Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet
61–90 hp Hälsa och samhälle
STRUKTURELL
EXKLUDERING AV
HOMOSEXUELLA MÄN
KAMPEN OM ATT BLI TAGEN PÅ
ALLVAR VID VÅLD I PARRELATION
MATILDA ALSERR
STRUCTURAL EXCLUSION OF
HOMOSEXUAL MEN
THE STRUGGLE OF BE TAKEN SERIOUSLY IN
DOMESTIC VIOLENCE RELATIONSHIPS
MATILDA ALSERR
Alserr, M. Structural exclusion of gay men. The struggle of be taken seriously in domestic violence relationships. Degree project in social work 15 credit. Malmö university: Faculty of health and society, Department of social work, 2019.
The purpose of this study is to lift and highlight the problem battered gay men face when they seek help for domestic violence in partner relationship. One thing that can make it more difficult to seek help can be because the accepted sexual norm in society is the heterosexual orientation.
The study has a qualitative approach, which contain four semi structured interviews with professionals who works in the domestic violence field. The material from the interviews have been analyzed and seven themes appeared during the process, Exclusion, authority/organization, professionals, heterosexual
norm and other stereotypes, cooperating, marketing and availability. Research
shows that homosexual men does not have the same availability for seeking help due to society’s heterosexual norm. Gay men are afraid not to be taken seriously in the meeting with professionals due to the masculinity and heterosexual
stereotypes. Not all domestic violence shelters and crisis center welcomes victims with a homosexual orientation. Organizations who welcomes all different sexual orientations aren’t good at marketing themselves which makes it hard for LGBT people to know where they can seek help without the fear of not be taken
seriously. My data shows a need of raising the subject about homosexual men’s vulnerability when seeking help for domestic violence and include every sexual orientation in organizations marketing ads. The conclusion of the report is the need of raising competence among professionals due to different sexual orientations and the following vulnerabilities. Also, be norm critical in the professional role about sexuality and masculinity. So, everyone no matter what sexual orientation easily accessible help when victims have been exposed for domestic violence.
Keywords: Domestic violence, Help seeking, LGBT community, Stereotypes,
Förord
Ett stort tack riktas till alla engagerade intervjudeltagare som tagit av sin tid för att delta i studien. Ert deltagande har bidragit till att mer forskning om detta viktiga ämne har skapats.
Ett stort tack riktas även till min handledare Ingela Kolfjord som har varit ett fint stöd och har gett kloka råd samt uppmuntran så jag har orkat kämpa vidare med uppsatsskrivandet.
Ett sista tack riktas till min man som med sin ovillkorliga kärlek stöttar mig i allt jag tar mig för.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 6 2 Bakgrund ... 8 2.1 Syfte ... 8 2.2 Frågeställningar: ... 8 2.3 Centrala begrepp ... 8 2.3.1 Våld i nära relation ... 8 2.3.2 Nära relationer ... 82.3.3 Samkönade relationer, homosexuell parrelation samt hbtq personer ... 8
2.3.4 Organisationer ... 9 2.3.5 Professionella ... 9 2.3.6 Heteronormativitet ... 9 2.3.7 Hatbrott ... 9 2.3.8 Boxningsringsmyten ... 9 2.4 Kunskapsöversikt ... 9 2.4.1 Utbredning ... 9 2.4.2 Konsekvenser ... 10 2.4.3 Utformningen av hjälp ... 11 2.4.4 Rapporter ... 12 3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 13 3.1 Förhistoria ... 13 3.2 Genusperspektiv ... 14 3.3 Intersektionellt perspektiv ... 15 4 METOD ... 16 4.1 Artikelsökning ... 16 4.2 Datainsamling ... 16 4.3 Urval ... 17 4.4 Utvalda organisationer: ... 17 4.5 Respondenter ... 18 4.6 Förförståelse ... 18 4.7 Forskningsetiska överväganden ... 19 4.8 Metoddiskussion ... 20 4.9 Analysmetod ... 21 5 RESULTAT/STRUKTURELL EXKLUDERING ... 22 5.1 Exkludering ... 22
5.2 Myndighet och organisationer ... 23
5.3 Professionella ... 25
5.5 Samverkan ... 30
5.6 Marknadsföring ... 31
5.7 Tillgänglighet ... 32
6 SLUTDISKUSSION/EXKLUDERING OCH KONSEKVENSER .. 34
6.1 Diskussion om exkludering samt framtida inkludering ... 34
6.2 Framtida forskning ... 37
7 REFERENSLISTA ... 39
8 BILAGA 1 ... 42
1
INLEDNING
Sverige är en av få länder i världen som har en liberal samt tolerant syn på
homosexuella relationer. Heterosexuella och homosexuella har samma rättigheter och samkönade par får sedan år 2009 ingå äktenskap. (Ahmed m.fl. 2003 s.250– 251). Under 2017 anmäldes 12 000 misshandelsbrott där förövaren och offret hade en nära relation till varandra (Brottsförebyggande rådet 2018) Under 2012 var det 6,8 % av befolkningen, lika stor andel män som kvinnor som hade utsatts för brott i nära relation. Socialtjänsten hade blivit kontaktade av både kvinnor (7%) och män (3,5 %). Kontakt med annan stödverksamhet som brottsofferjour, mansjour eller kvinnojour hade 5,6 % av kvinnorna tagit kontakt med men enbart 0,6 % av männen (Frenzel 2014 s.80–82).
I Socialtjänstlagen, 2001:453 (SoL) framgår det i 5:11 §§ att staten har gett socialnämnden till uppgift att stödja samt hjälpa den som utsatts för våldsbrott. Lagen riktar sig särskilt till kvinnor som är eller varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående för att kunna förändra sin utsatta situation. Trots ett liberalare synsätt genomsyras samhället av en heteronormativ och homofobiskt synsätt som bidrar till att skapa en större utsatthet bland homosexuella män både i det privata samt i det offentliga rummet (Åkesson 2010 s. 147).
Uppsala Universitet fick år 2011 i uppdrag av regeringen att starta ett centrum som skulle producera samt sprida evidensbaserad kunskap om mäns våld mot kvinnor för att öka den nationella kunskapen om ämnet (Regeringskansliet 2011:3826) Idag heter det ” Nationellt centrum för kvinnofrid” och bedriver en kunskapsbank om hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i nära relationer bland heterosexuella och homosexuella parrelationer (Nationellt centrum för kvinnofrid 2018). Regeringen har även startat ett unikt uppdrag till
arbetsförmedlingen, migrationsverket, försäkringskassan samt socialstyrelsen att förbättra sina kunskaper i att upptäcka våldsutsatta människor då staten anser att ingen människa skall behöva dö på grund av våld eller utsättas för våld.
Myndigheterna skall tillsammans arbeta fram material, rutiner och vart personalen kan hänvisa den våldsutsatta personen till för att få hjälp samt öka samarbetet mellan hälso-och sjukvården men även med rättsväsendet. Socialstyrelsen skall även arbeta fram ett kunskapsstöd för socialtjänstens personal samt utbilda personal om hedersrelaterat våld samt könsstympning (Regeringskansliet 2018). Föreställningen om att våld i nära relationer enbart förekommer i heterosexuella parrelationer är stor, det resulterar i att homosexuella parrelationer osynliggörs. När samkönade par förs in i begreppet våld i nära relationer utmanar det den traditionella synen om att partnervåld enbart sker i heterosexuella relationer. Det uppmuntrar människor att se förbi stereotypa egenskaper förknippat med
könsroller och könsbiologiska skillnader och istället lägga vikt på individuella egenskaper i kombination med historia samt kultur som bakgrund (Baker m.fl. 2013 s.182–183). Forskningen om våld i nära relationer bland homosexuella män är inte stor, trots att det genom forskning har framkommit vara det tredje
vanligaste hälsoproblemet bland homosexuella män. Den mest sårbara
åldersgruppen bland homosexuella män är under 25 år (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009 s.28). Många forskare delar uppfattningen om att våld i nära relationer bland homosexuella män förekommer i lika stor eller större frekvens,
som i heterosexuella relationer men att mörkertalet är stort (Buller m.fl. 2013 s. 2).
