Örebro universitet
Institution för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
C-uppsats - 15 hp Hösttermin 2020
Covid-19-pandemins påverkan på äldre
__________________________________
Omställningar och nya reflektioner som en konsekvens av
pandemin - en kvalitativ studie
Författare:
Jasin Nawrozi Mattias Tiderman Handledare:Örebro universitet
Institution för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
C-uppsats - 15 hp Hösttermin 2020
Covid-19-pandemins påverkan på äldre
__________________________________
Omställningar och nya reflektioner som en konsekvens av pandemin
- en kvalitativ studie
Jasin Nawrozi och Mattias Tiderman
SAMMANFATTNING
Syftet med föreliggande studieprojekt var att undersöka hur Covid-19-pandemin påverkat intervjupersonernas vardagsliv och sociala relationer samt deras sätt att reflektera över livet och framtiden. Vår teoretiska utgångspunkt var Lars Tornstams teori om gerotranscendens. Det empiriska datamaterialet som framkommer i denna studie har införskaffats genom intervjuer med sex äldre kvinnor. I resultatet kom vi fram till att denna pandemi har inneburit vissa omställningar i intervjupersonernas vardagstillvaro, sociala relationer samt nya reflektioner kring livet och framtiden. Som en konsekvens av pandemin har de flesta intervjupersoner undvikit stadens centrum och börjat handla via internet, avstått från att göra vissa aktiviteter som de brukade göra innan pandemin samt börjat sysselsätta sig med andra vardagssysslor. Intervjupersonerna har träffat sina närstående och vänner i mindre utsträckning under denna pandemi och istället haft kontakt med dem via telefon och/eller Facetime. Som en konsekvens av pandemin har intervjupersonerna börjat reflektera kring Covid-19-pandemin och dess konsekvenser för den enskilda individen och samhället i stort.
Örebro university
School of Law, Psychology and Social Work Social Work Programme
C-thesis - 15 hp Autumn 2020
The impact of the Covid-19 pandemic on the elderly
__________________________________
Adjustments and new reflections as a consequence of the pandemic -
a qualitative study
Jasin Nawrozi och Mattias Tiderman
ABSTRACT
The purpose of this study has been to study how the Covid-19 pandemic has affected our interviewees daily life, their social relationships and their way to reflect on their lives and the future for themselves and their children and grandchildren. Our applied theory has been the Theory of Gerotranscendence developed by Lars Tornstam and its components. The empirical data has been gathered through interviews with six older women. In our results we saw that the pandemic has caused some changes in our interviewees daily life, their social relationships and their personal reflections about life and the future. As a consequence of the pandemic most interviewees have stayed away from the inner parts of town and other activities they used to participate in before the pandemic as well as do their shopping over the internet. Our interviewees have met their friends and family members less during the pandemic and instead upheld contacts through phone calls and or facetime. Another consequence of the pandemic is that the interviewees has begun reflecting upon how the pandemic will affect the individual and society at large.
Keywords: COVID-19, pandemic, gerotranscendence, elderly, social networks, social
FÖRORD
Först vill vi tacka intervjupersonerna i vår studie för deras engagemang och tid i vår studie. Även uppskattar vi de intressanta samtal vi haft under intervjuerna. Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare Christina Hjorth Aronsson. Aldrig har vi träffat en lärare som svarat på mail och gett feedback lika snabbt som Christina har gjort. Hennes handledning har varit ett stort stöd under hela studiens process, hennes kunskaper och konstruktiva kommentarer har hjälpt mycket i arbetet. Handledningen vi fick från Christina har inte bara höjt kvalitén av vår studie utan också medfört nya kunskaper som vi kommer att ha nytta av i framtiden.
Jasin Nawrozi och Mattias Tiderman
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 1
1.1. Problembeskrivning 1
1.2. Syfte och frågeställningar 2
1.3. Definition av begrepp 2
2. TIDIGARE FORSKNING 2
3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 4
3.1. Gerotranscendensutveckling 4
3.2. Den kosmiska dimensionen 4
3.3. Personliga och sociala relationer 5
3.4. Jaget-dimensionen 6
4. METOD 6
4.1. Litteraturanskaffning 6
4.2. Datainsamlingsmetod 7
4.3. Urval och urvalsmetod 8
4.4. Genomförande av analys 8
4.5. Forskningsetiska överväganden 8
4.6. Studiens tillförlitlighet 9
4.6.1. Äkthet 9
4.6.2. Tillförlitlighet 9
5. RESULTAT OCH ANALYS 10
5.1. Omställning i vardagen 10
5.1.1. Undvika stan och handla via internet 10
5.1.2. Meningsfull sysselsättning 11
5.1.3. Aktiviteter i ändrade former 11
5.1.4. Analys 12
5.1.5. Slutsats 13
5.2. Omställning av sociala relationer 13
5.2.1. Omställning över tid 14
5.2.2. Relation till bekanta 14
5.2.3. Analys 15
5.2.4 Slutsats 16
5.3. Nya reflektioner som en konsekvens av pandemin 16
5.3.2. Samhället 17
5.3.3. Analys 17
5.3.4. Slutsats 19
6. DISKUSSION 19
7. METODDISKUSSION 22
8. FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING 23
9. LITTERATURFÖRTECKNING 24
10. BILAGA 25
10.1. Intervjuguide 25
1
1. INLEDNING
Covid-19-pandemin har drabbat Sverige det senaste halvåret och pandemin har inneburit en hög dödlighet och isolering bland äldre. Coronavirus 2 (SARS-CoV-2) tillhör Coronavirusfamiljen, vilket orsakar sjukdomen Corona [eng. Coronavirus Disease (COVID-19)]. Coronaviruset orsakar en allvarlig luftvägssjukdom som förorsakar andningssvårigheter. Det första fallet av Coronaviruset upptäcktes i Wuhan, Kina, i december 2019, viruset spreds snabbt över hela världen och Världshälsoorganisationen (WHO) klassade sjukdomen som en pandemi den 11 mars 2020 (Okan m.fl., 2020). Covid-19 har påverkat nästan alla samhällsgrupper mer eller mindre. Det första bekräftade fallet av Coronavirus i Sverige upptäcktes i Jönköpings län den 31 januari 2020 (Krisinformation.se). Det första dödsfallet kopplat till Covid-19 i Sverige rapporterades på Karolinska universitetssjukhuset den 11 mars 2020 (Läkartidningen.se, 2020). Covid-19 och nationella restriktioner har påverkat och påverkar alla samhällsgrupper inklusive äldre i mer eller mindre utsträckning. Som en åtgärd att begränsa smittspridningen har Folkhälsomyndigheten (FHM) kommit ut med olika rekommendationer och uppmaningar. I Sverige har FHM uppmanat och uppmanar riskgrupper inklusive personer som är 70 år och äldre att bland annat begränsa sina nära kontakter och hålla avstånd samt undvika platser med åtskilliga människor. FHM uppmanar riskgrupper inklusive äldre att hålla kontakt med familjemedlemmar, släkt och vänner på andra sätt som exempelvis telefon- och videosamtal eller träffas utomhus (FHM, 2020). Mot bakgrund av det anförda har vi i denna studie valt utföra kvalitativa intervjuer med sex personer som är 70 år och äldre för att studera hur de påverkats av Covid-19.
1.1. Problembeskrivning
En vetenskaplig fråga som väckts globalt till följd av den nya Covid-19-pandemin är hur den påverkar våra liv. Frågan handlar inte bara om hur den påverkar vår vardag utan även vilken effekt Covid-19 haft på folks sociala relationer sam hur pandemin påverkar våra tankar om livet och framtiden. I tidigare forskning framkommer att denna pandemi för vissa äldre lett till psykiska påfrestningar som ökad social isolering, uppkomst eller förvärring av psykiska besvär såsom stress, ångest och depression (Meisner m.fl., 2020). FHM:s uppmaningar till personer som är 70 år och äldre att begränsa sina nära kontakter, hålla avstånd, undvika platser med åtskilliga människor och den ökade risken för att hälsan allvarligt skadas av sjukdomen gör gruppen särskilt utsatta av pandemin. Då rekommendationerna från FHM om social distansering särskilt gällt personer som är 70 år eller äldre är det särskilt intressant att undersöka hur den gruppen upplevt pandemin. I Sverige bor ungefär 1,6 miljoner personer som är 70 år eller äldre vilket utgör 15,5% av den totala befolkningsmängden (SCB, 2020). En studie om vad Covid-19-pandemin inneburit för äldre anser vi är relevant för ämnet då det kan tillhandahålla en bättre förståelse om hur pandemin påverkat äldres vardagsliv, sociala relationer och reflektioner om livet och framtiden. Studien blir relevant i socialt arbete eftersom den ger en någorlunda bra bild över vilka behov de äldre har till följd av pandemin, något som är viktig kunskap i hemtjänst, vid äldreboenden liksom för äldre som lever ett självständigt liv. Med hjälp av denna studie, även om den inte blir representativ för hela äldre befolkningen, kan man förstå äldres eventuella sårbarheter vid kriser, något som kan ge en vägledning om hur vi ska förbereda oss för att minimera risken för att äldre får psykosociala påfrestningar av den rådande pandemin eller framtiden.
