Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Lennart Améen
Title
Stadsplaner som källa
Issue
7
Year of Publication
1984
Pages
44–56
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Stadsplaner
som
källa
av
Lennart Améen
överlandetsskogar,sjöar, åkrar, berg och städer vilarett flätverkavöverenskommelserom vem somägermark och
vatten, hurnaturenstillgångar får utnyttjasochav vem.
Överenskommelserna gäller också reglerna för ändringar
avägandeochnyttjande.Deharträffats ellergodtagitsav
dennulevandegenerationen invånare.
Iflätverketavöverenskommelser kanfyra skikt urskil¬
jas:dethistoriska,detuppenbara,detnybildandeoch det
överlagrande.
Dethistoriskaskiktet visar tidigaregenerationers för¬
sörjningssättoch ägandeformer. Detta skiktavflätverket liggerdelvisdolt i marken, delvis invävt i det uppenbara
skiktet.
Detuppenbara skiktet visarnuetsekonomi och livsfö¬
ring, kontraktoch avtal. Detärlätt iakttagbart i stängsel
ochrågångar, vägaroch skyltar,trafikströmmar och med¬
delandeflöden, produktionsanläggningaroch bostadshus. I detuppenbara skiktetavverksamheter finnsocksåpå¬ gående byggande och anläggningsverksamhet. Vidare
finns i skiktet faställda detaljplaner, byggnadslov och andraslagavtillståndommarkens utnyttjande,somolika
parterser somgivna.
(Inledningsorden i Hans Fog: Marköversikt kontra översiktsplanering. Plan 1983:3—4 s 193)
I otaligauppsatser och böcker har detspekulerats
över hur och varför städer började byggas inom olika kulturkretsar. Beträffandenyatidens stads-grundningar finns somregel informationattfå—
stad för stad—menså fort vi kommerneri medel¬
tiden slutersig okunnighetens mörker snabbtkring
detlilla vivet.Huvudskälettill denna fatala infor-mationsbristärattinteenenda svensk stadskarta från medeltidentycks finnas i behåll. Och i utlan¬
detärdet intemycket bättre.
Avsaknaden av medeltida stadskartor innebär
ändåinteattviär utankunskapomgatorochtorg
i gammal tid, tydearkeologiskavittnesbörden är
många. Allra bäst lyckas arkeologerna såsom stadskartörer när de får hand om ett lavatäckt
Pompeji ellerettigensandat Timgad. Då kan deras kartor bliexakta ochkompletta för hela stadsytor,
vilket sällanärfalletnärmanförsökerpusslasam¬
manlokalagrävningsresultat iett Sverige därvar¬
ken vulkaner eller öknar funnits till hands såsom
konserveringsmedel.
Ett avhuvudskälen attlåtanyatiden börja vid 1500 är ju boktryckerikonstens införande. Gick
detatttrycka texterså gick detatt trycka kartor.
Fröjden med detta blev dock begränsad, ty
1500-talets stadskartörer strävade sällan efter
naturtro-genåtergivningutansåg hellresomsin uppgiftatt
Fig 1. Lunds äldsta kartaärAnders Wedels skissfrån1580-talet, Kongel bibliotek,Köpenhamn, här återgiven efter Weibull1919.
Söderäruppåt. Trots summariskt utförande visar kartanattStor¬
torget(Forum)fortsatte söderutienförlängd torgplats,
”Torge-gade”,somäni dag återfinnssomettbredarepartiavStSöderga¬
orienteraomdels gatunamnochdels vissa viktiga
byggnaders förekomst. Det kunde då bli enslags ”spatiala tabeller”, därmanknappast känner igen stadens form.Fig 1ärensådanspatialuppställning
för Lund och ominteTemplum/cryptaLunde ut-skrivits söder om Curia Episcopalis (biskopens
Lundagård) alldeles intill Praetorium (rådhuset)
skulle vikanskeblankt ha nekat tillattbilden före¬ ställer staden Lund. Då Lata Platea (Bredgatan)
för till Portaborealis(Norreport) straxväster om
Monasterium omnium Sanctorum
(Allhelgona-klostret) ärsaken emellertidhelt klar fastäningen lär kännaigenLunds uppochnervända kartbild.
Fig 2 över Uppsala är på motsvarande vis en slags spatialtabellöverenmedeltida stad (rekonst¬
ruerad på 1600-talet i Olof Rudbecks
Atlantica-verk), där gatusträckningarnaärmedvetet orikti¬ ga. Ambitionenärlikväl attantaletkvartersrutor
skall vara korrekt. Något bättre förhåller det sig
med den ofta återgivna Johannes Mejers karta
överLund från1650-talet,menkonfigurationenär
fortfarande dålig.
Vanligare än stadskartor var under 1500-talet
faktiskt stadsteckningar, och de gjordes liksom
kartorna med till synes stor detaljrikedom så att enskilda hus kan urskiljas med fönsteraxlar och
allt (sefig 5). Dock, densomhar ensamtida för¬ teckningöverhusen finnersnart att nästaningen¬
tingstämmer.Jo, rådhustornet och kyrktornet kan
ofta autentiskt stickauppsida vid sidaurhusmas¬
sorna, och det skall naturligtvis åskådliggöra maktbalansen mellan detkristliga och det världsli¬ ga. För Sveriges del blev det småningom främst EricDahlbergh sommed det bekanta planschver¬
ket Suecia antiqua et hodierna förfinade denna konstatttecknafriseradestadsporträtt. Med Dahl¬
bergh ärvi emellertid inne på 1600-talet, och det
blevefter handenheltnytidbåde vadgäller själva Fig 2—4. Förlaget Gallerin i Uppsala har utgivit sju vykortföreställandeolikaUppsala-sladsplaner, frånmedeltiden til! 1882. Stadsplanen
ärnumeraintebaranågot för fackmänutan ettdokumentsomävenlekmän intresserar sigför.
