• No results found

Stadsplaner som källa

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Stadsplaner som källa"

Copied!
14
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Lennart Améen

Title

Stadsplaner som källa

Issue

7

Year of Publication

1984

Pages

44–56

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Stadsplaner

som

källa

av

Lennart Améen

överlandetsskogar,sjöar, åkrar, berg och städer vilarett flätverkavöverenskommelserom vem somägermark och

vatten, hurnaturenstillgångar får utnyttjasochav vem.

Överenskommelserna gäller också reglerna för ändringar

avägandeochnyttjande.Deharträffats ellergodtagitsav

dennulevandegenerationen invånare.

Iflätverketavöverenskommelser kanfyra skikt urskil¬

jas:dethistoriska,detuppenbara,detnybildandeoch det

överlagrande.

Dethistoriskaskiktet visar tidigaregenerationers för¬

sörjningssättoch ägandeformer. Detta skiktavflätverket liggerdelvisdolt i marken, delvis invävt i det uppenbara

skiktet.

Detuppenbara skiktet visarnuetsekonomi och livsfö¬

ring, kontraktoch avtal. Detärlätt iakttagbart i stängsel

ochrågångar, vägaroch skyltar,trafikströmmar och med¬

delandeflöden, produktionsanläggningaroch bostadshus. I detuppenbara skiktetavverksamheter finnsocksåpå¬ gående byggande och anläggningsverksamhet. Vidare

finns i skiktet faställda detaljplaner, byggnadslov och andraslagavtillståndommarkens utnyttjande,somolika

parterser somgivna.

(Inledningsorden i Hans Fog: Marköversikt kontra översiktsplanering. Plan 1983:3—4 s 193)

I otaligauppsatser och böcker har detspekulerats

över hur och varför städer började byggas inom olika kulturkretsar. Beträffandenyatidens stads-grundningar finns somregel informationattfå—

stad för stad—menså fort vi kommerneri medel¬

tiden slutersig okunnighetens mörker snabbtkring

detlilla vivet.Huvudskälettill denna fatala infor-mationsbristärattinteenenda svensk stadskarta från medeltidentycks finnas i behåll. Och i utlan¬

detärdet intemycket bättre.

Avsaknaden av medeltida stadskartor innebär

ändåinteattviär utankunskapomgatorochtorg

i gammal tid, tydearkeologiskavittnesbörden är

många. Allra bäst lyckas arkeologerna såsom stadskartörer när de får hand om ett lavatäckt

Pompeji ellerettigensandat Timgad. Då kan deras kartor bliexakta ochkompletta för hela stadsytor,

vilket sällanärfalletnärmanförsökerpusslasam¬

manlokalagrävningsresultat iett Sverige därvar¬

ken vulkaner eller öknar funnits till hands såsom

konserveringsmedel.

Ett avhuvudskälen attlåtanyatiden börja vid 1500 är ju boktryckerikonstens införande. Gick

detatttrycka texterså gick detatt trycka kartor.

Fröjden med detta blev dock begränsad, ty

1500-talets stadskartörer strävade sällan efter

naturtro-genåtergivningutansåg hellresomsin uppgiftatt

Fig 1. Lunds äldsta kartaärAnders Wedels skissfrån1580-talet, Kongel bibliotek,Köpenhamn, här återgiven efter Weibull1919.

Söderäruppåt. Trots summariskt utförande visar kartanattStor¬

torget(Forum)fortsatte söderutienförlängd torgplats,

”Torge-gade”,somäni dag återfinnssomettbredarepartiavStSöderga¬

(3)

orienteraomdels gatunamnochdels vissa viktiga

byggnaders förekomst. Det kunde då bli enslags ”spatiala tabeller”, därmanknappast känner igen stadens form.Fig 1ärensådanspatialuppställning

för Lund och ominteTemplum/cryptaLunde ut-skrivits söder om Curia Episcopalis (biskopens

Lundagård) alldeles intill Praetorium (rådhuset)

skulle vikanskeblankt ha nekat tillattbilden före¬ ställer staden Lund. Då Lata Platea (Bredgatan)

för till Portaborealis(Norreport) straxväster om

Monasterium omnium Sanctorum

(Allhelgona-klostret) ärsaken emellertidhelt klar fastäningen lär kännaigenLunds uppochnervända kartbild.

Fig 2 över Uppsala är på motsvarande vis en slags spatialtabellöverenmedeltida stad (rekonst¬

ruerad på 1600-talet i Olof Rudbecks

Atlantica-verk), där gatusträckningarnaärmedvetet orikti¬ ga. Ambitionenärlikväl attantaletkvartersrutor

skall vara korrekt. Något bättre förhåller det sig

med den ofta återgivna Johannes Mejers karta

överLund från1650-talet,menkonfigurationenär

fortfarande dålig.

Vanligare än stadskartor var under 1500-talet

faktiskt stadsteckningar, och de gjordes liksom

kartorna med till synes stor detaljrikedom så att enskilda hus kan urskiljas med fönsteraxlar och

allt (sefig 5). Dock, densomhar ensamtida för¬ teckningöverhusen finnersnart att nästaningen¬

tingstämmer.Jo, rådhustornet och kyrktornet kan

ofta autentiskt stickauppsida vid sidaurhusmas¬

sorna, och det skall naturligtvis åskådliggöra maktbalansen mellan detkristliga och det världsli¬ ga. För Sveriges del blev det småningom främst EricDahlbergh sommed det bekanta planschver¬

ket Suecia antiqua et hodierna förfinade denna konstatttecknafriseradestadsporträtt. Med Dahl¬

bergh ärvi emellertid inne på 1600-talet, och det

blevefter handenheltnytidbåde vadgäller själva Fig 2—4. Förlaget Gallerin i Uppsala har utgivit sju vykortföreställandeolikaUppsala-sladsplaner, frånmedeltiden til! 1882. Stadsplanen

ärnumeraintebaranågot för fackmänutan ettdokumentsomävenlekmän intresserar sigför.

