De Fristående Sparbankerna
En framtidsstudie
Författare:
Christoffer Strandh
Handledare:
Hans Wessblad
Program:
Ekonomprogrammet
Ämne:
Företagsekonomi
Nivå och termin: C-nivå VT-08
Handelshögskolan BBS
Tack till
Jag vill här passa på att tacka de personer som har hjälpt till att möjliggöra denna uppsats. Först och främst vill jag rikta ett stort tack till Sven Franzén, Anders Tjernström, Ingemar Hägg, Åke Stenberg, Niclas Petersson & Lars Silver. Tack för att ni har tagit er tid, visat intresse och på flera sätt försökt hjälpa till i mitt uppsatsskrivande.
Jag vill också tacka min handledare Hans Wessblad som bidragit med vägledning i den akademiska djungeln, men främst för att du har fått mig att se på uppsatsskrivande på ett mer fritt, öppet och lättsamt sätt vilket har gjort hela min uppsatsprocess såväl lärorik som rolig rakt igenom.
Sist men inte minst vill jag passa på att tacka Claes Strandh. Tack för att du tipsat mig om källor och framförallt, tack för all den tid jag fått stjäla utav dig när du egentligen skulle ha haft fikarast.
Kalmar, maj 2008 Christoffer Strandh
De Fristående Sparbankerna
– En framtidsstudie
Abstrakt
De fristående sparbankerna går en oviss framtid till mötes. Omvärldens krav ökar ständigt vilket leder till sammanslagningar sparbanker emellan. Mitt syfte med uppsatsen var därför att undersöka vilka faktorer som främst påverkar sparbankernas framtid. Med ett induktivt
förhållningssätt har jag genomfört intervjuer med personer som är väl förtrogna med sparbanksbranschen, fått berättat för mig deras åsikter samt läst in mig på teori och därmed dragit vissa slutsatser om framtidens sparbanker. Jag har kommit fram till att sparbankerna i framtiden kommer att få arbeta allt hårdare med regelverk, vilket kommer att krävas av samtliga intressenter inklusive kunder. Storleken på framtidens sparbanker kommer med säkerhet att vara helt annorlunda än idag. De små bankerna får ge vika för större enheter vilket främst kommer att ske via sammanslagningar. Sparbankernas personal kommer det i framtiden också att ställas högre krav på då högre kompetens och kvalifikationer hela tiden krävs. De allra minsta sparbankskontoren på landsbygden sjunger även de på sista versen då säkerheten inte anses tillfredställande och framtidens kunder inte kommer att kräva dess fysiska existens i samma utsträckning som idag. Branschglidning och internet är andra starka motorer som i framtiden kommer att påverka sparbankernas tjänste- och produktutbud, verksamhetsområden och servicekanaler. Sparbankerna måste bara se till att vara väl förberedda för dessa framtidsfaktorer så att deras goda namn och existens i framtiden fortfarande är berättigad.
1 Inledning ... 5 1.1 Sparbankernas historia ... 5 1.2 Problemdiskussion ... 7 1.3 Syfte ... 7 1.4 För vem ... 8 1.5 Avgränsning ... 8 2 Undersökningsprocess ... 9 2.1 Förklaringsmodellens ansats ... 9 2.2 Datainsamlingsprocess ... 9 2.3 Urval av informanter ... 11
2.4 Validitet & reliabilitet ... 12
2.5 Kritik mot processförfarandet ... 12
2.6 Källkritik ... 13
3 Sparbankernas 4 F ... 14
3.1 Regelverken – såväl bärhjälp som börda ... 14
3.2 Finansinspektionens inställning till regelverken ... 19
3.3 Förhållandet till Sparbankernas Riksförbund och Swedbank ... 21
3.4 Slutledning kapitel ... 23
4 Sparbankernas framtida utseende ... 24
4.1 Framtiden visar på större banker ... 24
4.2 Avsteg från kyrktornsprincipen ... 25
4.3 Samgåenden - på modet ... 26
4.4 Delade åsikter om företagsformen ... 27
4.5 Större kontor – något för framtiden ... 29
4.6 Personlig service och flexibilitet - framtidens ledord ... 30
4.7 Säkerheten trappas upp på flera fronter ... 31
4.8 Den moderna personalen ... 32
4.9 En billig produkt är sällan bra och en bra produkt är sällan billig ... 35
4.10 Sparbankerna öppnar dörrarna för nya samarbeten ... 37
4.11 Outsourcing, för sparbankerna - i tiden ... 38
4.12 Internet - den nya mötesplatsen ... 39
4.13 Slutledning kapitel ... 41
5 Möjliga faktorer som påverkar Sparbankerna ... 42
5.1 Sparbankernas framtida styrkor ... 42
5.2 Sparbankernas framtida svagheter ... 43
5.3 Sparbankernas framtida möjligheter ... 43
5.4 Sparbankernas framtida hot ... 43
5.5 Slutord ... 44
__________________________________________________________________________
1 Inledning
Uppsatsen inleds med en historik om det svenska sparbanksväsendet och sparbankernas särskiljning från övriga banker. Historiken följs upp av en diskussion som beskriver de påfrestningar och krav som sparbankerna står och kommer att ställas inför. Även syfte, vem uppsatsen riktar sig till samt avgränsningar finns förklarade.
__________________________________________________________________________
1.1 Sparbankernas historia
Den 28 oktober 1820 blev Carolina Bernhardina Hammardahl den första svenska
sparbankskunden då Göteborgs Sparbank slog upp portarna. Hon satte in 12 skilling banco vilket gav henne kontonummer 1 och därmed var grunden lagd till den sparbanksrörelse som existerar idag (www.wikipedia.se).
De första svenska sparinrättningarna, sparbankerna, etablerades således 1820 och redan 1830 upprättades ett privat bankväsende. Det fanns då hela 25 sparbanker runt om i landet. I och med att marknadsekonomin och det svenska penningväsendet växte, ökade också folkets tilltro till detta etablissemang. Det förde med sig att allt fler av befolkningen fick ett penningöverskott att placera (Lilja, 2000).
Enligt Sommarin (1940) kan 1800-talets sparbanker snarare ses som en social inrättning än en bank i faktiskt mening då de flesta mindre välbeställda inte hade några större ekonomiska överskott att placera. Det fanns på den tiden heller inte någon upparbetad kreditmarknad för spararna att placera i. Verksamheten var över lag blygsam och det var istället fostrandet som var det huvudsakliga inslaget utöver uppmanandet att småspararna skulle bevara det lilla de eventuellt fick över.
Med det sociala motivet till sparandet menas att såväl föräldrar som arbetsgivare och enskilda personer uppmanades att spara. Då verksamheterna drevs utan enskilt vinstintresse så gavs det vanligtvis en mycket fördelaktig ränta. Genom att sätta ett övre tak för ränta på insatt kapital hindrades också de mer bemedlade att utnyttja sparbankerna till förmån för småspararna. I samband med den sociala strukturens förändring på 1800-talet och dåtidens liberalism gavs de fattiga en något bättre position. Intresset för en stark stat överglänste kyrkans och andra patriarkala samfunds moraliska idéer och det ansågs viktigare att få en välnärd befolkning än att upprätthålla hierarkiska traditioner. Fostrandet att begränsa och motarbeta fattigdomen genom planering av ekonomi och sörjandet för en framtida ålderdom blev därmed en av sparbankernas huvuduppgifter, så kallad ”hjälp till självhjälp” (Lilja, 2000).
Som mest har det funnits 498 sparbanker. Detta var år 1928 och flera utav dem var mycket små (Körberg, 1999). Under första halvan av 1900-talet såg sparbankerna ut på liknande sätt med främst småsparare som kunder. Sparbankerna hade enligt lagstiftning inte samma villkor som affärsbankerna och hade därmed svårt att konkurrera med dem. Mot slutet av 1900-talets första hälft började sparbankerna emellertid att samarbeta och försöka visa ett gemensamt ansikte utåt. 1941 kom därför den första gemensamma reklamen i svensk rikspress
undertecknad Sveriges Sparbanker. 1942 startas Sparbankernas Bank efter ombildning av Sparbankernas obligationskassa vars främsta syfte var att frigöra sig från beroendet av affärsbankerna (Körberg, 2007).
Sparbankernas modernisering tog fart under andra halvan av 1900-talet. 1955 gavs sparbankerna möjlighet till att gå samman till större enheter vilket till en början inte hade någon större genomslagskraft. Inte förrän1969, som kan vara ett av de viktigaste årtalen i sparbankernas historia, började den verkliga utvecklingen ta fart. Den samordnade banklagstiftningen tog då bort de konkurrenshinder mellan olika bankinstitut och
sparbankerna gavs då samma rättigheter som alla andra banker. Många sparbanker började slå sig samman och den enorma utveckling som sedan ägde rum leddes sedermera av just
sparbankerna som bland annat introducerade Sparbankskort AB som gav ut det första uttagskortet, 1977 (Ibid).
