Genus i missbruks- och beroendevård
En kvalitativ studie om hur behandlingspersonalen beskriver män och kvinnor i missbruk och behandling
SQ1562, Vetenskapligt arbete i socialt arbete, 15 hp
Scientific Work in Social Work, 15 higher education credits Kandidatnivå
Termin Höst 2014
Författare: Susanna Kaaling, Minela Mahmutovic, Marte Moen Handledare: Tore Brännberg
Abstract
Titel: Genus i missbruks- och beroendevård - en kvalitativ studie om hur behandlingspersonalen beskriver män och kvinnor i
missbruk och behandling.
Författare: Susanna Kaaling, Minela Mahmutovic & Marte Moen Nyckelord: Missbruk, behandlingshem, genus
Över 400 000 personer i Sverige lever med ett beroende eller missbruk av alkohol, narkotika eller läkemedel. Samtidigt som några behandlingshem riktar sig till enbart kvinnor eller män, arbetar andra med bägge. Syftet med denna studie är att utifrån ett genusperspektiv ta reda på hur behandlingspersonalen uppfattar
skillnader i missbruk beroende på könstillhörighet samt vilka problemområden som kan framkomma i behandlingen beroende på behandlingshemmets
könsinriktning. Hur personalen gör kön i berättelser om klienter och behandling är en av frågeställningarna i studien. Detta är en kvalitativ studie där åtta intervjuer med behandlingspersonal från sex olika behandlingshem har genomförts.
Resultatet visar att behandlingspersonalen uppfattar att kvinnor och män möter olika social problematik och annan problematik i sitt missbruk. De beskriver hur kvinnor i missbruk prostituerar sig, känner större skam och skuld över sitt missbruk och hur de ingår i destruktiva relationer. När det gäller män är det kriminaliteten som är i fokus. När det gäller vilka problemområden som personalen möter i behandlingshemmen talas det mestadels om träning i behandling, betydelsen av personalens könstillhörighet i behandling samt
föräldraskap i behandling. Hur personalen gör kön har varit genomgående fokus i studien, hur personalen bland annat tydliggör skillnaden mellan män och kvinnor i missbruk genom att tillskriva kännetecken för vad som är kvinnligt och manligt.
Tack till:
Vi vill tacka våra informanter för att ni ställde upp för oss så snabbt. Utan er hade det inte funnits någon uppsats. Vi vill tacka vår handledare Tore Brännberg för hjälp att formulera och tydliggöra studien för oss, samt för att du fyllt en stressavlastande funktion för oss. Vi vill tacka Sunset Falafel som så ofta har mättat våra magar när all tid och energi har gått till att skriva denna uppsats.
Innehållsförteckning
Kapitel 1. Inledning 1
1.1 Syfte och frågeställningar 1
1.2 Uppsatsens disposition 2
1.3 Centrala begrepp 2
1.4 Avgränsning 3
1.5 Litteratursökning 3
Kapitel 2. Historisk översikt och tidigare forskning 3 2.1 Historisk översikt över missbruks- och beroendevården 4
2.2 Sammanfattning av tidigare forskning 4
Kapitel 3. Teoretiska utgångspunkter 6
3.1 Hegemonisk maskulinitetsteori 7
3.2 Genusteori 8
3.3 Stigmateori 8
3.4 Diskussion av teorierna 9
Kapitel 4. Metod 9
4.1 Förförståelse 9
4.2 Arbetsfördelning 10
4.3 Metodansats 10
4.3.1 Kvalitativ studie 10
4.3.2 Induktiv ansats 10
4.4 Metodval 11
4.4.1 Semistrukturerade intervjuer 11
4.5 Konstruktion av intervjuguide 11
4.6 Urval 11
4.7 Genomförandet av intervjuer 12
4.8 Intervjukvalitet 13
4.9 Återföring/feedback 13
4.10 Reliabilitet 14
4.11 Validitet 14
4.12 Arbetets generaliserbarhet 14
4.13 Etiska överväganden 14
4.14 Bearbetning av materialet 15
4.15 Kritisk reflektion 16
Kapitel 5. Resultat och analys 17
5.1 Görandet av kön och sexualitet 17
5.2 Social problematik och annan problematik för män och kvinnor i
missbruk 21
5.2.1 Prostitution 22
5.2.2 Kriminalitet 24
5.2.3 Skam och skuld 26
5.2.4 Destruktiva relationer 29
5.3 Behandling 31
5.3.1 Fysisk träning som del i behandling 31 5.3.2 Träning och kroppsfixering som störning i behandling 32 5.3.3 Betydelsen av personalens könstillhörighet i behandlingen 34
5.3.4 Föräldraskap som del i behandling 37
Kapitel 6 Slutdiskussion 39
6.1 Från strukturell till individuell syn på män och kvinnor i missbruk 39 6.2 Vanligare problemområden i behandlingen kopplat till
könstillhörighet och behandlingshemmens inriktning 41
6.3 Att ”göra kön” i behandlingen 41
6.4 Förslag till vidare forskning 43
Referenslista 44
Bilaga 1: Intervjuguide 47
1. Inledning
I Sverige lever omkring 330 000 personer med alkoholberoende, 30 000 med tungt narkotikamissbruk och 65 000 med läkemedelsberoende (SOU 2011:35, 20).
Den missbruksutredning som publicerades 2011 visar på att cirka en tredjedel av dessa är kvinnor, som i större utsträckning än män har erfarenhet av fysiskt våld, sexuella övergrepp, suicidförsök och medicinering för psykisk ohälsa (SOU 2011:6, 527). Med bakgrund i detta kan skyddsaspekten anses viktig vid
könsdifferentierad behandling för att minimera risken för att kvinnan ska stöta på en förövare i behandlingen och att återuppleva tidigare trauma. Inte mycket forskning finns kring den problematik män kan stöta på i ett missbruk, men det går att urskilja några. Minst 70 procent av klienterna inom kriminalvården har missbruksproblem, uppges det i missbruksutredningen (SOU 2011:35, 21). En majoritet av dessa är män (SOU 2011:6, 141). Att män och kvinnor i övrigt har olika vårdbehov vid missbruk och beroendeproblematik finns inga belägg för (SOU 2011:35, 222).
Behandlingshemmens karaktär ser olika ut. Somliga är enbart för kvinnor eller män medan andra inte är könsdifferentierade. På några av de könsdifferentierade behandlingshemmen har samtliga i personalen samma könstillhörighet som klienterna och på andra inte. Det är hur delar av behandlingsarbetet i praktiken skiljer sig mellan de olika behandlingshemmen som vi i denna studie är
intresserade av. I denna fråga tillkommer även diskussionen om föreställningar som finns kring kvinnor och män i missbruk.
Denna studie görs med avstamp i tanken om att det inte går att okritiskt behandla kvinnor och män utifrån könsstereotyper och föreställningar kring dessa i
missbruk. Hur män och kvinnor, manligt och kvinnligt konstrueras i behandling och i samtal om missbruk är en central del i det. Vi kallar det för “görandet av kön”.
1.1 Syfte & frågeställningar
Syftet med studien är att utifrån ett genusperspektiv, ta reda på om
behandlingspersonalen uppfattar skillnader beroende på klientens könstillhörighet, med hänsyn till tidigare forskning inom området (bland annat Taylor 1993, Mattsson 2005). Syftet är även att ta reda på behandlingspersonalens egna tankar kring missbruk, hur missbruk kan relateras till kön samt vad det finns för likheter och olikheter vad gäller utformningen av behandlingsarbetet.
Hur beskriver behandlingspersonalen social problematik och annan problematik för kvinnor respektive män i missbruk?
Vilka problemområden framkommer oftare i behandlingspersonalens berättelser om behandlingen och går det att finna kopplingar mellan problemområdena, klienternas könstillhörighet och behandlingshemmens könsinriktning?
På vilka sätt kan behandlingspersonalen “göra kön” i behandlingen?
1.2 Uppsatsens disposition
I kapitel två presenteras en historisk översikt över hur missbruks- och beroendevården har sett ut och förändrats över tid. Kapitlet behandlar även tidigare forskning inom området.
Det tredje kapitlet är en genomgång av de teoretiska utgångspunkterna i studien.
Kapitlet sammanfattas med en kort diskussion av teorierna.
I kapitel fyra redogörs för metodval, metodansats, hur studien har genomförts samt hur bearbetning av materialet har gjorts. Kapitlet avslutas med en kritisk reflektion av det egna arbetet.
Under kapitel fem redovisas resultat och analys. Teorier har tillämpats på det insamlade materialet samt jämförts med tidigare forskning.