2
1.2. Syfte och frågeställningar
Syftet med föreliggande studie är att göra en kvalitativ intervjuundersökning med sex personer 70 år och äldre om hur de hanterat sina liv under Covid-19-pandemin samt hur pandemin påverkat deras tillvaro och vardag. Syftet bryts ner i följande frågeställningar:
● Hur har pandemin påverkat intervjupersonernas vardagsliv och tillvaro? ● Hur har pandemin påverkat intervjupersonernas sociala relationer?
● Har pandemin påverkat intervjupersonernas sätt att reflektera över livet och framtiden?
1.3. Definition av begrepp
Pandemi
Sverige och svenska myndigheter och politiska organisationer omfattar och tillämpar den definition av begreppet pandemi vilken formulerats av Världshälsoorganisationen (WHO) som Sverige är medlemsland i. Med pandemi avses en ny typ av influensavirus som sprids och smittar stora delar av världen (FHM, 2019, s. 5)
Äldre
FHM har framfört rekommendationer kring social distansering särskilt för personer 70 år eller äldre (folkhälsomyndigheten.se). Studier i ämnet använder begreppet elderly som är äldre på
engelska när de hänvisar till gruppen som FHM särskilt riktat sina riktlinjer till (Rambaree &
Nässen, 2020).
2. TIDIGARE FORSKNING
I detta kapitel presenterar vi några aktuella vetenskapliga studier, som är av relevans för denna studie och socialt arbete med äldre. Studierna är genomförda utanför Sverige och handlar om äldres reaktioner på denna pandemi och har hunnit publiceras under detta år.
Meisner m.fl., (2020) understryker att det finns vissa psykologiska utmaningar som en del äldre upplever till följd av pandemin, som exempelvis ökad social isolering och uppkomst eller förvärring av psykiska besvär exempelvis stress, ångest och depression. En del äldre har även börjat använda olika narkotiska substanser till följd av pandemin. I en tvärsnittsstudie (García-Portilla, m.fl. 2020), som gjordes i Spanien, framgår att hälften av de kvinnliga och en tredjedel av de manliga forskningsdeltagarna rapporterade känslomässig stress, som var kopplade till pandemin och nedstängning (eng. lockdown). De vanligaste reaktionerna hos båda könen var undvikande beteenden och depressiva besvär. När forskarna gjorde en jämförelse mellan äldre och yngre grupper så kom man fram till att äldre upplevde mindre stress och depression och enligt forskarna finns det två förklaringar till detta. Den ena förklaringen handlar om att äldre personer i den studien hade bättre socioekonomiska förhållanden i jämförelse med yngre, vilket kan möjligtvis ha mildrat den psykologiska effekten för dem, medan yngre kan ha haft oro över bland annat framtiden, ekonomin och
3
arbete/sysselsättning. Achdut m.fl. (2020) beskriver också att pandemin har bland annat skapat en slags osäkerhet i ungdomars tillvaro och lett till ekonomiska kriser över nästan hela världen. Pandemin har haft negativa effekter på bland annat ungdomars liv samt deras välbefinnande genom dess inverkan på till exempel deras arbetsmarknadsaktivitet. Enligt Achdut m.fl. bidrar bland annat arbete och sysselsättning till personlig identitet, mening i livet och koppling till sociala institutioner, och fungerar också som en källa till självkänsla och dessa faktorer kan förklara negativa effekterna av arbetslöshet som är en följd av pandemin. Den andra förklaringen till varför äldre upplevde mindre stress och depression i Spanien kan, enligt García-Portilla, m.fl. (2020), bero på att de hade bättre motståndskraft. Motståndskraft handlar om förmåga att anpassa sig inför påfrestande situationer som exempelvis trauma, tragedi, hot eller stressframkallande händelser (García-Portilla, m.fl., 2020). Äldre deltagarna har i allmänhet konfronterats med stressande och påfrestande situationer tidigare i livet i jämförelse med de yngre deltagarna. De äldre hade varit barn och ungdomar under det spanska inbördeskriget och detta kan ha gett dem bättre motståndskraft och följaktligen mildrat de psykologiska besvären hos dem under pandemin och nedstängning.
En brittisk studie som har varit särskild intressent utifrån vår studie är Brooke och Clark (2020) som framhåller att sociala medier och grannskap hjälpte deltagarna i deras studie, som var 70 år och äldre, att anpassa sig till hushållsisolering, social distansering och avskärmning som har varit en följd av pandemin och nedstängning. De medverkande i studien beskrev att de följde rekommendationer och skyddsåtgärder och de erkände att de ibland gjorde det i en omfattning som kanske inte varit nödvändigt. De uttryckte också att vissa inte följde rekommendationerna, vilket enligt dem riskerade förlänga pandemin. Deltagarna förändrade också sina beteenden när de genomförde aktiviteter utanför hemmet. Deltagarna i studien diskuterade även kring den ökade risken för att bli smittade eftersom en del inte följde distanseringsrekommendationerna, vilket enligt dem har varit irriterande, oroande och skrämmande. De människor som inte följde restriktionerna var enligt deltagarna själviska och oansvariga och deras ansvarslösa beteende skulle påverka andras liv negativt. Deltagarna beskrev också att en del inte höll distans när de var ute på sin dagliga promenad, detta kan ha gjort att de inte vågat komma ut och ta promenad. De började använda desinfektionsmedel för att skydda sig. En möjlig anledning till varför deltagarna följde restriktionerna var den brittiska regeringens betoning på risken för viruset för personer över 70 år. De började också använda sociala medier så som Facebook, WhatsApp, Facetime, Zoom och Skype och enligt dem så har dessa plattformar har varit viktiga för att bibehålla kontakten med vänner och familjemedlemmar. De använde också sociala medier för att stödja sina gamla vänner och familjemedlemmar snarare än att identifiera sig som gamla som behöver stöd. Trots pandemin och restriktionerna så diskuterade deltagarna kring att fortsätta leva och omfamna livet, de började istället titta på blommor och växter i trädgården. De uttryckte att de inte var beredda att dö eftersom det fanns många saker som de ville leva för och de ville i synnerhet inte dö på grund av regeringens inkompetens när det gäller hantering av pandemin. Brooke m.fl. (2020) beskriver att deltagarna i sin studie upplevde mindre dödsångest och detta kan, enligt forskarna, bero på bland annat deras höga nivåer av socialt stöd, eftersom socialt stöd kan leda till ökad självkänsla och tillhandahållande av en känsla av säkerhet och sammanhang, mening och struktur i tillvaron. Äldres dödsångest har, enligt Brooke m.fl. (2020), visat sig minska under deras livslängd och är lägre än medelålders och yngre generationer. Brooke m.fl. (2020) beskriver vidare att en annan hanteringsmekanism för att undvika tänka på den ständiga rädslan och risken, som var förknippade med pandemin, var behovet att hålla sig sysselsatta med något i hemmet. De äldre upplevde att de har haft ett bra liv och ansåg att de var lyckliga och priviligierade, men de uttryckte en oro för dem som inte var lyckliga. De som var lyckliga framhöll vikten av goda grannar, anhöriga och tillgång till internet samt leva i hus med
4
trädgård. Deltagarna reflekterade över sin livslängd och de dödliga följderna om de smittades av Coronaviruset, men de lydde restriktionerna för att minimera risken för att få viruset.
