Fara och Förändring

Fara och Förändring

Sveriges säkerhetspolitiska förhållande

till Ryssland

Kandidatuppsats

Abstrakt

This essay examines the international relationship of Sweden and Russia in the period after the Cold war and the dissolution of the Sovietunion. Focusing on the period before and after the annexation of Crimea. The essay examines different documents from the Swedish government and uses Realistic thery of international relations to illustrate how the relationship has changed. I conclude that the Swedish relationship to Russia has worsened and that the area in Sweden’s proximity has entered a decline of safety and security with increased chance of aggression from Russia after they have showed being willing ot use military force in an offensive capacity in Crimea.

Nyckelord

Innehållsförteckning

1 Introduktion...4 1.1 Problemformulering/Syfte...4 1.2 Tidigare forskning...5 2 Teori...7 2.1 Realistiskt teori...7 2.1.1 Säkerhetsdilemmat...9 2.1.2 Maktbalans...10 2.1.3 Polaritet...11 2.1.4 Nationella intressen...11 2.1.5 Kritik av realismen...12

3 Metod och material...13

3.1 Val av fall...14

3.2 Material...15

3.3 Operationalisering...16

4 Analys...17

4.1 Vårt militära försvar. Vilja och vägval 2003...17

4.1.1 Introduktion...17

4.1.2 Sveriges närområde...18

4.1.3 Ryssland...19

4.1.4 Försvarsberedningens slutsatser...19

4.2 Värnkraft, försvarsberedningens slutrapport 2019...19

1 Introduktion

Kalla krigets slut och Sovjetunions upplösning innebar en radikal förändring i det globala politiska landskapet. Sverige som varit nära granne med jätten

Sovjetunionen fann sig nu i ett politisk landskap där ett stort maktvakuum uppstod och en stor osäkerhet kring hur Ryssland skulle utvecklas uppenbarade sig. Man spekulerade vad som skulle hända nu, frågade sig själv hur kommer Sverige och Ryssland agera mot varann? Vad ska vi göra med försvaret? Kan vi förutspå Rysslands rörelser? Sovjetunionens närvaro hade präglat kalla krigets historia även Sveriges försvarspolitik och hade varit en konstant faktor att ha i åtanke under hella efterkrigsperioden. När denna motvikt till väst fallerade rubbades den etablerade matbalansen mellan öst och väst och den följande osäkerheten ledde till många förändringar och förhoppningar men också fara när Ryssland åter började visa hegemoniska ambitioner.

1.1 Problemformulering/Syfte

Syftet med denna uppsats är förklara hur det säkerhetspolitiska förhållandet mellan Sverige och Ryssland har förändrats. Detta anser jag är ett högaktuellt område då Rysslands nära geografiska läge och storlek i förhållande till Sverige gör att förändringar i denna relation kan ha stora konsekvenser. Jag hoppas därmed kunna förklara hur denna relation har förändrats. För att göra detta kommer jag att använda mig av Realistisk teori om internationella relationer som ett teoretiskt ramverk att arbeta utifrån.

1.2 Tidigare forskning

Forskning om Sveriges säkerhetspolitiska position och även dess militära förmåga infaller ofta in på realistisk teori just för att den överensstämmer med utvärderingar om militär förmåga. Ett exempel på sådan forskning är boken ett trovärdigt

totalförsvar Av Andersson et al Boken utvärderar Sveriges närområde, potentiella hot och Sveriges förmåga att möta dessa hot.

Boken beskriver hur Sveriges militära förmåga har nedmonterats kraftigt sedan kalla krigets slut (Andersson et al, 2018, 41) Man beskriver hur man rationaliserat detta genom att anta att man kan förutspå attacker med tio års framförhållning och att försvaret då har gott om tid att byggas upp igen för att möta militära angrepp. Försvaret under tiden blev omvecklat till ett insatsförsvar vars syfte var att ingripa i fredsfrämjande aktioner långt ifrån Sverige. Den militära förmågan att möta ett militärt angrepp var helt urholkat. (Andersson et al, 2018, 36) Om ett omfattande hybrida angrepp med både konventionella och icke-konventionella skulle Sverige inte kunna motstå det.

Rysslands ingripande i Georgien och sedan i Krim representerade ett trendbrott och man såg att Ryssland inte skulle vara den förutsägbara fredliga jätte vars utfall skulle kunna förutspås tio år framåt. (Andersson et al, 2018, 41) Ytterliga negativa utvecklingar är Storbritanniens utträdande från EU och brott Lissabonfördraget, splittringar mellan länder i EU (Andersson et al, 2018 46) och Donald Trumps isolationistiska tendenser. (Andersson et al, 2018 42) Efter att ha tagit upp alla dessa hot och sätt som som det säkerhetspolitiska läget har försämrats förklarar Bokens författare att de ämnar att förklara och visa hur ett försvar vars förmågor inkluderar att stå emot långa och starka anfall från en främmande makt kan och bör utformas.

Detta blir i förlängning då även försvarets intressen, särskilt i en totalförsvarsmodell vars syfte är att skydda nationen.

