Fastighetsvetenskap Institutionen för Urbana studier Kandidatexamen 15 hp Malmö högskola VT 2015
Dragkampen om trygghet
- En fallstudie av Kroksbäck
Battle of safety
- A case study of Kroksbäck
Titel: Dragkampen om trygghet - En fallstudie av Kroksbäck
Program: Fastighetsföretagande programmet, TGFFF
Nivå: Kandidatexamen Grundnivå 15 hp
Termin: VT 2015
Författare: Sofia Addén och Mirzeta Hasifić Handledare: Mikaela Herbert
Nyckelord: bostadsområde, trygghetslösning, otrygghet, Kroksbäck, fysisk barriär, fysisk förändring, aktörer, kontinuerlig rörelse
Sammanfattning
Syfte Att på en övergripande nivå analysera potentiella konflikter som kan uppstå när aktörer arbetar med trygghetslösningar på skilda sätt i ett bostadsområde.
Metod Studien är genomförd med hjälp av en kvalitativ metod med intervjuer och har en grund i en fallstudie av Kroksbäck.
Teori Det finns skilda synsätt och metoder för att arbeta mot en ökad trygghet i ett bostadsområde. Arbetet kan ske både via en fysisk utformning för att avskilja sig från offentliga rum samt via sociala insatser genom exempelvis satsningar på mötesplatser för att få en ökad rörelse av människor i området.
Empiri MKB arbetar med att öppna upp sitt bostadsområde för att öka den upplevda tryggheten och motverka den sociala grundproblematiken som finns i området. Brf Kroksbäck har istället valt att avgränsa sig med en fysisk barriär mot den offentliga miljön, för att förhindra obehörigas vistelse på föreningens område. Ett förslag på en fysisk förändring av Kroksbäck har lagts fram av Malmö stad.
Analys Resultatet i studien visar att det finns ett starkt samband mellan den fysiska utformningen av Kroksbäck och otrygghet i området.
Slutsatser Eftersom aktörerna arbetar med skilda trygghetslösningar och drar åt varsitt håll, skapas en dragkamp om tryggheten.
Title: Battle of safety
- A case study of Kroksbäck
Program: Real Estate Management, TGFFF
Level: Bachelor´s degree 15 hp
Term: Spring semester 2015
Authors: Sofia Addén och Mirzeta Hasifić Supervisor: Mikaela Herbert
Keywords: residential area, safety solution, insecurity, Kroksbäck, physical barrier, physical change, operators, continuous movement
Abstract
Purpose At a general level, analyze potential conflicts that may arise when actors work to increase safety in different ways in a residential area. Method The study was conducted using a qualitative method with interviews and
has a basis in a case study of Kroksbäck.
Theory There are different approaches and methods to work toward greater safety in a residential area. The work can be done both through physical design to separate themselves from public space as well through social intervention by, for example, to investments in meeting places in order to get an increased movement of people in the area.
Empirical MKB is working with opening up their neighborhood to increase the findings perceived safety and counteract the basic social problems in the area. Brf
Kroksbäck has instead chosen to limit themselves to a physical barrier against the public environment, to prevent unauthorized people at their property. The city of Malmö has proposed a physical redevelopment of Kroksbäck.
Analysis The result of the study shows that there is a strong correlation between the physical design of Kroksbäck and the insecurity in the area.
Conclusion Since the operators are working with various safety solutions and are pulling in opposite directions, this creates a tug of war about the safety.
Förord
Det här examensarbetet omfattar 15 högskolepoäng och är den avslutande kursen på Fastighetsföretagandeprogrammet för Malmö Högskola med inriktning Fastighetsvetenskap. Arbetet har genomförts under vårterminen 2015, där författarna har studerat skilda trygghetslösningar i stadsdelen Kroksbäck i Malmö.
Vi skulle vilja rikta ett stort tack till Områdesförvaltaren för MKB i Kroksbäck, representanter från Brf Kroksbäcks styrelse, Stadsbyggnadskontoret Malmö stad, Utvecklingssamordnaren på SoF Väster Malmö stad och doktorand Manne Gerell som har varit ytterst hjälpsamma och positivt inställda vid insamling av vårt material.
Vi vill speciellt tacka vår handledare Mikaela Herbert för ett fantastiskt engagemang, bemötande och god vägledning.
Tack!
Malmö, maj 2015
Sofia Addén
Mirzeta Hasifić
Innehållsförteckning
1 Inledning 7
1.1 Bakgrund och problemformulering 7
1.2 Syfte och frågeställningar 8
1.3 Avgränsning 8
2 Teori 10
2.1 Trygghetsarbete i bostadsområdet 10
2.2 Rädsla i relation till fysiska rum 11
2.3 Utformningen av tryggare och säkrare bostadsområden 12
2.4 Centrala aktörer för ett bostadsområdes utveckling 14
2.4.1 Boende 14 2.4.2 Fastighetsägare 15 2.4.3 Myndigheter 15 2.4.4 Näringsliv 16 2.4.5 Samverkan 16 2.5 Social kontroll 16
2.6 Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED) 17
2.7 Inhägnade bostadsområden och trygghet 18
2.7.1 Gated community 18
2.7.2 Inhägnade bostadsområden i Malmö 20
2.8 Sammanfattningsvis 22 3 Metod 23 3.1 Kvalitativ ansats 23 3.2 Använda metoder 24 3.2.1 Fallstudie 24 3.2.2 Intervjuer 25 3.3 Materialinsamling 26
3.4 Primär- och sekundär data 27
3.5 Validitet 28 3.6 Reliabilitet 28 3.7 Etiska överväganden 29 4 Empiri 30 4.1 Kroksbäck 30 4.1.1 Områdesbeskrivning 30
4.2 Otrygga platser i Kroksbäck 32
4.2.1 MKB:s perspektiv 32
4.2.2 Brf Kroksbäcks perspektiv 35
4.3 Brf Kroksbäcks och MKB:s respektive trygghetslösningar 36
4.3.1 Sociala insatser 39
4.4 Framtida fysiska förändringar 42
4.4.1 Aktörernas syn på förslag av fysisk förändring utifrån ett trygghetsperspektiv 44
4.5 Framtida mål för Kroksbäck 47
4.6 Sammanfattningsvis 49
5 Analys 50
5.2 Konsekvenserna av skilda trygghetslösningar i Kroksbäck 51 5.3 Aktörernas syn på den föreslagna fysiska förändringen i Kroksbäck 54
6 Slutsats 55
6.1 Dragkampen om trygghet 56
Referenser 57
Bilaga 1 Intervju Brf Kroksbäck Bilaga 2 Intervju MKB
Bilaga 3 Intervju Stadsbyggnadskontoret Bilaga 4 Intervju Manne Gerell
1 Inledning
I det inledande avsnittet presenterar författarna studiens bakgrund och problemformulering. Vidare redovisas frågeställningar som används för att besvara studiens syfte och slutligen beskrivs den avgränsning som har gjorts för studien.
1.1 Bakgrund och problemformulering
”Vi kan bara göra attraktiva förslag och bädda så gott vi kan. Vi tycker att Kroksbäck är otroligt prioriterat att förändra fysiskt” (intervju Stadsbyggnadskontoret).
Stadsbyggnadskontoret i Malmö har lagt fram ett förslag på en fysisk förändring i stadsdelen Kroksbäck, för att möta kritiken kring den upplevda otryggheten och avsaknaden av service som råder i området. För att bryta den segregation som enligt arkitekten på Stadsbyggnadskontoret finns i Kroksbäck är målet med den fysiska förändringen att skapa ett större flöde och blandning av människor i området. För att kunna uppnå målet framförs det i förslaget att öppna upp Norr- och Sörbäcksgatan mot Lorensborgsgatan, för att få en genomgång och skapa ett flöde. Det framförs även att ett torg planeras, som en förlängning av Norrbäcksgatan, för att komplettera den rådande avsaknaden av serviceutbud och mötesplatser i området. Bostadsaktörerna som finns i Kroksbäck, MKB och Brf Kroksbäck, ställer sig till den föreslagna fysiska förändringen på skilda sätt eftersom deras förutsättningar skiljer sig åt.