I det sjätte och sista kapitlet, diskuteras slutsatserna. Kapitlet avslutas med förslag till vidare forskning på området.
1.3 Centrala begrepp
Behandlingshem. Behandlingshemmen vi valt att titta på har strukturerad behandling och personal tillgängliga dygnet runt. Klienten bor under
behandlingen på behandlingshemmet. Vi har valt bort öppenvården, detta för att i SOU 2005:82 nämns det att “vid tyngre missbruk (det vill säga svårare
drogberoende och fler sidoproblem) ger vård som inleds inom slutenvården ofta bättre resultat”. Vi tror även att strukturer och normer i en sluten behandling tydligare kan komma fram än vad en studie av öppenvård som form kan.
Genus. En dynamisk struktur, en beteckning på ett “nätverk” av processer, fenomen, föreställningar och förväntningar som ser olika ut och relateras till könstillhörighet. Genussystemet är således en ordningstruktur av kön (Hirdman 1988:7). Genusbegreppet belyser att tillhörigheten till det ena eller andra biologiska könet får betydelse för identitetsutveckling, socialisation, beteenden och livsvillkor, likt en social och kulturell överbyggnad som formar och påverkar människan på individ-, organisations och institutionsnivå. Genus handlar om de sociala relationerna där individer och grupper agerar och skapas och förändras utifrån kontextuella förutsättningar, men förefaller ofta oföränderlig (Connell 2002:20-22).
Kriminalitet. Att använda droger är kriminaliserat i Sverige. I uppsatsen kommer vi bortse från att använda ordet kriminalitet i det avseendet, utan i stället fokusera på kriminalitetsbegreppets övriga betydelse som avser lagöverträdelser.
Missbruk. I denna studie diskuteras missbruk i form av alkohol- och narkotikamissbruk som lett till sociala och/eller fysiska och psykiska konsekvenser för den som brukar.
Prostitution. Vi har valt att använda termen prostitution och ibland prostituerad istället för sexarbete eller sexarbetare. Detta för att behandlingspersonalen i sina intervjuer använder den termen och att det på så sätt är enklare att beskriva fenomenet. Vi är dock medvetna om att det finns en anledning att man ska vara kritisk i förhållande till att använda den benämning vi gör.
Skam. Scheff definierar ordets betydelse som en motsats till stolthet. Att känna skam beskriver en känsla av osäkerhet kring sig själv och sin tillräcklighet samt känslor av oduglighet och underlägsenhet (Johansson 2009:58)
Skuld. Känslor av skuld är oftast kopplat till specifika handlingar, oftast något som man utsatt någon annan för.
Social problematik. Ett socialt problem definieras på olika sätt i förhållande till det samhälle som det existerar i och är bunden av kontexten. Ett fenomen kan uppfattas som ett socialt problem i ett land och inte i ett annat. Samtidigt kan det även se olika ut över tid. I denna studie koncentrerar vi oss på sociala problem utifrån ett nutida västerländskt perspektiv och än mer avgränsat till situationen i Sverige.
Stigma. Termen används som benämning på en egenskap som är djupt
misskrediterande i relation till normen i samhället man lever i. Termen används också för att beskriva avvikande grupperingar av människor tillexempel
prostituerade, missbrukare, kriminella. (Goffman 2011:155 och 11).
1.4 Avgränsning
Vi har valt att titta på genus och sexualitet som klassificering i förhållande till missbruk. Vi har valt att avstå att titta på andra klassificeringar såsom ålder, klass, etnicitet och funktion även om det vore intressant att lyfta även dessa kopplade till missbruk.
1.5 Litteratursökning
Vi började vår litteratursökning med att söka i Universitetsbibliotekets databaser genom Summon, Kvinnsam och Gunda, samt i databaserna om
samhällsvetenskap, sociologi och socialt arbete. Sökorden vi använde var genus, missbruk, missbruksvård, behandlingshem, addiction, addictiontherapy,
könsnorm, utsatthet, vulnerability, med flera. Sökorden användes var för sig eller tillsammans för att kunna avgränsa materialet. Vi använde även Google Scholar och Göteborgs Universitets egna publiceringar. Genom bland annat SOU 2005:85 hittade vi referenser som användes i studien, detta har fortsatt i ännu ett led som ett slags snöbollsurval till nya referenser. Det vill säga att genom en referens fann vi nya referenser som var och en resulterade i flera nya referenser.
2. Historisk översikt och tidigare forskning
I det här kapitlet presenteras en historisk översikt över hur missbruks- och beroendevården har sett ut och förändrats över tid. Kapitlet behandlar även tidigare forskning inom området. Den tidigare forskningen har valts efter att det empiriska materialet samlats in. Tidigare forskning har valts utifrån relevans för
innehållet som lyfts fram i denna studie. Den utvalda tidigare forskningen är relevant för att belysa hur kön är centralt i behandlingsarbete samt utifrån föreställningar som finns kring personer med missbruks- och
beroendeproblematik.
2.1 Historisk översikt på missbruks- och beroendebehandling
Redan i slutet av 1800-talet togs den första privata alkoholanstalten i bruk. Dessa första anstalter vände sig till människor som själva kunde bekosta sitt uppehälle på anstalten och bedrev vård byggt på frivillighet (Mattsson 2005:16). Senare kom beroendevården snarare att fokusera på individer som var övriga samhället till last och bedömdes ha behov för tvångsvårdande insatser. 1913 öppnades Sveriges första tvångsvårdanstalt som senare skulle kritiseras för att vara
klassdiskriminerande, då det framför allt var män från arbetarklassen som stod för huvuddelen av de intagna. De intagna skulle genom hårt kroppsarbete läkas, samtidigt som samhället skulle besparas från dennes moraliska och ekonomiska skada som den intagna antogs kunna påföra. För de få kvinnor som var intagna var huvudsyftet att fostras till sedlighet, moderlighet och trevlighet. Sysslor så som matlagning, tvätt, sömnad och vävning var vanliga inslag i
behandlingsarbetet. Under 1950-talet började man för första gången prata om behandling i stället för fostran och upplysning, som tidigare hade varit det centrala utgångsläget. Trots detta var aktiviteterna de samma, men kallades i stället för arbetsterapi. Under 1960-talet förändras dock synen på vad som var adekvat arbetsträning och inriktning ändrades mot en mer ändamålsenlig yrkesträning (Mattsson 2005:17). Under samma årtionde kom till slut den traditionella arbetsinriktade behandlingen helt att försvinna och ersattes i stället med en tydligare behandlings- och professionsinriktad vård. 1982 kom Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) att separera synen på de som behandlades under tvång och de som behandlades under frivilliga premisser. Idag finns en rad olika behandlingshem med olika teoretiska inriktningar, där man framför allt behandlar frivilligt. Bara i undantagsfall ska en person vårdas under tvång. De olika
teoretiska utgångspunkterna som grund för val av behandlingsinriktning är bland annat kognitivt beteendeterapeutiska, lösningsfokuserade behandlingshem med fokus på jagstärkande och stödjande terapier samt social träning (Mattsson 2005:18). Tolvstegsbehandlingen har också kommit att bli stor inom många behandlande verksamheter (Karlsson 2012:391).
Synen på könade eller könsdifferentierade behandlingshem har genom historien ändrats över tid. Under 1960-70-talet fick de könsdifferentierade
behandlingshemmen utstå kritik då anledningen till dess existens antogs vila på en sexuell puritanism. De blandade behandlingshemmen fick sedan utstå kritik då det ansågs att dessa utgick ifrån mannen som norm i behandling, varpå kvinnan blev dubbelt stigmatiserad både från samhället och genom osynliggörande på grund av könstillhörighet på behandlingshemmen. Detta resulterade i att den
könsdiffrentierade behandlingen ökade i popularitet igen (Mulinari 1996:208).
2.2 Sammanfattning av tidigare forskning
Tina Mattsson skrev under 2005 “I viljan att göra det normala - en kritisk studie av genusperspektiv i missbruksvården”, vilket är en avhandling som bygger på
kvalitativa intervjuer av personal inom tvångsvården. Mattsson beskriver hur både kvinno- och mansideal skapas och bibehålles och på vilket sätt detta görs.
Mattssons utgångspunkt är att kvinno- och mansideal inte är något som finns inom oss, att de istället skapas i interaktion, handlingar och ord mellan människor. Som ett resultat av detta blir identiteten, det vill säga upplevelsen man har om sig själv, det som “sanningsregimet” bakom den rådande diskursen formar en att bli, utifrån könstillhörighet.
