Sedan Kungl. Gustav Adolfs Akademien fr. o. m. 1 juli 1984 frånträtt huvudmannaskapet för Ordbok över Sveriges dialekter (OSD), fyllde akademiens ordbokskommitte (ordboksstyrelsen) inte längre någon funktion och upplöste sig därför den 24 oktober 1984. Vid sammanträdet ifråga beslöt kommitten att överlåta sina handlingar (protokoll, korre-spondens m. m.) på ordboksföretaget. Vidare föredrog kommittens ord-förande, Gösta Berg, en av mig upprättad promemoria över ordboksföre-tagets verksamhet. I enlighet med kommittens önskan publiceras här denna
ÅTERBLICK PÅ DE GÅNGNA ÅRENS VERKSAMHET
Kungl. Gustav Adolfs Akademien påbörjade 1954 arbetet på en svensk dialektordbok, avsedd att ersätta det föråldrade Svenskt Dialekt-Lexi-kon av J. E. Rietz. Initiativtagare var Valter Jansson, Jöran Sahlgren och Dag Strömbäck.
Akademien utsåg den 23 januari samma år en ordbokskommitte, be-stående av Gunnar Hedström, Valter Jansson, Jöran Sahlgren, Dag Strömbäck och Elias Wessen. Den 6 mars s. å. konstituerade sig kom-mitten som ordboksstyrelse med Jöran Sahlgren som ordförande och Valter Jansson som sekreterare. Samtidigt utökades kommitten med Ture Johannisson och Ivar Lundahl, år 1964 med Lennart Moberg och Harry Ståhl och 1969 med Folke Hedblom. Från 1959 var Vidar Rein-hammar adjungerad medlem.
I juni 1971 skedde en viss omorganisation. Akademien beslöt då tillsätta ett arbetsutskott, som i första hand skulle ombesörja de ärenden som ankom på akademiens ordbokskommitte. I utskottet ingick: Gösta Berg (ordf.), Folke Hedblom, Gunnar Hedström, Valter Jansson, Vidar Reinhammar (sekr.), Dag Strömbäck och Harry Ståhl. Sedermera har tillkommit: Erik Olof Bergfors och Sven Ekbo (1976), Gun Widmark (1978) och Lennart Elmevik (1981), som efterträdde Hedblom. Dag Strömbäck avled 1978, Gunnar Hedström 1982.
Från 1 januari 1954 till 30 juni 1984 har ordboksföretaget drivits med anslag från Humanistiska Fonden (160500), Humanistiska det (3 627167:70) och Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrå-det (HSFR, 4 108 778). Härtill kommer anslag från Knut och Alice Wal-lenbergs Stiftelse (150000), Konung Gustav VI Adolfs 70-års Fond (30000), Erik H. Linds Donationsfond (13 000) och Kungl. Gustav Adolfs Akademien (10000). Anslagsmedlen förvaltades till utgången av 1964 av akademiens skattmästare. Den 1 januari 1965 övertog Dialekt-och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA) förvaltningen av de allmänna anslagsmedlen och inträdde samtidigt som arbetsgivare för ordboksper-sonalen.
Arbetet har bedrivits i följande lokaler: Under de fem första åren förvarades ordbokssamlingarna i Valter Janssons tjänsterum i Philologi-cum, Thunbergsvägen 3; tillfälliga arbetsplatser anordnades i biblioteks-rum i Institutionen för nordiska språk i Philologicum. År 1959 kunde ordboksföretaget flytta in i ett nyinrett vindsutrymme i samma fastighet.
I samband med att ULMA 1967 fick nya lokaler i Östra Ågatan 27, ordnades där lokaler även för dialektordboken. Också de nuvarande lokalerna i Gamla Torget 3, dit Ordbok över Sveriges dialekter flyttade 1974, uppläts av ULMA. Vid samma tid överlät akademien äganderätten till ordlappssamlingarna på ULMA.