En diskussion har under en lång tid förts om huruvida ett tryggt och säkert bostadsområde bör utformas. Det finns flera arbetssätt som kan användas av aktörer vid arbetet mot att skapa en ökad trygghet i ett bostadsområde (Listerborn, 2002). Kroksbäck är ett socialt utsatt område, som är mycket omtalat i media på grund av oroligheter och kriminalitet. Det är därför intressant att studera hur Kroksbäcks bostadsaktörer arbetar ur ett trygghetsperspektiv. När bostadsbolag i ett och samma
område väljer att arbeta med skilda trygghetslösningar kan ett flertal konsekvenser uppkomma som bör tas i beaktning
1.2 Syfte och frågeställningar
Studien syftar till att med utgångspunkt i en fallstudie av stadsdelen Kroksbäck i Malmö, undersöka och analysera positiva respektive negativa effekter samt potentiella konflikter som kan uppstå när aktörer väljer att arbeta med att skapa trygghet på skilda sätt i ett bostadsområde. För att få en djupare förståelse kring hur aktörer går tillväga för att skapa trygghet i sitt bostadsområde, utförs en konkret fallstudie av stadsdelen Kroksbäck i Malmö. Fallstudien bygger på intervjuer med aktörer i det berörda området.
För att kunna besvara syftet har följande frågeställningar formulerats.
• Hur kan olika aktörer arbeta med att skapa trygghet i ett bostadsområde?
• Vilka är de potentiella konsekvenserna av att skilda bostadsbolag arbetar med olika trygghetslösningar inom ett område?
• Hur tolkar olika aktörer den föreslagna fysiska förändringen i Kroksbäck ur ett trygghetsperspektiv och hur kan skillnader i dessa tolkningar förstås?
1.3 Avgränsning
Studien är geografiskt avgränsad till stadsdelen Kroksbäck i Malmö. En fallstudie har utförts där intervjuer gjorts med representanter från Brf Kroksbäck och från bostadsbolaget MKB som är verksamma i området. För att få en bättre förståelse för effekterna av aktörernas skilda sätt att arbeta med trygghetslösningar hade det varit behövligt att även ta hänsyn ur ett boendeperspektiv. På grund av en begränsad tidsram har emellertid detta fått lämnas därhän i studien. Boendeperspektivet är därför något som kan utgöra ett förslag till vidare studier.
Slutligen studeras vilka utvecklingsmöjligheter samt vilken potential det finns för en fysisk förändring i framtiden för Kroksbäck. Redogörande lösningsförslag lämnas dock utanför studiens omfattning.
2 Teori
I teoriavsnittet kommer författarna att beröra befintlig teori kring trygghetsaspekter med hjälp av olika synsätt. Vidare behandlas det hur ett bostadsområde fysiskt bör utformas för att uppnå en upplevd trygghet för de boende. Det beskrivs även vilka centrala aktörer som är verksamma i ett bostadsområde samt deras betydelse för områdets utveckling.
2.1 Trygghetsarbete i bostadsområdet
Det har länge diskuterats kring hur säkra bostadsområden bör utformas. Olika aktörer kan ha skilda synsätt och metoder för att arbeta mot en ökad trygghet i ett bostadsområde. Det finns olika trygghetslösningar som aktörer kan investera i för att skapa en trygghet i området, det kan både vara sociala insatser eller fysiska utformningar. En trygg miljö, en miljö där människor kan och vill vistas utan rädsla, kan skapas på flera olika sätt, exempelvis genom utformning av belysning, uteserveringar och boendeinflytande (Listerborn, 2002). Beroende på vart i ett bostadsområde händelser som kan skapa en rädsla sker, och hur nära de boende upplever dessa händelser har det en inverkan på de boendes trygghet. Desto längre bort en oönskad händelse inträffar, desto mindre påverkan har händelsen på boendes upplevda trygghet. De platser som mest påverkar boendes upplevda trygghet är hemmet, trappuppgången och gården (Gerell & Hallin, 2014).
I en stad finns det både privata och offentliga rum. Dessa begrepp har under en lång tid använts i många olika kontexter, vilket gör det svårt att definiera dem. Uppdelningen av privata och offentliga rum har ifrågasatts på många håll, men har varit svår att ersätta med ett annat synsätt. Att fysiskt avgränsa ett stadsrum kan ge signaler att ett område är privat trots att det juridiskt sätt inte behöver vara det. Arbetet med att förebygga brott inriktas oftast på att beskydda det privata och detta görs exempelvis genom att arbeta med inbrottsskydd och fysiska barriärer i form av staket och grindar som avgränsar det
privata rummet. Det förväntas finnas en trygghet i det privata rummet oavsett vilken ordning som råder, medan det i det offentliga rummet istället enbart eftersträvas en gemensam ordning (Listerborn, 2002).
Däremot har forskare inom urbansociologin påvisat att det finns nackdelar med att allt för stora saneringar och försköningar av stadsrum utförs. Det skapas därför en oro för att dessa trygghetsinsatser gör att det offentliga rummet blir allt mer otillgängligt för olika grupper i samhället. En konsekvens av denna åtgärd kan leda till en social exkludering, eftersom människor utesluts. Även när det gäller privatisering av stadsrum stängs obehöriga grupper ute genom exempelvis grindar och portlås. Människor kan också stängas ute på grund av att de aldrig har haft anledning befinna sig i området (Listerborn, 2002).
2.2 Rädsla i relation till fysiska rum
Det finns tre olika aspekter av rädsla när det gäller boendemiljö. Den första aspekten är föreställningar om hot och risker på grund av förutfattade meningar som är grundade av rykten, tidigare erfarenheter samt medias påverkan som ger underlag för att bedöma ett område. En rädsla kan då skapas för de grupper och individer som är kopplade till dessa områden (Listerborn 2002; Sandstig 2010).
Den andra aspekten är sociala relationer och är nära kopplad till den första aspekten, föreställd rädsla. I denna aspekt läggs fokus på vad individen kroppsligen representerar. Det kan vara hur en individ handlar i den urbana offentligheten, hur den rör sig och hur den klär sig samt vilken köns- och etnicitetstillhörighet individen har (Listerborn, 2002).
Den fysiska miljön utgör den tredje aspekten och skiljer sig från de andra eftersom den behandlar det materiella. Aspekten är kopplad till fysiska miljöer som undviks vid speciella tidpunkter på grund av rädsla och en känsla av utsatthet i rummet. Rädslan hänger mycket ihop med hur den fysiska platsen är utformad när det gäller belysning, översiktlighet och avstånd till typiska mötesplatser (Listerborn, 2002).
Åtgärder för att lösa problem med kopplingen mellan uppkommen rädsla och fysiska rum kan göras via olika insatser. Det kan exempelvis vara att skapa en bättre belysning, bättre kollektivtrafik samt olika former av övervakning beroende på vilket problem som åsyftas (Listerborn, 2002).
2.3 Utformningen av tryggare och säkrare bostadsområden
Trygghet kan främjas och motverkas genom den fysiska utformningen av ett bostadsområde. Ett trygghetstänkande kan uttryckas på flera olika sätt. Det kan vara att fysiskt avgränsa ett bostadsområde, vilket gör att det skapas en förändring av stadsbilden. Dessa förändringar kommer stegvis leda till att vi får en mer kontrollerad och mindre tillgänglig stadsmiljö. Det kan även vara att förbättra närmiljön i området genom att till exempel göra satsningar på torg och serviceutbud för att få en ökad rörelse av människor i området (Listerborn, 2002).
De framgångsrika arkitekterna Newman (1972) och Coleman (1985) menar att höghusbebyggelse bör undvikas eftersom det i dessa hus bor fler människor, vilket gör det svårare att känna igen sina grannar och urskilja de obehöriga. Det bör istället implementeras ett territoriumtänk där det ska byggas övervakningsbara bostadsområden i mindre enheter och där obehöriga lätt kan pekas ut.
Newman (1972) menar även att det ibland i vissa områden kan vara svårt att särskilja privata eller offentliga platser. Detta eftersom vissa grupper använder offentliga platser som egna territorium, vilket de boende i området kan uppleva som hotfullt och det här påverkar i sin tur deras rörelsemönster i området negativt. Han hävdar också att en trygghet skapas inom det privata området med en fysisk barriär mot den offentliga miljön. Det är den fysiska avgränsningen som skapar en trygghet för de boende och sammansättningen av människor inom det privata området spelar därför en mindre roll. Newman rekommenderar dock att det i ett område bör finnas olika grupper av människor med olika åldrar, livsstilar, bakgrunder, familjestrukturer samt inkomst för att den största tryggheten ska kunna skapas.
