Institutionen för ABM
Biblioteks- och informationsvetenskap
Istället för skönlitteratur – förändring
En studie av folkbibliotekens roll utifrån begreppet
informationskompetens
Martin Sundin
Magisteruppsats, 20 poäng, vt 2005 Institutionen för ABM
Handledare: Anne-Christine Norlén
Uppsatser inom biblioteks- och informationsvetenskap, nr 264 ISSN 1650-4267
Innehåll
Innehåll... 1
1. Inledning ... 3
1.1 Syfte ... 4
1.2 Frågeställningar... 5
1.3 Hypoteser och utveckling av uppsatsen förförståelse... 5
1.4 Avgränsning ... 7
1.5 Metod ... 8
1.6 Begreppsförklaring... 9
1.7 Tidigare forskning... 11
2. Teori... 16
2.1 Begreppet metateori ... 16
2.2 Diskursanalys ... 16
2.3 Det pedagogiska paradigmet och konstruktivismen ... 20
2.4 Stig Montin och ”managementteorier” ... 22
2.5 Tore Frängsmyr och ”framtidsbilder”... 23
3. Empiriskt material ... 25
3. 1 Diskussion kring urvalet av analysobjekt ... 25
4. Analys ... 28
4.1 Informationskompetensdebatt i Biblioteksbladet ... 28
4.1.1 ”Bibliotekarierna och informationskompetensen eller Bibliotekarier Mot Informationskompetens”... 28
4.1.2 ”Det trivsamma biblioteket rymmer även informationskompetens”... 30
4.1.3 ”Hej Christer, vi gör som du vill! Vi låtsas som om informationssamhället runt oss inte existerar” ... 31
4.1.4 ”Bibliotekarierna och informationskompetensen”... 32
4.2 ”Biblioteket i utbildningssamhället: om biblioteket och människans behov av information i det livslånga lärandet” ... 33
4.3 ”Att utveckla studerandes informationskompetens”... 37
4.4 ”Studiebibliotekarie: tankar och idéer om en ny yrkesroll”... 40
5. Analys baserad på sekundärlitteraturen. Diskursiv praktik knyts till social praktik... 42
5.1 Informationskompetens som självändamål... 42
5.2 Determinism och ny professionalism... 46
5.3 Den gamla vs den nya yrkesrollen/Högskolebiblioteket vs folkbiblioteket47 5.4 Det rationella biblioteket: marknadsorientering och nyttotänkande... 50
5.5 ”Vuxnas lärande” och ”Livslångt lärande” – vägen till kommunpolitikernas hjärtan... 52
5.6 Informationskompetensen, folkbiblioteket och det livslånga lärandet ... 54
5.7 Självbilden - Bilden av biblioteket och bibliotekarien ... 55
5.8 Framtidsbilder/ Bibliotekens förträfflighet ... 59
5.9 Tillväxt ... 62
5.10 Den pedagogiska rollen: bibliotekarien som ”vägledare” och ”handledare”... 64
5.11 Istället för skönlitteratur - förändring ... 67
6. Avslutande diskussion och slutsatser ... 71
7. Sammanfattning ... 77
Litteraturförteckning... 79
Tryckt material:... 79
Elektroniskt material:... 84
1. Inledning
I en artikel i Biblioteksbladet reflekterar bibliotekarien och författaren Christer Hermansson över modeordet informationskompetens. Hermansson har fått nog av databasernas intåg på folkbiblioteken, och säger sig vilja starta en ny förening, ”Bibliotekarier Mot Informationskompetens” (Hermansson 2003, s.
29). Artikeln är som kanske framgår skriven på ett ganska humoristiskt sätt, men den väckte ändå viss debatt. Själv kunde jag inte låta bli att nicka igenkännande, detta trots att jag ännu aldrig har arbetat som bibliotekarie. Vad som känns bekant är dock ett intryck av att det finns en viss diskrepans mellan hur vi pratar om informationskompetens och den faktiska verkligheten. Jag förnekar inte på något sätt att samhället förändrats drastiskt och att ett ökat informationsutbud gör det svårare för oss att orientera oss i tillvaron. Dessa förändringar är så stora att det är motiverat att tala om ett nytt samhälle, ett informationssamhälle. Det är dock så att det sätt på vilket vi pratar om aktuella förändringar medför att vi väljer att tackla de problem som uppstår på olika sätt. Det finns en risk för en slags teknologisk determinism där man glömmer bort att allt faktiskt inte är nytt under solen. Nya namn ges åt gamla företeelser, samtidigt som ett alltför ensidigt fokus på det nya innebär att andra viktiga aspekter riskerar att glömmas bort. I anknytning till folkbibliotek framgår denna problematik extra tydligt, då det är en komplex samhällsinstitution med många tänkbara funktioner. I en tid där folkbiblioteken alltmer framstår som en del av utbildningsväsendet är det viktigt att studera vilka förutsättningar som ligger bakom förändringsarbetet. Att det idag princip är legio att tala om ett samhälle där individen ständigt befinner sig i en lärande process har utan tvekan påverkat förändringsarbetet på folkbiblioteken. När det gäller folkbibliotekens roll i detta nya lärande så kommer min uppsats att granska den utifrån begreppet informationskompetens. Det har varit något av ett modeord i bibliotekssammanhang och ”har en naturlig koppling till lärande och informationssökning samt livslångt lärande. Begreppet är flytande, dess innebörd olika beroende av vem som använder det och till vad det används.
Synsätt på informationshantering, lärande och informationssökning kommer till uttryck i användandet av begreppet” (Eliasson 2005, s. 82).
I en tidigare magisteruppsats visar Christer Eld att det förekommer mycket vida redogörelser för vad informationskompetens egentligen är (Eld 2001). Det är också slående hur det i den litteratur som omgärdar begreppet framstår som att informationskompetens är något som alla i samhället har omhuldat och därmed är intresserade av. Men när jag har nämnt mitt uppsatsämne för personer i min närhet så är det ingen som är bekant med begreppet. Inom den svenska bibliotekssfären är det dock något som i högsta grad är närvarande.
Under arbetet med den här uppsatsen har det ständigt dykt upp nya tecken på hur centralt begreppet har kommit att bli för biblioteksarbetet. Det framstår nästan som en egen genre, något som Olof Sundin uppmärksammar i en kunskapsöversikt:
Det finns mycket publicerat inom området användarundervisning och informationskompetens, […] texter som beskriver vad biblioteket borde undervisa om eller vad studenterna borde lära sig. Detta normativa förhållningssätt gäller kanske särskilt för författare, ofta yrkesverksamma bibliotekarier, som skriver om sin egen verksamhet i fråga om till exempel användarundervisning. (Sundin 2004, s. 287)
Ganska snart insåg jag att informationskompetens handlar om en helt ny yrkesroll för bibliotekarien, bibliotekarien som lärare. Det gör det spännande att studera det spänningsfält som uppstår när bibliotekariens yrkesroll alltmer påstås närma sig lärarens. Fokus har flyttats från bibliotekarien som kulturförmedlare till bibliotekarien som lärare. I den senare rollen hjälper bibliotekarien användaren att bearbeta information till kunskap. Folkbibliotek ses alltmer som en informationscentral i samhället, en plats där medborgaren kan få hjälp att bli informationskompetent. Min uppsats kan förhoppningsvis ge en ögonblicksbild av hur bibliotekarieprofessionens företrädare arbetar för att etablera begreppet informationskompetens. Det är viktigt att studera detta fenomen som idag dominerar interna diskussioner om bibliotekariens framtida yrkesroll. Det är viktigt att problematisera de olika roller som formas i det nya folkbiblioteket såsom det utformas efter rådande idéer om yrkesrollen och folkbibliotekets uppgift i samhället.
1.1 Syfte
Syftet med uppsatsen kan sägas beröra två kategorier/roller: Folkbibliotekets roll i samhället samt folkbibliotekariernas yrkesroll. Jag hoppas kunna säga
något om hur dessa roller beskrivs i de texter jag analyserar samt vad som präglar det fenomen som jag väljer att kalla för informationskompetensprojektet. Med detta menar jag hur ledande biblioteksaktörer arbetat för att främja arbetet med informationskompetens och satt ökat fokus på bibliotekariens pedagogiska roll. Det innebär att uppsatsen således främst syftar till att undersöka hur begreppet informationskompetens konstrueras diskursivt av biblioteksaktörer. Därigenom hoppas jag kunna peka på vilka normer, värderingar och förväntningar som finns knuta till begreppet (se Sundin 2004a).
