Rustningsdynamikens förutsättningar – ett analysverktyg : ”Si vis pacem para bellum” – Om du vill ha fred rusta för krig

Självständigt  arbete  (15  hp)  

Författare    

Program/Kurs  

Marko  Petkovic  

SA  inför  HSU  14-­‐16  

Handledare  

Antal  ord:  13915

Sofia  Ledberg  Knöchel  

Beteckning  

Kurskod  

1MK023  

Rustningsdynamikens  förutsättningar  –  ett  analysverktyg  

Sammanfattning:  

Den  försvars-­‐  och  säkerhetspolitiska  debatten  i  Sverige  har  under  2000-­‐talet  förändrats  från  ett   internationellt  engagemang  till  idag  när  vi  åter  diskuterar  tillskott  av  ny  materiel  men  med  ett  mera   nationellt  fokus.  Hur  ska  vi  förstå  detta?  Är  det  dags  att  rusta?  

Vad  är  det  som  får  ett  land  att  påbörja  rustning  i  någon  mening?  

Syftet  med  arbetet  är  att  öka  förståelsen  för  vilka  variabler  som  påverkar  småstaten,  Sverige,  inför   rustning  och  genom  en  teoriutvecklande  fallstudie  ta  fram  ett  analysramverk  för  att  studera  detta.   Arbetet  gör  nedslag  i  försvarsberedningens  underlag  1999/2000  respektive  2013/2014  med  en   utgångspunkt  att  utfallen  blir  olika.  

Resultatet  visar  att  Sverige  nedrustat  som  följd  av  underlaget  från  99/00  respektive  sannolikt   kommer  att  upprusta  i  någon  mening  med  ledning  av  underlaget  från  13/14.  Arbetets  

teoriutvecklande  analysramverk  kan  därför  sägas  fylla  sitt  syfte  att  studera  småstaten  inför  rustning  i   någon  riktning.  

Nyckelord:  Säkerhetspolitik,  försvarspolitik,  försvarsberedningen,  rustning,  upprustning,  

nedrustning,  kapprustning,  drivkrafter,  teoriutveckling,  hot,  hotbild  

Innehållsförteckning

1.   Inledning  ...  3  

1.1

1.2

1.3

1.4

2   Tidigare  forskning  och  teorianknytning  ...  6  

2.1

2.2

2.3

2.4

2.5

3   Metod  och  operationalisering  ...  17  

3.1

3.2

3.3

4   Empiri  och  analys  ...  20  

4.1

4.2

4.3

4.4

5   Slutsatser  och  diskussion  ...  38  

5.1

5.2

5.3

5.4

6   Litteratur  och  referensförteckning  ...  43  

6.1

6.2

6.3

6.4

6.5

1. Inledning  

Svensk  försvarspolitik  har  förändrats  i  modern  tid.  Efter  andra  världskriget  slöt  Sverige  sig   inåt  i  en  ”alliansfrihet  i  fred  syftandes  till  neutralitet  i  krig”.2  _{Men  vid  Berlinmurens  fall  och}  

Sovjetunionens  sammanbrott  förändrades  synen  på  de  säkerhetspolitiska  maktmedlen.   Sverige  gled  succesivt  från  en  isolationistisk  tillvaro  till  att  återigen  lyfta  upp  säkerhets-­‐ politiken  på  agendan  och  diskutera  nordiska  och  europeiska  säkerhetsfrågor.  Sverige   internationaliserades  i  fråga  om  säkerhetspolitik.    

I  början  av  1990-­‐talet  bröt  de  jugoslaviska  krigen  ut  och  en  drygt  tio  år  lång  konflikt   utspelades.  Jugoslavien  försvann  från  kartan  och  nya  nationer  etablerades.3  _{2004  började}  

Georgien  verka  för  bättre  relationer  med  EU,  USA  och  Nato.  Förändringen  ogillades  av   Ryssland  och  resulterade  2008  i  väpnade  strider  när  ryska  trupper  drev  ut  georgiska   regeringsstyrkor  från  Sydossetien  som  de  tidigare  försökt  återta  kontroll  över.  Ryssland  har   sedan  dess  knutit  Sydossetien  närmare  sig.4  _{Under  90-­‐  och  00-­‐talen  har  Sverige  övergett}  

invasionsförsvaret  till  förmån  för  ett  insatsförsvar  och  ominriktat  totalförsvaret.  Detta  har   inneburit  omfattande  rationaliseringar  och  reduceringar  till  en  nivå  som  gjorde  att  ÖB  i  en   intervju  2012  påpekade  att  Sverige  i  bästa  fall  kunde  stå  emot  en  potentiell  angripare  i   högst  en  vecka.5  _{Vid  Folk  och  Försvars  Rikskonferens  året  därpå  deklarerade}  

försvarsministern;  

”Säkerhets-­‐  krisberedskaps-­‐  och  försvarspolitiken  syftar  till  att  hela  tiden,   dygnet  runt,  vara  förberedd  på  att  det  oförutsägbara  kan  inträffa.”6    

Men  våren  2013  genomförde  ryskt  bombflyg  övningar  mot  mål  i  Sverige  utan  att  försvars-­‐ makten  reagerade.7    _{Samma  år  noterades  ett  ryskt  signalspaningsfartyg  aktivt  i  områden}  

som  man  inte  uppträtt  i  de  senaste  tjugo  åren.8  _{Våren  2014  präglades  den  säkerhets-­‐}

politiska  debatten  av  utvecklingen  i  Ukraina  och  Rysslands  annektering  av  Krim.  Ryssland   har  i  århundraden  varit  en  central  aktör  som  påverkat  Sveriges  säkerhets-­‐  och  försvars-­‐ politik.  Debatten  under  2000-­‐talet  har  gått  från  ett  ökat  internationellt  engagemang  till   dagens  globaliserade  omständigheter  när  vi  åter  diskuterar  tillskott  av  ny  materiel  med  ett   mera  nationellt  fokus.  Hur  ska  vi  förstå  detta?  Är  det  dags  att  rusta?  Igen…?  