Tina Mattsson (2005) lyfter att det i tidigare forskning inte lagts så mycket vikt vid att forska på män ur ett genusperspektiv i missbruksvården, utan att det framförallt är ur kvinnornas synvinkel man tittar på genus. Dessutom är det inte heller behandlingen i sig eller personalen som det i första hand fokuserats på, det är de missbrukande kvinnorna det framförallt lagts fokus på ur ett klientorienterat perspektiv (Mattsson 2005:39). På så sätt framställs kvinnor ofta som “den andra”, den som avviker från missbrukande män och framställs ofta som passiva och beroende av män.
Tina Mattsson (2005) lyfter även hur en bra man framställs, då som
behandlingspersonal, och hur det finns en dubbelhet i detta då manlig personal framstår som en “normal” man som inte slår, utnyttjar eller visar sexuellt intresse.
Samtidigt har personalen svårt att hantera situationer då de behöver ha fysisk kontakt med klienterna, exempelvis om de behöver trösta om en klient som gråter.
På så sätt blir inte miljön en normal miljö, även fast det är det man strävar emot (Mattsson 2005:81)
“Kvinnoidentitet och missbruksbehandling” är namnet på en vetenskaplig artikel Karin Trulsson har skrivit och som publicerades år 2000. Den bygger på två delundersökningar utarbetade av Trulsson, “Kvinnorummet” skriven 1993 samt
“Kvinnor på väg in från kylan” skriven 1996. De frågeställningar som behandlas i artikeln är hur kvinnor i missbruk och beroende ser på behandlingen i
kvinnokollektiv, hur idealbilden i samhället påverkar den missbrukade kvinnans livsvillkor och behov i behandlingen, hur mäns och kvinnors socialisation påverkar deras livsvillkor och behov under behandling samt hur arbetsdelningen mellan könen påverkar kvinnornas upplevelser och uttalade behov i behandlingen (Trulsson 2000:121). I sitt teoretiska perspektiv har Trulsson utgått från Yvonne Hirdmans resonemang, där genussystemet verkar som ett nätverk av processer, fenomen, föreställningar och förväntningar som i sin tur bildar mönster och ordnar kön (Trulsson 2000:123). Trulsson påpekar att till skillnad från Hirdman ser hon inte kvinnan som generellt underordnad mannen utan snarare att klasskillnader och skillnader mellan olika kategorier av kvinnor är i lika stor grad avgörande som könstillhörighet (Trulsson 2000:123-124).
Trulsson publicerade 2003 en studie som heter “Konturer av ett kvinnligt fält - om missbrukande kvinnors möten i familjeliv och behandling”. Här lyfter Trulsson många aspekter som bland annat behandlar föräldraskap och missbruk och hur detta är kopplat till stereotypifiering av både kvinnor och män samt hur den hegemoniska manligheten spelar in på det skilda synliggörandet av män och kvinnor i missbruk. Förväntningar på föräldraskapet ser olika ut beroende på
könstillhörighet, vilket även formar föräldraskapet. Exempelvis är synen på en missbrukande mamma i högre utsträckning något som ses på som negativt. En missbrukande pappa blir i stället frånvarande, vilket i högre utsträckning accepteras (Trulsson 2003:27).
Avril Taylor gav 1993 ut en bok som bygger på deltagande observationer av 15 kvinnor i Glasgow under ett års tid där alla kvinnorna har ett injektionsberoende.
Taylor lyfter fram att den missbrukande och/eller beroende kvinnan i tidigare forskning oftast har beskrivits som socialt och psykologiskt opassande, passiv eller patetisk samtidigt som stereotypa uppfattningar, som att en missbrukande kvinna har svagare viljestyrka och en svagare moral, har varit en del av den rådande diskursen. Taylor visar på motsatsen i sin studie och att kvinnor inte är beroende av män i den utsträckning som tidigare har porträtterats, utan att kvinnor med missbruks- och beroendeproblematik liksom män genom hårt arbete lyckas upprätthålla sina möjligheter för ett fortsatt missbruk (Taylor 1993:52).
Vidare tar Taylor upp hur kriminalitet inte bör ses som en del av missbruket, vilket det ofta gör. Många som missbrukar har också erfarenhet från kriminalitet som ett sätt att upprätthålla sitt missbruk. Det finns dock en anledning att belysa att kriminella handlingar ofta är ett aktivt val, en sista utväg då inga andra lösningar finns, och inte något man passivt drivs in i. Detta för att lyfta att personen med ett missbruk och/eller ett beroende inte står handfallen i sitt missbruk, utan gör konkreta val för sin överlevnad. Människor med missbruks- och beroendeproblematik skyddas på så sätt mot en stereotyp bild som ibland målas upp, vilken innebär att människor med missbruks- och
beroendeproblematik framställs som att de har låg moral och att de genom passivitet hamnar i kriminalitet (Taylor 1993:62).
Tidigare forskningen som använts i vår studie bygger på ett kvalitativt tillvägagångssätt liksom i vår studie. Genomgående i alla studier är
konstruktionen av män och kvinnor i missbruk och beroende ett centralt tema.
Materialet som erhölls i Mattsons avhandling (2005) genom intervjuer med behandlingspersonal är jämförbart med vår studie då fokus ligger på hur behandlingspersonal gör kön i behandling. Avhandlingen lyfter fram
genusperspektivet i behandlingsarbetet, vilket gör att den även blir relevant för vår studie ur ett teoretiskt perspektiv. I Trulssons studier (1993, 1996, 2000) används genussystemet som förklaringsmodell för hur kvinnor med missbruksproblematik konstrueras vilket också görs i vår studie. Taylors studie (1993) belyser bland annat kriminalitetsproblematik ur ett genusperspektiv. Taylor nyanserar bilden av föreställningar som finns kring personer med missbruks- eller
beroendeproblematik, vilket även är en ambition i vår studie. Våra
forskningsresultat visar på likheter med tidigare forskning, vilket redogörs för i kapitel fem.
3. Teoretiska utgångspunkter
I det här kapitlet presenteras en genomgång av de teoretiska utgångspunkterna som har använts i studien. Kapitlet sammanfattas med en kort diskussion av teorierna.
3.1 Hegemonisk maskulinitetsteori
Maskulinitet är enligt Nationalencyklopedin något som har utpräglat manliga egenskaper enligt traditionella ideal (Nationalencyklopedin). Ordet hegemoni kommer från grekiska och betyder överbefäl, ledarskap eller ledarställning (ibid).
Begreppet hegemoni myntades av den marxistiska filosofen Antonio Gramsci under 1920- och 30-talet. Innebörden i Gramscis definition är att klassrelationer analyseras med utgångspunkt i att ett samhälles ledande klasser hävdar sig som överordnade klasser och producerar medhåll i de lägre klasserna och på så vis fortsätter att existera och inneha makten över människo- och samhällssynen (Nationalencyklopedin, Connell 2008:115).
Den hegemoniska maskuliniteten, även kallad hegemonisk manlighet, bygger på tanken att det finns många olika maskuliniteter. Begreppet belyser hur dessa hierarkiskt står i förhållande till varandra och hur det även är förtryckande i relation till faktorer som anses vara icke-maskulina samt att det på så sätt uppstår hierarkiska system. Nämnda maskuliniteter kan hittas i en rad olika kontexter och i olika system och strukturer. Dessa system har identifierats genom många olika studier i många olika länder och i olika sociala och kulturella sammanhang (Connell 2005:19). Genom studierna har man i olika auktoritetssammanhang återfunnit hegemonisk makt invävt i strukturerna och även runt omkring i
samhällets sociala maktcentra. Idén om den maskulina hierarkien bygger på idén om hegemoni just för att det inte handlar om en struktur som bygger på förtryck genom ett simpelt makttagande, utan det är mer underliggande och implementerad än ett maktövertagande vanligtvis är. Den hegemoniska maskuliniteten visar sig också genom producerandet av framstående individer, så som sportstjärnor som får auktoritet på ett sätt som de flesta andra män inte får. De olika
maskuliniteterna är inte cementerade, utan de utvecklas över tid både vad gäller de lokala manliga attributen och de samhälleliga kollektiva manliga attributen.
Exempel på icke-manliga maskuliniteter är bland annat etniskt marginaliserade grupper, personer med funktionsnedsättningar, ekonomiskt marginaliserade grupper så som arbetarklassen eller individer tillhörande en grupp som avviker från normen vad gäller sexualitet. Hegemonisk maskulinitet kan upprätthållas genom antingen ett aktivt förtryck av icke-maskulinitet alternativt bibehållas genom ett ständigt införlivande av andra maskuliniteter i en genusordning.