Vid början av 1990 fanns enbart drygt 100 sparbanker kvar till följd av fusioner. Fristående Sparbankers Riksförbund, FSR hade också hunnit bildas år 1985 med syfte att måna om sparbankernas intressen. Vid 90-talets början var också den så kallade finanskrisen ett faktum. Sparbankslagen, SBL, ändrades och sparbankerna fick möjlighet att ombildas till aktiebolag och kunde på det sättet lättare skaffa eget kapital. Sparbanken Sverige AB blev ett av de större kreditinstituten som då bildades genom sammanslagningar av ett antal regionsparbanker och Sparbankernas Bank, denna senare hade ju ironiskt nog som uppgift att frigöra sparbankerna från affärsbankerna (Ibid).
Finanskrisen drabbade emellertid Sparbanken Sverige AB hårt och för att räddas ur denna tvingades de till en riktad nyemission till bland andra utländska investerare och steget till börsnotering var därmed så gott som taget. Vid denna börsnotering förlorade därmed
Sparbanken Sverige AB sin status som just sparbank då de tog steget bort från sparbankernas grundidé; att driva bank utan enskilt vinstintresse (Ibid).
Idag finns det 72 fristående sparbanker till antalet och samgående i olika former dem emellan sker fortfarande. Om 1800-talets sparbank handlade om att folket skulle ha en bank att gå till och 1900-talets bank uppmuntrade till sparande, är det idag samhällsnytta i form av sponsring till regionala verksamheter och den lokala bygden som är det mest utmärkande för
sparbankerna (Silver, 2007).
”Att säga att vårt förhållande till Föreningssparbanken är som ett äktenskap är kanske att gå litet långt” Christer Eklind om förhållandet till Föreningssparbanken, idag Swedbank
(Boken om FSR, 2005 sid. 323)
En sparbank är en bankform utan ägare, vars verksamhet regleras i SBL. Associationsformen kan närmast liknas vid en stiftelse. Enkelt uttryckt är det kunderna som äger banken. Högsta beslutande organ är sparbanksstämman som kan liknas vid bolagsstämman i ett aktiebolag. Sparbanksstämmans ledamöter utgörs av huvudmän. Det är dessa som representerar insättarna. Hälften av huvudmännen väljes av stämman och hälften utses av kommunen i
verksamhetsområdet. Huvudmännens uppgifter vid sparbanksstämman är att fastställa resultat- och balansräkningen, besluta om disposition gällande vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen samt bevilja styrelsen ansvarsfrihet (SBL 1987:619). De fristående sparbankerna är idag skilda från Swedbank som har rötterna i sparbankerna. Sparbankerna har emellertid fortfarande ett tätt samarbete med Swedbank (Körberg, 2007). Körberg (2007 sid. 57) nämner att fenomenet sparbank bygger på fem grundläggande idéer, nämligen:
• Den folkliga förankringen är grunden för sparbankernas verksamhet.
• Sparbankerna ska vara ortens bank och ta aktivt ansvar för utvecklingen av näringsliv och kommun.
• Sparbankerna ska vara en stark konkurrensfaktor på marknaden.
• Sparbankerna ska driva aktiv opinionsbildning för att främja stora kundgruppers intressen.
1.2 Problemdiskussion
”Sparbankernas roll i det svenska banksystemet och för det lokala samhället kan beskrivas som antingen oerhört väsentligt eller som en rest från svunnen tid” (Silver, 2007, sid. 2)
De fristående sparbankerna blir allt färre och flera små kontor på landsbygden försvinner. Anledningarna är flera. Bankmarknaden förändras ständigt i form av fortsatta samgåenden i och med att fler intressenter får inflytande. Detta bidrar också till ytterligare
internationalisering och anpassning efter omvärlden. Konkurrensen ökar och nya aktörer dyker regelbundet upp, exempelvis ICA och deras bankverksamhet som erhöll oktrojen1 2001 (www.ica.se). Branschglidning är en annan aspekt som ökat där det snart är svårt att skilja på bank, försäkringsbolag med mera. Den största förändringen som påverkar bankmarknaden är framförallt den teknologiska utvecklingen. Nya produkter introduceras ständigt och
möjligheten att sköta stora delar av sina bankärenden över internet och telefon har reducerat bankkontorens betydelse. Att anpassa bankerna efter nya regleringar, som Basel II, är också kostsamt (Silver, 2007). Vidare ställer Silver (2007) sig frågande till om inte små banker inom en snar framtid får svårt att kunna drivas effektivt med tanke på de storbanksfördelar de går miste om.
Övriga påtryckningar från omvärlden finns givetvis också. Nya regler för finansmarknaden är ofta ogynnsamma för mindre banker. Ökade krav på rapportering, styrelser & medarbetare samt öppenhet och insyn tillsammans med nya krav från Swedbank och Sparbankernas
Riksförbund, SR (före detta Fristående Sparbankernas Riksförbund, FSR), är bara några av de uppgifter som ska tas om hand.
Affärstrycket ökar ständigt och sparbankerna tvingas att mer direkt arbeta med kunder och leverantörer samt reagera mer intelligent och snabbare på förändringar. Personliga kontakter, ökad rådgivning och sponsring/utveckling av den lokala bygden känns karaktäristiska för sparbankerna på mindre orter, något som också nämns av Silver (2007). Det finns en viss oro för de mindre sparbankernas kompetens och förmåga, vilket har lett till att Finansinspektionen, FI, i något fall har övervägt att dra in oktrojen (Eriksson, 2005). Med dessa premisser lagda på bordet blir min huvudfråga i följande:
Vad påverkar de fristående sparbankernas framtid?
1.3 Syfte
Syftet är att undersöka på vilket sätt omvärldsfaktorer påverkar de fristående sparbankernas framtid och hur dessa faktorer kan bemötas.
1
1.4 För vem
Uppsatsen vänder sig först och främst till folk med intresse för sparbankerna och dess utveckling. Till viss del hoppas jag att även bankfolk ska kunna få ut någonting av denna uppsats om det så bara är indicier eller uppslag till framtida förändringar.
1.5 Avgränsning
För att min undersökning ska kunna möjliggöras inom given tidsrymd har jag valt att intervjua branschfolk på sparbanker i Småland, samt personer som är väl förtrogna med sparbankernas historia och verksamhet. Jag har valt att göra mina fysiska intervjuer på ett fåtal utav Smålands fristående sparbanker samt gjort telefonintervju- och intervju via e-post med dem som jag inte haft möjligheten att besöka.
__________________________________________________________________________
2 Undersökningsprocess
Undersökningsprocessens kapitel har för avsikt att beskriva hur jag gått tillväga med mitt arbete och hur jag har bearbetat mina insamlade data. Kapitlet förklarar också hur jag har resonerat vid val av intervjupersoner samt en kort presentation av dessa. Kapitlet avslutas med en metodkritisk del där jag belyser negativa delar av mitt förfarande.
__________________________________________________________________________
2.1 Förklaringsmodellens ansats
Mina undersökningar har gjorts genom att jag har besökt fältet, det vill säga sparbankerna, fri från djupare kunskaper och med en frågeställning som ej är direkt knuten till specifika teorier. Jag har likt ett blankt papper gått ut, bett om noggranna redogörelser angående sparbankernas framtid, med möjlighet till följdfrågor och efter hand byggt på min kunskapsbas och mitt intervjumaterial. Att göra på detta sätt innebär att jag har använt mig utav den induktiva ansatsen för mina undersökningar. Induktion innebär enligt Alvesson & Sköldberg, (2007) att undersökaren utgår från ett antal enskilda fall och sedan hävdar att de samband som påvisats i samtliga fall är vedertaget giltigt. Vid sammanställningen av de färdiga intervjuerna har jag sedan vaskat ut de tillfrågades likartade svar och kopplat dem till teori. Glaser & Strauss (1967 se Holme & Solvang 1997, sid. 57) säger att varje teori måste bygga på empirisk data som bearbetas och anpassas för en specifik situation för att vara intressant. Teorier genereras och behandlas de facto efter att fältstudien genomförts (Holme & Solvang, 1997).
2.2 Datainsamlingsprocess
Det som styr valet av datainsamlingsmetod är enligt Andersen (1998) i princip redan bestämt då du designat din undersökningsmetod. De tre metoder jag har använt mig utav är personliga intervjuer, intervju via telefon och intervju via e-post.
Val av tillvägagångssätt
Denna uppsats empiriska del är baserad på intervjuer, som efter hand kan kräva viss
anpassning, korrigering och möjlighet till följdfrågor. Då används lämpligen den kvalitativa metoden (Repstad, 2007). Kvantitativa studier ser människan som inget annat än en dator medan kvalitativa intervjuer avbildar människosynen som mer fri, medveten och kreativ (Argyris 1978 se Repstad 2007, sid. 18). Även Alvesson & Sköldberg (2008) förespråkar tydligt den kvalitativa metoden framför den kvantitativas dito när det kommer till forskning och tolkning inom det samhällsvetenskapliga området då de vitala aspekterna epistemologi och ontologi vanligtvis hanteras bättre vid kvalitativ forskning. Och eftersom kunskap och lärandet om sparbankerna är mitt huvudsakliga syfte så sätter jag min tillit till att det här är rätt tillvägagångssätt för mig.
