NILE
-Instrument för cellprovtagning
I samarbete med Karolinska Institutet & NeoDynamics AbFörfattare Elin Wiktorsson
Uppsats 10 p. till Examensarbete (20 p), Designprogrammet, C-nivå. Institutionen för Kommunikation och Design, Högskolan i Kalmar, Vt 2009
Handledare: Gert Auer
Bo Westerlund
Titti Forsslund
Jonas Stengel
Sammandrag/Abstract
Syftet med min uppsats är att redogöra den process jag gått igenom för mitt examensarbete. Projektets målsättning är att utveckla och designa ett penn-liknande, lätt instrument som möjliggör cellprovtagning med en hög grad av ”fingertoppskänsla”.
Jag har ritat på en ny form av instrument att ersätta det som idag används vid bland annat provtagning av eventuella cancertumörer.
Under vägen har alla möjliga lösningar diskuterats, allt från en utseendemäs-sig förändring till att ersätta hela instrumentet i form och användnings-metod. Frågor har cirkulerat kring om instrumentet bör vara mekaniskt, tekniskt eller liksom nu drivas av enbart handkraft.
Största delen av min research har bestått i att vara med under undersöknin-gar och att göra användartester. Uppsatsen går igenom stegen för min pro-cess till slutresultatet, de val jag dragits mellan och hur jag kommit fram till lösningar för att slutligen leda fram till mitt resultat; ”NILE instrumentet”.
Nyckelord
Examensarbete, uppsats, design, Cameco, Neodynamics, Finnålsbiopsi, bröstcancer, tumör, patologi
Innehåll
Sammandrag/Abstract 2 Nyckelord 2 Innehållsförteckning 3 1. FÖRORD 4 2. INLEDNING 5 3. BAKGRUND 6 .1 Genomförande plan 6 .2 Syfte/Vision 6 . Frågeställningar 7 4. TEORETISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT 8 4.1 Etiska aspekter 8 4.2 Introspektion 8 5. RESEARCH/TIDIGARE FORSKNING 9 5.1.1 Tandläkare 9 5.1.2 Tatuerare 10 5.1.3 Gitarrist 11 5.2 Ergonomi 12 5.2.1 Greppet 12 5.2.2 Funktionerna 13 5. Tekniker 1 5.3.1 Cytopatologi 13 5.3.2 Histopatologi 15 5.3.3 Ursus rotex screw 165.3.4 Antiseeding och elektriska hjälpmedel 16 5. Sammanfattning 17
6. METOD - DESIGN & FORSKNING 18
6.1 Arbetsmetoder – och vad de gett 18
6.1.1 Identity Tool Kit 18 6.1.2 Mindmaps 20
6.1.3 Skisser, 3-d modeller och Cad 20 6.2 Intervjuer och dokumentation 20 6.2.1 Samtal med läkare 20
6.2.2 Besök på mottagningen i Vällingby 21
6.2.3 Samtal med patienter 21
6. Material och miljö 22
6.3.1 Teknik eller mekanik? 22
6.3.2 Materialval 23
7. RESULTAT 26 8. SAMMANFATTANDE DISKUSSION, SLUTSATS 28 9. REFERENSER 30 9.1 Internet 0 9.2 Föreläsningar 0 9. Personliga intervjuer 1 9.4 Övrigt 1 Bilagor 1-14
5
1. FÖRORD
Med absolut ingen erfarenhet av att skriva uppsats har jag nu gjort det, I did it!
Nöjd med mig själv sitter jag och går igenom all text, tänker igenom mina val, varför jag gjort si eller så.
Tänker på vilken fantastisk handledning jag fått under hela projektet. Med vilken entusiasm jag blivit emottagen på Karolinska Institutet, av NeoDy-namics, men framförallt av Gert Auer, professor och min handledare med över 50 doktorander bakom sig, massor av åtaganden och uppdrag. Som vik-er sin tid till mig och mitt examensarbete på kandidatnivå, som visar intresse och som ger mig allt material och all information jag någonsin kan behöva. Min största tacksamhet till dig Gert.
Jag vill också passa på att tacka övriga handledare, Titti Forsslund som lett mig framåt i uppsatsprocessen, lärarna på designprogrammet som kommit med nya infallsvinklar och bryderier.
Till min härliga klass som alltid visar fullt stöd och respekt för varandra och som gör att man känner trygghet och styrka i deras närvaro.
2. INLEDNING
Jag har fått möjligheten att göra mitt examensarbete i samarbete med Karo-linska Institutet och Gert Auer, professor i medicin och expert inom området patologi och bröstcancer.
Jag ser detta arbete som ett steg ut i arbetslivet, då detta projekt represen-terar det jag allra helst vill arbeta med som designer. Att få tillfället att göra ett sådant här projekt på kandidatnivå är en stor utmaning och jag hoppas kunna leva upp till de önskemål och krav som ställs från uppdragsgivaren.
7
3. BAKGRUND
Tidig diagnos och behandling av elakartade tumörer är helt avgörande för cancerpatienters överlevnad. Finnålsbiopsi är en provtagningsteknik som, när den används av erfarna läkare möjliggör att snabbt och säkert kunna ta ett cellprov från en misstänkt vävnadsförändring. Metoden är mycket patientvänlig och slutdiagnosen kan erhållas medan patienten väntar. En ytterlig fördel av finnålsbiopsimetoden är att risken att strö cancercellerna under själva provtagningen är minimal jämfört med den i de flesta länder an-vända s.k. grovnålstekniken. En anledning att finnålstekniken används mera sällan än den borde användas (på grund av alla fördelar), är bland annat att handtaget som behövs för att föra in provtagningsnålen i den misstänkta vävnadsförändringen är för tung och ”klumpig” för att kunna garantera den ”fingertoppskänsla” som behövs för provtagning från små tumörer.
Projektets målsättning ar att utveckla och designa ett pennliknande, lätt handtag som möjliggör cellprovtagning med en hög grad av ”fingertoppskän-sla”.
3.1 Genomförande plan
Genom diskussion med handledarna och experter från Karolinska Institutet och bolaget NeoDynamics AB ska jag komma fram till utformningen av in-strumentet, de tekniska kraven och säkerhetskraven.
Designprocessen påbörjas med användarstudier och research kring ämnet för att sedan leda fram till en prototyp som efter godkännande av uppdrags-givarna kan testas.
Modellen ska sedan testas i färskt material (djurkött) och efter tillstånd pa-tienttestas vid bröstmottagningen vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Efter eventuellt justerande kan därefter en slutdesign tas fram.
3.2 Syfte/Vision
Min vision är att förbättra hantering och upplevelse hos såväl patient som läkare vid provtagning av tumörer. Samt i möjligaste mån följa Karolinska Institutets önskemål vad gäller funktion och miljö, tekniska krav och säker-hetskrav.
Målet inom examensarbetets ramar är att ta fram en prototyp som kan testas av uppdragsgivarna och som kan ställas ut på examensutställningen i Puke-bergs designarkiv under sommaren 2009.
3.3 Frågeställningar
Projektets frågeställningar har ändrats allt eftersom tiden gått, en del svar har kommit av sig själva, andra har varit svårlösta. Framförallt har nya frågor dykt upp ständigt.
Den viktigaste frågan jag ställde mig från början var hur jag skulle skapa en artefakt som är både lätt att använda och som ingöt någon form av förtro-ende hos patienten.