En minoritetstillhörighet bland homosexuella män kan vara en psykosocial påfrestning eftersom de inte tillhör majoritetssamhällets sexualitetsnorm. Då minoriteter löper större risk att utsättas för diskriminering, hatbrott, våld med mera (Åkesson 2010 s.149). När våld är inblandat i en parrelation som tillhör en minoritetsgrupp kan begreppet ” dubbel stigmatisering” appliceras. Det syftar på att personen har en sexuell läggning som skiljer sig från majoriteten av
befolkningen samtidigt som personen lever med stigmatiseringen av att bli utsatt för våld av sin partner. Det är en stor andel våldsutsatta som inte söker hjälp på grund av rädsla för att bli homofobiskt bemötta samt inte få den adekvata hjälpen som de är i behov av på grund av outbildad personal då våld i homosexuella relationer tenderar professionella inte ta på lika stort allvar (Brown & Groscup 2008 s. 90). Utbildning samt kunskap om bemötande och omhändertagande gentemot homosexuella personer som blivit utsatta för våld i nära relation är i stort behov av att utvecklas. När enbart lite forskning har producerats blir det brist på kunskapsunderlag samt evidensbaserade metoder. Kvinnojourer och
mansjourer tenderar att främst vända sig till heterosexuella personer (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009 s. 67,69). För att kunna bryta stigmatiseringen för denna grupp, behövs anpassat material och information om vart stöd och hjälp finns översatt till olika språk samt funktionsvariations anpassat kan
förhoppningsvis göra att fler våldsutsatta personer med en homosexuell läggning vågar söka hjälp. I ett fritt land som Sverige är det av största vikt att inkludera och erbjuda hjälp till alla som har blivit utsatta för våld i nära relation. Det handlar om att beakta människors lika värde och demokratiska rättighet att få vara den man är (Åkesson 2010 s. 148).
Denna studie har en stor ämnesrelevans då det inte existerar mycket forskning om våld i parrelationer bland homosexuella män (Buller m.fl. 2013 s.2). Som
socionom är det viktigt att vara kunnig om våld i nära relationer bland homosexuella par samt förstå samhälleliga föreställningar om olika sexuella läggningar och veta vart utsatta personerna kan vända sig för att få bästa möjliga hjälp.
2 BAKGRUND
2.1 Syfte
Syftet är att undersöka homosexuella mäns möjligheter av att få stöd och hjälp vid våld i nära relation. Syftet är även att undersöka hur organisationerna arbetar för att nå ut till männen som är i behov av stödet samt professionellas föreställningar kring homosexuella våldsutsatta män.
2.2 Frågeställningar:
- Vilken hjälp erbjuder dessa organisationer homosexuella män som blivit utsatta för våld i nära relation?
- Hur marknadsför sig organisationerna för att visa att de erbjuder hjälp till homosexuella män?
- Vilka föreställningar finns kring homosexuella män som blir utsatta för våld av sin partner hos professionella som arbetar på mottagningar för våld i nära
relation?
2.3 Centrala begrepp
Under denna rubrik tas viktiga begrepp upp som används i studien och definierar innebörden för att underlätta för läsaren under läsningens gång.
2.3.1 Våld i nära relation
Våld i nära relation innebär att en person utsätter en närstående för handlingar som skadar, sårar eller tvingar den andra personen. Handlingarna kan ske i återkommande mönster eller randomiserat. Målet är att skapa en maktobalans mellan båda partnerna. Huvudkategorierna som finns enligt Socialstyrelsen (2018) är fysiskt våld som till exempel knuffar, slag, bli dragen i håret eller sparkar. Psykiskt våld, det innebär att bli utsatt för förlöjliganden, hot om våld mot en själv eller mot husdjur med mera. Sexuella handlingar som är påtvingande eller att bli utsatt för våldtäkt är ytterligare typer av våldsutövning. Två andra kategorier som faller ofta i glömska är det ekonomiska samt materiella våldet som innebär att förövaren kontrollerar bankkort, överför offrets lön till sitt eget konto, förövaren kan tvinga offret att teckna abonnemang, lån och så vidare i offrets namn för att förövaren själv skall vara skuldfri. Social utsatthet kan utövas av förövaren som innebär att den utsatta inte tillåts gå ut när hen vill, inte träffa familj eller vänner utan blir isolerad i hemmet där förövaren styr (Socialstyrelsen 2018).
2.3.2 Nära relationer
Nära relationer kommer i denna uppsats syfta till kärleksrelationer. Relationens tidslängd samt relationsstatus som samboskap eller äktenskap med mera kommer inte att läggas någon vikt vid i denna uppsats.
2.3.3 Samkönade relationer, homosexuell parrelation samt hbtq personer
Dessa begrepp kommer användas för att få variation i texten men syftar i huvudsak till män som lever med andra män i en kärleksrelation. Dock kan
definitionen samkönad relation vara missvisande då det kan signalera att relationen är asexuell samtidigt som homosexuell relation inte nödvändigtvis innefattar alla då dessa människor kan definierar sig som bisexuella men vid tidpunkten då våld förekommer lever mannen i en homosexuell parrelation (Norberg 2009 s. 31). Hbtq innefattar personer med en homosexuell, bisexuell läggning samt trans och queera personer (RFSL 2018).
2.3.4 Organisationer
Det syftar på kommunala och frivilliga verksamheter.
2.3.5 Professionella
Innebär personal som arbetar inom socialtjänsten och andra organisationer som arbetar med våld i nära relation.
2.3.6 Heteronormativitet
Innebär att människor tar för givet att människor har en heterosexuell läggning och är det naturliga sättet att leva på (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009 s.16).
2.3.7 Hatbrott
Innebär brott med inslag av främlingsfientlighet, rasism samt homofobiska inslag (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009 s.23).
2.3.8 Boxningsringsmyten
Pekar på utsattheten hos mannen som blir utsatt för våld av sin manliga partner och förminskas genom att påstå att våldet utövas i en kontext där männen anses likbördiga på grund av att de båda tillhör det manliga könet (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009 s.47).
2.4 Kunskapsöversikt
Relevant forskning kopplat till det valda syftet samt frågeställningarna presenteras nedan. Kapitlet inleds med forskning om utredningen om våld i homosexuella parrelationer. Därefter presenteras forskning om normer i samhället som påverkar möjligheterna för homosexuella våldsutsatta män att våga söka hjälp. Kapitlet avslutas sedan med att presentera verktyg som forskare har sett i sin forskning bidrar till att inkludera och ge bättre hjälp till våldsutsatta homosexuella män. Den tidigare forskning som presenteras nedan kommer tillsammans med den insamlade empirin samt de valda teorierna presenteras i resultatet samt i slutdiskussionen.
2.4.1 Utbredning
USA har inte varit lika liberalt som Sverige utan har haft en bredare spridning av homofobi. Vilket har resulterat i att det funnits få studier som utförts om våld i homosexuella relationer i USA. En av de få studier som genomförts kom fram till att en del kvinnojourer i Texas tar emot lesbiska kvinnor men redogjorde inte det till sina sponsorer på grund av rädsla att förlora pengastöd och mansjourer med skyddat boende existerade överhuvudtaget inte (Turell 1999 s. 37–38).
Forskarna Brown och Groscup (2008 s.88, 90) lyfter upp i sin forskning att det i USA finns sex delstater som exkluderar homosexuella parrelationer i sina skyddslagar om våld i nära relationer. Enligt Brown och Groscup (2008 s.88,90) framkom det i deras forskning att personal på kriscenter gav i mindre utsträckning manliga våldsoffer förslaget att lämna sin förövare än vad som gavs till kvinnliga våldoffer (Brown och Groscup 2008 s.88,90). I Portugal enligt Mahado m.fl. (2016 s,255–257, 260) har manliga offer för våld i nära relationer inte varit ett diskussionsämne men har på senare tid har intresset ökat för denna grupp. Den första undersökningen som fokuserade på mäns upplevelser av våld i nära
relationer utfördes av forskarna Mahado m.fl. Deras resultat visade att det cirka 71 % av respondenterna som var våldsutsatta män inte hade sökt hjälp på grund av rädsla att inte bli tagna på allvar och inte ses som offer på grund av manskulturen som dominerar i landet om att män inte kan bli slagna av kvinnor eller att två män som slåss anses vara jämlikar (Mahado m.fl. 2016 s. 255–257, 260).
2.4.2 Konsekvenser
Merill och Wolf (2008 s.14) talar om homosexuella mäns motvillighet att gå till heterosexuella kvinnoorganisationer, motvilligheten är stor delvis för att
organisationerna prioriterar kvinnorna som har blivit slagna av män och deras säkerhet samt personalen är sällan utbildade eller kunniga på att bemöta homosexuella män som blivit utsatta för våld (Merill & Wolf 2008 s. 14). Duke och Davidson (2009 s.795–802) poängterar att på grund av de få studier som finns om våldsutsatta homosexuella män i nära relationer kan fördomar och myter växa sig starkare. Den manliga stereotypen om att män inte kan bli sexuellt utnyttjade och att män i bråk anses vara jämlikar gör att en del homosexuella män inte ser sig själva som våldsutsatta vilket i sin tur genererar svårigheter och hinder för homosexuella män som försöker att söka olika typer av hjälpinsatser då
männen inte blir tagna på allvar eftersom samhället inte ser dem som offer (Duke & Davidson 2009 s.795–802).