Vetenskapsteoretikern Hillier (1996) kritiserar Newmans och Colemans forskning. Hillier hävdar istället att avgränsade bostadsområdet löper en större risk att utsättas för inbrott än vad höghus i rutnätskvarter gör. Hillier menar att inhägnade bostadsområden inte är lösningen på problemen med den upplevda kriminaliteten i området, utan det är snarare inhägnandet som utgör problemet. Han bygger sina argument utifrån Jacobs teorier om den levande staden där en informell trygghet ska finnas i en stadsmiljö. Jacobs (1961) menar att det i en stadsmiljö både kan finnas trygghet och anonymitet och hävdar också att trygghet inte behöver betyda att alla människor ska veta allt om varandra. Vidare menar Jacobs även att det inte är relevant att veta vilka människorna är, tryggheten ligger istället i att veta att det finns människor i närheten.
Asplund (1991), som är socialpsykolog, instämmer med Jacobs om att urban trygghet inte behöver ha en personlig prägel och inte heller måste bygga på bekantskap eller samhörighet. Asplund menar att tryggheten ska förbli anonym och att människor istället ska hjälpas åt med att övervaka sina bostadsområden.
Både Jacobs och Newman använder begreppet anonymitet. Begreppet anonymitet har dock olika innebörder för dem. Jacobs menar att anonymitet inte är något dåligt för ett bostadsområde medan Newman hävdar att anonymitet försvårar arbetet med övervakningen av bostadsområdet eftersom det blir svårare att identifiera obehöriga. Jacobs påstår att obevakade trapphus gör att man bibehåller en anonymitet medan dessa enligt Newman bör undvikas eftersom han anser att det är lätta flyktvägar för inbrottstjuvar. På detta sätt skiljer sig de bådas åsikter åt. Hillier tycker, likt Jacobs och tvärtemot Newman, att inbrott minimeras genom att det finns en kontinuerlig rörelse av människor i området (Listerborn, 2002). Jacobs (1961) menar även att det inte bara är viktigt med en kontinuerlig rörelse i ett område, utan även utformningen av gatorna i ett bostadsområde har en stor betydelse för huruvida boende upplever om ett område är tryggt eller farligt att röra sig i. Byggnaderna bör vara vända mot gatorna för att de boende ska kunna ha en bra uppsikt över vad som sker utanför hemmet.
2.4 Centrala aktörer för ett bostadsområdes utveckling
För att ett bostadsområde ska kunna utvecklas till det bättre krävs det ett samspel mellan flera olika aktörer i området så som boende, fastighetsägare, myndigheter och näringsidkare. De ska tillsammans kunna hantera den belastning eller de störningar som kan förekomma i ett område (Gerell & Hallin, 2014).
2.4.1 Boende
En självklar aktör i bostadsområdet utgörs av de boende själva. Den sociala miljön i ett bostadsområde utvecklas av de boende. Trygghet i ett bostadsområde skapas genom att bostadsområdets egenskaper och förutsättningar ska tillfredsställa varje individ och dennes familjs grundläggande behov. Finns det en god samarbetsvilja mellan boende skapas en upplevd trygghet och tillit, samtidigt som antalet problem minskar i bostadsområdet (Gerell & Hallin, 2014).
2.4.1.1 Boendestrategier för en ökad trygghet
När det i ett bostadsområde uppstår social oordning kan de boende agera på olika sätt. De boende kan använda sig av flera typer av strategier när det gäller deras sätt att hantera otrygghet i ett bostadsområde (Skogan 1992; Herbert 2013).
En strategi kan vara voice, där någon av de boende vill skapa en förändring tillsammans med andra som bor i området. Det här gör den boende genom att försöka få sin röst hörd. Om strategin inte ger ett önskat resultat och inte är värt besväret kan det leda till att de som är resursstarka väljer att flytta till ett annat område, de använder sig då av strategin exit. Det finns även en mildare variant av formen exit, där de resursstarka istället väljer att bo kvar i området. Eftersom det finns motstridiga intressen från andra boende begränsar den resursstarka personen sina rörelsemönster och sin sociala påverkan i bostadsområdet för att undvika problem. De individer som är mindre resursstarka och därmed inte har möjligheten att flytta på sig, väljer istället att isolera sig. När dessa människor som är aktiva i området väljer att flytta eller isolera sig får det
en negativ påverkan på de boendes ordning och sammanhållning i området (Gerell & Hallin, 2014).
En social oordning och olika former av kriminalitet kan göra att ett område får ett dåligt rykte. Det kan leda till färre besökare och begränsade möjligheter av resurser i området. Denna negativa påverkan på boendet brukar benämnas spiral of decay. Motsatsen är när påverkan istället är positiv genom att människor känner sig stolta och har en lojal anknytning till området, denna term benämns loyalty. Det här leder till en stabilitet i området och risken för negativa effekter minskar (Gerell & Hallin, 2014). I en tidigare engelsk studie har det konstaterats att det finns ett tydligt samband mellan ett områdes oordning och individers otrygghet (Brunton-Smith & Sturgis 2011).
2.4.2 Fastighetsägare
Fastighetsägaren har ur ett förvaltningsperspektiv stor påverkan på de boendes livssituation och utan deras aktiva medverkan är det omöjligt att skapa en hållbar struktur i ett bostadsområde. Fastighetsägare kan ha olika strategier och hantering av störningar när de förvaltar sina bostäder. Vissa fastighetsägare ser enbart fastigheten ur ett kortsiktigt ekonomiskt perspektiv och en god relation till de boende prioriteras inte i första hand. Andra fastighetsägare ser istället fastigheten som en långsiktig investering där goda relationer till hyresgästerna är en central faktor till framgång (Gerell & Hallin, 2014).
2.4.3 Myndigheter
Det finns många olika myndigheter som skapar trygghet i ett bostadsområde genom att de är närvarande för de boende. Exempel på myndigheter som finns i Kroksbäck är vårdcentral och skolor (Gerell & Hallin, 2014).
2.4.4 Näringsliv
Olika typer av aktörer främst näringsidkare har en stor betydelse för området eftersom de utgör en lokal mötesplats och ett tredje rum utanför hem och arbetsplats. Det är ofta platser som många människor söker sig till under dagarna. Det kan dock få motsatt effekt om platserna övertas av olika typer av grupper som mer eller mindre använder platsen till kriminell verksamhet. Detta kan göra att boende undviker platsen då den känns otrygg (Gerell & Hallin, 2014).
2.4.5 Samverkan
Det gäller att de olika aktörerna kan samarbeta inom och mellan aktörsgrupperna för att kunna utveckla bostadsområdet. Finns det brister i samverkan kan det vara svårt att hantera störningar som kan uppstå (Gerell & Hallin, 2014). En social desorganisation innebär att det är en lägre grad av social organisation. En social desorganisation skapas i områden där det bor många resurssvaga individer, likt Kroksbäck. I sociala desorganiserade bostadsområden har individerna en lägre grad av samarbetsförmåga och tillit till varandra. Det kan innebära att det uppstår en bristfällig förmåga att förebygga, kontrollera och hantera brottslighet i området (Sampson & Graif, 2009).
2.5 Social kontroll
I storstadsmiljöer, framförallt i de större städerna, är oron och rädslan för brott som störst. I ett tidigt skede diskuterades det om problemet handlade om att kontrollera brottsligheten eller om rädslan för brott är ett problem i sig (Smith, 1989). En viktig aspekt i det brottsförebyggande arbetet är social kontroll, vilket kan förstås som de processer och mekanismer som syftar till att reglera individers och gruppers beteende. Detta i enighet med de regler, normer och värderingar som finns i samhället eller i den sociala gruppen (Parsons 1951; Larsson & Backman 2011).