3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
I detta kapitel redovisas den teoretiska utgångspunkt som vi senare kommer analysera data från kvalitativa intervjuer med sex äldre med. I teorin om gerotranscendens förklaras hur vi människor till följd av åldrande utvecklas till att bli mer transcendenta. Teorin innefattar en förklaring till hur gerotranscendens leder till en positiv omdefinition av jaget och relationer till andra människor samt ett nytt sätt att förstå existentiella frågor på (Tornstam, 2011, s. 286). Gerotranscendens redogörs ytterligare nedan. Vi var intresserade att studera huruvida gerotranscendensutveckling skulle kunna vara något som påverkat intervjupersonerna i vår studies upplevelse av pandemin. Om gerotranscendensutveckling har en positiv påverkan på hur personer som är 70 år och äldre förhållit sig till omställningar till följd av pandemin blir gruppens reflektioner kring pandemin extra viktiga. Då det skulle betyda att gruppen till följd av sin gerotranscendensutveckling besitter nyttiga perspektiv som annars är otillgängliga för andra.
3.1. Gerotranscendensutveckling
För att analysera vårt material kommer vi använda Lars Tornstams teori om gerotranscendens. Tornstam (2011) summerar sin teori med att gerotranscendensutveckling innebär ‘’en omdefinition av jaget och relationerna till andra människor, och ett nytt sätt att förstå de existentiella frågorna’’ (s. 287). Utvecklingen börjar redan i tidig vuxenålder och fortsätter till ålderdomen. Processen kan tidvis sakta ner eller accelerera och påverkas av förhållanden i individens liv (Tornstam, 2011, s. 312). gerotranscendensutveckling förefaller enligt Tornstam vara en positiv utvecklingsprocess, som i bästa fall leder till ett kvalitativt högre mognadsstadium och ska inte misstolkas som något oönskat, patologiskt eller som ett negativt disengagemang (Tornstam, 2011, s. 312). Om förändringen som kommer med utvecklingsprocessen mot gerotranscendens misstolkas och skuldsätts kan det vara något som leder till att individen bromsar upp utvecklingen och hamnar i ett sammanbrottssyndrom. Ett sammanbrottssyndrom innebär att individen är förhindrad i sin utveckling mot gerotranscendens och kan kanske få individen att regrediera tillbaka till den gamla vanliga metavärlden. Detta kan leda till att individen utvecklar “depression, fruktan för både livet och döden, avsmak för sig själv och andra människor, samt en känsla av att livet runnit ifrån dem” (Tornstam, 2011, s. 300). Teorin om gerotranscendens delas upp dimensionerna jaget, kosmiska dimensionen och en förändrad innebörd av sociala relationer (Tornstam, 2011, s. 302ff). Dimensionerna delas sedan upp i ett antal komponenter som förklarar essensen och hjälper oss förstå hur gerotranscendensutveckling kommer till uttryck hos en åldrande individ (Tornstam, 2011, s. 302f). I det följande ger vi en redogörelse för de olika komponenter som Tornstam hävdar ingår i de olika dimensionerna. Komponenterna ska förstås som analytiska redskap för förståelse av den åldrande individens personlighet.
3.2. Den kosmiska dimensionen
Liv och död behandlar hur gerotranscendensutveckling leder till att rädslan för döden minskar
5
på ett mer bekvämt sätt med uppskattning för livet men med inställningen att det inte gör så mycket att dö då det är en naturlig del av livet.
Livets glädjeämnen innebär att gerotranscendensutveckling leder till en ökad förmåga att
kunna ta del av makrokosmos genom mikrokosmos. Små saker kan uppskattas och representera det större sammanhang de är en del av.
Livets mysterium innebär att gerotranscendensutveckling leder till en acceptans att det inte
finns rationella vetenskapliga förklaringar till allt. Vissa saker förblir mystiska och utvecklingen kommer med en rogivande insikt att allt inte går att förstå med vårt intellekt.
Tid och barndom är komponenten som beror hur gerotranscendensutveckling leder till att
definitionen av dåtid och nutid transcenderas. Minnen av vad som hänt känns nästan som att vara tillbaka där och då, med vetskapen att det inte är så. Tornstam beskriver hur likt lager av en lök finns alla åren tillgängliga inom en. När någon går in i minnen från barndomen så bearbetas nya saker vilket leder till en omtolkning av minnen, dvs vad som tidigare hänt.
Förhållandet till tidigare generationer förklarar att gerotranscendensutveckling leder till en
ökad känsla av samhörighet. Tornstam beskriver det med att ‘’den som tidigare känt sig som en ensam, isolerad prick i universum börjar känna sig som en länk i en kedja där det viktigaste inte är den enskilda länken (det egna livet) utan kedjan (det genom generationer fortgående livet)’’ (2011, s. 302).
3.3. Personliga och sociala relationer
Förändrad innebörd och betydelse av sociala relationer är komponenten som beskriver hur
gerotranscendensutveckling leder till en ökad selektivitet i valet av umgänge. Intresset att skapa ytliga relationer minskar och festliga sammankomster med främlingar väljs bort till förmån för umgänge med få nära vänner som man känner väl. Utvecklingen leder även till större behov av positiv ensamhet.
Medvetenhet om rollspelen i livet handlar om hur gerotranscendensutveckling medför en
förståelse att de finns en skillnad mellan jaget och de roller man spelar i vardagen. Utvecklingen leder ibland till en befriande insikt att roller är nödvändiga och behövs, ibland till ett behov att frigöra sig från roller som inte samstämmer med jaget.
Mogen emanciperad barnslighet berör hur gerotranscendensutveckling leder en bekvämlighet
i att överskrida onödiga sociala konventioner. Oskuldsfullt och spontant överskrids sociala regler utan att den vuxna skickligheten och omdömesförmågan överges.
Modern asketism berör hur gerotranscendensutveckling kommer med en insikt om att utöver
vad som uppfattas som en modern bekväm livsstil kan förmögenheter och materiella ting vara tyngande. Att göra sig av med överflödiga saker kommer med en lättnad.
Transcendent vardagsvishet är komponenten där gerotranscendensutveckling innebär en
insikt att frågan om vad som är rätt och fel är komplex och beroende av saker som inte finns vetskap om. Successivt ersätts bilden av vad som är rätt och fel med en uppfattning om att gränsen däremellan är flytande. Förändringen i bilden av vad som är rätt och fel resulterar i sin tur i minskad benägenhet att fördöma och döma andra samt att ge råd.
6
3.4. Jaget-dimensionen
Kroppstranscendens förklarar hur gerotranscendensutveckling leder till en medvetenhet och
ett hänsynstagande gentemot sin egen kropp. Ett exempel skulle kunna vara att gå promenader för sin hälsa men inte överarbeta kroppen. Kroppstranscendens handlar inte om en fixering vid den egna kroppen utan tvärtom ett behagligt accepterande av kroppens förutsättningar och utseende.
Självkonfrontation handlar om att gerotranscendensutveckling leder till en större insikt om
jaget, både dess positiva och negativa sidor samt att projicering av sina egna mörka sidor på andra minskar.
Självtranscendens innebär att gerotranscendensutveckling leder till ett mer altruistiskt sätt.
Utvecklingen är mest igenkännbar bland män; Tornstam anger att en möjlig förklaring kan vara att män är mer egoistiska till en början och därför har större utrymme att bli mer altruistiska med åldrande.
Ego-integritet innebär hur gerotranscendensutveckling leder till en ro i hur livet har blivit.
Upplevelsen av mening och sammanhang i sitt liv utvecklas och blir starkare. Tornstam hävdar att tillståndet kan leda till ett behov av lugn och ro i kontemplativ ensamhet.
Minskad självcentrering handlar om en balansering av självkänslan. Utvecklingen kan
innebära att en person med grandios självbild blir mer ödmjuk medan en person med låg självkänsla utvecklas i att värdera sig själva mer.
4. METOD
I detta kapitel presenterar vi tillvägagångssättet vid litteraturanskaffning samt denna studies datainsamling-, urvals- och analysmetod. Därefter diskuterar vi kring forskningsetiska överväganden och studiens tillförlitlighet.