2  _{Myndigheten  för  samhällsskydd  och  beredskap  (MSB),  Alliansfrihet  och  neutralitet,  Säkerhetspolitik,  hämtad  2014-­‐05-­‐12,}  

http://www.sakerhetspolitik.se/Sakerhetspolitik/Svensk-­‐sakerhet/Alliansfrihet-­‐och-­‐neutralitet-­‐/  

3  _{Agrell  Wilhelm,  Dulic  Tomislav,  Sjöberg  Hans,  Jugoslaviska  krigen:  Förlopp.  hämtad  2014-­‐05-­‐31  från  Nationalencyklopedin}  

http://www.ne.se/jugoslaviska-­‐krigen/förlopp  

4  _{Institutionen  för  freds-­‐  och  konfliktforskning,  Uppsala  universitet,  Fördjupning  Georgien,  hämtad  2014-­‐05-­‐31  från}  

Säkerhetspolitik.se,  http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Georgien1/Fordjupning/  

5  _{Holmström,  Mikael,  Försvar  med  tidsgräns,  Svenska  Dagbladet,  hämtad  2014-­‐03-­‐14  från  SvD:}  

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forsvar-­‐med-­‐tidsgrans_7789308.svd  

6  _{Enström,  Karin,  Säkerhet  och  beredskap  –  i  rätt  riktning,  Anförande  av  vid  Folk  och  Försvars  Rikskonferens  (2013-­‐01-­‐15),  hämtad}  

2014-­‐03-­‐14  från  Folk  och  Försvar:  http://www.folkochforsvar.se/index.php/rikskonferensen.html  

7  _{Holmström,  Mikael,  Ryskt  flyg  övade  anfall  mot  Sverige,  Svenska  Dagbladet,  hämtad  2014-­‐03-­‐14  från  SvD:}  

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ryskt-­‐flyg-­‐ovade-­‐anfall-­‐mot-­‐sverige_8108894.svd  

8  _{Holmström,  Mikael,  Här  spionerar  Ryssland  på  Sverige,  Svenska  Dagbladet,  hämtad  2014-­‐03-­‐14    från  SvD:}  

1.1 Problemformulering  

Vad  är  det  som  får  ett  land  att  påbörja  rustning?  Är  de  senaste  årens  händelser  och  utspel   tillräckliga?  

Rustning  i  olika  riktningar  (upp-­‐,  ned-­‐,  eller  till  och  med  kapprustning)  är  inget  enkelt  

politiskt  beslut  utan  ett  samspel,  frivilligt  eller  ofrivilligt,  mellan  säkerhetspolitik,  forskning,   teknisk-­‐  och  industriell  utveckling.9  _{Rustning  har  i  modern  tid,  mycket  förenklat,  rört  sig}  

kring  kraftmätningen  mellan  det  forna  öst  och  väst.  Vad  är  det  som  gör  att  stater  vid  kritiska   händelser  beslutar  om  rustning  i  någon  riktning?  Forskningen  kring  rustningsdynamikens   drivkrafter  har  i  allt  väsentligt  handlat  om  super-­‐  eller  stormakter  som  kapprustat  genom   forskning  och  utveckling,  teknologi,  vapen,  vapensystem  och  militära  utgifter  ur  

kvantitativa  eller  kvalitativa  perspektiv.    

Ett  problem  som  däremot  inte  stått  i  fokus  för  forskningen  är  ingressen  inför  rustning   och  heller  inte  småstatens,  Sveriges,  val  eller  agerande  eftersom,  som  ovan  beskrivits,   nästan  all  forskning  berört  super-­‐  eller  stormakter  i  termer  av  kapprustning  eller  

nedrustning.  Detta  utgör  därför  det  inomvetenskapliga  behovet  av  vidare  forskning  på  

området,  det  vill  säga  småstatens  förutsättningar  inför  rustning,  emedan  det  

utomvetenskapliga  skälet  kan  förstås  genom  den  senaste  tidens  samhällsdebatt  kring   Sveriges  försvar  och  framförallt  den  politiska  utvecklingen  i  sydöstra  Europa  och  Rysslands   mera  offensiva  uppträdande  på  den  politiska  scenen.  Sverige  och  Ryssland  (Sovjetunionen)   har  haft  betydande  relationer  under  nästan  500  år  och  inte  sällan  antagonistiska.  Därför  är   Rysslands  förmåga  och  vilja  att  genomföra  militära  operationer  mot  Sverige  en  central  fråga   i  studiet  av  svensk  försvars-­‐  och  säkerhetspolitik.  

1.2 Syfte  frågeställning    

Syftet  med  denna  uppsats  är  att  öka  förståelsen  för  vad  som  som  påverkar  småstaten,   Sverige,  inför  rustning.  För  att  uppnå  detta  utvecklar  arbetet  först  ett  analysramverk  som   därefter  används  för  att  göra  två  nedslag  i  empirin.  Föreliggande  arbete  skiljer  sig  därför   från  det  generella  antagandet  om  kapprustning  som  beskrivs  i  kapitel  två  eftersom  

utgångspunkten  är  att  utreda  just  om  förutsättningar  inför  rustning  går  att  notera  och  inte   ett  faktiskt  rustningsförlopp  mellan  Sverige  och  någon  eller  några  andra  stater.  

Eftersom,  vilket  beskrivs  i  kapitel  två,  det  saknas  en  fullständig  teoribildning  och  ett  verktyg   eller  analysramverk  för  just  detta  har  föreliggande  arbete  en  ansats  att  med  utgångspunkt   ur  rådande  teoribildning  utveckla  ett  relevant  analysramverk  för  studiet  inför  rustning.   Arbetet  kommer  att  ske  genom  en  översikt  och  diskussion  kring  relevant  teoribildning  om   motiv  och  förutsättningar  för  rustning.  Därefter  utvecklas  ett  analysramverk  som  därefter  

används  för  att  pröva  Sveriges  förhållande  till  rustning  vid  två  tillfällen.  Undersökningen   kommer  att  ägna  särskilt  intresse  för  de  skeenden  på  det  försvars-­‐  och  det  

säkerhetspolitiska  området  som  kan  förklaras  ur  aktion/reaktionsmodellen  och  de   beståndsdelar  som  identifieras  ur  det  så  kallade  Militär-­‐Industriella  Komplexet  som  ett   bidrag  till  det  krigsvetenskapliga  studiet.  Avslutningsvis  kommer  arbetet  diskutera  

analysramverkets  tillämpbarhet  på  småstatens  agerande  inför  en  potentiell  rustning  kopplat   till  kritiska  beslutspunkter  vid  kris-­‐  eller  krigstider  eller  cykliska  såsom  inför  

försvarsbeslut.      

Analysramverket  som  utvecklas  i  arbetet  används  sedan  för  att  besvara  följande  empiriska   frågor:  

1.