1.2 Frågeställningar
Hur tar sig informationskompetensprojektet uttryck i en folkbibliotekskontext, det vill säga hur införlivas folkbibliotekets roll i talet om informationskompetens? Vilka synsätt på folkbibliotekens och samhällets utveckling ser man kopplade till begreppet? Vilka normer, värderingar och förhoppning knyts till begreppet? Vilka föreställningar gör sig textförfattarna när det gäller hur arbetet med informationskompetens kommer att förändra vårt samhälle och medborgarna i detta samhälle?
1.3 Hypoteser och utveckling av uppsatsen förförståelse
Under den här rubriken vill jag redogöra för några av de tankar och antaganden som har påverkat arbetet med uppsatsen. De hypoteser jag presenterar knyts till olika teoretiska tankar som presenteras i ett senare kapitel.
Vad betyder det att vara ”informationskompetent”? När jag läser eller hör hur ordet används kan jag inte undvika att se att det är ett begrepp som ofta innefattar ett slags nyttoaspekt. Min första hypotes är att diskursen kring informationskompetens präglas av samma språkbruk och idéer som förekommer inom en managementkultur. Det innebär att man skulle kunna se en koppling mellan begreppet informationskompetens och den typ av ledarskap som präglar det moderna folkbiblioteket. Med begreppet managementkultur avses de teorier som behandlar hur ett företag eller en organisation bör styras.
Framför allt ser jag likheter med den managementideologi som de senaste två decennierna dominerat och förändrat synen på hur offentliga institutioner kan skötas på ett mer effektivt och marknadsanpassat sätt. New Public Management (NPM) kallas denna omdebatterade ideologi. Det nya är att man har fört in tankesätt och språkbruk från det privata näringslivet in i de
offentliga institutionerna. En viktig aspekt inom NPM är att göra institutionens verksamhet tydlig och öppen för utvärderingar och mätningar av dess effektivitet (Montin 2004, s. 109-120).
Min andra hypotes utgår från att man i de texter som diskuterar informationskompetens bör kunna uttyda hur olika framtidsbilder uttalas.
Vetenskapshistorikern Tore Frängsmyrs tankar kring dessa framtidsbilder har inspirerat min uppsats, och dessa presenteras närmare i kapitel tre. För tillfället räcker det med att nämna att jag anser att begreppet informationskompetens kan hänföras till ett av de två sätt att se på framsteg som Frängsmyr diskuterar.
Min tredje hypotes är att arbetet med att främja informationskompetens kan kopplas till en önskan att öka bibliotekariernas legitimitet i ett nytt samhällsklimat:
Like all other public institutions, libraries depend on their legitimacy. If the library’s services or organisation are not perceived as valuable, up-to-date and legitimate in a broad sense, it cannot survive. The users will stop using the library, the staff will search for other jobs and last, but not least, the politicians will cut back or stop the funding. Thus the concept of legitimacy is a relevant research topic in the context of public libraries. (Kann- Christensen & Pors 2004, s.330)
Samhällsutvecklingen ställer ökande krav på biblioteken att marknadsföra sig själva. Det har skett en nivellering i kunskaper i informationssökning, så att
”den vanlige användaren” allt mer på egen hand kan utföra exempelvis informationssökningar som tidigare måste utföras av bibliotekarien själv. För att folkbiblioteken som samhällsinstitution ska behålla sin legitimitet måste bibliotekarierna på ett nytt sätt presentera sina specialkunskaper. Forskning inom professionsteori har de senaste åren betonat hur professionella yrkeskunskaper hotas av den marknadslogik som i allt högre utsträckning tillämpas i moderna organisationer (Sundin 2004, s 278). Dessa förklaringsmodeller ger alltså ”konsumenten” ökad makt i förhållande till professionella. För att bemöta den typen av utveckling måste biblioteken/bibliotekarierna sälja in sin kompetens och i viss mån omforma denna för att passa förändringar i samhället/marknaden.
Informationskompetens som begrepp kan i denna utveckling användas för att legitimera bibliotekens roll i samhället.
Efter att ha presenterat dessa tre hypoteser vill jag slutligen ge uttryck för ytterligare en aspekt där min förförståelse har präglat hur jag har kommit att betrakta ämnesområdet. Jag betraktar den diskussion som behandlar begreppet informationskompetens som förhållandevis snäv. Både nationellt och
internationellt har det bildats mängder av grupper där gemensamt anslutna bibliotekarier arbetar med frågor kring informationskompetens. Det är den diskussion som frodas inom dessa grupper som jag vill analysera. På något sätt påminner den mig om alla dessa stödgalor som anordnas för att hjälpa den tredje världen. Med det menar jag att det arbete som utförs och sättet man pratar om problemen riskerar att bli något som i slutändan endast syftar till att stärka den egna självkänslan. När jag läser igenom de inlägg som presenteras i denna debatt slås jag av hur mycket av samtalet som kan tolkas som en väldigt intern angelägenhet med rena hårklyverier. Innan jag påbörjade arbetet med denna uppsats föreställde jag mig alltså att debatten kring informationskompetens är en väldigt intern sådan.
1.4 Avgränsning
Mycket av den forskning som diskuterat informationskompetens i en folkbibliotekskontext har gjort detta utifrån två närstående begrepp och fenomen, nämligen lärcentrum samt vuxnas lärande. Förhållandevis lite forskning har diskuterat informationskompetens kopplat till en folkbibliotekskontext, vilket har motiverat mig att fokusera på folkbiblioteken i den här uppsatsen. Min uppsats behandlar dock begreppet sett mer som en del av ett förhållningssätt till en ny bibliotekarieroll i ett nytt bibliotek.
Förhoppningsvis kan min uppsats peka ut vad som står på spel när ett begrepp som informationskompetens är på väg in i folkbiblioteken. Hur det diskuteras i olika utbildningssammanhang hamnar därmed utanför den här uppsatsen. Det är dock inom denna kontext som begreppet uppstod, vilket innebär att det är där dess innebörd och betydelse har diskuterats allra flitigast. Det har inneburit att mitt analysmaterial kan framstå som subjektivt och oklart, men jag hoppas att mitt angreppssätt också har inneburit vissa vinster. Anledningarna till att jag valt att hålla kvar vid begreppet informationskompetens istället för att fokusera på vuxnas lärande, det livslånga lärandet eller andra liknande begrepp i ropet är två: 1. Det är det begrepp som är tydligast sammankopplat med bibliotekariernas pedagogiska roll. 2. Det är det begrepp som har vuxit fram främst genom högskolebibliotekens arbete. Det innebär att det finns aspekter i begreppet som kan vara svåra att förena med folkbibliotekens roll i samhället.
1.5 Metod
För att studera hur informationskompetens relateras till folkbibliotekets förändrade roll i samhället använder jag mig av diskursanalys. Det är en typ av närläsning som gör det möjligt att uppmärksamma saker som så att säga ligger dolda i texten. Hur man pratar om begreppet informationskompetens formar en diskurs. Den diskursen är i sin tur del av en diskursordning där olika diskurser ingår. Diskursanalys kan visa på aspekter i tillvaron som görs osynliga i en viss diskursordning. Detta är speciellt intressant i en folkbibliotekskontext, eftersom denna institution tillskrivs en mängd viktiga samhällsfunktioner. Då blir främjandet av informationskompetens något som med nödvändighet riskerar att konkurrera ut andra viktiga funktioner.
Att göra en lämplig avgränsning av det empiriska materialet är svårt, men nödvändigt. Svårt eftersom man kan bli tvungen att välja bort material som inte passar in på de urvalskriterier man utarbetat men ändå säger något intressant om det fenomen man studerar. I mitt fall innebar detta att jag hittade mycket intressant material om folkbibliotekens roll i det livslånga lärandet som dock inte diskuterade begreppet informationskompetens nämnvärt. Men efter ett tag slog det mig att detta kanske ändå inte var ett problem utan snarare passade ihop med den metod jag valt att arbeta utifrån. Jag har därför försökt göra en poäng av mitt förfarande som kan beskrivas som ett multiinsamlande av empiriskt material. Jag menar att det får anses stärka bevisvärdet av min uppsats om jag kan visa hur människor, med olika roller och i olika kontexter, använder sig av samma typ av språkliga uttryck. Det tyder i så fall på att det formats en diskurs.
