DIVISIONEN – FÖR EN FARLIGARE ARMÉ: En studie om möjligheter och utmaningar med att återinföra divisionsnivån ur ett arméperspektiv.

DIVISIONEN –

FÖR EN FARLIGARE ARMÉ

En studie om möjligheter och utmaningar med att återinföra divisionsnivån ur ett arméperspektiv.

Författare: Stefan Andersson & Jonas Norlander

Huvudområde: Företagsekonomi med inriktning organisationsutveckling, 15 hp

Kurskod: FÖ9014

Stockholm 2020-06-05

KANDIDAT

-uppsats

Handledare: Professor Mike Danilovic Examinator: Docent Fawzi Halila

Innehåll

2.1 Tiden till och med försvarsbeslutet 2000 ... 9

2.2 Försvarsbeslutet 2004 ... 10

2.3 Försvarsbeslutet 2009 ... 10

2.4 Försvarsbeslutet 2015 ... 10

2.5 Försvarsbeslutet 2020, Motståndskraft och Värnkraft... 10

2.6 Jämförelse då och nu ... 13 3 Forskningsdesign ... 14 3.1 Metodologiska utgångspunkter ... 14 3.1.1 Paradigm ... 14 3.1.2 Vetenskaplig ansats ... 14 3.1.3 Metodansats ... 14 3.2 Design ... 14

3.2.1 Design- och inläsningsfasen ... 15

3.2.2 Intervjufasen ... 16

3.2.3 Analys- och produktionsfasen ... 18

3.3 Läsinstruktioner och formalia ... 21

3.4 Forskningsetiska frågor ... 21

4 Empiri ... 23

4.1 Förväntade effekter av införandet av divisionsledningsförmåga i armén ... 24

A. Signaleffekt ... 24

B. Farligare brigader ... 26

C. Farligare armé ... 29

4.1.1 Sammanfattning ... 33

4.2 Förutsättningsskapande faktorer för acceptabel taktisk förmåga ... 34

D. Organisatoriska värdehöjare ... 34 E. Icke-organisatoriska värdehöjare ... 38 4.2.1 Sammanfattning ... 40 4.3 Empiriska slutsatser ... 41 5 Referensram ... 43 5.1 Organisation ... 43 5.1.1 Espmark ... 43

5.1.2 Hickman ... 45

5.1.3 Lindqvist m.fl. ... 46

5.1.4 Bolman och Deal – Nya perspektiv på organisation och ledarskap ... 47

5.1.5 Övrig tidigare forskning inom organisation ... 50

5.2 Komplexitet ... 50

5.2.1 Styrningsformer ... 51

5.2.2 Chefers kommunikation ... 52

5.2.3 Att hantera komplexitet ... 52

5.3 Flexibilitet ... 53

5.3.1 Espmark ... 53

5.3.2 Hickman ... 54

5.3.3 Lindqvist m.fl. ... 54

5.4 Sammanfattande kommentarer om referensram ... 56

6 Analys ... 57

6.1 Organisation ... 57

6.1.1 Det strukturella perspektivet ... 57

6.1.2 Det politiska perspektivet ... 59

6.1.3 Sammanfattande slutsatser ur ett organisationsperspektiv ... 60

6.2 Komplexitet ... 60

6.2.1 Överge individorienterande organisationsideal ... 61

6.2.2 Undvik överstyrning ... 61

6.2.3 Öka fokus på att skapa helhetssyn ... 62

6.2.4 Ta vara på den kompetens som finns i organisationen ... 63

6.2.5 Sammanfattande slutsatser ur ett komplexitetsperspektiv ... 63

6.3 Flexibilitet ... 64

6.3.1 Organisation och utrustning ... 64

6.3.2 Rutiner och träning ... 65

6.3.3 Sammanfattande slutsatser ur ett flexibilitetsperspektiv ... 66

6.4 Avslutande analysdiskussion ... 67

7 Sammanfattning slutsatser och rekommendationer ... 69

7.1 Sammanfattning av slutsatser från analyskapitlet ... 69

7.2 Rekommendationer till Försvarsmakten ... 70

7.3 Förslag på fortsatta studier ... 70

8 Referensförteckning ... 71

Bilaga 1 – Introduktion till organisationsstrukturer och relevanta begrepp ... 74

Bilaga 2 – Intervjuguide ... 80

Bilaga 3 – Intervjuguide Håkan Espmark ... 83

Bilaga 4 – Intervjuguide Karl Hickman ... 84

Sammanfattning

Den svenska armén förbereder tillväxt i enlighet med Försvarsberedningens rapport Värnkraft och Försvarsmaktens budgetberäkningar. Tillväxten inkluderar ett återinförande av en

ledningsnivå mellan brigaderna och arméstaben - Divisionsnivån. Armén har beräknat att upprätta ledningsnivån etappvis med början före 2025 till bortom 2030, med en början i en ledningsförmåga och embryon till ett logistikförband och ett ingenjörförband. Vilka funktionsförband som ingår i fortsatta utvecklingen bortom 2030 är ännu ej helt definierat. Denna studie syftar till att utforska innebörden och konsekvenser, främst ur ett taktiskt perspektiv, av ett införande av divisionsnivån i armén. Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie med explorativ design. Respondentgruppen har utgjorts av chefer på högre taktisk nivå och inom arméns utvecklingsorganisation. Den insamlade empirin har jämförts med befintligt kunskapsläge inom tre identifierade nyckelbegrepp; organisation, komplexitet och flexibilitet.

Studien slutleder att införandet av ledningsnivån är motiverat och bidrar till en potentiellt mer farlig armé även om det råder osäkerhet kring hur komplett divisionsförmågan kan utvecklas ur ett förmågeperspektiv i framtiden, men att förankringen av införandet är bristfällig i Försvarsmakten. Vidare slutleds att divisionen bör betraktas som ett manöverförband med möjlighet att samordna i ett realtidsnära tidsperspektiv för att flexibelt kunna omhänderta ett dynamiskt händelseförlopp. Divisionen bör organiseras för att kunna fungera som en hubb och ta emot tillförda förband efterhand. En kaderorganisation bör upprättas och vidmakthållas över tiden för att upprätthålla förbandets förmåga till flexibilitet. Studien rekommenderar att en sådan kaderstab medges inflytande inom de områden som direkt påverkar förbandet och att staben medges öva över en stor del av konfliktskalan. Vidare rekommenderas en

försvarsmaktsintern förankring av införandet.

Nyckelord: Försvarsmakten, armén, division, fördelning, organisation, komplexitet, flexibilitet.

Abstract

The Swedish army prepares for growth in accordance with the Swedish Defence

Commission´s report Defensive Power (Värnkraft) and the Swedish Armed Forces' budget calculations. The growth includes a reintroduction of a command level between the brigades and the army staff - the division level. The army has calculated the command level to be established in stages starting about 2025 and beyond 2030, beginning with a command capacity and embryos for a logistics unit and an engineering unit. The enabler units that are part of the continued development beyond 2030 have not yet been fully defined. This study aims to explore opportunities and possible challenges, primarily from a tactical perspective, entailing the introduction of the divisional level in the army. The study was conducted as a qualitative interview study with an explorative design. The respondent group has been made up of commanders at a higher tactical level and within the army's development organization. The empirical data collected has been compared to existing knowledge in three identified key concepts; organization, complexity and flexibility.

The study concludes that the introduction of the command level is justified and contributes to a potentially more dangerous army, even if there is uncertainty concerning how complete the divisional capacity can be developed from an enabler perspective, but that the anchoring of the introduction is inadequate in the Armed Forces. Furthermore, it is concluded that the division should be regarded as a maneuver unit capable of coordinating in a real-time perspective, in order to be able to flexibly manage a dynamic situation development. The division should be organized to be able to act as a hub and continuously receive additional troop contributions. A cadre organization should be established and maintained to ensure the unit´s ability of flexibility over time. The study recommends that such a cadre staff to be allowed influence in the areas that directly affect the unit, and the staff to be allowed to practice over a large part of the conflict scale. Furthermore, an internal anchoring the introduction within the Swedish Armed Forces is recommended.

Erkänsla

Utan hjälp från många individer utanför projektet hade det aldrig varit möjligt att ro iland! Två nybörjare i vetenskaplig metod kan lätt gå vilse i den snåriga akademiska djungeln. Stort tack till våra opponenter för att ni har hjälpt oss att granska vårt arbete med ett

utifrånperspektiv med era kritiska ögon! Stort tack även till vår handledare Mike Danilovic och till Michal Lysek för ovärderliga tips och förslag på infallsvinklar!