Vilken teknik som ska användas och inte användas, för och nackdelar med dessa och hur pass utvecklade och anpassade de är för den här typen av an-vändning. Hur pass mycket finns det utrymme för att anpassa tekniken un-der den här korta projekttiden?
Hur gör jag funktionerna så lättillgängliga som möjligt utan att skapa för stort utrymme för felanvändning och tänkbara risker för patienten? Vad är lämpligast att använda: fotpedal, knapp eller ingen avancerad teknik alls? Hur bör dessa placeras för att skapa ett så bra ”flow” i provtagningsproces-sen som möjligt?
En annan fråga jag själv har fått ställa mig ett antal gånger är vad som är mitt uppdrag att lösa, var går gränsen för vad som är en designers uppgift, var och hur sätter jag ner foten? Att arbeta som designer är lite som att vara spindeln i nätet, det gäller att samordna, se till att få rätt information av rätt människa och vara ytterst på det klara med vad uppdraget innefattar och går ut på. Förutsättningen för mitt arbete är de andra inblandades arbete, utan dem finns inget uppdrag att lösa.
9
4. TEORETISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT
Mitt mål som designer är att skapa meningsfulla objekt som i konstruk-tion, uttryck och utseende kan hjälpa människor i vardagen. Jag kommer i det här projektet lägga fokus vid att i första hand utveckla en produkt som dels är ergonomisk och lätthanterlig för användaren dvs. läkaren som utför provtagningen men som i sitt uttryck också kan kännas mindre skrämmande för patienten. Till största del kommer mitt teoretiska researcharbete handla om teorier kring ergonomi och psykologi, hur vi som människor uppfattar färger och former, vad som kan uppfattas lugnande alternativt stressande osv.
Eftersom människan är i fokus kommer en hel del tid ägnas åt att göra mer direkt, fysisk research där jag kommer möta människor för att testa D-mod-eller och intervjua dem kring deras upplevelser. Det är den här delen som kommer vara avgörande för resultatet av mitt projekt.
Krav på teknik och säkerhet kommer att prioriteras framför andra aspekter.
4.1 Etiska aspekter
Dokumentation av användandet av produkten har samlats med tillstånd från både läkare och patient som har garanterats anonymitet, personer som del-tagit kan inte identifieras enligt Vetenskapsrådets riktlinjer.1 Detta innebär
att materialet analyseras och det är bara resultatet eller sammanfattningen av analysen som kommer att presenteras.
4.2 Introspektion
I en kreativ process är det viktigt att låta sig själv få plats. Genom introspe-ktion kommer jag som Maria Frostling-Henningsson beskriver i boken Kun-skapande metoder inom samhällsvetenskapen att utgå från mina egna erfar-enheter och skriva i berättelse form kring de studier jag genomfört. Jag som designer kommer löpande reflektera över arbetsprocessen, genom research, användarstudier och mina beslut.
5. RESEARCH/TIDIGARE FORSKNING
För att verkligen gå på djupet i mitt projekt har jag lagt relativt mycket tid på researchfasen. För mig är det viktigt att verkligen förstå vad det är jag ska göra, jag vill ha tillräckligt med kunskap för att kunna ta tag i alla aspekter av projektet som har en stor komplexitet. Jag inser mina begränsningar vad gäller den tekniska biten men kommer att få handledning av experter, till de mötena vill jag vara välförberedd. I de fall där realistisk teknik inte kunnat tillgås på grund av olika andledningar har jag valt att lämna tekniken därhän och istället fokusera på formarbetet och utifrån befintligt material och exper-tis uppskattat hur stort utrymme ”min” teknik kan behöva uppta.
5.1 Liknande instrument
Som designer och formgivare ser jag det som min styrka och ett privilegium att tänka ”outside the box”. Som ett steg i min process har jag därför valt att våga mig in på helt andra områden.
Vilka andra yrkesgrupper använder liknande handverktyg relaterade till människan och människokroppen, som har lika höga krav på precision? Finns det någonting inom dessa områden som jag kan utnyttja i mitt pro-jekt?
5.1.1 Tandläkare
Tandläkare är ett yrke där höga krav på precision finns, instrumenten är små och av många olika typer, kanske finns här något särskilt utformat instru-ment som kan hjälpa mig i min process. Jag är också väldigt nyfiken på de kombinerade stolarna och instrumentstationerna som tandläkare använder, skulle något liknande kunna vara värt att jobba vidare på? En arbetsstation där patienten sätter sig alternativt lägger sig och där all undersökning kan göras under samma besök? Kanske skulle den vara kombinerad med ultra-ljud och analysstation också, patienten skulle kunna få sin diagnos direkt på plats.
Jag besökte tandläkare Torbjörn Magnusson i Nybro för att kika lite på vad för typer av instrument de använder.
Anette Albrektsson, tandsköterska tar emot mig, hon har redan förberett och tagit fram de vanligaste instrumenten för mig att titta på. Jag får titta och känna på dem och hon visar de olika greppen för hur de används, eftersom det är både över och underkäke så behöver de ju kunna hanteras på flera olika sätt.
De flesta instrumenten är kliniska, tillverkade i ett stycke kirurgiskt stål och med ett mycket smalt handtag. Annette säger att de inte är svåra att hålla i, tvärtom är det skönt att handtagen är smala, då har man bättre kontroll över vad man gör, munnar är ju inte så stora. Jag frågar om det inte blir jobbigt om man håller i dem länge men det tycker hon inte, de används inte särskilt
11 länge i sträck och de som man använder längre har oftast ett gummiklätt handtag, till exempel spegeln.
Hon visar hur de stora arbetsstationerna fungerar, i de långa armarna sit-ter ett relä som gör att de olika instrumenten startar när man drar fram just det. Man kan sedan reglera om man vill att det ska snurra framåt, bakåt eller stoppa med hjälp av en fotpedal.2
Fotpedalen i sig finner jag mycket svårtydd, den indikerar inte på något sätt hur den ska användas, den är rund, har en stor knapp och en liten spak som man kan föra fram och tillbaka. Förutom att styra borrar och så vidare med den kan man också sätta igång vatten och avlopp med den. Annette som kan den visar, men för mig som utomstående är det omöjligt att uppfatta de olika momenten.
Ett instrument som intresserar mig särskilt är en så kallad hävare, den an-vänds då man tar bort tänder för att lyfta tanden ur tandköttet. För att lyckas med detta behöver man kunna få ett ordentligt grepp om handtaget och kunna vrida och vända det på olika sätt. Handtaget har en bubblig form som
gör att det är lätt att greppa och så att man kan få kraft ur flera olika vinklar. Den bubbliga formen kanske kan passa fler olika händer och både höger och vänsterhänta?
5.1.2 Tatuerare
Som tatuerare arbetar man med stor precision, man märker en människa för livet och något utrymme för misstag finns egentligen inte, man kan ju inte gärna sudda.