1.1.

1.3 Avgränsningar  och  begrepp  

Föreliggande  arbete  kommer  att  behandlas  på  statsnivå  och  det  är  Sverige  och  nationella   förutsättningar  för  rustning  som  är  centralt.  Rustningen  kommer  att  behandlas  utifrån  de   drivkrafter  som  presenteras  nedan.  Teknologin,  i  sig  självt,  som  är  produkten  av  rustningen   kommer  inte  att  beröras.  Rustning  som  genom  spridning  (såsom  vapenförsäljning)  och  kan   sägas  leda  till  krig  kommer  heller  inte  avhandlas  i  detta  arbete  eftersom  det  är  ett  angränsande   problemområde  och  arbetets  inriktning  är  inte  att  undersöka  hur  Sverige  köper  eller  säljer   vapen.  

1.3.1 Begreppsanvändning  

För  att  förstå  helheten  i  rustningsdynamiken  är  det  på  sin  plats  med  en  kort  definition  av   några  termer  som  används  återkommande  genom  arbetet  och  som  ofta  har  en  oprecis   användning  och  förorsakar  missförstånd.  Väldigt  få,  med  något  undantag  som  författarna   Buzan  &  Herring,  utvecklar  och  faktiskt  definierar  de  olika  nivåerna  av  rustning.  Buzan  &   Herring  är  också  de  som  förhåller  sig  objektiva  till  hela  skalan  och  definierar  även   normaltillståndet  i  rustningsdynamiken.  Av  dessa  skäl  är  det  där  uppsatsen  tar  vid  och   begreppen  nedan  är  fritt  översatta  för  svenska  förutsättningar;10  

Rustningsdynamik  (Arms  dynamic)  –  ska  förstås  som  ett  övergripande  begrepp  i  vilket  

stater  kan  förvärva  väpnade  styrkor  såväl  som  att  omorganisera  dessa  kvantitativt   och/eller  kvalitativt.  

Kapprustning  (Arms  race)  –  kännetecknar  extrema  uttryck  av  rivaliserande  investeringar  i  

militära  förmågor.    

Upprustning  (Arms  competition)  –  kännetecknar  uttryck  för  konkurrerande  utveckling  

med  en  lägre  ambition  än  kapprustning  som  kan  komma  sig  av  geografisk  isolering  eller   utveckling  från  en  mycket  låg  nivå.  

Vidmakthållande  (Maintenance)  –  beskriver  normalen  inom  rustningsdynamik.  

Nedrustning  (Build-­‐down)  –  kännetecknas  oftast  genom  stabiliserande  uttryck  såsom  

reducering  av  styrkor  eller  system.    

Hot  –  Här  avses  hot  som  kan  knytas  till  det  vidgade  säkerhetsbegreppets  delar  såsom  gräns-­‐  

och  sektoröverskridande  och  omfattar  terrorism,  organiserad  brottslighet,  avbrott  i  vitala   system,  sönderfallande  stater,  ekonomisk  kris,  politisk  och  religiös  extremism,  hot  mot   demokrati  och  rättsystem,  socialt  utanförskap,  migrationsströmmar,  hot  mot  värderingar,   klimatförändringar,  naturkatastrofer  och  pandemier  samt  väpnat  angrepp.  

Mål  –  Här  avses  säkerhetsmål  vari  önskan  ligger  i  att  bevara  statens  överlevnad  och  

territoriella  integritet  men  innefattar  även  målet  att  bevara  inre  handlingsfrihet  för  att   kunna  bestämma  över  sig  själv  och  stå  emot  påverkan  från  andra  aktörer.11  

1.4 Disposition  

Uppsatsen  inleds  med  en  kort  genomgång  av  rustningsdynamikens  litteratur  som  i  sig  ger   en  god  översikt  över  teoribildningen.  Därefter  följer  en  fördjupning  i  de  teorier  som  är  valts   för  föreliggande  arbete.  De  centrala  begreppen  operationaliseras  sedan  för  att  mynna  ut  i   det  analysramverk  som  är  betydande  del  av  arbetets  ansats,  att  just  utveckla  ett  sådant  för   att  sedan  använda  det  i  arbetet  med  att  finna  förklaringskraft  för  småstaten  som  står  inför   en  potentiell  rustning.  Med  detta  analysramverk  analyseras  därefter  data  från  två  olika  fall.   Avslutningsvis  kommer  arbetet  diskutera  analysramverkets  tillämpbarhet  på  småstatens   agerande  inför  en  potentiell  rustning  och  arbetet  avslutas  med  en  diskussion  om  hur   analysresultatet  kan  anknyta  till,  och  besvara,  uppsatsen  frågeställningar.  

2 Tidigare  forskning  och  teorianknytning  

Tidigare  forskning  kring  rustningsdynamik  har  inriktats  mot  kapprustning,  super-­‐  eller   stormakter  och  ofta  kärnvapen.  Premisserna  för  ett  kapprustningsförlopp  är  entydiga  och  

11  _{Elgström,  Ole  (1982).  Aktiv  utrikespolitik,  en  jämförelse  mellan  svensk  och  dansk  parlamentarisk  utrikesdebatt  1962-­‐1978.}  

kräver  några  fundamentala  förutsättningar;  för  det  första  krävs  det  två  eller  flera  stater,   fullt  medvetna  om  varandras  antagonism.  För  det  andra  måste  dessa  stater  mobilisera  sina   krafter  med  en  tydlig  målsättning  att  på  ett  effektivt  sätt  verka  avskräckande  som  

tröskeleffekt  eller  i  krig.  För  det  tredje  behöver  dessa  stater  rivalisera  i  termer  av  kvantitet   (soldater,  vapen)  och  eller  kvalitet  (vapen,  organisation,  doktrin).  Slutligen  krävs  en   påtagligt  snabb  ökning  av  ovan  nämnda  kvantitativa  eller  kvalitativa  inslag.  Dessa  fyra   faktorer  måste  framträda  för  att  ett  kapprustningsförlopp  ska  kunna  urskiljas.  12  _{Det  är}  

därför  slående  att  småstater  är  så  frånvarande  i  litteraturen  eftersom  majoriteten  är  just   småstater.  Det  är  därför  föreliggande  arbete  kommer  att  avhandla  småstatens,  Sveriges,   förutsättningar  inför  rustning.  