Fig 2:Uppsala före ärkestiftets flyttningvid slutetav1200-talet. Vykort 1983 efter Olof Rudbecks Atlantica.
Fig 3: Drottning KristinasgaturegleringavUppsala 1643—45 (de streckade linjerna visar detnyagatusystemet). Vykort 1983efteroriginal iGenerallantmäterikontoret.
stadsbyggandet ochstadsl^arteringen.Nyheten be¬
stod iattdedrygt hundraåriga kontinentalarenäs¬ sanstankarna inom stadskonstruktion började
omsättasinyanläggningar med rakagatoroch ofta
kompliceradefortifikationsgördlar förkanonkrig.
Nugick det inte längreattklara sigutanriktiga kar¬
tor, ochjust den nyssnämnde Eric Dahlbergh blev Sveriges fortifikationsideolog, som med stor exakthet beräknadeskjutvinklarochlinjeradeupp stadskartor. För första gången i landets historia
skedde alltsåstadsplanering i ordets egentliga be¬
märkelse, och dessa exakta 1600-talsplaner finns
dessutom istorutsträckningbevaradesomoriginal
(seEimer 1961).
Härtillstöter emellertidennyproblematik i det
dagens forskare får svårtattavgöravadsomverk¬ ligenblevbyggt och utförtavallt det hanserritat
istadsplanerna. Särskilt då det gällde befästastä¬
der gjordes ofta den ena planen efter den andra upp översamma område. Sedan blev det kanske
blott bråkdelar elleringentingalls avritade bastio¬
ner,redutter och ravelinersomkom till utförande.
Bebyggelsekunskapen förbättras inte av att fors¬
karna iåtskilliga discipliner visatstörreintresse för
stadsplanen såsom stadsbyggnadsidé än som do¬ kument över existerande bebyggelse vid viss tid¬ punkt.
Ingen forskare författar sin avhandling på allt
det skrivnakällmaterial han hittar och lika lite bör kartografenjobba med hela den kartbild han lagt
Fig 5. ”Stadsplan”överMalmö från 1500-talet.NärMalmö på
1600-taletfick slottet utbyggt till kastellrevsall bebyggelse till
vänsteromkastellsnittet. Sedan militärerna tappatintressetför
denfrilagdaytankunde Kungsparken anläggasdär. Elbogen =
armbåge, tyskarnas namn påMalmö, efter den armbågstika
kuststräckan Lomma—Malmö—Limhamn.
framförsig.Detgäller destomeribägge fallenatt
ställafrågor till materialet. Inte frågor som föds
vidåsynenavkartan,utani förväg välövertänkta,
förberedda frågor. Att ur enstaka stadsplaner få
brasvarpå sådana här frågor blir inte lätt,utandet
krävs nästanett komparativtgreppmed flerastä¬
dersamtidigt på dissektionsbordet. En ochannan tycker kanskeattdetta låtersomgnäll kring själv¬
klaradygder, men sanningenärfaktiskt attsjälv¬ klarstringens imetod ochbehandlingavskriftligt källmaterialintealls isammagradgäller kartana¬
lys. Kartan kommenteras ofta av forskaren så långt detärroligtochövergessedanförrentfristå¬
endefunderingar. Inte sällanärhelatextenskriven innannågra stadskartor plockas fram förattsam¬
manmedettantal bilder illustrera det redansagda.
Närdet sedantillråga på allt inte framgåromden
visade stadskartanärenutopisk plan ellerett styc¬
ke avbildadverklighet kan informationsvärdet bli
noll.
Såsom ett litet exempel på en kartledes forsk-ningsbar frågeställning skall vi framöver fundera överdenstadsbyggnadstekniksom var förbunden
med deovannämndafortifikationsgördlarna kring
många 1600-talsstäder. Rentprincipielltutveckla¬ des denna försvarstekniksomsagtspå 1500-talet, menförst under 1600-taletinsågs till fullo huroer¬ hört manskapskrävande det blev att effektivt be¬
sätta sicksacklinjerna runt en större stad. Då
lanserades idén med separatasmå fästningsstäder — sk kastell
— intill de redan renässansbefästa städerna. De tidigaste kastellen byggdestätt intill
sinavärdstäder menefterettantalkriginsågman viktenavatthålla distans mellan stad ochkastellså
attintefienden kundetaskydd i den eventuelltre¬ dan erövrade staden utan bli tvungen att visa sig
öppetvid anfall och stormningavkastellet. Dethär blevensvårnötförstadsbyggarna. Skul¬
le deflytta medeltidsborgar, flytta gamla städer el¬
ler riva undandelaravgamla städer?Enytterligare
möjlighet kundevara att alldelesöverge ettgam¬
malt stadsläge/slott för en helt ny konstellation fästningsstad/kastell. På sistnämnda vis planera¬ dest exKalmarsåterupprättande (enligt fig6)efter 1611 års krigsförstörelseavdet medeltida Kalmar,
som var beläget alldeles intill Kalmar slott. Lös¬
ningen blev en kompromiss innebärande att ett nytt Kalmar anlades enligt kartans stadsplan på
Fig 6. EttnyttKalmar med stad och kastellenbitifrån varandra
planeradespå 1600-talet enligt bilden. Själva den befästa staden
blevuppförd,medan kastellet aldrig kom till utförande på det här
sättet.Krigsarkivet.
kom till utförande. Istället rustades detmedeltida
slottet upptill kastell.