Primär- och sekundärdata
Primärdata är data som utredaren själv samlat in och sekundärdata är data som samlats in av andra personer eller forskare, det vill säga andrahandsdata (Andersen, 1998). Primärdata i mitt fall är den information som jag har samlat på mig genom de intervjuer jag har genomfört. Sekundärdata är redan existerande data som jag har inhämtat genom exempelvis artiklar, hemsidor, böcker och årsredovisningar.
Intervjuer
Vid intervjuer kan svarspersonerna klassificeras som antingen informanter eller respondenter. Holme (1997) såväl som Repstad (2007) hävdar att respondenter är personer som är delaktiga i den studerade företeelsen, att det ofta rör sig om deras egna känslor, åsikter och
uppfattningar. Informanter är enligt Holme (1997) och Repstad (2007) personer som står utanför själva företeelsen som undersöks men att de har lokalkännedom och expertis inom ämnet. Jag anser att mina intervjuer i viss mån går in i både rollen som informant och respondent men att informantrollen gör sig mest påmind då det är personernas faktiska expertis jag är ute efter. Därför kommer jag hädanefter att benämna mina svarspersoner som informanter.
Vid mina intervjuer har jag i princip slängt ut ord i luften till mina informanter,
exempelvis ”framtida regelverk”. Sedan har informanterna själva fått ta ner orden och bolla fram sina utläggningar och berättelser, vilket gett stort utrymme för karaktären på svaret, någonting som Krag (1993) anser är viktigt vid kvalitativa intervjuer. En kvalitativ intervju är enligt Trost (2005) utmärkande genom att den frågande ställer raka och enkla frågor som besvaras med innehållsrika, komplexa svar. Vid den här typen av intervjuer bör inget frågeformulär med i förväg formulerade frågor finnas utan intervjuaren bör ha en lista över frågeområden och sedan låta den intervjuade styra samtalet, ordningsföljden och belysa de aspekter denne finner viktiga (Ibid).
En intervju kan ses som en kommunikation mellan tre individer, intervjuaren, informanten samt åskådaren. En bra intervju är en intervju som åskådaren finner nyttig (Ibid), det vill säga att informationen jag får är av intresse för läsaren. För att göra detta måste den information som jag får av informanterna bearbetas och återspeglas på ett för läsarna relevant sätt. Detta är något jag också försökt göra i mina kapitel där jag hela tiden försöker mixa de tre individernas röster för att bidra till intressantare läsning.
Vid de intervjuer som jag har gjort via personliga möten och telefon har jag använt mig utav en diktafon. En bandspelare kan ha den effekten på intervjupersonerna att intervjun blir en smula konstlad (Repstad, 2007). Jag uppfattade inte alls under mina intervjuer att någon av de tillfrågade ska ha störts av användandet av bandspelare då de tillfrågade aldrig var tysta längre än för att hämta andan. I likhet med vad Repstad (2007) säger så glöms bandspelaren snart bort. Det gav mig också fördelen att hänga med noggrannare på vad de tillfrågade svarade och gjorde mig mer uppmärksam på att ställa följdfrågor, vilket är viktigt vid den kvalitativa intervjun (Ibid).
Vid den intervju som gjordes via e-post erhåll till den tillfrågade enstaka ord och en önskan till redogörelse angående ordets betydelse och påverkan för sparbankerna i framtiden. Här kommer den tillfrågades förmåga i att uttrycka sig i skrift att få betydelse (Ibid) och de svar
jag fick ansåg jag som mer än tillfredställande då de kom från en akademiker, Lars Silver på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH.
Tolkningsprocessen
Tolkningsprocessen, även kallad den hermeneutiska processen brukar oftast ses som en cirkel (Repstad 2007). Även Alvesson & Sköldberg (2007) nyttjar den hermeneutiska cirkeln och säger att meningen hos en del endast kan begripas om den sätts i samband med helheten. Kvale (1979 se Repstad 2007, sid. 137) exemplifierar det med att undersökaren först läser igenom sin intervju för att få en helhetsbild, för att senare gå tillbaka till enskilda utsagor och teman för att hitta en mer speglad bild av tolkningen. Det är precis på det sättet jag har gått tillväga. Efter att ha sammanställt de intervjuer jag har genomfört har jag sedan extraherat den information som jag noterat att flera informanter valt att belysa.
Alvesson & Sköldberg (2007) beskriver att det finns såväl primära som andra gradens tolkningar. De primära tolkningarna görs inför och under intervjun och fokuserar på hur frågeställaren tolkar det som denne finner intressant och meningsfullt under intervjutillfället men också hur frågeställaren upplever att informanten tolkar frågorna (Ibid). Det var
någonting som jag erfor under intervjuernas lopp. En del detaljer som jag uppfattat på ett sätt under intervjun tolkade jag senare vid igenomlyssning av materialet annorlunda och anser att det bara varit till min fördel.
Då jag själv efter hand samlat på mig mer information och fått mer kunskap inom undersökt ämne är det oundvikligt att mina efterhandstolkningar varierar en aning från de ursprungliga. Detta kallas andra gradens tolkningar och är tolkningar efter att intervjun är genomförd. Mina antaganden om sparbanksvärlden har med alla sannolikhet ändrats allt eftersom jag läst in mig på insamlat material. Detta problem kan lätt uppstå vid efteranalyser av intervjumaterialet då man smält de intryck man fått samt lärt sig mer om ämnet (Alvesson & Sköldberg, 2007).
2.3 Urval av informanter
För att den information jag söker ska ha någon som helst relevans och vara till något intresse för läsaren gäller det att informanterna besitter en vedertagen kunskap om ämnet. Att sia om framtiden kan vem som helst göra men man lyssnar gärna mer till dem som har långvarig erfarenhet inom området eller till dem som till viss del har beslutsrätten. Jag har därför valt att intervjua personer med antingen långvarigt verkande inom sparbankerna och svensk
kreditmarknad, exempelvis bankdirektörer och tillsynsmyndigheter. Trost (2005) säger att urvalet av informanter i stort sätt ska vara så heterogent som möjligt, alltså att variationer finns dem emellan men att extremer undviks. Detta hoppas jag att jag lyckats med då jag har valt personer, alla med någon anknytning till sparbankerna, men som ändå kan ge lite
variationer på infallsvinklar angående samma fenomen. Holme & Solvang (1997) belyser också vikten vid urval av informanter då rätt sorts personer bör intervjuas för att inte undersökningen ska bli värdelös satt i relation till den utgångspunkt som satts från början. Syftet med mina kvalitativa intervjuer är att öka informationsvärdet och skapa en bas för en djupare och mer fullständig uppfattning om vad som påverkar de fristående sparbankernas framtid. Ett systematiskt urval ska göras och informanterna bör väljas med omsorg och efter kriterier som är strategiskt definierade, till exempel att jag väljer en informant efter dennes långvariga insyn i branschen (Ibid).
2.4 Validitet & reliabilitet
Validitet kan enkelt definieras som den förmåga ett mätinstrument har att mäta det som är avsett att mätas (Eriksson & Wiedersheim, 2006). För en god validitet gäller då att
precisionen gällande de frågor som ställs, de data som insamlas och de tolkningar som
presenteras är hög (Denscombe, 2004). Jag anser att min undersökning innehar en hög grad av validitet då mina intervjuer har gjorts med personer som är väl bevandrade, för att inte säga experter i ämnet. Jag hävdar att jag på ett fullgott sätt prickat in de aspekter jag har haft för avsikt att mäta.
Reliabilitet är ett krav som i kombination med validitet bör uppfyllas. Eriksson & Wiedersheim (2006) menar att en bra reliabilitet innebär att stabila och tillförlitliga svar erhålls, alltså att min insamlade information är pålitlig. Om olika personer, oberoende av varandra, skulle uppnå samma resultat vid liknande mätningar har mätningen en god
reliabilitet. Då jag kunnat urskilja en rad områden som samtliga informanter belyst på samma sätt, oberoende av varandra, anser jag att kravet av hög reliabilitet är uppfyllt.
2.5 Kritik mot processförfarandet
Jag har genomfört en av mina intervjuer via e-post och en via telefon. Vid kvalitativa, icke-fysiska intervjuer kan man gå miste om värdefull information som icke-verbala budskap och informantens ”naturliga” sociala kontext (Repstad, 2007). Jag kan därmed ha gått miste om specifika detaljer, exempelvis gestikulerande uppgivenhet över utökade krav samt att en intervju via e-post har reducerat mina möjligheter till följdfrågor.
När en intervju görs med mer än två personer samtidigt kallas det för en gruppintervju. Gruppintervjuer har en tendens att ge fylligare information om gruppen är samspelt men för också med sig en rad mindre positiva aspekter. En nackdel kan vara att enbart accepterade åsikter kommer fram och minoritetsuppfattningar hålls inne om minoriteten är rädd för sanktioner. Finns det dominerande personer i gruppen kan de påverka att andra inte vill eller vågar berätta om sina åsikter (Ibid). En av mina intervjuer gjordes med en VD och en
rådgivare på samma bank. Risken finns att dessa problem i smärre utsträckning kan ha uppstått. Det var emellertid ingenting som jag uppfattade då denna intervju snarare inbjöd till diskussioner och utvecklande spekulationer.