Social kontroll i ett bostadsområde syftar till att kontrollera de boendes beteende med de normer som finns i området för att upprätthålla en lokal ordning. Det finns olika former
av social kontroll och den kan ha både positiva och negativa effekter på ett bostadsområde. Den huvudsakliga formen är den informella och utövas av människor genom att boende till exempel håller uppsikt i området och använder sig av direkta tillsägelser. Den andra formen av social kontroll är den formella och utövas av exempelvis polis, rättsväsendet och myndigheter som har sin utgångspunkt i regelverk (Lekare, 2009). En ökad formell kontroll genom exempelvis kameraövervakning, vaktbolag och närvaro av polis utövas för att ytterligare motverka oordning i ett bostadsområde. På kort sikt kan formell social kontroll ge effekter lokalt, men det finns dock en risk att problemen flyttas vidare till närliggande områden i staden. En annan risk är att den informella sociala kontrollen kan ge konsekvenser för ett bostadsområde genom att de boende som använder sig av exempelvis direkta tillsägelser känner sig hotade av dem som blir tillsagda. Det här kan bidra till att människor kan avsäga sig ansvaret att aktivt agera om något inträffar i bostadsområdet (Engdahl, 2011).
I större städer kan det enligt Boverket (1998) uppkomma en brist på social kontroll, eftersom storleken på staden kan bidra till att det skapas en anonymitet mellan människor. Det kan även bidra till en minskad överblickbarhet som kan leda till desorientering och främlingskap i exempelvis bostadsområden.
2.6 Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED)
Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED) är en modell som används för brottsförebyggande arbete. Modellen bygger vidare på Newmans idéer för ett tryggare bostadsområde där det genom olika utformningar i form av planteringar, trottoarer, grindar och staket minskar ett brottsligt beteende i området och uppmuntrar människor till att hålla uppsikt över vad som händer i omgivningen. Med hjälp av olika typer av utformningar definieras ett territorium för de boende, vilket i sin tur leder till att människor skapar en känsla för vad som är privat respektive offentligt. Vid en väl fungerande naturlig övervakning kan inkräktare i området lättare avslöjas (Listerborn, 2002).
För att lättare kunna övervaka ett bostadsområde kontinuerligt bör det finnas en tanke bakom hur fönster och belysning placeras samt hur trottoarer och entréer är utformade.
Den naturliga övervakningen i ett bostadsområde kan öka ytterligare genom att antalet entrévägar är få samt att det är tydligt vad som är privata och offentliga gångvägar. Genom att dessutom förstärka dörrar och fönster med lås försvåras möjligheten till att inbrott sker. CPTED är en metod som är lätt att kommunicera för poliser och planerare för att tillsammans öka tryggheten i ett bostadsområde. Med hjälp av förändringar i den fysiska utformningen av miljön stärks territorialiseringen i området (Listerborn, 2002).
2.7 Inhägnade bostadsområden och trygghet
2.7.1 Gated community
Under 1990-talet började forskare studera gated communities eftersom fenomenet började ta form i ett flertal olika länder runt om i världen. Det är dock under de senaste tio åren som forskningen kring detta har intensifierats (Roitman 2010; Grant & Mittelsteadt 2004; Herbert 2013). En återkommande definition av fenomenet gated community är att användningen av marken ska vara avsedd för bostadsändamål. Det ska även finnas fysiska barriärer i form av exempelvis murar, staket eller motsvarade konstruktion som avskiljer området från obehöriga med hjälp av någon form av tillträdeskontroll. Dessa avgränsade områden som vanligtvis hade utgjorts av allmän plats så som parker, floder, stränder och gator är istället enbart tillgängliga för de som är bosatta inom dem. Övriga kan enbart tillträda om de har fått ett godkännande från någon av de boende för att befinna sig inom området (Blakely & Snyder, 1997).
Det är vanligt att gated communities förknippas med den amerikanska versionen som associeras med privatisering i stor utsträckning. De avgränsade områdena erbjuder ett stort serviceutbud samt en hög grad av upplevd exklusivitet. Blakely och Snyder (1997) menar att det finns fyra huvudsakliga motiv till att människor väljer att bosätta sig i en gated community. Dessa motiv är utestängning, stabilitet, privatisering och gemenskap. För de boende i gated communities finns en önskan om privatisering för att internt kunna reglera över allmän service. När det gäller motivet stabilitet handlar det om att vilja bo med likasinnade människor samt att bostadsområdet ska vara förutsägbart, det vill säga att det finns en förståelse kring hur området fungerar. Syftet med utestängningsmotivet är att skapa en trygg närmiljö och därmed hålla obehöriga utanför.
De fysiska barriärerna är till för att få en ökad upplevd trygghet samt att skydda fastigheterna från skadegörelse. Gemenskapen är inte det främsta motivet till att upprätta fysiska barriärer utan är snarare en möjlighet till att utvidga privatiseringen.
Enligt Low (2003) kan en gated community leda till en ökad känsla av trygghet bakom de låsta grindarna, samtidigt som otryggheten i närområdet konstrueras upp som en farlig plats att befinna sig på och att man därför behöver försvara sig genom fysiska barriärer. Blakely och Snyder (1997) menar att det kan förekomma en så kallad säkerhetszon inom ramarna av de fysiska barriärerna. Inhägnade bostadsområden är den svenska motsvarigheten till gated communities. Skillnaden är att det i ett inhägnat bostadsområde inte erbjuds ett serviceutbud som det gör i ett gated community, utan inhägnaden fungerar istället som en säkerhetszon. När det gäller de inhägnade bostadsområdena upprättas de fysiska barriärerna och tillträdeskontrollerna på de boendes egna initiativ istället för att det är byggherrens och arkitektens beslut. På de boendes initiativ har Brf Kroksbäck i Kroksbäck, som är en stadsdel i Malmö, valt att hägna in sitt bostadsområde med en fysisk barriär i form av ett staket. Syftet till avgränsningen är att skapa en säkerhetszon för att hantera risker i närmiljön.
2.7.2 Inhägnade bostadsområden i Malmö
Utvecklingen av inhägnade bostadsområden skapade tidigt en diskussion både medialt och akademiskt, där det betonades att detta inte var något önskvärt i Sverige. I början av 2000-talet uppmärksammades det centralt belägna området Lugnet i Malmö efter att området hägnats in med hjälp av murar, staket och grindar för att förhindra tillträde för obehöriga (Herbert, 2013).
I Malmö gjordes under våren 2012 en kartläggning över ett antal inhägnade flerbostadshusområden, som hägnats in med hjälp av exempelvis staket och grindar med lås eller elektroniska passagesystem. Studien omfattar observationer av 85 stycken inhägnade bostadsområden. Av dessa observationer utgjordes 70 stycken, det vill säga drygt 80 procent, av bostadsrätter. Det är alltså en klar majoritet av de inhägnade bostadsområdena i Malmö som utgörs av bostadsrätter. En anledning till att denna upplåtelseform dominerar i Malmö kan ha att göra med att de boende själva kan påverka sin egen boendemiljö och trygghet genom att bland annat hägna in området. Det har blivit allt vanligare att människor förväntas ta ett större ansvar för sin trygghet sedan det offentliga ansvarstagandet har minskat allt mer. En annan faktor är att omflyttningar i större utsträckning sker i hyresfastigheter och bidrar till att boende har en svagare ansvarskänsla för sin boendemiljö (Herbert 2013; Listerborn 2002).
2.7.2.1 Fysiska barriärers olika utformningar
De fysiska barriärerna som avgränsar ett område kan vara av olika karaktär. Det kan vara allt ifrån murar och smidesstaket till betydligt högre staket med skarpa taggar eller taggtråd. Det som alla har gemensamt är att de på något sätt är försedda med ett passagesystem. Utformningen av de fysiska barriärerna kan ge olika uttryck som påverkar områdets identitet. De kan både ge en känsla av trygghet, eftersom man stänger ute obehöriga, men kan också ge en motsatt känsla av att området upplevs utsatt och att man är i behov av att skydda sig. Det är viktigt att det reflekteras kring den estetiska utformningen eftersom det kan ge negativa effekter på stadsmiljön, exempelvis kan ett högt staket med skarpa taggar ge ett intryck av att närmiljön kring området kan vara utsatt (Herbert, 2013).