Arbetet  använder  sig  av  erkänd  och  välrenommerad  forskning  och  teoribildning.  De  har   använts  med  framgång  för  att  beskriva  förlopp  sedan  första  världskriget  och  har  applicerats   i  väst-­‐öst,  euroasiatiska,  asiatiska  och  mellanstatligt  europeiska  perspektiv.  Denna  

användbarhet  säkerställer  inte  bara  uppsatsens  utgångspunkt  i  teoribildningen  utan  även   reliabiliteten  för  föreliggande  arbete.    

2.1 Tidigare  forskning  

Traditionen  att  studera  de  skeenden  som  påverkar  krig  och  fred  är  lång  och  många  forskare   har  studerat  länders  rustningsdynamik  och  dess  drivkrafter  under  1900-­‐talet.  

Litteraturen  är  omfattande  och  varierande.  Forskare  har  genomfört  allt  från  enskilda   fallstudier  till  att  analysera  stora  mängder  data  och  utvecklat  ett  flertal  modeller.  Ämnet   berörs,  som  tidigare  nämnts,  nästan  uteslutande  utifrån  supermakts-­‐  eller  

stormaktsperspektiv  och  heller  inte  sällan  genom  de  största  vapenproducerande  

nationerna  som  ofta  sammanfaller  med  just  super-­‐  eller  stormakter.  Majoriteten  av  svensk   forskning  berör  däremot  ämnet  nästan  uteslutande  ur  freds-­‐,  nedrustning-­‐,  eller  

konfliktforsknings-­‐perspektiv.    

Det  gemensamma  för  området  är  indelningen  av  orsakerna  till  rustning  i  interna  eller   externa  orsaker  samt  att  orsaker  och  konsekvenser  avhandlas  som  separata  ämnen.  De   likställer  också  i  flera  fall  externa  orsaker  med  reaktioner  på  yttre  hot  som  en  del  av  den   aktion-­‐reaktionsmodellen  som  klargörs  i  avsnitt  2.2.    

I  antologin  Arms  races:  technological  and  political  dynamics  ger  Gleditsch  &  Njølstad  en  bra   överblick  i  fallstudier  där  flera  forskare  identifierat  några  av  rustningsdynamikens  variabler  

och  indikatorer  framförallt  ur  ett  besluts-­‐  och  supermaktsperspektiv.  De  framhåller   betydelsen  av  den  strategiska,  politiska  och  finansiella  situation  som  pekar  på  det  kausala   sambandet  och  internationella  händelser  som  utlösande  faktorer  tillsammans  med   hotuppfattningen  hos  en  nations  och  dess  besluts-­‐  och  kompromissmekanismer.13  

På  närmare  håll  har,  utöver  Gleditsch  &  Njølstad,  flera  nordiska  forskare  angripit   rustningsdynamiken.  Håkan  Wiberg  och  Jan  Øberg  diskuterar  översiktligt  sambandet   mellan  kapprustning  och  krig  med  ekonomisk  fokus  och  anlägger  ett  marxistiskt   perspektiv14  _{på  rustningsdynamiken  som  ser  rustningsdynamiken  som  att  de  drivande}  

faktorerna  är  de  interna  ekonomiska  i  USA  och  som  tvingat  Sovjetunionen  att  reagera  trots   att  det  där  inte  finns  några  interna  faktorer  som  tvingar  fram  denna  reaktion.  Arbetet   övergår  därefter  att  diskutera  om  huruvida  kapprustning  leder  till  krig  vilket  de  inte   entydigt  kan  konkludera.  15  _{Håkan  Wiberg  beskriver  också  rustningsdynamiken  som  en  del}  

av  ett  större  arbete  kring  säkerhetspolitik,  freds-­‐  och  konfliktforskning  i  Krig,  rustningar  och  

säkerhetspolitik  men  utvecklar  inte  teoribildningen.16  

Ett  av  mycket  få  försök  att  förklara  Sveriges  förhållande  till  rustning  har  noterats  i  Masako   Ikegami-­‐Andersson  avhandling  som  är  en  omfattande  beskrivande  studie  av  och  hur  det   svenska  militär-­‐industriella  komplexet  ser  ut  och  jämför  det  med  det  japanska.17  _{Ikegami-­‐}

Andersson  analyserar  därefter  en  symbios  av  samhälleliga  förutsättningar  som  graden  av   statlig  inblandning,  institutionaliseringen  av  forskning  och  utveckling  samt  den  militära   industrins  förutsättningar  i  respektive  land.  

En  samtida  och  mycket  aktuell  skildring  av  rustningsdynamik  är  Geoffrey  Till  som  

behandlar  förhållandet  mellan  några  framträdande  nationer  i  Asien-­‐Stillahavsområdet  ur   ett  marint  perspektiv18_{.  Till,  som  många  andra  på  området,  beskriver  dock}  

rustningsdynamiken  mycket  rudimentärt  och  övergår  snabbt  att  fokusera  på  frågor  kring   vapen-­‐,  vapensystem  eller  förmågor  i  bl.a.  Thailand,  Singapore  och  Malaysia.  

Ovanstående  forskare  och  författare  kan  naturligtvis  granskas  ur  ett  källkritiskt  perspektiv   men  bredden  på  deras  sammanlagda  studier,  från  kapprustningsförlopp  under  sent  1800-­‐ tal  via  nedrustningsförlopp  till  samtida  marina  upprustningar  visar  på  teorins  fundamentala   förutsättningar;  de  har  en  god  generaliseringsnivå,  är  allmängiltiga  och  täcker  mer  än  

13  _{Gleditsch,  Nils  Petter  &  Njølstad,  Olav  (red),  Arms  races:  technological  and  political  dynamics,  (Sage,  London,  1989)}  

14  _{Som  utgår  från  kapitalismens  dynamik  och  rustning  betraktas  som  ett  sätt  att  tillfredsställa  olika  behov  i  samhällssystemet.}  

Överskottskapitalet  måste  absorberas  för  att  rädda  kapitalismen  från  stagnation  vilket  sker  genom  konsumtion,  investeringar  eller   slösas  bort  som  i  fallet  kring  rustning.  