Fel i tolkningarna kan uppstå vid undersökningar av mindre urval och om man därigenom drar slutsatser till helheten. Bristerna kan uppstå till följd av att stickprovets åsikter inte stämmer överens med åsikterna hos branschfolket som helhet. De fysiska intervjuer jag har gjort har alla ägt rum på närliggande sparbanker i Småland. Risken finns att de på sparbanker i andra landskap och delar av Sverige skulle ha en annan inställning och svarat lite annorlunda på vissa frågor. Informanterna gav antydningar till att flera sparbanker i Skåne kan ses som mer avståndstagande gentemot Swedbank än övriga sparbanker. Ett bevis på att så kan vara fallet är att Sparbanken Finn och Sparbanken Gripen AB i Skåne är de enda sparbankerna i Sverige som är helt fristående från Swedbank (Eriksson, 2005). Det här kallas ekologisk validitet och syftar till att kulturella skillnader påverkar folks inställningar till samma fenomen (Kashima, et al, 2005). På flera ställen i uppsatsen har jag nämnt informanternas personliga inställningar till sina egna sparbanker. Detta har jag gjort mest för att exemplifiera
hur det går till på dessa sparbanker men jag vågar påstå att det troligen är en generell bild av de flesta sparbanker.
Min undersökning som jag har utfört kan ses som en intersubjektiv sådan, vilket betyder att jag har försökt att få en samlad grupps förståelse om ett fenomen, sparbankerna. För att en intersubjektiv undersökning ska bli så värdefull som möjligt ska förförståelsen angående ämnet spela så liten roll som möjligt (Thurén, 2007). Det här är ett problem som jag finner oundvikligt att kringgå. Att jag besitter mer kunskap angående ämnet när jag gör min sista intervju kontra när jag gjorde min första ser jag som ofrånkomligt. Jag har, efter bästa förmåga, försökt att inte låta det påverka mina intervjuer och hela tiden låta informanterna styra samtalet, något som jag anser att jag lyckats tämligen väl med.
2.6 Källkritik
Vissa av de sekundärkällor jag har använt mig utav har varit publicerade dagstidningsartiklar på internet, allmänna webbsidor, webbsidor tillhörande inblandade företag och organisationer samt underlagsmaterial för sparbankerna. Vid användning av källor på internet har jag därför gått in med en försiktigt kritisk inställning och tagit hänsyn till den skepsis som kan uppstå angående äktheten på materialet. Enligt Ejvegård (2003) ska källorna som används bedömas efter tre kategorier för att fastställa dess relevans. De ska vara oberoende, ha aktualitet och vara äkta. Äktheten är ett problem som ökat i samband med internet (Eriksson &
Wiedersheim, 2006). Jag har emellertid i flera fall bara angett en webbsida eller
tidningsartikel där jag ofta hittat flera av samma karaktär, eller använt mig utav dem i sådana situationer där de snarare är utav allmänintresse mer än för att styrka något påstående.
Hemsidorna tillhörande statliga eller vedertaget seriösa organisationer har granskats i enlighet med vad man bör (Ibid) genom efterforskning av domännamn och källkontroll. Det material som jag använt i form av broschyrer eller diskussionsunderlag är sådant material som använts av sparbankerna och som jag fått tillgång till i samband med min forskning. Då de alla inte är officiellt tryckt material kan de därför inneha en sämre reliabilitet.
__________________________________________________________________________
3 Sparbankernas 4 F
I det här kapitlet har jag valt att belysa möjliga omvärldsfaktorer som påverkar sparbankerna i framtiden. Jag har valt att kalla dem för sparbankernas 4 F. De fyra faktorerna är nya Förordningar, Finansinspektionen som tillsynsmyndighet, Följeslagaren Swedbank och Förbundet som är Sparbankernas Riksförbund.
__________________________________________________________________________
3.1 Regelverken – såväl bärhjälp som börda
Hälften av den arbetstid som läggs ner går till regelverk nu för tiden och mer kommer det att bli, misstänker Sven Franzén på Högsby Sparbank. I samband med Basel II (enkelt uttryckt ett regelverk för riskhantering och kapitalbedömning) och dess interna kapitalutvärdering ska styrelsen helt plötsligt känna till allt och vara med och diskutera fortsätter han. Anders Tjernström på Häradssparbanken i Mönsterås är också övertygad om att Basel II kommer att öka på sparbankernas arbetsbörda och berättar att personalen på Häradssparbanken arbetat mycket med regelverket för att lära sig arbetssättet och han vågar påstå att inte någon sparbank ännu är riktigt inkörda med systemet. Han undrar om Finansinspektionen, FI, som tillsynsmyndighet själva ens är säkra på hur det ska fungera. Det kan jag se som förståeligt. Rekommendationerna till Basel II inte är helt tydliga då processerna till att möta kraven utformas fritt internt av sparbankerna själva (FI-rapport 2005:8). Ingemar Hägg på FI hävdar att sparbankerna i särklass har varit bra på att anpassa sig till de nya reglerna och att de gjort ett hästjobb med regelverken. Han sticker inte under stol med att de minsta bankerna kommer att få det svårt med de nya reglerna vilket också Eriksson (2005) nämner. ”De är helt enkelt för små” och kraven kommer antagligen bara att öka säger han, något som Lars Silver på KTH också är övertygad om. Visst lär regelverken ta hårt på mindre banker, säger även Stenberg. Detta kan skönjas i en rapport av Benink et al (2008) som beskriver hur ekonomisk instabilitet kan uppstå i mindre banker vid införandet av Basel II. De ekonomiska
påfrestningarna uppstår på grund av att de små bankerna tvingas att sälja tillgångar för att ha råd att upprätthålla Basel II:s krav. Regelverken kommer säkert över lag att öka och hela tiden komma i ny tappning berättar Åke Stenberg på Ålems Sparbank. Han tar den senaste
finanskrisen i USA som exempel, med aggressiv utlåning till amerikanska hushåll med låg betalningsförmåga vilket även kan läsas i Högsby Sparbanks årsredovisning för 2007.
Stenberg är övertygad om att det kommer att leda till någon ny form av regelverk i framtiden. Det blir avarter av olika kriser hela tiden säger Niclas Petersson på Ålems sparbank och menar att hålen måste täppas till med hjälp av regelverk.
”Det blir värre och värre att driva bank” Sven Franzén om utökade regelverk
Basel II är direktiv från EU som gör sig gällande inom bland annat svensk kreditmarknad från och med januari 2007. Uppgifter om Basel II kom några år tidigare för att användarna utav det långsamt skulle börja implementera regelverket i sina system. För sparbanker innebär Basel II ökade krav på den finansiella tillsynen, men huvudsakligen ska reglerna ge en bättre
genomlysning och hantering av risker för dem. Det ska resultera i förbättrad stabilitet i det finansiella systemet. Inom Basel II finns det en del generella krav som måste uppfyllas men det är upp till var och en av sparbankerna hur de vill utforma processer för att bemöta dessa krav. Intern kapitalutvärdering, IKU är ett sådant krav. Det innebär att banken ska bedöma sin
riskhantering och sitt kapitalbehov efter en allsidig och smidig kartläggning av dess risker. Sedan ska resultatet rapporteras till FI som därmed har ansvaret att bedöma kvalitén på de data som samlats in (FI-rapport, 2005:8). Enligt min tolkning innebär IKU i praktiken att det i mindre institut blir styrelsen som mycket aktivt måste engagera sig i bankens riskhantering och vilket kapital som krävs i banken om negativa utfall slår in. Det gäller kvantitetsmässigt främst kreditrisker men även marknadsrisker, likviditetsrisker och operativa risker ska kvantifieras i kapitalbehov.
Tjernström menar att i de bästa av världar är inte Basel II enbart utav ondo och hoppas att efter hand som man lär sig systemet ska framtida utvärderingar visa att sparbankerna också får lite tillbaka. Det är ju lite annorlunda sätt att jobba på vad gäller risker säger Tjernström. Om det går att förutspå riskerna innan det blir skarpt läge utav det kan man spara pengar genom att täppa till ett eventuellt hål så det ger en bra genomgång utav banken anser han. Skulle man bortse från dessa regler skulle det enligt Tjernström kunna leda till tvångsfusioner men det är nog bara i extremfall och det blir nog snarare så att Finansinspektionen i så fall kommer hit och tvingar oss att anställa folk för att lösa problemen. Hägg nämner att flera sparbanker har hävdat att det är på grund av Basel II som de tvingats till att gå samman. Detta anser han är fel och säger att det snarare är troligt att det är Swedbanks avtalskrav2 som frambringat samgåendena. Swedbank och avtalskraven kommer att behandlas i ett senare avsnitt.