Med kalmarfalleti minnet skulle vi kunnagå till Jönköping och i enserie kartorse hela förloppet
upprepatoch då förstå varför staden resolut flytta¬ des från slottets närhet väster om Munksjön till
nytt lägeösterom Munksjön. Fig 5 visadeoss ett
typiskt ”stadsporträtt” av Malmö (= Elbogen) enligt 1500-talsmodell. Såsom tillägg har jag där skrivit kastellsnittet utefterenlinjesommarkerar hur svenskarnaobarmhärtigtskar bort den del av
det danskmedeltida Malmö som låg Malmöhus
alltförnäradå detta skullebyggasutfrån stadsslott tillkastell.Varje modern malmökarta bär med den spikraka Slottsgatan utmed Kungsparken vittnes¬ bördomdenna dramatiskahändelse i stadens fy¬ siskautveckling.
Med lärdomarna frånKalmar, Jönköping och
Malmö kan man med intresse och förväntan gå
vidare till kartmaterialetöverLandskrona. Detbör ha uppstått en problematik bra lik Malmös när
slottet där skulle förvandlas till Sydsveriges star¬
kaste kastell. Jovisst,somvianar avkartan(fig7)
fickhalva den medeltida staden Landskrona rivas
för kastellförsvaretsskull, och aktörerna valde då
atttillfogaenersättande kvartersbebyggelse påut¬
fyllnader åt söder ut i det där grunda
Öresund.
Med detta tangeras ett annat mycket användbart
temasomsystematisk grund för stadskartestudier.
Detkanformulerasså här: Utfyllnadsytornas roll i kuststadsutveckling. Temat hinns dock ej med
Fig 7. Landskrona stadskartaavår 1724 visarenbebyggelsesom
faktiskthalverats knivskarptförattdetnyakastellet skulle kunna omgesmedenöppenglacisterräng. Att kartan tillkommitjustför
attbekräftaöppenheten anas av texten: ”PlanafLandscrona
Fästningsomdenbefants wid Kongl Commissionens härwaran-de. Anno 1724. ” Svenskariksdagen 1747fannattstadsbebyggel¬
senlikvällåg förnärakastellet, vilket då skulleflyttasuttillön
Gråen, där sedanstoraanläggningsarbeten också pågick under
1750-talet.Attflytta och ändra stadsbebyggelseärmöjligt,men
attflytta kastell ochfästningarbrukar inte gå. Så även ifallet
Landskrona, därsnartnogdetnyafästningsbyggetpå Gråenav¬
bröts, och gamla citadellettogstill heders pånytt.Krigsarkivet.
dennagång, menhar flyktigt berörts i kommenta¬
rentillfig. 10.
Låtoss återvändaett litetslagtill tematmedel¬
tidsstaden. Detta är fascinerande just därför att
(som inledningsvis berördes) autentiskt kartma¬
terial helt saknas samtidigt som det finns många sentida rekonstruktioner. Precis som temat ”den
kastellbefästa renässansstaden” fungerar medel-tidsstadsstudien bäst när manpå komparativbas
gårgenomettalldeles bestämt element i
stadsland-skapet. I fig 8 har medsex skandinaviska medel¬
tidsstäder visats hur äldre mot kusten vinkelräta
huvudgator levde under en stark förändringsrisk
att istället bliersatta medkustparallella huvudga¬
tor (Améen 1981). Dessasenaregator anlades då
alltid på enahanda vis, nämligen på en kvarters-bredds avstånd frånvattenlinjen. Och intesällan
vidgar de sig till lansettorg av gammalmedeltida
snitt. MalmösAdelgataärnoglandets bäst bevara¬ deexempel,menflera andra platsersomt ex
Östra
Aros(UppsalaösteromFyris)har haftnuförsvun¬nalansettorg.
Ett mindreuppmärksammatmenmycketkarak¬
teristisktlansettorg kvarstår med praktfull bebyg¬
upp-Fig 8. Medsexolikastadsexempelhar härettförsökgjortsatti enhetligt manér inomsammakulturregionjämföra likartade stadsplanelös-ningar. Det visar sigattSimrishamnensamtbland desexfallerurmönstretgenomattaldrigha ändrat huvudgatansriktningfrån kustperpen-dikulär tillkustparallellsåsomde andra tycks ha gjort. Dettagerenspeciell reliefochforskningsbakgrundåt de relativtfå platsersomhar kvarhuvudgatanriktadmotkusten. (Kartan hämtadfrånAméen 1981)
fattas inte alltid av åskådaren pgaatt den gamla
kyrkobyggnaden upptar och fyller endel av
lan-settytan. Iövrigtäranordningen perfekt med bl a lutande vattugränder ner till Ätrans strandlinje.
Vadsomblivit mindreperfekt urantikvarisksyn¬
punkt är naturligtvis att SJ vid Västkustbanans elektrifiering 1936/37 ladeomspåret inne i staden
tillettheltnyttbrolägeöver
Ätran.
Nyaspåret kor¬sarpåendominerande högbanatvärs överStorga¬
tanochsamtidigt den södra delenav lansettorget. Dettaplus det faktumattgamla järnvägsbronöver
Ätranhade sittöstralandfäste mitt i
medeltidsbor-gen Falkenbergshus gör att absolut ingen annan svenskmedeltidsstadsplan råkat i så svår kollision
medjärnvägslinjer somjust Falkenberg. För hal¬ landsantikvarien borde detta vara fruktansvärt,
förgeografenärdet allra viktigastattkunnanotera
falkenbergsituationen såsom ytterlighetsfallet in¬
om dengenerella bebyggelsefrågan: hurmöts och
reagerar medeltidsplan och järnväg? Här blir det verkligen stadskartematerialetsominförden klart
formulerade frågeställningen kan ge ett överflö¬
dande rikt och detaljerat svar i arkiven hos SJ,
stadsingenjörer, lantmäteriverket samt även hu¬
vudbiblioteken. I doktorsavhandlingen ”Stads¬ plan ochjärnvägi Norden’ ’ har geografen Tommy
Book bearbetatfrågan (Book 1974).