Det innebar att jag slutligen bestämde mig för en uppdelning av mitt empiriska material som jag nu tänker försöka förklara. Den gick till så att jag delade in den lista jag skapat över tänkbara empiriska analysobjekt i två kategorier. I den första hamnade de texter som först och främst uppfyllde de tre kriterier jag utarbetat vid urvalsförfarande (dessa kriterier kommer att presenteras närmare i kapitel tre). Men minst lika viktigt för att hamna i denna kategori var att texterna diskuterade begreppet informationskompetens i relativt hög utsträckning. I den andra kategorin hamnade de texter som endast uppfyllde ett eller två av mina kriterier. Dessa texter ansågs dock så intressanta att de borde användas i analysens senare skede.
1.6 Begreppsförklaring
Informationskompetens anses vara den allmänt vedertagna, men dock ej självklara, översättningen av engelskans information literacy (Sundin 2004, s.
308, fotnot nr.6). Detta senare begrepp har i sin tur getts olika innebörder i olika sammanhang, men alla tycks rörande överens om att begreppet vuxit fram i samband med en ökad fokusering på informations- och kommunikationsteknologi (IKT): ”Begreppet information literacy har utvecklats parallellt med den framväxande informationsteknologin och har blivit omhuldat inom den del av biblioteks- och informationsvetenskapen som ägnat sig åt informationsanvändning i utbildningskontexter på alla nivåer, från de första skolåren till högskolans grundutbildningar.” (Limberg, Hultgren &
Jarneving 2002, s. 97-98) Informationskompetens betyder i många sammanhang ungefär samma sak som förmågan att lära, så exempelvis i en berömd rapport utgiven av American Library Association 1989 (ACRL 1989).
I och med denna rapport fick begreppet information literacy sitt genombrott.
Informationskompetens har sin historiska bakgrund i bok- och bibliotekskunskap (Limberg, Hultgren & Jarneving., s. 96ff.). Därifrån har ämnesområdet utvecklats i riktning mot en ökad uppmärksamhet på vikten av ett kritiskt tänkande i olika typer av inlärningssituationer (Ibid., s. 99). Det innebär att informationssökning idag betraktas som en komplex process.
Informationskompetens som begrepp bör alltså förstås som ”en historisk utveckling från undervisning i bibliotekskunskap fokuserad på källor och bibliografiska redskap till en syn på informationssökning som en komplex process där målet är att elever och studenter skall utveckla informationskompetens” (Ibid., s.95-96).
Informationssamhälle och kunskapssamhälle är två termer som används av samhällsforskare för att beskriva en utveckling ”där vi är på väg in i ett nytt samhälle där betydelsen av kunskap, forskning och informationshantering kommit att öka dramatiskt” (Idvall & Schoug 2003, s. 10). Det är mycket snårigt att redogöra för skillnaden mellan dessa och andra liknande termer som används för att beskriva vad som anses utgöra en ny samhällstyp. I texten kommer jag därför inte att göra någon skillnad mellan hur dessa båda termer används. Jag använder båda begreppen för att hänvisa till den utveckling som citatet nedan redogör för: ”Informationssamhället karaktäriseras bl.a. av en allmänt ökad kunskapsproduktion, ett ökat beroende av tillgång till information, ny informationsteknologi i form av integrerade system för dator-
och teleteknik och framväxten av en särskild informationssektor i ekonomin bredvid agrar-, industri- och tjänstesektorn.” (Sjölin)
Livslångt lärande är en pedagogisk term som på 1990-talet kom att ersätta termen livslång utbildning (Nationalencyklopedin). Begreppet är nära sammankopplat med synen på ett kunskapsorienterat samhälle, samt förekommer ofta i utbildningspolitiska sammanhang när villkoren för vuxnas lärande diskuteras. Det har skilda innebörder i olika sammanhang, men kan väl principiellt förstås som en syn på att lärande sträcker sig över hela livet och inte begränsar sig till skolgång eller annan form av utbildning. Många forskare har påpekat hur livslångt lärande och informationskompetens är två begrepp som har en nära relation (se exempelvis Bruce 1997, s. 25-26).
Lärcentra är ett fenomen som ligger nära renodlad biblioteksverksamhet.
Enligt NITUS, Nätverket för kommunala lärcentra, är ett lärcentra ”[e]tt lokalt studiecentrum/lärcentrum [som] fungerar som en förmedlande länk mellan utbildningsinstitutionen och den studerande” (Nitus).
Management ”är ett anglosaxiskt begrepp som spritts till många andra språk, syftar i Sverige dels på cheferna på olika nivåer i företag och organisationer, dels på den ’konst’ eller det yrke som utövas av dessa chefer.
Den teoribildning som utvecklats över åren med utgångspunkt från den sistnämnda betydelsen utgör en deldisciplin i ämnet företagsekonomi”
(Nationalencyklopedin).
New Public Management (NPM) är en filosofi om styrning och ledning av offentlig verksamhet som fick sitt genombrott under 1980-talet. Dock är det ingen enhetlig teori utan bör snarare betraktas som ett nytt tänkande inom offentlig förvaltning: ”Det finns emellertid en kärna i filosofin och det är antagandet om att marknad och konkurrens leder till ökad effektivitet och kvalitet och att enskilda aktörer, såsom politiker, ledare, personal och medborgare är rationella i betydelsen att de i första hand ser till sitt egenintresse.” (Montin 2004, s. 112) NPM kan ses som en samlingsbeteckning för moderniseringsåtgärder där ökad effektivitet är målet.
Svensk Biblioteksförening är en ideell förening med cirka 3000 enskilda personer samt 549 institutioner som medlemmar (Svensk biblioteksförening).
Biblioteksplaner är ett verktyg som på initiativ av Svensk Biblioteksförening utarbetats inom biblioteksverksamheten i allt fler svenska kommuner. Biblioteksföreningen definierar en biblioteksplan enligt följande:
"Med en biblioteksplan avses ett politiskt förankrat styrande dokument som omfattar en analys av det samlade biblioteksbehovet i en kommun och åtgärder för hur dessa behov skall tillgodoses. Denna biblioteksplan skall förutom
folkbiblioteksverksamheten också innefatta biblioteksbehovet vad gäller utbildning, omsorg, vård och näringsliv.” (Ibid.)
NORDINFOlit bildades hösten 2001 på initiativ av NORDINFO – Nordiska Samarbetsorganet för vetenskaplig information. Man beslöt då ”att skapa en gemensam plattform för att tillsammans stödja utveckling, hitta gemensamma lösningar och kartlägga pågående projekt i Norden inom informationskompetensområdet” (NORDINFOlit). En del i arbetet har varit att upprätta ett webbforum för diskussioner kring informationskompetens.
Det pedagogiska paradigmet används i min uppsats för att benämna hur bibliotekariernas pedagogiska roll idag kommit att betecknas som central både i utbildning och i yrkespraktiken. I begreppet ligger även antagandet att den pedagogiska rollen är starkt sammankopplad med en konstruktivistisk kunskapssyn (se vidare kapitel 2.3).
1.7 Tidigare forskning
Att det är svårt att ge en översikt av ämnesområdet informationskompetens konstaterades redan år 2001 i en magisteruppsats (Eld, s. 5). Sedan dess har naturligtvis ytterligare litteratur tillkommit, vilket gör att det på det här begränsade utrymmet är mycket svårt att beskriva forskningsläget. Litteraturen är helt enkelt för omfattande, framför allt internationellt. Lyckligtvis kan jag hänvisa till två relativt färska kunskapsöversikter som behandlar begreppet tämligen utförligt: Informationssökning och lärande: en forskningsöversikt (Limberg, Hultgren & Jarneving 2002) samt Användarundersökning inför informationssökning i yrkeslivet: en kunskapsöversikt (Sundin 2004).
Dessutom kan den som är intresserad av ytterligare lästips med fördel använda sig av den webbliografi som skapats av Ola Pilerot vid högskolebiblioteket i Skövde (Pilerot 2005).
I sin magisteruppsats Meningen med informationskompetens visar Christer Eld genom diskursanalys hur begreppet snabbt har gjorts biblioteksavhängigt (Eld 2001, s.20). Han visar också hur den kompetens som bibliotekarierna tillskrivs ligger mycket nära den kompetens som behövs i den ämnesanknutna undervisningen på högskolorna. Behovet av informationskompetens motiveras genom att det relateras till diskussioner om lärande i allmänhet. I den typen av beskrivningar hamnar begreppet mycket nära det som anses gälla generellt för all typ av kunskapsinhämtning (Ibid., s.22).