Fig 2:Uppsala före ärkestiftets flyttningvid slutetav1200-talet. Vykort 1983 efter Olof Rudbecks Atlantica.

Fig 3: Drottning KristinasgaturegleringavUppsala 1643—45 (de streckade linjerna visar detnyagatusystemet). Vykort 1983efteroriginal iGenerallantmäterikontoret.

(4)

stadsbyggandet ochstadsl^arteringen.Nyheten be¬

stod iattdedrygt hundraåriga kontinentalarenäs¬ sanstankarna inom stadskonstruktion började

omsättasinyanläggningar med rakagatoroch ofta

kompliceradefortifikationsgördlar förkanonkrig.

Nugick det inte längreattklara sigutanriktiga kar¬

tor, ochjust den nyssnämnde Eric Dahlbergh blev Sveriges fortifikationsideolog, som med stor exakthet beräknadeskjutvinklarochlinjeradeupp stadskartor. För första gången i landets historia

skedde alltsåstadsplanering i ordets egentliga be¬

märkelse, och dessa exakta 1600-talsplaner finns

dessutom istorutsträckningbevaradesomoriginal

(seEimer 1961).

Härtillstöter emellertidennyproblematik i det

dagens forskare får svårtattavgöravadsomverk¬ ligenblevbyggt och utförtavallt det hanserritat

istadsplanerna. Särskilt då det gällde befästastä¬

der gjordes ofta den ena planen efter den andra upp översamma område. Sedan blev det kanske

blott bråkdelar elleringentingalls avritade bastio¬

ner,redutter och ravelinersomkom till utförande.

Bebyggelsekunskapen förbättras inte av att fors¬

karna iåtskilliga discipliner visatstörreintresse för

stadsplanen såsom stadsbyggnadsidé än som do¬ kument över existerande bebyggelse vid viss tid¬ punkt.

Ingen forskare författar sin avhandling på allt

det skrivnakällmaterial han hittar och lika lite bör kartografenjobba med hela den kartbild han lagt

Fig 5. ”Stadsplan”överMalmö från 1500-talet.NärMalmö på

1600-taletfick slottet utbyggt till kastellrevsall bebyggelse till

vänsteromkastellsnittet. Sedan militärerna tappatintressetför

denfrilagdaytankunde Kungsparken anläggasdär. Elbogen =

armbåge, tyskarnas namn påMalmö, efter den armbågstika

kuststräckan Lomma—Malmö—Limhamn.

framförsig.Detgäller destomeribägge fallenatt

ställafrågor till materialet. Inte frågor som föds

vidåsynenavkartan,utani förväg välövertänkta,

förberedda frågor. Att ur enstaka stadsplaner få

brasvarpå sådana här frågor blir inte lätt,utandet

krävs nästanett komparativtgreppmed flerastä¬

dersamtidigt på dissektionsbordet. En ochannan tycker kanskeattdetta låtersomgnäll kring själv¬

klaradygder, men sanningenärfaktiskt attsjälv¬ klarstringens imetod ochbehandlingavskriftligt källmaterialintealls isammagradgäller kartana¬

lys. Kartan kommenteras ofta av forskaren så långt detärroligtochövergessedanförrentfristå¬

endefunderingar. Inte sällanärhelatextenskriven innannågra stadskartor plockas fram förattsam¬

manmedettantal bilder illustrera det redansagda.

Närdet sedantillråga på allt inte framgåromden

visade stadskartanärenutopisk plan ellerett styc¬

ke avbildadverklighet kan informationsvärdet bli

noll.

Såsom ett litet exempel på en kartledes forsk-ningsbar frågeställning skall vi framöver fundera överdenstadsbyggnadstekniksom var förbunden

med deovannämndafortifikationsgördlarna kring

många 1600-talsstäder. Rentprincipielltutveckla¬ des denna försvarstekniksomsagtspå 1500-talet, menförst under 1600-taletinsågs till fullo huroer¬ hört manskapskrävande det blev att effektivt be¬

sätta sicksacklinjerna runt en större stad. Då

lanserades idén med separatasmå fästningsstäder — sk kastell

— intill de redan renässansbefästa städerna. De tidigaste kastellen byggdestätt intill

sinavärdstäder menefterettantalkriginsågman viktenavatthålla distans mellan stad ochkastellså

attintefienden kundetaskydd i den eventuelltre¬ dan erövrade staden utan bli tvungen att visa sig

öppetvid anfall och stormningavkastellet. Dethär blevensvårnötförstadsbyggarna. Skul¬

le deflytta medeltidsborgar, flytta gamla städer el¬

ler riva undandelaravgamla städer?Enytterligare

möjlighet kundevara att alldelesöverge ettgam¬

malt stadsläge/slott för en helt ny konstellation fästningsstad/kastell. På sistnämnda vis planera¬ dest exKalmarsåterupprättande (enligt fig6)efter 1611 års krigsförstörelseavdet medeltida Kalmar,

som var beläget alldeles intill Kalmar slott. Lös¬

ningen blev en kompromiss innebärande att ett nytt Kalmar anlades enligt kartans stadsplan på

(5)

Fig 6. EttnyttKalmar med stad och kastellenbitifrån varandra

planeradespå 1600-talet enligt bilden. Själva den befästa staden

blevuppförd,medan kastellet aldrig kom till utförande på det här

sättet.Krigsarkivet.

kom till utförande. Istället rustades detmedeltida

slottet upptill kastell.