4.1. Litteraturanskaffning
De internationella vetenskapliga artiklar som förekommer i denna studie har inhämtats från databaserna Social Services Abstracts och Primo i Örebro universitetsbibliotekets hemsida. Litteratursökningen har skett under december 2020. De sökord som användes är: older people* 19* mentalt health*; older people* 19* wellbeing*; older adult* covid-19* wellbeing*; The impact of Covid-19 and restrictions on the quality of life for older adults; older adult* mental health* wellbeing*. Vid anskaffning av artiklarna har vi använt vissa exklusion- och inklusionskriterier, detta med syftet att komma åt de studier och den forskning som var av relevans för föreliggande studieprojekt. De olika kombinationer av sökorden resulterade i minst 100 artiklar, vi valde ut de artiklar som handlade om hur äldres vardag och tillvaro samt livskvalité påverkades av pandemin. Vi exkluderade artiklar som inte var expertgranskade (Peer-reviewed). Vi har också en artikel som inte handlar om äldre. En anledning till varför vi har den artikeln var att utveckla och stärka resonemang i en annan studie.
7
4.2. Datainsamlingsmetod
Då syftet med föreliggande studie har varit att studera äldres (70 år och äldre) uppfattningar och upplevelser av pandemin så har kvalitativ metod använts som analysinstrument. En av fördelarna med den tillämpade metoden är att forskaren kan inhämta detaljerade och välgrundade beskrivningar om verkligheten utifrån intervjupersonernas perspektiv samt försöka generera mening ur deras erfarenheter samt ”avslöja deras levda värld som den var före de vetenskapliga förklaringarna” (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 17). Då den kvalitativa forskningen fokuserar på att inhämta välgrundade beskrivningar av intervjupersonernas upplevelser och uppfattningar av pandemin så har vi inspirerats av hermeneutisk ansats för att tolka deras utsagor. Detta då för att göra teorigrundade tolkningar av intervjupersonerna i vår studie s upplevelser av pandemin. I motsats till det positivistiska forskningsidealet försöker hermeneutiken skapa en förståelse genom att tolka de kvalitativa data som framkommit exempelvis genom intervjuer och observation. Hermeneutik är lämpligt att använda när forskaren är intresserad av att komma åt deltagarnas subjektiva upplevelser av något samt när respondenterna ska ges mer utrymme att uttrycka sig om ett fenomen (Westlund, 2009, s. 62). Kvale m.fl. (2014, s. 74) beskriver att det centrala inom den hermeneutiska ansatsen är tolkning av meningar som är relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Med utgångspunkt i vår teori med komponenter har vi analyserat och tolkat intervjupersonerna i vår studie s utsagor gällande den rådande situationen, vilken innebär en samhällelig kris. Under utbildningens gång har vi fått en förförståelse om att äldre kan vara en sårbar grupp i samhället. Inför intervjuerna tänkte vi att pandemin skulle kunna inneburit omställningar för äldre som gjort gruppen mer sårbar.
Det empiriska materialet i föreliggande studie bygger på sex semistrukturerade intervjuer. En semistrukturerad intervju handlar om att forskaren/intervjuaren utgår från en intervjuguide, som innehåller en rad olika generella frågeområden samt att intervjuaren har möjlighet ändra på ordningsföljden mellan frågorna och följa upp med följdfrågor för att få fram förtydliganden. Intervjuerna ägde rum måndag och onsdag, vecka 48, via telefon på grund av rådande omständigheter. I vår intervjuguide (se vår intervjuguide i sin helhet i bilaga) hade vi generella och öppna frågeområden om hur intervjupersonerna i vår studie påverkades av pandemin. Vi inledde våra intervjuer med att ställa bakgrundsfrågor och därefter ställde vi en väldigt öppen fråga om hur de påverkats av pandemin. Då våra intervjuer var semistrukturerade ställde vi ytterligare frågor utöver dem som återfinns i vår intervjuguide. När intervjupersonerna i vår studie kom med korta svar så bad vi dem att utveckla dem för att få detaljerade beskrivningar. Vi använde oss även av så kallad parafrasering under intervjuerna. Med parafrasering menar Rökenes och Hanssen (2007, s. 278) att kontrollera om intervjuarens eller samtalsledarens förståelse korresponderar med det som intervjupersonen förmedlar. Generellt sett tyckte vi att intervjupersonerna i vår studie höll sig till ämnet. Vi var också beredda att ta kontrollen om vi bedömde att intervjupersonerna i vår studie lyfte fram saker och ting som var ovidkommande utifrån vårt syfte och våra frågeställningar. Med samtycke från intervjupersonerna i vår studie spelade vi in intervjuerna med inspelningsutrustning som vi lånade på IT-service på Örebro universitet. I transkriberade intervjuerna hade vi bara den första bokstaven av intervjupersonernas förnamn samt ålder. Det fanns inga andra uppgifter som skulle riskera avslöja deras identitet, om intervjumaterialet hamnade hos obehöriga.
8
4.3. Urval och urvalsmetod
I denna studie har sex kvinnor mellan åldrarna 70 och 82 år medverkat. Vårt syfte var inte att enbart intervjua äldre kvinnor utan vi ville intervjua de äldre som vi fick tag på oavsett kön. Intervjupersonerna i vår studie har inte hemtjänst eller liknande. Då intervjupersonerna i vår studie enbart är äldre kvinnor kan det påverkat studiens resultat, eftersom det finns forskning (se t.ex. Zebhauser m.fl. 2014) som framhåller att kvinnor klarar isolering och ensamhet bättre än män. Vi kom i kontakt med intervjupersonerna i vår studie genom en pensionärsorganisation. Först kontaktade vi en i den organisationen och genom denna intervjuperson kom vi i kontakt med ytterligare fem personer, som vi bedömde skulle kunna delta i vår undersökning. Den urvalsmetod som ligger till grund för val av intervjupersonerna i vår studie är så kallad snöbollsurval, som i viss bemärkelse blir ett slags bekvämlighetsurval. Snöbollsurval innebär att forskaren initialt väljer en liten grupp personer, som bedöms kunna vara av intresse utifrån studiens syfte och frågeställningar och därigenom komma i kontakt med ytterligare personer (Bryman, 2017, s. 245). Snöbollsurval är en typ av målstyrt urval, vilket betyder att forskaren inte väljer sina forskningsdeltagare på slumpmässig basis. Vi ringde till respektive intervjuperson för att boka tid för intervju i mitten av vecka 47. Trots urvalsstorleken anser vi att vårt intervjumaterial har gett en rättvis bild över äldres upplevelser och uppfattningar av pandemin. Vi upplevde att intervjupersonerna i vår studie var öppna och gav detaljerade beskrivningar om hur de hade påverkats av pandemin. Vi vill också framhäva att deltagarna i denna studie varit mycket engagerade och positiva till att medverka i undersökningen. Två intervjupersoner kontaktade oss efter intervjuerna för att tillägga ytterligare saker. Intervjuerna tog mellan 30 och 40 minuter.
4.4. Genomförande av analys
I denna studie har vi utgått från en abduktiv ansats genom vilken har vi genomfört en analys av vårt datamaterial. Enligt Fejes och Thornberg (2009, s. 24) innebär abduktiv ansats att forskaren pendlar mellan deduktion och induktion utan att fullt tillämpa någon av dem. När forskaren använder sig av en abduktiv ansats rör han sig mellan teori och empiri och låter förståelsen successivt ta form. Innan själva analysen gick vi igenom alla våra intervjuer för att få en helhetsbild över intervjupersonernas utsagor och sedan valde vi ut delar som var relevanta utifrån respektive undersökningsfråga. När vi var klara med sortering av data gick vi igenom de olika komponenter som finns i Tornstams teori om gerotranscendens. Detta då för att vi ville undersöka i vilken utsträckning de olika komponenterna får empiriskt stöd i våra intervjudata. De komponenter som fick empiriskt stöd i vårt datamaterial är: livets glädjeämnen, ego-integritet, transcendent vardagsvishet, förändrad innebörd av sociala relationer, minskad självcentrering, självtranscendens, livets mysterium samt liv och död. För andra komponenter, såsom kroppstranscendens, modern asketism, mogen emanciperad barnslighet, medvetenhet om rollspelen i livet, förhållandet till tidigare generationer, tid och barndom, hittade vi inte empiriskt stöd för i intervjupersonernas utsagor. Med utgångspunkt i de komponenter som vi hittade stöd för i våra data analyserade och tolkade vi intervjupersonernas resonemang gällande pandemin.