Eld tycker se sig hur diskursen präglas av uppfattningen att bibliotek och bibliotekarier är en förutsättning för informationskompetens. Begreppet
konstitueras enligt honom dessutom av att det ges en stor samhällelig och framtidsinriktad betydelse. Sammantaget innebär detta att ”biblioteken blir en förutsättning för alla individer som vill uppnå något slags framgång i framtidens samhälle” (Ibid., s. 53). Det är således inte bara individen som ges förutsättningar att nå framgång och utvecklas genom att bli mer informationskompetent, utan hela samhället kommer att utvecklas i rätt riktning om dess medborgare blir informationskompetenta. Elds analys visar även att det framför allt är i ”introverta diskursiva händelser” som informationskompetens relateras till samhällets (goda) utveckling (Ibid., s. 47).
Det är med andra ord bibliotekarierna själva som flitigast kopplar samman begreppet med en nyttoaspekt. Samtidigt tas det för självklart att bibliotekarierna är de bäst lämpade för att ansvara för att samhället blir informationskompetent: ”Därigenom är det lätt att uppfatta användningen av begreppet som en – medveten eller omedveten – strategi för att marknadsföra biblioteken.” (Ibid., s. 52) I sin slutdiskussion talar Eld om vikten att vara uppmärksam på med vilket innehåll begreppet informationskompetens fylls.
Han menar att det finns stora skillnader mellan hur bibliotekarier ser på begreppet information och hur lärare och forskare ser på det. Hur man når information är för de senare relativt ointressant, något som betraktas som en hantverkskunskap. Men för bibliotekarien är detta centralt och begreppet information ges en nästan abstrakt betydelse (Ibid., s. 54).
Jag tror att Eld är något viktigt på spåren här, vilket Stanley Wilders nyligen utgivna och uppmärksammade artikel Information literacy makes all the wrong assumptions visar (Wilder 2005). Wilders kritik kan sammanfattas med att projektet att lära ut informationskompetens i princip handlar om att få studenten att bli mer som en bibliotekarie. Problemet är att detta projekt döljer eventuella problem i de redskap som används vid informationssökningen. Han menar att det är viktigt att se informationssökning som ett verktyg. Det är visserligen ett viktigt verktyg, det förnekar inte Wilder, men i slutändan är det ändå bara ett mekaniskt sätt att ta sig dit man vill. Hans artikel är intressant eftersom den går emot den syn som präglar det pedagogiska paradigmet. Den får därför ses som en nyttig motvikt mot all den litteratur som behandlar begreppet informationskompetens som något allomfattande och i slutändan väldigt abstrakt. James W Marcum är en annan forskare som har tagit upp denna tendens till abstraktion där begreppet i slutändan blir för stort för att vara användbart. I artikeln Rethinking information literacy ges en översikt över den rörelse (”the information literacy initiative”) inom bibliotekarieyrket som efter tio års arbete har inneburit att informationskompetens har införlivats som ett
viktigt verksamhetsmål på nästan alla universitet i USA (Marcum 2002). Han undersöker vilka förutsättningar som präglar detta arbete och finner vad han kallar för the information processing paradigm: ”In essence, the model describes information as proceeding through stages, progressing from noise (unorganized data) to perceived data, to (organized) information, to knowledge.” (Ibid., s. 3) Han ifrågasätter den uppfattning som i vår tid kommit att framstå som en absolut sanning, nämligen utvecklingen från data till information till kunskap. Den baseras på teorier från den kognitiva teorin och leder enligt Marcum till att man inom en mängd områden inom samhället, men framför allt inom utbildningssektorn, förväxlar information med kunskap (Ibid., s. 8). Det får honom att förespråka ett nytt paradigm där kunskap, inte information, bör ses som målet med verksamheten (Ibid., s. 10).
Olof Sundin pekar på hur arbetet med att främja informationskompetens är intimt sammanbundet med behovet av att skapa en ny, tydlig yrkesidentitet.
Nedan följer ett koncist citat som tydligt förklarar bakgrunden till det jag i min uppsats kallar för informationskompetensprojektet:
Bibliotekarieprofessionens företrädare och forskare inom biblioteks- och formationsvetenskap har sålunda försökt att etablera bibliotekariers pedagogiska roll som en central del av yrkespraktiken. Lanseringen av begreppet informationskompetens kan ses som ett led i denna etablering. Det kan dels ses som en nödvändig anpassning från bibliotekens sida till de förutsättningar som modern IKT tillsammans med ett ökat antal studerande låntagare har medfört. Men det kan också analyseras med hjälp av professionsteori som ett sätt att höja yrkets status. Att etablera det nya begreppet informationskompetens samt fylla det med ett innehåll skapar en ”ny” expertroll för bibliotekarier. Mer precist kan det ses som ett försök att utöka bibliotekariers jurisdiktion i yrkespraktiken. Den ena förklaringen utesluter förstås inte den andra. (Sundin 2004, s.
284)
I uppsatsen undersöks delvis hur bibliotekarieyrkets synliga yrkeskunskaper beskrivs av de som Sundin i citatet ovan kallar ”bibliotekarieprofessionens företrädare”. Det betyder dock inte att jag på något sätt vill undervärdera den osynliga kunskap som finns inom kåren. I ”Bibliotekerne og den faglige udvikling” diskuterar bibliotekarierna Erik Høy och Troels Brücker den osynliga kunskap som yrkesaktiva besitter (Høy & Brücker 2004). De menar att bibliotekssektorn alltmer skiljs åt i en politisk-administrativ del och en yttre-praktikorienterad del, där den senare delen utgörs av vad Hoy och Brücker kallar ”gulvfolket” (det vill säga ungefär ”folket på golvet”). Den senare delen karaktäriseras av en icke-verbaliserad kunskap och erfarenhet, och författarna menar att det är omöjligt att skilja dessa två delar åt: teoretisk och praktisk kunskap följs åt (Ibid., s. 284). I den kunskapssyn som för närvarande
råder på bibliotekens politiska och administrativa del glöms den praktiska kunskapen bort och nedvärderas inom bibliotekarieprofessionen (Ibid., s. 285).
Bosse Jonssons avhandling, Medborgaren och marknaden: pedagogisk diskurs för folkbibliotek, visar att bibliotekschefer och kommunpolitiker ser på biblioteket som en plats där medborgaren genomgår en process av lärande, som mynnar ut i en idealbild av den självgående medborgaren (Jonsson 2003). Det som Jonsson beskriver som en pedagogisk diskurs innebär att folkbiblioteket konstitueras som en institution utan egenvärde. Att använda folkbiblioteket och dess resurser ska helst leda någon annanstans: ”När den nöjde kunden lämnar bibliotekets servicecentral ska hon göra sig till den medborgare besöket på biblioteket inspirerat henne till. Då har hon också trätt in i en annan värld. Då har hon kommit till en arena där hon kan delta i formandet av den samhälleliga gemenskapen.” (Ibid., s. 151)
Även Åse Hedemark och Jenny Hedman ser en pedagogisk diskurs formas i magisteruppsatsen Vad sägs om användare?: folkbibliotekens användardiskurser i tre bibliotekstidskrifter (Hedemark & Hedman 2002). I uppsatsen urskiljs fyra användardiskurser: folkbildningsdiskursen, den pedagogiska diskursen, den informationsteknologiska diskursen samt den marknadsekonomiska diskursen. Liksom hos Jonsson syftar den pedagogiska diskursen till att skapa självgående användare, men Hedemark och Hedman uppmärksammar en diskrepans mellan retorik och praktik. I den pedagogiska diskursen, liksom i folkbildningsdiskursen, talar man retoriskt om folkbiblioteket som en plats för alla men i praktiken kategoriserar man ändå användarna i grupper beroende på vilka behov de tillskrivs (Ibid, s. 55).