Med kalmarfalleti minnet skulle vi kunnagå till Jönköping och i enserie kartorse hela förloppet

upprepatoch då förstå varför staden resolut flytta¬ des från slottets närhet väster om Munksjön till

nytt lägeösterom Munksjön. Fig 5 visadeoss ett

typiskt ”stadsporträtt” av Malmö (= Elbogen) enligt 1500-talsmodell. Såsom tillägg har jag där skrivit kastellsnittet utefterenlinjesommarkerar hur svenskarnaobarmhärtigtskar bort den del av

det danskmedeltida Malmö som låg Malmöhus

alltförnäradå detta skullebyggasutfrån stadsslott tillkastell.Varje modern malmökarta bär med den spikraka Slottsgatan utmed Kungsparken vittnes¬ bördomdenna dramatiskahändelse i stadens fy¬ siskautveckling.

Med lärdomarna frånKalmar, Jönköping och

Malmö kan man med intresse och förväntan gå

vidare till kartmaterialetöverLandskrona. Detbör ha uppstått en problematik bra lik Malmös när

slottet där skulle förvandlas till Sydsveriges star¬

kaste kastell. Jovisst,somvianar avkartan(fig7)

fickhalva den medeltida staden Landskrona rivas

för kastellförsvaretsskull, och aktörerna valde då

atttillfogaenersättande kvartersbebyggelse påut¬

fyllnader åt söder ut i det där grunda

Öresund.

Med detta tangeras ett annat mycket användbart

temasomsystematisk grund för stadskartestudier.

Detkanformulerasså här: Utfyllnadsytornas roll i kuststadsutveckling. Temat hinns dock ej med

Fig 7. Landskrona stadskartaavår 1724 visarenbebyggelsesom

faktiskthalverats knivskarptförattdetnyakastellet skulle kunna omgesmedenöppenglacisterräng. Att kartan tillkommitjustför

attbekräftaöppenheten anas av texten: ”PlanafLandscrona

Fästningsomdenbefants wid Kongl Commissionens härwaran-de. Anno 1724. ” Svenskariksdagen 1747fannattstadsbebyggel¬

senlikvällåg förnärakastellet, vilket då skulleflyttasuttillön

Gråen, där sedanstoraanläggningsarbeten också pågick under

1750-talet.Attflytta och ändra stadsbebyggelseärmöjligt,men

attflytta kastell ochfästningarbrukar inte gå. Så även ifallet

Landskrona, därsnartnogdetnyafästningsbyggetpå Gråenav¬

bröts, och gamla citadellettogstill heders pånytt.Krigsarkivet.

dennagång, menhar flyktigt berörts i kommenta¬

rentillfig. 10.

Låtoss återvändaett litetslagtill tematmedel¬

tidsstaden. Detta är fascinerande just därför att

(som inledningsvis berördes) autentiskt kartma¬

terial helt saknas samtidigt som det finns många sentida rekonstruktioner. Precis som temat ”den

kastellbefästa renässansstaden” fungerar medel-tidsstadsstudien bäst när manpå komparativbas

gårgenomettalldeles bestämt element i

stadsland-skapet. I fig 8 har medsex skandinaviska medel¬

tidsstäder visats hur äldre mot kusten vinkelräta

huvudgator levde under en stark förändringsrisk

att istället bliersatta medkustparallella huvudga¬

tor (Améen 1981). Dessasenaregator anlades då

alltid på enahanda vis, nämligen på en kvarters-bredds avstånd frånvattenlinjen. Och intesällan

vidgar de sig till lansettorg av gammalmedeltida

snitt. MalmösAdelgataärnoglandets bäst bevara¬ deexempel,menflera andra platsersomt ex

Östra

Aros(UppsalaösteromFyris)har haftnuförsvun¬

nalansettorg.

Ett mindreuppmärksammatmenmycketkarak¬

teristisktlansettorg kvarstår med praktfull bebyg¬

(6)

upp-Fig 8. Medsexolikastadsexempelhar härettförsökgjortsatti enhetligt manér inomsammakulturregionjämföra likartade stadsplanelös-ningar. Det visar sigattSimrishamnensamtbland desexfallerurmönstretgenomattaldrigha ändrat huvudgatansriktningfrån kustperpen-dikulär tillkustparallellsomde andra tycks ha gjort. Dettagerenspeciell reliefochforskningsbakgrundåt de relativtfå platsersomhar kvarhuvudgatanriktadmotkusten. (Kartan hämtadfrånAméen 1981)

fattas inte alltid av åskådaren pgaatt den gamla

kyrkobyggnaden upptar och fyller endel av

lan-settytan. Iövrigtäranordningen perfekt med bl a lutande vattugränder ner till Ätrans strandlinje.

Vadsomblivit mindreperfekt urantikvarisksyn¬

punkt är naturligtvis att SJ vid Västkustbanans elektrifiering 1936/37 ladeomspåret inne i staden

tillettheltnyttbrolägeöver

Ätran.

Nyaspåret kor¬

sarendominerande högbanatvärs överStorga¬

tanochsamtidigt den södra delenav lansettorget. Dettaplus det faktumattgamla järnvägsbronöver

Ätranhade sittöstralandfäste mitt i

medeltidsbor-gen Falkenbergshus gör att absolut ingen annan svenskmedeltidsstadsplan råkat i så svår kollision

medjärnvägslinjer somjust Falkenberg. För hal¬ landsantikvarien borde detta vara fruktansvärt,

förgeografenärdet allra viktigastattkunnanotera

falkenbergsituationen såsom ytterlighetsfallet in¬

om dengenerella bebyggelsefrågan: hurmöts och

reagerar medeltidsplan och järnväg? Här blir det verkligen stadskartematerialetsominförden klart

formulerade frågeställningen kan ge ett överflö¬

dande rikt och detaljerat svar i arkiven hos SJ,

stadsingenjörer, lantmäteriverket samt även hu¬

vudbiblioteken. I doktorsavhandlingen ”Stads¬ plan ochjärnvägi Norden’ ’ har geografen Tommy

Book bearbetatfrågan (Book 1974).