Enligt Island och Letellier (1991 s.87–89, 102–103) anses män vara jämbördiga i ett bråk trots att homosexuella män som utsätts för våld av sin partner inte slår tillbaka mer än vad kvinnor i heterosexuella förhållanden gör (Island & Letellier 1991 s.87–89, 102–103). Duke och Davidson (2009s.795–802) uppger att det finns en begränsad tillgång på material för att kunna utbilda personal gällande kunskaper om bemötande och tillvägagångssätt samt hjälpinsatser gentemot målgruppen. Därför poängterar forskarna att det är av yttersta vikt att de få organisationer som redan arbetar med våldsutsatta homosexuella män börjar ta plats ute i samhället och synliggör HBTQ relaterade frågor. Detta för att minska det motstånd som existerar samt belysa målgruppens svårigheter av att få hjälp på grund av den heteronormativitet som genomsyrar dagens samhälle (Duke & Davidson 2009 s.795–802). Outing är ett unikt begrepp som författarna Duke och Davidson (2009 s.795–802) lyfter upp i sin forskning och begreppet kan användas appliceras på LGBT- samhället (Lesbian, gay, bisexuell and transgender). Det innebär att ett våldsoffer kan hotas av sin förövare om att bli avslöjad att hen har en sexuell läggning som inte majoriteten av det heteronormativa samhället har. Avslöjandet kan ske till vänner, familj, arbetskollegor eller till ett religiöst samfund som offret är medlem i eftersom våldsoffrets sexualitet kan gå emot kulturella förväntningar och normer som gör att hen inte vill göra sin sexuella läggning officiell. Rädslan av att få sin sexualitet avslöjad skapar en ännu större isolering hos våldsutsatta LGBT personer eftersom bristen på våldsmottagningar
som välkomnar olika sexuella läggningar är stor. Duke och Davidson (2009 s.795–802) menar på att rädslan hos LGBT personer är större än vad
heterosexuella våldsoffer upplever eftersom den heterosexuella läggningen tillhör normen och har därför bättre tillgång till hjälp och stöd som är utformad efter den heterosexuella ramen. Samhällets genomsyrning av homofobi bidrar till att våldsutsatta personer inom LGBT -samhället är måna om att hålla upp en fasad om att våld i parrelationer inte förekommer i LGBT parrelationer. Det är förödande för våldsutsatta eftersom det kan användas som ett verktyg av förövaren att fortsätta sina våldshandlingar utan att bli avslöjad (Duke & Davidson 2009 s. 803–804).
2.4.3 Utformningen av hjälp
För att kunna tillmötesgå och hjälpa människor på ett bra sätt är det viktigt att professionella har kunskap om HBTQ- rörelsen (Hetero, bisexuell, transgender och queer) säger Moe och Sparkman (2015 s.353 – 356) och även om vilka hinder dessa människor möter i det dagliga livet. Förståelsen av diskrimineringen som HBTQ- personer utsätt för eller kan utsättas för på grund av de har en annan sexualitet än majoritetsbefolkningen är av stor vikt för att som professionell kunna ge hjälp som är anpassad ut efter varje individs behov. Många organisationer saknar kunskap om att angripa problem ur ett intersektionalitets perspektiv (kön, ålder, etnicitet, klass mm) när klienter söker hjälp, om detta synsätt tillämpades mer i det dagliga arbetet skulle barriärer sänkas och göra det lättare för hbtq personer att delvis våga söka hjälp men även motta rätt sorts hjälp. För att öka förståelsen för professionella om hur hbtq personers vardag ser ut är samarbete mellan kommunala organ som polis, socialtjänst, skola med mera av stor vikt eftersom det ger ett helhetsperspektiv och underlättar i processen att tillmötesgå personens olika sorters behov av hjälp (Moe & Sparkman 2015 s. 353–356). Moe och Sparkman (2015 s.351–353) uppger att det på senare år har skett en attitydförändring gentemot LGBTQ- rörelsen (lesbian, gay, bisexual, transgender and queer) i USA och många organisationer har startats som riktar sig mot denna målgrupp, det ses som gensvar på att forskning kring LGBTQ personers ökade ohälsa och upplevda stigmatiseringen av att vara en minoritetsgrupp. Dessa organisationer erbjuder hjälpinsatser som sjukvård, terapisamtal, socialtjänst, äldrevård med mera med personal som är utbildade i kunskaper om LGBTQ personers livssituation för att kunna bemöta deras behov på ett adekvat och omsorgsfullt sätt. Denna utveckling bidrar till att samhället sakta men säkert anpassar sina organisationer för att kunna bemöta och ta till sig LGBTQ- samhället också (Moe & Sparkman 2015 s. 351–353). Detta mer öppna och tillåtande synsättet har resulterat i att fler personer i Los Angeles vågat anmäla våldshandlingar. Anmälningsfrekvensen om våld i nära relationer i LGBTQ- samhället ökade med 40 % sedan år 2009 (Ford m.fl. 2012 s.841–842). Tsui, Cheng och Leung kom fram i sin forskning att det är cirka 25% av männen som inte söker hjälp hos offentliga organisationer på grund av rädsla att inte bli tagna på allvar. Författarna Cheng och Leung (2010 s. 774–778) fortsätter att tala om tre sätt att förbättra mottagandet gentemot våldsutsatta män, delvis genom att öka medvetenheten om manliga våldsoffer i samhället. Det andra tillvägagångssättet poängterar vikten av att personal i offentliga organisationer utbildas om kön och genus då det är oftast professionella som möter den största andelen av våldsutsatta män och det tredje handlar om att fortsätta vidareutbilda professionell personal som redan arbetar med manliga våldsutsatta offer för att hela de skall vara uppdaterade om den senaste forskningen inom det här området (Cheng & Leung
2010 s.774–778). En stor del av Freeland m.fl (2018 s. 304–309) manliga, homosexuella respondenter ansåg att terapi var en bra form av stöd för våldsutsatta män. En del av deltagarna ansåg att de hade fått ett ökat
självförtroende samt mer självrespekt när personerna ifråga själva hade testat att gå i terapi. En annan åsikt hos respondenterna var att börja dela ut visitkort på klubbar samt barer om hur en person som är våldsutsatt skall gå tillväga för att få hjälp och stöd eller ha föreläsningar på allmänna bibliotek för att nå ut till
människor. Producera tv-reklam som riktar sig till våldsutsatta människor inom LGBTQ-rörelsen hade även givits som förslag i Freeland’s forskning (m.fl. 2018 s.304–309) och även förslaget om att införa standardfrågor om våld vid till exempel mottagningar där HIV-test genomfördes. Samtidigt ansåg deltagarna enligt Freeland m.fl. (2018 s.304–309) ansåg att en del organisationer fokuserade för mycket på sexuella sjukdomar i homosexuella relationer (Freeland m.fl. 2018 s.304–309).
2.4.4 Rapporter
Hur stor procent som utsätts för våld i samkönade relationer bland homosexuella män idag existerar det fortfarande en begränsad forskning på. Forskare tror att våld sker i lika stor frekvens i homosexuella parförhållanden som i heterosexuella parförhållanden. Många forskare anser att det är svårt att uppskatta en siffra eftersom det inte finns någon statistik över hur många som lever i en samkönad relation och när en undersökning väl skall genomföras tenderar forskarna att vända sig till forum där personer är öppna med sin sexualitet. Det resulterar i att människor som är i en samkönad relation men inte lever öppet med sin sexuella läggning faller mellan stolarna (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009 s.30). Våldet handlar om i huvudsak om makt och motiven skiljer sig inte åt beroende på vilken sexualitet som personen ifråga har som utövar våldet enligt Nationellt centrum för kvinnofrid (2009 s.7). En av de första omfångsundersökningarna som genomfördes i Sverige gällande kartläggningen av våld i samkönade relationer visade att 46% av de 2013 respondenterna var homosexuella män som hade blivit utsatt för olika typer av våld i sin nuvarande relation. Det var ytterst få av samtliga respondenter som uppgav att de var utsatta för våld eller hade varit utsatta för våld som hade sökt professionell hjälp eller hjälp från en frivillig organisation för att komma ifrån sin våldsamma partner (RFSL 2008 s.8,10). Nationellt centrum för kvinnofrid (2009 s. 68) uppger att detta inte går att applicera för samtliga hbtq-personer som bor i Sverige eftersom undersökningen enbart hade nått ut till de hbtq individer som lever öppet med sin sexuella läggning (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009 s.68). Forskningen om våld i nära relationer bland homosexuella män är inte stor, trots att det genom forskning har framkommit vara det tredje vanligaste hälsoproblemet bland homosexuella män. Den mest sårbara
åldersgruppen bland homosexuella män är under 25 år (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009 s.28). Undersökningar har visar att män i homosexuella
parrelationer har en större tendens att utsättas för ekonomisk kontroll och sexuellt våld enligt Nationellt centrum för kvinnofrid (2009 s. 68) och ger exempel på att paret kan till tillsammans utöva sadomasochism (S/M) men det är egentligen en täckmantel över våldet som utövas gentemot den ena partnern. Det finns även förövare som är Hiv positiv och försöker smitta sin partner genom att inte
använda kondom eller inte ta sin medicin (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009 s.27).