Den magisteruppsats som kanske har flest gemensamma beröringspunkter med min egen uppsats är, vid sidan om Elds diskursanalys, Kristina Kolleruds Lära att lära: folkbibliotekarien som pedagog (Kollerud 2001). Där undersöker hon folkbibliotekariens förändrade yrkesroll med fokus på den pedagogiska rollen. Hon menar att pedagogik för bibliotekarier i stor utsträckning handlar om att reflektera över sin syn på lärande och att komma fram till en pedagogisk grundsyn (Ibid., s.5-6). Men det kan även innebära att man reflekterar över hur man bemöter låntagaren och vilken syn man har på dem: ”Antingen kan man som bibliotekarie ha rollen som expert som kan plocka fram lösningar eller så finns man vid låntagarens sida som handledare.” (Ibid., s.6)
Joacim Hansson har som forskare inom biblioteks- och informationsvetenskap studerat folkbibliotekens ideologiska identitet (se framför allt Hansson 1998). I en artikel i Biblioteksbladet ger han sin syn på utvecklingen av folkbibliotekens funktion och folkbibliotekariens roll
(Hansson 2003). Hansson beskriver hur den informationsteknologiska revolutionen inledningsvis oroade biblioteken, men att man så småningom tog fasta på att folkbiblioteken borde vara de som tillhandahöll denna nya teknik för dem som inte hade tillgång till den. Folkbibliotekens traditionellt starka band till folkbildningssektorn kom i denna utveckling att revideras och det är enligt Hansson i fascinationen inför den nya teknologins möjligheter som relationen mellan bibliotek och folkbildning formuleras (Ibid., s 12). Parallellt med denna utveckling försköts också intresset från de kulturpolitiska målen till en ökad betoning på användaren som en ”kund” med ”informationsbehov”
(Ibid.). Det innebar i slutändan enligt Hansson att folkbiblioteken började se sig själva som en serviceinrättning bland många andra i samhället: ”Denna reduktionistiska syn på folkbiblioteken som instrumentella informationsförmedlingscentraler skymde de delar av verksamheterna som inte passade in i de ekonomiskt definierade delar som IT-anpassningen var en central del av. En spricka uppstod på så sätt i många folkbibliotekariers självbild.” (Ibid.) En ny typ av professionalism kom enligt Hansson att ställas i kontrast till den mer folkbildande identiteten, där det nya professionstänkandet till stora delar hämtade inspiration från de vetenskapliga biblioteken. Men det finns samtidigt enligt Hansson ingen given motsättning mellan professionalism och folkbildningsidentitet. Det är dock viktigt att man betraktar
”folkbibliotekariernas professionalism som något eget […] präglad av en strävan efter legitimitet i förhållande till en demokratisk samhällsutveckling snarare än till någon snävt informationsförmedlande praxis gentemot någon eller några väl definierade användargrupper, t ex studenter eller forskare”
(Ibid., s. 14). Folkbiblioteken bör därför få ett tydligare politiskt uppdrag för att kunna stärka de socialt underpriviligerades ställning i samhället (Ibid.).
2. Teori
En uppsats vägleds alltid av teoretiska utgångspunkter. Ibland framträder de tydligt, ibland mindre tydligt, men texten underbyggs alltid av ett förhållningssätt till det empiriska material man arbetar med. I mitt fall bör det poängteras att jag tidigt i processen format klara teoretiska utgångspunkter som problematiserar diskursens förutsättningar och funktioner. Dessa har alltså i högsta grad påverkat hur jag har sett strukturer och mönster i det material jag har arbetat med. I det här kapitlet redogör jag för dessa.
2.1 Begreppet metateori
Genom min analys vill jag belysa vilka metateorier som diskursen kring informationskompetens bygger på. Ett specialnummer av tidskriften Journal of Documentation ägnas helt åt metateorier inom biblioteks- och informationsvetenskap: ”Metatheories are theories of the description, investigation, analysis or criticism of the theories of the theories in a domain.
They are mostly internal to a domain, and may also be termed ’paradigms’,
’traditions’ or ’schools’.” (Hjørland 2005, s. 5) Kimmo Tuominen beskriver metateorier som de ofta outtalade men ändå närvarande förutsättningar och abstrakta tankemodeller som ligger till grund för teorier och empirisk forskning inom biblioteks- och informationsvetenskap (Tuominen, okänt årtal). Viktigt är att Tuominen betonar att varje enskild metateori öppnar upp för vissa sätt att förstå ett fenomen, men samtidigt utestänger andra typer av förståelse. Jag tror liksom Tuominen att dessa metateorier har praktiska konsekvenser. Vårt sätt att tala om informationssamhället och bibliotekens roll i detta samhälle utestänger vissa typer av biblioteksfunktioner. Mycket av min teoretiska inspiration hämtar jag från Tuominen.
2.2 Diskursanalys
Diskursanalys är en tvärvetenskaplig teori- och metodbildning. Marianne Winther Jørgensen har tillsammans med Louise Phillips skrivit boken
Diskursanalys som teori och metod som är en populär introduktion till fältet (Winther Jørgensen & Phillips 2000). I den presenteras tre skilda perspektiv på diskursanalys ”som alla delar utgångspunkten att våra sätt att tala på inte neutralt avspeglar vår omvärld, våra identiteter och sociala relationer utan spelar en aktiv roll i skapandet och förändringen av dem” (Ibid., s. 7).
När man studerar diskursiva handlingar bör man komma ihåg att dessa på en och samma gång är beroende av en kontext samt är med om att skapa en ny kontext (Tuominen & Savolainen 1997, s. 89). I den kritiska diskursanalysen så som den utarbetades av Norman Fairclough så är diskursen både konstituerande och konstituerad:
Det är centralt i Faircloughs perspektiv att diskurs är en viktig form av social praktik, som både reproducerar och förändrar kunskap, identiteter och sociala relationer, inklusive maktrelationer, och samtidigt formas av andra sociala praktiker och strukturer. Diskurs står således i ett dialektiskt förhållande till andra sociala relationer. (Jørgensen & Phillips 2000, s. 71)
Analys av diskursiv praktik koncentrerar sig på hur textförfattare bygger på redan existerande diskurser och genrer för att skapa en text, och på hur textmottagare också använder förhandenvarande diskurser och genrer i konsumtion och tolkning av texten (Ibid., s. 75).
För att hitta fram till den konkreta diskursanalytiska metod jag kommer att använda mig av har jag haft stor hjälp av Jørgensen och Phillips bok, speciellt det avsnitt som refererar till en studie av Louise Phillips själv (Ibid., s. 143- 148). Exemplet visar hur viktigt det är att konstruera en hållbar teoretisk ram att arbeta utifrån, eftersom en sådan konstruerar ämnesområdet på ett bestämt sätt och inspirerar forskaren att ställa vissa typer av frågor till det material han analyserar. Mitt eget ämnesområde har konstruerats på ett bestämt sätt utifrån min förståelse av ämnesområdet, och de diskurser och diskursordningar jag pekar på är mina egna konstruktioner, skapade i syfte att belysa de frågeställningar jag arbetar utifrån. Jag skiljer liksom Fairclough mellan diskursiva praktiker och bredare sociala och kulturella utvecklingstendenser.
Men i likhet med Phillips markerar jag inte denna gränsdragning så hårt: ”Det är inte fråga om någon ontologisk skiljelinje mellan å ena sidan vissa bredare utvecklingsdrag som utgör bakgrunden för analysen och å andra sidan den konkreta diskursiva praktik som ingår i det empiriska materialet.” (Ibid., s.
146) För att teckna dessa bredare utvecklingsdrag använder jag mig av teorier från bland annat Tore Frängsmyr och Stig Montin för att ge en ram åt studiet av den diskursiva praktiken som kännetecknar
informationskompetensprojektet. Den kritiska diskursanalysen såsom den presenteras av Fairclough har ett tydligt ideologikritiskt syfte, vilket med Jonssons ord innebär att man som forskare försöker utröna hur diskursen ”kan spåras i dess samhälleligt formade möjlighetsvillkor” (Jonsson 2003, s. 60).
Länge var jag inriktad på att använda mig av just Norman Faircloughs kritiska diskursanalys. Hans sätt att i analysen sammanbinda en enskild text med en social praktik tilltalade mig. Men efter den första genomläsningen av mitt empiriska material visade det sig att jag snarare analyserade texterna i enlighet med diskurspsykologins metoder. Omedvetet hade jag alltså följt de flesta av de metodologiska ansatser som diskurspsykologin arbetar utifrån:
Man börjar med att läsa och läsa om transkriptionerna för att identifiera teman. Det är en form av kodning där man placerar textfragment i kategorier. Man försöker inte bara att identifiera de teman som härleder sig från ens teoretiska ram utan är också öppen för nya teman som man stöter på under utförandet och genomläsningen av intervjuerna. Man kan kopiera utdrag av intervjuerna i olika ämnesfiler, och när ens förståelse av ett visst tema har ökat kan man återvända till materialet och söka flera exempel. Under processens gång förkastar man vissa teman och formulerar nya. (Jørgensen & Phillips, s.122)
Att jag dessutom var “intresserad av hur människor skapar och förhandlar om identiteter i den konkreta diskursiva praktiken” (Ibid., s. 146) gjorde att diskurspsykologin verkade användbar för mitt syfte med uppsatsen. Man kan dock kritisera diskurspsykologin för att brista i det som Faircloughs metod excellerar i, nämligen att förbinda text/språk med den sociala verkligheten och de ideologier som präglar den. Lösningen blev då att kombinera dessa båda diskursanalytiska ansatser. Den lingvistiska analys som Faircloughs metod kräver är något som jag av praktiska skäl har valt bort. Men i arbetet att hitta lämpliga analysobjekt har Fairclough varit vägledande:
Därför kräver metoden [Faircloughs metod] att man är noggrann med ”bakgrundsarbetet”
– alltså med kartläggningen av sannolika diskursordningar och diskurser med hjälp av relevant litteratur, så att man mot den bakgrunden kan strategiskt välja ut de texter som man ska analysera. (Ibid., s. 140)
Dessa texter har därefter analyserats för att urskilja diskursiva praktiker och genrer, vilket utgör det första steget i Faircloughs modell. Jag har även analyserat språket i jakt på metaforer och andra språkliga uttryck som återkommer. Därefter har jag återigen gått tillbaka till de texter som användes i bakgrundsarbetet och använt mig av dessa i den del av analysen som består av att koppla samman den diskursiva praktiken med den bredare sociala praktiken.