Utan empiri, ingen studie. Stort tack till våra respondenter och informanter för att ni tog av er värdefulla tid och lät er intervjuas av oss! För att lösa ut det krävdes ibland fantasi, till

exempel att utnyttja den 50 minuter långa bilresan från arméstaben i Enköping till Bromma flygplats för att klämma in intervjun i ett fullspäckat schema.

Bilden på framsidan symboliserar hur den svenska armén, den blå näven, slår sönder en fientlig struktur med hjälp av knogjärnet som symboliserar divisionen. Bilden är inspirerad av Stridsträningsanläggningens (vid Markstridsskolan i Skövde) logotyp som vi tyckte utgjorde en träffande grund. Tack till STA för att vi får låna idén!

Tack även till 2. Brigadstaben för att vi har fått ta plats i era arbetslokaler och för att ni har ställt upp och svarat på våra spontana frågor. Ett särskilt tack till Anders Nygren som villkorslöst (?) har ställt upp som vad som närmast får beskrivas som en extra handledare. Slutligen tack till våra familjer för att ni har stått ut med oss under denna lärorika språkresa. Vi lovar att vara mer mentalt närvarande efter detta!

1 Inledning

Varför ska vi ha en division1?

Frågan var den första som ställdes på det seminarie som Markstridsskolans2 arméutvecklings-avdelning drev under ett par dagar tidig höst 2019. Här ställdes frågan av pedagogiska skäl för att ha en gemensam utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Behovet och avsaknaden av en divisionsnivå är tydlig och efterfrågad inom stora delar av armén, vilket seminariedeltagarna var väl medvetna om. Två av deltagarna vid seminariet påtalade senare vid intervjuer:

”Det vi saknar idag är ju faktisk förmågan att över brigadnivån samordna brigaderna i rätt tidsperspektiv och det är där divisionen är så viktig.” (respondent ur brigadnivån, mars 2020)

”För det är så här, ska man genomföra markstridsoperationer med större förband än brigad, då har vi just nu i Sverige ett ledningsglapp. Vi har arméns högsta ledning, sedan har vi två brigader.” (respondent ur utvecklingsorganisationen, februari 2020) Ytterligare ett behov och perspektiv åskådliggjordes vid intervjuerna; behovet av att införa divisionsnivån finns om Sverige på ett trovärdigt sätt ska kunna ta emot stöd på markarenan från annan nation:

”Om det är så att man ska genomföra markoperationer på svenskt territorium

tillsammans med andra nationer, då kommer det att komma strukturer[…] Och att vara så naiva och tro att om vi ska ta emot förband, och inte ha en sådan ledningsstruktur, då kommer det att försvåra det stöd och villighet, för de känner inte igen sig.”

(respondent ur arménivån, mars 2020)

Betyder detta att det finns en enighet i Försvarsmakten om att armén behöver en

divisionsnivå? Författarna till denna studie påstår att det finns tydliga indikationer på en splittring i frågan, vilket den här studiens intervjuer styrker:

”[…]det innebär att arméns förklaringsmodell, ur divisionsperspektiv, har vi inte lyckats nå fram med till Försvarsmaktens näst högste general. Vilket är, tycker jag, försvårande ur ett arméperspektiv när vi ska gå in och diskutera resursfördelning och avvägning[…]” (respondent ur utvecklingsorganisationen, februari 2020)

”En del tycker divisionsledningsförmågan och divisionsledningen är helt galet. Och då pratar jag om våra blå bröder. Nu får ni ge er. Ni har brigadnivåer, ni har

bataljonsnivåer och ni har kompanier och plutoner, så nu får ni ge er. Och så har ni arménivå också. Och nu ska ni ha en divisionsnivå till. Det är ju så mycket

ledningsnivåer så ni leder ju ihjäl er!” (respondent ur arménivån, mars 2020)

1 _{För förklaring av begreppet division och andra militära begrepp och organisationsstrukturer inom}

Försvarsmakten i allmänhet och armén i synnerhet hänvisas till Bilaga 1 – Introduktion till

organisationsstrukturer och relevanta begrepp. Där beskrivs bland annat förbandsnivån division översiktligt.

2 _{Markstridsskolans tre huvudområden är utbildning, utveckling och träning. Markstridsskolan utbildar officerare}

som ska verka i insatsförbanden. Skolan ansvarar även för utveckling och träning inom markstridsområdet (Försvarsmakten, 2020a).

Båda ovanstående citat rör ett observerat ifrågasättande från försvarsmaktsanställd personal utanför armén, men även intern inom armén finns det tydliga indikationer på att det saknas en förståelse för varför det behövs ytterligare en ledningsnivå mellan brigaderna och arméstaben.

”I början, när jag började prata om det här, då när folk fick reda på att vi skulle göra det här, då var det ju den här ständigt återkommande frågan ’Vad ska vi med det till?’.” (respondent ur utvecklingsorganisationen, mars 2020)

Ifrågasättandet av behovet av en divisionsnivå i armén förekommer således såväl inom delar av armén och i de övriga försvarsgrenarna, och kanske rent av i Försvarsmaktens ledning. Försvarsberedningen är ett säkerhetspolitiskt forum med bred politisk uppslutning med syfte att nå bred enighet i utformningen av svensk säkerhetspolitik. Det är i beredningens rapport Värnkraft som förslaget på ett återinförande av divisionsnivån återfinns. I rapporten beskrivs de förväntade positiva effekterna av ett införande av divisionsnivå ur ett strategiskt och ett operativt perspektiv. Men division är ett allsidigt sammansatt förband som ska kunna lösa självständiga uppgifter (Nationalencyklopedin, 2020b), det vill säga i huvudsak ett taktiskt förband, vilket leder in på den här studiens syfte.

1.1 Studiens syfte

Syftet med studien är att utforska innebörden och konsekvenser av ett införande av divisionsnivån i armén, med ett fokus på den taktiska3 nivån.

3

För skillnad mellan taktisk, operativ och strategisk nivå hänvisas till Bilaga 1 – Introduktion till

2 Bakgrund

För att förstå varför denna fråga har aktualiserats krävs en förståelse för hur de högre taktiska ledningsnivåerna i armén har förändrats parallellt med ett ständigt föränderligt säkerhetsläge från slutet av 1900-talet fram till idag. När denna rapport författades så leddes arméns brigader direkt av arméchefen och dennes stab, men så har det knappast alltid sett ut.

Divisionsnivån har nämligen funnits förut i den svenska armén, främst den historiska svenska motsvarigheten Fördelning (Braunstein, 2003, p. 299), men även under en kort tid i 2000-talets början som 1. Mekaniserade divisionen.

”Så divisionen är, vill jag påstå, inte en ny ledningsnivå utan det är den där lednings-nivån som vi blivit av med därför att vi har ägnat oss åt COIN-operationer4 inter-nationellt och inte operationer i ramen för väpnad strid inter-nationellt.” (respondent ur arménivån, mars 2020)

Vi tar en historisk återblick för att skapa denna förståelse.

2.1 Tiden till och med försvarsbeslutet 2000

Under den absoluta huvuddelen av 1900-talet var den svenska armén närmast under försvarsgrensstaben5 indelad i fördelningar, som i sin tur bestod av brigader och lägre förband. Fördelningarna hade i fredstid kaderstaber runt om på olika garnisonsorter (Braunstein, 2003, pp. 299-302). Fördelningarna var i händelse av krig inte på något sätt bundna till den region som garnisonsorten tillhörde, utan leddes direkt av arméchefen och kunde alltså formellt sättas in efter behov över hela Sveriges yta. Även om armén genomgick organisationsförändringar också under denna period så återfanns fördelningarna som en ledningsnivå mellan brigaderna och arméstaben under hela tiden fram till 1900-talets slut. Med kalla krigets slut och som en följd av 90-talets olika försvarsbeslut reducerades armén likt övriga Försvarsmakten, och med det även antalet fördelningar. Med försvarsbeslutet 2000 avvecklades de kvarvarande fördelningarna helt och istället organiserades den 1.

Mekaniserade divisionen. I och med omorganisationen påbörjades även nedläggningen av de fast indelade brigaderna under, som Försvarsmakten själv beskriver det, lite förvirrade former (2004, p. 81), för att istället övergå till armébrigadledningar som skulle kunna sätta upp tillfälligt sammansatta brigadförband (Försvarsdepartementet, 1999, p. 165).

Den 1. Mekaniserade divisionen fanns under åren 2000-2004 innan även denna avvecklades. Divisionen skulle i princip leda hela den fältgrupperade armén i krig (Espmark, 2020), med undantag för de kvarvarande territorialförbanden som skulle ledas av arméstaben.