Kvinnor kan också inta en position i den maskulina hierarkin samt förtrycka andra kvinnor på liknande sätt som beskrivet för de marginaliserade grupperna genom att konstruera maskulinitet (Connell 2005:21).
Enligt principen om egenskapernas dikotomi, antas kvinnor och män ha olika uppsättning av egenskaper (Connell 2002:58). Enligt denna princip, som kopplar ihop kroppsliga skillnader och sociala effekter, antas kvinnor vara exempelvis pratsamma, känslosamma och intuitiva medan män antas ha en annan uppsättning egenskaper. Connell exemplifierar tystlåtenhet, aggressivitet, rationalitet,
promiskuitet som några av dessa (ibid). Kategoriserande av kvinnliga respektive manliga egenskaper har skett i en västerländsk kontext sedan 1890-talet och framåt inom olika discipliner men framför allt via psykologiska tester som syftat till att påvisa skillnader mellan kvinnor och män. Resultaten som påvisade
könsskillnader har fått stort utrymme i den västerländska kulturen och användes bland annat till att visa att kvinnors intellekt var lägre än mäns, vilket resulterade i att kvinnor nekades rösträtt och tillgång till akademiska studier. Skillnader i intelligens mellan kvinnor och män liksom många andra skillnader beträffande egenskaper kopplade till kön visade sig senare inte vara möjliga att bevisa.
Connell sammanfattar att det motsatt går att använda de cirka hundra års forskningsresultat som syftat till att visa på skillnader mellan kvinnor och män, istället som en stor volym material som påvisar att de psykologiska likheterna mellan kvinnor och män är mycket stora (Connell 2002:60-61).
3.2 Genusteori
Hirdman beskriver genus som en dynamisk struktur, en beteckning på ett
“nätverk” av processer, fenomen, föreställningar och förväntningar beroende på och relaterat till individens könstillhörighet (Hirdman 2007:212). Genus innebär att “mannen” och “kvinnan” skapas genom sociala konstruktioner och enligt Hirdman ingår dessa i ett system vilket hon kallar genussystemet. Genussystemet är en ordningstruktur av kön och ordningen utgör basen för sociala, ekonomiska och politiska ordningar. I ordningsstrukturen menar Hirdman att det finns två styrande principer, dikotomi och hierarki. Dikotomin innebär att kvinnligt och manligt ställs som motsatser till varandra och att dessa inte bör blandas (Hirdman 2007:213). Hierarkin innebär att mannen utgör norm och att kvinnan är
underordnad mannen. Dikotomin strukturerar verkligheten och verkar både som medel och metod och påverkar individens och kollektivets sätt att tänka, och män och kvinnor föds inte till olikheter, utan skapas i genussystemet (Hirdman
2007:215). Dessa tankar är delvis hämtade från den franska filosofen, feministen och författaren Simone de Beauvoir som 1949 skrev boken “Det andra könet”.
Beauvoir skrev att “man är inte kvinna, man föds in i det”. Beauvoir menar att mannen är subjekt, vars synpunkt är rådande, kvinnan skapas till objekt utifrån mannens subjektiva perspektiv och blir gjord till den andra (Beauvoir 2006:26).
Boken lägger grunden till teorin om kön som en social konstruktion och tar avstånd från en biologisk syn på kön, den andra som begrepp används ofta inom samhällsvetenskapen för att belysa hur individer avviker från normer vilket även existerar i teorin om stigma. Dessa sociala konstruktioner kring könstillhörighet ligger till grund för begreppet att göra kön. Den sociala könstillhörigheten tar sig uttryck i alla delar av livet. Förväntningarna beroende på könstillhörighet
bestämmer och påverkar till exempel vad individen har på sig eller vilka intressen hen har. Förväntningarna som finns beroende på könstillhörighet är inget
individen kan bestämma sig för att lämna kvar hemma, utan det skapas och reproduceras runt omkring individen som en kontinuerlig process i relation till andra människor. På så sätt går det att förklara att kön görs, eftersom denna kontinuerliga process är konstruerade sanningar som är kopplade till
könstillhörighet och inget som är biologiskt betingat (Elvin-Nowak, Thomasson 2003:16-19).
3.3 Stigmateori
I varje samhälle delas människor utifrån sin sociala miljö in i kategorier med sociala spelregler, något som de själva uppfattar som vanliga och naturliga (Goffman 2011:9). När någon utomstående, “främling” som Goffman kallar det,
dyker upp i miljön sker en granskning av personen och en karaktär tillskrivs denne. Om det framgår att denna “främling” besitter en egenskap som är olik resterande personer i gruppen kan denne bli reducerad och stämplad till en utstött människa. Goffman beskriver att om en person stämplas på detta sätt innebär det ett stigma, att personen avviker på ett icke-önskvärt sätt från samhällets
normerade förväntningar (Goffman 2011:10). Goffman urskiljer tre olika typer av stigma: kroppsliga missbildningar, diverse fläckar på den personliga karaktären såsom viljesvaghet, bristande hederlighet, alkoholism, självmordsförsök, arbetslöshet, och så vidare, samt stambetingande stigman som förmedlas från generation till generation såsom ras, nation och religion (Goffman 2011:12).
Goffman förklarar hur det är en vanligt att den stigmatiserade finner strategier för att dölja de tecken som blivit stigmasymboler (Goffman 2011:103), medan andra väljer att vara öppna och medge sitt stigma för att reducera spänningen och således göra det lättare för sig och andra att avleda uppmärksamheten från stigmat (Goffman 2011:113).
Goffman beskriver även hur stigma kan vara kopplat till skam. När en individ med ett stigma inser att denne inte kan leva upp till vad som förväntas och krävs av andra kan individen få insikt om att det är något skamligt med egenskapen (Goffman 2011:15). På grund av detta kan personen göra en bild av sig då denna egenskap saknas (ibid).
3.4 Diskussion av teorierna
Teorierna valdes efter att all material från intervjuerna var insamlat (se avsnitt 4.1 Metodansats). Teorierna har valts utifrån studiens syfte. Då vi vill undersöka missbruksvården ur ett genusperspektiv har två teorier med genus som tema valts.
Dessa två är genusteori och hegemonisk maskulinitetsteori. Stigmateori valdes då detta var ett ämne som frekvent diskuterades i intervjuerna. Stigmateori användes också utifrån att teorin kompletterar de andra två teorierna och för att den vidgar perspektivet. Teorierna valdes även utifrån intresse, samt utifrån vilket synsätt och perspektiv vi ville ha på analysen av vårt insamlande material. Teorierna användes för att analysera och förstå det informanterna sa i intervjuerna om
behandlingsarbetet. Teorierna tillämpades även för att analysera, belysa, tydliggöra och förstå problematik som relaterades till missbruk utifrån hur informanterna talade om detta.
4. Metod
I kapitlet redogörs för metodval, metodansats, hur studien har genomförts samt hur bearbetning av materialet har gjorts. Kapitlet innehåller också de etiska överväganden som funnits samt en presentation av studiens validitet, reliabilitet och generaliserbarhet. Kapitlet avslutas med en kritisk reflektion av det egna arbetet.
4.1 Förförståelse
Vi som har gjort studien arbetar alla tre inom socialt arbete där vi ibland stöter på människor med missbruks- och eller beroendeproblematik. Samtliga har även personer i omgivningen som i större eller mindre utsträckning har eller har haft missbruks- och eller beroendeproblematik och varit i behandlingssituationer för
detta. Två av oss hade delar av vår verksamhetsförlagda utbildning på Mini-Maria på Hisingen i Göteborg, där man arbetar med unga med missbruk och
beroendeproblematik samt med deras vårdnadshavare. Valet av studiens
inriktning har gjorts utifrån ett intresse för missbruk och beroendeproblematik och utifrån en insikt om hur omfattande problematiken är i det sociala arbetets alla delar. Intresset för ämnet uppstod dels utifrån egna erfarenheter kring bekantas missbruk och beroendeproblematik samt under en av de valbara kurserna i socionomprogrammet, “Missbruk och beroende”.
4.2 Arbetsfördelning
Vi är tre personer som har utfört studien och uppsatsen. Alla har bidragit med sin del. Även om samtliga har deltagit på de flesta av intervjuerna var en av oss huvudansvarig över minst två intervjuer var. Detta ansvar innebar att leda intervjun, att spela in och transkribera den. Momenten i uppsatsen delades upp emellan oss att skriva även om vi gemensamt diskuterade dem. En stor del av analysen har skrivits gemensamt.