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
Det insamlade materialet kommer att analyseras med två olika teorier, den första är genusperspektiv med begreppet maskulinitet samt det intersektionella
perspektivet. Riksförbundet för homosexuella, bisexuella, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL 2018) påtalar att det existerar fler än enbart två kön idag, paraply begreppet hbtq innefattar homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera identiteter och uttryck. Det tredje könet som RFSL vill skall bli lagstadgat är ”icke binär könstillhörighet” då alla människor inte ser sig själva tillhöra det manliga eller kvinnliga könet och önskar definiera sig bortom dessa två (RFSL 2018) I denna uppsats kommer Connell (2008 s.53, 120)
definition av genus vara utgångspunkten, vilket är de klassiska könsrollerna man och kvinna. De två teorierna, perspektivet genus med fokus på maskulinitet samt ett intersektionella perspektivet går in i varandra då det intersektionella
perspektivet lyfter fram och hjälper till att analysera görandet av genus samt maskulinitet i de olika hierarkiska samhällsnivåerna (Åkesson 2018 s.20). För att läsaren skall vara medveten om samhällets syn på homosexuella och skapandet av könstillhörande egenskaper, maskulinitet samt den dominerade heteronormativiteten genom historien kommer det presenteras först för att sedan gå över till det teoretiska avsnittet.
3.1 Förhistoria
Under Martin Luthers tid på 1500-talet fick äktenskaplig heterosexualitet en hög status och ansåg vara den mest ärade form av sexualitet enligt Connell (2008 s.198). Aristokratiska typen av maskuliniteten symboliserade makt och våld genom att det var adeln som tillhandahöll officerare till militären vilket innebar att staten och maskuliniteten var integrerade med varandra. Modet att möta en
motståndare i en dödlig strid, öga mot öga, bekräftade att mannen levde upp till den aristokratiska maskulinitetens krav (Connell 2008 s.202).
Enligt Connell (2008 s.115) har den europeisk-amerikanska varianten av
maskulinitet under de senaste två hundra årens historia av maskulinitetsgörandet börjat förändras, bort från den aristokratiska maskuliniteten för att sakta men säkert bytas ut mot hegemonisk maskulinitet. Det innebär social dominans och innehar en stor auktoritetstörst, vilket skapar en kulturell ledande position vid en given tidpunkt. Detta görs möjligt tack vare en gemensam syn från staten och andra betydande organisationer i samhället sida, med andra ord en allmän accepterad strategi för att uppehålla patriarkatet. Nya former av hegemoni kan skapas när nya grupper vill ersätta gamla lösningar med nya, dock kvarstår maskuliniteten som ett dominant inslag i samhället men utformningen förändras utefter tidens anda hävdar Connell (2008 s.115). Begreppet hegemoni står för kulturell dominans i samhället och bidrar till olika rang av manligt genus som är byggda på dominans samt underordning. I det europeisk-amerikanska samhället handlar det främst om heterosexuella mäns dominans och homosexuella mäns underordning eftersom män som tänder sexuellt på andra män riskerar att utsattas för våld, kulturell uteslutning med mera. Förtrycket gör att homosexuella män hamnar längst ned i mäns genushierarki enligt Connell (2008 s.116). Under 1900-talet hävdade Sigmund Freud att maskulinitet samt femininitet är två diffusa begrepp inom vetenskapen som kan användas i vardagligt tal. När begreppen skall undersökas och utkristallisera vad de verkligen innebär är det svårt att få ett
logiskt svar eftersom de två begreppen är svåra att vetenskapligt definiera att det existerar skillnader mellan män och kvinnor (Connell 2008 s.29).
Under 70-talet startade också bögrörelsen, homosexuella män ville ha sina samhälleliga rättigheter och var trötta på homofobin som florerade. Det var ett gensvar på den dominanta heterosexuella maskuliniteten som genomsyrade samhället. Homosexuella män ansågs inte vara riktiga män utan definierades som feminiserade män, de var tröttande att till vardags få utstå trakasserier, uppleva otrygghet och andra hatbrott från heterosexuella män förklarar Connell (2008 s.75–76). Homosexuella mäns förtryck har utöver hegemoni och maskulinitet även kommit från religiösa sammanhang. Vatikanstaten uttalade sig i ett FN-sammanhang om att genus enbart var en kod för homosexualitet och det skapar en möjlighet att se homosexualitet som ett accepterat genus. Katolska kyrkan
fördömde begreppet genus då det existerar en syn inom kyrkan att homosexuella personer har lämnat sitt kön och ses varken som en man eller kvinna.
Vatikanstaten hävdade att genus skulle bidra till skapandet av ett tredje kön, vilket eliminerar skillnaderna som ansetts ha existerat mellan det maskulina och det feminina enligt Butler (2005 s. 185–186).
3.2 Genusperspektiv
Begreppet ”genus” har sedan 70-talet använts för att summera forskningsområdet skillnader på kön. Begreppet genus kan förstås som ”att producera/generera” och påtalar att det finns fler skillnader mellan kvinna och man utöver den biologiska tillhörigheten berättar Connell & Pearse (2015 s.23). Enligt Lander m.fl. (2003 s.22) börjar Nina Björk (Björk 1997 s.9) sin bok Under det rosa täcket med ett exempel där personer väljer vilken toalett de skall gå in på utefter vilken symbol som är uppsatt på toalettdörren. En handling av denna typ gör att människor dagligen återskapar sin könsidentitet ut efter hur kroppen är konstruerad. Bakom denna handling existerar en föreställning om att det finns skillnader beroende på könstillhörighet gällande handling, sexuellt begär och tankemönster för män och kvinnor (Lander m.fl. 2003 s.22).
” Man föds inte maskulin, man måste bli man” ”Man föds inte till kvinna, man blir det”
(Butler 2006 s.19)
Connell (2008 s. 53,120) hävdar att genom att aktivt utföra kroppsliga handlingar som anses vara kvinnliga eller manliga skapas genus samt könsroller. Vad genus innebär är med andra ord inte något bestående utan förändras genom tidens gång och i vilken social kontext personen befinner sig i och påverkar könsrollernas acceptabla beteenden. Genus innehar också ett intersektionellt perspektiv eftersom görandet av genus integrerar ständigt med olika etniciteter, klasser, nationaliteter med mera. Samtidigt som genusets uppfattning förändras inte enbart av den föränderliga omvärld utan även från människan själv, som bidrar till skapandet av genus. Allmänna förväntningar kopplat till kön skapar könsroller och reduceras ned till manlig samt kvinnlig könsroll enligt Connell (2008 s.53,120). Butler (Butler 2007 s.59) refererar till Simone Beauvoirs (Beauvoir 2012 s.13) tolkning av samhället, vilket innebär att män ses som den universella mallen av en
människa, kvinnor är könet som lever i det manliga idealistsamhället och reduceras ned till en ofullständig person. (Butler 2007 s.59 och Beauvoir 2012 s.13) Maskulinitet innebär att vissa beteenden, egenskaper eller kvaliteter
tillskrivs som passande för enbart män. Görandet av maskulinitet har funnits med genom historiens gång men vad som anses maskulint varierar över tid förklarar
Connell (2008 s.197). Om teorin om medfödd maskulinitet skulle vara sann, skulle det innebära stora skillnader mellan män och kvinnors karaktärsdrag, vilket har genom forskning påvisat att dessa skillnader inte existerar enligt Connell (2008 s.85).
Författaren Butler (Butler 2006 s.12) anser inte att den heteronormativa synen på femininitet per automatik hör ihop med kvinnlighet som en kvinna upprätthåller och inte heller att maskulinitet skulle tillhöra en man. Butler skapande en ”heterosexuella matris” utifrån dessa tankar och ska förtydliga genus genom att utgå från en stabil syn på kön. Det kulturella skapandet kan enbart ske via maskulina eller feminina könsdefinitioner av begripliga kroppar. Könen är
varandras motsatser samt hierarkiskt olika som definieras genom en heterosexuell syn. Denna matris skapar en förståelse för vad som är socialt godkänt och inte godkänt samt genererar heteronormativitet, vilket innebär att alla som inte faller inom den givna ramen anses som annorlunda och avvikande (Butler 2006 s.10– 11). Connell och Pearse (2015 s,18–19) säger att när heteronormativa
genusmönster inte följs, till exempel om två personer av samma genus blir förälskade i varandra uppfattas det som något negativt och onaturligt (Connell & Pearse 2015 s.18–19).