Divisionsstaben var då en kaderorganiserad del av arméstaben i fredstid (Försvarsmakten, 2004, p. 78) som inledningsvis även hade produktionsansvaret för arméns förband innan uppgiften flyttades ifrån staben (Espmark, 2020). Härvid var alltså den dåvarande

divisionsstaben inte bara en stab för ett krigsförband, utan var även en stab med uppgifter kopplade till fredstida förbandsproduktion, vilket för övrigt även gällde fördelningsstaberna när de var verksamma.

4

Counter insurgency-operationer, det vill säga upprorsbekämpning. Insatsen i Afghanistan är ett exempel på en sådan operation.

5 _{Försvarsgrensstaben, det vill säga den högsta staben för armén, har ändrat namn flera gånger genom tiderna,}

senast 2020-01-01 då den bytte namn från armétaktisk stab till arméstaben. För att inte förvirra läsaren med olika namn på staben så benämns den hädanefter enbart vid dess nuvarande namn arméstaben.

2.2 Försvarsbeslutet 2004

Med det efterföljande försvarsbeslutet 2004 togs det väpnade angreppet bort från

Försvarsmaktens planeringsförutsättningar (Försvarsmakten, 2004, p. 12), och därmed var en fokusförändring från nationellt försvar till internationella insatser ett faktum. Med det

försvann också behovet av att kunna samordna större förband i en högintensiv konflikt på svensk mark, och den 1. Mekaniserade divisionen samt de kvarvarande

armébrigadledningarna förpassades till historien (Försvarsdepartementet, 2004, p. 51). Det innebar i praktiken att närmast under arméstaben fanns bataljoner som största

förbandsorganisation, förvisso förstärkta med det som krävs för att kunna agera självständigt, men utan en högre ledningsorganisation mellan bataljonen och arméstaben. Detta ska ses i ljuset av det säkerhetsläge som då rådde, där ett angrepp mot Sverige inte ansågs tänkbart inom 10 år (Försvarsmakten, 2004, p. 81).

2.3 Försvarsbeslutet 2009

Försvarsbeslutet 2009 fattades med Georgienkriget 2008 färskt i minnet, där Ryssland överraskade med att påvisa sin benägenhet att använda militärt våld.

”Georgienkonflikten har visat att den ryska tröskeln för att använda militärt våld i närområdet har sänkts.” (Försvarsdepartementet, 2009, p. 24)

Bedömningen om att Sverige inte skulle kunna hotas militärt inom 10 år togs bort och

formulerades lite mer försiktigt med att det inte förelåg något enskilt militärt hot mot Sverige under en överskådlig framtid (Försvarsdepartementet, 2009, p. 9). Detta är skärpning i formuleringen och kan ses som en tydlig indikation på att freden inte togs förgivet. Indikationen förstärks av att beslutet dikterade att huvuddelen av arméförbanden återigen skulle organiseras i brigader, denna gång två stycken (Försvarsdepartementet, 2009, p. 46). Strax efter försvarsbeslutet fattades lades dock värnplikten i vila och ersattes med ett yrkesförsvar baserat på frivillighet (Regeringskansliet, 2019, p. 137), vilket möjligen kan tolkas som lite dubbla budskap, eller i vart fall en viss tröghet, i analysen av det rådande säkerhetsläget.

2.4 Försvarsbeslutet 2015

I det efterföljande försvarsbeslutet konstaterades en fortsatt negativ säkerhetspolitisk

utveckling, varpå fokus slutligen återgick till nationellt försvar (Försvarsdepartementet, 2015, p. 8) även om internationella insatser fortsatt utgjorde ett viktigt säkerhetspolitiskt verktyg. Förmågan att kunna strida i brigader betonades ytterligare (Försvarsdepartementet, 2015, p. 73). Behovet av att återigen kunna strida i större formationer kan ses som en naturlig följd av en återgång till ett fokus på det nationella försvaret.

2.5 Försvarsbeslutet 2020, Motståndskraft och Värnkraft

Därmed närmar vi oss nutid, i slutet av försvarsbeslutet 2015 och på väg in nästa. När denna studie publiceras så är försvarsbeslutet som förväntas fastställa införandet av divisionsnivån i armén ännu inte fattat. Försvarsberedningens rapport Värnkraft, rörande det militära

försvarets utveckling, offentliggjordes sommaren 2019. Underlag till rapportens innehåll och förslag har bland annat hämtats från Försvarsmakten, till exempel genom Försvarsmaktens perspektivstudie som överlämnades 2018 (Regeringskansliet, 2019, p. 163), så innehållet torde knappast alltså kommit som en överraskning för armén. Som kuriosa kan nämnas att Värnkraft även föregicks av Försvarsberedningens rapport Motståndskraft från 2017, som

avhandlande arbetsgruppens syn på hur totalförsvaret bör utvecklas framöver. Det är bland annat dessa rapporter som förväntas ligga till grund för nästkommande försvarsbeslut. Det som har påverkat rapporternas innehåll och dess tydliga rekommendation om en fortsatt återgång till ett fokus på nationellt försvar (Regeringskansliet, 2019, p. 223) är ett

säkerhetspolitiskt läge som allmänt präglas av en fortsatt ökad osäkerhet. Den globalisering som tidigare har kännetecknat omvärldsutvecklingen är nu ifrågasatt och har lett till ökade protektionistiska strömningar (Regeringskansliet, 2017, p. 17). Utöver Georgienkriget 2008 så har Rysslands agerande på Krimhalvön i Ukraina från 2014 och i Syrien från 2015 ytterligare försämrat säkerhetsläget. Försvarsberedningen konstaterar vidare att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas (Regeringskansliet, 2019, pp. 41, 107), en formulering som påvisar ytterligare en skärpning av Försvarsberedningens synsätt på det svenska säkerhetsläget jämfört med den tidigare formuleringen ”Ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt” (Försvarsdepartementet, 2015, p. 47). Med anledning av det uppenbart försämrade säkerhetsläget föreslås i Värnkraft därför omfattande åtgärder för att förstärka svensk militär försvarsförmåga, till exempel genom upprättande av flera nya förband och omsättning av, och i vissa fall införande av nya, viktiga materielsystem, inte minst till armén. Det är alltså här vi hittar förslaget om ett införande av en divisionsledning i armén.

”Genom återinförande av divisionsledning kan huvuddelen av arméns krigsförband kraftsamlas i en operativ riktning samtidigt som fler brigader möjliggör att armén initialt kan utgångsgrupperas för att kunna möta ett väpnat angrepp i flera geografiska rikt-ningar samtidigt. Divisionsledningsnivån förbättrar också avsevärt möjligheterna till samordning med eventuellt tillkommande markförband från tredje part.”

(Regeringskansliet, 2019, p. 166)

Det svenska militära försvaret ska stärkas, så också armén, och utöver en utökning från två brigader och en stridsgrupp till tre brigader och två stridsgrupper inkluderar det även återinförandet av en nygammal ledningsnivå. Detta inte minst för att kunna leda de

arméförband som ska kunna sättas in i en tänkt operativ kraftsamlingsriktning, alltså den plats på marken där Försvarsmakten vill nå ett större avgörande i striderna. Det föreslagna

organisationskonceptet är i framförallt armékretsar även känt som Den Nya Armén, DNA, eller 3-2-1-lösningen (3 brigader, 2 stridsgrupper, 1 divisionsledning).

Vad har då hänt i armén efter detta? I samband med att Värnkraft offentliggjordes så igångsatte arméstaben förberedelserna för att kunna omsätta rapportens innehåll till

verklighet. Målbilden är att armén efter ett försvarsbeslut snabbt ska kunna påbörja införandet av en division med divisionsstab och vissa divisionsförband i perioden 2020-2025 för att kunna slutföra arbetet inför 2035. På uppdrag av arméstaben fick därför Markstridsskolan uppgift att analysera vad införandet av en division innebär för armén samt vilka behov och förmågor denna behöver ha (Försvarsmakten, 2019a, p. 1). Arbetet påbörjades under sommaren 2019, där seminariet som nämns i första stycket var en av de inledande

arbetsåtgärderna. Detta seminarium har sedan följts av ytterligare ett seminarium med ungefär samma deltagare, samt ett antal andra möten rörande det fortsatta arbetet. Detta har i sin tur följts av olika beräkningar och förslag på hur armén kan tillväxa och omfördela förband för att från 2025 kunna organisera en divisionsledning (Försvarsmakten, 2020, p. 10). I

om hur armén i perioden 2026-2030 ska sätta upp en divisionsledning6, samt de första divisionsförbanden i form av logistik- och ingenjörförband. I underlaget finns alltså inga artilleri-, underrättelse- eller luftvärnsförband upptagna, dessa förband kan tidigast således antas vara aktuella att tillföra divisionen bortom 2030, om de överhuvudtaget blir aktuella. Detta är i stort sett vad som har hänt innan denna rapport publiceras.