De inhägnade bostadsområdena som undersöktes i den tidigare nämnda studien är till 80 procent helt inhägnade, vilket innebär att området är fullständigt avgränsat från alla håll och utrustade med ett låssystem. Ett område kan även vara delvis inhägnat då en fysisk barriär endast avskiljer åt ett visst håll exempelvis då man vill undvika en genomströmning av människor (Herbert, 2013), vilket är den form av fysisk barriär som tillämpats av Brf Kroksbäck. Enligt Newman (1972) kan en genomströmning av människor förhindras genom den här typen av begränsning. Detta är ett effektivt sätt för att avhjälpa problem med otrygghet och kriminalitet i ett bostadsområde. Det är ovanligt att en barriär placeras fritt, oftast är den ansluten tätt intill huskroppar så att en innergård skapas men den kan även placeras så att den avgränsar en bakgård (Herbert, 2013).
En fysisk avgränsning kan föras upp utan att bygglov krävs oavsett hur höga de är såvida det fysiska hindret har en genomsiktlighet på minst 50 procent. Utgörs det fysiska hindret av en mur eller plank krävs dock bygglov om höjden överstiger 1,8 meter, eftersom genomsiktligheten är lägre än 50 procent. När lagen är utformad på det här sättet är det möjligt att uppföra en fysisk barriär utan ett myndighetsbeslut. Det finns därför inte något specifikt som förhindrar förekomsten av ett samhälle med allt fler inhägnade områden (Malmö stad, 2015).
2.7.2.2 Effekter av inhägnade bostadsområden
I samhället upplevs inhägnade bostadsområden som en oroande utveckling som riskerar att leda i fel riktning med en minskad tolerans mot brottslighet och större otrygghet. Syftet med inhägnade bostadsområden är i grunden att de boende ska känna sig trygga, men forskning och tidigare erfarenheter visar på motsatta effekter. Att bygga bostadsområden där det finns möjlighet att stänga ute obehöriga leder till minskad tolerans och öppenhet. Forskning visar även att boende upplever en större otrygghet när de lämnar sitt inhägnade område, det vill säga sin säkerhetszon (Eriksson & Vangstad, 2010).
Till skillnad från grannlandet Norge saknas det i Sverige myndighetskrav på hur man ska bygga ”tryggt”. Enligt Eriksson och Vangstad (2010) är det inte rätt lösning att
avgränsa och hägna in områden för att skapa ett bra och tryggt Sverige. Istället bör man arbeta med en blandning av bostäder, affärslokaler, bra belysning samt naturliga mötesplatser. Det här leder till att människor genom sin närvaro skapar en trygg miljö. Elinore Ostrom, som är en amerikansk statsvetare, menar även hon att lokala mötesplatser är väldigt viktiga för ett bostadsområde, eftersom människor då kan mötas fysiskt och interagera med varandra. Det här gör att människor kan skapa tillit och gemenskap med varandra vilket krävs för att de ska kunna samarbeta (Öresjö, 2000).
2.8 Sammanfattningsvis
I det här kapitlet presenterar författarna hur olika aktörer kan ha skilda synsätt och metoder för att arbeta mot en ökad trygghet i ett bostadsområde. För att kunna skapa denna trygghet kan det arbetas med såväl sociala som fysiska insatser. Vid detta arbete krävs det att de olika aktörerna i området har en bra samverkan mellan varandra för att de tillsammans ska kunna motverka otrygghet.
Hur skilda aktörer ser på trygghet kan ges i uttryck på flera sätt då de kan arbeta med olika former av trygghetslösningar. Ett sätt är att genom en förbättrad närmiljö få en ökad rörelse av människor i området. Det är inte av betydelse att veta vilka människorna är, utan tryggheten skapas enbart av att det finns människor i närheten. Ett annat sätt som kan användas för att arbeta mot ett tryggare område är att skapa ett övervakningsbart territorium genom att avgränsa sitt bostadsområde med hjälp av en fysisk barriär.
Inhägnade bostadsområden är något som under den senaste tiden har blivit en allt vanligare form av trygghetslösning. I samhället anses dock detta vara en oroande utveckling som enligt forskning och tidigare erfarenheter riskerar att leda till motsatt effekt, det vill säga en ökad upplevd otrygghet.
3 Metod
I det här avsnittet redovisar författarna valet av metod som har använts för att genomföra studien. Vidare presenteras använd datainsamlingsmetod, urval och tillvägagångssätt för att uppnå syftet med studien. Redovisningen görs ur ett kritiskt förhållningssätt.
3.1 Kvalitativ ansats
Studien är gjord utifrån en kvalitativ ansats och har sin grund i en fallstudie av Kroksbäck som framför allt baseras på intervjuer med representanter från Brf Kroksbäcks styrelse, Områdesförvaltaren för MKB i Kroksbäck, en arkitekt från Stadsbyggnadskontoret i Malmö, Utvecklingssamordnaren på SoF Väster i Malmö och doktorand Manne Gerell. Valet av metod motiveras av att författarna vill få en mer djupgående kunskap om, och bättre förståelse för varför olika aktörer i ett och samma område väljer att arbeta med trygghetslösningar på helt skilda vis.
I en kvalitativ undersökning läggs en större vikt på individers åsikter och uppfattningar vilket ofta framgår genom verbala analysmetoder. Det här ger ett större djup i undersökningen och på så vis skiljer sig den kvalitativa metoden från den kvantitativa (Patel & Davidsson, 2003). En kvantitativ metod bygger istället på generella mätningar som utgår utifrån vissa bestämda regler. I en kvantitativ undersökning är resultaten enklare att sammanställa och jämföra eftersom de bygger på statistiska mätningar (Lundahl och Skärvad, 1999).
I den genomförda studien har författarna utgått från tidigare teorier innan egna intervjuundersökningar har gjorts. Efter hand som det empiriska materialet har samlats in under studiens gång har det dock gjorts revideringar av valda teorier samt empiriskt material. Revideringarna har gjorts eftersom det under intervjutillfällena har framkommit ny information som författarna har varit intresserade av att studera vidare.
Studiens arbetssätt kan således beskrivas som abduktivt, där en växling mellan induktivt och deduktivt arbetssätt görs (Patel & Davidson, 2003). I en induktiv ansats måste rena observationer utföras innan det kan formuleras en teori. Medan det i en deduktiv ansats måste göras undersökningar innan ett antagande kan bekräftas, skrivandet utgår därmed från tidigare teori (Halvorsen, 1992).
En fördel med att använda sig av ett abduktivt angreppssätt är att författarna tillåts vara flexibla. Eftersom människor ofta vill ha en förförståelse innan de går vidare till nästa fas finns det dock en risk för att fastna i det deduktiva arbetssättet, där utgångspunkten ligger i tidigare forskning (Patel & Davidson, 2003). Genom att arbeta parallellt med teori och empiri har det bidragit till att författarna har fått olika infallsvinklar av problemen som råder i Kroksbäck. Detta har gjort att förståelsen efterhand har ökat då inläst material i teoridelen har kompletterats med intervjuer, vilket har skapat en mer nyanserad bild av området.
3.2 Använda metoder
I studien har författarna gjort en fallstudie där intervjuer har varit den huvudsakliga metoden som har använts för att samla in det empiriska materialet.
3.2.1 Fallstudie
Författarna har i studien genomfört en fallstudie med en geografisk avgränsning till området Kroksbäck. En fallstudie är baserad på forskning där ett eller flera verkliga fall används som empiriskt underlag och kan handla om allt ifrån en individ till ett geografiskt område (Gustavsson 2003; Lundahl & Skärvad 1999). Kroksbäck är ett intressant exempel när det gäller olika sätt att se på trygghetslösningar i ett och samma område. MKB vill arbeta för ett öppet område med ett större flöde och beblandning av människor, för att på detta sätt öka den upplevda tryggheten. Brf Kroksbäck har istället valt att öka den upplevda tryggheten för sina boende genom att upprätta en fysisk barriär i form av ett staket, för att istället motverka en genomströmning av människor i sitt område.
När det i en fallstudie studeras sociala system med människor, deras handlingar och motiv samt beslut av grundläggande betydelse används en aktörsorienterad fallstudie. Det är nödvändigt att förstå de mest betydelsefulla aktörerna i förhållande till studiens problemställning, de så kallade signifikanta aktörerna, för att ha en förståelse för det sociala system som de verkar inom. Det är dessutom viktigt att ha en förståelse för deras värderingar, motiv och intressen samt hur de uppfattar situationen (Lundahl & Skärvad, 1999). I studien kan Brf Kroksbäck och MKB betraktas som signifikanta aktörer, och för att få en förståelse för det sociala system som de verkar inom har författarna utfört intervjuer med representanter för respektive bostadsbolag i Kroksbäck.