Ordbokspersonalen utgjordes under de första åren av timavlönade arbetsledare och ackordsavlönade excerpister. Två excerpister, anställ-da reanställ-dan första verksamhetsåret, Anne-Marie Cronström och Vianställ-dar Reinhammar, är ännu verksamma i företaget. Herbert Gustavson och Gösta Holm fungerade till en början som arbetsledare. Den 1 februari 1955 inträdde Vidar Reinhammar som timanställd arbetsledare och blev under det följande året i praktiken ensam sådan. I juli 1958 kunde ordboksstyrelsen heltidsanställa Reinhammar som arbetsledare, arkiva-rie och ordboksredaktör; 1971 fick denne titeln ordbokschef. I samband med den partiella tjänstledighet som Reinhammar påbörjade 1964, an-ställdes Gunnar Nyström den 15 augusti samma år som vikarie. Sedan Reinhammar återinträtt på heltid, arbetade Nyström på deltid fram till 1 juli 1972, då en heltidstjänst inrättades åt honom som biträdande arbets-ledare och arkivarie. En halv kansliskrivartjänst tillkom 1969; den utöka-des till heltidstjänst 1 juli 1972. Ulla Broberg innehade tjänsten fram till pensioneringen 1982 men arbetade blott 75 procent av heltid. När tjäns-ten skulle återbesättas, kunde den ledigförklaras blott som 3/4 tjänst.
Tjänstebeteckningen ändrades 1983 på grund av innehavaren Birgit Eakers kvalifikationer till amanuens. Den 1 juli 1982 inrättades en 40 procents tjänst som amanuens för Karin Hallen och en halvtidstjänst som assistent för Ann-Marie Söderlind, båda arvodister vid OSD sedan lång tid. OSD:s stab, inklusive arvodisterna, motsvarade den sista juni
1984 ungefär fem heltidstjänster.
Ordbokskommitten vid dess sista sammanträde den 24 oktober 1984. I fonden ordföranden Gösta Berg, vid bordets vänstra sida (fr. v .) Sten Carlsson, Erik Olof Bergfors och Vidar Reinhammar, vid dess högra sida (fr. v .) Gun Widmark, Valter Jansson (skymd) och Harry Ståhl (skymd), samt, med ryggen mot kameran, Lennart Elmevik.
Foto: Astrid Reinhammar.
En rad arvodister har gjort stora arbetsinsatser. Bland dem må här särskilt nämnas: Anne-Marie Cronström som excerpist, Maj Reinham-mar, anställd som excerpist 1957 och sedermera anlitad som extra veten-skaplig medarbetare, samt Margit Neuman, som 1961-1972 utförde ett kämpaarbete som uppordnare av ordlappar. På den vetenskapliga bear-betningens område har Valter Jansson inlagt stora förtjänster.
I de tidiga planerna beräknades, att dialektordboken skulle föreligga utgiven efter 20 år, räknat från starten. Excerptunderlagets tänkta om-fång angavs inte i klarspråk, men det ansågs 1955, att utgivningsarbetet skulle kunna börja, då en million ordlappar samlats in. De år 1953 presenterade kostnadsberäkningarna för hela ordboksarbetet rör sig med just en million ordlappar. Siffran 1,5 million lappar har också nämnts i något sammanhang. Det har sedan lång tid stått klart, att en ordbok redigerad på ett så begränsat material som en million ordlappar och enligt de då rådande tankegångarna inte på långt när skulle göra rättvisa åt dialektsamlingarna i arkiven och annorstädes. Ingen visste tydligen på ett tidigt stadium tillräckligt mycket om dessa samlingar och om det arbete som krävdes för att bygga upp excerptsamlingar med bredd och kvalitet och om tidsåtgången för att redigera ordboken.
Vid insamlingsarbetets början räknades endast med manuell excerpe-ring. Mekanisk kopieringsteknik var då föga utvecklad. Praktiskt taget
endast fotokopiering stod till buds. Den metoden är omständlig och dyrbar och har även andra olägenheter. För kopiering av visst material är den dock användbar, t. ex. för den s. k. Bohuslänsordboken i Göte-borg. Partiet a-fåvinta (dvs. det då färdiga partiet) fotokopierades 1957-58. När xeroxmetoden tillkom, ändrades radikalt möjligheterna att kopiera bl. a. ordlappssamlingarna (sedessamlingarna) i dialektarkiven snabbt, billigt och diplomatariskt noggrant.
Om i stort sett enbart manuell excerpering skulle ha använts i insam-lingsarbetet, hade de starkt ökande arbetsomkostnaderna troligen blivit alltför betungande, samtidigt som insamlingstakten inte kunnat hållas särskilt hög. Risk för nedläggning av ordboksarbetet skulle ha uppstått;
alternativt hade kostnadsutvecklingen tvingat ned ambitionerna till en mycket låg nivå.