Innan vilämnar det pregnanta
medeltidsrnönst-retdärsomiFalkenberg huvudgatan lagts kustpa¬
rallell och garnerats med vattugränder skall upp¬
märksamheten fästas videnandrauråldrig
stads-byggnadsprincip, som för den delen är direkt en
följdavden första. Och det gäller obenägenheten
att anlägga en stad gränsle över vattendrag. Att
Göteborg, Falkenberg och Halmstad placeratsen¬ sidigt i förhållande till de breda flödenaGötaälv,
Ätranoch Nissan insesnoglätt, menatt texVäs¬
terås, Lidköpingoch Ystad har sin historiska kär¬
napå baraenasidanavSvartån, Lidan respektive
Stadsbäcken känns inte lika självklart! Så är det
likväl, ochmankanpå gamla stadskartoröver tex
Ystad lätt iakttahur denäldrehuvudgatan
(Norre-gatan)(fig 8),ärklart parallell med Stadsbäcken på
dennas västra sidan. Gatan kulminerar i en liten
höjd, vilken de medeltida stadsbyggarnamed sed¬
bestående kyrka (Tesch 1983). Ystad öster om
Stadsbäcken ärsåledes ensekundär stadsdel. Den ganska obetydliga Stadsbäcken är sedan länge
överdäckadmenharnyligen ”återupptäckts” och
arrangeratssåsom promenadväg inne i kvarteren. Vägen skyltasnu som
Åfåran.
Någon gång anläg-ges det städer under skilda huvudmän ensidigt på båda åsträndernamittemotvarandra. Det världsli¬ gaoch kyrkliga UppsalasamtGamla och Nya Lid¬ köping (fig 10) är några av de mera tunnsådda exemplen på sådan ”komplex ensidighet”.Stads- och gatuplaner kan verkligen bli till in¬
tressantahistoriskakällorom manvet attriktade
rättafrågorna till dem. Medännu ettexempel skall
här demonstreras hur detta kan tillgå. Utgångs¬
punktenblirenartikelavAnders Andrén med ti¬ teln: ”Städer och kungamakt— enstudie i Dan¬
marks politiska geografi före 1230” (Skandia
1983:1).Därvisasattdanske kungenvästeruti ri¬ ket(t exi Jylland) hademestfäderneärvda egendo¬
mar(patrimonium), vilkakunde kontrolleras från
mångamensmå städer medan han iöster(Skåne¬ land) mera stödde sig på kungsgårdarnas krono-mark (kungalev), vilket fordradeen meracentra¬
liseradkontrollapparat viaettfåtalmedvetetstora
stadsanläggningar. Lund dimensionerades i detta
Fig 9. "Geometrisk ChartaÖfverFalckenbergs Stads Tomter och Huseställen" 1754, kopierad 1783. Av den mycket långsträckta stadskar¬
syfte redan från början
såsom
en maximalt stor stad.Det ärfaktiskt lättattjämföraochsepåkar¬ tor i samma skalaatt lundakvarteren är tilltagna mycketstörre änt exkvartereni Ystad,Visbyochandragammalmedeltidastäder. Förattinse denna fundamentala planskillnad städer emellan måste
man varaövertygadomattgamla tiders städer inte
”uppstod” utan att de grundades momentant av
enskilda aktörer.
Konsekvensernaavlundaplanens överdimensio¬
nering blev oerhörda. Bl adetvästligaste
intramu-ralapartiet kringS:t Peters kloster förblev imånga hundra år odlingsmark fastän det hade en slags
kvartersindelad stadsplan. Efter reformationen behöllsklosterkyrkan såsom församlingskyrka ien bykärna (kallad Klosterhusen) som med tretton
gårdar sträckte sigtvärsgenommedeltidsvallenän¬
da in påplatsen för nuvarande Bantorget.
Ännu
vid mitten av 1800-talet då järnvägen Malmö—
LundbyggdesvarKlosterhusens byenrealitetäven
om den kraftigt glesnat genom enskiftets utflytt¬
ningavgårdar. Järnvägsbyggarnafann då delsatt
stadsbebyggelseännusaknadesoch delsattbynvar
så ynklig att man kundeschakta sig tvärs genom den medbangården. Detta ledde till denureuro¬
peisk synpunkt mycket sällsynta situationen med
Lunds centralstationsbyggnad belägen innanför
denmedeltidavall-linjen.
Vilkenstadsplan skulle vi dåkunna hasomstu¬ diekälla för informationomdet relateradeexemp¬
let? Nej, den stadsplanen finns naturligtvis inte samladpå ett kartblad, helt enkelt därför att S;t Peters kloster ända till 1914 bildade egen socken
och kommun utanför den administrativa staden.
som gärna uteslöt alla detaljer om främmande
kommunerpåsinaegnastadsplaner. Detgår såle¬ des inte att bara låt ”kartorna tala”, utan man
måste aktivt gå med sin bebyggelsehistoriska frå¬
geställning från karta till karta och plocka infor¬
mation. Mycketvanligt ärattbebyggelsen fått sin
utformning just genom gränsens förekomst men attdetta undandrarsiguppmärskamhetgenomatt vardera aktören bara visar sinegendomän ochgör
detpå skilda kartor, somsällanelleraldrig skådas
intill varandra. Forskarensrollbliralltså attgöra
justdenkarteringaktörernamissat.Tillsist blir det
lämpligen planerarens uppgift att utifrån forska¬
rensklarläggande kartor räknautvadsomärrim¬
ligt och möjligt att för framtiden göra av det
aktuellabebyggelseområdet.