Bokens författare beskriver hur Norge invaderas av Tyskland 1940. Hur den norska krigsledningen var medveten om Tysklands militära styrka men inte ansåg att krigsrisken var stor. Men Tyskland trodde på sina förmågor, de trodde dessutom inte på det norska försvaret. De vågade ta risken. Om Norge hade antagit att en krigsrisk var hög så kanske angreppet paradoxialt nog aldrig ha kommit, då skulle Tyskland kanske ha högre uppfattningar om Norges försvar efter en förebyggande mobilisering eller annan förberedande aktion. Detta är relevant för Sveriges relation med Ryssland. Hur ser Sveriges försvar ut i Ryska ögon är vi ett lätt oförberett byta som inte anar ont liksom Norge 1940? Hur ser de viljan att stå emot? Hur villiga är de att ta chansen liksom Tyskland gjorde mot Norge.

Ryssland har kanske större krigföringspotential trots materiell och numerär underlägsenhet jämfört med NATO av den enkla anledningen att de inte tvekar att använda sina militära förmågor. (Andersson et al, 2018, 50)

Boken tar upp ett intressant scenario där Rysslands militära förmågor fast de är underlägsna NATO och USA ändå är kraftigare och farligare i kombination med den Ryska viljan att använda dom samt den kontinuerliga erosionen av

säkerhetspolitiska institutioner och samarbeten nämnda ovan. Man konstaterar att Rysslands snabba beslutsfattande jämfört med de demokratiska länderna tillåter dom att vara opportunistiska och snabbt ingripa. Exemplifierats av Krim.(Andersson et al, 2018 51) Dessa faktorer gör Sverige sårbart om NATO eller USA i framtiden eventuellt skulle visa eller indikera att de inte skulle ingripa i en konflikt

(Andersson et al, 2018 52)

2 Teori

Som teoretiskt ramverk kommer jag använda mig av realistisk teori. Anledningen till detta är att jag anser det är intressant att utgå ifrån detta perspektiv då Johan Eriksson i Internationella relationer (Sid 99)skriver att i Realismen postuleras internationella frågor och att det är ett rationalistiskt perspektiv. Jag anser att Realismen är ett lämpligt val av teori just för att det är realistiskt, det fungerar bra när man behandlar hårda fakta såsom militära förmågor, politiska landskap och dynamiken stater sinsemellan. Realismen fokuserar på stater som aktörer, det vill säga att man i realistisk teori inte fokuserar på hur stater har uppkommit. Man fokuserar istället på staters handlingar och dynamik sinsemellan på den internationella arenan.

2.1 Realistiskt teori

Realismen är en hård och konkret teori, realismen är också en väldigt väl förankrad teori som har funnits länge i fältet för studier av internationella relationer, bland annat. Realism är vad en grupp av teorier kallas som länge har dominerat de akademiska studiernas värld om internationella relationer

(Philip 2012:630)

Realismen fokuserar på stater som aktörer istället för att undersöka hur stater uppkommer.

Realismen hävdar att världsordningen det vill säga den miljö som staterna som aktörer befinner sig i är anarkistisk, vilket betyder att det inte finns någon högre auktoritet. (Hall 2014:53) Detta innebär att stater på så sätt befinner sig i en slags naturmiljö där stater är fria att agera som de vill, som djur på savannen. Realistisk teori betonar att det finns ingen högre makt, det finns inga stater som agerar som poliser när en stat anfaller en annan. Däremot kan stater självklart ingå

försvarssammarbeten och olika organisationer men allt detta sker på samma nivå mellan stat och stat och det finns inget som tvingar en stat att bete sig på ett visst sätt.

rätt (Hall 2014:3) Vilken hade visats sig inaktuell då man inte kunde stoppa Andra världskriget från att bryta ut.

Realism handlar om makt. För realister handlar alla internationella relationer från början och slut om makt (Hall 2014:54) Detta innebär att förutom överlevnad strävar stater också efter makt. Att utöka sin sfär och på så sätt öka chansen att överleva men. Denna makt behöver inte komma i form av militär makt, hård makt. Den kan också komma i form av mjuk makt såsom handelsavtal, sanktioner och så vidare. Dock är det i grund och botten samma strävan för makt och överlevnad som ligger till grund för dessa begrepp.

Två stora realistiska filosofer är Machiavelli och Hobbes. Machiavelli var en av de första politiska filosoferna som kastade ut allt som inte hade med politik att göra ( Nesimi 2018:90) när han skrev sitt berömda verk fursten som beskrev hur en furste ska regera. Med detta menas att han ignorerade vad som ansågs rätt eller fel, moraliskt eller omoraliskt utan, etiskt eller oetiskt. Han fokuserade endast på vad som främjade statens makt. Machiavelli som var en italiensk furste menade att ansvaret en stat har gentemot sina medborgare är att säkerställa att staten fortsätter existera och att ge välstånd och säkerhet till invånarna (Hall 2014: 54) Han menade att för att en prins eller furste ska kunna göra detta så kan han inte följa vanliga moraliska påbud. Istället måste de följa principerna hos maktpolitik, den viktigaste av dessa var att väga sin makt mot andras och se till att man alltid är mäktigare än konkurrenterna. Han politiska teorier genomsyrades av realism (Mindle 1985:213) Och det naturtillstånd som stater sägs befinna sig i där det inte finns några regler och där det enda som betingar en stat är staten själv.

Thomas Hobbes är en av realismens grundare, en filosof. Han påstår att det

säga att det anarkistiska naturtillstånd som människan levde i aldrig försvann, det har bara förflyttats till en högre nivå. Det föreligger inte längre mellan människor utan mellan stater. Det är precist lika laglöst som på stenåldern.