Basel II är en omarbetning av Baselackordet som blev en styrande faktor i regelverk för finanssektorn över hela världen 1988 (Eriksson, 2005). Efter att också ha lyssnat till
informanternas röster så vågar jag som utomstående dra slutledningen att en fortsatt ökning av den här typen av regelverk kommer att äga rum även i framtiden. Som observatör tycker jag att Basel II har tagits emot med blandade känslor. Det är en väldigt kostsam process som alla gånger har fått de mindre sparbankerna att grina illa.
Compliance och riskkontroll
Att inrätta funktionerna compliance eller regelefterlevnad som det heter på svenska, och riskkontroll är två av Swedbanks krav på sparbankerna för att få samarbeta med Swedbank, berättar Franzén. Sparbankerna såväl som andra finansiella företag ska enligt
Finansinspektionens Författningssamling, FFFS (2005:1) följa (om inte, förklara) dessa föreskrifter angående kontroll och styrning. Med compliance menas efterlevnad av lagar, interna regler, förordningar och god standard eller god sed som avser den yrkesmässiga verksamheten. ”Bristande regelefterlevnad kan leda till ökade operativa risker, juridiska sanktioner, tillsynssanktioner, ekonomiska förluster eller ryktesförluster” (FFFS 2005:1 sid. 5). Den andra tjänsten utöver compliance som är ny sedan 2005 är riskkontrollfunktionen. Det är styrelsens ansvar att inrätta en funktion för självständig riskkontroll. Både funktionen för compliance och riskkontroll ska vara fristående från den övriga affärsverksamheten och ska innehålla personal, eller lämpliga konsulter som har god kompetens gällande företagets risker och regler (FFFS 2005:1).
När Ingemar Hägg förklarar compliance och riskkontroll menar han att det är effektiva verktyg att använda för att inte göra avkall på kontrollnivån i banken. Klarar inte banken av detta internt får de försöka lösa det på annat håll.
2
Franzén är positiv och tycker att de nya funktionerna är en investering då de ger styrelsen mer trygghet. Det är trots allt den som har det yttersta ansvaret för att allting går korrekt till och den som tar de slutgiltiga besluten för banken säger han. I såväl Ålems som Högsby Sparbank köps tjänsten externt och för dem är bördan enbart av ekonomisk art. Stenberg håller med Franzén och tycker att ett underbyggt underlag ger styrelsen ryggen fri vid beslut och med de nya kraven som ställs så är det värt den summa som tjänsten kostar. Franzén säger vidare att det är ett överkomligt krav för sparbankerna att uppfylla FFFS 2005:1 om man tänker på de repressalier som det kan leda till om compliance och riskkontrollkraven inte uppfylls. Går det riktigt illa kan en bank åka på böter i belopp runt 50 miljoner kronor talar Franzén om. Han är övertygad om att dessa krav kommer att stärka framtidens sparbanksförtroende men medger att det blir en tuff uppgift för de något mindre sparbankerna, något Tjernström också berättar för mig. Även han vidhåller att dessa krav i framtiden, med all sannolikhet, kommer att bli striktare. Just compliance och riskkontroll kom i samma veva som Basel II säger Tjernström vidare och förklarar att det är uppgifter som stjäl en hel del tid. Det gäller för sparbankerna att de har personal med rätt kompetens och som kan avdelas för att sköta dessa uppgifter. På Häradssparbanken är det Tjernström själv som löser dessa bitar och han säger att det är en väldigt tung administrativ börda.
Att regelverk föder regelverk låter inte helt felaktigt då föreskrifterna angående
regelefterlevnad och riskkontroll kom i samband med Basel II. Med dem i bruk sätter de en stor press på mindre institut som sparbanker. Dessa behöver avdela folk eller köpa tjänsterna vilket medför höga kostnader och som jag egentligen inte ser resulterar i något direkt
produktivt. Nu verkar det emellertid som om sparbankerna, trots kostnaderna, har en positiv syn på att dessa krav måste följas. Dels för att det ger styrelsen en större trygghet med bättre underlag att basera sina beslut på och dels för att de inte ligger i farozonen för viten vilket skulle kunna bli följden om inte regelverken efterleves. Att inrätta funktioner för compliance och riskkontroll bör ses som en investering i trygghet och är någonting som bör uppskattas av samtliga anställda, då vissa arbetsuppgifter och rutiner ofta har blivit eftersatta på grund av otydligheter och brist på kunskap (Sparbanken Eken diskussionsunderlag, 2007). Det är viktigt att skapa förståelse för dessa funktioner i organisationens alla led. I en artikel i tidskriften Teller Vision (2008) nämns det att anställda, speciellt banksäljare, kan förbättra sina färdigheter och karriärer genom att även ta del av arbetsplatsens informella uppgifter. Bland dessa uppgifter nämns compliance vilket gör att personalen bättre kan bemöta och hjälpa kunder, banken och även sig själva (Ibid). I en framtid kanske compliance och riskkontroll är inarbetad standard hos varje anställd. Om inte, är det uppenbarligen en framgångsfaktor för den som vill visa framfötterna.
Regelverk för värdepappersrörelsen
LAFIR (lagen om finansiell rådgivning) och MiFID (Directive on Markets in Financial Instruments) är regelverk som sparbankerna varit duktiga med att implementera då deras dokumentation vad avser rådgivning till värdepapperskunder över lag är bra säger Hägg. MiFID, nytt marknadsdirektiv om värdepappersmarknaden sjösattes den första november 2007 och innebär bland annat att alla värdepappersföretag ska rapportera alla transaktioner till FI. Det tillkommer också utökade dokumentations- och upplysningskrav (FI-rapport, 2006). Just MiFID är ett område som FI ska kontrollera regelbundet hos sparbankerna och det, säger Franzén, ”är inte en fråga om, utan när”. Då gäller det att ha rätt underlag säger han och förklarar att ett steg som de tagit i den här riktningen är det datoriserade rådgivarstödet där alla rådgivningar finns dokumenterade och sparade på en server. Mer frekvent rapportering och ökade krav kommer i framtiden, räknar både Petersson och Stenberg med. Det måste
efterföljas och det kostar, tycker de båda, och ser såväl för- som nackdelar. LAFIR och MiFID ställer höga krav på hanteringen gentemot kund vad avser främst dokumentation om rådgivningsmötet (SFS 2003:862) men gör att man som rådgivare jobbar in ett mer
strukturerat tänk säger Petersson. Underlaget blir mer grundat och genomtänkt vad gäller preferenser och risker vilket gör att man som rådgivare lättare kan stå för det säger Petersson. Hans åsikt är att dessa krav i framtiden inte bara kommer att öka utan också vara något som kunden kommer att efterfråga.
MiFID och LAFIR ser jag som att de har en given plats och snarare handlar om att säkra sig och inte lämna något åt slumpen än att slaviskt följa regelverk. Visst innebär det ökade kostnader och dokumentation men jag tycker att detta överskuggas av den trygghet det ger användaren gällande korrekthet och fullständighet vid rådgivningstillfället, något som det också verkar råda konsensus om hos informanterna. Regelverk som MiFID kan dessutom utnyttjas i marknadsföringssyfte av sparbankerna. Macknight (2008) beskriver i en artikel hur europeiska företag har belyst sitt användande av MiFID, fått ökat förtroende och därmed ökat sin lönsamhet. Han beskriver också att det liknar det tillvägagångssätt som vissa banker använder sig utav för att dra nytta av MiFID (Ibid).
Framtiden ställer ökade krav på styrelse och medarbetare
I och med de nya regelverken fick styrelsens ledamöter en helt annan roll säger Hägg. Kraven på dem ökade fortsätter han och syftar på att styrelsens ansvar för kreditriskhantering
betonades (FFFS 2004:6)
SBL säger att en styrelseledamot i en sparbank ska vara bosatt inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet, med vissa undantag. Personer som är underåriga, har
förvaltare, är i konkurs eller har näringsförbud kan inte utses som styrelseledamot. Styrelsen utses av sparbanksstämman (huvudmännen) och en styrelseledamot utses för fyra år i taget (SBL 1987:619). Utöver sparbankslagen så ställer även regelverken en hel del nya krav på styrelsens ledamöter och tillsättning utav styrelse. Att sitta i en styrelse för en sparbank har tidigare setts som ett hedersuppdrag men har nu fått helt andra förtecken. En styrelseledamot måste vara förtrogen med ett antal lagar, förstå praxis och god sed samt bli bedömd efter personliga egenskaper (FI-vägledning 2007).