I texterna har jag försökt urskilja olika teman kring vilka analysen struktureras.
Det innebär att den sekundärlitteratur som användes för att hitta fram till de diskurser jag studerar blir primärlitteratur i det skede av analysen som syftar till att koppla samman texterna med den sociala praktiken.
Jørgensen och Phillips försöker erbjuda en egen form av
”diskursanalyspaket”, och detta har jag uppfattat som mycket hjälpfullt och inspirerande. Jag använder mig bland annat av deras sätt att ringa in och avgränsa en diskurs:
Vårt förslag är att man i högre grad ser diskurs som ett analytiskt begrepp, alltså en storhet som man som forskare lägger över verkligheten för att skapa en ram för sin undersökning. Det betyder att frågan om avgränsning avgörs strategiskt i förhållande till forskningens syfte, så att detta syfte bestämmer det ”avstånd” man intar till materialet och därmed vad som kan behandlas som en entydig betydelsefixering. (Ibid., s.137)
Under rubriken ”diskursanalysens övergripande syfte” refererar Bosse Jonsson till Michel Foucaults syften med sina studier:
Foucaults drivkraft är viljan att avslöja de immanenta totalitära anspråken hos dem som gör anspråk på att ha förklarat världen. Han ifrågasätter och dissekerar den förgivettagna normen. Genom att framställa en idé, ett synsätt eller en praktik som normal och den enda egentligt existerande, marginaliseras andra synsätt. Diskursen blir allestädes närvarande och därmed svår att skönja i sin uppenbara självklarhet. Den har därmed tjänat som ett redskap för maktutövning. Vi har tvingats att betrakta världen efter en på förhand given ordning. (Jonsson 2003, s. 41-42)
Diskursanalys gör det således möjligt att sätta ljuset på det som, ”i sin uppenbara självklarhet”, kan vara svårt att se. Därmed kan man lyfta fram det
”allestädes närvarande” och visa hur ett synsätt och en praktik, informationskompetensprojektet, framställs som det ”enda egentligt existerande”. Jonsson förklarar i inledningskapitlet till sin avhandling hur det kom sig att han valde att analysera sitt empiriska material diskursanalytiskt.
Under genomläsningen av de intervjuer han hade genomfört lade han märke till att:
hur informanterna talade om folkbiblioteket inte kunde skiljas från vad de sade om folkbiblioteket. Utsagornas innehåll kunde inte begripas oberoende av utsagornas form, det vill säga språkbruket, ordvalet och argumentationens inre logik. […] Varken utsagornas form eller innehåll var godtyckliga. De utgjorde betingelser för varandras uttrycksformer. Ett annat skäl var utsagornas aprioriska karaktär. De innehåller påståenden av en konsensusartad karaktär, vilka således inte behöver motiveras.
Påståendena utgår från förgivettagna intersubjektiva förståelser som framställs som om det inte vore möjligt att ha en annan uppfattning. Den täta relationen mellan utsagornas innehåll och form samt deras förgivettagna karaktär var de främsta skälen till att jag började närma mig diskursanalysen. (Ibid., s. 21)
Ovanstående beskrivning ligger mycket nära min egen upplevelse av de utsagor jag har studerat. Jag slogs tidigt av hur de texter jag tog del av använde samma typ av meningar, metaforer och outsagda förutsättningar och sanningar som bidrog till att forma just en ”konsensusartad karaktär”.
Diskursanalysen som teori och metod har jag alltså delvis närmat mig via Bosse Jonssons avhandling Medborgaren och marknaden: pedagogisk diskurs för folkbibliotek. Två viktiga begrepp som Jonsson använder sig av är möjlighetsvillkor samt tolkningsföreträde. Det första kan förstås som ett analytiskt verktyg som syftar till att förstå en diskurs härkomst, dess genes. I det läget försöker man komma fram till hur diskursen har uppstått, det vill säga vilka dess historiska, sociala och kulturella förutsättningar är (Jonsson 2003, s.
29-30). För min studie använder jag mig av begreppet för att visa på två viktiga aspekter i diskursens historiska tillblivelse som jag anser präglar den ännu idag: dels det faktum att begreppet informationskompetens uppstod i en högskolebibliotekskontext och dels det samhällsklimat där individen förväntas vara involverad i någon form av utbildning i stort sett genom hela livet. Det andra begreppet som jag hämtar från Jonsson, tolkningsföreträde, används främst för att motivera mitt empiriska urval. Då jag framhäver vissa biblioteks- aktörers utsagor, personer jag benämner som bibliotekarieprofessionens företrädare, gör jag detta med skäl som liknar de Jonsson anför då han talar om att ”diskurser med institutionellt stöd får större verkan genom att de kan göra större anspråk på sanning. De beslutsfattare jag intervjuat ger i kraft av sin position i organisationen den pedagogiska diskursen ett institutionellt stöd.
Beslutsfattarna får genom sin relation till institutionen folkbibliotek dess tolkningsföreträde” (Ibid., s. 54). Det samma anser jag vara giltigt även för många av de biblioteksaktörer vars texter jag har studerat i denna uppsats.
2.3 Det pedagogiska paradigmet och konstruktivismen
Enligt Sundin präglas idag både policydokument och forskning om användarundervisning av en konstruktivistisk kunskapssyn (Sundin 2004, s.285). Det innebär att informationskompetens som begrepp tenderar att betraktas utifrån denna teoretiska horisont. Konstruktivismens teoretiska förklaringsmodeller tas därmed ofta som självklara lösningar på bibliotekspedagogiska problem. När folkbiblioteken alltmer tar till sig dessa pedagogiska idéer har det skapats en utveckling som vissa beskriver som ett paradigmskifte (se exempelvis Zetterlund 1997). I uppsatsen använder jag mig av benämningen det pedagogiska paradigmet för att hänvisa till denna
utveckling. Det är viktigt att påpeka att jag menar att detta paradigm i hög grad är uppbyggt utifrån konstruktivistiska antaganden.
När bibliotekariers pedagogiska verksamhet diskuteras är Carol C Kuhlthau den forskare som kanske har påverkat utvecklingen mer än någon annan. I utvecklingen mot ett förändrat pedagogiskt synsätt är Kuhlthaus konstruktivistiska ansats central, en utveckling som har gått ”från att träna användarens skicklighet att utnyttja redskap till att istället betona betydelsen av att förmå användarna att reflektera över och förstå informationssökningsprocessen” (Sundin 2004, s. 285). Kuhlthaus modell över informationssökningsprocessen kan sägas ha inneburit ett paradigmskifte inom forskningen. Så här beskrivs hennes gärning i en kunskapsöversikt av informationssökning och lärande:
det traditionella ”bibliografiska paradigmet” vilar på föreställningen om säkerhet och ordning och fokuserar på dokument och söktekniker. Det beskriver informationssökning utifrån informationssystemets perspektiv. Med sin modell skapar Kuhlthau en förståelse för informationssökningsprocessen utifrån den sökandes perspektiv, då processen präglas av osäkerhet, famlande och tvekan. (Limberg, Hultgren & Jarneving, 2002 )
På grund av sin syn på informationssökningsprocessen menar Kuhlthau att bibliotekariens roll bör förändras: från att vara den som lokaliserar det material som besökaren eftersöker till att bli en person som är rådgivande för lärande och problemlösning (Kuhlthau 2004, s. 209).