Innan vilämnar det pregnanta

medeltidsrnönst-retdärsomiFalkenberg huvudgatan lagts kustpa¬

rallell och garnerats med vattugränder skall upp¬

märksamheten fästas videnandrauråldrig

stads-byggnadsprincip, som för den delen är direkt en

följdavden första. Och det gäller obenägenheten

att anlägga en stad gränsle över vattendrag. Att

Göteborg, Falkenberg och Halmstad placeratsen¬ sidigt i förhållande till de breda flödenaGötaälv,

Ätranoch Nissan insesnoglätt, menatt texVäs¬

terås, Lidköpingoch Ystad har sin historiska kär¬

napå baraenasidanavSvartån, Lidan respektive

Stadsbäcken känns inte lika självklart! Så är det

likväl, ochmankanpå gamla stadskartoröver tex

Ystad lätt iakttahur denäldrehuvudgatan

(Norre-gatan)(fig 8),ärklart parallell med Stadsbäcken på

dennas västra sidan. Gatan kulminerar i en liten

höjd, vilken de medeltida stadsbyggarnamed sed¬

(7)

bestående kyrka (Tesch 1983). Ystad öster om

Stadsbäcken ärsåledes ensekundär stadsdel. Den ganska obetydliga Stadsbäcken är sedan länge

överdäckadmenharnyligen ”återupptäckts” och

arrangeratssåsom promenadväg inne i kvarteren. Vägen skyltasnu som

Åfåran.

Någon gång anläg-ges det städer under skilda huvudmän ensidigt på båda åsträndernamittemotvarandra. Det världsli¬ gaoch kyrkliga UppsalasamtGamla och Nya Lid¬ köping (fig 10) är några av de mera tunnsådda exemplen på sådan ”komplex ensidighet”.

Stads- och gatuplaner kan verkligen bli till in¬

tressantahistoriskakällorom manvet attriktade

rättafrågorna till dem. Medännu ettexempel skall

här demonstreras hur detta kan tillgå. Utgångs¬

punktenblirenartikelavAnders Andrén med ti¬ teln: ”Städer och kungamakt— enstudie i Dan¬

marks politiska geografi före 1230” (Skandia

1983:1).Därvisasattdanske kungenvästeruti ri¬ ket(t exi Jylland) hademestfäderneärvda egendo¬

mar(patrimonium), vilkakunde kontrolleras från

mångamensmå städer medan han iöster(Skåne¬ land) mera stödde sig på kungsgårdarnas krono-mark (kungalev), vilket fordradeen meracentra¬

liseradkontrollapparat viaettfåtalmedvetetstora

stadsanläggningar. Lund dimensionerades i detta

Fig 9. "Geometrisk ChartaÖfverFalckenbergs Stads Tomter och Huseställen" 1754, kopierad 1783. Av den mycket långsträckta stadskar¬

(8)

syfte redan från början

såsom

en maximalt stor stad.Det ärfaktiskt lättattjämföraochsekar¬ tor i samma skalaatt lundakvarteren är tilltagna mycketstörre änt exkvartereni Ystad,Visbyoch

andragammalmedeltidastäder. Förattinse denna fundamentala planskillnad städer emellan måste

man varaövertygadomattgamla tiders städer inte

”uppstod” utan att de grundades momentant av

enskilda aktörer.

Konsekvensernaavlundaplanens överdimensio¬

nering blev oerhörda. Bl adetvästligaste

intramu-ralapartiet kringS:t Peters kloster förblev imånga hundra år odlingsmark fastän det hade en slags

kvartersindelad stadsplan. Efter reformationen behöllsklosterkyrkan såsom församlingskyrka ien bykärna (kallad Klosterhusen) som med tretton

gårdar sträckte sigtvärsgenommedeltidsvallenän¬

da in platsen för nuvarande Bantorget.

Ännu

vid mitten av 1800-talet då järnvägen Malmö—

LundbyggdesvarKlosterhusens byenrealitetäven

om den kraftigt glesnat genom enskiftets utflytt¬

ningavgårdar. Järnvägsbyggarnafann då delsatt

stadsbebyggelseännusaknadesoch delsattbynvar

ynklig att man kundeschakta sig tvärs genom den medbangården. Detta ledde till denureuro¬

peisk synpunkt mycket sällsynta situationen med

Lunds centralstationsbyggnad belägen innanför

denmedeltidavall-linjen.

Vilkenstadsplan skulle vi dåkunna hasomstu¬ diekälla för informationomdet relateradeexemp¬

let? Nej, den stadsplanen finns naturligtvis inte samlad ett kartblad, helt enkelt därför att S;t Peters kloster ända till 1914 bildade egen socken

och kommun utanför den administrativa staden.

som gärna uteslöt alla detaljer om främmande

kommunersinaegnastadsplaner. Detgår såle¬ des inte att bara låt ”kartorna tala”, utan man

måste aktivt gå med sin bebyggelsehistoriska frå¬

geställning från karta till karta och plocka infor¬

mation. Mycketvanligt ärattbebyggelsen fått sin

utformning just genom gränsens förekomst men attdetta undandrarsiguppmärskamhetgenomatt vardera aktören bara visar sinegendomän ochgör

detpå skilda kartor, somsällanelleraldrig skådas

intill varandra. Forskarensrollbliralltså attgöra

justdenkarteringaktörernamissat.Tillsist blir det

lämpligen planerarens uppgift att utifrån forska¬

rensklarläggande kartor räknautvadsomärrim¬

ligt och möjligt att för framtiden göra av det

aktuellabebyggelseområdet.

DetinledandemottotavHansFogpåminnerom

hurotroligt komplextbebyggelselandskapetäroch

om hur många viljor som blott partiellt fått sina

planer uppfyllda. Väsentligt är att Fog till ”det uppenbara skiktet” räknardetaljplaneroch andra slagavtillståndom markensutnyttjande. Torsten Hägerstrand har tidigare geografiskt beskrivitdet¬

taettliknande vis och då talatom”den

föränd-ringsrisk”somi och med den fastställdastadspla¬

nenliggerövermarken (Hägerstrand 1963).