4.3 Metodansats
4.3.1 Kvalitativ studie
Att den här studien blev en kvalitativ studie beror på att vi är intresserade av att samla in deskriptiva detaljer av en specifik miljö, i detta fall behandlingshem, för att få en kontextuell förståelse av dem. Det är enskilda personers egna
uppfattningar av verkligheten som är av vikt, och att därför samla in mängd av data har inte funnits som intresse till denna studie. Bryman beskriver hur inte enbart beskrivningar är i fokus i kvalitativa studier utan även förklaringar (Bryman 2011:363). Denna studie bygger dels på att ge beskrivningar av olika behandlingshem men även förklaringar över hur och varför det ser ut som det gör.
I undersökningen vill vi även visa på en process, vilket enligt Bryman ytterligare är något som kännetecknar kvalitativ forskning (Bryman 2011:365). Vi vill att deltagare reflekterar över den process som kan ha lett till hur situationen är idag och hur den kan komma att bli, istället för att enbart få fram ett tvärsnitt över hur det är i dagsläget. Flexibilitet är ytterligare något som Bryman menar
kännetecknar en kvalitativ studie, att en i förväg inte har en utformad bild av den sociala verkligheten som ska undersökas (ibid.). Detta förhållningssätt passade i vår studie då vi i förväg inte ville utveckla specifika hypoteser, frågeställningar, teorier och tidigare forskning förrän efteråt när allt material var insamlat. Detta för att just kunna vara flexibla i att utforma en bild av det vi studerar och att betona att det är deltagarnas egna berättelser som är av yttersta vikt.
4.3.2 Induktiv ansats
Något som vanligt tillämpas i kvalitativa studier är den induktiva synen på förhållandet mellan teori och praktik, att det är först efter att all material är insamlat som teorin genereras (Bryman 2011:340). Denna ansats har även gjorts i denna studie. Vi vill att respondenternas svar ska hjälpa oss att tillämpa teorier och inte att våra val av teorier hjälper till i vilka svar vi söker från respondenterna.
Det är inte bara vid val av teori som den induktiva ansatsen har tillämpats i studien utan även vid val av tidigare forskning samt specificering av
frågeställningar. Det är när vi har fått in allt material från informanterna som vi kan utläsa viktiga och återkommande teman och därefter söka efter tidigare forskning, relevanta teorier och kunna specificera frågeställningarna. Detta ger oss en möjlighet att i så stor utsträckning som möjligt låta informanterna styra
studiens utgång och inte vi själva.
4.4 Metodval
4.4.1 Semistrukturerade intervjuer
Intervjuer har används som metod i studien för insamlande av material. I denna studie har intervjuerna varit semistrukturerade. Denna typ av intervju är enligt Bryman en av de två viktigaste formerna av kvalitativa intervjuer (Bryman 2011:413). Semistrukturerade intervjuer betyder enligt Bryman att det i regel finns ett frågeschema till intervjun men att frågorna i någon form är allmänna för att lämna utrymme till följdfrågor (Bryman 2011:206). Detta valde vi att göra för att i så stor utsträckning som möjligt använda oss av liknande frågor i samtliga intervjuer för att kunna sammanställa svaren på ett jämförbart sätt. Samtidigt ville vi inte ha allt för specifika frågor då behandlingshemmen vi intervjuade var av olik karaktär och vi kunde därför med hjälp av semistrukturerade intervjuer lämna utrymme för att anpassa intervjun och ställa olika följdfrågor beroende på vilket behandlingshem vi var på. Som Bryman påpekar angående kvalitativa intervjuer var det önskvärt för oss att intervjuerna tog något olika riktningar, då det visar på vad informanten tycker är relevant och viktigt att tala om (Bryman 2011:413).
4.5 Konstruktion av intervjuguide
Intervjuguiden (se bilaga) konstruerades utifrån att vi ville göra en
semistrukturerad intervju med vissa övergripande teman. Kvale menar att beroende på intervjuguidens struktur erhålls svar som motsvarar strukturen, det vill säga en strukturerad intervju ger strukturerade svar och tvärtom (Brinkmann, Kvale 2013:149-150). Eftersom vi var tre personer som utförde intervjuerna ansåg vi det vara nödvändigt att ha ett visst mått av struktur för att intervjuerna inte skulle bli alldeles för varierande i sin karaktär. Under utförandet anpassades ibland frågorna utifrån situationen, såsom i de fall informantens svar associerade till ett annat tema, vilket innebar att det kunde vara lägligt att haka på tråden och ställa en följdfråga. Det är en avvägning att under intervjun vara följsam för att få tillgång till informantens perspektiv på det som undersöks och samtidigt inte tappa bort sitt fokus (Bryman 2011:419). Intervjuguiden kunde i dessa fall fungera som en slags checklista för att kontrollera att vi erhållit svar som besvarade frågorna vi intresserade oss för.
4.6 Urval
För att kunna jämföra behandlingspersonalens tankar kring behandling som riktar sig till enbart kvinnor, enbart män och behandling riktad till både kvinnor och män var kravet att intervjua minst två informanter från varje inriktning.
Informanterna som arbetade inom samma inriktning skulle även arbeta vid olika behandlingshem. Vi ansåg alltså det nödvändigt att göra minst sex intervjuer. I ett första steg valdes via internetsökning behandlingshem ut som var belägna i västra Sverige inom tre timmars resväg från Göteborg, detta för att kunna åka till
behandlingshemmet och genomföra en intervju under en dag. Via
kontaktuppgifterna som återfanns på nätet, kontaktades behandlingshemmen, samtliga via mail. Av tio behandlingshem som kontaktades, svarade sex att de var positiva till att delta, ett uppgav att det saknades tid till att delta och de övriga tre hörde inte av sig. Resultatet blev att det genomfördes totalt åtta intervjuer vid sex olika behandlingshem då vi intervjuade två behandlare från två av
behandlingshemmen. Tillvägagångssättet var i samtliga fall att verksamhetschefer tillfrågade behandlingspersonal om de ville bli intervjuade. Det här var det enklaste sättet för oss att få tag på informanter. Vid ett av behandlingshemmen önskade verksamhetschefen att vi före intervjun skickade frågorna som handlade om genus, vilket vi gjorde. Ibland delade informanten rollen som verksamhetschef och behandlingspersonal och ibland hade informanten egen erfarenhet av att ha genomgått behandling för missbruks- och/eller beroendeproblematik.
Kriteriet som var viktigt för att delta i intervjun var att informanten arbetade inom behandling på ett behandlingshem med inriktning mot vuxna personer med missbruksproblematik. Önskvärt var att gruppen informanter som helhet utgjordes av både kvinnor och män, vilket uppfylldes. Faktorer som informantens ålder, utbildning, huruvida informanten var delägare i behandlingshemmet eller inte, behandlingens inriktning eller längd på behandlingen togs ingen hänsyn till vid urvalet. Detta främst på grund av våra begränsningar i tid till att söka informanter.
Personliga kontakter valdes bort av etiska skäl, då det antogs ha kunnat begränsa informanternas möjligheter att känna sig fria att tala om verksamheten som arbetet utfördes i. Urvalet kan ses som ett bekvämlighetsurval då vi använde oss av informanter som funnits tillgängliga vid tidpunkten för studien (Bryman 2011:194)
4.7 Genomförandet av intervjuerna
Informanterna eller deras chef valde vilken plats intervjuerna skulle genomföras på. Samtliga intervjuer utom en genomfördes där verksamheten var belägen, vilket passade bra eftersom det kan vara värdefullt att se miljön som behandlingen bedrivs i då det enligt Bryman underlättar för forskarens tolkningar och förståelse av det informanten berättar om (Bryman 2011:420). Att intervjuerna genomfördes på behandlingshemmen kan dock även ses som negativt, då det enligt Bryman är viktigt för intervjupersonen att inte behöva oroa sig för att någon kan höra vad som sägs under intervjun (Bryman 2011:421). Vi uppfattade att
intervjupersonerna var öppna och kunde tala om känsligare ämnen trots att vi befann oss på behandlingshemmet, men det går inte att helt utesluta möjligheten att vi skulle fått ytterligare information om intervjun genomfördes på annan plats.
Ibland blev intervjuerna avbrutna på grund av att kollegor eller klienter behövde passera genom rummet, ställa en fråga till informanten eller därför att en telefon ringde, men i det stora hela förflöt intervjuerna ostörda. Informanterna tillfrågades om de var bekväma med att intervjun spelades in. Syftet var att senare kunna använda inspelningen som minnesstöd. Samtliga informanter var bekväma med att intervjun spelades in. Information gavs till informanterna enligt de
forskningsetiska principerna (se avsnitt 4.12 Etiska överväganden). Samtliga
intervjuer avslutades med att informanter tillfrågades om de hade något mer att tillägga.