Sparbankerna har ett visst dilemma i och med de hårdare kraven på styrelseledamöter menar Hägg. Han säger att kvalifikationer som kan göra en person mycket väl lämpad som
styrelseledamot inte kan bli det för att denne inte uppfyller samtliga ställda krav. Han tycker att samtidens såväl som framtidens styrelser måste bestå av en blandning av personer med olika kompetens. Det är en förlegad form att göra som i gamla tider och bara välja in huvudmännen i styrelsen menar han, men är övertygad om att såväl kraven som
medvetenheten hos folk kommer att föra med sig kvalificerade styrelseledamöter i framtiden. Franzén stämmer in och menar på att det ska vara en blandning av styrelseledamöter som tillsammans speglar samhället. Så utöver ekonomer bör finnas även egna företagare och andra yrkesgrupper som sammantaget innehar en hög kompetens tycker han. Att det bara ska vara ekonomer som styrelseledamöter i framtiden som han har hört någonstans, det tror han inte alls på. Jag ser det som en självklarhet att det har börjat ställas krav på styrelseledamöter. Att det tidigare valt in huvudmän i styrelsen, enligt tradition, låter väldigt passé. Detta kan dock ses som naturligt då huvudmännen väljer styrelsen och det ofta kan ha uppstått någon form av huvudmannanepotism. Att en styrelseledamot har en specifik utbildning är kanske inte det viktigaste eller borde i alla fall kunna vägas upp med arbetslivserfarenhet. I och med att
kraven på medarbetare höjs ser jag det som rimligt att kraven på styrelsen också höjs, då de är bankens beslutande organ och borde representeras av personer med adekvat kvalifikation och kompetens
Den nyligen införda ledningsprövningen tycker Franzén är ett bra initiativ. Det är helt klart värt de pengar de pengar det kostar dem för att Finansinspektionen bara ska titta på
referenserna som skickas in säger han. Det är viktigt att det är rätt man som är på rätt plats som han uttrycker det. Tjernström håller med. Visst kostar det pengar men det känns som en väldigt marginell siffra jämfört med fördelarna det för med sig att ha personer med passande kompetens. Tjernström tycker också att ledningsprövningen är en baggis och menar det mest handlar om formaliteter och att den tilltänkte personen alla gånger går igenom om den har rekommendationer och inte misskött sig.
Vid tillsättandet av verkställande direktörer säger SBL att denne ska utses av styrelsen och verka under styrelsen uppsikt (SBL 1987:619). Liksom styrelsens ledamöter ska även verkställande direktör genomgå en så kallad ledningsprövning. Personen i fråga godkänns i princip alltid så länge denne inte finns med i polisregistret enligt Tjernström. Efter att den tilltänkte verkställande direktören har redogjort för 17 punkter angående sin kompetens, tidigare referenser med mera, skickas uppgifterna till Finansinspektionen för granskning (FFFS 2007:22).
Stenberg ställer sig också positiv till ledningsprövningen för styrelseledamöter och VD. Personalen blir allt kunnigare i och med licenseringar och certifieringar inom olika områden. Styrelsen måste på något sätt spegla personalen menar han. Vad skulle det ge för bild av sparbankerna om styrelseledamöterna inte hade någon som helst kompetens att luta sig tillbaka på. Med ökad kompetens misstänker Hägg att de arvoden som styrelsens ledamöter har kommer att öka på sikt. Det är sparbanksstämman som beslutar om arvode och ersättning för styrelseuppdrag (SBL 1987:619). De kommer nog mer att likna de i affärsbankerna även om han menar på att det inte får bli några excesser. I snitt hade under 2007 en styrelseledamot i Swedbank ett årligt arvode på drygt 470 000 kronor (Swedbank årsredovisning, 2007) medan styrelseledamöterna i Högsby Sparbank i snitt arvoderades med 30 000 kronor (Högsby Sparbanks årsredovisning, 2007). Sparbankerna är i förhållande till affärsbankerna små och givetvis ska ledamöterna inte arvoderas i samma utsträckning. Jag kan dock se att allt eftersom kraven på styrelseledamöterna ökar kommer också deras arvoden att gå i samma riktning.
Ökad rapportering till tillsynsmyndigheten
Sidorna i årsredovisningarna har ökat med säkert 10 på ett år säger Tjernström och menar på att det är lite väl mycket information som tvunget ska med. Stenberg säger likadant när han tar upp den sprillans nya årsredovisningen från 2007 och börjar bläddra. 2006 var sidantalet i årsredovisningen 32 sidor (Ålems Sparbanks årsredovisning 2006), år 2007 40 sidor (Ålems Sparbanks årsredovisning 2007).
Nytt från och med den förste januari 2007 är att sparbankerna i sin årsredovisning tillämpar de internationella redovisningsreglerna, International Financial Reporting Standards, IFRS. I FFFS (2006:16) står förklarat hur årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapporter ska upprättas enligt dessa nya internationella standarder vilket har bidragit till minst sagt tilltagna rapporter och utökade sidor i årsredovisningen (informanterna).
”Det är inte direkt ofta man får frågor av huvudmännen på stämman när man går igenom årsredovisningen om jag säger så”
Anders Tjernström om regelverkens påverkan på årsredovisningen
Alla tabeller som står med i årsredovisningen är numer anpassade efter IFRS krav säger Tjernström. Meningen är att det ska underlätta för våra läsare, främst huvudmännen, men det har garanterat motsatt effekt, det blir bara svårare säger han och baserar det på att det helt enkelt är för mycket text. Styrelsen har ju däremot ledningsprövats nu för tiden och det är ju tur i det här sammanhanget berättar han.
”Man nästan drunknar i informationen och får nästan själv fundera över vad vissa tabeller betyder” Åke Stenberg om regelverkens påverkan på redovisningen
Häggs syn på den ökade rapporteringen är helt enkelt den att det är ohållbart att ha olika regelverk för olika kreditinstitut samt att de regelverk som nu finns, enligt honom, är riktigt bra. Han vidhåller emellertid att mycket som står i de nya årsredovisningarna inte är av direkt intresse för den genomsnittlige läsaren men att det är för att andra intressenter samt
myndigheter ska kunna få en bättre jämförelsebild. Sir David Tweedie, styrelseordförande på International Accounting Standards Board, IASB, som ger ut IFRS, bekräftar Häggs
påstående i en artikel av Calabro (2005). Där säger han att Europa behöver ett gemensamt redovisningsspråk för jämförelser och ekonomisk transparens (Ibid). Visst kommer detta att bli tufft för de mindre sparbankerna i framtiden, det är inget snack om den saken, säger Hägg. Jag får intrycket av att samtliga informanter tycker att de internationella redovisningsreglernas påverkan på omfattningen av årsredovisningen är en smått onödig utsvävning vilket jag kan instämma i. Givetvis är det underlättande för årsredovisningens läsare att ha en grundmall (IFRS) som genomsyrar alla årsredovisningar men den känns ändå främst som aktuell för publika bolag. Sparbanker kan inte köpas, då de saknar direkta ägare, (Andersson, 1979) och kan närmast liknas vid en stiftelse som styrs av förtroendevalda. Genom mina informanter drar jag slutsatserna att huvudmännen anser att den nya årsredovisningen är mer svårläst och otydlig än den varit innan. Att ha olika redovisningsregler är en ohållbar lösning för
myndigheter och är det enda egentliga skälet som jag kan se till att sparbankerna ska tillämpa IFRS. Jag unnar verkligen FI de 10 sidors extra njutning de får i varje årsredovisning och antar att de granskas under lupp med tanke på den extra kostnad som numer drabbar sparbankerna varje år.
De periodvisa rapporteringarna är dessutom kostsamma, blir mer och mer omfattande och ställer höga krav på våra IT-system säger Tjernström och syftar till de rapporter som
regelbundet ska insändas till FI. Det är en jättebörda för små banker att FI ställer samma krav på dem gällande finansiell rapportering som de ställer på affärsbankerna säger han.
3.2 Finansinspektionens inställning till regelverken
FI ställer idag högre krav på administrationen än förut säger Tjernström. Finansinspektionen, FI är den myndighet som övervakar företag på finansmarknaden. På uppdrag från allmänhet, riksdag och regering är deras uppdrag att se till att det finansiella systemet fungerar effektivt och uppfyller de uppsatta kraven för stabilitet. De nya regelverken med Basel II, compliance, riskkontroll, LAFIR, MiFID är sådant som är så pass nytt att FI ännu inte har hunnit utvärdera dem (www.fi.se).
Det är krav på riskhantering, regelefterlevnad, säkerhet, ökad rapportering och det verkar inte vara någonting som kommer att stagnera säger Tjernström och får medhåll av Silver som förmodar att regleringen kommer att öka rent generellt. Franzén nämner också uttalanden från FI angående flera och utförligare kontroller. Hägg bekräftar detta och säger att FI fick en helt annan syn på bankerna i takt med implementeringen av Basel II och det medför administrativ kontroll som med all säkerhet kommer att öka. Hägg indikerar emellertid att FI, regelverken till trots, försöker att lätta på reglerna vilket även Silver nämner och FI har bland annat förenklat rapporteringsföreskrifterna för att underlätta detta (FFFS 2004:5).
Tjernström berättar att de har redovisat sina riskbedömningar men att FI inte ens har bett om att få läsa dem, någonting som Hägg förklarar med att sparbankerna inte är någon direkt topprioritet när FI ska disponera sina resurser. Regelbundna kontroller på sparbankerna kommer emellertid framöver att äga rum talar han om. Inom ett par år finns det säkert en lägsta nivå för hur reglerna ska följas, vilket kommer att bli en alltigenom tuff uppgift för de mindre sparbankerna anser Tjernström. Stenberg och Petersson är av samma inställning och enligt deras bedömning kommer det att dröja ett par år innan det finns tydliga kriterier som ska bockas av vid FI:s kontroller. Det är först då det går att se deras inställning till
regelverken säger Stenberg. Alla typer av kontroller är så pass nya att de vet säkert inte själva riktigt hur de ska gå till väga när de synar de nya regelverken säger Petersson. FI har sagt att de ska besöka bankerna mer frekvent och det är inte förrän då det går att se vilken inställning de har säger Stenberg.