Givet att försvarsbeslutet 2020 beslutar att återinföra divisionsnivån i armén som förväntat, och sett ur ett historiskt perspektiv, så kan besluten om de högre ledningsnivåerna i armén de senaste tre årtiondena således sammanfattas med följande tabell:

Tabellen ovan åskådliggör den lucka, eller det ledningsglapp, mellan arméstaben och de lägre förbanden som har uppstått sedan 2000-talets början och som med det förväntade

försvarsbeslutet 2020 successivt förväntas fyllas. Dessa kan jämföras med hur det

säkerhetspolitiska läget har definierats genom de senaste försvarsbesluten, med ett fokus på nationellt försvar innan 2004, följt av ett internationellt fokus utan ett större behov av att kunna genomföra strid i större formationer fram till 2015 då det nationella försvaret åter blev dimensionerande. Detta är en utveckling som av försvarsberedningens rapport Värnkraft av allt att döma ska fortsätta, vilket åskådliggörs i kolumnen längst till höger i tabellen. För att förtydliga tabellen och avsaknaden av siffror på en rad; bataljoner har alltid funnits både som fristående direkt under högre ledningsnivåer än brigad, och som underställda brigaderna (när ledningsnivån har funnits). För att ange en siffra vid varje försvarsbeslut krävs en utförlig beskrivning i hur uträkningen har gjorts. Då det saknar relevans för denna studie anges endast ett X i tabellen för att åskådliggöra att ledningsnivån har funnits över tiden.

6

Divisionsstab med tillhörande betjäningsförband, det vill säga förband som krävs för drift av en stab. Förbandet skyddar, förflyttar, försörjer staben samt upprättar dess sambandssystem.

Figur 1: Egen sammanställning av försvarsbeslut rörande ledningsnivåer för armén (Försvarsdepartementet, 1999), (Försvarsdepartementet, 2009),

(Försvarsdepartementet, 2015). Observera att det efter fattat beslut är en viss fördröjning innan beslutet realiseras. I tabellen redogörs även för de förslag som Försvarsberedningen har presenterat som underlag för kommande försvarsbeslut hösten 2020.

2.6 Jämförelse då och nu

Det finns säkert den som ställer sig undrande vad skillnaden är mellan en framtida

armédivision och de gamla fördelningarna och den 1. Mekaniserade divisionen. Borde inte svaren på den här studiens frågor lätt kunna besvaras genom att studera arméns tidigare historia på området? Författarna menar här att skillnaderna är för stora. När den 1. Mekaniserade divisionen fanns så skulle den leda alla fältgrupperade arméförband i krig, vilket mer kan liknas vid den uppgift som arméstaben har idag. Likheten med dagens

arméstab stärks av att 1. Mekaniserade divisionen lydde direkt under den operative chefen och inte en arméchef (Espmark, 2020), precis som arméstaben och arméchefen gör idag. En framtida division är snarare en av flera underställda enheter under arméstaben, nämligen den som leder just de arméförband som sätts in i en utpekad kraftsamlingsriktning, vilket blir en stor skillnad.

Då finns det faktiskt större likheter mellan morgondagens division och de gamla

fördelningarna, som också var underställda arméstaben och som också hade sidoordnade förband som var insatta i andra riktningar. Här blir dock ändå skillnaderna för stora erfar författarna. Dels fanns det en mycket större territoriell organisation då, alltså lokalförsvaret, och dels så fanns det mer än en fördelning. Sammantaget blir det betydligt färre riktningar som fördelningen behövde ta hänsyn till när den sattes in jämfört med morgondagens division. För även om det finns sidoordnade förband även till morgondagens division så kommer det vara mycket glesare mellan förbanden än vad det var innan freden infann sig efter kalla krigets slut och huvuddelen av arméns förband lades ner. Från divisionens sida kommer det därmed förmodligen oftast inte att upplevas som att det finns några andra större

markstridsförband i närheten. Dessutom var det ett väldigt litet fokus på förmågan att kunna ta emot markstridsförband från allierade på svensk mark på den tiden. Till det ska läggas en omfattande teknikutveckling, som för all del skapar många nya möjligheter jämfört med då, men som också har skapat en betydligt mer svåröverskådlig och komplex tillvaro för staben att leda.

Det är alltså rimligt att anta att det finns andra förväntningar på den divisionsnivå som förväntas införas i armén jämfört med dess motsvarigheter i den svenska arméns historia. Denna studie har därför utrett vilka förväntade effekter ett divisionsinförande rimligen kan få och vilka krav som bör ställas på förbandet och dess utveckling för att det ska kunna ha rimliga chanser att hävda sig taktiskt. Med det hoppas författarna kunna bidra till en förståelse hos i första hand försvarsmaktsanställd personal till vad återinförandet av ledningsnivån ska tjäna till.

3 Forskningsdesign

I detta kapitel redogörs för studiens upplägg från metodologiska utgångspunkter till slutgiltig studiedesign. Kapitlet avslutas med en genomgång av forskningsetiska frågor som har varit relevanta för projektet. Kapitlet innehåller inte någon specifik rubrik som avhandlar

metodkritik, detta redovisas istället i aktuell kontext och är integrerat i övriga rubriker.

3.1 Metodologiska utgångspunkter

Nedan redogörs för studiens vetenskapsfilosofiska grunder. 3.1.1 Paradigm

Utgångspunkten i denna studie är det hermeneutiska perspektivet. Hermeneutikens filosofiska motpol utgörs av positivism. När positivism söker lagbundenhet i alla kontexter söker

hermeneutiken sammanhang i aktuell kontext. När positivism objektivt vill mäta och förklara fenomen så vill hermeneutiken subjektivt tolka och förstå helheter (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 2014, p. 83). Författarna menar här att nästa krig har en egenskap att aldrig riktigt vara det förra likt. Det är inte konstigt eftersom en av de grundläggande principerna för krigföring i många av världens krigsmakter är överraskning (Widén & Ångström, 2005, pp. 124-125). Utöver detta präglas kriget av osäkerhet och friktioner som gör framtiden svår att förutse (Försvarsmakten, 2013, p. 10). Lagbundenhet passar således dåligt in för att studera militära fenomen. För att utforska och förstå vilka möjligheter och eventuella utmaningar ett införande av divisionsnivån medför krävs istället en omfattande helhetsförståelse och en ambition att sia in i framtiden. Därav valet av perspektivet.

3.1.2 Vetenskaplig ansats

De vetenskapliga ansatserna utgörs i grunden av den deduktiva och den induktiva. Den deduktiva ansatsen utgår från en befintlig teori innan datainsamlingen för att ta sig an forskningsfrågan, medan den induktiva samlar in empiri utifrån en gjord observation för att först efteråt jämföra med befintlig teori eller modell alternativt utveckla ny teori. Detta projekt inleddes med ett vagt syfte och två diffusa frågeställningar. I en ambition att ta sig an

frågeställningarna så förutsättningslöst som möjligt för att förstå sammanhang och sedan låta syfte och frågeställningar konkretiseras efterhand har författarna utgått från en induktiv ansats.

3.1.3 Metodansats

Valet i metodansats står mellan kvantitativ eller kvalitativ ansats. I den kvantitativa ansatsen är strävan att samla in stor mängd data för att kunna mäta och jämföra denna. Ansatsen är nära förknippad med det positivistiska perspektivet. Den kvalitativa ansatsen är mindre förenad med volym och mätbara värden och mer förenad med djup och förståelse och har istället kopplingar till det hermeneutiska perspektivet. Då empirin huvudsakligen finns i en ganska liten grupp människor i form av utsagor och endast i en mycket liten omfattning är dokumenterad så föll valet på en kvalitativ ansats.

3.2 Design

Kärnan av studien har utgjorts av en serie intervjuer med ett utvalt antal personer som författarna bedömer sitter på den bästa kunskapen i ämnet (se kapitel 3.2.2.1 Urval av respondenter) som sedan har analyserats med en metod inspirerad av Grundad Teori (se kapitel 3.2.3 Analys- och produktionsfasen).

Studien delades upp i tre faser med flytande fasövergångar. Dessa har varit: 1. Design- och inläsningsfas

2. Intervjufas

3. Analys- och produktionsfas

Med ”flytande fasövergångar” menas att faserna har överlappat varandra utan distinkta gränser. Således har efterföljande fas i förekommande fall påbörjats innan den föregående fasen helt avslutats. Detta har varit nödvändigt för att bibehålla ett bra flyt genom arbetet och inte tappa tid på att invänta ett visst resultat innan nästa steg påbörjas.