15  _{Wiberg,  Håkan  &  Øberg,  Jan,  Kapprustning  och  rustningsdynamik,  Internationella  studier  1976:1}  

16  _{Wiberg,  Håkan,  Krig,  rustningar  och  säkerhetspolitik,  Zenit,  Lund,  1982}  

17  _{Ikegami-­‐Andersson,  Masako.  The  military-­‐industrial  complex:  the  cases  of  Sweden  and  Japan.  (Aldershot,  Dartmouth,  1992)}  

enstaka  fall,  säger  något  om  regelmässigheter  och  uttrycker  något  om  samband  mellan   fenomen.19  _{Det  kan  naturligtvis  också  diskuteras  vilka  olika  syften  eller  utgångspunkter  de}  

olika  forskarna  haft  med  sina  studier,  absolut  objektiva  studier,  önskan  om  nedrustning   eller  rent  av  en  ökad  militarisering.  Trots  författarnas  bakomliggande  syften  står  sig  teorin   fri  från  tendentiösa  uttryck.  Vad  de  däremot  inte  gör  är  förklarar  eller  utvecklar  

förutsättningarna  inför  rustning.  Charles  Glaser  uppmärksammar  detta  i  The  causes  and  

consequences  of  arms  races  och  att  forskningen  bör  fortsätta  eftersom  det  idag  egentligen  

inte  tydligt  går  att  peka  på  förutsättningarna  inför  att  en  nation  skall  påbörja  rustning.  Han   uttrycker  det  genom;  

”There  is  not  yet  a  fully  developed  theory  of  when  a  state  should  build   up  arms  and  risk  generating  an  arms  race/…/At  a  minimum,  such  a   theory  should  address  how  a  state’s  decision  depends  on  (a)  its  own   goals  and  its  assessment  of  its  potential  adversary’s  goals,  (b)  the   probability  that  its  adversary  can  and  will  respond  to  a  buildup,  (c)  the   impact  of  a  mutual  buildup  on  the  state’s  ability  to  perform  the  military   missions  required  to  deter,  defend  and  attack,  and  (d)  the  impact  of  an   arms  race  on  the  states’  relationship—specifically,  whether  an  arms   race  would  generate  strained  relations  and  political  fears.  In  addition,   such  a  theory  should  include  a  dynamic  dimension,  which  considers   how  changes  over  time  in  states’  abilities  to  compete  should  influence   their  current  arming  behavior.”20  

Det  är  här  föreliggande  arbete  tar  vid  genom  att  med  stöd  av  tidigare  forskning  utveckla   teoribildningen  kring  förutsättningarna  inför  rustning  och  studera  småstaten  utan   kärnvapen  eller  som  varande  i  ett  rustningsförlopp  av  någon  sort.  

2.2 Teorianknytning  

Rustningsdynamiken  tar  sin  utgångspunkt  i  realismen  som  sätter  makt  i  centrum  för  sina   analyser  och  eftersom  stater  förfogar  över  mest  makt  rör  realisterna  sig  ofta  på  statsnivå.   Kombinationen  av  stater  med  makt  och  föreställningen  om  en  anarkisk  världsordning  ger   att  varje  stat  är  utlämnad  till  sig  själv  och  har  ytterst  ingen  att  vända  sig  till  för  att  få  hjälp.21  

Inom  neorealism  och  då  i  synnerhet  defensiv  realism  försöker  stater  genom  maktbalans   maximera  egen  säkerhet  och  grundar  uppfattningen  om  staters  motiv  på  respektive  nations  

19  _{Johannessen,  Asbjørn  &  Tufte,  Per  Arne,  Introduktion  till  samhällsvetenskaplig  metod,  1.  uppl.  (Liber,  Malmö,  2003),  s  29}  

20  _{Glaser,  Charles  L.  The  causes  and  consequences  of  arms  races,  Annual  Review  of  Political  Science  3.1  (2000),  s  266}  

utrikes-­‐  och  säkerhetspolitik.  Här  spelar  säkerhetsdilemmat  (som  förklaras  i  avsnitt  2.3)  en   central  roll  om  hur  stater  med  fundamentalt  jämförbara  målsättningar  ändå  kan  sluta  i  ett   rustningsförlopp.    Variablerna  som  avgör  huruvida  en  stat  kan  nå  högre  säkerhet  är  makt   och  förhållandet  mellan  offensiv-­‐defensiv.  När  defensiv  balans  råder  kan  en  stat  rusta  och   öka  egen  säkerhet  utan  att  minska  motståndarens  säkerhet.  En  upprustning  kan  också  vara   nödvändig  som  tröskeleffekt  eller  försvar  mot  anfall  men  en  nations  säkerhet  ökar  succesivt   bara  genom  ett  aktions/reaktionsförlopp.    Vid  någon  punkt  bör  naturligtvis  staten  avbryta   sin  upprustning  av  två  skäl,  för  det  första  för  att  inte  slösa  resurser  och  för  det  andra  riskera   att  rustningen  påverkar  relationerna  med  motståndaren  i  en  alltför  negativ  riktning.  

Situationen  är  annorlunda  när  en  offensiv  balans  råder  eftersom  stater  med  lika  styrkor  inte   kan  nå  hög  säkerhet.  När  en  stat  ökar  sina  styrkor  måste  den  andra  göra  ännu  större  

ökningar  för  att  återställa  balans  och  säkra  eget  försvar.  Detta  leder  oundvikligen  till  en  

kapprustning.22  

I  de  teorier  som  formulerats  för  rustningsdynamiken  i  sig  självt,  hävdar  en  del  forskare  att   parterna  (staterna)  reagerar  på  varandras  (upp)rustning  i  en  olycklig  spiral,  att  det  så   kallade  militärindustriella  komplexet  har  en  avgörande  betydelse,  att  rustning  är  

nödvändigt  för  det  kapitalistiska  ekonomiska  systemet  men  på  senare  år  har  forskningen   inte  sökt  efter  en  enskilt  rådande  teori  som  motiv  till  ett  lands  rustning  utan  det  snarare  rör   sig  om  parallella  fenomen  som  påverkar  varandra  snarare  än  utesluter  den  andra.23  

Andra  forskare  hävdar  att  man  bör  undvika  rustning  in  i  det  längsta  emedan  en  stor  grupp   forskare  ser  det  som  paradoxalt  att  söka  egen  säkerhet  genom  militära  medel  och  är  heller   inte  sällan  freds-­‐  och  konfliktforskare.  Emellan  de  båda  grupperna  finner  man  strategiska   studier  och  teorier  kring  rustningdynamik.24    _{I  avsnitten  2.3  och  2.4  följer  redogörelser  för}  

de  två  mest  tongivande  teorierna  som  lägger  grunden  för  uppsatsens  analys.    