3.3 Intersektionellt perspektiv
Intersektionalitet är ett teoretiskt begrepp som myntades av en juridikprofessor eftersom hon hade sett i sin forskning att våldsutsatta kvinnor var i behov av att få stöd på flera områden i sina liv än enbart våldsutsattheten (Åkesson 2018 s.11). Begreppet innefattar synliggörandet av hur olika maktordningar samverkar i dagens samhälle samt belyser de skärningspunkter i de centrala kategorier som integrerar med varandra på olika sätt: kön, klass, sexualitet, etnicitet (Mattsson 2015 s.9, 89). Åkesson (2018 s.12) talar om makt i kombination med det
intersektionella perspektivet skapar en förståelse av att se makt som något rörligt som fördelas och formas på det samhälleliga och på det individuella planet. Makt kan både vara något positivt, ha makt att kunna bestämma över sitt eget liv men samtidigt kan makt vara något negativt, att ha makten att kunna utöva våld och kontrollera någon annan människa (Åkesson 2018 s.12). Maktfördelningen skapas utefter den aktuella samhällsandan, vilket land personen befinner sig i, om det är dag eller kväll, i vilket område eller stad som personen bor i. Samma person kan ha stor makt i hemmet men på arbetet är hen rädd för att bli utsatt för rasistiska påhopp av chefen eller kollegorna. Normer i samhället skapas genom olika typer av upprepningar, lagar, institutioner samt i små handlingar som sker i vardagen förklarar Åkesson (2018 s.12). Det centrala i normer är att de stigmatiserar och utesluter samt får över och underordning att framstå som en naturlig del i samhället (a.a.).
” Intersektionalitet och kritisk reflexiv metod kan hjälpa oss att bli medvetna
om våra föreställningar och om det förtryck och den åtskillnad mellan människor som vi riskerar att bidra till och upprätthålla”
(Mattsson 2015 s.11)
Det intersektionella perspektivet lyfter fram de våldserfarenheter av våld i nära relationer som tidigare inte tagits på allvar och hamnat mellan stolarna. Det kan nu tas på allvar och synliggöras på en socialpolitisk nivå samt i det konkreta bemötandet med till exempel mäns våldsutsatthet av sin manliga partner. Genom
att analysera problematiken med hjälp av det intersektionella perspektivet skapas en förståelse av att våld i homosexuella mäns parrelation kan möjliggöras via olika strukturer som maskulinitet, makt, homofobi samt heteronormativitet (Åkesson 2018 s.20). Genom att vidga sin vy av vem som är våldsutsatt och ta reda på individens livsomständigheter skapas ett behov av att allt stöd och skydd skall vara jämlikt så alla våldsutsatta får tillgång till sina lagstadgade rättigheter hävdar Åkesson (2018 s.21). Stödet ser även olika ut och skall inte anpassas efter en homogen grupp våldsutsatta. Eftersom maktstrukturer påverkar alla på olika sätt utefter ut efter deras individuella livssituation. En del kan inte lämna den våldsamma relationen på grund av ekonomi, medan andra kan köpa sig en lägenhet och på så sätt komma ifrån relationen. Medan andra blir förtrycka av både klass och etnicitet samtidigt (a.a.).
4 METOD
4.1 Artikelsökning
Sökmotorerna som användes för att få fram artiklar var Malmö biblioteks
sökmotor, Swepub, och Uppsala universitets sökmotor samt nationellt centrum för kvinnofrids egen kunskapsbank som fungerar som en vanlig sökmotor. Ord som användes vid sökningarna var ”domestic violence”, ”same-sex” ”homosexual men”, ” seeking help”,”crisis center”, ”battered gay men”, ”resources”, ”victims of domestic violence” ”shelter”, ”LGBT” och på svenska ”våld i nära relation homosexuella män”,” vart vänder man sig när man blivit utsatt för våld” ”våld och homosexuell”. Tidsintervallen för när artiklarna var skrivna ville jag ha så nära i tiden som möjligt men eftersom forskning om våld i nära relationer bland homosexuella män existerar i en begränsad mängd har äldre forskning även använts i arbetet. Forskning från tidigare än 90-talet har jag varit försiktig med att använda då det har passerat många år och förändringar har skett på ett eller annat sätt.
4.2 Datainsamling
I en kvalitativ forskningsansats finns det olika tillvägagångssätt för att genomföra en datainsamling, jag valde att genomföra kvalitativa intervjuer med en
semistrukturerad intervjuguide. Metoden semistrukturerad intervju valdes eftersom det underlättade för mig att förhålla sig till en intervjuguide med frågor för att intervjun inte skulle sväva bort från uppsatsämnet samtidigt som det gav en större flexibilitet för intervjupersonen om hen gav uttömmande eller intressanta svar som jag ville ställa följdfrågor på. Det underlättade att kunna bortse från intervjuguiden och inte följa frågornas ordningsföljd fullt ut och det genererar en större flexibilitet och frågorna kunde ställas i en annan ordningsföljd än vad som var tänkt från början. Frågorna utformades för att inte enbart kunna ge ett ”nej” och ”ja” svar (Se Bryman 2014 s. 414–416, 420–423).
Inför intervjuerna var jag påläst och kunnig om ämnet och frågorna samt om organisationen som blev intervjuad. Jag var noga om att ge personen som blev intervjuad utrymme att fundera över varje fråga som ställdes. Kvalitativa
intervjuer kan ske på olika sätt, delvis genom att träffas fysiskt eller över telefon. En av mina intervjupersoner träffade jag fysiskt, på en plats som personen valde ut själv. Resten av intervjuerna genomfördes över telefon då det inte fanns möjlighet att åka runt till de olika organisationerna eftersom de ligger utspridda
över Sverige. Utbudet av organisationer som arbetar med våldsutsatta
homosexuella män i parrelation är få till antal. Telefonintervjuerna spelades in via ett program som heter ACR och är installerad på min privata mobiltelefon. Den fysiska intervjun spelades in på min privata mobil också men i ett program som heter röstinspelning och är anpassad för intervjuer (Se Bryman 2014 s.430, 432– 433). Det var viktigt under artikelsökningens process att kryssa i rutan Peer Review som hos både Malmö och Uppsalas sökmotorer hade att tillgå eftersom det gav en försäkring om att artiklarna som kom upp hade granskats av andra forskare och hade godkänts att nå upp till att vara en vetenskaplig artikel. När 15– 20 stycken artiklar hade valts ut baserat på deras titel började de läsas igenom och valde ut nästan alla, några få föll bort då artikelns resultat fanns i en artikel som redan hade valts ut eller att artikeln inte var relevant för ämnet samt artiklar som upprepade mycket av de artiklar som redan hade valts ut, föll också bort. Under läsandets gång hittades några till artiklar eftersom jag i den mån det har varit möjligt velat använda mig av ursprungskällan, artiklar har även hittats via andra artiklar.
Alla intervjuer transkriberades efter talspråkstranskriptionens konst, vilket innebär att alla ord har skrivits ut som intervjupersonerna sa men hoppat över
upprepningar av hummande och enskilda ord. Detta gjordes för att det går lite snabbare att utföra transkriberingarna samt var inte fokuseringen i den här
uppsatsen på språket utan det som var intressant var innehållet i vad personerna sa (Malmö högskola 2012).
4.3 Urval
Mitt krav när organisationer valdes ut var att de skulle arbeta med våld i nära relationer som inkluderade våldsutsatta homosexuella män i parrelationer. Jag ville även ha en blandning av kommunala och frivilliga organisationer och när en organisation levde upp till det kravet skickades ett mejl ut som informerade om min c-uppsats, syftet samt frågeställningar och om de skulle ha tid att ställa upp på en intervju. Efter att fått ett ja, mejlades ett informationsbrev ut samt
intervjuguide så organisationen själv kunde välja ut en lämplig person för att besvara frågorna i intervjuguiden, detta gav även personen ifråga tid att förbereda sig inför den kommande intervjun. Det fanns organisationer där det var oklart om homosexuella män inkluderades i deras arbete och i de fallen mejlade jag
organisationen och frågade om de tar emot våldsutsatta homosexuella män i parrelationer (se Bryman 2014 s.392).
Min handledare ville även att intervjupersonen skulle ha fått godkännande av sin chef för att genomföra intervjun. Personerna som jag utförde intervjuerna med, där hade min förfrågan antingen tagits upp i verksamhetens personalgrupp samt med chefen eller så skedde intervjun med chef eller ordförande för
avdelningen/organisationen.
4.4 Utvalda organisationer:
Organisationer som har blivit kontaktade under uppsatsens gång och tackat nej/inte svarat kommer att presenteras nedan då detta görs för att belysa att det är ett smalt forskningsområde och att jag har gjort mitt bästa i att få tag på lämpliga respondenter till uppsatsen. De fyra organisationer som tackade ja till att bli intervjuade kommer inte att presenteras nedan på grund av sekretesskäl.