3.2.1 Design- och inläsningsfasen

I projektets inledande fas ingick ett antal grundläggande steg i att definiera den övergripande frågeställningen och formulera syftet med studien samt att fatta ett beslut i vilken typ av studie som skulle genomföras. En syftesförskjutning uppstod under processens gång

allteftersom författarna formade projektet. Det inledande syftet med projektet var att upplysa försvarsmaktsanställd personal om varför det fanns ett behov av att införa en ny ledningsnivå, något som alltså omformulerats till nuvarande syfte att istället utforska innebörden och konsekvenser av införandet. Tidsfaktorn för projektet spelade in i valet av studietyp, vilket exkluderade alternativet att genomföra studien med en medveten ambition att på något sätt påverka införandet av divisionen. Detta, även känt som aktionsforskning (Andersson, 2014, pp. 139-140), hade med mer tid till förfogande kunnat vara aktuellt för studien. Valet föll därför på en så kallad explorativ undersökning, med ambitionen att kunna tjäna som en pilotstudie för fortsatta studier i ämnet (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 2014, p. 35).

De grundläggande stegen följdes av inläsning, denna genomfördes i huvudsak i publikationer som baserats på beprövad erfarenhet och samtida analyser av rådande säkerhetsläge snarare än systematiserat vetenskapligt arbete. Dessa återfanns främst bland Försvarsmaktens egna publikationer och i offentliga dokument i form av Försvarsberedningens rapporter och försvarsbeslut från 1999 och framåt. Inläsningen syftade till att säkerställa goda

förutsättningar för de planerade intervjuerna genom att skapa en tillräcklig förförståelse i ämnet. I samma syfte har författarna deltagit som observatörer på Markstridsskolans vidare seminarieverksamhet. Dessa har genomförts tillsammans med ett 20-tal representanter ur armén, främst från brigadnivån och uppåt, samt ett fåtal forskarrepresentanter från

Försvarshögskolan7. Genom en god förförståelse bedömdes att kvalitén på intervjuerna skulle komma höjas genom att kunna minimera antalet grundläggande förståelsefrågor och snabbare komma in på de förväntade mer komplexa frågorna.

Vidare genomfördes även en översiktlig inläsning av ett utvalt mindre antal vetenskapliga texter som bedömdes kunna öka kvalitén på tolkningar vid det analysarbete som följde genomförda intervjuer (se kapitel 5 Referensram för närmare beskrivning av aktuella texter). Förekommande modeller och teorier i aktuella vetenskapliga texter har senare härvid används som ”glasögon” vid tolkning av den insamlade empirin snarare än som deduktiv utgångspunkt för fortsatt arbete. Parallellt med inläsning designades den intervjuguide som sedermera

7

Försvarshögskolan är en statlig högskola vars uppgift är att bidra till nationell och internationell säkerhet genom forskning och utbildning (Försvarshögskolan, 2020).

nyttjades i efterföljande intervjufas jämte ett urvalsarbete och bokning av respondenter. Utifrån syftet med studien användes följande initiala forskningsfrågor för att designa intervjumallen:

- Vad är nyttan med införandet av divisionsledningsnivån?

- Vilka faktorer är relevanta för att uppnå en tillräcklig nytta med divisionen ur ett taktiskt perspektiv för att det ska vara värt införandet?

Efter att intervjumallen hade designats upplevde författarna att de initiala forskningsfrågorna hade spelat ut sin roll, varpå de inte har fått större utrymme i denna uppsats.

Intervjuerna planerades härvid med relativt låg struktureringsgrad genom inledande öppna frågeställningar för att inbjuda respondenten till att svara och associera fritt, följt av mer spetsiga frågor för att locka in respondenten till ett djupare resonemang i mer specifika frågeställningar. Intervjuerna har kretsat kring tre grundfrågor som har direkt koppling till de initiala forskningsfrågorna. För varje grundfråga planerades ett antal mer detaljerade frågor för att tränga in på djupet enligt ovan (se Bilaga 2 - Intervjuguide).

I fasens slutskede genomfördes två intervjuer som en förberedelse för att kunna gå in i projektets andra fas. Den första intervjun var en provintervju för att testa att intervjuguiden gav tillräckligt djup i svaren. Utfallet av testet blev ett mindre tillägg till den sista grundfrågan som avhandlar vilka faktorer som är relevanta för att divisionen ska kunna uppnå en

acceptabel taktisk förmåga, närmare bestämt en mindre öppen följdfråga avseende vad

respondenten anser är den nedre smärtgränsen i fast tilldelade förband för att det ska vara värt att ställa upp divisionen på stridsfältet mot en kvalificerad motståndare. Empirin från denna har dock även använts i det analysarbete som följt. Den andra intervjun var med Håkan Espmark, den förre divisionschefen för 1. Mekaniserade divisionen. Intervjun genomfördes lite annorlunda än övriga intervjuer, med ett större historiskt fokus på hur de gjorde och vilka frågor de stod inför då (se Bilaga 3 – Intervjuguide Håkan Espmark). Intervjun syftade till att ytterligare bygga upp den empiriska referensramen inför att projektet gick in i efterföljande intervjufas.

3.2.2 Intervjufasen

Den viktigaste empirin till studien insamlades genom en serie intervjuer. Antalet

intervjurespondenter för studien var totalt 12 stycken, tio genomfördes under intervjufasen och två under den inledande fasen. Av de tio intervjuerna under intervjufasen var nio planerade och en uppkommen till följd av en rekommendation, gällande en forskare på

Försvarshögskolan, Karl Hickman, med närtida erfarenhet från att ha tjänstgjort som stabschef vid en brittisk divisionsstab. Likt intervjun med Espmark genomfördes intervjun lite anpassat och mer strukturerad än övriga, med fokus på Hickmans erfarenheter och kunskaper om det brittiska divisionssystemet (se Bilaga 4 – Intervjuguide Karl Hickman). Empirin har

sedermera den från Espmark i huvudsak använts som en del av den referensramen. Espmark och Hickman betraktas härvid som informanter snarare än respondenter (Jacobsen, 2017, p. 118) och har således inte analyserats på samma sätt som för insamlingen från respondenterna. 3.2.2.1 Urval av respondenter

Grunden för urvalet av respondenter utgick från ett uttalat fokus på det taktiska perspektivet. Utöver detta togs även hänsyn till tidsperspektivet och genomförbarheten av studien. Till följd av detta så identifierades att potentiella intervjurespondenter i huvudsak kan återfinnas inom det som i Bilaga 1 – Introduktion till organisationsstrukturer och relevanta begrepp har

definierats som högre taktisk nivå inom armén och inom arméns utvecklingsorganisation med arbetsuppgifter inom området. Urvalet på individuell nivå baserades på vilka författarna bedömde troliga att besitta relevant kompetens och erfarenhet.

Det slutliga urvalet av respondenter föll på att bjuda in två till tre chefer på befintliga förband på högre taktisk nivå inom armén till intervju. Cheferna har i första hand valts ut ifrån de befattningar dessa har, men i strävan att få så mycket kvalité som möjligt i insamlad data så har nytillträdda chefer valts bort till förmån för nyligen avträdda chefer. Syftet med detta har varit att säkerställa att studiens respondenter ska ha haft gott om tid att reflektera över aktuella frågeställningarna och därmed i mindre omfattning behöva tänka ut sin uppfattning under pågående intervju. På samma sätt har två handläggare och en chef med direkta arbetsuppgifter eller chefsansvar inom utvecklingsområdet i allmänhet och divisionsinförandet i synnerhet valts ut som respondenter. Samtliga inbjudna tackade ja till medverkan.

3.2.2.2 Intervjun

Intervjuerna har, med ett undantag, genomförts som personliga möten, där författarna har träffat respondenten på en plats som av dem själva har vald utifrån deras arbetsförutsättningar. Alla intervjuer har genomförts genom att båda författarna har närvarat för att minimera risken att missa något under intervjun och för att öka uppmärksamheten på andra signaler än de som uppfattas av diktafonen. Upplägget har varit att en av författarna har haft ett huvudansvar i att leda intervjun, medan den andre har gjort anteckningar, eventuellt ställt kompletterande frågor och ansvarat för att i slutet av intervjun återge en sammanfattning som respondenter har haft möjlighet att kommentera genom att rätta eventuella fel, förtydliga eller komplettera.

