivt resonemang inte behöver vara överensstämmande med verkligheten om någon av premisserna skulle vara falska, även om den kan verka övertygande genom logiken.

Den deduktiva metoden innebär att forskare kan föra ett resonemang före några observationer har genomförts, men som Elgmork (1985) skriver är denna metod först användbar inom vetenskapen när deduktionen följs av observationer för att kunna verifiera de utsagor som tidigare bildats. En metod som åstadkommer just detta är den hypotetiskt-deduktiva metoden där forskaren genom hypoteser, eller premisser, drar en slutledning som följs av undersökningar som kan bestämma huruvida premisserna stämmer med verkligheten eller inte (Thurén, 1991).

2.2.2 Vårt vetenskapliga perspektiv

Vi arbetar i denna uppsats i huvudsak utifrån den hermeneutiska vetenskapssynen där uppsatsens frågeställningar i första hand väcker en vilja till att skapa förståelse för området, utifrån dess helhet och delar men utan att nödvändigtvis försöka dra generella slutsatser kring våra resultat. Genom tolkning av våra intervjurespondenters kunskap och prioriteringar avser vi att tillsammans med litteratur och andra befintliga teorier utveckla vår förståelse och därmed bygga den grund som vi kan skapa riktlinjer utifrån.

I valet mellan induktion och deduktion ser vi att båda dessa kommer att vara tillämpbara. Vårt genomförande av undersökningen utgår både från en teoretisk grund och från empirin alltefter det behov vi ser framkomma under processens gång. En induktiv metod tillämpas då teorier skapas utifrån empiri men som sedan ligger till grund för ett mer deduktivt arbete i utvecklingen av nya teorier. Dessa teorier ligger också till grund för ytterligare undersökningsarbete. Tillvägagångssättet beskrivs

utförligare i senare avsnitt som behandlar datainsamling samt det praktiska genomförandet.