Hobbes menar att detta tillstånd av anarki mellan stater leder till två konsekvenser (Hall 2014:54) Att alla stater befinner sig i ett ständigt tillstånd av potentiellt eller faktiskt krig. Konkurrens om makt där statens drift för självbevarelse är det som förhindrar krig men att möjligheten alltid finns. Samt att människor är fria från andra människor. Det vill säga att friheten människor gav upp till staten ges tillbaka i form av frihet från att vara förtryckta av andra människor (Hall 2014:55) Med andra ord, naturtillståndet människan lämnade gav absolut frihet, man kunde göra vad man ville men det fanns också stora faror. Genom att ansluta sig till en stat så förlorade man denna naturens frihet men man fick säkerhet tillbaka men också ett måste att acceptera att bli styrda av andra människor eller konstruktioner av människor såsom lagar och regler.

Jag valde dessa två filosofer för att deras tankesätt komplimenterar varann.

Machiavellis fokus på hur en stat ska styras och ha som syfte och Hobbes fokus på varför en stat finns och vad en människa i en stat ger upp. Dessa två tankesätt täcker både den styrande delen av en stat och delen som styrs av staten. Tankern att naturtillståndet aldrig försvunnit utan har bara flyttats uppåt över huvudena på de som styrs är fascinerande och intressant. För att undersöka detta anarkistiska naturtillstånd som existerar stater sinsemellan så har realisterna har skapat tre begrepp. Dessa tre termer som används inom realismen när man studerar internationella relationer är Säkerhetsdilemmat, Maktbalans och polaritet. (Hall 2014:57) Genom att använda dessa kan man konkretisera och förstå hur och varför stater agerar som de gör mot varandra.

2.1.1 Säkerhetsdilemmat

upp sina egna styrkor och cykeln fortsätter. Det går inte lita på stater i realismen, de har ett anarkistiskt förhållande och inga regler håller. Anfall kan komma när som helst och det rationella draget är att inleda krig innan andra stater lyckas bygga upp sina försvar. Dock så finns det begränsande faktorer som förhindrar en konstant upprustning och detta är maktbalans.

2.1.2 Maktbalans

Maktbalans betyder att man kommer i balans med staten eller staterna man

upprustar emot så att båda är lika starka. Man uppnår jämförbar militär styrka. När två eller flera länder är i balans blir det för kostsamt eller för farlig att kriga. Kärnvapen är ett bra exempel på detta då de ger ett enkelt sätt att få krig bli för farligt då endast några enstaka missiler kan innehålla tillräckligt med stridsspetsar för att totalförstöra hela regioner. Då tar strävan efter överlevnad över och staten väljer att inte krigas och man söker efter andra sätt att utöva makt och att samexistera. Kalla kriget var ett resultat av en väldigt jämn maktbalans. Båda sidorna var mäktiga men eftersom de båda var kärnvapenbestyckade och militärt kraftfulla blev det aldrig något öppet krig mellan öst och väst då det skulle varit alldeles för kostsamt. Dock så är maktbalansen inte begränsad till kärnvapen utan det gäller all slags militär styrka. Maktbalans handlar inte heller nödvändigtvis om stat mot stat utan det kan också involvera flera stater som sammansluter sig, självklara exempel på detta är NATO och Sovjetunionen men när NATO endast är ett djupt försvarssamarbete medan sovjetunionen var ett exempel på en stat som sväljer flera andra stater.

2.1.3 Polaritet

Detta tredje begrepp har med hur världspolitiken är utformad. (Hall 2014:59) Realister menar att ett system med internationella relation kan vara bipolärt såsom under kalla kriget där de två polerna var öst och väst samt multipolärt som man kan säga det är i nutiden då vi har Kina, Ryssland, USA, EU med flera.

Utefter hur polariteten ser ut kan man se hur stabilt det internationella systemet kommer att vara. I ett bipolärt system till exempel kan man se att den spänning som utvecklas mellan de två rivaliserande staterna leder till att svagare stater ansluter sig till stormakterna eller försöker spela ut dom mot varandra (Hall 2014:59) Vissa realister menar att bipolära system är de mest stabila då det går lätt att bedöma maktbalansen och att det inte finns någon tredje part som kan växla mellan allianser och på så sätt störa ut maktbalansen (Hall 2014:59)

Under kalla kriget befann sig världen i ett bipolärt system men historiskt sett har multipolära system varit vanligare.

2.1.4 Nationella intressen

Ett centralt tema i realismen är det anarkistiska förhållandet som existerar mellan stater. Detta naturtillstånd utan regler leder till att stater kan agera oberoende av etik och internationell rätt. Dock kan man anta att stater följer basala

självbevarselseinstinkter och att de kommer agera för att försvara och bevara sina nationella intressen. Detta med andra ord betyder att stater på denna laglösa arena strävar efter sin egen överlevnad. Dessa nationella intressen kan konkretiseras som Territoriell integritet Att statens territorium inte kränks eller ockuperas av främmande makt.

Politiskt oberoende Att statens ledning är oberoende från andra stater, att de inte påverkas av andra stater och tvingas styra utefter deras önskemål.

Militär säkerhet Att staten kan försvara sig mot angrepp med militär makt och att militära angrepp inte sker.

2.1.5 Kritik av realismen

3 Metod och material

Jag har valt att använda mig utav en

jämförande teoriprövande

fallstudie metod för att undersöka det ämne jag valt. ar sen i uppgift att med hjälp av befintliga teorier och förklaringsfaktorer försöka förklara vad som hände i fallet. (Esaiasson 2017:42) För att undersöka och analysera fallen har jag valt att använda mig utav realistisk teori om internationella relationer.