I denna situationärdetviktigtattfunderaöver

själva begreppet stadsplan.Tyvärrskiljer de flesta

forskare inteordentligt på vadsomärstadsplan =

befintligtgatumönsteroch vadsomärstadsplan = utbyggnadsplan för framtiden(Améen 1973). I och

medattall stadskartering, därhelatätbebyggelse¬ ytanvisas iettochsammakartblad,måste bli sche¬

matisk kan aldrig alla detaljer och

byggnadsan-Fig10. Lidköpings två stadssamhällen1750avSvenLeffler.Denmedeltid Gamla Staden blevfrånbörjanuppfördpå Lidans östra strand och hadehuvudgatan karakteristisktlöpande frånTörget(vid bron) förbikyrkan, såatt ett systemavtvärgåendevattugränder nåddener

till åstranden.På1600-taletbyggde läckögreven De la Gardieenkonkurrerandestad påvästrastrandenavLidan. Här anlades det då tidsty¬

piska rutkvarterrunt ett stortregelbundettorg(såsombilden visar).Efterbrand 1849reglerades ocksåöstrasidan tillettrutnätsom(enligt

byggnadsstadgan 1874)iennödvändigstadsplaneändring 1878ftckenöst-västlig parkesplanad kringkyrkansamtdenmeranordsydliga "Planteringsgatan” såsom esplanadstråknermotVänern. Detvärdeladdade uttrycket Esplanaden åsattes densydligasteavNyastadensga¬

tor,fastän detför denna stadsdel aldrigplanerades eller byggdesannatänallégator.—1den här visade kartbilden står det utmed

vänerstran-denföljandetext:”Denna Siöstrandäraftagensomden berätteswaraenärSjönäraffull-watten,mennärflodinfaller går thenupemot

tomterne.”Dylikt marsklandockuperasalltid successivtavstadskommunen,somförutom industriernästansäkert placerarutsin Järnväg medbangårdar och hamnspår på dessa utfylldastrandytor. SåävenledeslLidköping, där Lidköping-Stenstorps Järnvägtomlyckades läg¬

gasitt stationshus ietttidstypiskt barocklägemittför ovannämnda Planteringsgatan, vilken då omdöptes till Järnvägsgatan.

Slutligen—förattverkligen utnyttja alla stadsplanekartans möjligheter—skall vi inte glömmaattmellan1622 och 1810 måste samtliga svenska städervarakringgärdadeavtullmur eller staket på grundavLilla tullen. Jo, lidköpingskartanav1750har mycket riktigtfyrastads¬

portarangivna, ochvidfleraavdemläsestexten”tullstuga”. Självastaketet,sommed nödvändighet måste löparunthela staden,ärdock

(9)
(10)

ordningarkomma med.Detta görfaktisktattbåda

denyssnämnda varianternaavstadsplanharnågot

avutopiöversig. Ingentingäridenverkligastaden

såenkelt somdenrakalinjaldragnakvarterssidan

försöker hävda. Huskropparnas lägen inom kvar¬

terenhar den formella stadsplanen genomgående försöktslippaattåtergeävendär skalan skulle ha kunnat tillåta detta. Istället harstadsbyggarnalik¬

somlantmätarna vidskiftesförrättningar ibyarna åstadkommit långa och utförliga kartkommenta¬

reri skrivnaaktervid sidanavkartan.Stadsplanen blev dåsombegrepp mycketmerenjuristernasre¬

geltextänenkartografernas plan.

Förvånansvärt länge avstod dock här i Sverige

jurister och administratörer från att inbegripa

stadsbyggandet i allmän lagstiftning. Mycket be¬ stämda stadsbyggnadsprinciper fanns visserligen

redan undermedeltiden,meni konsekvens medatt stadsgrundandet var kungens egen affär förblev också avstickandet av en stadsplan kungens per¬

sonliga uppdrag. Ifall befästningarskulle till blev

det också i allrahögsta grad något kungenperson¬

ligenmåste godkänna liksomåteruppbyggandeef¬

ter brand. Just att planera rekonstruktion av

brandskadade trästäder blev efter hand en sådan

rutinåtgärdi det skogiga Nordeuropaattryssarna

1812 skickadeuttill alla sina guvernement ettslags

album med mönsterplaner där breda grönbälten

utgjorde obligatoriska brandgator. Precis vid den

tidenorganiserades Helsingforssåsom huvudstad i

nya ryska storfurstendömet Finland. De erfaren¬

heter som vanns i Helsingfors och andra städer

samlades iengenerell finskbyggnadsstadgaavår

1856.

Sverige var då fortfarande utan allmän

stads-byggnadslagstiftning, men 1862 års nya kommu¬ nallagar aktualiserade generella regler förrymliga,

brandsäkra och sunda stadsplaner. Så tillkom då byggnadsstadganav 1874 såsomen försenad men

oerhörtsträngorderattvarje svensk stad bordere¬

organiseras efter de nya signalerna. Inom två år

måste alla städer inlevereraenfullständig planöver

sin nuvarande och kommande kvartersmosaik.

Detvarotvivelaktigt med denna händelse stadspla¬ neni modernmening föddes för Sveriges del. Inte sällan blevplanerna mäkta utopiska,menävenom

de tillblott ringa del kom tillutförande vardessa

plankartor underett kvartssekel helt styrandeför respektive stad. Och det rörde sig inte om vilket

kvartssekelsomhelstutanomden tid då industria¬

liseringens vinsterkunde ekonomiseraett överdå¬

digt husbyggande inästan bombastisk arkitektur. Några årinpå 1900-talet kom detta stadsbyggande

snabbt ivanrykteochersattessuccessivt medmera modernistiskaplanlösningaroch hustyper. Det vi¬ sadesig då svårtattfamnaensvällande stad ien en¬

datotalstadsplan,och så blev det alltvanligareatt

fastställastadsplanförbaraenstadsdel ellernågra

kvarter åtgången. Detnyaarbetssättet kodifiera¬

des ilagen angående stadsplan ochtomtindelning

av 1907 samt ytterligare genom lagen om fastig¬

hetsbildning i stadav 1917. Den sistnämndalagen

förutsatte att det upprättades fastighetsregister,

meneftersomstadsplanensomsådanejskulle gå så långtsomtill tomtindelning inom kvarterenmåste

fr o m 1920-taletensärskildregisterkarta föras. I

dennaregisterkartasammanfattades alla detomt¬

gränser som kunde framplockas ur fastighetsre-gistrets information.