Utöver  den  tidigare  nämnda  uppdelningen  i  interna  eller  externa  orsaker  görs  även  en   indelning  på  nivåer  som  utgår  från  individen,  staten  eller  det  internationella  systemet.25  

Med  utgångspunkt  i  realismen  och  uppsatsens  ansats  om  att  analysera  Sveriges  hållning  

inför  rustning  som  ett  resultat  av  aktioner  kommer  arbetet  att  röra  sig  på  statsnivå.  

De  traditionella  modellerna  indelas  i  tre  huvudtyper.  I  en  del,  som  i  föreliggande  arbete,  ses   rustning  som  ett  aktion/reaktionsförlopp  mellan  två  eller  flera  stater,  i  marxistiska  

teoriansatser  utgår  rustningsdynamiken  från  att  en  part  rustar  på  grund  av  interna  faktorer  

22  _{Buzan  &  Herring,  s  266-­‐267}  

23  _{Agrell,  s  94}  

24  _{Buzan  &  Herring,  s  75-­‐78}  

och  en  annan  reagerar  och  i  den  tredje  råder  egendynamik  vilket  antyder  modeller  där   rustningsförlopp  består  av  två  parter  som  kapprustar  med  sig  själva,  det  vill  säga  att  inre   faktorer  är  dominerande  på  båda  sidor.26  

I  föreliggande  arbete  är  främst  aktion/reaktionsmodellen  som  av  flera  skäl  kommer  att   ligga  till  grund  för  analysen.  För  det  första  är  det  den  mest  välbeskrivna  och  analyserade   modellen  som  framträder  i  litteraturen.  För  det  andra,  principen  om  en  aktion/reaktion  går   att  applicera  på  småstater.  Slutligen,  modellen  kräver  inte  något  egentligt  inslag  av  inhemsk   vapenproduktion.    De  andra  modellerna  kan  mycket  väl  ha  förklaringskraft  men  avgränsas   bort  i  föreliggande  arbete  av  två  skäl.  För  det  första,  med  ett  realistiskt  synsätt  utgår   uppsatsen  ifrån  Sverige  som  nation  och  landets  varseblivning  som  en  rationell  aktör  och   därmed  faller  de  modeller  som  till  stor  del  består  av  egendynamik  där  nationer  inte  svarar   på  yttre  påverkan  bort.    För  det  andra,  marxistiska  förklaringsmodeller  utgår  från  

kapitalismens  dynamik  där  statens  överskott  återinvesteras  i  monopolet  för  att  rädda   nationen  från  stagnation.  I  Sverige,  som  i  föreliggande  fall,  har  den  statliga  

försvarsproduktionen  under  lång  tid  monterats  ner  för  att  helt  drivas  av  globala   marknadskrafter  och  därmed  kan  dessa  förklaringsmodeller  också  läggas  åt  sidan.  

2.3 Aktions/reaktionsmodellen  

Den  klassiska  kapprustningsteorin  ser  rustningsdynamiken  som  ett  spel  mellan  parter  på   ett  internationellt  plan.  Detta  synsätt  har  en  bred  förankring  såväl  inom  vetenskapen  som  i   allmänhet  och  är  också  den  modell  som  präglat  det  internationella  nedrustningsarbetet.   Logiken  i  denna  förklaringsmodell  går  helt  enkelt  ut  på  att  en  nation  rustar  på  grund  av   uppfattningen  om  hot  från  andra  stater.  En  åtgärd  för  att  öka  sin  militära  styrka  från  en   potentiellt  hotande  nation  kommer  att  höja  den  upplevda  hotnivån  och  få  andra  stater  att   reagera  genom  att  öka  sin  egen  militära  styrka  vilket  i  sin  tur  får  den  förra  staten  att   uppleva  ett  förhöjt  hot  och  så  vidare  –  en  rustningsspiral  är  igångsatt.27  _{Explicit  förklaras}  

modellen  som  huvudsakligt  driven  av  externa  orsaker.    

Till  aktions/reaktionsmodellerna  kan  Lewis  Fry  Richardson  nämnas  som  utvecklade  en   kvantitativ  rustningsmodell  i  matematiska  termer  och  jämfört  den  med  verkligheten.   Modellen  består  av  differentialekvationer  med  konstanter  för  var  och  en  av  faktorerna;   motståndarens  militära  utgifter,  den  egna  statens  skuldsättning  i  militära  investeringar  och  

missnöjet  mot  motståndaren28_.    

26  _{Wiberg  &  Øberg,  s  18}  

27  _{Buzan  &  Herring,  s  83}  

Viss  kritik  måste  riktas  mot  Richardsons  modell  eftersom  den  anses  som  ”framtidsblind”  då   den  bara  tar  hänsyn  till  aktuella  rustningsnivåer  eftersom  besluten  sällan  fattas  mot  

bakgrund  av  en  fullständig  kunskap  om  motståndarens  rustning  utan  baserar  dem  allt  som   oftast  på  beslut  om  rustning  det  vill  säga  framtida  rustningsnivåer.29  _{Dessutom  tar  modellen}  

inte  hänsyn  till  att  fler  parter  än  två  kan  vara  inblandade.30  

Aktions/reaktionsmönster  framträder  tydligt  när  man  studerar  kapprustningsförloppen   mellan  Frankrike  och  Storbritannien  (flottkapplöpning)  i  mitten  av  1800-­‐talet  och  mellan   Storbritannien  och  Tyskland  före  första  världskriget.  Ett  annat  exempel  är  ju  naturligtvis   också  kapprustningen  mellan  Nato  och  Warsawapakten  i  Europa  med  början  på  1960-­‐ talet.31  _{Även  om  ingen  specifik  maktkamp  föreligger  kan  modellen  appliceras  på  lägre}  

nivåer  av  upprustning  eller  vidmakthållande.32  _{Rent  teoretiskt  kan  modellen  också  visa  det}  

omvända  det  vill  säga  hur  en  nedrustningshändelse  utlöser  en  annan  och  så  vidare.  För   alla  nivåer  av  rustning,  från  kapprustning  till  nedrustning,  är  det  inte  bara  storleken  på  de   väpnade  styrkorna  utan  också  på  vilken  typ  av  styrkor,  nivå  av  modernitet  och  

beredskapsnivåer  som  återspeglar  rustningsdynamiken.  Denna  bredd  gör  aktion-­‐ /reaktionsmodellen  applicerbar  på  rustningsdynamikens  hela  spännvidd.  