Instrumentet som används är elektriskt och en smal nål används, detta är anledningen till att jag tyckte det kunde vara värt att undersöka närmare. Nog för att tatueringar ligger en bit ifrån det medicinska området, men kan-ske kan jag hitta någon ny infallsvinkel genom att tänka utanför ramarna. Jag besökte Robert Dourén på Evil Design Tattoo i Kalmar för att undersöka deras instrument lite närmare. Robert, som tatuerat sedan han gick till sjöss som sjuttonåring har haft sin tatueringsstudio i sex år. Förutom tatueringar jobbar han som grafisk designer och gör bland annat logotyper till företag och så vidare.4
Robert förklarar att maskinen drivs elektriskt med växelström, som gör att nålen går upp och ner. Det sitter en plasttub över nålen, med den på plats kommer nålen bara ut precis så djupt som behövs för att tatuera, ca 1mm ner i huden tränger nålen. Det är i tuben som färgen hamnar, den doppas med jämna mellanrum i en färgkopp. När sen nålen punkterar huden rinner fär-gen ner i ”hålet” och tatuerinfär-gen är på plats.
2 Se de olika instrumenten i bilagor.Se de olika instrumenten i bilagor. Se bilagor.Se bilagor.
Hela apparaten styrs med en enkel fotpedal. Det är bara på eller av som gäller, man kan dock styra strömstyrkan, hur fort man vill att nålen ska röra sig.
Det finns en mängd olika nålar, och lika många plasttuber till dessa. Kon-turer kräver sin nål liksom färgläggning och skuggning.
För att minska vibrationen från apparaten använder Robert en speciell tub i gummi. Detta gummigrepp finns i olika storlekar och former5
Själva apparaten, som väger ca 40g enligt Robert är balanserad för att vila uppe på handen, den är ansluten till elen via en lång sladd som vilar över armen på tatueraren för att inte komma i vägen. Det finns apparater på ner mot 20g, men dessa är svårare att få att balansera bra enligt Robert. Jag frågar om inte gummigreppet är väl brett för att kunna greppa ordentligt men det tycker inte Robert. Man håller i det så lätt, som en penna man skis-sar med så det är ingen fara. Visst väger apparaten mycket men det är något man vänjer sig vid och som är att föredra i och med balansen. Eftersom ap-paraten vilar på handen fördelas belastningen upp mot armen.
Något som jag tar med mig från det här studiebesöket är enkelheten i appa-raturen, minimalt med inställningar, fotpedalen med en enkel funktion och greppen som kan anpassas efter användaren. Trots att det är en teknisk pryl är den relativt liten och portabel, något som är att föredra även i det medi-cinska instrumentet.
5.1.3 Gitarrist
Under funderingarna kring huruvida det vore lämpligast att använda sig av en fotpedal istället för knappar och hur denna fotpedal i så fall borde utfor-mas, kom jag att tänka på gitarristernas dist, den lilla mojängen man tram-par på för att ändra ljudet till elgitarren.
5 Se tattoo bilagor
Penetrationsoscillation, nålen rör sig fram och tillbaka för att tränga in i tumören.
Sampling, Nålen rör sig fram och tillbaka samtidigt som den roterar-fram och tillbaka (lite vindrutetorkar fenomen över det hela) Och samtidigt som vacuum gör att celler sugs in i kolven.
1 Fotpedalen ska kunna användas ståendes och sittandes, den bör vara enkelt utformad och ha en tydlig funktion.
Länge funderade jag kring hur den borde fungera, ska den ha flera spakar och knappar eller en enda, ska man trampa ner på den rakt uppifrån eller mer putta den åt sidan?
En gitarrist använder sin dist närhelst han eller hon behagar, under en kon-sert, mitt i en låt. Oftast står gitarristen upp och rör sig samtidigt. Detta blev anledningen till att jag ville kika närmare på just disten.
Jag lånade lite olika distar av vänner och provade mig fram, storlek och ut-formning. Jämförde med andra pedaler och rekommenderade mått för bland annat placeringen av pedaler för fordon6
5.2 Ergonomi
Min ergonomiska research har haft två riktningar. Handens grepp kring instrumentet, hur håller man bäst i den här typen av instrument för att nå den finkänslighet som eftersöks? Samt funktionernas placering. Är mekanik eller teknik att föredra? Hur placeras funktionerna så optimalt som möjligt? Nedan beskrivs denna research kortfattat.
5.2.1 Greppet
Att ta fram ett ergonomiskt grepp för instrumentet känns avgörande. Efter mina besök på mottagningen i Vällingby där jag fick uppleva läkarens rytm i arbetet inser jag vikten av att göra handtaget så ergonomiskt som möjligt. Ruljansen på patienter är hög och varje provtagning tar högst fem minuter. Jag får nästan känslan av att stå vid nissarnas löpandeband i tomteverkstan som skrämmer dockor till korkskruvslockar. Skillnaden är bara att istället för en spindel har jag en gigantisk spruta som nog upplevs minst lika läskig för en del patienter.
Fort går det och läkaren hinner knappt få ordning på papperna innan nästa patient är redo. På ett par timmar kan uppemot trettio patienter hinnas med och rast är inte att tänka på förrän väntrummet är tomt.
Att det ska bli någon form av penngrepp är ett krav satt från början av prak-tiserande läkare.
Läkaren ska kunna hantera greppet på ett bekvämt och naturligt sätt. Det bör ha en yta som minskar friktionen och därmed risken att halka med fin-grarna eller tappa instrumentet. Eftersom vissa delar i greppet måste vara utbytbara mellan varje patient på grund av kraven på ett slutet system vid smittorisk, bör dessa delar var lättåtkomliga och inte tillföra onödiga mo-ment i processen att byta dem. Samtidigt måste delarna garanterat sitta på plats och inge trygghet under ingreppet.
6 Se Tilley Alvin R, The measure of man and woman, revised edition, human factors in
5.2.2 Funktionerna
De funktioner som ska in i instrumentet är penetrationsoscillation,
provtagningsoscillation, vakuumsug och tryckutjämning. (Se 5..4 Antiseed-ing och elektriska hjälpmedel, Oscillation) Grundkravet är att alla funktioner kan skötas med ett enhandsgrepp, det vill säga samma hand som håller i instrumentet sköter funktionerna. De alternativ som jag tillsammans med handledare kommit fram till är knappar på greppet, som man då sköter med ett finger, fotpedal eller en kombination av dessa båda. Även här har använ-darstudier genomförts för att komma fram till den bästa lösningen.7
Den optimala skulle vara att hitta en felsäker lösning, att göra det i prin-cip omöjligt att begå misstag vid användandet och som inte tar någon uppmärksamhet från ingreppet. Läkaren ska inte behöva flytta vare sig blick eller koncentration från nål och tumör.
Sammanfattningsvis har jag kommit fram till att ett grepp med hög preci-sion som inte innehåller någon teknik. Det skulle innebära att greppet skulle kunna autoklaveras8 tillsammans med en lättmanövrerad fotpedal bör det
vara det den lämpligaste lösningen.
5.3 Tekniker
Vilka möjligheter finns för att utveckla det här instrumentet? Är det att före-dra att hålla det så enkelt och mekaniskt som möjligt och därmed minska kraven på omgivning och miljö. Eller finns det fler fördelar med att göra ett verktyg som drivs av elektricitet eller batteri?
Eftersom den medicinska vetenskapen ligger utanför mitt område som produktdesigner beskrivs här teknikerna bara kort och sammanfattande. Det känns dock viktigt att beröra ämnet eftersom det är avgörande för mitt slut-liga resultat.