Intervjuerna genomfördes under en tvåveckors period, intervjuerna tog mellan trettio och nittio minuter att genomföra, vanligast var att intervjuerna tog cirka en timma att genomföra. Alla intervjuer utom en genomfördes med enbart en
informant. I de flesta fall närvarade tre intervjuare, där en av oss fick
huvudansvaret för att ställa frågor, utveckla frågorna och föra samtalet vidare. De två övriga intog en mer lyssnande och observerande roll, men ställde ibland kompletterande frågor till informanten.
Vi upptäckte att det kunde finnas fördelar med att vara fler intervjuare, exempelvis om informanten verkade uppfatta att en fråga rymde kritik mot arbetssättet eller då det var svårt för informanten att lämna ett svar som hen var tillfreds med. Ibland kunde det då för intervjuaren vara känsligt att gå vidare med frågor inom samma tema. Vid dessa tillfällen kunde intervjuaren gå vidare till ett annat tema, för att låta temat återkomma vid slutet av intervjun, då en av de andra intervjuarna återupptog frågan utan att frågan kändes laddad på samma sätt som tidigare. En annan fördel med att vara fler intervjuare var att intervjun delvis fick karaktären av ett vanligt samtal vilket kan ha bidragit till att informanten upplevts avspänd under intervjun. Bryman menar att det framför allt är vid ostrukturerade intervjuer som det förekommer att flera intervjuare deltar vid samma
intervjutillfälle men att detta är sällsynt, främst på grund av att det är ett dyrt sätt att bedriva forskning på. I de fall det handlar om strukturerade intervjuer är flera intervjuares närvaro inte alltid en tillgång beträffande säkerhet och kvalitet (Bryman 2011:208). Under planeringen av intervjuerna var vi oroliga för att vi skulle påverka informanten negativt i intervjusituationen då vi var tre
intervjupersoner. Vi märkte dock aldrig av att detta skulle vara en nackdel och löste situationen genom att en av oss hade huvudansvaret för att ställa frågor. I mailet vi skickade ut om förfrågningar på att intervjua, skrev vi under med allas namn och mailadress så att informanterna i förväg skulle veta att vi var tre personer.
4.8 Intervjukvalitet
Intervjukvaliteten påverkades av våra olika förförståelser samt av att vi under intervjusituationen fann olika områden mer eller mindre intressanta. Det fanns även kvalitetsskillnader mellan de första och de senare intervjuerna eftersom tryggheten i att intervjua ökade, följdfrågorna blev bättre efter hand, frågorna blev mer utforskande och vi vågade vara mer kritiska i intervjusituationen. Kort sagt, ökade kvalitén på intervjun med ökad erfarenhet och hade vi haft samma kunskap i början som vi hade mot slutet av intervjuperioden skulle studien kanske sett annorlunda ut då vi till exempel hade vågat ställa frågor vi inte gjorde i början.
4.9 Återföring/feedback
Informanterna tillfrågades om de ville ta del av den slutliga forskningsrapporten.
Samtliga informanter var intresserade av det. Rapporten skickas till informanterna personligen via e-post.
4.10 Reliabilitet
Trots att det insamlade materialet var från vad man skulle kunna betrakta som relativt olika behandlingshem, tycker vi att frågorna vi har ställt har kunnat säkerhetsställa att intervjumaterialet har varit ganska jämnt och koncist.Om studien skulle göras igen kan det hända att svaren hade sett annorlunda ut. Mest för att våra frågor skapade en reflektionsprocess hos den intervjuade som gör att intervjupersonen kanske hade svarat annorlunda om hen fått frågan idag. Å andra sidan öppnade vi under intervjun upp för möjligheten att höra av sig efter
intervjun om intervjupersonen ville ändra på något som blev sagt i intervjun.
Ingen av de intervjuade har i efterhand av intervjuerna gjort detta. Det finns också en möjlighet att svaren hade blivit lite annorlunda om någon annan hade gjort intervjun. I insamlandet av materialet har vi trots att vi varit tre olika intervjuare lyckats ganska bra, anser vi, med att inte ställa ledande frågor. Det har dock förekommit att vi ställt ledande frågor, oftast i form av följdfrågor eller som sammanfattande frågor för att säkerhetställa att man som intervjuare har förstått vad intervjupersonen menat (Kvale 2009:263).
4.11 Validitet
När det gäller den externa validiteten, hur resultaten kan generaliseras (Bryman 2011:51), är den relativt låg. Studiens resultat kan inte generaliseras, det vill säga att den inte kan representera andra behandlingshem eller alla män och kvinnor i missbruk och/eller beroende. Den interna validiteten i studien är något högre. Den ställer frågan om det finns en hållbarhet eller inte med en slutsats som rymmer ett kausalt förhållande, om x är orsakat av y eller om det är andra bakomliggande faktorer som ger ett sken av det (Bryman 2011:50). En av frågorna vi undersöker i denna studie är om en behandlares syn på ett fenomen eller ett visst arbetssätt denne har på ett behandlingshem existerar på grund av att behandlingshemmen är riktade mot män, kvinnor eller bägge. Med det vill vi inte säga att det är den enda variabeln som orsakar och påverkar ett visst behandlingsarbete, men att genus är en avgörande faktor kan vi konstatera då distinktionen mellan
behandlingshemmen bygger på en könsuppdelning.
4.12 Arbetets generaliserbarhet
Forskaren som använder sig av den kvalitativa metoden för insamling av empiri kan enligt Kvale (2009) ställa sig frågan varför arbetet ska vara generaliserbart.
Studien som genomförts ämnar snarare till att exemplifiera än att generalisera det som kommer fram. I denna studie vill vi exemplifiera hur personal på
behandlingshem arbetar med och talar om män och kvinnor i missbruk. Det är de enskilda informanternas svar som är av betydelse och vår analys av dessa.
4.13 Etiska överväganden
Vetenskapsrådets forskningsetiska principer har tillämpats i denna studie.
Principerna innefattar informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet).
Gällande informationskravet såg vi till att informanterna redan i förfrågan till en
intervju fick information om studiens syfte. Det meddelades också att deltagandet är helt frivilligt samt att deltagarna när som helst kan avbryta sin medverkan.
Samtliga informanter eller en chef till dem kontaktade oss på vår begäran innan intervjun för att ge sitt samtycke till att delta, samtyckeskravet uppfylldes på så vis. Återigen betonades det att deltagarna själva bestämmer om de vill delta, hur långt in i studien och på vilka villkor de vill delta samt att de har möjlighet att avbryta sitt deltagande utan några negativa påföljder. Vi meddelade även
deltagarna att de efter intervjun kan tillägga, ändra eller ta bort information de gav ut under intervjun.
För att uppfylla konfidentialitetskravet förklarade vi för informanterna att vi har tystnadsplikt. Detta var särskilt viktigt då vi ibland mötte klienterna på
behandlingshemmet. På ett av behandlingshemmen fick vi även skriftligen ge vårt medgivande om sekretess. Samtliga behandlare och behandlingshem har
anonymiserats i studien för att utomstående inte skall kunna identifiera individer som har deltagit i studien. Liksom tidigare nämnts spelades intervjun in efter godkännande från deltagarna men materialet har raderats efter transkribering för att undvika att utomstående kan ta del av uppgifterna.
Gällande nyttjandekravet meddelades deltagarna att informationen som erhölls enbart kommer att användas till denna studie. Uppgifterna kommer inte utlånas till kommersiellt bruk eller till icke-vetenskapliga ändamål.
4.14 Bearbetning av materialet
Repstad förklarar att reglerna för den kvalitativa analysen inte är stränga på samma sätt som vid statistisk analys (Repstad 1993:97). Detta förklarar även Bryman då han beskriver att kvalitativ forskning inte är lika påverkad av strikta riktlinjer vid insamling och analys av data som kvantitativ forskning är (Bryman 2011:370). Till denna studie har vi använt olika arbetssätt som var passande för oss och för materialet och tillämpade dessa i den grad det var möjligt.
Samtligt material i studien har bearbetats digitalt. Transkriberingarna gjordes på ett gemensamt dokument för att vara tillgängliga för samtliga forskare i studien.
Det första steget i analysen, som Repstad förklarar är det första som görs, är att läsa igenom transkriberingarna för att finna idéer och tankar kring teman i materialet (Repstad 1993:97). Steget därefter var att ta fram och urskilja återkommande teman relevanta för studiens syfte som klassificerades och
kodades. Repstad menar att detta kan göras på olika sätt och att det inte existerar några generella regler (ibid). Det vi gjorde var att skapa ett dokument där vi skrev in de relevanta och återkommande teman vi fick fram ur materialet. De teman som framkom i början blev de vi insåg att alla eller flera av informanterna diskuterade.