DetinledandemottotavHansFogpåminnerom
hurotroligt komplextbebyggelselandskapetäroch
om hur många viljor som blott partiellt fått sina
planer uppfyllda. Väsentligt är att Fog till ”det uppenbara skiktet” räknardetaljplaneroch andra slagavtillståndom markensutnyttjande. Torsten Hägerstrand har tidigare geografiskt beskrivitdet¬
tapåettliknande vis och då talatom”den
föränd-ringsrisk”somi och med den fastställdastadspla¬
nenliggerövermarken (Hägerstrand 1963).
I denna situationärdetviktigtattfunderaöver
själva begreppet stadsplan.Tyvärrskiljer de flesta
forskare inteordentligt på vadsomärstadsplan =
befintligtgatumönsteroch vadsomärstadsplan = utbyggnadsplan för framtiden(Améen 1973). I och
medattall stadskartering, därhelatätbebyggelse¬ ytanvisas iettochsammakartblad,måste bli sche¬
matisk kan aldrig alla detaljer och
byggnadsan-Fig10. Lidköpings två stadssamhällen1750avSvenLeffler.Denmedeltid Gamla Staden blevfrånbörjanuppfördpå Lidans östra strand och hadehuvudgatan karakteristisktlöpande frånTörget(vid bron) förbikyrkan, såatt ett systemavtvärgåendevattugränder nåddener
till åstranden.På1600-taletbyggde läckögreven De la Gardieenkonkurrerandestad påvästrastrandenavLidan. Här anlades det då tidsty¬
piska rutkvarterrunt ett stortregelbundettorg(såsombilden visar).Efterbrand 1849reglerades ocksåöstrasidan tillettrutnätsom(enligt
byggnadsstadgan 1874)iennödvändigstadsplaneändring 1878ftckenöst-västlig parkesplanad kringkyrkansamtdenmeranordsydliga "Planteringsgatan” såsom esplanadstråknermotVänern. Detvärdeladdade uttrycket Esplanaden åsattes densydligasteavNyastadensga¬
tor,fastän detför denna stadsdel aldrigplanerades eller byggdesannatänallégator.—1den här visade kartbilden står det utmed
vänerstran-denföljandetext:”Denna Siöstrandäraftagensomden berätteswaraenärSjönäraffull-watten,mennärflodinfaller går thenupemot
tomterne.”Dylikt marsklandockuperasalltid successivtavstadskommunen,somförutom industriernästansäkert placerarutsin Järnväg medbangårdar och hamnspår på dessa utfylldastrandytor. SåävenledeslLidköping, där Lidköping-Stenstorps Järnvägtomlyckades läg¬
gasitt stationshus ietttidstypiskt barocklägemittför ovannämnda Planteringsgatan, vilken då omdöptes till Järnvägsgatan.
Slutligen—förattverkligen utnyttja alla stadsplanekartans möjligheter—skall vi inte glömmaattmellan1622 och 1810 måste samtliga svenska städervarakringgärdadeavtullmur eller staket på grundavLilla tullen. Jo, lidköpingskartanav1750har mycket riktigtfyrastads¬
portarangivna, ochvidfleraavdemläsestexten”tullstuga”. Självastaketet,sommed nödvändighet måste löparunthela staden,ärdock
ordningarkomma med.Detta görfaktisktattbåda
denyssnämnda varianternaavstadsplanharnågot
avutopiöversig. Ingentingäridenverkligastaden
såenkelt somdenrakalinjaldragnakvarterssidan
försöker hävda. Huskropparnas lägen inom kvar¬
terenhar den formella stadsplanen genomgående försöktslippaattåtergeävendär skalan skulle ha kunnat tillåta detta. Istället harstadsbyggarnalik¬
somlantmätarna vidskiftesförrättningar ibyarna åstadkommit långa och utförliga kartkommenta¬
reri skrivnaaktervid sidanavkartan.Stadsplanen blev dåsombegrepp mycketmerenjuristernasre¬
geltextänenkartografernas plan.
Förvånansvärt länge avstod dock här i Sverige
jurister och administratörer från att inbegripa
stadsbyggandet i allmän lagstiftning. Mycket be¬ stämda stadsbyggnadsprinciper fanns visserligen
redan undermedeltiden,meni konsekvens medatt stadsgrundandet var kungens egen affär förblev också avstickandet av en stadsplan kungens per¬
sonliga uppdrag. Ifall befästningarskulle till blev
det också i allrahögsta grad något kungenperson¬
ligenmåste godkänna liksomåteruppbyggandeef¬
ter brand. Just att planera rekonstruktion av
brandskadade trästäder blev efter hand en sådan
rutinåtgärdi det skogiga Nordeuropaattryssarna
1812 skickadeuttill alla sina guvernement ettslags
album med mönsterplaner där breda grönbälten
utgjorde obligatoriska brandgator. Precis vid den
tidenorganiserades Helsingforssåsom huvudstad i
nya ryska storfurstendömet Finland. De erfaren¬
heter som vanns i Helsingfors och andra städer
samlades iengenerell finskbyggnadsstadgaavår
1856.
Sverige var då fortfarande utan allmän
stads-byggnadslagstiftning, men 1862 års nya kommu¬ nallagar aktualiserade generella regler förrymliga,
brandsäkra och sunda stadsplaner. Så tillkom då byggnadsstadganav 1874 såsomen försenad men
oerhörtsträngorderattvarje svensk stad bordere¬
organiseras efter de nya signalerna. Inom två år
måste alla städer inlevereraenfullständig planöver
sin nuvarande och kommande kvartersmosaik.