Författarna har växlat mellan de två rollerna för att minska risken för att personliga drag på intervjuaren ska påverka studien i allt för stor omfattning. Intervjuerna har tagit mellan 40-90 minuter att genomföra, beroende på respondentens vilja att lägga ut texten vid sina svar. Undantaget som omnämns ovan var den intervju som genomfördes under projektets inledande fas med Håkan Espmark. Denna intervju genomfördes med anledning av långa avstånd som videokonferens.

Intervjun inleddes med en kort uppvärmningsfråga för att undvika att allt för komplexa frågor skulle låsa respondenten tidigt. Först därefter angreps intervjuns tre grundfrågor. Om

respondenten ville hoppa lite i frågorna så tilläts detta så långt som möjligt så länge sammanhanget inte bedömdes gå förlorat.

När den sista grundfrågan, som berör vilka faktorer som måste uppfyllas för en acceptabel taktisk förmåga, hade avhandlats ett tag och började närma sig ett avslut så presenterades en bild som stöd för respondenten. Då tänkbara faktorer kan vara väldigt många och kan vara svåra att komma ihåg i intervjusituationen så syftade denna bild till att vidga frågan lite och hjälpa respondenten att fånga fler tänkbara faktorer innan intervjun avslutades. Risken finns här att respondenten låter sig formas av bilden, varför respondenten uppmanades att inte låta sig begränsas av bilden utan bara ta inspiration för att kunna dra sig till minnes om fler faktorer har varit påtänkta av denne under processens gång.

Samtliga intervjuer har efter godkännande av respondenter spelats in och sedermera transkriberats.

Anpassning av intervjufrågorna skedde av erfarenhet efter de inledande intervjuerna för att på ett effektivare sätt få ut mer av intervjurespondenten i de sista intervjuerna. Författarna

upplevde härvid att respondenterna på ett oavsiktligt sätt styrdes vid intervjuns grundfråga 3, på grund av en hänvisning till historiska erfarenheter som framgår i en historisk minnesskrift (Försvarsmakten, 2004). Hänvisningen till de historiska erfarenheterna uteslöts därför i de efterföljande intervjuerna.

3.2.3 Analys- och produktionsfasen

I analysen har studien tagit inspiration av konceptet Grundad teori (Grounded Theory) som metod i arbetet.

”Grundad teori innebär att man väljer att utgå direkt ifrån de data man samlat in, istället för att utgå från en färdig, teoretisk referensram.” (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 2014, p. 131).

Klassisk Grundad teori utgår inte från någon specifik forskningsfråga, utan utgår mer från ett intresseområde som forskaren vill studera för att i ett senare skede i projektet definiera sin fråga. Dessutom följer konceptet en ganska strikt gång vid analysen. Eftersom ett antal

preliminära forskningsfrågor har legat till grund för studien innan datainsamlingen påbörjades Figur 2: Bild till stöd för ett vidgat perspektiv för sista grundfrågan.

samt bara delar av den grundade teorins analysverktyg har nyttjats så gör studien heller inget anspråk på att tillämpa klassisk Grundad teori.

I Klassisk Grundad teori kodas insamlad data i tre steg under analysarbetet. I en första kodning kategoriseras uttryck från intervjun eller i observationen (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 2014, p. 131). Metoden liknar i allt väsentligt det som av Dag Ingvar Jacobsen

benämner ”Öppen kodning” (2017, p. 136), vilket metoden benämns fortsättningsvis i denna rapport. I det andra steget identifieras de kärnbegrepp som uppfattas som centrala i narrativet (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 2014, p. 131), även kallat Selektiv kodning (Holton & Walsh, 2016, p. 87). I ett sista steg identifieras och förstärks sammanhang genom det som Strauss & Glaser kallar Teoretisk kodning (Holton & Walsh, 2016, p. 87). De delar ur klassisk Grundad teori som har tillämpats i studien är Öppen kodning och Selektiv kodning.

I ett första steg i analysarbetet genomfördes öppen kodning där författarna utgick från

intervjuns inspelade ljudupptagning samtidigt som intervjuns transkriberade text analyserades. Tillvägagångsättet bidrog till att den skrivna texten förstärktes med känslan från själva

intervjun. I denna öppna kodning fann författarna uttryck i meningar och stycken som sammanfattades av ett eller fler ord som benämns som kodord. Skillnaden från klassisk Grundad teori, där allt förutsättningslöst kodas, så har denna studie tolkat insamlad data och skapat kodord, mindre (gula) lappar, utifrån innebörden av meningar och stycken. Kodord som sattes upp på en tavla för att skapa överblick. Efterhand uppmärksammandes det hur vissa kodord hängde ihop och påverkade varandra, vilket dokumenterades genom att binda samman kodorden med streck på tavlan alternativt genom att sätta lapparna direkt i anslutning till varandra och i vissa fall något på varandra.

Figur 3: En av intervjuanalyserna som visar kodord och kategorier samt hur de förhåller sig till varandra. Numrering av kodord återfinns i kapitel 4 Empiri och är kopplat till kategorier.

I ett andra steg, selektiv kodning, grupperades kodorden ihop utifrån det kärnbegrepp som är centralt för grupperingen. Kärnbegreppen benämns som kategori och representerar

grupperingens centrala innebörd. Kategorin antecknades på en större (grön) lapp och tillfördes på tavlan i anslutning till grupperingen. Under steget slogs vissa kategorier samman. I vissa fall blev det samlade kategoriordet ett av de befintliga som sammanfattade kategorin på ett bra sätt, i andra fall valdes istället helt nya kategoriord. Med kategorin som utgångspunkt bands den samman med kodorden för att påvisa hur de hänger samman. Kodorden har i ett flertal tillfällen utöver sammankopplingar inom den egna tillhörande kategorigruppen även kopplingar till andra kodord tillhörande andra kategorier. De sammanbundna strecken mellan dessa kodord kvarstår och är då gränsöverskridande mellan kategorierna.

Steg ett och steg två genomfördes separat för varje enskild intervju och återfinns som en bilaga (se Bilaga 5 - Kodning och den datanära analysen). Vartefter analysen fortskred klarnade valet av kategorier och samma kategorier användes i större utsträckning vid de senare intervjuanalyserna. En slags mättnad av nya kategorier var uppnådd. Inga nya kategorier tillkom därför i slutet av intervjuanalyserna. Då flera av kategorierna är

sammanflätade och tangerar varandra så har författarna heller inte strävat efter en absolut och återkommande gränsdragning, utan dessa har tillåtits vara lite flytande i de första två stegen. I ett sista steg analyserades ståndpunkter och uppfattningar inom och mellan kategorierna utifrån de tio intervjuanalyserna. Studien belyser både likheter och skillnader som råder i insamlad data.

Varje kodord är nivånumrerat som i sin tur lett fram till den sammanfattande empirimodellen som återfinns och redovisas i kapitel 4 Empiri. Under steget togs inte orelaterade kodord bort från tavlan utan fick vara kvar för att påvisa att de är omhändertagna men ej relevant för studien då dessa inte berör studiens ämne eller ligger utanför studiens avgränsning. De snedställda stora (rosa) lapparna användes som minnesstöd för att omhänderta observationer och tankar som vid tillfället ansågs kunna ha betydelse i det fortsatta

analysarbetet. Vissa omhändertogs senare, andra bedömdes inte vara av en sådan vikt att de var relevanta. Exempel på sådana begrepp som kom att omhändertas och senare till stor del forma det fortsatta arbetet var de tre begreppen komplexitet, flexibilitet och organisation, alla sprungna ur insamlad empiri som sedermera fick inrikta referensramens utformning.

I slutet av arbetet med sammanställning och kodning av empirin fastställdes den slutliga referensramen utifrån de av författarna identifierade centrala begreppen som framkom under bearbetningen av insamlad data. En svaghet med att låta empirin styra referensramens innehåll blev härvid att referensramen behövde omfatta flera områden, vilket har skett på bekostnad av djupet i både referensram och efterföljande analys. Författarna har i grunden bedömt att studiens explorativa karaktär gagnades mer av en bredd i referensram och analys än av att helt utesluta vissa perspektiv för att kunna fördjupa sig mer i en eller ett fåtal. Författarna valde dock som kompromiss att fördjupa beskrivning av rådande kunskapsläge samt resonemang något mer runt det begrepp som uppfattades mest centralt för att minimera eventuell skada av denna bredd.