4.5. Forskningsetiska överväganden
Forskning ärnödvändig i vårt samhälle och då den kan hjälpa oss att förstå och förklara olika fenomen i samhället samt hur dessa fenomen uppstår och förhåller sig till varandra (Vetenskapsrådet, 2017). Vid bedrivandet av forskning är det viktigt förhålla sig till olika
9
forskningsetiska principer, detta för att skydda medverkande individer från skada och kränkning samt värna om deras integritet och människovärde (Kalman & Lövgren, 2019). En grundbult i utformandet av vår studie har varit det forskningsetiska individskyddskravet, vilket består av informations-, samtycke-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. Det första och andra kravet faller under uttrycket informerat samtycke, vilket betyder att forskaren underrättar forskningsdeltagarna om det allmänna syftet med studien samt att deras deltagande är frivilligt i undersökningen och att de har rätt att dra sig ur forskningsprojektet när som helst (Kvale fl., 2014, s. 107). Konfidentialitetskravet handlar om att hantera deltagarnas uppgifter konfidentiellt samt data som riskerar att identifiera de medverkande ska inte publiceras i arbetet (Bryman, 2017, s. 170; Kvale m.fl. 2014, s. 109). Nyttjandekravet innebär att använda deltagarnas utsagor enbart i forskningssyfte (Bryman, 2017, s. 171). Innan genomförandet av intervjuerna skickades ett informationsdokument avseende vår studie via E-post till alla intervjupersoner (se dokumentet i sin helhet i bilaga). Innan vi skulle intervjua tillfrågades samtliga om de hade tagit del av informationen i dokumentet som skickades via E-post, vilket alla gjorde det och alla var införstådda om vad deltagande i undersökningen innebär. För att värna om intervjupersonernas integritet har vi inga personuppgifter i vår studie som riskerar avslöja deras identitet. Vi spelade in våra intervjuer i en inspelningsutrustning som vi lånade på IT-service på Örebro universitet. En anledning till varför vi lånade utrustning var att minimera risken för att inspelade data hamnar i orätta händer och således avslöja intervjupersonernas identitet. I transkriberade intervjuer hade vi bara den första bokstaven av intervjupersonernas förnamn samt ålder. I vårt resultat har vi presenterat vårt empiriska material på ett sådant sätt som inte riskerar avslöja intervjupersonerna i vår studie. Transkriberade och inspelade intervjuerna kommer att raderas så fort vi har fått den slutgiltiga bedömningen av vårt arbete.
4.6. Studiens tillförlitlighet
Bryman (2017, s. 467) beskriver att det finns två grundläggande kriterier för bedömning av kvalitativ undersökning, nämligen äkthet (authenticity) och tillförlitlighet (trustworthiness).
4.6.1. Äkthet
Bryman (2017, s. 470) beskriver att äkthet inbegriper kriterierna rättvis bild, ontologisk, katalytisk, pedagogisk och taktisk autenticitet. Det första kriteriet innebär om undersökningen ger en tillräckligt rättvis bild av intervjupersonernas synpunkter och uppfattningar om det fenomen som forskaren avser att studera. Ontologisk autenticitet handlar om huruvida undersökningen hjälper deltagarna i studien att förstå sin situation och den miljö som de lever i. Pedagogisk autenticitet handlar om huruvida undersökningen har bidragit till att andra medverkande får en bättre bild över hur andra personer i den miljön uppfattar saker och ting. Katalytisk autenticitet innebär om undersökningen har gjort att deltagarna i den kan förändra sin situation. Taktisk autenticitet handlar om huruvida undersökningen gjort att de som medverkat i den fått möjligheter att vidta de åtgärder som krävs.
4.6.2. Tillförlitlighet
Enligt Bryman (2017, s. 467) består kriteriet tillförlitlighet av delkriterierna trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera. För att skapa trovärdighet i resultat i en undersökning är det viktigt att forskaren dels bedriver sin forskning i enlighet med de regler som finns och dels rapporterar sitt resultat till forskningsdeltagarna
10
för att se om denne uppfattat verkligheten på ett korrekt sätt. Överförbarhet handlar om i vilken utsträckning resultatet i en undersökning är hållbart i andra sammanhang eller i samma kontext vid ett senare tillfälle. Forskare som använder sig av kvalitativ forskningsmetod uppmanas göra fylliga/täta beskrivningar (thick descriptions) av de delar som ingår i en kultur. En fyllig beskrivning fungerar som ”en databas för andra personer med vars hjälp kan den bedöma hur pass överförbara resultaten är till en annan miljö” (Bryman, 2017, s. 465). För att kunna bedöma undersökningen i termer av pålitlighet ska forskaren anta ett så kallat granskande synsätt (auditing), vilket innebär att forskaren gör en fullständig och tillgänglig redogörelse av forskningsprocessen, forskningsfrågor, val av intervjupersoner, intervjuutskrifter, fältanteckningar, analysmetod och så vidare. Möjlighet att styrka och konfirmera handlar om att forskaren försöker genomföra sin forskning i god tro och att denne inte blandar in sina egna värderingar och teoretiska övertygelser.
5. RESULTAT OCH ANALYS
I följande kapitel besvaras studiens frågeställningar genom att vi först redovisar insamlade data från intervjuer. Därefter genomför vi en analys av våra intervjuer med utgångspunkt i Tornstams teori om gerotranscendens.
5.1. Omställning i vardagen
Som en konsekvens av pandemin upplever de flesta av intervjupersonerna att de har en ”tråkig” vardag då de exempelvis inte kunnat delta i bland annat föreningslivet och andra aktiviteter i den utsträckning som de brukade göra innan pandemin. Trots omständigheter och det rådande läget med ökad smittspridning och restriktioner så har de flesta av deltagarna en positiv inställning i sin vardag och försöker hitta ett slags meningsfullhet i den. De flesta framhåller att det inte finns något annat alternativ utan bara gilla läget. Av informanternas utsagor framgår inga indikationer på ångest och/eller depression. Informanterna tänker inte så mycket på Covid-19, detta handlar inte om att negligera Corona och dess risker och konsekvenser utan för att hålla humöret uppe. En intervjuperson berättar:
”Min tanke är ändå hela tiden, det gäller vara positiv och det gäller att ta reda på det som är kul och ägna sig åt det som är kul även om du inte kan göra allting nu så måste du hålla dig positiv och glad ändå. Annars går inget bra. Det är oerhört viktigt och sen är det skönt att ha någon krama och pussa, men nu har man inte det. Man får ta gosedjuren i sängen” (Kvinna 70 år).
5.1.1. Undvika stan och handla via internet
En förändring som har skett i vardagen till följd av pandemin är att de flesta av intervjupersonerna har undvikit att gå in i stan och gå i affärer. De som har varit i stan i mindre utsträckning beskriver att de flesta ungdomar inte förhåller sig till restriktionerna. Det är äldre själva som ska säga till att dra sig undan om någon kommer nära dem. De flesta av deltagarna beskriver att folk tog mer hänsyn i början av pandemin och numera är en del mindre försiktiga. En annan omställning som har skett i deltagarnas vardag under pandemin är att de flesta av informanter har börjat beställa exempelvis livsmedel och medicin via internet och de framhåller att det är bekvämt med varuleverans till hemmet. En av dem som går till butiken och handlar beskriver att detta skapar ett slags stress då hon måste planera i förväg samt att det finns vissa som inte förhåller sig till restriktioner i kön till kassan. Hon berättar:
11
”Jag handlar på Willys… Det är hemskt, jag ställer klockan halv sju och går hemifrån fem i 8 och affären öppnar kl. 8 och sen är jag i affären. Jag är superstressad. Jag tror tänk om jag blir smittad. Jag behöver inte handla för jag har folk som handlar åt mig, men nu vill jag handla. Då är jag stressad. Förut kunde man, oj nu fattas det lite banan eller lite mjölk, nu måste jag gå och handla. Det kan jag inte göra nu. Så det är inte kul, men man måste jo. Jag går till apoteket bara om det är tomt. Jag går som helst inte till andra affärer” (Kvinna 70 år).
En annan intervjuperson som brukade gå till butiken och handla i början av pandemin berättar att folk tog hänsyn på ett annat sätt och med tiden blev det mindre och denna intervjuperson anser att de flesta äldre följer restriktionerna i större utsträckning i jämförelse med ungdomar, då de äldre har en annan uppfostran. Intervjupersoner beskriver:
”Jag säger så här att den äldre generationen har en helt annan uppfostran…än vad den yngre generationen har. Vi är uppfostrade med det här med respekt, moral…” (Kvinna 82 år), medan en annan intervjuperson beskriver: “...jag tror att ungdomarna tror att de är odödliga, det här får inte jag. Det är svårt att säga, men jag tror det. Sen kanske att om inte föräldrar pratar med sina barn och ungdomar om allvaret och att de ska bete sig på ett bra sätt mot äldre då de är rädda och oroliga”
(Kvinna, 70 år).