Detvarotvivelaktigt med denna händelse stadspla¬ neni modernmening föddes för Sveriges del. Inte sällan blevplanerna mäkta utopiska,menävenom
de tillblott ringa del kom tillutförande vardessa
plankartor underett kvartssekel helt styrandeför respektive stad. Och det rörde sig inte om vilket
kvartssekelsomhelstutanomden tid då industria¬
liseringens vinsterkunde ekonomiseraett överdå¬
digt husbyggande inästan bombastisk arkitektur. Några årinpå 1900-talet kom detta stadsbyggande
snabbt ivanrykteochersattessuccessivt medmera modernistiskaplanlösningaroch hustyper. Det vi¬ sadesig då svårtattfamnaensvällande stad ien en¬
datotalstadsplan,och så blev det alltvanligareatt
fastställastadsplanförbaraenstadsdel ellernågra
kvarter åtgången. Detnyaarbetssättet kodifiera¬
des ilagen angående stadsplan ochtomtindelning
av 1907 samt ytterligare genom lagen om fastig¬
hetsbildning i stadav 1917. Den sistnämndalagen
förutsatte att det upprättades fastighetsregister,
meneftersomstadsplanensomsådanejskulle gå så långtsomtill tomtindelning inom kvarterenmåste
fr o m 1920-taletensärskildregisterkarta föras. I
dennaregisterkartasammanfattades alla detomt¬
gränser som kunde framplockas ur fastighetsre-gistrets information.
Med ordet fastighet menar juristen ett stycke
mark, och han kallar inte somlekmannenett hus för fastighet. Så där stod man efter 1917 års lag¬
stiftning med delsenformell stadsplan i småbitar
ochutan husutritadesamtdelsregisterkarta med
allagränserutritade fastän ej heller där några hus
fannsutsatta.Tillråga pådekadensenslutademan
snart upp med att trycka registerkartan, och den
ersättandetuschtransparentenraderades sedan allt efter det fastighetsbildningen fortgick så att man
nuiefterhandofta saknardokumentation frånde
olika decennierna.
Naturligtvis kunde många stadsingenjörer inte
alls accepteradennabrist på översiktligbebyggel¬
sekarta över sina städer och de sammanställde
samttryckte dås k stadsingenjörskartori 1:4 000
eller 1:5 000. I sådana kartsammanställningar finns förutomtomtgränseralla byggnadskroppar
medtagna ofta med konventionell färgsättning i
rött, gult eller brunt allteftersom de är byggda i
sten,träellerreveteratträ.Ibland ärsådanastads¬
ingenjörskartor hela små konstverk med
kartu-scher förutom att de är informativa. Men varje forskare måstevara bereddpåatt stadsingenjörs¬
kartor bara förekommer sporadiskt. En
kvarsit-tande stadsingenjör moderniserar kanske sin
gamla kartaett pargånger,ennytillträdande stads¬ ingenjör ritar hellreuppnågot alldelesnyttiannat manér—eller ocksågörhan ingenting alls.
Fig 11. Varbergs stadsplan, fastställd 1876, kanses sometttypiskt kartsvar på kraven i 1874 års byggnadsstadga.—Historisktsettvarut¬
gångspunktenen1200-talsborg, vilken 1612 blivit utbyggd till kastell åten sammaår intillflyttad dansk stad (”Varberg på Platsarna”). Sta¬
denbefannssnartligga förnärakastellet, ochnärden brunnit 1666flyttades den till nuvarande läge rakt innanför kastellet. Planlösningen blevettkonventionelltrutnätmedtvåflankerande sneda skjutgator i kanterna. Södergatan och Norrgatan. 1876 års plan accepteradesom
synesheta det centralarutnätetkringtorgoch kyrka såsom ”gammal stadsdel” (= desextonljusa kvartersrutorna i mitten). Istället för de snedaskjutgatorna (vilkasestuntprickade på kartbilden) planerades raka och breda esplanader avskärmande ’ ’ny stadsdel ”med dessobliga¬
toriskasktomtskillnadsgator inne i kvarteren. Ytterligare parkstråkärvisade med stiliserade buskar och träd. Allt andas på kartan grönska, ordning ochrymlighet.I verkligheten blevnästaningentingavalltdetta utfört, och 1908 ritadesennystadsplan,somerkände delsattde sneda
flankeringsgatorna levdekvar med hus och allt, delsattingentingavesplanaderna kommit till utförande. Visserligen behöllsnamnet Esplana-denmenåsattesnuettheltannatparkprojekt längrenorruti staden.—Till varbergsfallet finns månganäraparalleller och varianter i svensk stadsutveckling.
ärinlagt den stadsplansompå 1880-talet skullegeplats förnya
bostadskvarter.Helgonagården kalladesdengamla klosteregen¬
domsomistatlig regi höllsutanförden civila stadens exploate¬ ring. Efter Améen 1983.
Ar 1971 genomfördes denkommunreform som
i folkmun harsagtsinnebäraattSverigeavskaffa¬
desina städer. Såillavar detinte,men faktumär
att stads- och landskommunersammanslagits till
enenhetlignykommuntyp. Redan 1963 framlade
fastighetsbildningskommitténettförslagsomtogs
av1970årsriksdag och från 1/1 1972 gällde såsom
ny enhetlig fastighetsbildningslag (FBL) i de nya
kommunerna. Genom att avse all mark utan in¬
skränkningar vid domängränser kan arbetet kring FBL visas via heltäckandeflygfoton, vilka sedan bl a publiceras såsom Sveriges ekonomiska kart¬
verk i skalan 1:10 000.