Xerokopieringen har använts i OSD:s insamlingsarbete sedan 1964 - i större omfattning först för kopiering av Ortnamnsarkivets dialektords-register. Sedessamlingarna i arkivet i Lund, ca 3 000 000 lappar, xero-kopierades via mikrofilm i två omgångar, 1964 ff. och 1974. Sistnämnda år påbörjades också en systematisk kopiering av sedessamlingarna i ULMA. Denna kopiering har i dag fortskridit så långt, att utom ett par stora sockensamlingar endast ett par landskapsordregister återstår att kopiera. Den intensiva materialinsamlingens tid närmar sig därför sitt slut. Excerpering/kopiering kommer emellertid att fortgå under avsevärd tid framöver.
Jämsides med insamlingen har utförts granskning, uppordning och vetenskaplig bearbetning av materialet. Målet för uppordningsarbetet är att sammanföra alla ordlappar i ett enda register. Mycket arbete återstår, innan målet uppnåtts. F. n. är ordlappssamlingarna uppdelade på det s. k. huvudregistret (a-ö), innehållande sammanförda samlingar från hela landet och omfattande ca en tredjedel av alla ordlapparna; bokstäverna a och b är i princip komplett sammanförda. Resten av det accederade materialet är uppordnad i landskapsserier efter samma principer som huvudregistret.
Den vetenskapliga bearbetningen av materialet sker huvudsakligen efter två linjer. Den ena är källkritiskt inriktad och rör materialets tillförlitlighet. Arbetet resulterar i anmärkningar och kommentarer direkt på ordlapparna till oklara, tvivelaktiga eller påfallande uppgifter. Fortlö-pande görs också särskilda anteckningar, avsedda att ingå i en katalog över olika upptecknares och källors tillförlitlighet. Den andra linjen är etymologiskt inriktad och syftar i första hand till att ge dialektorden adekvata uppslagsord. Målet är en uniformering av alla uppslagsord, så att etymologiskt identiska ord, oavsett deras uttalsformer i dialekterna, skall återfinnas under ett och samma uppslagsord i ordbokssamlingarna.
Kontroll och korrigering av uppslagsorden på xerokopiorna av sedes-samlingarna i arkiven utgör en mycket viktig del av denna verksamhet,
eftersom uppslagsorden i fråga konstruerats efter mycket skiftande prin-ciper och dessvärre inte sällan är missvisande. Den vetenskapliga bear-betningen ställer stora krav på hög reell kompetens. På grund av den kvalificerade personalens litenhet har bearbetningen inte kunnat drivas fram i önskvärd takt.
Ord bokssamlingarna omfattar i dag ca 6 600 000 lappar i sedesformat och ca 300000 belägg i andra format. Nyligen kopierade, ännu ej accede-rade samlingar, omfattar omkring 200 000 lappar.
Redigering påbörjades redan på 1950-talet. Ett provhäfte över ord på bla gavs ut 1961. Huvudredaktör var Gunnar Hedström. Största vikten läggs i provhäftet på ordbetydelserna, medan uttalsuppgifterna är sum-mariska. Redigeringen av häftet föregicks av en särskild excerpering i arkiven av ord på bla. Metoden att på det sättet skapa underlag för ett ordboksparti är mindre lämplig för en kontinuerlig redigering. För att få ett underlag för ett första ordinarie ordbokshäfte excerperades på samma sätt material på a till ak i början på 1960-talet. Gunnar Hedström hade ordboksstyrelsens uppdrag att redigera häftet och samtidigt utforma regler för den framtida redigeringen. Bl. a. av ekonomiska skäl kunde Hedström anlitas endast kortare perioder. Redigeringen drog därför ut över många år. Nya belägg kom under tiden in genom den fortlöpande excerperingen av andra källor än de sedessamlingar i arkiven, som särskilt excerperats (se ovan). Gång efter annan måste därför manuskrip-tet kompletteras och artiklar omarbetas. Krav på utförligare uttalsupp-gifter än de i provhäftet presenterade ledde också till att materialet ånyo måste genomgås. Omarbetningar och tillägg gjorde, att manuskriptet a-ak fick större omfång än planerat. Nu efteråt kan man med beklagande konstatera, att publiceringen av ordboken bort påbörjas omkring 1970 eller åren närmast därefter. När akademien vid tre ansökningstillfällen i rad 1977 och 1978 begärde tryckningsanslag, vann den inte gehör hos HSFR. I stället väcktes i forskningsrådet en debatt om OSD, som inte enbart var av godo.