En hel del kontroller kommer förmodligen att göras av så kallad ad hoc-karaktär säger Hägg. Han säger att det kan vara exempelvis webbenkäter utformade specifikt för sparbankerna som sedan ger snabbare svar och återkoppling än fysiska stickprovskontroller. Med den här typen av kontroller i kombination med de kvartalsrapporter som vi erhåller från sparbankerna får vi ganska klara indikationer på om någonting skulle vara fel någonstans menar Hägg.
Det återstår att se hur rigoröst FI kommer att hålla på reglerna och om de efterföljs till punkt och pricka säger Stenberg. Petersson delar hans åsikt och säger att det finns mycket yngre personal på FI med mindre praktiskt erfarenhet och risken är att de är väldigt nitiska vad gäller förhållningen till regelverken. Hägg säger att det inte handlar om paragrafrytteri utan att sparbankerna visar att de vill, och försöker följa reglerna efter bästa förmåga. Hägg menar att FI kommer att låta sparbankerna försöka efter egen maskin vad gäller efterlevnad av de nya regelverken. Hägg ger mig intrycket av att FI är en tillsynsmyndighet som varken lägger ned tid eller pengar på att ”sätta dit” sparbankerna utan att det snarare handlar om en inskolning i de nya reglerna vilket låter tacknämligt och gentilt. Ett lika muntert intryck får jag inte av resten av informanterna som nämnt ungtuppar och lusläsning på FI. Men det kommer troligen heller inte att vara Hägg, en minst sagt rutinerad man på FI, som kommer att granska
sparbankernas rapporter. Enligt McGee (2008) bör ledande personal visa de yngre anställda hur de yngres arbetssätt påverkar företaget och därmed bör de äldre anvisa dem till att leverera tjänsten korrekt. Att FI skulle tydliggöra för de anställda att lite tolerans och återhållsamhet kan tas i beaktande angående sparbankerna och regelverken skulle därmed kunna bespara flera sparbanker framtida utgifter uppkomna genom bristande förståelse mellan bank och tillsynsmyndighet. I synnerhet med tanke på sparbankernas uppgifter att själva utfärda sina kontroller på regler och krav tycker man att FI borde vara förhållandevis toleranta. Detta i alla fall till dess att regelverken har anpassats ordentligt i sparbankerna och det går att urskilja ungefär vilka lägstanivåer som krävs.
Finansinspektionen och de förordnade revisorerna
Tills för drygt ett år sedan hade FI tillförordnade revisorer i alla sparbanker. Det är alltid sparbankerna själva som stått för kostnaderna för dessa revisorer så FI har enbart vunnit på att ha dessa förordnade då de hela tiden haft tillgång till information om sparbankerna genom dem (Tjernström). Vid mina intervjuer framgår det att det endast är 13 sparbanker i Sverige som fortfarande har tillförordnade revisorer från FI och att det är samma 13 banker som inte fick avtal med Swedbank vid senaste avtalsförhandlingarna. Tjernström tycker att det är synd att de förordnade revisorerna har försvunnit, något som Hägg förstår, och menar att de över lag har uppskattats i sparbankerna där de varit länge och är tämligen specialiserade.
Ja, de 13 minsta sparbankerna som inte fick avtalet med Swedbank vid senaste
förhandlingarna har fortfarande förordnade revisorer från FI hos sig, berättar Franzén. De anser väl att bankantalet ska minska, men av fri vilja och gör man inte det så pekar de med hela handen spekulerar han vidare. Eller så är det helt enkelt så att FI har förtroende för dem som klarat Swedbanks avtal och att de klarar sig med sina egna valda revisorer säger han senare eftertänksamt. Tjernström har heller inget direkt svar på varför FI har kvar sina egna revisorer på de mindre bankerna. Likt Franzén grunnar han i banorna att FI skulle se
sparbankerna som tillräckligt kompetenta och att de nöjer sig med de utlovade stickprovskontrollerna. Nu får FI enbart utlåtanden på begäran så vi får väl se hur det utvecklar sig med kontrollerna funderar Tjernström vidare. Hägg påstår att skälet till att de förordnade revisorerna är under utfasning är skandalerna i Skandia och Carnegie. Signalerna där visade att revisorerna inte håller den kvalité som man hoppats på, säger Hägg och berättar vidare att revisorerna på sikt kommer att försvinna i alla sparbanker. Men de finns till hands fortsätter han, ”ifall vi skulle behöva dem”, vilket får mina egna tankar att vandra till frågan om FI känner att de mer noggrant vill granska de mindre sparbankerna än de större. Är det rent av så att FI ser de minsta sparbankerna som en randföreteelse, ett onödigt ont som bör slås samman fortast möjligt. Den sista tanken förpassar jag direkt långt bak i minnet. Det skulle väl aldrig ens kunna vara en hypotetisk möjlighet.
3.3 Förhållandet till Sparbankernas Riksförbund och Swedbank
”Förhållandet till Swedbank kan inte beskrivas med mindre än en avhandling” Lars Silver om sparbankernas relation till Swedbank
Swedbank har varit sparbankernas närmsta samarbetspartner sedan Swedbank själva gick ifrån sparbanksrörelsen och bildade affärsbanken Sparbanken Sverige AB 1992. Swedbank är en svensk affärsbank med 4,5 miljoner kunder i Sverige och 459 kontor runt om i landet (Swedbank årsredovisning, 2007). Swedbank är en sammanslagning av Föreningsbanken och Sparbanken Sverige AB som i sin tur är en sammanslagning av 11 sparbanker och
Sparbankernas Bank (Körberg, 2007). Sparbankerna utnyttjar Swedbanks fondbolag, Robur, deras hypoteksinstitut för bottenlån, Swedbank hypotek samt deras IT-system. Sparbankernas logotyp är dessutom snarlik Swedbanks. För att Sparbankerna ska få ta del utav Swedbanks diverse system och använda deras logo kräver Swedbank att sparbankerna uppfyller vissa kriterier. Därför ställer Swedbank vart femte år vissa ”avtalskrav” som sparbankerna ska uppnå för att få ta del av deras funktioner. Vi senaste avtalsförhandlingarna 2006 var det 13 sparbanker som inte uppfyllde Swedbanks krav och tvingas därmed till att fusioneras eller att gå ihop i sparbanksaktiebolag (Stenberg, Petersson & Tjernström). Förhandlingarna med Swedbank bygger på affärsmässiga grunder och omfattar bland annat gemensamma produkter
och tjänster, gemensam symbol samt nytillkomna kompetens- och kvalitetskrav (Ålems Sparbanks årsredovisning, 2007). Det var första gången som vissa sparbanker inte klarade av att uppfylla de krav som Swedbank ställde, säger Stenberg. Hägg är övertygad om att vi i framtiden kommer att få se flera sparbanker kuva sig efter Swedbanks krav och gå ihop till större enheter eller direkt förvärvas utav Swedbank själva. Det är något som redan har hänt i exempelvis Söderhamn där sparbanken numer ägs till 100 % av Swedbank (Swedbank årsredovisning, 2007). Stenberg är överens med Hägg och befarar att fler fall av sparbanker, helägda av Swedbank kan komma att finnas i framtiden.
”Det är bättre att ta staven och hoppa över ribban direkt”
Sven Franzén om att Swedbank successivt höjer kraven vid varje avtalsförhandling
Sätt ribban högt så det svider till rejält en gång istället för att höja i etapper efter varje avtal säger Franzén om att Swedbank ökar avtalskraven för varje period och att Sparbankernas Riksförbund, SR ställer sig bakom utan större invändningar. Sparbankerna sammantaget utgör cirka 25 % av Swedbanks totala affärsvolym3 (Swedbank årsredovisning, 2007) vilket kan tyckas borde ge dem en möjlighet att ha lite att säga till om, om förbundet bara satte ned foten, säger Franzén. Tjernström säger att sparbankerna är väldigt beroende utav SR som ska
representera dem. SR bildades 1985 av ett antal mindre och mellanstora sparbanker och kallade sig då för Fristående sparbankers riksförbund med uppgift att stå fria i den pågående utvecklingen mot de växande och dominerande bankenheterna. SR:s huvudsakliga mission var att upprätthålla närheten till och samverkan med olika centrala sparbanksorgan och Föreningssparbanken, idag Swedbank (Eriksson, 2005). I likhet med Silvers citat så är det svårt att på några få rader konkret beskriva sparbankernas och Swedbanks förhållanden till varandra. I korthet så är sparbankerna i princip helt beroende av storebror Swedbanks tillhandahållna tjänster och vid Swedbanks förhandlingar är det SR som fungerar som förhandlingsorgan (Eriksson, 2005). Vid senaste förhandlingarna, där som tidigaste nämnts, 13 sparbanker inte fick avtal sa SR ok till Swedbanks krav. Det kan tyckas snopet och jag ges intrycket av att SR mycket väl kan ha blivit överkörda av Swedbank och kapitulerat väl lättvindigt.