5.1.2. Meningsfull sysselsättning
En annan omställning som har skett till följd av pandemin är att de flesta intervjupersonerna har börjat fylla sin vardag med annat i hemmet, som ger dem en meningsfullhet, ro samt glädje. Vissa av dem brukar exempelvis ta fram fotoalbum, sticka, lösa korsord eller/och baka bullar. En av informanterna beskriver att hon brukar ta fram bilder på sina barnbarn samt att hon har foton och almanackor överallt i köket och sedan får hon mycket bilder på sina barnbarn skickade till sin telefon. Två intervjupersoner uppger:
”…jag löser korsord, jag stickar, jag radar upp alla mössor, sockor och vantar som jag hade stickat, på sängen häromdagen så tog jag kort på det och skicka till min son, sen skrev jag såhär en liten, jag skrev något om att jag hade stickat” (Kvinna 72).
”Jag stickar, jag sitter här och gör det, och löser korsord och bakar. Jag bakar mycket, igår bakade jag över 100 saffransbullar och så delar jag med grannen. Jag gick in till grannen med fyra påsar, så gick jag till en annan tant som inte kan, jo hon kan baka men hon kan inte grädda brödet för hon törs inte ta ut plåtarna, det är så sorgligt, så ringde jag henne och så sade jag nu kommer jag med några påsar saffransbullar till dig, och då gråter hon. Hon blir jättelycklig, av glädje alltså. Kan jag göra det så gör jag det gärna det…” (Kvinna 72 år).
Intervjupersonerna i vår studie har hittat på sysselsättningar i hemmet som gett dem mening i vardagen.
5.1.3. Aktiviteter i ändrade former
Ytterligare en omställning som skett i de flesta av intervjupersonernas vardagstillvaro är att de avstår från vissa aktiviteter, detta för att inte riskera att bli smittade. Dessa personer brukade exempelvis sitta ute på restaurangernas eller fikens uteplatser med sina väninnor under sommaren eller träna på gymmet. Under hösten när smittspridningen ökade och det kom nya restriktioner så har vissa av deltagarna valt att umgås med bland annat sina väninnor och träna på ett annorlunda sätt. Två av dem som brukade gå på gymmet tar numera promenader regelbundet. En av dem som gick på gymmet beskriver att hon fick ont i knäet och hon tror att det troligtvis beror på att hon inte kunnat träna. Numera gör hon sina övningar
12
med hjälp av online instruktioner och hon känner en förbättring i knäet. En annan som brukade gå på restauranger och sitta på uteplatser med sin väninna har börjat umgås med henne hos henne eller i parker. Sammanfattningsvis, trots en tråkig vardag och nya omställningar när det gäller varuinköp, minskat deltagande i föreningslivet och andra aktiviteter försöker alla intervjupersoner att inte gräva in sig i den rådande situationen. De accepterar läget och har en förståelse. Några av informanterna beskriver:
”Man får gilla läget och göra det bästa utav det” (Kvinna 78 år), ”Man måste göra så bra som möjligt utav situationen” (Kvinna, 70 år), ”Jag vill på nåt sätt leva i nuet. Och inte oroas eller sånt där om vad som kommer att hända” (Kvinna, 81 år), ”Det är ju som det är. Så tänker jag. Man får leva med det”
(Kvinna 71 år).
5.1.4. Analys
Tornstam (2011, s. 302) definierar begreppet livets glädjeämnen, i den kosmiska dimensionen, ”som glädjen att uppleva makrokosmos i mikrokosmos” (Tornstam, 2010, s. 302). Med utgångspunkt i den beskrivningen tolkar vi det som att intervjupersonerna i denna studie försöker hitta glädje och meningsfullhet i de små sakerna som de gör i deras vardag under pandemin. De brukar exempelvis baka, lösa korsord, sticka eller ta fram fotoalbum på familjemedlemmar. Dessa ”aktiviteter” handlar inte bara om att fördriva tiden utan också att hitta meningsfullhet i sin ensamhet i dessa tider och den tomhet som pandemin förorsakat. En informant tog exempelvis bilder på de sockor, vantar och mössor som hon hade stickat och därefter skickade dem till sin son. Det kan tänkas att hon försöker med stickning framhålla att hon inte är passiv och inte vill bli/blir överväldigad av pandemin utan hon försöker visa upp en positiv bild av sin vardag under pandemin. En annan informant bakade mycket och sedan bjöd sina grannar på saffransbullar. Detta tolkar vi ge henne glädje och ro i vardagen och samtidigt kan det tänkas att hon känner en slags stolthet över att kunna baka i förhållande till vissa som inte har möjlighet att göra, vilket kan ge henne självförtroende. Vidare tolkar vi det som att hon försöker åstadkomma glädje hos sina grannar genom att erbjuda dem bullar och därmed stärka grannskapet och gemenskapen. Trots omständigheter så försöker samtliga finna ro vardagen och bejaka den rådande situationen och livet precis som det är. Alla deltagare tog promenader. Det kan tolkas att äldre försöker visa för samhället att pandemin inte kan begränsa deras liv och vardag. Även om de inte kan göra vissa saker till följd av pandemin så kan det tänkas att de fyller tomrummet med bland annat promenader, baka eller sticka. De kanske vill utmana de stereotypa uppfattningar som vissa har om äldre.
Tornstam (2011, s. 303) beskriver vidare att äldre som har uppnått gerotranscendens har så kallad ego-integritet, vilket innebär att äldre accepterar livet oavsett allt annat. Till skillnad från tidigare perioder i livet upplever man sammanhang och mening. ”Detta är ett tillstånd som kräver lugn och ro i en positiv, kontemplativ ensamhet” (Tornstam, 201, s. 303). Med utgångspunkt i begreppet ego-integritet kan det tänkas att deltagarna i den här studien försöker hitta mening i vardagen på ett eller annat sätt trots att de exempelvis inte kunnat och fortfarande inte kan medverka i föreningslivet och andra aktiviteter samt umgåtts/umgås med sina familjer i den omfattning som var innan Covid-19. De uttrycker tydligt att det inte finns något annat alternativ under rådande omständigheter utan bara bejaka livet som det är. De flesta äldre som medverkat i föreliggande studien är ensamstående, vilket de har nämnt i intervjuerna men de har inte beskrivit ensamheten som ett problem. En av de ensamstående tyckte till och med att det är skönt att bo ensam eftersom det finns risk för konflikt och gräl om man är sammanboende.Den positiva och bejakande inställningen som intervjupersonerna i vår studie har till livet under pandemin kan tänkas, precis som Tornstam (2011, s. 303)
13
beskriver, inte har uppstått av ren tillfällighet utan detta tillstånd kan ha föregåtts av en begrundande (kontemplativ) ensamhet. Dessa äldre har mycket livserfarenheter och dessa erfarenheter samt deras nuvarande livssituation kan tänkas leda till en annorlunda reflektion jämfört med det de kanske gjort tidigare i livet. Vi tolkar det som att intervjupersonerna i vår studie tänker tillbaka på sina liv och kanske finner att de har levt ett lyckligt liv samt att deras tidigare erfarenheter kanske ger dem styrka och vilja att försöka få ut så mycket som möjligt av livet och sikta framåt. Avslutningsvis tolkar vi att livets glädjeämnen handlar inte enbart om att göra stora saker för att känna glädje, utan även små saker. Det är inte enbart stora saker som får en att känna sammanhang och mening.
Ett annat begrepp som Tornstam (2011, s. 303) använder i sin teori är transcendent vardagsvishet, vilket innebär att insikt om vad som anses vara rätt och fel successivt ersätts med uppfattning om att gränsen är flytande och detta resulterar i sin tur i minskad benägenhet att fördöma och döma andra samt ge råd. Av våra data framgick att de flesta intervjupersonerna har börjat undvika stadens centrum och butiker i större utsträckning och ett av skälen till detta är att finns en stor risk för att smittas. Det framgår också att ungdomar i synnerhet inte följer restriktionerna i den utsträckning som äldre gör. En intervjuperson beskriver att äldre uppfostrades och fick lära sig känslan för respekt och om moral medan en annan beskriver att det är föräldrar som bör prata om viruset och dess allvarlighet med sina barn. Med tillämpning av begreppet transcendent vardagsvishet gör vi tolkningen att äldre inte dömer eller fördömer den yngre generationen utan de bara ifrågasätter själva den uppfostran som dagens ungdomar får. En annan tolkning som kan vi göra utifrån dessa två intervjupersoner är att en del ungdomar inte kan kalkylera riskerna med Covid-19 och då är det viktigt att föräldrarna försöker informera dem och påminna om riskerna.