Men liksom Kimmo Tuominen ser jag påståendet att Kuhlthau utgår från användarens synvinkel som delvis falskt. I en diskursanalys av Kulhthaus bok Seeking meaning: a process approach to library and information services visar Tuominen hur den konstruktivistiska teori som Kuhlthau använder leder till att användaren konstrueras som underlägsen systemet/bibliotekarien (Tuominen 1997). Han är kritisk mot den biblioteks- och informationsvetenskapliga forskning som använder sig av konstruktivistiska teorier för att förklara användarens informationsbeteenden. Det är en typ av forskning som enligt Tuominen sätter fokus på individen men ändå i slutändan talar från ett bibliotekarieperspektiv (Hedman 2004). Jag använder mig av Tuominen som en slags teoretisk ledstjärna då jag tycker att hans analys visar på något slående: inom det synsätt som betonar individuella skillnader hos användarna av bibliotekens tjänster finns det fortfarande starka normativa inslag. Eftersom informationskompetens i hög grad inbegriper en relation mellan användaren och bibliotekarien är jag intresserad av huruvida diskursen kring
informationskompetens präglas av liknande maktrelationer som de Tuominens kritiska analys visar på.
2.4 Stig Montin och ”managementteorier”
I boken Moderna kommuner beskriver Stig Montin kommunala förändringar och förnyelseprocesser under de senaste trettio åren (Montin 2004). När det gäller arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken har kommunernas betydelse ökat. För att minska den lokala ekonomins sårbarhet har olika former av privat-offentlig samverkan blivit allt vanligare. Från statens sida har man strävat efter att integrera regionalpolitiken och den regionala näringslivspolitiken till ett politikområde som benämns regional utvecklingspolitik. I syfte att stärka den regionala tillväxten tillmäts därmed olika typer av ”regionala partnerskap” allt större betydelse.
Med bakgrund av den nya kommunallag som antogs av riksdagen 1991 har flertalet kommuner förändrat sin förvaltningspolitik: ”Framför allt handlar det om att försöka förbättra effektiviteten, och föreställningen om hur privata företag och marknaden fungerar har ofta varit en förebild.” (Ibid., s. 108-109) Sådana gemensamma utvecklingsdrag har av forskare benämnts med termer som ”företagifiering”, ”marknadsefterlikning”, ”marknadsorientering” och så vidare. Tämligen oberoende av politisk majoritet i kommunerna har det enligt Montin vuxit fram en ny filosofi för ledning av offentlig verksamhet (Ibid., s.
110).
I den biblioteks- och informationsvetenskapliga litteraturen har framför allt ett antal danska forskare undersökt vilka effekter nya managementideologier har haft på bibliotekens verksamhet (se exempelvis Pors & Johannsen 2003). I boken Udfordringer og forandringer konstateras ett stigande intresse för ledarskapsfrågor både inom den privata och offentliga sektorn (Johannsen &
Pors 2002, s. 9). Detta gäller även för biblioteken där ”temaer som kvalitet, vision og det ’lærende bibliotek’ været på politikernes og institutionsledelsernes dagsorden” (Ibid.). NPM har betytt att det tidigare biblioteksledarskapets fokusering på administration och yrkeskunskaper har fått stå tillbaka till fördel för synen på ledaren som strateg och chef (Ibid., s12).
Biblioteksledaren har idag en mer komplex och turbulent verklighet att förhålla sig till i sitt ledarskap. Att vara bibliotekschef idag är enligt Johannsen och Pors ”en langt mere komplex opgave med en mangfoldighed af forventninger, forskellige interesenter, mulige lederroller, værktøjer, etc.” (Ibid., s. 13).
2.5 Tore Frängsmyr och ”framtidsbilder”
I boken Myten om informationssamhället (1987) skriver Emin Tengström om den viktiga roll kollektiva framtidsbilder spelar i människans tillvaro. Det är intressant att analysera dessa framtidsbilder eftersom de även kan säga mycket om vår situation i nuet: “By making forecasts of the future we are in fact making statements of the present, because the whole process starts with an appraisal of the present, a look at the fundamentals and the lie of the ground.”
(Nicholas & Dobrovolski 1999, s. 233)
Tore Frängsmyr menar att det finns två framtidsbilder som genomsyrar den västerländska tanketraditionen. Enligt Frängsmyr har synen på den historiska förändringen i det västerländska samhället alltsedan antiken pendlat mellan att se förändringar i riktning mot förfall eller mot framsteg. När det gäller de framtidsbilder som betecknar framsteg kan även dessa delas in i två huvudtyper: Det effektiva samhället eller Det goda livet (Frängsmyr 1990, s.
234-238). Det effektiva samhället är ett tekniskt och välorganiserat samhälle.
Frängsmyr menar att det är den bilden av framtidssamhället som dominerar.
Den framtidssyn som Frängsmyr benämner det goda livet ser däremot en tillvaro där alla människor ges möjlighet att leva ett skönt och avstressat liv som idealet:
Dessa båda attityder kan dessutom relateras till historiesyn och natursyn genom olika epoker. De som uppfattar historien som en framstegets historia och som har gett uttryck för en stark utvecklingstro, har också talat för det effektiva samhället. De som däremot har sett historien som ett gradvis förfall och har satt sitt hopp till ett utopiskt ideal, har förespråkat det goda livet. (Ibid., s. 235)
Men det visar sig samtidigt att den senare synen på naturen och historien (
”förfallets syn” om man så vill) lika ofta ger upphov till den förhoppning som Frängsmyr benämner som det effektiva samhället: ”De flesta utopister som drömt om ett annorlunda samhälle har varit så fångna i det västerländska rationella idealet, att de ändå har stannat för en effektivitetsmodell.” (Ibid., s.
235-236) I Frängsmyrs idéhistoriska genomgång dyker Bacon och puritanerna upp som exempel på det effektiva samhället. Dessa drevs av ett projekt som i slutändan skulle göra individen både förnuftigare och nyttigare. Men man nämnde aldrig att individen skulle bli lyckligare: ”Kanske förutsattes det att lyckan skulle bestå i just att vara en fullvärdig och nyttig samhällsmedlem.”
(Ibid., s. 236-237) Frängsmyr avslutar sin bok med att påpeka att ingenting säger att förnuftet bara kan användas för en viss typ av framtidsmodell eller att
den som motsätter sig en rationalistiskt utformad modell med nödvändighet är bakåtsträvare (Ibid., s. 242-243).
3. Empiriskt material
3. 1 Diskussion kring urvalet av analysobjekt
Efter att ha läst Christer Elds diskursanalys var jag fortfarande nyfiken på ämnet informationskompetens. Jag ville ta reda på mer om vad som har hänt inom den diskurs som Eld analyserade i sin uppsats. Eftersom mitt intresse kan hänföras till en artikel i en bibliotekstidskrift kan det tyckas naturligt att jag, i likhet med många andra magisteruppsatser i ämnet, väljer att studera just artiklar i bibliotekspressen. Men redan tidigt var jag tveksam till ett sådant urval eftersom jag tycker att det gått viss inflation i magisteruppsatser som studerar texter från främst Biblioteksbladet, Bibliotek i Samhälle samt Ikoner.
Vill man dra det till sin spets så kan det ibland framstå som att dessa tidskrifters främsta existensberättigande är som analysobjekt för biblioteksstudenter. Men i viss mån fick jag frångå min princip eftersom det i hög grad är genom dessa som jag så att säga har hittat fram till diskursen och lyckats avgränsa den på ett lämpligt sätt.
Jag har tagit avstamp i Christer Hermanssons artikel som i sin tur fick två debattsvar. De som skrivit dessa svar visade sig vara två personer som skulle återkomma gång på gång i min litteraturundersökning. Dessa två, Ola Pilerot och Christina Tovoté, tillhör den grupp av bibliotekarier som framträder som något av informationskompetensens ambassadörer i Sverige. De har i viss mån tagit på sig rollen som bibliotekarieprofessions företrädare i denna fråga. Med det menar jag att de har framträdande positioner när det gäller den pedagogiska utvecklingen av yrkesrollen. Pilerot sitter med i Biblioteksföreningens specialgrupp för bibliotekspedagogik och Tovoté är pedagogisk utvecklare på Stockholms Universitetsbibliotek samt även ordförande för NORDINFOlits styrgrupp. Under länken “Vem är vem” på NORDINFOlits hemsida kan man för övrigt få en uppfattning om vilka personer som framstår som de mest drivande när det gäller arbetet med att främja informationskompetens i Norden (NORDINFOlit). Det är naturligtvis en subjektiv kategorisering jag använder
mig av när jag sorterar in vissa personer som företrädare för yrket inom denna aktuella fråga. Det bör därför förstås mer som ett analytiskt verktyg än som en faktisk uppdelning som finns ”ute i verkligheten”. Men utan tvekan finns det i debatten ett antal tongivande aktörer som påverkar utvecklingen. Magnus Torstensson menar att folkbiblioteken utvecklas genom att vissa tongivande aktörer arbetar för att undanröja hot eller uppnå vissa förväntningar i tider av strukturella förändringar (Torstensson 2001). Torstensson menar att ett strukturperspektiv (ekonomiska, politiska och sociala förutsättningar i samhället) tillsammans med ett aktörsperspektiv (vilka agerar för folkbiblioteket och varför) är nödvändigt för att studera folkbibliotekens utveckling (Ibid., 149). Att analysera hur olika biblioteksaktörer uttrycker sig angående folkbibliotek och informationskompetens är således angeläget.