Med ordet fastighet menar juristen ett stycke

mark, och han kallar inte somlekmannenett hus för fastighet. Så där stod man efter 1917 års lag¬

stiftning med delsenformell stadsplan i småbitar

ochutan husutritadesamtdelsregisterkarta med

allagränserutritade fastän ej heller där några hus

fannsutsatta.Tillråga pådekadensenslutademan

snart upp med att trycka registerkartan, och den

ersättandetuschtransparentenraderades sedan allt efter det fastighetsbildningen fortgick så att man

nuiefterhandofta saknardokumentation frånde

olika decennierna.

Naturligtvis kunde många stadsingenjörer inte

alls accepteradennabrist på översiktligbebyggel¬

sekarta över sina städer och de sammanställde

samttryckte dås k stadsingenjörskartori 1:4 000

eller 1:5 000. I sådana kartsammanställningar finns förutomtomtgränseralla byggnadskroppar

medtagna ofta med konventionell färgsättning i

rött, gult eller brunt allteftersom de är byggda i

sten,träellerreveteratträ.Ibland ärsådanastads¬

ingenjörskartor hela små konstverk med

kartu-scher förutom att de är informativa. Men varje forskare måstevara bereddatt stadsingenjörs¬

kartor bara förekommer sporadiskt. En

kvarsit-tande stadsingenjör moderniserar kanske sin

gamla kartaett pargånger,ennytillträdande stads¬ ingenjör ritar hellreuppnågot alldelesnyttiannat manér—eller ocksågörhan ingenting alls.

(11)

Fig 11. Varbergs stadsplan, fastställd 1876, kanses sometttypiskt kartsvar på kraven i 1874 års byggnadsstadga.—Historisktsettvarut¬

gångspunktenen1200-talsborg, vilken 1612 blivit utbyggd till kastell åten sammaår intillflyttad dansk stad (”Varberg på Platsarna”). Sta¬

denbefannssnartligga förnärakastellet, ochnärden brunnit 1666flyttades den till nuvarande läge rakt innanför kastellet. Planlösningen blevettkonventionelltrutnätmedtvåflankerande sneda skjutgator i kanterna. Södergatan och Norrgatan. 1876 års plan accepteradesom

synesheta det centralarutnätetkringtorgoch kyrka såsom ”gammal stadsdel” (= desextonljusa kvartersrutorna i mitten). Istället för de snedaskjutgatorna (vilkasestuntprickade på kartbilden) planerades raka och breda esplanader avskärmande ’ ’ny stadsdel ”med dessobliga¬

toriskasktomtskillnadsgator inne i kvarteren. Ytterligare parkstråkärvisade med stiliserade buskar och träd. Allt andas på kartan grönska, ordning ochrymlighet.I verkligheten blevnästaningentingavalltdetta utfört, och 1908 ritadesennystadsplan,somerkände delsattde sneda

flankeringsgatorna levdekvar med hus och allt, delsattingentingavesplanaderna kommit till utförande. Visserligen behöllsnamnet Esplana-denmenåsattesnuettheltannatparkprojekt längrenorruti staden.—Till varbergsfallet finns månganäraparalleller och varianter i svensk stadsutveckling.

(12)

ärinlagt den stadsplansompå 1880-talet skullegeplats förnya

bostadskvarter.Helgonagården kalladesdengamla klosteregen¬

domsomistatlig regi höllsutanförden civila stadens exploate¬ ring. Efter Améen 1983.

Ar 1971 genomfördes denkommunreform som

i folkmun harsagtsinnebäraattSverigeavskaffa¬

desina städer. Såillavar detinte,men faktumär

att stads- och landskommunersammanslagits till

enenhetlignykommuntyp. Redan 1963 framlade

fastighetsbildningskommitténettförslagsomtogs

av1970årsriksdag och från 1/1 1972 gällde såsom

ny enhetlig fastighetsbildningslag (FBL) i de nya

kommunerna. Genom att avse all mark utan in¬

skränkningar vid domängränser kan arbetet kring FBL visas via heltäckandeflygfoton, vilka sedan bl a publiceras såsom Sveriges ekonomiska kart¬

verk i skalan 1:10 000.

Kontentanavdennasnabbgenomgångmåstebli

att fram till 1874 års byggnadsstadga blev det

främst i samband med storbränder och försvar

som de gamla stationära städerna detalj kartera¬

des. BS 1874ledde tillenvågavläckra stadsplaner

(set exfig 11). Det får ej glömmasattdenna bygg¬ nadsstadga kunde införas också i delar av lands¬

kommuner, där då definitionsmässigt

municipal-samhällen bildades. I och för sig skulle dessa

stadsplanekartor inte innehållaannatänhelakvar¬

terutanhustecken,menkonstruerandet föregicks

ofta av noggranna inventeringar redovisade i

handritade översikter med varenda existerande

huskropp inlagd.Dettaärettoerhörtfintmenän¬

nu ganska lite utnyttjat källmaterial förvåra stä¬

ders bebyggelsehistoria. Det finns i princip tre ställen där dessa arbetskartor kan återfinnasidag:

1) Vederbörande kommuns

stadsingenjörskon-tor.