Syftet med en fallstudie är exempelvis att formulera hypoteser samt att utveckla och pröva teorier. I en fallstudie finns flera olika moment, först formuleras frågor för att sedan kunna tydliggöra utgångspunkten för studien. Därefter görs valen av analysenheter och metoden för datainsamlingen utformas, som ett sista steg dras det slutsatser och studeras om någon generaliserbarhet finns (Lundahl & Skärvad, 1999).
3.2.2 Intervjuer
Fallstudien bygger framförallt på intervjuer med några nyckelaktörer. Intervjuer kan utformas genom olika strukturer och tillämpas främst när det finns ett intresse av människors upplevelser och syn på fenomenet. Det finns en vilja av att kunna beskriva, förklara och tolka (Ahrne & Svensson, 2011). En kvalitativ studie omfattar ofta ett mindre antal intervjupersoner för att få en djupare undersökning (Bryman, 1997). Detta är någonting författarna har tillämpat genom att endast intervjua viktiga aktörer som bidrar till att uppnå studiens syfte. Författarna använder sig av ord och beskrivningar samt ordagranna citat från de olika intervjuerna för att få en mer trovärdig och noggrann studie. Det är vid intervjuer viktigt att identifiera de signifikanta aktörerna i området (Mc Cracken 1988; Bryman 1997). Därför har författarna valt att genomföra intervjuer med två aktörer som använder sig av skilda trygghetslösningar samt kompletterat studien med kommunala aktörer som har en avgörande roll för Kroksbäcks utveckling.
För att genomföra intervjuerna i en kvalitativ studie finns det olika former som kan användas. I författarnas studie används en semistrukturerad intervjuform i stor
utsträckning. Detta eftersom författarna har valt att utgå från olika teman, främst kopplade till trygghetslösningar. Den semistrukturerade intervjuformen är en öppen form där en ram av olika teman används så att idéer kring nya teman kan uppkomma under samtalets gång. Intervjuformen är ett mellanting mellan den strukturerade intervjun där både frågorna och ordningsföljden på dessa är förutbestämda, och den ostrukturerade intervjun där öppna frågor som delvis kan vara improviserade ställs (Johannessen & Tufte, 2002).
Den semistrukturerade intervjuformen är lämplig att använda sig av då valen av trygghetslösningar bygger på bostadsbolagens värderingar, och är därför svåra att formulera specifika frågor kring. Det är därför bättre att använda sig av denna intervjuform eftersom aktörerna kan tala fritt kring deras motiv till att arbeta med helt skilda trygghetslösningar i ett och samma område samt deras åsikter kring varandras lösningar.
3.3 Materialinsamling
Enligt författarna är direktkontakt vid intervjutillfällena en förutsättning för att få mer redogörande svar. Det skapar en diskussionsgrund där följdfrågor utgör en naturlig del av samtalet och på så sätt får författarna ta del av information som är relevant för studiens problemformulering och syfte. Följaktligen har intervjuerna genomförts med hjälp av direktkontakt där det även har skett ljudupptagning. Intervjuerna har sedan transkriberats. Det har dock gjorts ett undantag för de kommentarer författarna har tagit del av från Utvecklingssamordnaren på Stadsområdesförvaltning Väster i Malmö, där ett fåtal konkreta och redan utformade frågor har ställts via mejl. Anledningen till det här var på grund av intervjupersonens tidsbrist, men eftersom det endast handlade om hans kommentarer kring tryggheten på en lokal områdesnivå i Kroksbäck utgjorde detta inget hinder i studien. Det är dock inte omöjligt att en intervju ansikte mot ansikte hade gett rikare och mer dynamiska svar och en möjlighet för författarna att ställa fördjupande följdfrågor.
Då det finns planer på stora fysiska förändringar för att öka tryggheten i Kroksbäck, har författarna utöver intervjuerna med representanter för respektive bostadsbolag i
Kroksbäck även valt att intervjua en planarkitekt på Malmö Stadsbyggnadskontor. Detta för att kunna ta del av vilka planer det finns på fysiska förändringar samt hur de tror att dessa planer kommer att påverka aktörernas arbete med trygghetslösningar i Kroksbäck. Dessutom har författarna haft ett kortare möte med doktorand Manne Gerell, som studerar geografisk kriminologi för Malmö Högskola. Han har gjort flera studier som berör området Kroksbäck. Eftersom han besitter en stor kunskap kring området är det intressant att ta del av hans kommentarer kring Kroksbäcks potentiella utvecklingsmöjligheter.
Vidare har författarna studerat befintlig teori genom avhandlingar, rapporter och litteratur för att få en förståelse kring problematiken med trygghet respektive otrygghet i ett bostadsområde, detta för att lättare kunna samla relevant information till empirin.
3.4 Primär- och sekundärdata
För att uppnå studiens syfte har författarna använt sig av både primär- och sekundärdata. I en studie är det inte alltid nödvändigt att enbart samla in ny data. I många fall finns det redan befintlig data som författaren kan använda sig av och som är relevant för studien, det vill säga sekundärdata. Ibland krävs dock en komplettering med insamling av primärdata, vilket är information som har insamlats utifrån den aktuella studiens syfte (Lundahl & Skärvad 1999; Halvorsen 1992).
Det är vid insamling av primärdata viktigt att förhålla sig till huruvida den intervjuade personen framför sina egna eller någon annans åsikter. Det är även viktigt att ha ett kritiskt synsätt vid studerandet av sekundärdata, då de inte nödvändigtvis behöver vara objektiva om de har givits ut av företag eller organisationer (Patel & Davidsson, 2003). När det gäller de primära källorna bör hänsyn tas till att det finns en risk att de intervjuade personerna har begränsat sina svar och utelämnat känsliga uppgifter som kan vinklas negativt mot dem. Det här gör att det finns en osäkerhet kring om deras svar fullständigt avspeglar deras egentliga åsikter eller hur de agerar i praktiken.
3.5 Validitet
För att uppnå en hög validitet i studien har författarna formulerat intervjufrågor utifrån studiens syfte och teori. Validitet kan vara liktydigt med orden giltighet eller tillämplighet. Finns det ett gott samband mellan vetenskaplig teori och empiriskt material klassas det som att studien har en hög validitet (Halvorsen, 1992). Sambandet utgår då från att valda metoder och verktyg mäter det som avses i studien, såsom att intervjufrågor som ställs besvaras sanningsenligt. I de fall teorin består av ett ogripbart fenomen kan svårigheter uppstå med att mäta informationen på ett pålitligt sätt (Patel & Davidsson, 2003).
Vid intervjutillfällena har författarna markerat att avsikten med studien är att belysa olika aktörers trygghetslösningar i ett bostadsområde utan att ta någons parti. Samtliga aktörer har varit välvilliga att dela med sig av sitt arbete med trygghetslösningar. Intervjuer har utförts med representanter som besitter en stor kunskap kring området Kroksbäck. Studiens resultat bör därför återspegla den verkliga bilden av området idag.
3.6 Reliabilitet
Studiens pålitlighet anses vara god då författarna vid samtliga intervjutillfällen har utgått från samma teoretiska material. Reliabilitet innebär graden av pålitlighet i en studies undersökningar. En god reliabilitet innebär att studien får samma resultat oavsett vem som genomför undersökningen. En brist som kan uppkomma är att den enskilda personen kan göra bedömningar vid intervjutillfället som kan påverka resultatet (Patel & Davidsson, 2003).
Reliabiliteten i studien kan ha påverkats eftersom intervjuerna har varit av semistrukturerad art, då följdfrågor efter hand har utformats under samtalets gång. Författarna har till största möjliga mån försökt vara objektiva vid utformning av intervjufrågor samt eventuella följdfrågor. Författarna upplevde att de intervjuade personerna inte upplevde frågorna svårbegripliga, vilket gör att svaren anses pålitliga.