5.3.1 Cytopatologi
Cytopatologi, eller Cytologi som det också kallas är den metod som används i Sverige idag. Metoden är finnålsbiopsi och går till så att man med en finnål går in direkt in i tumören och sedan suger ut vätska och därmed celler. Des-sa celler sprutas ut på ett provglas direkt innan cellvätskan hinner koagulera och torkar på provglaset efter att cellerna bretts ut över glaset. Resultatet analyseras i mikroskop.
Den här metoden lämnar inte mer än ett nålstick efter sig och risken för spridning av eventuella cancerceller minskar9. Här får man bara med
celler-na och ingen vävceller-nad på provglaset. Risken finns dock att en mindre erfaren läkare inte får tillräckligt med celler på glaset och provet därmed inte blir tillförlitligt.
7 Se bilagorSe bilagor 8 Göras sterilt renGöras sterilt ren
15 Till denna metod används en finnål som mäter 0,6-0,8mm i diameter, en spruta och Cameco instrumentet10. Det är instrumentet till denna metod som
mitt mål är att utveckla.11 Fördjupning kring metoden
Mannen som uppfann finnålsbiopsin hette Sixten Franzén (1919-2008) Efter medicinska studier och arbete vid Karolinska Institutet i Stockholm och Radiumhospitalet i Oslo och man under 1950-1960-talen att bli ledande inom cancerforskningen.
Med hjälp av finnålen kunde man alltså få ut misstänkta cancerceller och under mikroskåp avgöra vilken sort av cancer det i så fall förde sig om. Detta innebar att vanlig biopsi där hela bitar av vävnaden diagnostiserades inte längre var nödvändig.
Trots mothugg från kollegor tilläts han fortsätta sin forskning. Som ansedd och respekterad forskare i både Europa och USA får han 2006 den prestige-fyllda utmärkelsen ”International Cytopathologist of the Year” för ”outstand-ing contribution in the practice and teach”outstand-ing of FNA”.
Cameco-instrumentet; Det instrument för cellprovtagning som används i Sverige idag. Det är tillverkat av alluminium och anpassat för en 10ml alternativt 20ml standardspruta. Här med en 0.6mm finnål.
10 Namnet på det instrument jag har som uppdrag att utveckla Namnet på det instrument jag har som uppdrag att utveckla 11 Prof. Gert AuerProf. Gert Auer
5.3.2 Histopatologi
Histopatologi, eller Histologi som det också kallas är den metod som är mest vedertagen i övriga Europa och Usa. Här använder man en grovnål och en så kallad ”spring loaded device”. Nålen placeras vid tumören och med hjälp av en fjäder skjuts den in i tumören och stansar ut en bit vävnad. Eftersom detta gör det svårare att veta om man träffat rätt gör man ett flertal ”skjut-ningar”. Detta är onödiga risker att utsätta patienten för, dels på grund av den ökade risken för spridning av eventuella cancerceller i och med nålens tjocklek och de upprepade provtagningarna, dels på grund av det obehag och smärta patienten utsätts för.
Grovnålen som har en diameter på ca mm stansar ut vävnad ur tumören. I vävnaden sitter cellerna och man kan därmed se hur de sprider sig ut från tumören, något som ser olika ut beroende på om tumören är god eller elakar-tad.12
Illustrationer av cellernas fördelning på provglaset fig.1 visar cellernas fördelning vid cytopatologi.
17 5.3.3 Ursus rotex screw
Ursus rotex screw är en speciell sorts nål som idag inte används till den här sortens provtagning, dock i andra sammanhang.
Nålen är en finnål som innehåller en minimal spiral liknande en korkskruv. När finnålen når fram till tumören skruvas ”korkskruven” in i tumören och åter in i finnålen, på detta sätt fastnar cellerna i spiralen.
Metoden skulle kunna fungera liknande som beskrivs i 6..1 Cytopatologi.1
Efter att G. Auer testat instrumentet och konstaterat att metoden skulle kunna användas efter en del omarbetningar, föredrar han dock att vi fortsät-ter jobba med den vanliga finnålen. Nålen skulle i så fall behöva utvecklas ytterligare och eftersom andra metoder håller på att utvecklas är dessa mer angelägna att arbeta vidare på.14
Bilden visar de olika stegen vid användningen av ursus rotex screw. F. Nålen tränger fram till tumören
G. Den korkskruvsliknande nålen skruvas in i tumören
H. Den korkskruvsliknande nålen skruvas tillbaka in finnålen som därmed skyddar cancercel-lerna då nålen dras ut.
5.3.4 Antiseeding och elektriska hjälpmedel
Antiseeding är en metod som just nu utvecklas på Karolinska institutet.
I och med risken att sprida cancercellerna via nålen utvecklas ett sätt att motverka detta genom att skaka av cellerna innan nålen lämnar tumören. I värsta fall kan ingreppet för att undersöka ifall en patient har cancer leda till att man istället sprider eventuella cancerceller vidare i kroppen, något som det inte talas mycket om. Med finnålen minskar ytan för spridningen jämfört
1 Prof. Gert Auer Prof. Gert Auer
med grovnålens större yta och det faktum att det histopatologiska ingreppet genomförs ett flertal gånger.
Genom att ge nålen en vibration på väg ut kan man skaka av de eventuella cancercellerna . Metoden som bygger på RFA-teknik det vill säga ”radio frekvency applation” dödar de celler som hamnar på utsidan av nålen då den dras ur tumören. Den övre delen av nålen är isolerad för att inte bränna huden.15
Oscillation kan användas för att minska motståndet för nålen att komma in
i tumören. Tumören är hårdare än vanlig vävnad och glider lätt undan nålen om man inte lyckas fixera den ordentligt. Med en penetrationsoscillation som innebär att nålen rör sig fram och tillbaka minskas motståndet med hela 95 %.
Men en provtagningsoscillation som håller en lägre frekvens och som rör sig både fram och tillbaka samtidigt som den roterar fram och tillbaka kan materialet som sugs upp i nålen lättare. Som det ser ut nu är det läkaren som utför dessa rörelser väl inne i tumören, risken är annars att nålens öppning täpps till och man inte får upp tillräckligt med celler.16
5.3 Sammanfattning
Jag har haft ett relativt brett researchfält, allt från det förväntade kring teknik och funktion till att kika närmare på helt skilda områden där jag hittat inspiration eller anat någon form av samhörighet i användning eller teknik med instrumentet jag jobbar med.
Jag ser det som min styrka som produktdesigner att inte vara låst vid ett visst område. Jag kommer in i en helt ny värld som jag har mycket lite kun-skap om men som också ger mig stora friheter i tankarna och processen kring hur ett problem kan lösas.
Genom att lära mig om de olika teknikerna har jag fått en djupare förståelse för omständigheterna av användandet. Det har hjälpt mig att planera och att söka ett ”flow” i momenten som utförs.
Då jag kikat närmare på andra branscher och deras användning av liknande instrument har jag hittat nya vägar och infallsvinklar, kunnat tillföra något nytt och fått en hel del inspiration.
15 Prof. Gert Auer 16 Prof. Gert Auer
19
6. METOD - DESIGN & FORSKNING
Här beskriver jag de metoder som jag använt mig av under processen för att komma fram till mitt resultat, både de som lett mig framåt och de som kan-ske inte varit lika lyckade.
Ett sätt att visa hur jag arbetat och vad som ligger bakom slutresultatet.