2) Vederbörande läns lantmäterienhet (vilken

förr kallades lantmäterikontoret). Gäller specielltmunicipalsamhällena.

3) Lantmäteriverket iGävle.

Sedan finns det ännuen storstadskartesamling

värdattnämnas.Denuppstodgenomattdetenligt

BS 1874varKunglMaj:tsomslutgiltigtskulle stad¬

fästaalla stadsplaner. Dessa insända kartor kom

att arkiveras av Byggnadsstyrelsen, som 1967

av-knoppade Planverket, vilket först fanns kvar i Byggnadsstyrelsens skugga på Hantverkargatan i

Stockholmmen1982flyttadeuttillegetvid

Väster-broplan, där utlokaliserade Vägverket lämnatsto¬

rautrymmeneftersig.Vargång generaldirektören

träderutursittrummöterhansögai korridorentre

stycken inramade tavlor utvisande fastställda

stadsplaner för Nicolaistad (Vasa) 1855, Lovisa 1857ochNyCarleby 1858. Planernaärutfördaen¬

ligt intentionerna i 1856 års finska byggnadsstadga

men nyttjades också som mönsterblad av förfat¬

tarnatillvår egenBS 1874.Attdessatrebildernu

plockats fram, ramatsinoch fåttensådan ärofull

placering vittnar omdet storaintresse svenskarna plötsligt fått för det sena 1800-talets

stadsbygg-nadshistoria. Naturligtvis har det intestannatvid

tre tavlor en vägg utan i planverkets källare finnstillgängligtenvälordnad samlingavhistoris¬ kastadsplanekartor utvaldaurbyggnadsstyrelsens gamla lagrade material. Detallramestaär atthän¬

föra till denmagnifika stadsbyggnadsstilsomsteg¬ vis skapades av 1856 års finska och 1874 års svenskareglemente. Någon jämförelse mellanen¬ stakafinskaochsvenska städer skall integörashär

nu, mendensomstartardylikkomparationmåste

varamedvetenomdensynnerligen väsentliga skill¬ nadsomfinnsmellan de tvåstadgorna.Denfinska

stadgan erkänner socialekonomiska skillnaderoch

(13)

fat-tiga medanden svenska BS1874låtsassom omalla

stadsbor harprecissammamöjligheter.

Slutsatsenblir vadovanredan sagts:stadsplanen

ärenutmärkt informativ källa. Men densominte känner planerandets förutsättningar får också

ganska svårt att tolka det stadslandskap planen

gettupphov till.

Appendix

När man försöker använda stadsplanen som be-byggelsehistorisk källaärdetnaturligtvis inte bara

kartbilden som är av intresse. Till kartan hör en myckenhetskrivna akter, regler och beslut. Allra

mestgivandeärkanskeattviaprotokoll följa den

beslutsprocess som lett till enviss plan. Därefter

blirdetminst lika intressantattsevarför endast be¬

gränsade delaravplanen genomförs innanenhelt ny planlösning tas som handlingsprogram. Sum¬

manavdet hela blirattdenverklighetsomför da¬

gen existerar ärett kompromisskonglomerat som ingen egentligen önskade. Den spännande forsk¬

ningsuppgiften måste dåbliattförsöka räknautur

vilkaöverlagda stadsbyggnadssystem de olikade¬

larnaavstadsbilden härrör.

Förattfådetsagda illustrerat skall här kartledes såsomfig 12 återgesettparti kring Norrtull i Lund (kartan är publicerad i Améen 1983). Norrtull är

sammaplatssomvi i fig 1 identifierade såsom Por¬

taborealis.

Med brutnalinjersesi fig12enstadsplan förut¬

vidgning som stadsingenjör A B Jakobsson fick

fastställd1880.Endast rutkvarterennärmastjärn¬

vägen kunde i realiteten genomföras p g a svåra ägoförhållanden iöstradelen.Kronanpå Jakobs¬

sons stadsplaneverk skulle bli den nya av stadens

ledande arkitekt (Helgo Zettervall) ritade

Allhel-gonakyrkan, och denskulle riktasmotparadstrå¬ ket Laurentiigatan. Kyrkliga intressen lyckades

emellertid efterenmångårig strid vrida kyrkan till

öst-västenligt kristen sed. Detta framtvingadeen

radstadsplaneändringar 1888 (prickade linjer i fig

12)förattkyrktornetfortfarande skulle kunnases itreolikagatuperspektiv.Kring Finngatan utveck¬ ladestvärtemotstadsplanetankens hyreshus istället på enskilt initiativen patricierförstadmed villor. Helgonagården var en statlig egendom, som den

kommunala planeringen ej rådde på— där finns

idag uteslutande landstingets lasarett och statliga

universitetsinstitutioner. Äldstblanddessaär

bis-kopshuset(ursprungligen byggt såsomnaturveten¬

skaplig institution). Detta hus låg sedandefinitivt i

vägen för den esplanad stadsingenjör Jakobsson enligt BS 1874varskyldigattfå till stånd pågrän¬

sen mellanstadgans ”gammal stadsdel” och ”ny stadsdel”. Partiellareservatfinnsännu kvaröster

ombiskopshuset,mensjälva esplanaden haraldrig

kunnat komma till stånd.

Såärdåstadslandskapet fulltavhalvaintentio¬

ner. När dagens fastställda detaljplan visar god överensstämmelse med verkligheten är det ofta

därförattmanresigneratinför verklighetens vilda

mosaikoch helt enkelträttatstadsplanen därefter.

LennartAméen, f 1926,fildr, docent ochuniversi¬

tetslektor i kulturgeografi vid Lunds universitet, författare till bl a Stadsbebyggelse och domän¬

struktur, Lund 1964.

Litteratur

Améen, Lennart, 1973. Stadensgatorochkvarter. Lund.