Kontentanavdennasnabbgenomgångmåstebli
att fram till 1874 års byggnadsstadga blev det
främst i samband med storbränder och försvar
som de gamla stationära städerna detalj kartera¬
des. BS 1874ledde tillenvågavläckra stadsplaner
(set exfig 11). Det får ej glömmasattdenna bygg¬ nadsstadga kunde införas också i delar av lands¬
kommuner, där då definitionsmässigt
municipal-samhällen bildades. I och för sig skulle dessa
stadsplanekartor inte innehållaannatänhelakvar¬
terutanhustecken,menkonstruerandet föregicks
ofta av noggranna inventeringar redovisade i
handritade översikter med varenda existerande
huskropp inlagd.Dettaärettoerhörtfintmenän¬
nu ganska lite utnyttjat källmaterial förvåra stä¬
ders bebyggelsehistoria. Det finns i princip tre ställen där dessa arbetskartor kan återfinnasidag:
1) Vederbörande kommuns
stadsingenjörskon-tor.
2) Vederbörande läns lantmäterienhet (vilken
förr kallades lantmäterikontoret). Gäller specielltmunicipalsamhällena.
3) Lantmäteriverket iGävle.
Sedan finns det ännuen storstadskartesamling
värdattnämnas.Denuppstodgenomattdetenligt
BS 1874varKunglMaj:tsomslutgiltigtskulle stad¬
fästaalla stadsplaner. Dessa insända kartor kom
att arkiveras av Byggnadsstyrelsen, som 1967
av-knoppade Planverket, vilket först fanns kvar i Byggnadsstyrelsens skugga på Hantverkargatan i
Stockholmmen1982flyttadeuttillegetvid
Väster-broplan, där utlokaliserade Vägverket lämnatsto¬
rautrymmeneftersig.Vargång generaldirektören
träderutursittrummöterhansögai korridorentre
stycken inramade tavlor utvisande fastställda
stadsplaner för Nicolaistad (Vasa) 1855, Lovisa 1857ochNyCarleby 1858. Planernaärutfördaen¬
ligt intentionerna i 1856 års finska byggnadsstadga
men nyttjades också som mönsterblad av förfat¬
tarnatillvår egenBS 1874.Attdessatrebildernu
plockats fram, ramatsinoch fåttensådan ärofull
placering vittnar omdet storaintresse svenskarna plötsligt fått för det sena 1800-talets
stadsbygg-nadshistoria. Naturligtvis har det intestannatvid
tre tavlor på en vägg utan i planverkets källare finnstillgängligtenvälordnad samlingavhistoris¬ kastadsplanekartor utvaldaurbyggnadsstyrelsens gamla lagrade material. Detallramestaär atthän¬
föra till denmagnifika stadsbyggnadsstilsomsteg¬ vis skapades av 1856 års finska och 1874 års svenskareglemente. Någon jämförelse mellanen¬ stakafinskaochsvenska städer skall integörashär
nu, mendensomstartardylikkomparationmåste
varamedvetenomdensynnerligen väsentliga skill¬ nadsomfinnsmellan de tvåstadgorna.Denfinska
stadgan erkänner socialekonomiska skillnaderoch
fat-tiga medanden svenska BS1874låtsassom omalla
stadsbor harprecissammamöjligheter.
Slutsatsenblir vadovanredan sagts:stadsplanen
ärenutmärkt informativ källa. Men densominte känner planerandets förutsättningar får också
ganska svårt att tolka det stadslandskap planen
gettupphov till.
Appendix
När man försöker använda stadsplanen som be-byggelsehistorisk källaärdetnaturligtvis inte bara
kartbilden som är av intresse. Till kartan hör en myckenhetskrivna akter, regler och beslut. Allra
mestgivandeärkanskeattviaprotokoll följa den
beslutsprocess som lett till enviss plan. Därefter
blirdetminst lika intressantattsevarför endast be¬
gränsade delaravplanen genomförs innanenhelt ny planlösning tas som handlingsprogram. Sum¬
manavdet hela blirattdenverklighetsomför da¬
gen existerar ärett kompromisskonglomerat som ingen egentligen önskade. Den spännande forsk¬
ningsuppgiften måste dåbliattförsöka räknautur
vilkaöverlagda stadsbyggnadssystem de olikade¬
larnaavstadsbilden härrör.
Förattfådetsagda illustrerat skall här kartledes såsomfig 12 återgesettparti kring Norrtull i Lund (kartan är publicerad i Améen 1983). Norrtull är
sammaplatssomvi i fig 1 identifierade såsom Por¬
taborealis.
Med brutnalinjersesi fig12enstadsplan förut¬
vidgning som stadsingenjör A B Jakobsson fick
fastställd1880.Endast rutkvarterennärmastjärn¬
vägen kunde i realiteten genomföras p g a svåra ägoförhållanden iöstradelen.Kronanpå Jakobs¬
sons stadsplaneverk skulle bli den nya av stadens
ledande arkitekt (Helgo Zettervall) ritade
Allhel-gonakyrkan, och denskulle riktasmotparadstrå¬ ket Laurentiigatan. Kyrkliga intressen lyckades
emellertid efterenmångårig strid vrida kyrkan till
öst-västenligt kristen sed. Detta framtvingadeen
radstadsplaneändringar 1888 (prickade linjer i fig
12)förattkyrktornetfortfarande skulle kunnases itreolikagatuperspektiv.Kring Finngatan utveck¬ ladestvärtemotstadsplanetankens hyreshus istället på enskilt initiativen patricierförstadmed villor. Helgonagården var en statlig egendom, som den
kommunala planeringen ej rådde på— där finns
idag uteslutande landstingets lasarett och statliga
universitetsinstitutioner. Äldstblanddessaär
bis-kopshuset(ursprungligen byggt såsomnaturveten¬
skaplig institution). Detta hus låg sedandefinitivt i
vägen för den esplanad stadsingenjör Jakobsson enligt BS 1874varskyldigattfå till stånd pågrän¬
sen mellanstadgans ”gammal stadsdel” och ”ny stadsdel”. Partiellareservatfinnsännu kvaröster
ombiskopshuset,mensjälva esplanaden haraldrig
kunnat komma till stånd.