6.1 Arbetsmetoder – och vad de gett
6.1.1 Identity Tool Kit
Identity Tool Kit är en metod som genom kärnvärden och illustrerande bilder visar var företaget�produkten (I detta fall produkten) befinner sig idag och var vi vill att den ska befinna sig i framtiden, ett sätt att kommunicera idéer och förmedla en känsla av vad vi vill uppnå med projektet.
ITK metoden har fungerat som kommunikationsmedel mellan mig och han-dledare/uppdragsgivare på KI.
Genom att använda mig av ITK-metoden har jag kunnat förvissa mig om att jag och mina uppdragsgivare har samma uppfattning om hur arbetet ser ut och ska gå till. Det har också hjälpt mig att strukturera upp min egen process vilket underlättar när jag nu ska gå vidare i sökandet efter former. Jag har något att luta mig tillbaka på och att använda som måttstock under vägen för att se att jag håller mig till det spår vi gemensamt kommit fram till.
Stateboard beskriver produktens nuvarande profil i ett antal kärnvärden
och bilder, tillsammans beskriver de den visuella och praktiska upplevelsen av produkten.
Positionboard skapas med hjälp av begrepp som är varandras mottsatser
och som symboliserar den marknad och användning produkten agerar inom. Som i ett diagram placerar man in produkten där man anser den befinna sig i dag och sedan vart man har som mål att ta produkten i framtiden.
Futureboard görs sedan utifrån tidigare nämnda ”boards” och visar
produktens framtida profil, -vad är det vi vill uppnå? Futureboard görs på samma sätt som stateboard med ett antal kärnvärden.
Shape & Colour renodlar det framtida formspråket så långt som möjligt,
här kan man visa på färgskalor och formelement som ger den framtida produkten sin egen identitet och en tydlighet som alla inblandade kan förstå.17
Komplex Komplicerad, delmoment, krav på miljö Avvisande Kall, avskräckande Tillgänglig Vänlig, mjuk, trygg Enkel
Lätthanterlig, okomplicerad, mobil
Positionboard 2
Positionboard
En enkel ”karta” över var produkten upplevs befinna sig idag och vart jag tillsammans med KI och Neo-Dynamics vill att det nya instrumentet ska hamna och symboliseras av.
21 6.1.2 Mindmaps
Med hjälp av stödord har jag skapat minneskartor, så kallade mindmaps. Metoden har hjälpt mig att strukturera upp mitt arbete och leda mig vidare i processen.
Genom att under olika rubriker formulera för och nackdelar med olika lös-ningar, binda ihop dem med varandra så har jag på ett överskådligt sätt kom-mit fram till resultat.
För mig fungerar mindmaps som ett sätt att reda ut ett trassligt garnnystan, alla mina tankar och idéer som cirkulerar och som tillslut bara blir till frag-ment och lösryckta ord samsas på ett papper och via streck och pilar får det ett sammanhang.
Under hela projektets gång har mindmapsen varit min röda tråd att plocka upp när jag trasslat in mig.
6.1.3 Skisser, 3-d modeller och Cad
I en designprocess har givetvis skissandet i alla former en väsentlig roll. Då användandet varit avgörande i projektet har den här delen av min process i huvudsak bestått i att göra funktionsmodeller, det vill säga tredimensionella modeller. Jag har använt mig av papper, polyuretanskum, lera och engångs-material jag fått av handledarna på KI. De tvådimensionella skisserna har va-rit snabba och förenklade, de har fungerat som ett verktyg för mig i mötena med handledare. Jag har också haft sort nytta av Cad-programmet18 Solid
Works där jag gjort laborationer med former och funktioner.
6.2 Intervjuer och dokumentation
Detta är ett projekt där användaren mer än någonsin står i fokus. Det gäller både läkare och patienter. Jag har fokuserat mycket kring att vara med på mottagningar, dokumenterat genom att fota och filma samt att samtala med och intervjua såväl läkare som patienter. Här beskrivs dessa möten och anal-yser av dokumentationen.
6.2.1 Samtal med läkare
Förmånen att ha Professor Gert Auer som handledare har jag verkligen fått möjligheten att sätta mig in i arbetet med provtagningarna. Eftersom han är ledande inom området och har goda kontakter även i Tyskland sitter han inne med mycket och ingående information och olika tekniker. Med sin vana av att leda doktorander till examen har han varit mycket pedagogisk och haft stort tålamod med mig och alla mina frågor och varit mycket mån om att jag fått det material och de svar jag behövt.
6.2.2 Besök på mottagningen i Vällingby
Vid besöken på Vällingbymottagningen har jag haft möjligheten att samtala med sjuksystrar och andra läkare där ibland Bertil Lamke och Sture Lager-holm som båda gör provtagning med ultraljudsledning.
Ultraljud vid provtagningen används då tumören är för liten (dvs. mindre än 1cm) för att fixera med fingrarna, när man helt enkelt inte kan känna den. In-nan man kommit så långt som till provtagningen har man gjort mammografi, där bröstet fixeras och fotas uppifrån och från sidan. Med hjälp av dessa bilder kan man lokalisera den lilla tumören och få en uppfattning om var sticket bör sitta.19 Metoden innebär att läkaren håller sprutan i ena handen
och tonhuvudet till ultraljudsapparaten i andra. Detta innebär att det blir svårt att suga upp vätskan ur tumören.
Läkarna löser detta på olika sätt, Bertil Lamke genom assistans från en sköterska som via en förlängningsslang från nålen till sprutan och hållaren suger upp vätskan.
Sture Lagerholm struntar i handtaget och använder bara sprutan eftersom han tycker den är alldeles för otymplig. Problemet med detta är att han då måste dra upp sprutan med samma hand han håller den i vilket blir något bakvänt, nålen måste ju vara fixerad i den lilla tumören under hela tiden. Här är det alltså väldigt tydligt att ett enklare enhandsgrepp behövs, höger-handens (förutsatt att läkaren är högerhänt) moment måste reduceras och endast fokusera på att nålen hamnar på rätt plats.
Under mina besök på mottagningen har jag framförallt varit med och doku-menterat under Gert Auers patientmottagningar. Han jobbar utan ultraljud och fixerar istället tumören mellan två fingrar, sticker in nålen för att sedan med hjälp av handtaget suga upp vätskan.
Jag har fått möjlighet att på nära håll studera hans teknik och provtagningen av tumörer i olika kroppsdelar till exempel huvud, fot, bröst och ljumske. Jag har även fått känna på tumörerna och därmed fått en inblick i olika former, storlek, utseende och svårigheten att fixera dem.
6.2.3 Samtal med patienter
På mottagningen under patientbesöken tyckte jag mig få en relativt bra bild av patienternas upplevelse.
Givetvis reagerar alla människor på olika sätt, en del mer ”vana” patienter har varit med om det förut, de vet vad som väntar. Andra, ofta yngre patien-ter är uppskrämda och givetvis oroliga för vad provet ska visa. De flesta vill inte se instrumentet och väljer att titta bort, de som inte gör det hajar till och kommenterar det, ofta skrämda av instrumentets utseende och storlek.
2 Jag pratar med två kvinnor som varit med om provtagningen på grund av knölar i brösten, dessa båda har valt att vara anonyma20, hädanefter
om-nämnda som patient1 (p1) och patient2 (p2)
P1 berättar att hon haft knölen relativt länge innan hon gick och kollade upp den. Anledningen till att hon gick alls var att en kompis hade samma besvär och var orolig. P1 kände ingen större rädsla eller oro inför provtagningen utan såg det mer som en kontroll. Med sin låga ålder insåg hon att risken för cancer var mycket liten. Hon valde att titta bort under ingreppet och har inget minne av instrumentet. Hon minns att tre prover togs, för att säkra re-sultatet och att det var tre personer i rummet vilket hon uppfattade som för många.