-RFSL rådgivning: Tackade nej på grund av att de inte tagit emot några samkönade män som blivit utsatt för våld i parrelation på flera år.
-RFSL stödmottagning: De tar inte mot studenter för intervjuer på grund av att det
är många studenter som är intresserade av ämnet och vill få en intervju och deras tid räcker inte till för att hinna med alla förfrågningar.
-Akillesjouren: Mejlade dem en förfrågan om en intervju men fick inget svar. Skrev till dem igen och fick då svaret att jouren har väldigt lite erfarenhet av homosexuella våldsutsatta män i parrelation så därför avböjde Akillesjouren en intervju.
-1000möjligheter: Mejlade dem en förfrågan om en intervju men jouren avböjde på grund av att de inte hade tid att ställa upp på en intervju.
- HBTQ psykologmottagning: Mejlade om en intervjuförfrågan och mottagningen tipsade mig om brottsofferjouren men jag svarade att de inte hade möjlighet att ta emot studenter. Psykologen som arbetade där ville ställa upp på en intervju men hade ingen tid att avsätta.
-Socialtjänstenhet: Mejlade om en intervjuförfrågan men fick inget svar.
-Kriscentrum för män: Mejlade en förfrågan om en telefonintervju men fick inget svar.
-Mottagningen för våld: Mejlade dem om en förfrågan om en intervju men fick inget svar. Ringde upp dem och mottog inte heller något svar. Några dagar efteråt mottog jag ett samtal från dem och fick förklarat för mig att mottagningen arbetar enbart med våldsutövare.
Kvinnobyrån Stadsmissionen: Mejlade en förfrågan om en intervju och fick till
svar att de ännu inte arbetar med homosexuella män som blivit utsatta för
partnervåld och därför avböjde personalen en intervju men lyfte upp att det var ett viktigt ämne som jag berörde.
Resurscentrum mot våld: Mejlade ut en förfrågan om en intervju men mottog
aldrig en återkoppling.
4.5 Respondenter
Mohammed, är ordförande på en jour för män i mellersta delen av Sverige. Theodore, samtalsterapeut och arbetar på en samtalsmottagning i södra delen av Sverige.
Fanny, samordnare på en brottsofferjour i landskapet Uppland.
Sverker, arbetar som chef på ett kriscentrum i mellersta delen av Sverige. Alla citat har skrivits om för att skapa ett flyt i de citaten som skrivits ut men innebörden har inte förändrats.
4.6 Förförståelse
Förförståelse innebär att forskaren har förutfattade meningar om vad hen kommer att hitta under forskningens gång samt forskarens syn på omvärlden, hur
omvärlden ser ut idag och hur den borde vara. Genom att vara medveten om sin förförståelse kan det användas som en fördel under forskningsprocessen då det är enklare att ta in mer, ny kunskap om fenomenet (se Forssén och Carlstedt 2008 s.64). Detta har jag varit medveten om under studiens gång och sett det som en styrka i att ha en förförståelse då det även har bidragit till att utforma
problemformulering samt frågeställningar inför den här uppsatsen. Medvetenheten om min förkunskap har även gjort att jag har varit extra noga med att försöka se den insamlade empirin från olika synvinklar för att inte låta min förförståelse ta över och styra allt för mycket av forskningens gång. Samtidigt som gruppen
våldsutsatta homosexuella män har varit ett nytt område för mig och har därför kunnat inhämta ny kunskap samt synsätt om våldsutsatta homosexuella män. Tidigare har jag forskat om homosexuella kvinnor och vart de kan söka för att få hjälp av samhället när de har blivit utsatta för våld av sin partner. Detta gav mig en inblick i homosexuella personers situation överlag i hjälpsökandet och
svårigheterna i att få hjälp och stöd tack vare de heteronormativa föreställningarna som genomsyrar samhället som helhet samt i stödgivande organisationer. Dessa faktorer påverkar mottagandet av våldsutsatta personer eftersom många utgår från att den våldsutsatta har en förövare av det motsatta könet. Min önskan är inte att ta bort fokus från den stora gruppen kvinnor som utsätts av manliga förövare utan istället vill jag vidga perspektivet och inkludera alla människor som blir utsatta för våld av sin partner. Då alla våldsutsatta människor har rätt att få hjälp oavsett sexuell läggning och det är en mänsklig rättighet.
4.7 Forskningsetiska överväganden
Eftersom våld i nära relationer är ett känsligt ämne valdes våldsutsatta
homosexuella män i parrelationer bort som respondenter och intervjuerna skedde med professionells som på något sätt arbetar med den här utsatta gruppen. Att intervjua våldsutsatta homosexuella män skulle bryta mot etiska forskningsregler om att inte få utsätta respondenterna för lidande, därav valdes den målgruppen bort (se vetenskapsrådet 2002 s.5). Vid hantering av forskningsmaterialet använder sig forskare av fyra begrepp som styr hur empirin hanteras: sekretess, tystnadsplikt, anonymitet samt integritet (Vetenskaps rådet s.40) Dessa fyra grundläggande individskydds begreppen kan förtydligas i fyra primära, mer allmänna forskningskrav, Informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002 s.6).
Informationskravet uppfylldes genom att ett informationsbrev samt intervjuguide skickades ut till de respondenter som var intresserade av att genomföra en
intervju. I informationsbrevet informerades deltagarna om intervjun, syftet med uppsatsen samt att deltagandet är frivilligt och kan avbrytas när som helst. För att minimera eventuella skador och obehag för respondenterna informerades de om att det intervjuade materialet kommer att förstöras efter godkänd uppsats samt att det insamlade materialet är till för att användas i uppsatsen. Respondenterna har även i informationsbrevet blivit informerade om att uppsatsen kommer att publiceras.
Samtyckeskravet innebär att deltagandet är frivilligt vilket jag var noga med att poängtera genom att alltid fråga respondenterna innan intervjun började om de hade några frågor eller funderingar. Som nämndes tidigare anges det frivilliga deltagandet i informationsbrevet samt att det går av att avbryta när som helst. Jag utformade inte ett papper som respondenterna fick skriva under för att visa sitt samtycke utan när intervjupersonen accepterade att bli intervjuad över mejl sågs det som ett samtycke i sig.
Det tredje begreppet är konfidentialitetskravet och innebär att respondenternas identiteter inte framkommer i uppsatsen. Det som kommer att framgå i uppsatsen är från vilken typ av organisation respondenten jobbar inom och vad hen arbetar som. Vart organisationen är belägen kommer att bli brett beskrivet då några av organisationerna finns det inte många av i Sverige generellt. Trots att det är professionella som har intervjuats har jag valt att vara noga med att värna om
konfidentialiteten hos mina respondenter då det enbart har varit en kandidat som har frågat hur väl anonymiteten kommer sträcka sig. Hen var nöjd med svaret att en geografisk exakthet inte kommer förekomma och därför kommer den
nöjdheten vara en utgångspunkt gällande alla mina respondenter kring
anonymiteten eftersom ingen dialog har förts med de andra om ämnet. I urvalet har organisationerna tagits bort för att det inte skall gå att spåra de personer som har blivit intervjuade. De organisationer som tackade nej kräver inte samma typ av konfidentialitet men trots detta har orten på vart organisationerna finns tagits bort.
Det sista kravet är nyttjandekravet och framkommer i informationsbrevet att den insamlade empirin kommer att enbart användas i uppsatsen och kommer sedan att förstöras efter godkänd uppsats (Se vetenskapsrådet 2002 s. 6–14).
4.8 Metoddiskussion
Svårigheten med att arbeta med kvalitativ forskning som metodval är att forskningen kan vara svårt för en utomstående att upprepa eftersom
forskningsempirin kommer från en specifik tidpunkt då intervjun utfördes i den då existerande sociala kontexten och samhällsmiljön. Eftersom dessa två är i ständig förändring kan ett försök till upprepad forskning ge ett annat resultat då nya erfarenheter och kunskap kan ha nått respondenterna. Dock gav kvalitativ metod, i mitt fall intervjuer med en semistrukturerad intervjuguide, tillgång till människors åsikter och tankar. Även om det inte är en universell sanning är det ett försök att få en djupare förståelse av hur de sociala aktörernas ögon ser på den våldsutsatta gruppen homosexuella män i parrelationer. Det finns en risk att enbart anta en viss persons perspektiv och utesluta de andra respondenternas empiri. Dock har jag funnit att materialet håller sig inom vissa ramar och svävar inte ut för mycket. Detta bidrar till att det är enklare att inte råka exkludera en respondent (Se Bryman 2014s. 352–363).