Som metod i denna studie kommer jag att jämföra dessa olika dokument för att undersöka på vilket sätt olika aspekter av den svenska försvarspolitiken har förändrats under tid. För att göra detta valdes två dokument ut från 2003 och 2019 Dessa dokument representerar föränderliga åsikter kring försvarets syfte, anspråk och framtid men också hur Sveriges närmiljö ser ut. I studien kommer Ryssland vara fokus, dokumenten hanterar andra länder och regioner men dessa kommer inte behandlas på grund av att de inte är relevant utifrån studiens syfte.

Som Weldt skriver kan man se att alla nationer har särskilda intressen som de har gemensamt. Han kategoriserar dessa som politiskt oberoende, territoriell integritet och militär säkerhet. Utifrån dessa kan man undersöka försvarsberedningen slutrapport.

Slutrapporterna som kommer vara den primära empiriska grunden för min studie hanterar ett flertal olika områden. I denna studie ämnar jag att fokusera på avsnitten

som hanterar Ryssland och är relevanta för min undersökning. Jag kommer

inte undersöka andra aspekter till samma grad.

Nationellt intressen är viktiga. Så förstås vilket håll staten ska gå åt (Weldes 1996:276) Därför kommer jag diskutera dessa intressen.

att Sveriges identitet och kultur är inte förenligt med en allians med Ryssland. Saker som synen på mänskliga rättigheter och den auktoritära regimen i Ryssland går inte samman med den svenska identiteten som värdesätter demokrati och mänskliga rättigheter.

3.1 Val av fall

Som val av fall har jag valt att se på Sveriges förhållande till Ryssland i

försvarsberedningens rapporter. De rapporter jag valde är Värnmakt från 2019 och Vårt försvar, vilja och vägval. Från 2003.

Varför jag valde just dessa fall var att jag ville få en övergripande bild över hur Sveriges förhållande eller bild av/till Ryssland har förändrats från perioden innan kriget i Georgien 2008 och annekteringen av Krim 2014 till perioden efteråt.

Anledningen till att jag valde denna period var att den representerar både en skarp förändring i Sveriges försvarspolitik men också en ändring i hur Ryssland ses, från att vara potentiellt mer väst-vänlig till en aggressivt anti-väst makt som utövar makt mot grannländer för att bevara och expandera sin intressesfär.Jag anser att dessa två dokument ger en bra bild om hur Ryssland såga innan och efter annekteringen av Krim men också den generella skiftningen i rysk politik ifrån Väst. För att inte överskrida ramen av denna uppsats valde jag att hålla mig till endast två dokument då mer än två ledde till mycket upprepande och liknande slutsatser vilket försvårade syftet med undersökningen. Det är lättare att fokusera på två dokument som skiljer mycket åt än att beskriva en gradvis förändring över många dokument i det begränsade omfånget av denna studie.

Dessa två rapporter är utgivna av försvarsberedningen. Försvarsberedningen är en del av regeringskansliets verksamheter och fungerar som ett forum där

representanter för regeringen och olika politiska partier och sakkunniga kommer fram tillsammans hur Sverige bäst ska försvaras och hur säkerhetspolitiken bör utformas. De är ett sätt att genererar rekommendationer som regeringen sen kan rösta igenom och verkställa och på så sätt forma Sveriges säkerhetspolitik i enlighet med vad som behövs.

De två skiljer sig från varandra i utformning och storlek till viss del men de är alla utgivna av försvarsberedningen och regeringskansliet vilket gör att de är pålitliga och går att jämföra så länge man tar upp saker som de har gemensamt. Då alla rapporterna eller dokumenten har som gemensamt mål att måla upp vad försvaret ska göra så är de väldigt snarlika även om den exakta utformningen skiljer sig mellan dom.

Rapporterna fungerar som underlag för regeringen på hur de ska utforma

säkerhetspolitiken. Rapporterna redogör säkerhetsläget i Sveriges närområde och i resten av världen och innehåller rekommendationer om hur regeringen ska utforma sin policy för att säkerställa rikets säkerhet. Dokumenten är cirka 200 sidor långa och eftersom ett flertal kommer användas krävs ganska aggressiv avgränsning för att inte överskrida begränsningarna på studiens storlek. Dock så består en stor del av rapporternas omfång av materialanspråk, budget, personal behov etc som egentligen inte är relevanta uppgifter för denna studie vilket förenklar

operationaliseringsprocessen.

3.2 Material

3.3 Operationalisering

För att utföra en studie på dokument av den storlek som dessa så behöver man operationalisera dom. Det innebär att man förbereder dom för en studie genom att kondensera ner dokumenten till den information som är relevant för studien. För att göra detta tänker jag använda mig av de teoretiska begrepp som diskuterats tidigare i teori avdelningen. Dessa är Polaritet, Maktbalans och säkerhetsdilemmat. Jag kommer också använda mig av de tre nationella intressena, Militär säkerhet, territoriell integritet och politiskt oberoende från Wendt. Dessa intressen anser jag är universella mellan teorier. Jag valde också att inkludera dessa termer då de passar in i realismens teori och för att de erbjuder möjligheter att diskutera hur polaritet, maktbalans och säkerhetsdilemmat påverkar dessa nationella intressen.