P2 beskriver sig själv som skräckslagen då hon upptäckte knölen i bröstet. Det blev en utdragen process med undersökningar och provtagningar, en tid som tog mycket psykologisk kraft och då hon kände sig mycket orolig och stressad och hade svårt att fokusera på sitt vardagliga liv. Hon minns att det första hon tänkte när hon såg nålen var att den var så stor. Själv är hon inte spruträdd men med tanke på hur många som är, ”är det konstigt att den ser ut som den gör”. Läkaren tittade på provet direkt i mikroskop på plats och skickade sedan vidare det för analys.
6.3 Material och miljö
6.3.1 Teknik eller mekanik?
Turerna huruvida detta projekt ska sluta i ett enkelt mekaniskt instrument med fördelarna att den då kan användas världen över även under sämre förhållanden och utan krav på omgivande miljö men med nackdelen att man då inte får tillgång till de underlättande tekniska momenten Neodynamics tagit fram. Eller om den tekniska lösningen som ändå är slutmålet ska ut-vecklas vidare.
Önskemålen från Neodynamic och KI:s sida har varit delade och ändrats un-der resans gång vilket resulterat i att jag skissat i omgångar på olika lösnin-gar för de båda olika teknikerna21.
Problemet med det tekniska instrumentet har varit att motorer och den tekniska lösningen inte varit utvecklat, vilket kan tyckas vara lite av en förutsättning för mitt arbete. Kraven på form, vikt och funktion har inte kun-nat tillgodoses med motorer som använts i Neodynamics första prototyp som är tung och otymplig och därmed svåranvänd22.
Slutligen har jag bestämt mig för att bortse från eventuella tekniska hinder med argumentet att tekniken finns men behöver anpassas och utvecklas
20 Hantering av Integritetskänsligt forskningsmaterial, Vetenskapsrådet 21 Se bilagor. Se bilagor.
för detta ändamål, något som jag varken har möjlighet eller kunskap att ut-veckla själv. Och därmed beslutat mig för att jobba vidare med det tekniska instrumentet. Detta ska innehålla penetrationsoscillation, vakuumsug och provtagningsoscillation samt ha en funktion som kan släppa vakuumtrycket. Att jag valt att gå vidare med just detta instrument beror på att det är detta jag känner mig tryggast i och tror mest på personligen, metoden ligger när-mast praktiserande doktorers önskan och eventuell vidareutveckling av tekniken får ligga i Neodynamics intresse.
6.3.2 Materialval
För att bestämma material för instrumentet gör jag en lista över de krav på produkten jag har. Dessa krav grundar sig dels i sjukvårdens krav på slutna system och rengöringsrutiner, men också på den ergonomiska aspekten i handhavandet av instrumentet och patientens upplevelse av det.
Följande krav och riktlinjer för min produkt har jag; Handtaget ska ha ett grepp som känns tryggt att arbeta med, handen ska inte kunna glida. Det ska ha så låg vikt som möjligt och bör därför tillverkas huvudsakligen i plast. Det ska kunna autoklaveras vid behov, framförallt munstycket.
Engångsmaterial, så som nål och spruta ska minimeras, dels av ekonomiska skäl men också miljömässiga. Så mycket standardkomponenter som möjligt ska användas för att minska kostnaden.
Givetvis tillkommer en hel del andra krav gällande teknik och så vidare, dessa har jag bortsett ifrån eftersom jag till största del bortsett från tekniken som helhet.
6.4 Skiss/prototyp och funktionsanalys
Jag lägger mitt största fokus på själva greppen som är förutsättningen för mitt projekt. Att hitta ett grepp som ger finkänslighet.
Att hitta en storlek och form som är lämplig kan man göra på många sätt, ett sätt är genom att läsa böcker och tabeller, se till exempel Henry Dreyfuss; The measure of man and woman, revised edition, human factors in design. Sid 7-77. Ett annat att titta på marknaden där det faktiskt finns ett antal ergonomiska penngrepp. Tredje sättet är att göra användartester och be an-vändarna känna sig fram till ett lämpligt grepp. Dessa tre metoder har jag använt mig av.
Utifrån de två första metoderna har jag gjort ett antal modeller av grepp, helt utan indikation på funktion som användarna har fått känna sig fram via. En del former helt organiska och asymmetriska, framslipade allt eftersom. Andra svarvade, cylindriska eller formade som koner eller bubblande. Jag
25 gjorde modellerna väldigt enkla utan indikation på upp eller ner. De fick en enkel, ruff, vit yta för att inte uppfattas som färdiga resultat utan att istället ge ett smått ihop hafsat intryck. Detta gjorde jag för att undvika risken tes-tpersonerna undermedvetet skulle backa med sina åsikter och inte våga ut-trycka dem om arbetet såg alltför genomarbetat ut, jag ville att de fritt skulle känna och klämma, vända och vrida och själva hitta användningssätt. Detta visade sig lyckat genom att de användes på helt andra sätt än vad jag tänkt då jag tillverkade dem. Att det är användaren som bestämmer funktionen, inte designern.2
Resultatet var enhälligt, det grepp som gillas bäst är ett lätt koniskt, trekan-tigt grepp med rundade hörn.
Denna form blir min utgångspunkt i fråga om greppet, det ska utvecklas och måste underordnas funktionerna men är som sagt utgångspunkten.
En annan stor del av min process har varit att lösa placeringen av de tekniska funktionerna, tekniken har till viss del lämnats därhän. Även här har använ-dartester varit den största och viktigaste delen i processen, jag har testat, läst och skissat på olika varianter med målet att hitta en funktion som minskar risken för misstag och som gör att läkarens fokus hamnar på själva ingreppet istället för hur momenten skall utföras. De ska skötas lätt och diskret utan uppbrott i processen. Här har jag vägt olika alternativ mot varandra, fotped-aler mot knappar, placeringen av dessa och funktionerna på dem, olika mo-ment och detaljer eller en förprogrammerad detalj som ser till att allt sker i rätt ordning. Jag har också laborerat med känslan, hur vet jag att jag verk-ligen tyckt på rätt knapp, vad indikerar det? Display eller inte? Motståndet och vikten i instrumentet, fotpedalen och knappen.
Eftersom jag inte haft tekniken och funktionerna klara för mig under hela resans gång och eftersom de dessutom ändrats har skiss processen varit lång, jag har försökt täcka in ett större område än jag hade behövt om jag varit på det klara med dessa bitar. Detta är något jag tar med mig till framtida projekt. Att noga och tydligt formulera uppgiften och målet med den tillsam-mans med uppdragsgivaren och tidigt bestämma vilka personer som ingår i projektet och på vilket sätt de ska bidra. Genom att göra det hade jag sparat en hel del tid och utrymme till att fördjupa mig ytterligare i det som skulle bli mitt resultat.
Utvalda skisser från skissprocessen visar funktionsmodeller samt skisser från idégenerering och konstruktioner.
27
7. RESULTAT
Jag har ritat ett tekniskt instrument som består av ett handstycke, en fotpedal samt en tekniklåda.