5.1.5. Slutsats
Den slutsats som vi drar är att intervjupersonerna som en konsekvens av pandemin fått en tråkigare vardag och tillvaro då de exempelvis inte kunnat delta i föreningslivet eller andra sociala evenemang som de annars skulle. De har förhållit sig till det genom att hålla sig sysselsatta med andra saker under dagarna. Som sysselsättning har intervjupersonerna till exempel bakat, stickat och tagit promenader. Intervjupersonerna har förståelse för omställningen som pandemin kräver då de uttrycker att det inte finns andra alternativ än att acceptera det rådande läget. De äldres omställning av sitt vardagsliv är i enlighet med vad Tornstam kallar för livets glädjeämnen (i den kosmiska dimensionen), eftersom de hittat mening och glädje i de små vardagssysslor som de sysselsätter sig med som att baka, sticka och gå på promenader. Intervjupersonernas resonemang om att acceptera tillvaron trots pandemin samstämmer med komponenten ego-integritet som ingår i Tornstams teori. intervjupersonerna i vår studie har en förståelse för ungdomars förhållningssätt under pandemin, även om vissa agerande bedöms mindre bra så dömer inte intervjupersonerna ungdomar. Istället för att döma ungdomarna så önskar intervjupersonerna att föräldrar informerat sina barn bättre om Covid-19. Förståelsen som våra äldre har ligger i linje med Tornstams komponent om transcendent vardagsvishet.
5.2. Omställning av sociala relationer
Covid-19 har för intervjupersonerna i vår studie inneburit att deras kontakt med sitt sociala nätverk i större utsträckning sker över telefon eller via funktioner som Facetime. Föreningsmöten för äldre som är aktiva i en eller flera föreningar är inställda alternativt sker
14
digitalt. Det finns skillnader i vilken utsträckning äldre begränsat möten ansikte mot ansikte med sitt sociala nätverk. Vissa äldre planerar inga träffar i person förutom personerna de lever tillsammans med, andra äldre planerar träffar i person med familj och närmare vänner. intervjupersonerna i vår studie som träffar sin familj de inte bor med och närmare vänner/väninnor gör det utomhus, under social distansering eller utomhus med social distansering. Två intervjupersoner uppger:
‘’Ja, man ska ta ansvar och jag har ju barnbarn, vi träffar inte dem heller. Vi hörs ju bara. Vi hörs vi telefon, SMS eller telefon” (Kvinna, 70 år).
“Sen kan man ju tänka såhär tack och lov för Facetime. Men liksom det blir ju inte riktigt på samma sätt” (Kvinna, 71).
5.2.1. Omställning över tid
Intervjupersonerna i vår studie med familjer boendes i samma stad berättar att de under sommaren i större utsträckning kunde planera träffar med sitt närmaste sociala nätverk under social distansering. Under sommaren och hösten har vissa av dem äldre gjort undantag och under social distansering träffat familj vid särskilda händelser som födelsedagar eller barnafödsel. Möten ansikte mot ansikte under social distansering uttrycker de äldre en stor uppskattning för, men också en avsaknad att kunna visa kärlek via fysisk kontakt som att kramas. Två informanter uppger:
“Jag tänker på min son och barnbarn. Mina barnbarn, dem har jag inte träffat på flera månader, däremot har jag träffat min son emellanåt, men vi kramar inte varandra och vi håller ju avståndet och så. Ibland kan det vara jobbigt att jag inte kan krama om min son” (Kvinna, 82 år).
“Jag vill inte umgås med dem och de vill inte umgås med mig, men då blir det ju Facetime, det är ju inte riktigt samma sak men det funkar ändå… Jag kan ju inte pussa på det där lilla barnbarnet” (Kvinna,
71).
Vintern kommer på grund av kyla och nya riktlinjer från regeringen innebära en ännu större begränsning av äldres möten ansikte mot ansikte med sitt närmaste sociala nätverk. Intervjupersonerna som tidigare träffat sitt närmaste anhöriga vid särskilda händelser kommer inte längre att fira jul tillsammans med familj de inte bor med eller fira jul via funktioner som Facetime. Två intervjupersoner uppger:
“...jag har umgåtts med vänner mer eller mindre hela tiden ända tills nu, då det helt plötsligt blev svårare med tanke på mörkret och det är kallt. Och att ingen restaurang är öppen eller har uteplats”
(Kvinna, 70 år).
‘’...ganska kraftig ökning (syftar på antal smittade, vår anmärkning). Så båda de här städerna gör ju att vi bestämt oss för att vi gör ingen gemensam jul förutom Facetime i år” (Kvinna, 71 år).
5.2.2. Relation till bekanta
Färre personliga möten innebär inte att våra äldre inte kommer i kontakt med några andra människor förutom sitt närmaste sociala nätverk. Utöver sitt närmaste sociala nätverk träffar vissa av intervjupersonerna personer som bor i deras område, samt om de handlar i butik personer som arbetar i mataffär. Vissa av intervjupersonerna i vår studie som haft längre relationer och litar på deras tandläkare eller frisör träffar även dem om de bedömer att det är
15
säkert, andra intervjupersoner bedömer det inte säkert att träffa sin frisör eller tandläkare. Kontakten intervjupersonerna i vår studie har med andra i sitt område sker t.ex. under promenader eller i trapphuset. I mötet med personer som bor i deras område pratar intervjupersonerna i vår studie om Covid-19, vad det är man gjort eller ska göra och hur det går med saker man tidigare pratat om.
‘’...nej men hej och så har vi ett utbyte om Corona, jaså haltar du, ja du har ont i, ja jag har så ont i
mitt ben, sen så nästa gång man träffar den människan, för det gör man, för dom bor ju här omkring
där jag bor så frågar dom hur är det med ditt ben? Du går mycket bättre. Ja jag går mycket bättre. Och så pratar man sådär. Jag har ingen aning om vad människorna heter en gång... Jag tycker att det är jättetrevligt alltså” (kvinna, 79).
5.2.3. Analys
Tornstams (2011, s. 303) resonemang om förändrad innebörd av sociala relationer behandlar hur åldrande innebär en ökad selektivitet i valet av umgänge samt att intresset för ytliga relationer minskar, hur party-sammankomster med främlingar väljs bort för umgänge med få nära vänner som man känner väl. Även hur åldrande leder till ett större behov av ensamhet. I intervjuerna berättar intervjupersonerna i vår studie om positiva erfarenheter under Covid-19, erfarenheterna är minnen med nära vänner och familj. Även om hur kortare möten med bekanta från bostadsområdet de äldre bor i uppskattas så behöver det inte leda till att de börjar besöka varandra. Vissa intervjupersoner berättar att de under pandemin begränsat sitt umgänge till att antingen träffa sitt närmaste sociala nätverk med åtgärder som att vara utomhus under social distansering eller ingen fysisk kontakt. Andra intervjuade har begränsat sitt umgänge till att bara i undantagsfall träffa sitt närmaste sociala nätverk vid särskilda händelser som barnafödsel eller födelsedagar. Vinterns kyla och regeringens nya riktlinjer om Covid-19 från 22 november 2020 har inneburit att intervjupersonerna i vår studie inte kommer fira en traditionell jul och försämrat förutsättningarna för dem att träffa sitt närmaste sociala nätverk utomhus. Istället för att träffas utomhus har vissa äldre kommit på lösningar som att träffa sina närmaste vänner genom att den ena sitter i trapphuset och den andra sitter i lägenheten med öppen dörr. Äldre har även använt sig av lösningar som digital kontakt för att samtala med sitt närmaste sociala nätverk. Med utgångspunkt i Tornstams teori om förändrad innebörd av sociala relationer och de äldres utsagor kan tolkas att äldres umgänge med ytligt bekanta inte påverkats i större utsträckning. Undantag finns så som att inte kunna besöka sin lokala butik och att föreningsmöten är inställda alternativt sker digitalt. Kylan och regerings nya riktlinjer innebär dock att intervjupersonernas umgänge med sitt närmaste sociala nätverk kommer begränsas ytterligare, vilket kan leda till en mer betydelsefull omställning av äldres sociala relationer. Positivt är hur de äldre kommit på kreativa lösningar för att interagera med sitt närmaste sociala nätverk, även att ökade behovet av ensamhet kan göra att åldrande innebär en bättre förberedelse för att hantera social isolering.