Eftersom  nationers  strategiska  målsättningar  kan  vara  svåra  att  tyda  och  deras  makt-­‐  och   säkerhetsintressen  väldigt  olika  uppstår  ett  problem.  Militära  maktmedel  kan  användas   både  offensivt  och  defensivt  och  svårigheten  att  tolka  vad  motståndaren  har  för  avsikt   med  sin  rustning  gör  att  nationer  tenderar  att  söka  så  kallade  ‘i  värsta  fall’-­‐scenarion,  som   kan  utlösa  ett  rustningsförlopp.  Detta  har  noterats,  naturligtvis  under  kalla  kriget  men  även   senare  till  exempel  mellan  Israel-­‐Arabstaterna,  Indien-­‐Pakistan,  Nord-­‐  respektive  Sydkorea.   Det  finns  några  synpunkter  på  detta  problem.  För  det  första,  det  som  beskrivs  som  ‘i  värsta   fall’  är  sällan  just  det  utan  något  mera  återhållsamt  av  det  enkla  skälet  att  det  riktigt  värsta   avfärdas  helt  eller  anses  som  orimligt  till  exempel  hur  Sverige  förhöll  sig  under  Kalla  kriget   till  ett  fullskaligt  kärnvapenanfall  mot  landet.33  _{För  det  andra,  ‘i  värsta  fall’  analyser  är  inte}  

alltid  sprungna  ur  förtänksamhet  utan  kan  vara  en  medveten  symbolisk  eller  ideologisk   handling  för  att  säkra  försvarsutgifter  och  vidmakthålla  rådande  hotuppfattning  och  makt.    

För  det  tredje,  ‘i  värsta  fall’  analyser  kan  vara  farliga,  inte  bara  för  att  de  är  mer   resursdrivande  än  en  avvägd  hotbedömning  men  också  för  att  den  kan  eskalera   situationen  till  ett  rivaliserande  förhållande  mellan  nationer.  Slutligen  –  eftersom  alla  

29  _{Wiberg,  Håkan  &  Øberg,  Jan,  Kapprustning  och  rustningsdynamik,  Internationella  studier  1976:1,  s  19}  

30  _{Lindgren,  s  6}  

31  _{Agrell,  s  95}  

32  _{Buzan  &  Herring,  s  84}  

handlingar  kan  uppfattas  av  andra  nationer  som  ett  potentiellt  hot,  även  i  ett  system  där  alla   stater  söker  säkerhet,  riskerar  detta  att  starta  en  rustningsspiral.  Omständigheterna  som   beskrivits  ovan  brukar  sammanfattas  som  säkerhetsdilemmat.34  

2.3.1 Variabler  

För  att  kunna  studera  och  analysera  rustningsförlopp  krävs  naturligtvis  giltiga  variabler.   Buzan  &  Herring  pekar  på  mängden  och  komplexiteten  i  deras  relationer  till  varandra.  I  all   sin  enkelhet,  som  i  kapprustningen  mellan  Storbritannien  och  Tyskland  före  första  

världskriget,  kan  det  handla  om  ett  enda  vapensystem  som  mäts  i  effekt  mot  varandra.35  _Det  

kan  också  röra  sig  om  olika  vapensystem  eller  förmågor  såsom  ubåtsjakt  mot  ubåtar,   luftvärn  mot  missiler.  Det  finns  dessvärre  uppenbara  svårigheter  att  jämföra  både  enskilda  

vapensystem  som  förmågor  inte  minst  i  termer  av  funktionalitet,  omständigheter  som  

väder,  terräng,  kommunikation,  erfarenhet,  moral  hos  såväl  operatörer  som  beslutsfattare.      

Rustningsdynamiken  kan  även  beskrivas  i  termer  av  total  väpnad  nivå  och  vilken  förmåga   som  kan  tillräknas  den.  Svårigheterna  med  detta  visade  sig  i  ändlösa  debatter  inom  Nato  om   vilken  styrka  som  var  nödvändig  för  att  avskräcka  eller  bekämpa  Warszawapakten.  

I  termer  av  teknologisk  rustning  är  skillnaden  mellan  kvantitativ  och  kvalitativ  viktig  att   notera,  potentiella  motståndare  kan  vara  teknisk  överlägsna  till  exempel  i  termer  av   mobiliseringstider  men  numerärt  svagare  och  i  jämförelsen  mellan  kvantitet  och  kvalitet   måste  parametrar  som  hård-­‐,  mjuk-­‐  och  även  humanvara  tas  i  beaktande.  Hårdvaran  i  form   av  kallt  stål,  mjukvaran  som  styr  innanmätet  av  det  moderna  kalla  stålet  och  humanvaran   som  förväntas  föra  fram  vapensystemen  i  någon  form.36  _{Komplexiteten  är  uppenbar.  Trots}  

detta  är  efterkrigstidens  forskare  eniga  om  att  rustningsdynamiken  måste  se  till  mixen  av   kvalitativa  respektive  kvantitativa  inslag  för  att  nå  framgång  i  analysen.  

När  man  talar  om  total  väpnad  nivå  framträder  naturligtvis  nivån  på  försvarsutgifter  i   relation  till  BNP  som  ett  användbart  mått  och  när  tillförlitlig  data  kan  analyseras  kan  dessa   indikera  hela  skalan  från  nedrustning  till  kapprustning.  Men  försvarsutgifterna  som  del  av   BNP  måste  likväl  analyseras  med  omsorg,  BNP  självt  behöver  i  sin  tur  också  analyseras  över   tid  för  att  indikera  det  nationens  allmänna  välmående.37  

På  det  politiska  planet  kan  en  gruppering  av  de  väpnade  styrkorna  innebära  en  förändring  i   rustningsnivåer,  något  som  kan  jämföras  med  de  ovan  beskrivna  offensiva  eller  defensiva   avsikterna  med  vapenproduktion.  Som  modernt  exempel  räknas  Kubakrisen  1962  då  

34  _{Buzan  &  Herring,  s  85}  

35  _{Kapprustning  rörde  i  huvudsak  utvecklingen  av  slagskepp,  så  kallade  ”Dreadnought”.}  