Handtaget är den del jag arbetat mest med och den som känns viktigast med tanke på projektets utgångspunkt att skapa ett pennliknande instrument. Efter en hel del undersökande i skisser och modeller är den utformad med en trekantig nederdel som ger ett stadigt, ergonomiskt och tryggt grepp för läkaren att hantera. I den övre delen av handstycket har jag lämnat utrymme för viss elektronik, det vill säga den funktion som ger nålen dess oscillation. (se 5..4) Trots att formens uttryck underordnats funktionen ger den ett mjukt helhetsintryck, med flera spännande formmöten som vill verka lug-nande och mindre skrämmande för patienten.
Att det slutgiltiga resultatet föll på valet fotpedal framför knappar beror på ett antal olika aspekter.
Genom att inte ha någon teknik kopplad i den nedre delen av handtaget ges möjligheten att autoklavera denna och därmed minska risken för smittor. Efter att ha gjort ett antal användartester och vägt för och nackdelar mot varandra i form av användarvänlighet, motorik och funktion var valet av fotpedal givet.
Pedalen har en ”knapp” liknande de som används av tatuerare (se 5.1.2). Via tekniklådan är denna förprogrammerad att utföra ingreppets moment i en bestämd ordning. Genom att trampa på pedalen en gång aktiveras moments funktion och då man trampar en andra gång startar funktionen i fråga. För att avsluta momentet trampar man på pedalen en tredje gång.
Bilden visar ingreppets olika moment från penetration fram till tumören. Penetrationsoscil-lationen in i tumören samt samplingen av cancercellerna.
Anledningen till att valet föll på en pedal istället för flera är för att minska risken för misstag, allt fokus ska ligga på tumör och nål och inte behöva delas med att fundera på vilken pedal man skulle trampa på den här gången. Fotpedalen som är utformad för att kunna användas både vid sittande och stående har fått en enkelform som i sitt formuttryck, färg och accenter sams-pelar med handstycket på ett lågmält sätt.
För att underlätta hanteringen av instrumentet och funktionerna ytterligare har tekniklådan en display som visar vilken funktion som är aktiverad. Då en funktion är aktiverad blinkar ikonen för denna och då den är igång lyser ikonen med ett stadigt grönt ljus, då funktionen stängs av lyser ikonen rött. På tekniklådan finns även knappar för att backa eller gå framåt mellan funk-tionerna, ytterligare ett sätt att minimera risken för misstag.
Eftersom jag lämnat tekniken i sig därhän vet jag ju inte hur stort utrymme den kommer kräva, storleken på lådan är därför en utseendemodell vars storlek kan ändras och anpassas efter tekniken, det är också anledningen till att få detaljer finns med på modellen.
Även här har jag med hjälp av delningslinjer och accentval försökt skapa en helhet mellan de tre delarna.
Att hålla instrumentet så estetiskt rent som möjligt har känns viktigt. Det ska passa in i en steril sjukhusmiljö och kännas rent och fräscht, detta ser jag som en stor del av patientens upplevelse. För att detta inte ska upplevas som ”tråkigt” har jag valt att skapa spänning i formen med hjälp av accent-färg och markerade delningslinjer. Inga onödiga detaljer men de som finns uppmärksammas.
Basen, eller grundfärgen för instrumentet är en matt, något bruten vit. Den känns ren men inte kliniskt på det viset att den sticker i ögonen. Den slutliga accentfärgen är en cerise kulör.
Att använda rosa kan ju kännas slentrianmässigt på ett instrument främst utvecklat för kvinnor, men tanken är djupare än så. Att överhuvudettaget har en accentfärg var ett självklart val, det piggar upp och skapar spänning. Jag ville att färgen skulle ha en varm ton och en stark kontrast till det vita. Med rött som utgångspunkt men med bilder av spruträdda patienter färskt i minnet känns rött, blodets färg varken lugnande eller tryggande.
Jag började dra i färgskalan mot både gult och blått och landade tillslut på en cerise ton som i min mening är starkt kontrasterande men samtidigt känns lugn och mjuk.
29
8. SAMMANFATTANDE DISKUSSION,
SLUTSATS
Syftet med min uppsats är att redogöra den process jag gått igenom för mitt examensarbete. Tidigare i min utbildning har vi använt oss av Workbookme-toden där vi löpande redogjort för processen med skisser, modeller och re-flektioner. Genom att använda ett introspektivt förhållningssätt i uppsatsen har jag fått examensarbete och c-uppsatsskrivande att gå hand i hand med varandra och hittat en skön balans där emellan.
Projektets målsättning har varit att utveckla och designa ett pennliknande, lätt instrument som möjliggör cellprovtagning med en hög grad av ”fin-gertoppskänsla”. Genom handledning och möjligheten att få vara med på mottagningen vid cellprovtagning har jag bildat mig en god uppfattning om behov och problematik med existerande instrument. Jag har också besökt andra yrkesgruppers vardag i och med studiebesök. Yrkesgrupperna har jag valt ut efter motoriska funktioner i arbetet, områden som vanligtvis inte alls kopplas samman med medicinska instrument eller sjukvården överhuvudet-taget, men där jag funnit intressanta handhavanden i de funktioner som öns-kats i mitt instrument.
Jag har ritat på en ny form av instrument att ersätta det som idag används vid provtagning av misstänkta cancertumörer.
Under vägen har alla möjliga lösningar diskuterats, allt från en utseendemäs-sig förändring till att ersätta hela instrumentet i form och användnings-metod. Frågor har cirkulerat kring om instrumentet bör vara mekaniskt, tekniskt eller liksom nu drivas av enbart handkraft. Eftersom önskemål om olika metoder och funktioner dykt upp under vägen har processen stundtals varit spretig och jag har skissat på flera olika lösningar samtidigt. Detta har jag upplevt som både positivt och negativt, det har bidragit till att proces-sen gått långsammare än den behövt och därmed lett till att jag inte hunnit utveckla det slutliga resultatet vidare. Samtidigt har detta lärt mig att våga släppa idéer som känns lovande för att börja om på något nytt för att senare plocka upp dessa lösa trådar och fläta samman med någonting annat. Jag har också lärt mig att gentemot uppdragsgivare vara tydlig och komma överens om utgångspunkt och tillvägagångssätt tidigt i processen. Även om uppdrag-et känns tydligt bör begränsningarna, mina och deras också göra duppdrag-et. Största delen av min research har bestått i att vara med under undersöknin-gar och att göra användartester. Men skulle kunna kalla detta ett mycket tak-tilt projekt som hela tiden grundats i dmodeller, funktioner och hur dessa hanteras. Uppsatsen går igenom stegen för min process till slutresultatet, de val jag dragits mellan och hur jag kommit fram till lösningar för att slutligen leda fram till mitt resultat; ”NILE instrumentet”.
Jag vill gärna arbeta vidare med det här projektet och hoppas att tillfälle ges. Jag är nöjd med mitt resultat så här långt men skulle gärna vilja utveckla det vidare.
Till exempel vill jag utföra fler och grundligare användartester med både grepp funktioner och fotpedal. Dels som rena former och grepp men också vidare med en fungerande teknik.
Jag skulle också gärna utveckla det spår som följt parallellt med det som kom att bli mitt slutresultat, nämligen ett instrument som är helt mekaniskt och drivet med fjädrar.