De kvalitativa intervjuerna genomfördes fysiskt men även över telefon. Telefonintervjuer underlättade forskningen mycket eftersom det är ett smalt forskningsområde och lämpliga kandidater att intervjua existerar i en liten skala. Förutsättningarna för att få en intervju var något som emellanåt upplevdes
kämpigt då vägen att få en intervju inte var lätt. Det var svårt att veta på grund av det smala urvalet hur många intervjuer som skulle krävas för att mättnad skulle uppnås. De fyra intervjuerna som genomfördes kändes precis lagom då svaren skiljer sig åt men samtidigt håller sig inom en ram vilket gav upplevelsen om att en femte intervju inte skulle bidragit med någon mer kunskap än den som redan hade samlats in. För att göra det bästa av det smala urvalet försökte jag få urvalet bestå av två fristående organisationer och två kommunala verksamheter vilket även utfallet blev. Detta i ett försök att få någon sorts jämvikt i utbudet av hjälp och samtidigt variation eftersom kommunala och frivilliga verksamheter arbetar olika förutsätter. Det var givande att träffa respondenten i verkligheten eftersom jag då kunde läsa av respondentens kroppsspråk när en fråga ställdes, när svaren gav och fick även se hur personen mottog ämnet överlag som presenterades inför hen under tiden intervjun fortgick. Denna avläsning kan inte existera när
intervjuerna sker över telefon. Det som är fördelen med telefonintervjuer är att det kan ge djupare svar eftersom en del respondenter lättare kan svara på eventuella känsliga frågor. Jag upplevde att alla intervjuer blev lyckade då det gavs bra svar efter den förmåga intervjupersonen hade att ge efter organisationens
skedde över telefon då respondenterna i verkligheten hade troligtvis inte gett lika öppna och utförliga svar på grund av upplevd blyghet och försiktighet. Min fysiska närvaro som forskare hade nog blivit ett mer nervöst inslag och
respondenten hade haft svårt att slappna av. Det fanns dock en respondent som jag hade velat träffat fysiskt eftersom det troligtvis att det hade bidragit till mer
givande svar och respons eftersom jag då hade sett hur respondenten mottog frågorna när de ställdes men en fysisk träff var tyvärr inte möjlig att få till på grund av avståndet (Se Bryman 2014 s. 432–436).
Den valda analysmetoden är en av många kvalitativa tillvägagångssätt när en analys ska genomföras. Det som är positivt med den valda analysmetoden är att materialet blir översiktligt genom de olika koderna och till slut teman eftersom transkriberade intervjuer genererar ett stort material. Det som kan vara negativt är svårigheten att förklara tillvägagångssättet för att få fram de slutgiltiga teman eftersom det är en upplevd känsla som uppstår om vart materialet tillsammans med frågeställningarna, de valda teoreierna samt tidigare forskning går i för riktning. En annan person kan se andra saker än vad jag har sett under arbetets gång med empirin. Metodvalet har varit ett bra tillvägagångssätt för de valda forskningsfrågeställningarna eftersom intervjuer ger en djupare inblick samt förståelse än vad en kvantitativ eller litteraturundersökning hade gjort. Det som har varit svårt är att få tag i lämpliga personer att intervjua. Dels för att fältet är så pass litet ännu samt den snäva tidsramen innan alla professionella gick på
julledighet. Transkribera fyra intervjuer var krävande och efter två utförda intervjuer där varje intervju varade i 60 minuter insåg jag att den långa
intervjutiden upplevdes övermäktig under transkriberingen, för att ha ett material som var överkomligt sattes en tidsram på cirka 45 minuter upp inför de två sista intervjuerna.
Eftersom materialet är kvalitativt insamlat är det svårt att generalisera resultatet men det som materialet kan göra är att ge en inblick i hur det kan se ut i de
verksamheter som inte har blivit intervjuade. Det går inte att göra några som helst konstateranden nationellt sett utefter det som framkommit under studiens gång på grund av de få antal respondenter som blivit intervjuade samt att på grund av att det är en kvalitativ studie som nämndes ovan, blir det svårt att generalisera resultatet. Analysmetoden var givande eftersom det var ett abduktivt
tillvägagångssätt vilket skapar en trygghet i att de olika materialen som syftet, frågeställningarna, teorierna samt tidigare forskning har arbetats igenom förhållande till råmaterialet och inga slutsatser har dragits ut ur luften. Det kan vara svårt att som utomstående veta om teman som personen ifråga har kommit fram till är en reflektion av materialet eller personens egna slutsatser dragna på personliga föreställningar. Detta har varit en komplex situation att kunna
framställa teman så oberoende från den personliga förförståelsen som möjligt. Jag har i största möjliga mån försökt beskriva händelseförloppet för att det inte skall existera oklarheter kring hur de valda teman har vuxit fram.
4.9 Analysmetod
Det finns många kvalitativa tillvägagångssätt men koderna och teman har växt fram i förhållande till ett abduktivt tillvägagångssätt. Det innebär att teori, tidigare forskning, frågeställningar samt problemformulering följde med när empirin undersöktes. Råmaterialet lästes igenom två gånger innan några markeringar gjordes i texten. Sedan skrevs övergripande ord ned som upplevdes genomsyrade
texten överlag. Därefter startade sökandet efter koder och teman. Båda
kategorierna växte fram bredvid varandra när empirin jämfördes kontinuerligt med frågeställningarna, problemformuleringen samt tidigare forskning. För att förstå bättre hur materialet växte fram kommer temat Marknadsföring förklaras som ett exempel:
När materialet hade läst igenom två gånger upplevdes marknadsföring som ett tema eftersom frågeställningarna handlar delvis om det, det existerar i tidigare forskning samt det pratades en del om marknadsföring i intervjuerna. Då markerades meningar som innehöll marknadsföring men även reflektioner i intervjuerna kring marknadsföring. Totalt skapades det 16 teman och en mängd koder. Fortfarande med ett abduktivt tillvägagångssätt med frågeställningar, tidigare forskning, teori samt problemformulering som ställdes bredvid empirin. En genomgång av de 16 teman gjordes och då upplevde jag att några teman gick in i varandra. För att skapa en hierarki gjordes ett tanketräd upp med temat exkludering högst upp eftersom det genomsyrar alla teman på ett eller annat sätt. När underteman placerades ut slogs liknande teman ihop och några teman togs bort helt då de inte upplevdes helt relevanta till frågeställningarna samt
problemformuleringen. Kvar blev sex underteman samt ett stort övergripande tema (Se Bryman s.528–530).
5 RESULTAT/ STRUKTURELL EXKLUDERING
Resultatet presenteras med studiens kunskapsöversikt tillsammans med
teorikapitlet i en analyserande text. Teman som framkommit genom kodning av materialet kommer att presenteras här.
Det övergripande temat Exkludering med underteman som
Myndighet/organisation, Professionella, heteronormativitet och andra föreställningar, samverkan, marknadsföring samt tillgänglighet.
I detta avsnitt kommer empirin från de fyra intervjuerna att presentera resultatet utefter teman som har framkommit under bearbetning av empirin med citat för att få en djupare inblick i de utförda intervjuerna. Alla respondenter har fått fiktiva namn som nämns ovan i metod delen och kapitlet inleds med en presentation av intervjupersonerna med deras yrkestitel och organisationstillhörighet för att underlätta för läsaren.
*Mohammed, är ordförande på en jour för män i mellersta delen av Sverige. *Theodore är samtalsterapeut och arbetar på en samtalsmottagning i södra delen av Sverige.
*Fanny är samordnare på en brottsofferjour i landskapet Uppland.
*Sverker arbetar som chef på ett kriscentrum i mellersta delen av Sverige.
5.1 Exkludering
Exkludering var ett övergripande tema som benämndes på ett eller annat sätt i alla fyra intervjuer. Respondenterna berättade delvis utifrån egna erfarenheter men även utifrån ett samhällsperspektiv, under bearbetning av materialet framkom det att exkludering sker på många olika nivåer i samhället. Respondenterna pratade om utsattheten som många homosexuella män befinner sig i överlag, delvis genom den övergripande myndighetsutövning till professionella som inte har förståelse för denna utsatta grupp. De våldsutsatta männens behov av att möta organisationer och professionella som välkomnar dem och förstår deras
livssituation samt utsatthet över att tillhöra en minoritet och möjligheterna att bli utsatt för hatbrott i det offentliga rummet. Genom att tillföra perspektivet intersektionalitet ökar förståelsen för de olika hierarkiska maktstrukturernas verkan och framför allt mellan grupperna kön och sexualitet som bidrar till den heteronormativa synen i dagens samhälle och bidrar även till att professionella många gånger antar att förövaren är av det motsatta könet till våldsoffret
(Mattsson 2015 s.9,89). Genusperspektivet ger en förståelse till varför våldsutsatta män inte ses som våldsoffer i nära relation och kampen det medför att få adekvat och anpassad hjälp eftersom det innebär att mannen går emot samhällets syn på maskulinitet och sociala förväntningar enbart för att det är en man som har blivit slagen (Connell & Pearse 2015 s.23). Huvudtemat exkludering genomsyrar alla de andra teman som har framkommit, på ett eller annat sätt. De olika nivåerna
försöker påvisas i resultatet som utkristalliserades av materialet.