3.7 Etiska överväganden
I studien tas hänsyn till fyra etiska riktlinjer från Humanistiska Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet. Dessa riktlinjer utgörs av informationskravet, konfidentialitetskravet, samtyckekravet och nyttjandekravet (Codex, 2015). För att uppfylla informationskravet informerade författarna samtliga personer som intervjuades om studiens övergripande syfte samt förklarade hur det inhämtade materialet skulle användas. Materialet har behandlats enligt konfidentialitetskravet och samtyckekravet genom att de intervjuade personerna själva fick välja hur författarna skulle referera till dem samt om samtycke för ljudupptagning fanns. Författarna upplyste även om nyttjandekravet och att informationen och uppgifterna endast kommer att nyttjas i vetenskapligt syfte.
4 Empiri
I empiriavsnittet presenterar författarna en översiktlig beskrivning över området Kroksbäck samt MKB:s och Brf Kroksbäcks valda trygghetslösningar och hur de ställer sig till varandras val. Avsnittet kommer vidare att innefatta hur Kroksbäck som område påverkas av skilda lösningar för en upplevd trygghet. Det kommer även att beröra ett förslag om en fysisk förändring i området och aktörernas åsikter om vad detta kommer att innebära.
4.1 Kroksbäck
4.1.1 Områdesbeskrivning
Kroksbäck är ett område beläget i den sydvästra delen av Malmö, cirka fem kilometer från centrum, och tillhör stadsdelen Hyllie (Malmö stad 2008; BeBR 2015). Enligt Malmö stads områdesstatistik uppgick invånarantalet i Kroksbäck år 2010 till 4825 personer och cirka en tredjedel av dessa utgörs av barn och ungdomar under 25 år. Av dessa invånare är 52 procent människor med utländsk bakgrund (Malmö stad 2011; Gerell 2013). På grund av samhällets segregationsutveckling har det i många områden skapats en homogen befolkning vad gäller ekonomi, utbildning och etnisk bakgrund. Kroksbäck har däremot en heterogen befolkning som har en stor spridning när det gäller etnisk bakgrund, språk, ekonomi, och kompetenser. Det här gör att de boende i Kroksbäck agerar på olika sätt när det uppkommer olika typer av störningar (Gerell & Hallin, 2014).
Flerbostadshusen som uppfördes i området var några av de första inom ramen för miljonprogrammet och det byggdes huvudsakligen flerbostadshus i två, tre och åtta våningar (BeBR, 2015). En övervägande del av lägenheterna som finns i Kroksbäck utgörs av tre- och fyra rumslägenheter. Totalt finns det cirka 1300 lägenheter och 625 småhus i Kroksbäck (Gerell, 2013).
Kommunala Bostadsbolag). MKB:s lägenheter utgör två tredjedelar av det totala beståndet i området. I Kroksbäcks norra del finns Brf Kroksbäck som ägs av HSB (Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening) och som utgör den resterande tredjedelen av antalet lägenheter i området (BeBR, 2015; Gerell, 2013). Den västra delen av Kroksbäck består av ett villaområde, dock är detta område såväl fysiskt som socialt avskilt från de andra delarna av Kroksbäck. Villaområdet avskiljs från flerbostadshusen genom en fysisk barriär i form av en hårt trafikerad väg, där det endast finns två gångbroar över till andra sidan. Att området upplevs som socialt avskilt beror på att de boende i flerbostadshusen upplever att de boende i villaområdet inte vill bli förknippade med Kroksbäck. Det här gör att Kroksbäck idag kan upplevas som ett delat grannskap där MKB, Brf Kroksbäck och villaområdet utgör varsin del (Malmö stad 2008; Gerell 2013).
Kroksbäck har en speciell karaktär när det gäller utformningen av dess trafiksystem och gatunät. För att undvika biltrafik i området har Hyllievångsvägen placerats som en försänkt gata, mellan bostadshusen och Kroksbäcksparken. För att underlätta säkerheten för de passerande har det byggts broar för gång- och cykeltrafik över den biltrafikerade Hyllievångsvägen. Nivåskillnaderna mellan den försänkta gatan och de uppbyggda bostadsgårdarna skapar oanvändbara ytor i form av slänter, se figur 1. Under de uppbyggda bostadsgårdarna finns det underjordiska garage i anslutning till flerbostadshusen och från dessa kan man via hissar och trappor ta sig upp till bostäderna. Trots en enkel struktur när det gäller placeringen av byggnaderna kan det delvis finnas svårigheter att orientera sig i området. Detta på grund av de nedsänkta gatorna mellan kvarteren som skapar ett stramt rörelsemönster för människor som vistas i området. Det sätter sin prägel på upplevelsen samt påverkar kommunikationen till och från Kroksbäck (BeBR, 2015).
Figur 1: Den försänkta Hyllievångsvägen med gångbroar omges av slänter. Foto: Sofia Addén och Mirzeta Hasifić
4.2 Otrygga platser i Kroksbäck
4.2.1 MKB:s perspektiv
Kroksbäck har stora problem när det gäller kriminalitet, våld, narkotika och ungdomsgäng som skapar en upplevd otrygghetsfaktor i området (Malmö stad, 2011). En områdesundersökning kring otrygghet i Malmö från år 2013 visar att det är knappt 55 procent av invånarna i Kroksbäck som känner sig trygga i sitt område samt att det är ett av de områdena i Malmö som har högst nivå av observerade ordningsstörningar (Ivert et al, 2013). Gerell och Hallin (2014) menar att det som händer väldigt nära de boende i ett bostadsområde är det som inverkar mest på deras trygghet. Det kan vara händelser i hemmet, trappuppgången, på gården eller på vissa platser som ger upphov till en hög otrygghet. Det förklarar varför det finns en varians mellan boende som upplever Kroksbäck som mycket otryggt medan andra upplever det som tryggt. Anledningen till det här är att vissa trappuppgångar och gårdar är mer utsatta för problematik än andra. Områdesförvaltaren för MKB i Kroksbäck bekräftar att det finns problem med ungdomsgäng som gör att det skapas otrygghet i området under kvällarna. Hon upplever dock att de inte är så många boende som hör av sig till dem, men om boende vill framföra klagomål handlar det främst om att de känner sig otrygga. Den
sociala oordningen som råder i Kroksbäck har gjort att vissa av de boende har agerat utifrån strategin voice för att skapa en förändring när det gäller problematiken med ungdomsgäng i området. I Hallin och Gerells (2014) studie framkommer det att boende har försökt att säga ifrån och ingripa mot ungdomsgäng, men som resultat av detta har de boende blivit utsatta för hot, skadegörelse och våld. De bekräftar också att de boende som valt att säga ifrån inte har vågat anmäla händelser till polisen på grund av rädsla och har därför istället begränsat sitt rörelsemönster för att undvika problem. Om strategin som i detta fall inte ger önskat resultat och att det inte har varit värt besväret kan det leda till att de som är resursstarka använda sig av strategin exit, genom att välja att flytta till ett annat område.
Förvaltaren berättar att det under vintern 2014/2015 var stora problem med inbrott i MKB:s fastigheter. Hon menar dock att antalet inbrott ökar överallt i Malmö under det mörka halvåret. Ett flertal familjer har även råkat ut för inbrott i sina hem mer än en gång, och då är det en större sannolikhet att hyresgästerna väljer att flytta någon annanstans eftersom de inte känner sig trygga i sina hem. Dessutom har det även varit problem med skjutningar samt garage- och lägenhetsbränder. Det är många i Kroksbäck som flyttar enbart på grund av otryggheten trots att de älskar sin lägenhet och gårdsmiljö.
Områdesförvaltaren: Det är många som säger ”kan du ta min lägenhet och flytta någon annanstans” […] Kroksbäck är kanske inte topp tre när man väljer fritt vart man vill flytta, men och andra sidan står vi inte med tomma lägenheter.
(Intervju MKB)
En annan stor otrygghetsfaktor är ungdomsgäng som vistas i området samt den pågående narkotikaförsäljningen som delvis sker helt öppet främst på Sörbäcksgatan. Vidare menar förvaltaren dock att otrygghet inte alltid behöver vara befogad. Det kan istället handla om att människor har skapat en rädsla för brott, och att det här är ett problem i sig eftersom oron är självskapad av många människor (Smith, 1989).