Jag kommer applicera teorin genom att undersöka dokumenten utifrån dessa tre termer. Men för att kunna göra detta måste jag tolka dokumenten. Jag har därför valt att sammanfatta dokumenten genom tre punkter, Detta för att enklare sammanfatta och analysera rapportens innehåll och för att illustrera rapporten budskap. Dessaa tre punkter är

Sveriges närområde. Hur ser Sveriges närområde ut när rapporten skrevs, ur vilken riktning utvecklas det och hur påverkas det av faktorer utifrån?

Ryssland. Vad var Sveriges förhållande till Ryssland vid rapportens skrivning, vad ansågs vara Ryssland och Sveriges framtid. Vilket håll rör sig Ryssland.

Försvarsberedningens slutsatser, vilka slutsatser drog författarna av dokumentet vid dokumentets skrivande? Håller slutsatserna?

4

Analys

4.1 Vårt militära försvar. Vilja och vägval 2003

4.1.1 Introduktion

Detta dokument valde jag för att det representerar en punkt i tiden då situationen i omvärlden verkar ha stabiliserats sig. Terrorattacken 2001 är fortfarande aktuell men ställningstaganden kring den är inte lika aktuella då den ligger två år bakåt i tiden Dessutom har Rysslands aggressioner mot Georgien och senare Ukraina ännu inte skett.

Trots de omställningar som skett från 2001 och krigen som följde antas polariteten fortfarande ligga mot Europa. Ryssland antas vara mottagliga för att närma sig väst och det finns tecken på demokratisering. Denna punkt är lämplig för den fungerar som en slags motpol till dokumentet från 2019.

Dokumentet beskriver ett relativt stabilt säkerhetsläge där krigen i Mellanöstern och hotet från extremister förvisso är ett nytt och farligt fenomen men i Sveriges närområde är det fortfarande lugnt. Terrorattentat och liknande kan hota

befolkningen i ett land men attityden i dokumentet är inte att dessa attentat hotar en stat till den grad att statens fundamentala existens är i fara.

Dock är det viktigt att påpeka att terrorism fortfarande kan åsamka stor skada och i rapporten postulerar man att framtida attentat kan orsaka skada som man tidigare bara kunde åstadkomma med militära maktmedel. (Ds 2003:28) Detta genom IT attacker, hacking, sabotage.

Det första som nämns i dokumentet är Irak-kriget (2003:34 12) Vilket kan antas att vara den viktigaste konflikten då året dokumentet publicerades, 2003 var bara två år sen de katastrofala attentaten i USA den 11e september. Dessa attentat och de medel som togs för att bekämpa terorism kan anses prägla perioden då dokumentet var skrivet. Man diskuterar hur Irak-kriget har inneburit en påfrestning av det

långsiktiga följder. (2003:34 12) Då kriget fortfarande är pågående under dokumentets skrivande.

4.1.2 Sveriges närområde

I den omedelbart kännbara sfären som Sverige befinner sig i, Europa, Baltikum och andra områden nära Sverige så konstateras att där förbättras den säkerhetspolitiska situationen genom ökade samarbeten och utvidgande av både NATO och EU. Till exempel sker detta genom inbjudan av Estland, Lettland och Litauen i EU och NATO (2003:34 12)

Man fastställer att det multilaterala samarbetet fortgår och att FN trots att ha blivit ifrågasatt över Irakkriget har FN en fortsatt central roll att spela i världen

(Ds:2003:34 14) Viktigt att poängtera är att FNs säkerhetsråds slutsatser erkänns av alla parter (Ds: 2003:34 16) Detta tyder på en slags enlighet mellan staterna som i min mening är symptomatiskt för att samarbetet fungerar. Jämför detta med Rysslands annektering av Krim vilket inte erkänns av många nationer medan andra stödjer ingripandet. Detta skulle kunna förklaras av att Ryssland är en mer

influentiell spelare än till exempel Irak eller Afghanistan.

I dokumentets avsnitt om EU nämner man att EU har visat en förbättrad förmåga att agera enhetligt i utrikespolitiska sammanhang (Ds 2003:15) Och man nämner framtidskonventet vilket ämnar att rita upp hur EU ska kunna expandera sina krisförebyggande och fredsfrämjande aktiviteter. Avsnittet ger en bild av ett EU som fungerar bra där samarbete och enighet fungerar bra. Detta är centralt i säkerhetspolitiken, om nationer samarbetar och kommunicerar kan kriser avvärjas.

4.1.3 Ryssland

Dokumentet nämner att Ryssland stabiliserar sig och att osäkerheten kring hur Ryssland kommer agera gentemot andra länder ökar i takt med denna stabilisering. Man nämner hur Ryssland dock samarbetar med NATO med flera centrala

säkerhetspolitiska frågor och att Putin, Rysslands president, eftersträvar goda relationer med EU och USA. (Ds 2003:1313) Man nämner också att Putins

popularitet antagligen kommer leda till att han kommer sitta en andra mandatperiod framtill 2008.

4.1.4 Försvarsberedningens slutsatser

Man konstaterar i slutet av dokumentet att Sveriges närområde präglas av säkerhet och stabilitet, påbyggt av EUs utvidgning (Ds 2003:34) Inbjudan av Estland, Lettland och Litauen samt den gynnsamma utvecklingen i Ryssland. Och Rysslands fördjupande samarbete med västliga strukturer (Ds 2003:34)

Försvarsberedningen utesluter dock inte att militära angrepp mot Sverige i framtiden och betonar att det bästa sättet att förhindra dessa är genom ökat samarbete med andra nationer.