OSD måste enligt ordboksstyrelsens mening efter ett initialskede över-föras till finansiering direkt via statsbudgeten. Detta låg även i HSFR:s intresse. En gemensam uppvaktning från HSFR och akademien an-gående OSD:s finansiering gjordes den 1 november 1979 hos statsrådet Jan-Erik Wikström. På statsrådets uppmaning ingick akademien samma år till utbildningsdepartementet med en begäran om bl. a. att OSD skulle överföras till DOVA-organisationen och där utgöra en särskild enhet, jämställd med dialekt- och ortnamnsarkiven. Akademiens skrivelse
sän-des från departementet till DOVA-nämnden och Statens arkivstyrelse för yttrande, och akademien fick sedan i sin tur yttra sig över deras skrivelser i frågan Guli 1980). Någon ytterligare åtgärd vidtogs inte av departementet vid det tillfället. Efter en ny hänvändelse från HSFR i frågan beslöt statsrådet Bengt Göransson hösten 1982 uppdraga åt Åke
Kromnow att göra en departementsutredning om OSD:s ambitionsnivå, organisation och finansiering.
Kromnows promemoria överlämnades i september 1983. Kromnow förordade däri att OSD fr. o.m. budgetåret 1984/85 skulle överföras från Kungl. Gustav Adolfs Akademien och HSFR till DOVA-organisationen och att OSD skulle vara ett självständigt projekt under DOVA-nämndens direkta inseende. OSD-chefen skulle därför få samma självständiga ställ-ning inom organisationen som DOVA:s arkivchefer. En rådgivande nämnd skulle knytas till OSD liksom förhållandet är vid DOVA-arkiven.
Vidare föreslogs som önskvärt alternativ, att arbetet vid OSD skulle resultera i en tryckt ordbok om 6 000 sidor. ULMA borde enligt förslaget även i fortsättningen svara för OSD:s personalredovisning, bokföring och lokalskötsel.
Regeringen lade i proposition 1983/84: 100 bil. 10 fram förslag om överföring av OSD till DOVA-myndigheten som ett självständigt pro-jekt. Ordboksprojektet bör enligt propositionen leda till att en ordbok
över Sveriges dialekter ges ut och att utgivningen påbörjas snarast möjligt.
Riksdagens kulturutskott biträdde regeringens förslag om medelsbe-räkning för projektet OSD och uttalade i samband därmed »att det ur allmänkulturell synpunkt är värdefullt att resultatet av ordboksarbetet publiceras i form av en tryckt ordbok så att allmänheten får tillgång till resultatet i lättillgänglig form».
Den 2 maj 1984 fattade riksdagen beslut i frågan i enlighet med det i propositionen framlagda och av kulturutskottet biträdda förslaget att överföra OSD till DOVA-organisationen från 1 juli 1984.
Frågan om OSD:s status inom DOVA-myndigheten har av departe-mentet lösts i enlighet med akademiens begäran om jämställdhet mellan OSD och arkiven. Från 1 juli 1984 är OSD organiserat som ett DOVA-arkiv med egen förvaltning; departementet har således inte följt utreda-rens förslag om att vissa administrativa frågor även i fortsättningen skulle ombesörjas av ULMA. Likställdheten med DOVA-arkiven fram-hävs genom en företagen namnändring: ordboksföretagets officiella namn är numera Arkivet för Ordbok över Sveriges dialekter. Som en direkt följd därav är ordbokschefens officiella tjänstebenämning arkiv-chef. DOVA-nämnden har rekommenderat företaget att även i fortsätt-ningen använda benämfortsätt-ningen Ordbok över Sveriges dialekter jämte förkortningen OSD.
Möbler, förvaringsskåp och övriga inventarier i ordbokslokalerna samt den av ordboksföretaget disponerade boksamlingen har i samband med att akademien frånträdde huvudmannaskapet för ordboksföretaget genom beslut av akademiens styrelse utan vederlag överlämnats till det nybildade arkivet.
Centrala förhandlingar har förts om OSD:s tjänster. Följande tjänster
har inrättats: 1) arkivchef F 23-26, 2) förste arkivarie F 18-20, 3) ar-kivarie h F 17 (40 procent), 4) amanuens/arar-kivarie h F 11 (75 procent), 5) kansliskrivare/assistent/förste arkivassistent F 2-10 (50 procent). L-ATF-förhandlingar om inplacering i lönegrad etc. har skett idag (24 oktober 1984).
Förslag till ledamöter i OSD:s rådgivande nämnd ingavs av ordboks-chefen vid DOVA-nämndens sammanträde den 4 september 1984. Aka-demien hade för sin del föreslagit Lennart Elmevik och Lennart Moberg.
För övrigt innehöll förslaget Erik Olof Bergfors, Sven Ekbo och Sigurd Fries.