3.3 Läsinstruktioner och formalia

Författarna har valt att nyttja Harvard Anglia 2008 som referenssystem, men har av

pedagogiska skäl valt att även använt fotnoter i texten. Fotnoterna har härvid inte använts för att källhänvisa, utan enbart för att förtydliga vissa militära facktermer eller förkortningar som bedöms riskera vara svårförståeliga och som inte förklaras närmare i texten eller i Bilaga 1 – Introduktion till organisationsstrukturer och relevanta begrepp. Vid citeringar har författarna i syfte att skapa tydlighet för läsaren gjort skillnad på citat från intervjuer och citat från texter. Citat från intervjuer har härvid skrivits ut med kursiv text, medan citat från texter har skrivits ut med normal text.

3.4 Forskningsetiska frågor

De tre grundläggande krav som är knutna till förhållandet mellan forskare och de som utgör föremål för forskningen är informerat samtycke, rätten till privatliv och krav på att man blir korrekt återgiven (Jacobsen, 2017, pp. 34-35). Informerat samtycke innebär att de

respondenter och informatörer som intervjuas ställer upp frivilligt. Vid den första kontakten med både respondenterna och informanterna, med en presentation av vilka författarna är, så ställdes frågan om de hade möjlighet och själv frivilligt kunde ställa upp på en intervju med författarna för att bidra till studien. Då studien avhandlar ett område inom Försvarsmakten så har författarna bedömt att det privata livet inte påverkas för respondenterna. Intervjuerna har dessutom skett på respondenternas/informanternas arbetstid och arbetsplats med undantag för en informant som är pensionerad och som intervjuades via videosamtal på dennes fritid. Under den inledande delen av intervjun informerades respondenter om att de kommer att vara anonyma i studien, men att citat önskas kunna användas i studien. Då informanter står utanför införandet av divisionsnivån i armén så bedömdes behovet av anonymitet vara mindre, varpå de tillfrågades om de kan omnämnas vid namn i syfte att kunna utgöra källhänvisning. Två av respondenter och en informant önskade se aktuell kontext och godkänna tillhörande citat innan studien gick till bedömning. Detta har genomförts och godkännande från samtliga har erhållits. Författarna har även informerat respondenterna att i studien beskrivs nivå och ungefärligt arbetsområde på vår intervjugrupp och att det kan innebära att det går att ringa in ungefärligt vilka som har bidragit till vårt dataunderlag. Alla respondenter har ansett att det är tillfredställande.

Författarna har även följt vetenskapliga rådets riktlinjer om god forskningsetik

(Vetenskapsrådet, 2017) vilket även sammanfaller med Jacobsens tre grundläggande krav. Utifrån vetenskapliga rådets riktlinjer så påtalade författarna under den inledande delen av intervjun det önskvärda att inte avhandla något som rör sekretessbelagd information under intervjun. En avstämning gjordes tillsammans med intervjurespondenten efter genomförd intervju för att säkerställa att så inte blev fallet.

Författarnas senaste arbetsplats har varit som lärare i den militära skolmiljön, med en omedelbar fysisk närhet till Markstridsskolans Utvecklingsenhet där

arméutvecklingsavdelningen ingår. Närheten har inneburit att författarna har kommit i kontakt med ämnet i ett tidigt skede, viss påverkan är därför naturlig. Därmed finns en risk för en redan etablerad uppfattning som kan ha haft viss påverkan på arbetet, en så kallad

biassituation. Som författare har vi varit medvetna om riskerna med detta och har över tiden aktivt bevakat och kritiskt granskat det egna arbetet. Författarna har även sett stora styrkor i detsamma när till exempel intervjuer har genomförts, då frågor har kunnat formuleras utifrån en högre grad av förståelse.

Urvalet av respondenter gjordes baserat på vilka författarna ansåg sitta på bra information. Att basera sitt urval på vilka forskaren bedömer sitter på rätt information anses vara svårt och kräver att forskaren har en god inblick i hur bra informationskällorna är (Jacobsen, 2017, p. 121). Med hänsyn till författarnas tidigare historia och den fysiska närhet som dessa har haft till det arbete som bedrivs inom armén för ett införande av divisionsnivån så bedömdes att nödvändig inblick fanns redan i det inledande arbetet med studien. Författarnas slutgiltiga urval kvalitetssäkrades dessutom av initierade personer i projektets omgivning som inte i övrigt ingick i studien.

I kapitel 4 Empiri beskrivs hur författarna tolkar respondenternas djup och bredd i sina svar inom kategorin Farligare armé som att det är inom aktuell kategori respondenterna anser att de största vinsterna med ett införande av divisionsnivån återfinns. Författarna vill här påtala att det inte går att utesluta att utformningen av intervjumallen kan ha haft viss påverkan på detta utfall. Om så är fallet bedömer författarna dock fortsatt att detta endast har haft

marginell påverkan på fortsatt resonemang och därmed inte haft någon större påverkan på det slutgiltiga resultatet.

4 Empiri

I detta kapitel följer en beskrivning av insamlad empiri efter genomförd kodning och sammanställning. I studien har författarna haft preliminära forskningsfrågor för att utforska vad som är rimliga förväntningar på vilka effekter ett införande av divisionsledningsförmåga i armén kan medföra, samt vilka krav som ställs på divisionen i den fortsatta utvecklingen för att den ska ha en acceptabel taktisk förmåga på stridsfältet, det vill säga för att den ska ha en rimlig chans att vara framgångsrik då den möter en symmetrisk motståndare i strid. Detta har mynnat ut i nedanstående två empirimodeller; Förväntade effekter av införandet av

divisionsledningsförmåga i armén samt Förutsättningsskapande faktorer för acceptabel taktisk förmåga. Under respektive huvudkategori återfinns tillhörande kategorier och underkategorier, vilket ger uttryck för ståndpunkter och uppfattningar som är frekvent återkommande i empirin och alltså kan tolkas som en relativ samstämmighet i frågan. I vissa fall råder en mycket stor samstämmighet, närmast enighet, vilket i förekommande fall

framkommer i texten. I modellerna förekommer ett fåtal kategorier eller underkategorier som är rödmarkerade. Dessa ger uttryck för att författarna har uppfattat ståndpunkter hos minst två respondenter som står i motsatsförhållande till varandra, vilket kan vara av intresse att belysa lite extra. I händelse av att läsaren inte har tillgång till färgåtergivning så har detta även uttryckts i efterföljande text.

Modellerna ska på ett förenklat sätt återge respondentgruppens samlade intervjusvar. Förenklingen skapar överblickbarhet, men osynliggör detaljer och nyanser i svaren, varför modellen bör betraktas tillsammans med den genomgång av respektive kategori som följer efter respektive modell.

Som avslutning på kapitlet påvisas sambandet mellan de två modellerna genom en

modellintegration, och kapitlet sammanfattas med några empiriska slutsatser som leder vidare in i referensramen och fortsatt analysarbete.

4.1 Förväntade effekter av införandet av

divisionsledningsförmåga i armén

Den första delen av empirisammanställningen beskriver alltså en tolkning av respondenternas samlade förväntningar på de effekter ett införande av divisionsledningsförmågan medför, oberoende av huruvida divisionen tillförs resurser i form av egna förband, vilket kan sammanfattas i nedanstående modell. Efter modellen följer kategorivis genomgång av de olika kategorierna och underkategorierna som framgår i modellens tre ben.

A. Signaleffekt

Denna huvudkategori sammanfattar vad respondenterna ger uttryck för vad gäller nyttan av införandet av divisionsnivån ur ett strategiskt och till del operativt perspektiv, och utgörs till hög grad av olika former av strategisk kommunikation.

A.1 Ökad samarbetsförmåga

En vanligt återkommande ståndpunkt bland respondenterna är att divisionsinförandet

signalerar förmåga att ta emot och leda förbandsbidrag från andra länder, alltså våra allierade runt om i världen, i händelse av en militär konflikt på svensk mark. Det gäller både

markförband som ska kunna ingå i en svensk division och flyg- och marinstridskrafter som ska kunna understödja svenska markstridsförband. Stödet ska kunna utgå i båda riktningar, och då är det viktigt att båda sidor kan känna igen sig i ledningsstrukturen:

”Vilket […] gör det lättare för oss att både åka ut och komma till en divisionsstab med en brigad eller vad vi nu förväntar oss att göra då, men också att vi förväntar oss att ta emot någonting då, att de känner igen sig i vår struktur.” (respondent ur utvecklings-organisationen, februari 2020)

I respondentsvaren är vanligt förekommande potentiella parter som beskrivs i första hand Finland och USA, men övriga Norden och västvärlden återfinns också. En annan respondent beskrev samarbetsförmågan som interoperabilitet, vilket i sammanhanget är uttryck för samma ståndpunkt:

”Just att ett syfte med divisionen är att möjliggöra interoperabilitet. Det vill säga att då skapar vi en struktur där vi lyfter in förmågor.” (respondent ur

utvecklings-organisationen, mars 2020)

Ledningsnivån gynnar helt enkelt interoperabilitet mellan svenska förband och utländska genom att det är en ledningsnivå som är internationellt vanligt förekommande och därmed skapar strukturer som även utländska förband är tränade att verka i.