Såärdåstadslandskapet fulltavhalvaintentio¬
ner. När dagens fastställda detaljplan visar god överensstämmelse med verkligheten är det ofta
därförattmanresigneratinför verklighetens vilda
mosaikoch helt enkelträttatstadsplanen därefter.
LennartAméen, f 1926,fildr, docent ochuniversi¬
tetslektor i kulturgeografi vid Lunds universitet, författare till bl a Stadsbebyggelse och domän¬
struktur, Lund 1964.
Litteratur
Améen, Lennart, 1973. Stadensgatorochkvarter. Lund.
—, 1979. Det svenska esplanadsystemet. 5vGeografisk Årsbok —, 1981. Stadslandskapets förändringsrisker. Sv Geografisk
Årsbok
—, 1983. När Lundväxteursin smästadskostym. Ur Förr och framöver. Gamla Lund. Förening för bevarandeavstadens min¬
nen.Årsskrift1983(nr65).
Book, Tommy, 1974. Stadsplan och järnväg i Norden.Meddfr
Lunds UnivisGeogr Inst. Avhandlingar LXIX. Lund.
Eimer, Gerhard, 1961. Die Stadtplanung im schwedischen Ost-seereich. Lund.
Hall, Thomas, 1981. Den svenska stadenväxerfram. Forskning
ochframsteg 1981:7.
Hägerstrand, Torsten, 1963. Vidaremotstadslandskapet. Sv Stadsförbundets Tidskrift (jubileumsnummer) ”100 åravkom¬
munalsjälvstyrelse 1862—1962”.
Orienteringomdennyafastighetsbildningslagen (FBL). Infor¬
mation frånLantmäteristyrelsen.Meddelande 1971:6.
Tesch, Sten, 1983. Ystad IL RapportMedeltidsstaden45.Rik¬
santikvarieämbetet 1983.
Weibull, Lauritz, 1919. KartoröverStaden Lund och dessjor¬
Town Plans
asPotential Sources
by
Lennart Améen
Theauthor,ahumangeographerattheUniversity
ofLund, discussesdifferenttypesoftownplansin Swedish archives and the information they can provide.Urbanhistoryisadisciplinethatcanderi¬
veconsiderable benefit fromstudyingtownmaps. The first realtownplansweredesigned onlyin the
17th century.Previoustothistime,mostplanswe¬
remerely sketches (fig 1)orreproductionsof exis¬
ting configurations (fig5), with buildings in fairly
imaginative arrangements. That proper maps ap¬ peared in the 17th centurywasprimarilyduetothe
military,and their needtomeasureangles ofcan¬
nonfireprecisely.
Whentownmaps arebeing analyzed, it is usually
best to concentrate on a definite phenomenon,
which canbe examinedthematicallyfrom mapto
map. Toshowtheadvantagesof thisthematicme¬
thod, whichcanbeabit difficultand monotonous, the relation between town and fortress in urban
settlement has been chosen as a demonstration theme.Usinganumber of examples (Malmö in fig
5, Kalmar infig6, Landskrona in fig7, and
Var-berg in fig 11), a comparative examination shows
howattemptsweremadetobroaden theopenter¬
rainsector(theglacis)between thefortress and the
nonmilitarytown. To obtainlarger areas ofopen
terrain, the massive and powerful fortress could
hardlybe moved. Asaresult, the civiliantownwas
obligedtopull downbuildingsin thevicinityof the fortress,ortocompletelyvacatetheneighborhood
ofthefortress. The conclusion fromacomparative
analysis ofvarioustownplans isthatmilitary engi¬ neering took precedencein townplanning during
the 17thcentury,andmanytownswerebuilt inasi¬ milar fashion,according toaccepted principles of
military strategyand engineering.
Oldtowns rarelygrew on their own; they were
usually founded bya person in authority. Towns
were neverplaced astridea stream, but wereonly
builton onebank.Theoriginalmainstreetusually
wasperpendiculartothe riverbank,but oftenwas
redefinedtobeparallell with the shorelineatalater
time(see example in fig 8). Anotherdominant and uniformurbanfactorcanbeseenin coastaltowns,
whereareas thatwere oncewater, but which have
been filled, are used for the building of railways
and stations, and spectacular street perspectives
ending with major industrial or transportation
buildings. Aswas thecasewithfortifications, one
canlookatthisprim,arilyas atechnological/topo¬
graphical problem.
The article concludes withanexamination ofa
less-technologicalfactor intownbuilding—thele¬
gal context within which towns grew. Not until
1874 did Swedish towns get generally-valid buil¬
ding by-laws, which suddenly became ofdecisive
importanceinurbandevelopment.Afteraquarter ofacentury,however,thelegal foundationsof the¬ se strict buildingby-laws were foundto be weak,
and thus national town-building legislation was
passedinSweden in 1907. ThepresentBuildingAct
was promulgated in 1947. How the building by¬
laws 1874 functioned in Swedishtownplanningis
showninfig 11, anexample from Varberg.
Thetownplan offersusefulsourcematerial.The
map,however, doesnotspeak for itself. One hasto ask well-considered questions, and derive the
answers from a comparison among equivalent