Med utgångspunkt i komponenten livets glädjeämnen som handlar om hur åldrande innebär en uppskattning för det lilla och ökad förmåga att uppleva makrokosmos genom mikrokosmos (Tornstam, 2011, s. 302). Samt äldres uppskattning för de kortare möten de har med personer i sitt bostadsområde, samtal med sina nära över Facetime eller minnen från sommaren. Så kan vi tolka att det är ett sätt att uppleva makrokosmos i mikrokosmos och känna en uppskattning för det som finns istället för en saknad för vad som inte finns.
16
5.2.4 Slutsats
Intervjupersonerna i vår studie träffar sitt sociala nätverk i mindre utsträckning under pandemin. När de har träffat sitt sociala nätverk har det varit vid särskilda händelser såsom barnafödelse, födelsedagar och skett Corona-anpassat. Under sommaren var begränsningen mindre för vissa äldre då de kunde träffa sitt sociala nätverk utomhus. Vintern och kylan samt nya restriktioner har gjort att intervjupersonerna inte kunnat och inte kommer att kunna umgås med sitt sociala nätverk utomhus eller vid särskilda händelser som exempelvis jul och födelsedagar. I resultatet framkommer att intervjupersonerna i vår studie under pandemin omställt till att kommunicera med sitt sociala nätverk mer digitalt. Vissa intervjupersoner kommer även att fira jul digitalt via Facetime. Intervjupersonerna påvisar sina sympatiska och empatiska förmågor genom att intressera sig för andras tillvaro och vardag. I och med pandemin har våra äldre fått begränsa sina träffar med sitt sociala nätverk har de prioriterat att träffa personerna de står närmast framför att delta i exempelvis föreningsmöten, något som går i linje med Tornstams komponent om förändrad innebörd av sociala relationer. Intervjupersonerna i vår studie sätt att interagera med sina grannar kan motsäga komponenten om förändrad innebörd av sociala relationer eftersom de samtalar med ytligt bekanta och intressera sig i hur det går för dem. Vi uppfattar det dock som ett sätt att bry sig om sin omgivning, utan för den skull behöva utveckla och fördjupa relationer, vilket skulle gå i linje med komponenten förändrad innebörd av sociala relationer. Då det illustrerar Tornstams resonemang om selektivitet i valet av umgänge. Intervjupersonerna i vår studie värnar om kontakten med närstående och vänner men förmår samtidigt upprätthålla vardagliga sociala relationer i olika möten. De äldres uppskattning för samtalen i Facetime, deras minnen från sommaren och kortare träffar med personer i deras bostadsområde samstämmer med komponenten om livets glädjeämnen.
5.3. Nya reflektioner som en konsekvens av pandemin
Till följd av Covid-19 har det uppkommit tankar kring pandemin och dess konsekvenser för den enskilde individen och samhället i stort. Intervjupersonernas tankar handlar dels om förutsättningar för både deras familjer och samhället efter pandemin och dessa tankar utgör en slags oro kring bland annat ökad arbetslöshet samt nedläggningar till följd av konkurs.
5.3.1. Individen
De flesta intervjupersoner beskriver Covid-19 som en farlig sjukdom men är inte själva personligen rädda. Deras reflektioner kring Covid-19 handlar inte främst om risker för dem personligen i större utsträckning handlar reflektionerna om riskerna för samhället och andra som exempelvis familjemedlemmar. Trots att intervjupersonerna i vår studie inte är personligen rädda har de en medvetenhet om att de inte vill smitta andra eller dö till följd av Covid-19 då dödsförloppet verkar obehagligt och skrämmande. Några intervjupersoner uttrycker också en större rädsla att få efterverkningar från Covid-19 än att dö. Kring vaccin uttrycker samtliga att de planerar ta vaccinet men det finns skillnader i tankarna om hur säkert det är. Gemensamt för dem är att de helst inte vill vara bland de första som vaccinerar sig. Riskerna med vaccinet bedöms vara att de likt svininfluensavaccinet finns en risk för biverkningar som narkolepsi eller annat. Intervjupersoner uppger:
‘’Jag är nog mer rädd för om att de [hennes barn och barnbarn] ska bli smittade. De är ju yngre, dom har ju liksom småbarn och barnen dom har ju livet framför sig på ett annat sätt. Det har jag med, ett par år, men inte på samma sätt’’ (Kvinna, 71 år).
17
‘’Ja, Jag kan tänka om jag skulle drabbas av Corona, jag är iallafall över 80 år… Då är det inte någon katastrof. Jag kan dö av hjärnblödning eller nånting sånt. Nej, du förstår jag oroar mig inte för egen del… Ja. Jo, om man skulle få Corona och överleva och få olika handikapp, för en del de får svåra efterverkningar och det skulle vara förskräckligt tycker jag’’ (Kvinna, 82 år).
‘’För det såg man det här med svininfluensa som var förskräckliga biverkningar, det här med sömnen och allt det där ‘’ (Kvinna, 82 år).
5.3.2. Samhället
De flesta intervjupersonerna reflekterar över hur samhället kommer att se ut efter pandemin då de uttrycker oro kring att vissa butiker riskerar konkurs och vissa personer kan bli arbetslösa samt hur samhället kommer att återhämta sig ekonomiskt. En intervjuperson beskriver att hon tycker det är väldigt synd om sjukvårdspersonal då de har en hög arbetsbelastning. Vissa av deltagarna försöker handla lokalt för att främja lokal handel. Två informanter uppger:
“Jag tycker synd om de som drabbas naturligtvis, som blir arbetslösa och så vidare. Det är jo hemska saker. Det är unga människor, 20, 30 år och människor i 45-års åldern som mina grabbar är, som kanske blir av med jobbet. Det kan ställa till ett helvete. Man har hus. Man har bilar. Man har ungar och ingen har inkomst. Så att så är det förskräckligt” (Kvinna, 70 år).
“Det man kan fundera på är det, hur mycket kommer att finnas kvar utav affärerna som finns. Jag åker inte till köpcentrum så man ska försöka hjälpa de som finns in i stan. Man kan köpa något på restaurang och ta med hem” (Kvinna, 78 år).
Vissa intervjupersoner anser att regeringen borde infört lite striktare restriktioner som man gjort i många andra länder. Enligt intervjupersonerna i vår studie borde regeringen gjort mer för att kontrollera smittspridningen bland yngre generationer. Det finns delade uppfattningar om hur regeringen och Folkhälsomyndigheten (FHM) hanterat pandemin. En del informanter anser att de nästan börjat misstro FHM och regeringen eftersom de varit för flummiga/flata och de har slutat lyssna på dem, medan andra uttrycker en förståelse för deras hantering av pandemin. Alla informanter följer restriktioner. Intervjupersonerna i vår studie tycker synd om dem som drabbas mer av Covid-19 och pandemin. En intervjuperson uppger:
“Vi äldre drabbas hårdast. Men du då måste också tänka på, tycker jag, de som bor på äldreboende och demensvårdarna. Många är multisjuka. ...om de får Corona så kanske underliggande sjukdomar påverkar sjukdomsförloppet” (Kvinna, 82 år).
5.3.3. Analys
Med komponenten minskad självcentrering avser Tornstam (2011, s. 303) att äldre får en insikt om att han eller hon, det vill säga jaget inte längre är tillvarons medelpunkt. Med utgångspunkt i minskad självcentrering kan det beskrivas att intervjupersonerna i vår studie inte sätter sig själva i centrum när de reflekterar över pandemin och dess konsekvenser utan i stället familjemedlemmar och samhället i stort. Informanterna uttrycker oro för pandemins följder som exempelvis ökad arbetslöshet och färre butiker i centrum. Minskad självcentrering kan utgöra en grund för ett altruistiskt synsätt, vilket också benämns som självtranscendens. Självtranscendens använder Tornstam (2011, s. 303) för att förklara att äldre i samband med sitt åldrande tenderar att bli mindre egoistiska och mer altruistiska. I Intervjuerna är ett