4.2 Värnkraft, försvarsberedningens slutrapport 2019

4.2.1 Introduktion

Detta dokumentet är den senaste som försvarsberedningen lagt ut vid denna uppsats skrivande. På grund av att detta dokument är aktuellt och representerar nutida Svenska säkerhetspolitik kommer det få mer utrymme än dokumentet från 2003 uppsatsen.

I början av rapporten redogör man för hur Säkerhetsläget i Sveriges närhet har blivit försämrat på grund av Rysslands agerande (Ds 2019: 17) Ryssland har i och med sin annektering av Krim brutit emot internationell lag.

4.2.2 Sveriges närområde

Annekteringen av Krim är symptomatisk av den ökade svårighet att dra gräns mellan krig och fred (Ds 2019:25) mellan olika länder. Tidigare har det varit allmänt accepterat att man utlyser krig, man har uniformer och bär landets flagga,. I Krim var det dock inget utlysande av krig, helt plötsligt dök det upp artiga gröna män. Som i själva verket var ryska soldater, de hade inga insignia eller flaggor på sina uniformer . Efteråt annekterades Krim och den ukrainska staten var maktlös att stå emot. Omvärlden bedömde att kostnaden för att försvara halvön inte var värd potentialen att dras in i ett krig med Ryssland. När beslut väl hade fattats då var Krimhalvön redan annekterad och det blev helt plötsligt inte en fråga om en invasion utan en territoriell dispyt där Ryssland hävdade att Krim var ryskt och alltid hade varit ryskt. Därmed kunde omvärlden inte lätt ingripa då en militär insats på Krim skulle ses av Ryssland som en invasion av ryskt territorium och därför leda risken till ett krig eller åtminstone en konflikt med Ryssland. Det var helt enkelt inte värt att bistå Ukraina och ta tillbaka Krim.

I rapporten konstaterar man att Sveriges är ett av världens mest globaliserade länder och att utveckling geografiskt lång borta kan påverka Sverige på grund av detta (Ds 2019:27) Man konstaterar också att tekniken utvecklas snabbt samt att

motsättningar mellan stater ökar. Något man kallar geopolitikens återkomst. (Ds 2019:28) Detta tolkar jag som en referens till den uppbyggda ideen efter kalla kriget att världen skulle enas i en enda global struktur. Detta efter att Sovjet kollapsade. Men i takt med att Kina och Ryssland och andra länder börjar expandera sin inflytandesfär så börjar man gå igen mot en världsordning där stater konkurrerar med varandra på ett sätt som liknar det som var under kalla kriget. Med andra ord så rör man sig åter igen mot ett polärt system. Multipolärt till skillnad från kalla krigets bipolära.

I dokumentet anmärker man att i vissa länder är demokratin på tillbakagång (Ds 2019 29)

bevakning av länders civila population (Ds 2019:30) Slutligen nämner man att Ryssland och Kina utmanar världsordningen. (Ds 2019 31) Med andra ord så börjar maktbalansen röra sig återigen mot att flera länder konkurrerar med varandra liksom under kalla kriget.

I och med Krims annektering ökar oron i närområdet. Implikationer av Brexit och andra rörelser som förespråkar mindre internationellt samarbete. Samtidigt har vissa länder bett om mer assistans från till exempel NATO för att skydda sig själva från en potentiell rysk attack.

4.2.3 Ryssland

Ryssland anses vara ett militärt hot det är stort och har en växande militär förmåga. Det är klart att Ryssland bedöms vara det största hotet för svensk säkerhet.

Med ickelinjär krigföring och gråzonsproblematik menas krigföring eller väpnad konflikt som inte följer de etablerade normerna om krig. Det kan röra sig om utpressning. Ryssland och forna sovjetunionen har tidigare använt sig av subversiv verksamhet (Ds 2019 117) Detta genom att till exempel använda sig av

Cyberverksamhet för att påverka val(Ds 2019 118) och opinion. Genom detta kan Ryssland uppnå sina mål utan att använda sig av krig.

4.2.4 Försvarsberedningens slutsatser

Vad är ett försvars uppgift? Ordet ger svaret, försvar. Försvar av territorium, politiskt oberoende och säkerhet. Dessa tre termer från Wendt återkommer i försvarets uppgift. Militärens syfte är att vara stark nog avskräcka från utnyttjande krig etc (Ds 2019:20) Detta är mycket aktuellt efter annekteringen av Krim och lärdomarna man tg efter den. För att kunna utföra denna uppgift efter Krim så behöver det Svenska försvaret växa. Man kan inte längre lita till att kunna förutspå en invasion, samtidigt så finns fler krafter som eroderar det internationella

samarbetet. Försvaret rör sig därmed i en expanderande riktning, man bygger ut och ökar anslag. Åter igen är det fråga om totalförsvar.

Det vill säga att försvaret ska avskräcka från utnyttjande eller brott mot territoriell integritet. Förhållandet mellan Ryssland och Ukraina var så att Ryssland kunde absorbera Krim utan större problem då Ryssland var så mycket mäktigare än Ukraina. Ett slags utnyttjande då Ukraina inte har medel till att slå tillbaka eller avhysa annekteringarna. Detta ska då totalförsvaret förhindra genom att vara stort och kraftigt nog för att kunna förhindra annektering och agera som en avskräckning, det vill säga att en invasion inte skulle vara värd den ekonomiska och materiella kostnaden.