De blev till efter genomläsning av materialet och diskussion om vad som hade blivit sagt under intervjuerna, det blev då tydligt att vissa upplysningar från behandlingspersonalen stod i skarp kontrast till varandra och vi kunde på så sätt börja urskilja vissa strukturer. De teman som framkom var från början
behandlingshemmet, behandling, missbruket, social problematik, stigma och skam, föräldraskap, livet efter behandlingshemmet, våld, gruppdynamik bland
klienterna, prostitution, makt, psykisk ohälsa, övriga aktiviteter på boendet, att hantera behandling, fördelar och nackdelar med blandade behandlingshem, personal samt normbrytande sexualitet. Därefter klassificerade vi och förde in delar av det transkriberade materialet under de teman det passade in i. Samtidigt kunde vi under denna process lägga material åt sidan som vi fann skulle vara irrelevant för studien. Som Repstad nämner kan teman dock ändras eller tas bort i processen inför den slutliga forskningsrapporten (Repstad 1993:99). Detta gjorde vi då vi senare under analysen insåg att somliga teman inte var relevanta för studiens syfte medan nya teman istället uppstod. Under analysens gång fann vi att våra kategoriseringar blev för breda. Vi anpassade därför kategorierna till vårt syfte för att kunna besvara frågeställningarna. Dessa nya teman delades in i tre huvudkategorier: görandet av kön, social problematik och annan problematik för män och kvinnor i missbruk samt behandling. Kategorierna blev nu istället prostitution, kriminalitet, skam och skuld, “relationsproblem”, träning som del i behandling, betydelsen av personalens könstillhörighet i behandling, föräldraskap som del i behandling samt görandet av kön. Ibland passade vissa delar av det transkriberade materialet in under flera olika kategorier, vi valde då den kategori som kändes mest relevant och använde i stället sökfunktionen i dokumentet för att söka efter nyckelord så vi inte skulle missa det som kategoriserats under andra huvudteman.
4.15 Kritisk reflektion
Vi utgår ifrån att det i praktiken är omöjligt att ha en helt objektiv studie. Valet av forskningsområde beror på vårt intresse för ämnet samt den förförståelse som var och en av oss har om ämnet. Hur studien är utformad beträffande frågeställning och metod är också påverkad av oss som har gjort studien. Vad vi tycker är viktigt att lyfta fram, samt tillvägagångssättet för hur vi samlar in empirin påverkar studien. Genomförandet av intervjuerna påverkas av oss som personer och hur vi väljer att formulera oss och hur man uppfattas av intervjupersonerna. Bryman (2011:369) uttrycker att faktorer som kön, ålder och personlighet kan påverka en intervju. Analysen kommer på liknande sätt att påverkas av var vi väljer att lägga fokus, hur vi förstår och använder teorierna som valts samt vilken tidigare
forskning som vi väljer att titta på (ibid). Det är svårt att identifiera att någon av ovan nämnda faktorer har stört vårt forskningsprojekt, eftersom vi är färgade av forskningsprocessen och utformningen samt resultatet och slutsatserna. Vi har dock försökt i den utsträckning det är möjligt att inte låta våra värderingar styra och ta för mycket plats.
Materialets begränsning påverkar vad som analyseras i studien, det går inte att utesluta att empiri inte saknas för att kunna ge en fullständig bild av
behandlingsarbetet vid behandlingshemmen. Studien bygger på den begränsade mängd material som samlades in under intervjuperioden.
En etisk svårighet med studien är att vi upplever att resultat och analys blev mer kritisk än vi presenterade att den skulle bli, men också hur syftet med studien lades fram för informanterna. När vi började analysera och bearbeta det insamlade materialet såg vi faktorer som vi tolkar ligger på en strukturnivå, vilket inte blev synliga för oss förrän en bra bit in i studien, samt att detta i sin tur ändrade vilket
syfte vi hade med studien. Med denna tolkning kan det finnas en risk att vissa informanter upplever att studiens resultat inte stämmer överens med syftet som presenterades för studien. Eftersom fokus till dels lades på något annat än det vi presenterade att studien skulle göra. En annan aspekt är transparensen. Det kan vara svårt att i ord uttrycka exakt hur man har kommit fram till slutsatserna i studien samt hur man gör kopplingar i analysen.
Att lyfta frågor om genus och kön är viktigt för att försöka synliggöra processer och strukturer som skiljer kvinnor och män åt och försätter kvinnor eller andra marginaliserade individer och grupper i en underordnad position. Tina Mattsson (2005) lyfter i sin avhandling att man dock ska se upp med att inte återskapa och skilja kvinnor och män åt för att än en gång göra kön genom att
könsstereotypifiera klienter ytterligare.
Under bearbetningen av materialet och efter att analyserna påbörjades upptäckte vi att det i den tidigare forskningen och annan litteratur fanns en del av de strukturer och även slutsatser som även vi hade fått fram genom våra egna analyser. I både Trulssons (2003, 2000), Taylors (1993) och i Mattsons (2005) studier upptäckte vi att det fanns likheter både beträffande stereotypifieringen av kvinnor med missbruk eller beroendeproblematik, samt beskrivningen i
förhållandet till föräldraskapet. I kapitel 5.1 som handlar om görande av kön, kunde vi se stora likheter med ovan nämnda forskningen och vår analys. Det kanske kan ses på som både positivt och negativt, negativt i aspekten att våra analyser inte tillfört så mycket ny kunskap om ämnet som vi hoppades på, då någon redan hade kommit fram till liknande resultat. Positivt i aspekten att vi genom vårt sätt att analysera har använt oss av teorierna och den insamlade empirin på ett berättigat sätt.
5. Resultat och analys
I kapitlet redovisas resultat och analys under tre huvudrubriker vilka är
konstruerade utifrån frågeställningarna. Teorier har tillämpats på det insamlade materialet som också jämförts med tidigare forskning.
5.1 Görandet av kön och sexualitet
I den statliga utredningen Bättre insatser vid missbruk och beroende från 2011 lyfts det fram att kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp eller fysiskt våld i samband med missbruk ibland kan ha behov av behandling separerad från män, men att det i övrigt inte går att finna belägg för att kvinnor och män skulle ha olika vårdbehov (SOU 2011:35, 222). Behandlingshemmen med
könsdifferentierad behandling som vi var i kontakt med talade för deras behandlingsinriktning framför allt med argumentet att risken för att relationer kunde uppstå mellan klienterna då både kvinnor och män fanns närvarande, och att detta riskerade äventyra behandlingen. Personalen gav exempel på situationer då relationer inletts med resultatet att båda klienterna återfallit i missbruk.
Utgångspunkten och antagandet som ligger till grund för resonemanget
kring relationerna som risk är de heterosexuella relationer som riskerar inledas, ingen av informanterna i studien talade om risker för att homosexuella relationer skulle inledas vid något av behandlingshemmen.
Det här avsnittet behandlar hur kön görs utifrån förväntningar som finns på hur kvinnor och män ska vara utifrån en outtalad norm kring vad som är kvinnligt och manligt beträffande beteende och egenskaper.
En av informanterna som arbetar med män i behandling förklarar varför hen tycker att det är en fördel att det samtidigt inte finns kvinnor i behandlingen.
Det blir ett lite annat fokus på en själv kanske och sin egna problematik istället för den yttre stimulin då som lockar.
En informant som arbetar i behandling med kvinnor förklarar varför hen tycker att det är en fördel att inga män finns i behandlingen samtidigt.
Till exempel att om vi har fastställt att man ska ha en läkning så är det bättre att man inte har så mycket män runt omkring därför att då.. och många har ju en sån destruktiv relation till sig själv..
Skillnaderna som finns mellan de olika resonemangen kring varför kvinnor och män ska delta i könsdifferentierad behandling skiljer sig åt beträffande orsakerna som anges. Den manliga klienten beskrivs att riskera lockas till att tappa sitt fokus på behandlingen genom yttre stimuli, underförstått är det en kvinna som genom sin närvaro kan locka mannen att rikta uppmärksamheten bort från sig själv, en inverkan som inte manliga klienter som också är i behandling förväntas ha.