En förhandlingsorganisation måste finnas som nätverk, samordnare och sammanhållande länk (Eriksson, 2005), men att sparbankerna är så pass splittrade i sin inställning till Swedbank gör det svårt för förbundet att fungera maximalt säger Stenberg. Sparbankerna kan inte komma till Swedbank var och en för sig menar han. Tjernström berättar att sparbankerna skiljer sig åt med att vissa är väldigt ”pro Swedbank”, alltså har ett väldigt nära samarbete med dem medan andra är mer ”anti Swedbank”, det vill säga lite mer avståndstagande gentemot dem. Det bästa hade varit att samla ihop alla fristående sparbanker och därigenom ställa krav på Swedbank säger Tjernström. Franzén är inne på samma spår som sin kollega i Mönsterås och talar också om vissa sparbankers distans till Swedbank och andra banker som nästan helt slutits upp i dem rent praktiskt, något som Hägg befarar kan leda till svårigheter. Att komma i en splittrad skara likt en svensk riksdag där sparbanker finns lokaliserade i såväl högra som vänstra periferin och allt mitt emellan ser inte jag som en optimal lösning för att ställa krav. Ett starkare förbund där sparbankerna sluter upp i enad trupp ser ut att behövas. Från
sparbankernas håll verkar mer resurser till förbundet stå till bjuds och att ta tillvara på detta erbjudande verkar vara en lösning som skulle tillfredställa flera av mina informanter. Sparbankerna har sagt att de kan ställa upp med mer resurser i form av ekonomiska medel (Tjernström & Franzén), vilket kommer att behövas i framtidens SR (Eriksson, 2005). Ett
3
Affärsvolym är ett vanligt mått som beskriver bankens totala verksamhet. Affärsvolymen utgörs av den totala in- och utlåningen i egen portfölj samt förmedlade volymer utav främst krediter och fondprodukter.
starkare förbund är ett måste för att bättre kunna möta Swedbank säger Tjernström och såväl Franzén som Stenberg och Petersson håller med. Ett mer enhetligt SR är också nödvändigt för att kunna ställa krav på Swedbank så som Swedbank ställer krav på sparbankerna tycker de och Franzén tycker att en åtgärd i rätt riktning vore att ha flera anställda med betalt i
förbundet. Ska en samstämmighet nås mellan dem och Swedbank måste SR veta vad de vill menar Franzén. SR som förhandlingsorgan har sedan starten 1985 regelbundet tampats med besvärliga frågor och dito balansgång, kanske inte minst i interna relationer. Hur förbundet ska lösa medlemsbankernas splittrade inställning till SR och Swedbank är fortfarande en av förbundets huvudfrågor. Att mer resurser behövs för att förbundet på sikt inte ska gröpas ur ekonomiskt, är en insikt som måste finnas med (Eriksson, 2005), vilket även informanterna och jag själv är eniga om.
”Föreningssparbanken vet att sparbankerna kommer tillbaka med jämna mellanrum och vill diskutera olika avtal och då är det Föreningssparbanken som kan vrida på kranen i den takt de själva önskar Därför borde
förbundet vässa upp sig och förhandla med andra alternativ vid sidan om”
Bengt Eriksson kommenterar Föreningssparbankens (Swedbanks) grepp om sparbankerna vid förhandlingar (Boken om FSR 2005, sid. 316-317)
Var och en för sig är sparbankerna storleksmässigt knappt märkbara för Swedbank. Enade utgör de en ganska viktig del i deras verksamhet. Sparbankerna har för vana att inte lägga ner sin verksamhet utan istället slå sig samman vid kriser (Eriksson, 2005). Senast i raden är Sparbanken Eken som är en sammanslagning av sex stycken sparbanker i Småland och Blekinge (Sparbanken Eken broschyr, 2007) som kommer att fortsätta samarbeta med Swedbank. Med tanke på sparbankernas historia i att inte lägga ned sin egen verksamhet så skulle det kunna ses som att Swedbank inte räds att ställa krav då detta istället leder till samarbete med en större bank än flera mindre. Swedbank hoppas nog på större enheter hos sparbankerna så man vet aldrig säger Stenberg. Att bryta sig fria likt Sparbanken Finn och Gripen är en möjlighet om inte annorlunda avtal skrivs vid nästa förhandling. Det skulle till och med kunna vara så att parterna på sikt går skilda vägar (Silver) och Swedbank kan då gå miste om en stark partner och veteran i gamet.
3.4 Slutledning kapitel
En summering av de 4 F:en (Förordningar, Finansinspektionen, Följeslagaren och Förbundet) ger vid handen att de alla fyra var för sig utgör en starkt påverkande faktor på sparbankernas framtid. Tillsammans blir de naturligtvis av en avgörande betydelse för i alla fall de minsta sparbankernas överlevnad. Man kan emellertid genom informanterna skönja ljusstrimmor i mörkret och samtliga ser en framtid, om än annorlunda, där det gäller att ta till vara på det positiva i förändringarna i omvärlden och se möjligheter istället för hinder.
__________________________________________________________________________
4 Sparbankernas framtida utseende
I det här kapitlet kommer att beskrivas hur omvärlden möjligen kan påverka sparbankernas framtida utseende, från bankstorlek och företagsform till personal och servicekanaler __________________________________________________________________________
4.1 Framtiden visar på större banker
Historiskt sett har sparbankerna alltid varit små, säger Franzén. I framtiden kommer de att behöva vara betydligt större. Bankstorleken i form av personal och affärsvolymer är vida skilda från de största sparbankerna till de riktigt små. Sett till 2007 så hade exempelvis Sparbanken 1826 i Kristianstad en affärsvolym på cirka 34 miljarder kronor (Sparbanken 1826 årsredovisning, 2007) medan Sparbanken Gotlands dito var på cirka 900 miljoner kronor (Sparbanken Gotlands årsredovisning, 2007). Upp emot 15-20 miljarder kronor i affärsvolym och kanske mer än så är inte alls omöjligt spekulerar Franzén om framtidens storlek. Det skulle också ge möjlighet till bättre specialistfunktioner som att ha personal specialiserade på de olika affärsområdena, säger han. En rimlig siffra på antalet anställda i framtidens sparbank anser Franzén kan ligga på 150 huvuden om inte mer. Tjernström klurar lite på storleken men anser inte alls att det är omöjligt att inom 5-10 år kommer sparbankerna att kräva en
personalstyrka på upp emot 60 stycken per bank, och affärsvolymer på i alla fall 8-10 miljarder kronor anser han absolut är rimligt. Likt Franzén är Tjernström inne på att behovet av specialister på de olika områdena kommer att öka i framtiden och att det inte finns
utrymme för det, sett till storleken på dagens sparbanker. Petersson och Stenberg är mer blygsamma och spekulerar i en framtid om 5-10 år. Rent generellt kommer antalet sparbanker med 40-100 anställda att öka inom en femårsperiod anser Silver. Att det blir fler sparbanker som kommer att ha fler anställda kommer i så fall att vara till priset av mindre antal kontor säger han.
Jag kan inte annat än se att bankstorleken i framtiden kommer att öka om än att det varierar i vilken utsträckning om man lyssnar på mina informanter. Att svaren varierar så pass anser jag beror på mina informanters skilda åsikter och inställningar till sammanslagningar sparbanker emellan. Då den framtida sparbanksstrukturen behandlas i ett senare avsnitt i uppsatsen kommer jag inte att gå in ytterligare på det nu. Att ställa frågor om framtiden är en relativ fråga och informanterna kan ha tolkat framtidsperspektivet olika. Det har ändå gett en fingervisning på åt vilket håll sparbankerna är på väg och alla tecken tyder på större banker vad avser personal och volymer. Det ska dock tas i betänkande att mycket hänger på hur Swedbank väljer att utforma kraven inför nästa avtal, vilket tas upp av både Stenberg och Petersson. Deras uppfattning är att framtida krav på volymer och personal kan bli hårda för de mindre bankerna men allt beror på förhandlingarna i juli 2011, något som även Tjernström medger är en direkt avgörande faktor.
Att specialistkunskaper inom respektive affärsområde i princip kommer att vara ett krav i framtiden står klart och tydligt hos informanterna. Likaså ser de svårigheten med hur
sparbanker med ett fåtal anställda ska lösa denna uppgift. Franzén låter övertygande när han talar om 150 anställda men övriga tillfrågade är lite mer återhållsamma på denna punkt. Att sparbankerna kommer att öka i volymer och personal baserar jag på historiska fakta som årligt stegrande volymökningar och nyanställningar (Ålems Sparbanks årsredovisning, 2007), informanternas egen övertygelse, krav från nya regelverk, Swedbanks avtalskrav samt inte