Försvarsberedningen skriver att det finns ett stort behov av anlagsökningar. (Ds 2019:19) Detta på grund av avvecklandet av totalförsvaret efter Kalla krigets slut då en etablerad uppfattning var att säkerhetsläget gick åt ett positivt håll och att en försämring av säkerhetsläget som skulle kunna leda till krig skulle kunna förutspås och man skulle ha tillräckligt med tid på sig för att bygga upp försvaret igen. Detta i och med den plötsliga annekteringen av Krim samt andra händelser och trender i omvärlden har visat att denna uppfattningen har varit fel och därför rör sig försvaret nu mot den traditionella modellen av ett stående totalförsvar.

I detta slutgiltiga dokument konstaterar man att Ryssland är ett stort hot.

5 Reflektion

Genom att undersöka och jämföra dokumentens innehåll kan jag framföra olika aspekter som förändrats över tid. Jag ämnar att göra detta genom de tre termer som diskuterades i teoriavsnittet.

5.1 Säkerhetsdilemmat

Säkerhetsdilemmat. Faktumet att det är svårt att bedöma om militär styrka en nation befogar över är för offensiva eller defensiva aktioner. De händelser som försämrat säkerhetsläget är tämligen små då numerärt sett, de involverar inga enorma militära offensiver men de är oroväckande tecken på ett land som är villigt att använda sina styrkor offensivt. Detta plus de propagandaaktioner Ryssland genomför.

Numerärt har Rysslands styrkor inte ökat nämnvärt. Faktiskt har de minskat efter 2003 under militär reformen 2008 som hade som målsättning att reducera storleken på Ryska väpnade styrkor till under miljonen. Detta är dock fortfarande en stor mängd soldater och genom sina väpnade aktioner i Krim och Ukraina har Ryssland visat en villighet att faktiskt nyttja sina väpnade styrkor för att värna om sina intressen.

5.2 Polariteten

Vi kan se hur i dokumentet från 2003 ligger polariteten på en ganska bekväm konstant monopolär nivå där väst dominerar utan några egentliga rivaler. Små terrorgrupper och konflikter eroderar denna dominant ställning men är inte tillräckliga för att helt tippa skalan. Detta förändras när Ryssland som efter Sovjetunionens upplösning har varit relativt passiv och västvänlig rör sig under Putin mot en mer antagonistisk roll med annekteringen av Krim, ingripandet i Georgien och även cyber-attacker och propaganda. Dessa faktorer visar i min mening på att Ryssland försöker hävda sig på den internationella arenan. Genom dessa ingrepp och i takt med att USA men också andra länder rör sig ifrån

internationellt samarbete skulle man kunna säga att det internationella systemet är bipolärt eller till och med multipolärt då Kina ökar i makt och EU och USA separerar allt mer efter Donald Trumps isolationistiska tendenser.

Huruvida denna polaritet kommer bestå efter Putin och Trumps regimer har blivit ersatta av andra är en fråga som skulle kunna vara intressant forskning i framtiden. Detta då båda nationernas förändring har drivits i stor del av dessa makthavare och de har i sin tur påverkat säkerhetsläget i Sveriges närområde.

5.3 Maktbalans

5.4 Nationella intressen

5.5 Slutsats

Från dessa händelser och även uppluckringen av samarbeten med USA mellan EU och även växande anti-EU sentiment så kan man konstatera att maktbalansen inte lutar lika starkt i Västs riktning.. Ryssland kan inte mäta sig med ett förenat Väst varken ekonomiskt eller militärt men genom innovativa icke-konventionella men och effektiv propaganda samt noga utvalda ingrepp så har Ryssland visat sig väga tyngre på balans-skalan än tidigare

Genom dessa exempel kan vi se att den Svenska försvarets riktning har ändrats två gånger, först mot en mindre insatsförsvar när Sovjetunionen inte var ett hot och världens tycktes röra sig mot en fredlig riktning. Efter händelser som Krigen i Balkan länderna, Krim krisen och det växande Ryssland så rör sig försvaret återigen mot ett mer traditionellt totalförsvar. Hur utvecklingen kommer att fortgå är svårt att säga, kommer regeringen i framtiden ta lärdom av detta och inte nedjustera försvaret när hot inte tycks infinna sig eller är nedjustering en nödvändighet. Detta kan vara intressant att undersöka för framtida forskare om risken ett nedjusterat försvar ger är värd den ekonomiska besparingen som resulterar och om det i slutet är en ekonomiskt gynnsam handling att förminska försvaret och sen förstora det igen.

Vi kan se att de liberala idéer som förekom i början på 2000-talet i dokumenten har gått bakåt. Hoppet att Ryssland skulle bli demokratiskt och möjligheten att landet skulle gå framåt i en mer väst-vänlig riktning krossades. Istället tog realistiska idéer över. I och med annekteringen av Krim som visade att Hobbe’s påstående om att stater befinner sig i ett naturtillstånd, anarki, besannades då annekteringen utfördes mot internationell lag och det internationella samfundet kunde inte stoppa den.

fredliga än diktatoriska här då om diktaturer var fredligare skulle inte militären växa tillbaka mot samma storlek som under kalla kriget.

Jag kan också se att annekteringen av Krim har haft stor effekt på den svenska försvarspolitiken. Den plötsliga invasionen krossade en ide som länge hållits i dokumenten om att en invasion skulle indikeras eller kunna förutspås så länge innan att man skulle ha tid att bygga upp försvaret för att möta den. Annekteringen av Krim visade dock att detta helt enkelt inte stämde.