Informationskompetens som begrepp har dock i dessa texter främst diskuterats utifrån ett högskolebiblioteksperspektiv. Då mitt syfte är att studera diskursen i en folkbibliotekskontext faller därför många av de mest intressanta texterna bort. Med de mest intressanta syftar jag till de texter som mest konkret diskuterar olika innebörder av begreppet informationskompetens. Söker man material om begreppet såsom det diskuteras i relation till folkbiblioteken så döljer det sig det ofta bakom vidare diskussioner kopplade till exempelvis folkbibliotekens roll i en ny samhällstyp. Det medför att jag har sökt mitt material förhållandevis subjektivt. Jag har framför allt sökt efter texter som uppfyller dessa tre kriterier: Att termen informationskompetens nämns i texten, att begreppet förekommer i relation till folkbibliotekens verksamhet samt att texten har producerats av bibliotekarier eller personer som i sin yrkesroll arbetar med eller styrs av bibliotekens arbete.
Fackpressen är dock bara ett av många forum där informationskompetens diskuteras utifrån ett biblioteksperspektiv. En professionell syn på informationskompetens och de pedagogiska aspekterna av bibliotekarieyrket hittar man i många andra sammanhang. Biblioteksföreningen är en viktig aktör som förutom Biblioteksbladet även producerar andra typer av skrifter kring aktuella biblioteksfrågor. Föreningens specialgrupp för bibliotekspedagogik har dessutom skapat en webblogg under namnet Feltänkt?: en webblogg om bibliotekspedagogik där informationskompetensfrågor diskuteras flitigt.
Bibliotekskonferenser är ett annat forum där synen på informationskompetens produceras och reproduceras. Slutligen bör olika typer av officiella utredningar nämnas som ett forum där biblioteksfrågor diskuteras utifrån ett något vidare samhällsperspektiv. Dessa utredningar görs ofta av personer som själva arbetar på bibliotek eller åtminstone i en biblioteksanknuten verksamhet.
Det empiriska materialet är texter publicerade under 2000-talet, med en övervikt av texter som publicerats de senaste tre åren. Den avgränsningen i tid motiveras av att jag anser att det är viktigt att mina analysobjekt är relativt dagsfärska. Då jag delvis ser min uppsats som en fortsättning på Elds diskursanalys från 2001 finner jag denna avgränsning naturlig.
I Ikoner skriver litteraturprofessorn och pressforskaren Per Rydén om begreppet returinformation som han lånar av Håkan Hanson: ”Med returinformation förstår han [Hanson] sådana nyheter som omskriver en viss krets av människor och som efter att ha passerat redigering och mångfaldigande återvänder till samma krets av människor – trots att de borde vara de enda som inte behövde få veta vad de redan vet.” (Rydén 2001, s. 27) Detta citat är träffande när det gäller mycket av den text som skrivs för att främja arbetet med informationskompetens inom biblioteksvärlden. Eftersom debatten är förhållandevis intern ser jag det som nödvändigt att studera texter som producerats av bibliotekarier i syfte att bli lästa av bibliotekarier. Då begreppet ännu inte har nått ut i den allmänna samhällsdiskussionen i någon större utsträckning måste det analyseras i en snäv bibliotekskontext.
4. Analys
Eftersom diskursanalys innebär en typ av närläsning fokuserar jag på de delar av texterna som konkret refererar till begreppet informationskompetens som kommer att analyseras. Efter en kortfattad beskrivning av texten presenteras analysen.
4.1 Informationskompetensdebatt i Biblioteksbladet
Beskrivning: Under denna rubrik analyseras den debatt som följde efter Christer Hermanssons krönika i Biblioteksbladet (Hermansson 2003).
Hermansson krönika presenteras först, därefter de båda svar som kom att publiceras i ett senare nummer av tidningen (Pilerot 2003 och Tovoté 2003).
Slutligen nämns Hermanssons kommentar till de båda debattsvaren (Hermansson 2003a).
4.1.1 ”Bibliotekarierna och informationskompetensen eller Bibliotekarier Mot Informationskompetens”
Hermanssons krönika uppmärksammar att begreppet informationskompetens,
”oavsett hur man definierar det”, får anses vara okänt utanför biblioteksvärlden. Han ifrågasätter varför bibliotekens mål med sin verksamhet så sällan syns utåt mot offentligheten: ”Varför vill de drivande bibliotekarierna och biblioteken bakom informationskompetensen, om det nu är så betydelsefullt och väsentligt för biblioteken, bibliotekarierna och framför allt kanske för allt de [sic] potentiella kunderna, inte marknadsföra begreppet utanför bibliotekssfären?” Hermansson menar att bibliotekarierna redan är övertygade av begreppets värde, men erkänner dock redan i nästa mening att
”allt detta tjat om informationskompetens ” får honom att känna sig trött och illamående:
Varför lägga ner en massa dyrbar tid på att försöka övertyga bibliotekskunder om hur viktig informationskompetensen är för deras livslånga lärande när de ofta är helt ointresserade och inte alls vill bli informationskompetenta. Och vid dessa tillfällen känner jag starkt att det behövs en reaktion, en motrörelse.
Det behövs en antiinformationskompetensrörelse, och han föreslår sig själv som ordförande i föreningen BMI (Bibliotekarier Mot Informationskompetens). När Hermansson sedan beskriver hur verksamheten i en sådan förening skulle kunna se ut är det som en motbild mot informationskompetensrörelsen. Genom Hermanssons krönika framträder ett motsatsförhållande mellan ”det informationskompetenta biblioteket” och
”biblioteket som mötesplats.” Då framträder även en motsättning mellan bibliotekets ledarskap och det som Høy och Brücker kallar för ”gulvfolket”.
Hermanssons krönika synliggör det spänningsfält som Høy och Brücker uppmärksammar:
Jag tänker mig att BMI arrangerar ett gratis möte där inga av de gamla stötarna på höga poster i Svensk Biblioteksförening eller bibliotekschefer eller överbibliotekarier blir inbjudna som talare. Nej, det ska vara sjukskrivna och trötta lågavlönade bibliotekarier som kan tala väl om hur onödigt och fullständigt meningslöst det är att försöka pådyvla låntagare och kunder konceptet om informationskompetens.
Visserligen finns det drag av populism i ett sådant citat, men det går inte att förneka att det tycks finnas ett spänningsfält mellan bibliotekschefernas visioner och ”den vanlige bibliotekariens” vardag. Hermansson menar att de senare, ”sjukskrivna” och ”lågavlönade”, tröttnat på informationskompetens.
Dessa bibliotekarier menar att det inte behövs ”fler onödiga databaser” utan snarare mer personal som tillsammans kan göra (folk)biblioteket till en trevlig mötesplats. För detta tycks vara Hermanssons förhoppning, och texten bygger på en diskurs som kan beskrivas som det trivsamma bibliotekets diskurs. I denna konstitueras biblioteket framför allt som en mötesplats, och Hermansson menar att detta är vad de allra flesta biblioteksbesökare önskar sig:
Jag tänker mig också att några talare på BMI:s möte är ordinära biblioteksbesökare som kommer till biblioteket för att de trivs bra där. De gillar att bläddra lite i tidskrifter och dagstidningarna, de tar sig en kopp kaffe i fiket, de bläddrar förstrött i ett lexikon eller uppslagsverk. De vill verkligen inte bli informationskompetenta; de söker inte efter information överhuvudtaget egentligen. Nej, de gillar atmosfären och stämningen i biblioteket. Ungefär samma behagliga känsla som att vara inne i en kvinna.
Även om man bortser från den sista radens något provocerande liknelse (som Christina Tovoté med rätta kommenterar i sitt debattsvar) så är det bibliotek som framträder i föreningen BMI:s anda ett trivsamt bibliotek med en lugn och behaglig stämning utan stress och jäkt. I föreningen BMI betonar man biblioteket som mötesplats och mötet mellan bibliotekarien och biblioteksbesökaren är det centrala i yrkesrollen.