—, 1979. Det svenska esplanadsystemet. 5vGeografisk Årsbok —, 1981. Stadslandskapets förändringsrisker. Sv Geografisk

Årsbok

—, 1983. När Lundväxteursin smästadskostym. Ur Förr och framöver. Gamla Lund. Förening för bevarandeavstadens min¬

nen.Årsskrift1983(nr65).

Book, Tommy, 1974. Stadsplan och järnväg i Norden.Meddfr

Lunds UnivisGeogr Inst. Avhandlingar LXIX. Lund.

Eimer, Gerhard, 1961. Die Stadtplanung im schwedischen Ost-seereich. Lund.

Hall, Thomas, 1981. Den svenska stadenväxerfram. Forskning

ochframsteg 1981:7.

Hägerstrand, Torsten, 1963. Vidaremotstadslandskapet. Sv Stadsförbundets Tidskrift (jubileumsnummer) ”100 åravkom¬

munalsjälvstyrelse 1862—1962”.

Orienteringomdennyafastighetsbildningslagen (FBL). Infor¬

mation frånLantmäteristyrelsen.Meddelande 1971:6.

Tesch, Sten, 1983. Ystad IL RapportMedeltidsstaden45.Rik¬

santikvarieämbetet 1983.

Weibull, Lauritz, 1919. KartoröverStaden Lund och dessjor¬

(14)

Town Plans

as

Potential Sources

by

Lennart Améen

Theauthor,ahumangeographerattheUniversity

ofLund, discussesdifferenttypesoftownplansin Swedish archives and the information they can provide.Urbanhistoryisadisciplinethatcanderi¬

veconsiderable benefit fromstudyingtownmaps. The first realtownplansweredesigned onlyin the

17th century.Previoustothistime,mostplanswe¬

remerely sketches (fig 1)orreproductionsof exis¬

ting configurations (fig5), with buildings in fairly

imaginative arrangements. That proper maps ap¬ peared in the 17th centurywasprimarilyduetothe

military,and their needtomeasureangles ofcan¬

nonfireprecisely.

Whentownmaps arebeing analyzed, it is usually

best to concentrate on a definite phenomenon,

which canbe examinedthematicallyfrom mapto

map. Toshowtheadvantagesof thisthematicme¬

thod, whichcanbeabit difficultand monotonous, the relation between town and fortress in urban

settlement has been chosen as a demonstration theme.Usinganumber of examples (Malmö in fig

5, Kalmar infig6, Landskrona in fig7, and

Var-berg in fig 11), a comparative examination shows

howattemptsweremadetobroaden theopenter¬

rainsector(theglacis)between thefortress and the

nonmilitarytown. To obtainlarger areas ofopen

terrain, the massive and powerful fortress could

hardlybe moved. Asaresult, the civiliantownwas

obligedtopull downbuildingsin thevicinityof the fortress,ortocompletelyvacatetheneighborhood

ofthefortress. The conclusion fromacomparative

analysis ofvarioustownplans isthatmilitary engi¬ neering took precedencein townplanning during

the 17thcentury,andmanytownswerebuilt inasi¬ milar fashion,according toaccepted principles of

military strategyand engineering.

Oldtowns rarelygrew on their own; they were

usually founded bya person in authority. Towns

were neverplaced astridea stream, but wereonly

builton onebank.Theoriginalmainstreetusually

wasperpendiculartothe riverbank,but oftenwas

redefinedtobeparallell with the shorelineatalater

time(see example in fig 8). Anotherdominant and uniformurbanfactorcanbeseenin coastaltowns,

whereareas thatwere oncewater, but which have

been filled, are used for the building of railways

and stations, and spectacular street perspectives

ending with major industrial or transportation

buildings. Aswas thecasewithfortifications, one

canlookatthisprim,arilyas atechnological/topo¬

graphical problem.

The article concludes withanexamination ofa

less-technologicalfactor intownbuilding—thele¬

gal context within which towns grew. Not until

1874 did Swedish towns get generally-valid buil¬

ding by-laws, which suddenly became ofdecisive

importanceinurbandevelopment.Afteraquarter ofacentury,however,thelegal foundationsof the¬ se strict buildingby-laws were foundto be weak,

and thus national town-building legislation was

passedinSweden in 1907. ThepresentBuildingAct

was promulgated in 1947. How the building by¬

laws 1874 functioned in Swedishtownplanningis

showninfig 11, anexample from Varberg.

Thetownplan offersusefulsourcematerial.The

map,however, doesnotspeak for itself. One hasto ask well-considered questions, and derive the

answers from a comparison among equivalent

References

Related documents

22 Barn 7 - 12 Alla Idrott Jämförelse mellan barns resa med olika färdmedel till idrottsanläggning 23 Vuxna 25 - 54 Alla Arbete Jämförelse mellan vuxna resa med

De specifika frågeställningarna som utformats för att besvara syftet är: Vilka tidigare exempel finns från andra städer när platser används för tillfälliga lösningar?;

Totalt mantal/(Totalt mantal-prästgårdarnas mantal) * ((antalet bönder * medeltalet hästar per bonde från bondebouppteckningarna) * (1+((antalet soldater * soldaternas

Litteraturstudiens resultat visade att ungdomar med diabetes typ 1 många gånger valde att inte berätta för sina vänner om sin sjukdom.. De var rädda för utanförskap och de ville

In conclusion, the study shows that Swedish as a second language students are constructed through the school’s institutional conditions: policy documents, the organization

Andra exempel på positiv dyadisk coping finner vi i undertemat Att få andra att förstå det som inte går att beskriva där deltagarna berättar hur deras partner kan se när de

103 Olynthus XII 1946, pl.. 16 genom underjordiska akvedukter. 122 Akvedukten gick in till staden genom den norra porten. Vattnet färdades i akvedukten tack vara gravitation

Malmö diskuterar inte i samma utsträckning som Borlänge och Karlstad behovet av en högutbildad, kreativ arbetskraft med konkurrenskraftig kompetens. Malmö lägger i sin strategi