Ryssland och Sveriges förhållande har inte förändrats nämnvärt, fast det fanns förhoppningar om att Ryssland skulle bli demokratiskt så framstår Ryssland inte som något annat än en potentiell fiende i dokumenten. De presenteras som de största konventionella hotet och denna bedömning består. Dock så har asymmetriska metoder i krigföring fått större utrymme i dokumenten som tiden gick. Detta en konsekvens av globaliseringen som förenklar för terror attacker och liknande icke-konventionella metoder att angripa länder.

Man konstaterar också att Ryssland kan utföra påtryckningar som inte är militära och att för att förhindra detta krävs det att EU blir mindre energiberoende av Ryssland.

6 Diskussion

I dokumentet från 2003 kan jag se att man har en helt annan attityd gentemot Vladimir Putin jämfört med den från 2019. Det är intressant att se hur utvecklingen gått och hur snabbt de internationella förutsägelserna och prognoserna har

misslyckats att förutspå hur snabbt Putin ändrade Rysslands kurs. I dokumentet 2003 är det klart att man inte förväntar någon form av väpnad aggression i Europa förutom eventuell terrorism. Man nämner att man bygger ut de krishanterande organen men ingen kris finns att hantera än i Europa. Dock kanske detta är en indikation på att vissa hade misstankar kring den långa stabiliteten , främst i före-detta sovjet-länder såsom Ukraina och Georgien.

När Ryssland invaderade Georgien 2008 ledde detta till att den säkerhetspolitiska ordningen kastades om. Ryssland hjälpte separatistiska Georgier och kriget ledde till att två ny länder underordnade Ryssland skapades. Georgienkriget var mindre kontroversiellt än annekteringen av Krim då det fanns legala rättfärdiganden till varför Ryssland agerade som de gjorde då personer i dess fredsstyrka hade dödats. Dock saknades dessa legala faktorer som rättfärdigade ett ingripande helt när Ryssland passade på under Ukrainas inbördeskrig och konflikt med separatister att annektera Krim. Ryssland blev större. Ukraina mindre. Det är för tidigt att säga om detta mönster kommer upprepas en tredje gång eller om de länder som gränsar Ryssland eller har separatister som vill sälla sig till Ryssland kommer kunna stå emot rysk aggression.

samarbete fungerar som motvikt till Ryssland då Ryssland ej kan vara lika opportunistisk mot länder som svärjt sig samma i enad front. Ryssland är stort och med en omfattande militär förmåga och bevisad villighet att använda den. Men tillsammans kan länder stå emot hennes aggressioner, men om länder står ensamma har de inte samma chans. Därför är det viktigt att hålla ihop det internationella samfundet. Detta kan ses som en av de övergripande slutsatserna för denna uppsats, vikten av internationellt samarbete.

6.1 Vidare forskning

7 Referenser

7.1 Tryckta källor

Regeringskansliet. Ds 2003-34 Vårt militära försvar, Vilja och vägval.

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/departementsserien-och-promemorior/2003/06/ds-200334/ (2003) Försvarsdepartementet Försvarsberedningen: Stockholm

Regeringskansliet. Ds 2019-8 Värnkraft Inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret.(2019) Försvarsdepartementet,

Försvarsberedningen: Stockholm https://www.regeringen.se/4ada4a/globalassets/regeringen/dokument/ forsvarsdepartementet/forsvarsberedningen/slutrapport-14-maj/ds-2019_8- varnkraft---inriktningen-av-sakerhetspolitiken-och-utformningen-av-det-militara-forsvaret-2021-2025.pdf

7.2 Böcker

Esaiasson, P (2017) Metodpraktikan, konsten att studera

samhälle, individ och marknad. Lund: Studentlitteratur.

Gustavsson, J. & Tallberg, J. (red.) (2014) Internationella relationer. Lund:

Studentlitteratur.

Giddens, A (1984), The Constitution of Society : ’Outline of the

Berger, P. (1966) ’Social construction of reality’ Penguin:

Boston.

Anderson B, Carell A, Ericsson J, Jeppsson T, Körlof B,

Lagerblad J, Lundgren B, Magnusson G, Mörtberg J, Neretnieks K,

Nilsson SC, Nylén L, Olofsson M, Rosenius F. (2018) Ett trovärdigt

totalförsvar. Kungliga krigsvetenskapsakademin: Stockholm.

7.3 Artiklar

Weldes, J. (1996) ‘Constructing National Interests’, European Journal of International Relations, 2(3), pp. 275–318. doi:

10.1177/1354066196002003001.

Wendt, A, (1995) ’Constructing International Politics.’

International Security, 20(1) 71–81.JSTOR, www.jstor.org/stable/2539217.

Onuf, N. G. (1998) ‘Everyday Ethics in International Relations’, Millennium, 27(3), pp. 669–693. doi: 10.1177/03058298980270030401.

Jakonen, M. (2011) Thomas Hobbes on fear, mimesis,aisthesis

and politics. Distinktion: Journal of Social Theory, 12:2,157-176, DOI:

Nesimi, H. (2018) 'Historical context of idealism vs realism.'

Journal of libertyand international affairs. 4 (1)

http://e-jlia.com/papers/12_6.pdf

Philp, Mark. (2012) “Realism without Illusions.” Political

Theory, vol. 40,(5), 629–649. JSTOR, www.jstor.org/stable/41703089.

Mindle, Grant B. “Machiavelli's Realism. (1985)” The Review of Politics, vol. 47 (2),212–230. JSTOR, www.jstor.org/stable/1406671.