Områdesförvaltaren: Fast det är klart, allt det som har hänt här ute gör att de kanske känner sig otrygga och går man ut i området kanske man ser något man inte vill se eller bli vittne till. Men sen så har jag pratat själv med ungdomarna och de säger ”vi är hur snälla som helst, man behöver inte vara rädd för oss”[…] Sörbäcksgatan är dock lite mer utsatt just nu eftersom mycket av narkotikahandeln sker där och därför har skapat en rädsla. (Intervju MKB)
Förvaltaren anser att de från bostadsbolagets sida försöker att påverka polisen att göra insatser i området, dock är det naturligtvis polisens egna resurser som styr närvaron. Det är många som inte förstår att bostadsbolag inte kan göra något åt polisiära ärenden. Enligt Jacobs (1961) är det inte bara en kontinuerlig rörelse av människor i ett område som har en stor betydelse för huruvida boende upplever om ett område är tryggt eller farligt att röra sig i, utan även utformningen av gatorna i ett bostadsområde har en betydande roll. Sörbäcksgatan är utformad som en säckgata och det gör att det är lätt för de kriminella att befinna sig där, utan att de syns eller störs, se figur 2. En genomströmning av människor på en sådan gata hade gjort att det inte varit lika enkelt att bedriva en kriminell verksamhet där, eftersom rörelsen av människor hade utgjort ett störningsmoment för verksamheten.
Figur 2: Sörbäcksgatan är utformad som en säckgata. Foto: Sofia Addén och Mirzeta Hasifić
Enligt Newman (1972) kan det ibland vara svårt att särskilja privata och offentliga platser, eftersom vissa grupper använder en offentlig plats som sitt eget territorium. Detta kan upplevas som hotfullt och påverka rörelsemönstret för de boende i området negativt. I Kroksbäck finns det flera offentliga platser som kan upplevas som otrygga eftersom ungdomsgäng ofta befinner sig där och använder dessa offentliga platser som sina territorier. Förvaltaren menar att de boende i området upplever att de känner sig otrygga på platser såsom garagen, källargången närmast balustraden bredvid hisstornen samt utanför närbutiken på Sörbäcksgatan, där källargången används av ungdomarna för att värma sig under vinterhalvåret. ”Killarna som är med i gängen vill gärna tro att de bestämmer här. De vill gärna framföra sina åsikter om det är någon förändring som planeras i området. Men detta ser vi bara som positivt eftersom de bryr sig” (intervju MKB). Listerborn (2002) hävdar att det är viktigt för ett bostadsområdes trygghet att det finns en väl fungerande naturlig övervakning med en god överblickbarhet. Sörbäcksgatan är i dagens läge inte alls trevlig enligt förvaltaren. Hon menar att balustraden är i stort behov av renovering samt att de gamla hisstornen bör tas bort för att göra det mer visuellt med bättre uppsikt i området. Upprustningen ligger i projekteringsfasen och förväntas ske under hösten 2015. Ungdomarna själva vill dock absolut inte att detta ska genomföras eftersom dessa offentliga platser är deras territorium.
4.2.2 Brf Kroksbäcks perspektiv
Även styrelsen för Brf Kroksbäck anser att finns det flera platser som upplevs som otrygga i Kroksbäck, dock menar bostadsrättsföreningens ordförande att dessa platser främst ligger utanför deras område.
Ordförande: Vi är ett väldigt lugnt område här i en tämligen stökig omgivning […] Kroksbäck har som namn inte det bästa ryktet. Men Kroksbäck består i huvudsak av två delar, vår förening och sedan den andra delen- MKB. Och när jag säger stökigt menar jag att nästan allting händer på MKB:s del med polisingripanden, skottlossningar och bråk. (Intervju Brf Kroksbäck)
Även Kroksbäcksparken anses till viss del vara otrygg, främst under kvällstid. Dock har kommunen gjort väldigt stora insatser i parken exempelvis har de öppnat upp genom att ta bort buskage, gjort nya stigar och förbättrat belysningen. Vice ordförande i föreningen menar att det fanns en större otrygghet innan kommunen gjorde dessa insatser i parken.
Vice ordförande: Min fru säger att det har blivit mycket bättre. Hon cyklar bort till Holma varje morgon mellan klockan 06.00-07.00 på morgonen och cyklar ibland hem när det är mörkt. Innan cyklade hon en omväg eftersom det var för mörkt och otryggt, det var för mycket buskage och de reparerade ingen gatubelysning när den gick sönder. (Intervju Brf Kroksbäck)
En annan plats som kan uppfattas som otrygg är enligt planarkitekten på Stadsbyggnadskontoret skolans område under den tid på dygnet när skolan är stängd eftersom det är många ungdomar som hänger där. Det kan kännas lite obehagligt att gå förbi skolans slutna område och det är en dålig insyn på skolgården. En otrygghet kan även upplevas bland de stora kullarna inne i Kroksbäcksparken när det är mörkt.
4.3 Brf Kroksbäcks och MKB:s respektive trygghetslösningar
Det har länge diskuterats kring hur ett tryggt bostadsområde bör utformas. I Kroksbäck arbetar Brf Kroksbäck och MKB med trygghetslösningar på två helt skilda sätt. Brf Kroksbäck arbetar utifrån Newmans tankesätt med att använda sig av en fysisk barriär mot den offentliga miljön för att öka tryggheten för de boende i området. Denna form av fysisk avgränsning är den svenska tolkningen av fenomenet gated community, som är förknippat med den amerikanska versionen som associeras med privatisering (Blakely & Snyder, 1997).
Brf Kroksbäcks motiv bakom att uppföra en fysisk barriär i form av ett staket mot MKB:s område är att få ett lugnare bostadsområde utan genomfartstrafik i form av gående, cyklar och mopeder som skapade störningar i området. Enligt Newman (1972) är en fysisk avgränsning ett sätt att minska genomströmningen av människor, detta är effektivt för att avhjälpa problem med otrygghet och
kriminalitet i ett bostadsområde. Samtidigt kan dessutom obehöriga lätt pekas ut, vilket underlättar för de boende att utöva informell social kontroll.
Ett annat av Brf Kroksbäcks motiv för att hägna in är att de tidigare hade öppna parkeringsplatser längs Norrbäcksgatan som de inte fick ha ifred.
Vice ordförande: Är det något det är ont om i området är det parkeringsplatser. Även om man hyr en p-plats kan man komma hem och någon har parkerat sin bil på platsen man hyr. Nu är det inhägnat och man måste ha en tagg för att överhuvudtaget komma in där. (Intervju Brf Kroksbäck)
De boende i bostadsrättsföreningen är överens om att de upplever en ökad trygghet sedan staketet fördes upp under hösten 2014. De menar att det har blivit mycket bättre i området sedan staketet uppfördes. På det senaste årsmötet enades de om att staketet inte ska tas ner eller att det ska öppnas upp på något sätt. Snarare anser de boende att föreningen bör bygga ut det delvis redan inhägnade området med ytterligare staket mot Hyllievångsvägen och Lorensborgsgatan. Men det finns även motstånd mot den använda trygghetslösningen, bland annat ett antal boende på den norra sidan som inte vill vara med och finansiera staketet på den södra sidan eftersom det handlar om ett belopp på fyra miljoner kronor. De som är mest drabbade av oroligheterna enligt Brf Kroksbäck är de som bor på den södra sidan mot MKB, eftersom det är väldigt lugnt på den norra sidan. Brf Kroksbäck har inte bara fått möta kritik från sina boende när det gäller den fysiska avgränsningen utan även från närliggande bostadsbolag, dock har de inte mött några aktiva reaktioner från myndigheter.
Vice ordförande i Brf Kroksbäck deltog i ett krismöte dagen efter en ihjälkörning på Sörbäcksgatan där han fick möta tydlig kritik mot inhängningen.
Vice ordförande: Det var en förälder inne på MKB som tyckte att det var förjäkligt att vi hade satt upp staket. Då ställde sig hennes son upp som är 17 år och tillhör bland de värsta i området och sa ”jag förstår inte att de inte har satt upp det tidigare, det var jäkligt bra gjort för nu slipper de skiten där inne”. Det kom alltså från ungdomarna själva, medan de äldre tyckte att det var förjäkligt att vi hade stängt in. (Intervju Brf Kroksbäck)