5.2 Myndighet och organisationer
Theodore arbetar på en samtalsmottagning för både kvinnor och män, det har han gjort i många år nu. Verksamheten erbjuder enskilda samtal både till våldsoffer och förövare men inte tillsammans utan enskilt betonar han. Theodore uttrycker att de vill marknadsföra sig mer men att det är framför allt den långa väntetiden som verksamheten arbetar på att korta ned nu. Vilket gör att andra saker
prioriteras bort.
Samtalet leds in på samordningen kring våld i länet och Theodor uttrycker: ”Det heter kvinnofrid, det är politiskt allt det här. Allt som står i
skrifter och i lagtexter, propositioner. Det handlar om mäns våld mot kvinnor. Allting är formulerat så”. (Theodore 2018)
Mattsson (2015 s.9) talar om exkluderingen som sker på olika samhällsnivåer där normer skapas på en hög hierarkisk nivå genom lagar, förordningar och sprids sedan vidare nedåt i hierarkin till människor som i vardagslivet fortsätter att kontinuerligt hålla normerna vid liv genom att upprepa dem. Med skapandet av normer från hög hierarkisk nivå med lagar som är utformade efter heterosexuella relationer som sedan sprids vidare till en lägre hierarkisk nivå (Mattsson 2015 s.9), som kan tillämpas på hela området våld i nära relation då det Theodore lyfter upp stämmer och resultatet blir, precis som Mattsson (2015 s.9) hävdar, att
normer sprider sig nedåt i samhällshierarkin, det kan påvisas via det här exemplet från Sverker som arbetar på ett resurscentrum påvisa:
”Vårt fält är väldigt förknippat med kvinnofridsfrågan och då är det mycket
fokus på mäns våld mot kvinnor och mycket fokus på heterosexuella relationer”.
(Sverker 2018)
Nationellt centrum för kvinnofrid (2009 s.30) poängterar att forskningsområdet om våldsutsatta homosexuella män är smalt men forskare uppskattar att våld i homosexuella relationer sker i lika stor utsträckning, om inte större, som i
heterosexuella relationer (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009 s.30). (Mattsson 2015 s.9 & Connell 2008 s.53, 115,116 och 120) Genom att på hög hierarkisk nivå besluta om att enbart belysa kvinnors våldsutsatthet har detta ensidiga synsätt spridit sig nedåt i samhället och låtit tillskrivna könsroller, hegemoni samt
(Mattsson 2015 s. 9, Connell 2008 s.53, 115,116, 120). Författarna Lander m.fl. (2003 s.304–309) talar om normen heteronormativitet som fått sitt fäste genom görandet av genus och av kön där görandet av genus innebär en rad upprepade handlingar som anses tillhöra könet en person innehar. En man förväntas vara i en kärleksrelation med en kvinna och inte med en annan man (Lander m.fl. 2003 s.304–309). Konsekvenserna av att gå emot normerna är stigmatisering och exkludering från att få hjälp och stöd vid våldsutsatthet enligt Connell och Pearse (2015 s. 18–19). Bristen på hjälp och stöd till hbtq personer har bidragit till att våld i nära relation är det tredje största hälsoproblemet bland homosexuella män (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009 s. 28).
Sverker som nämndes tidigare arbetar på en verksamhet, som är en enhet inom socialtjänsten och de erbjuder samtal för våldsutsatta samt samverkar med andra organisationer och utför akutplaceringar när en person är i snabbt behov av ett boende på grund av en hotbild från sin förövare. En annan respondent heter Mohammed och han arbetar på en mansjour som är en frivillig organisation. De erbjuder samtalsstöd över telefon men det går även att komma till deras jour för enskilda samtal eller par samtal. Mohammed berättar att de tar emot offer och förövare, det märks att han är mån om att alla skall få hjälp som är i behov av hjälp samt stöd och är noga med att inkludera alla män.
”Vi riktar oss mot män och mot den som identifierar sig som man”. (Mohammed 2018)
Mohammed nämner även att verksamheten tar emot kvinnor eftersom de inte vill utesluta någon. Jouren har officiella träffar som är öppen för alla och behöver inte någon föranmälan, varje onsdag kommer en terapeut till verksamheten och leder en krisbetonad samtalsträff med personer som kommer dit och är i behov av akut stöd. På torsdagarna finns ”samtalsverkstan” där olika teman diskuteras som verksamheten har valt ut eller besökarna själva väljer. Till skillnad från alla de andra verksamheterna tar Mohammeds verksamhet ut en medlemsavgift på 300 kr per år för varje person som kommer till jouren för samtal, annars kan
verksamheten inte leva vidare betonar Mohammed. Personerna kan komma hur många gånger de vill och vara med i samtalsgrupperna och få enskilda samtal samt par samtal under ett helt kalenderår.
Theodore, Fanny och Mohammeds verksamheter för inga journaler. Fanny och Mohammeds verksamhet för statistik över kön, vilken kommun man bor i och så vidare.
”Vi för ingen journal. För att hålla en låg tröskel, så folk skall våga komma”. (Theodore 2018)
Theodore berättar i citatet ovan om deras verksamhetstillgänglighet för invånarna i kommunen. Det påvisar hans medvetenheten om att våldsutsatta homosexuella män i parrelation är en grupp som har haft svårt att få tag i hjälp och stöd men även att det har existerat en stor rädsla om att inte blivit tagna på allvar som trovärdiga offer på grund av maskulinitet och genus stereotyper (Åkesson 2018 s.21). Genom att ha en låg tröskel som Theodore uttrycker det skapas en möjlighet som professionell verksamhet att bryta heteronormativa stereotyper och bidra till att alla människor får rätt till sina mänskliga rättigheter (Åkesson 2018 s.21).
Fanny arbetar på en brottsofferjour som vänder sig till personer som blivit utsatta för olika typer av brott. En telefonkontakt är det främsta som de erbjuder men personliga möten med terapisamtal sker också, terapisamtal var något som respondenterna i Freeland m.fl. (2018 s. 304–309) forskning hade uppgett givit dem bättre självförtroende och mer självrespekt (Freeland m.fl. 2018 s. 304–309). Fannys verksamhet sträcker sig över flera kommuner och de bistår även med att följa med till olika myndigheter förklarar olika tillvägagångsprocesser samt stöttar personen i den utsatta situationen hen befinner sig i.
5.3 Professionella
Det gemensamma för alla professionella som intervjuades var att alla hade gått kurser om hbtq (homo,bi,transgender och queer) samhället. Det var utbildningar om deras vardagliga utsatthet samt den diskriminering som existerar gentemot hbtq personer hos myndigheter och i organisationskontexter, användbar terminologi som var inkluderande med mera.
Fanny berättar att organisationen som hon arbetar i brukar årligen anordna en utbildning tillsammans med RFSL (Riksförbund för homosexuella, bisexuella, transpersoners och queeras rättigheter) för att personalen skall bli bättre på att möta denna utsatta grupp i deras dagliga arbeten. Det uttrycker även Sverker:
”Vi går ganska kontinuerligt kortare utbildningar
om våld i samkönade relationer”.
(Sverker 2018)
Theodore pratar om att han alltid har en eller några personer som tillhör hbtq gruppen som går till honom för samtal. Theodores erfarenheter av homosexuella män som blivit utsatta för våld av sin partner är inte stora, ändå har han störst erfarenhet av alla respondenter. Han uttrycker att våldsuttrycken oftast är de samma oavsett vilken sexualitet personen ifråga har som blivit utsatt för våldet.
”Jag glömmer ibland bort om den personen som sitter här i rummet är HBTQ”.
(Theodore 2018)
Sverker har liknande åsikt om våldets uttryck som ovan:
”Förstå mig rätt. Det är inte så intressant vem som utsätter vem,
utan vi ser att våldet ofta följer ganska tydliga mekanismer”. (Sverker 2018)
Alla som blev intervjuade nämnde att våldsuttrycken inte skiljer sig åt oavsett om det är en manlig eller kvinnlig förövare och att alla våldsoffer oftast har varit med om liknande våldsmekanismer. Respondenterna uppgav dock att hbtq gruppen är en mer sårbar grupp som inte får samma plats gällande stöd och hjälp i samhället som heterosexuella relationer får där våld förekommer. Det som är gemensamt för respondenterna samt i forskning från nationellt centrum för kvinnofrid (2009 s.7) är att båda parterna är överens om att våldsutövandet i huvudsak handlar om makt och att våldsmotiven inte skiljer sig åt beroende på sexuell läggning (Nationellt centrum för kvinnofrid 2009 s.7). Respondenternas svar om att det existerar liknande våldsuttryck oavsett sexuell läggning skiljer sig åt från vad Nationellt