Att få instrumentet att fungera efter uppdragsgivarnas önskemål skulle in-nebära en förbättring inom bröstcancer diagnostiken, något som jag mer än gärna vill vara med och bidra till.
1
9. REFERENSER
Frostling-Henningsson Maria, 2004. Introspektion. I Kunskapande metoder inom samhällsvetenskapen. Red. Bengt Gustavsson. Studentlitteratur, Lund Hantering av integritetskänsligt forskningsmaterial, 2007 Pdf från Veten-skapsrådet,
http���www.vr.se�huvudmeny�etikforforskare�publikationerochriktlinjer.. 2d2dde24108bef1d4a880006.html
Krippendorff Klaus, 2006. The semantic turn -a new foundation for design, Taylor & Francis
ISBN 0-415-2220-0
Koblanck Henriette, Guide Identity Tool Kit. Kompendium, Högskolan i Kal-Kompendium, Högskolan i Kal-mar, Designprogrammet
Koblanck Henriette, 2007. Att arbeta med workbook. Preliminär utgåva. Högskolan i Kalmar, Designprogrammet.
Tilley Alvin R, 2002. The measure of man and woman, revised edition, hu-man factors in design, Henry Dreyfuss Associates
ISBN 0-471-09955-4
9.1 Internet
Evil Design Tattoo, historia och bakgrund:
http���www.evildesign.se�bakgrund.htm
2009-0-17
Fakta om Franzén Sixten:
http���sv.wikipedia.org�w�index.php?title=Sixten_Franz%C3%A9n&oldid= 815098 2009-05-06 http���www.tidsskriftet.no�index.php?seks_id=1688064 2006-05-06 Vetenskapsrådet www.vr.se 2009-05-08 9.2 Föreläsningar
9.3 Personliga intervjuer
Evil Design Tatoo, Kalmar
2009-0-17 Dourén Robert, grafisk designer�tatuerare Karolinska Institutet, Radiumhemmet
Auer Gert, Professor i medicin Nybom Rolf, forskare
Wiksell Hans, professor i medicinsk teknik
2009-01-16 Introduktion till projektet G. Auer och R. Nybom 2009-02-05 Besök på klinik i Vällingby, dokumentation, G. Auer 2009-0-12 Besök på klinik i Vällingby, dokumentation, G. Auer 2009-0-1 Avstämningsmöte, G. Auer
2009-04-0 Presentation Neodynamics ledning 2009-04-06 Användartester, G. Auer och R Nybom
2009-04-08 Avstämningsmöte, G. Auer, R. Nybom och H Wiksell 2009-04-16 Teknisk genomgång, H Wiksell
Tandläkare mottagning Torbjörn Magnusson, Nybro 2009-0-06 Albrektsson Anette, tandsköterska
1 Mott agning V ällingb y, P rov tagning med ul traljud
Provtagning med ultraljud, båda händerna är upptag
-na och gör det därför svårt att suga upp celler.
I ena handen håller läkaren ultraljuds kameran och tittar på skärmen samtidigt som han sitcker in nålen i tumören.
Ultraljuds apparaten.
Mott
agning V
ällingb
y, Instru
ment
Cameoinstrumentet som används vid provtagningen, med spruta och nål.
Sköterskan förbereder ny nål och spruta för varje pa
-tient. Allt som används finns på det lilla bordet.
Cellerna från provtagningen trycks ut direkt på ett provglas som får torka. Dessa förvaras sedan i denna låda eftersom de ska vidare och undersökas på Karo
T
a
tuerare, Instru
ment
I tatueringsstudion, brits och avlastnings
-bord där bland annat nålar maskinen och färgen förvaras. Tatueringsmaskinen i närbild, plastpåsen skyddar maskinen från färgstänk och pati
-enten från baciller.
Med ett vibrationsdämpande gummi grepp blir maskinen lättare för tatueraren att hantera. I den vita plastdelen sugs färgen upp och nålen som sitter innuti oscillerar utanför ca 1mm, precis lagom för att tränga in i huden med färgen. Nålen punkterar huden och fär
-gen rinner ner “hålen”.
T
a
tuerare, Instru
ment och Grep
p
Hanteringen av maskinen under tatueran
-det. Enahanden sträcker och torkar huden medan den andra sköter maskinen. Ap
-paraten som väger 430g vilar ovanpå han
-den och avlastar fingrarna.
Nålen doppas med jämna mellanrum i en kopp med färg. Sladden till apparaten ligger över handen för att inte vara i vägen. Den är så
tunn och
böjlig som möjligt
för att följa
rörelserna mest möjligt.
De vibrationsdämpande greppen finns i olika utförande, form och storlekar. Allt efter tatuerarens behov, det funkar så klart också att arbeta utan. Eftersom maskinen vilar på handen behöver inte fingrarnas grepp om instrumentet vara hårt, något som är en fördel. Tatueraren liknar det vid att skissa med penna på pap
5
Hävel, för att ta lyfta tanden från tandköttet vid borttagning. Ordentligt handtag som kan hållas i stadigt grepp i många olika vinklar Används för att ta bort tandsten, med mjukare gummigrepp, gör så att handen ej glider, bät
-tre grepp, större omkrets.
Samma som förra, utan gummigrepp, väl
-digt smal/tunn att hålla i. Ger mer känsla för precition enl. sköterskorna. Spegel, används under längre tid och har ett mer rejält gum
-migrepp, mer organisk i formen = kan passa olika stora händer.
T
and
läkarmott
agning, Hand
instru
ment
Tandläkarens el drivna instrument Ett relä gör så att rätt instrument startar då man drar den från ursprungsläget Borr munstycket monteras på. Handgreppet, så som instrumentet används.
Med fotpedalen styr man borrens hastighet framåt, bakåt eller stopp. Kan även styra andra funktioner. Indikerar inte på vilket sätt man gör vad.
T
and
läkarmott
agning, elektriska instru
7
St
a
tebo
ard
K
Futurebo
ard
Säk
er/tr
yg
g
Patientens upplev
else
, hantering a
v instr
umentet
Ergonomisk An
vändar
vänlig, lätthanterlig, ökad taktilitet
Exakt Resultat a
v ing
re
pp
, minskad risk för spridning,
standardiserad effekt a
v pro
vtagning
9 K o mplex K omplicerad, delmoment, kra v på miljö A v visand e K all, a vskräc kande Till gängli g Vänlig, mjuk, tr yg g Enkel Lätthanterlig, ok omplicerad, mobil Positi onbo ard
Shap
e & C
o
11
Skisser 1.1
Utvalda skisser från process och idégenerering Beskriver funktionerna och utvecklingen av vald teknik. fig.1 visar en teknisklösning där en motordriven cylinder som kolven trycks fast i driver os
Skisser 1.2
Utvalda skisser på greppets ut
1
3d mo
d
eller
Visar skissmodell, användartester och den färdiga slutmodellen. Med utgångspunkt från Gitarrdistar gjordes användartester både sittandes och ståendes. Resultatet blir en fotpedal som är bredare än en gitarrdist och vars trampyta är vidare i ytterkanten för att underlätta hanteringen. Man ska inte behöva fokusera på att sitka rätt med foten utan kumma ha allt sitt fokus på ingrep
-pet och nålen. Trampytan är klädd i ett antislipp material för att minska friktionen och risken att slinta med foten.