A.2 Bättre försvarsförmåga

”Vill man då ge sig på Sverige så måste man ta den i beaktande. En division är en annan signaleffekt än två fristående brigader. Det tror jag är en av de viktigaste

effekterna ur ett strategiskt perspektiv.” (respondent ur utvecklingsorganisationen, mars 2020)

Citatet beskriver hur en tentativ motståndare kan avskräckas att genomföra militära operationer på svensk mark då grund av att den måste hantera en division istället för fristående brigader. Ståndpunkten att införandet av ledningsnivån skärper den strategiska kommunikationen till potentiella militära motståndare återkommer ofta i empirin. Det

budskap som är önskvärt att rikets yttre hot ska uppfatta är en bättre förmåga till strid i större förband på markarenan, både ensamma och tillsammans med våra allierade, och budskapet ska därmed verka strategiskt preventivt. För att budskapet ska tas på allvar måste den svenska försvarsmakten dock också uppfattas som trovärdig.

”Så det är den strategiska nyttan, det är att vi kan skapa en struktur som gör att vi på ett trovärdigt sätt kan visa att vi är redo att ta emot brigader som hjälp, och det gör skillnad. Och därmed så höjer vi tröskeleffekten och trovärdigheten.” (respondent ur arménivån, mars 2020)

Just tröskeleffekt syftar till att verka avskräckande för en potentiell angripare, det vill säga att verka krigsavhållande (Försvarsmakten, 2016a, p. 5).

A.3 Internt Försvarsmakten

”Om man då inte förstår striden i markdomänen, då förstår man inte heller varför det måste finnas en brigadnivå och en divisionsnivå, för vi har ju bataljoner. Kan inte bataljonerna få de här uppgifterna?”

Den här kategorin uttrycker behovet av en försvarsmaktsintern kommunikation och i viss mån en intern nationell kommunikation, snarare än en effekt av ett införande. I citatet ovan menar respondenten att det dessvärre fortfarande finns en del uppfattningar om att arméns bataljoner kan lösa alla uppgifter själva och att det egentligen inte behövs någon mer ledningsnivå

mellan arméstaben och bataljonerna. Att det framförallt från övriga stridskrafter finns en oförståelse kring behovet av divisionsnivån är en återkommande uppfattning bland respondenterna. I respondenternas svar förtydligas att det i det avseendet saknas insikt i markstridens natur och nyckfullhet. Respondenten som är citerad ovan fortsatte till exempel sedan så här:

”Man har inte förstått på vilket sätt man måste hantera striden på markdomänen som är oerhört komplex, och då blir det ett ifrågasättande.” (respondent ur arménivån, mars 2020)

Empirin talar här även för att komplexitet är ett av markstridens attribut och något som

markarenans aktörer har att hantera på olika sätt, av vilka ett sätt är att skapa mer struktur. Att skapa mer struktur för att hantera komplexiteten är snarare av taktisk karaktär och hör

egentligen till en annan huvudkategori i modellen ovan (Farligare armé), men vikten av att kommunicera och skapa en intern förståelse av behovet är av mer strategisk karaktär och passar in under kategorin Signaleffekt. Just komplexiteten och dess koppling till organisation och struktur har härvid uppfattats som intressant av författarna och har därför fångats upp i fortsatt analysarbete, vilket återfinns i kapitel 5 Referensram och 6 Analys.

B. Farligare brigader

Kategorin Farligare brigader avhandlar hur införandet av divisionsnivån på taktisk nivå bidrar till att potentiellt underställda brigader blir mer effektiva och en mer utmanande kraft att möta för en angripare som genomför militära operationer på svensk mark. Flera av respondenterna betonar att brigadernas betydelse för divisionens samlade förmåga inte ska underskattas, vilket exemplifieras med citatet nedan:

”Jag tror ju att kärnan i divisionens förmåga kommer att vara avhängigt på

brigadernas förmåga, det vill säga att det är på något sätt så är det manöverförbanden som är dimensionerande.[…] Man kan aldrig kompensera för svaga brigader med mera artilleri eller mera ingenjörer eller mer luftvärn, utan de blir bara någon form utav förstärkningsförmåga.” (respondent ur utvecklingsorganisationen, mars 2020)

Det är alltså viktigt att våra brigader som ingår i divisionen har en hög taktisk förmåga, annars faller snabbt även divisionens förmåga.

B.1 Rörligare brigader

Innan införandet av divisionsnivån är brigaderna den högsta taktiska förbandsnivån. Det finns högre taktiska staber, men inga högre taktiska förband. Brigaderna är därför utformade för att kunna verka helt självständigt utan en högre nivå som kan stödja med vissa resurser, vilket gör att brigaderna måste innehålla alla delar som den kan tänkas behöva. I insamlad empiri återfinns återkommande likartade uppfattningar om att en divisionsnivå kan bidra till att skapa mer lättrörliga brigader som snabbare kan möta en händelseutveckling än dagens

motsvarigheter, genom att mer trögrörliga komponenter som nu sätter det lägre tempot flyttas upp i hierarkin och leds från divisionsnivån istället.

”[…]det vill säga vad behöver en brigad? Vad kan man skala av ifrån en brigad som ska vara verktyget för att vara snabb och vinna? Vad kan man plocka bort för saker som är långsamma? Och sedan sitter en division på de resurserna istället.” (respondent ur brigadnivån, mars 2020)

Ett vanligt förekommande exempel på sådana komponenter som skulle kunna flyttas upp en nivå är här vissa logistikförband och den tyngre bromaterielen som idag finns på brigaderna. Här finns dock en utmaning att hantera då det inte är givet att alla brigader ska ingå i

divisionen i alla lägen. Därför måste brigaderna av allt att döma även fortsatt kunna agera en annan riktning än divisionen, och då har ett fortsatt behov av dessa delar för att då kunna fungera självständigt. Detta måste då hanteras organisatoriskt på något sätt. Flera olika tankar för att hantera detta har presenterats under intervjuerna. Ett sådant är att aktuella delar

tillfälligt skulle kunna utgå från divisionen till brigad som ska agera självständigt för att sedan återgå till divisionen när behovet har utgått, alltså en slags modulär lösning. En annan tanke som har lyfts är att brigader som är mindre sannolika att ingå i divisionen behåller en organisation som medger ett självständigt uppträdande, medan brigader som mer troligt kan komma att ingå i divisionen skalas av de mer trögrörliga delarna. Detta skulle i så fall utgå från aktuell försvarsplanering, vilket av sekretesskäl inte berörs ytterligare här.

B.2 Ökat genomförandefokus

Denna kategori handlar istället om att införandet kan göra brigaderna snabbare i att möta händelseutvecklingen på det kognitiva planet genom att minska brigadens planeringsbehov. Detta kan då göras till förmån för att fokusera mer på den realtidsnära och kritiska

utvecklingen. Exempel kan vara att divisionen löser huvuddelen av samverkan med operativ nivå och/eller arméstaben avseende samordning av gemensamma operationer, eller att den leder understödjande förband som inte har huvuduppgifter i det direkta stridsområdet för att inte belasta brigaderna med detta.

”Låt mig ta ett exempel. Är det rätt att brigaden ska underställas MP-bataljon eller Säkbat?”

Här används militärpolis- och andra säkerhetsförband som exempel, förband som normalt sett inte används i områden där hårdare striderna förväntas. Respondenten fortsätter i sitt exempel med att beskriva att även den typen av förband måste ledas av någon om de ska användas i samma område som en brigad.

”Då är det ju utmärkt att divisionschefen och hans stab hanterar de frågorna, så att brigaden kan fokusera på sin uppgift och kan bli understödd från divisionen som därmed skiftar kraftsamling i olika funktioner och förmågor.” (respondent ur arménivån, mars 2020)

Denna avlastning är också efterfrågad av brigadnivån, just för att kunna öka sitt genomförandefokus. Så här uttryckte en respondent sig om hur divisionen kan avlasta brigaden genom att ha ett lite längre perspektiv i sin planering:

”Vi behöver inte hantera det tidsperspektivet, vi kan fokusera mer på genomförandeledning”

Hen fortsätter sedan:

”För det händer så mycket på ett stridsfält. Och då kan ju divisionen hantera och ha reservresurser för att hantera saker som liksom får effekter om vi inte gör saker på två, tre, fyra dygn[…]” (respondent ur brigadnivån, mars 2020)