Kvinnan som närvarande blir alltså i första hand konstruerad som någon möjlig att inleda en kärleks- eller sexuell relation med för den manliga klienten, vilket också synliggör att andra relationer, exempelvis vänskapsrelationer eller att kvinnor och män med missbruksproblematik kan existera sida vid sida utan att interagera, också blir bortprioriterade eller osynliggjorda.Behandlingspersonalens
antaganden som görs i egenskap av att vara representanter för en slags institution kan i de fallen bidra till att konstruera klienter som sexualiserade genom sitt sätt att tolka in klienternas oförmåga att samexistera utan att ingå relationer samt bidra till att skapa ett klimat där skillnader mellan män och kvinnor förstärks och där man bortser från likheter (Connell 2002:59, 125). Den kvinnliga klienten i det andra citatet som hindras i sin läkning om hon går in i en relation med en man, en relation som förväntas vara destruktiv, behandlas i avsnitt 5.2.5 som handlar om relationer. Kvinnans oförmåga är alltså kopplad till okunskaper om bra relationer medan mannens oförmåga att inte gå in i relation under behandlingen är kopplad till sexualitet, en sexualitet som ofta konstruerar och reducerar honom till att i första hand agera utifrån sina sexuella begär (Connell 2002:58). I likhet med tidigare forskning blir det tydligt att det finns en föreställning om ett mönster som är kopplat till hur klienterna förhåller sig till det motsatta könet då de deltar i behandlingen. Mattson beskriver i sin studie att det förekommer att personalen vid blandade behandlingshem endast tar in kvinnor som är mer manhaftiga och mindre feminina i sin framtoning för att på så vis undvika att sexuella relationer ska inledas (Mattsson 2005:173). Om detta förekommer på de behandlingshem vi var i kontakt med framkom inte då intervjufrågorna inte behandlade ämnet.
Ser du några nackdelar med att ha en separerad behandling då?
Ja, flera nackdelar än fördelar. Det är berikande att ha det andre könets aspekt med, det berikar framför allt när det är kvinnor i behandling, för män vågar vara kvinnliga då. Män vågar prata känslor. Annars är det bara en grabbig grupp. En grupp med bara män, då är det testosteron som ska visas upp mer så. Men är det en kvinna med så vågar de vara mycket, mycket mer mjuka, alltså männen med sina känslor.
Informanten talar om fördelarna för männen att ha med kvinnor i behandlingen och menar att männen får lättare att tala om sina känslor på grund av kvinnornas närvaro. Informantens resonemang säger att kvinnorna i behandlingen berikar på två vis för männens del. Det första är genom sin närvaro, de ger mod åt männen att våga vara kvinnliga. Det andra är att den kvinnliga närvaron fyller funktionen att ge männen plats att tala om känslor och “vara mjuka”, vilket kopplas till en kvinnlig egenskap och som är positiv i behandlingssituationen. Utan kvinnor i gruppen blir det grabbigt, enligt informanten, och männen blir mer styrda av biologiska faktorer, könshormonet testosteron, i sitt uttryckssätt.
För att förstå varför mjukhet som egenskap betraktas som en kvinnlig egenskap går det att använda principen om egenskapernas dikotomi, se ovan (Connell 2002:58). Denna beskrivning kan fungera som en hjälp att tänka då vi vill få fatt i förklaringen till att egenskapen mjukhet beskrivs som kvinnlig. Det ligger
underförstått att vi vid intervjusituationen vet om att kvinnor är på ett visst sätt och att det antas råda en outtalad samstämmighet mellan oss kring egenskapens koppling till kvinnlighet. Connell menar att komplexiteten kring genus inte kan komma fram genom enkla skillnader och fasta kategorier utan kommer till i sociala processer i form av relationer, gränser, praktiker, identiteter och bilder, med andra ord, det som kan vara mycket svårt att sätta fingret på (Connell 2002:41). Förgivettagandet om att egenskaper är könade kan medföra att man bortser från individers faktiska beteenden och egenskaper samt att man inte utgår från hur individer interagerar med varandra utan utgår från föreställningar och förväntningar. Men förgivettaganden kan även bidra till att skapa avvikare då någon inte följer de normer som finns för kvinnor och män.
Varför behandlaren tycker att mjukhet kan plockas fram av kvinnliga klienter i behandlingen, och inte av kvinnlig personal är intressant. En reflektion är att om det handlar om att en kvinna rent fysiskt behöver vara närvarande och att det är detta som krävs för att män ska kunna vara mjuka, borde det i så fall fungera lika bra med den kvinnliga personalens närvaro. En rimlig tanke i sammanhanget är också att kvinnliga klienter i detta avseende kan få bära ett ansvar för att de manliga klienterna våga visa sidor av sig själva de är ovana vid, vilket istället borde vara behandlarnas ansvar, anser vi. Samma informant talar vidare om fördelarna för kvinnor att delta i behandling tillsammans med män:
Och för kvinnor finns det också fördelar eftersom, ja, de får växa, växa som människa, och inte bara bli objekt eller.. När det gäller bara kvinnogrupper, så är det ju, eftersom det är så känsligt, kvinnor har väldigt mycket skam och skuld och så blir det så att det kanske
projiceras mycket mer. Det blir mycket mer konflikter, det blir svårare, det.. Allt krånglas till mycket mer. Det manliga inslaget i behandlingen gör också att det blir mer raka rör.
Informanten menar att kvinnorna blir något mer än ett objekt och möjligheten att
“växa som människa” främjas av att män samtidigt deltar i behandlingen.
Informanten menar också att männens närvaro dessutom hjälper kvinnorna att vara mer raka i sitt sätt. Hen menar att på grund av skam och skuld projicerar kvinnorna mer känslor, skapar konflikter och situationen är känslig och blir mer krånglig ifall det endast är kvinnor närvarande i behandlingen. Informanten beskriver behandlingssituationen mer problematisk för personalens del.
Ibland låter jag väldigt sådär, generaliserande, men det händer ibland att det finns flera kvinnor i behandlingen med som är dominerande, och det brukar oftast vara svåra stunder för oss som behandlar. Alltså allt det här skam och skuld, det måste ta sin väg någonstans och då blir det ju mycket bråk. Jag brukar kalla det för sandlådebråk. Så det är egentligen, kvinnor uttrycker sin sin emotionella förvirring, frustration på ett annat sätt än män. Så är det. I det stora hela, förstås.
Informanten menar att det blir svårt för personalen att hantera situationen som uppstår då endast kvinnor deltar i behandlingen, på grund av problematiken de har med sig i egenskap av att vara kvinnor, än mer problematiskt om kvinnorna är dominanta i sitt sätt. Det blir mer bråk som relateras till ett barnsligt sätt att hantera konflikter på, vilket är ett kvinnligt uttryck för känslomässig förvirring och frustration där skam och skuld ses som bakomliggande orsak, av informanten.
Hirdman talar om genussystemet som en ordningsstruktur av kön där mannen är normen och kvinnligt och manligt ställs som motsatser till varandra.
Genussystemet som ordning är grundläggande för social ordning och kvinnan är underordnad mannen, menar Hirdman (1988:7). Den kvinnliga klienten bryter ordningsstrukturen genom att vara dominant i sitt sätt och gör det besvärligt genom att skapa oordning då hon intar en dominant position, något som vare sig strukturen eller förväntningarna på henne som kvinna tillåter.
Ur informantens resonemang går det att utläsa en hierarki mellan vad hen anser vara bättre och sämre beteenden, att vara rak i sitt sätt är bättre än att vara krånglig och i det här sammanhanget är mannen den raka och kvinnan den krångliga. Men kvinnorna är svårare att ha att göra med då de är dominanta i sitt sätt,ett i det här sammanhanget typiskt manligt beteende, vilket leder till svårigheter för
personalen då en kvinna är det. Informanten beskriver kvinnorna som
svårhanterliga, trots att hen har klart för sig att det handlar om skam och skuld, även detta ett område som generellt förknippas oftare med kvinnor med
missbruksproblem än män. Trulsson talar inte, som Hirdman, om en generell underordning för kvinnor, men menar att missbrukande kvinnor som kategori är underordnade och får utgöra motbilden till idealkvinnan i samhället (Trulsson 2000:123-124).
Ofta beskrivs kvinnor och kvinnans flörtiga beteende som en störande faktor i behandlingsarbetet på behandlingshemmen som ovan nämnt. Vare sig det är kvinnan som klient i relation till andra manliga klienter, eller kvinnan som klient gentemot en manlig behandlare men också kvinnan som behandlingspersonal gentemot manliga klienter. Om det sistnämnda står det mer om i avsnitt 5.3.3 vilket behandlar betydelsen av personalens könstillhörighet i behandlingen. Vi tycker oss märka att det finns en uppfattning om att kvinnan ses som
ansvarsbäraren för sexualiteten eller flörtigheten oavsett hur individerna står i