36  _{Agrell,  s  98-­‐99}  

Sovjetunionen  placerade  kärnvapen  på  Kuba.  Nationer  kan  också  förändra  operativa  eller  

strategiska  doktriner  som  ett  svar  på  en  händelseutveckling  hos  en  potentiell  

motståndare.  Dessutom  kan  generella  förändringar  i  relationer  mellan  nationer  också   spela  en  viktig  roll  i  aktion/reaktionsförloppet.  Förändringar  mot  en  negativare  och  

hotfullare  uppfattning  av  en  motståndare  kan  innebära  starten  på  upprustning  eller  i  värsta   fall  en  kapprustning.38  _{Buzan  &  Herring  exemplifierar  den  negativa  förändringen  bland}  

annat  med  hur  USAs  syn  på  Sovjetunion  förändrades  under  mitten  av  1940-­‐talet  vilket   sedermera  ledde  till  den  bipolära  maktkamp  världen  fick  uppleva  under  en  stor  del  av   1900-­‐talets  andra  hälft.  Som  positivt  exempel  framhålls  Gorbatjovs,  då  nymodiga,  hållning   till  internationella  relationer  och  som  sedermera  innebar  slutet  på  Kalla  kriget.39  

Sammanfattningsvis  går  aktions/reaktionsmodellen  helt  enkelt  ut  på  ett  förlopp  som  startas   av  en  händelse  av  en  nation  som  i  sin  tur  utlöser  en  reaktion  hos  en  annan  och  ett  

spiralförlopp  är  igångsatt.  Centralt  i  modellen  är  det  upplevda  hotet  från  motparten,  de  mål   som  denne  deklarerar  samt  de  medel  som  motparten  förfogar  över  och  hur  de  disponeras.   Svårigheten  att  jämföra  vapensystem,  kvantitet  mot  kvalitet  eller  doktriner  är  uppenbar  och   något  som  föreliggande  arbete  kommer  att  behandla  med  respekt.  

2.4 Militär-­‐industriella  komplexet  

Rustning  sker  naturligtvis  inte  skiljt  från  det  övriga  samhället  utan  växelverkar  med   detsamma.  Det  är  därför  inte  fruktbart  att  endast  beskriva  rustningsdynamik  utifrån   externa  påverkansfaktorer  det  vill  säga  mellanstatliga  relationer  och  subjektiva   uppfattningar  om  styrkebalans.40  _{Den  nära  relationen  mellan  en  nations  rustning  och}  

samhället  det  verkar  i  myntades  av  den  amerikanske  presidenten  Eisenhower  som  både   förespråkade  behovet  men  samtidigt  varnade  för  att  låta  detta  komplex  nå  alltför  stor   påverkansmöjlighet.41  

De  flesta  analyser  har  haft  det  amerikanska  samhället  som  bas  och  utgår  i  de  flesta  fall  ifrån   att  ett  rustningsförlopp  har  flera  orsaker  och  inte  bara  det  militär-­‐industriella  komplexet   vilket  därmed  avfärdar  eventuella  tankar  på  konspirationer.42  

Förenklat  går  teorin  om  det  militär-­‐industriella  komplexet  (fortsättningsvis  MIK)  ut  på  att   sedan  1945  har  de  höga  kostnaderna  för  rustning  skapat  en  stark  elit  beståendes  av  militär,  

38  _{Buzan  &  Herring,  s  87-­‐90}  

39  _{Ibid,  s  91}  

40  _{Agrell,  s  102}  

41  _{President  Dwight  D  Eisenhower,  Military-­‐Industrial  Complex,  Avskedstal,  hämtad  från  US  Presidential  Libraries  System  2014-­‐05-­‐}

06,  http://www.eisenhower.archives.gov/research/online_documents/farewell_address/Reading_Copy.pdf    

42  _{Wiberg  &  Øberg,  s  21  (med  konspirationer  menas  att  den  elit  som  komplexet  består  av  egocentriskt  styr  utvecklingen  kring}  

finans-­‐,  och  industrimän  som  tillsammans  med  statstjänstemän  och  politiker  förfogar  över   en  odisputabel  makt  i  frågor  om  militära  medel  i  någon  form.  En  del  analyser  vill  utvidga   begreppet  att  omfatta  perifera  aktörer  som  massmedia,  universitet,  fackföreningar  och   andra  institutioner  som  har  anknytning  till  försvaret.  Risken  med  denna  utvidgning  är  att   analysen  kring  drivkrafterna  övergår  i  en  analys  av  militarisering.  

Tre  centrala  delar  framträder  där  graden  av  institutionalisering  i  de  två  första  har  stor   betydelse  för  hur  MIK  påverkar  rustningsdynamiken:  

-­‐ Militärintressepolitik,  dvs  militära  organisationers  strävan  att  främja  egen   maktposition.  

-­‐ Militär  forsknings-­‐  och  industripolitik  och  dess  långsiktiga  strävan  efter  stabilitet   och  maximerad  vinst.  

-­‐ Samhällsekonomiska  överväganden  såsom  industriell  politik  i  stort  tillsammans   med  bl.a.  valuta-­‐,  export-­‐  och  teknikpolitik.43    

Dessa  tre  delar  tenderar  att  i  många  fall  ha  stor  inverkan  på  styrningen  av  den   planeringsprocess  som  egentligen  skall  grundas  på  landets  behov  i  fråga  om  yttre   säkerhet.44  _{MIK  kan  användas  som  en  samlad  beskrivning  av  de  samhällskrafter  som}  

påverkar  rustningsutvecklingen  och  det  är  snarare  ett  mönster  än  något  organiserat   samarbete  som  kan  noteras.  Det  kan  illustreras  som  cirklar  där  makt  och  inflytande   koncentreras  mot  centrum  men  där  periferin  kan  få  en  betydande  inverkan.  MIK  är  alltså   det  mönster  i  vilket  den  reella  rustningspolitiken  utformas  men  får  inte  ses  som  ett  slutet   system  utan  dess  yttre  omständigheter  i  form  av  samtida  samhällsinramning  och  externa   händelser  påverkar  samspelet.45  

43  _{Agrell,  s  102-­‐103}  

44  _{Ibid,  s  127}  

Figur  1  Det  militär-­‐industriella  komplexet46  

MIK  skall  alltså  ses  som  de  samhällskrafter  som  i  symbios  med  ett  aktion/reaktionsförlopp   påverkar  en  nation  inför  (men  även  under)  ett  rustningsförlopp.  Föreliggande  arbete  tar  alltså,   som  tidigare  nämnts,  utgångpunkt  i  aktions/reaktionsmodellen  med  MIK  som  stöd.  

2.5 Sammanfattning  

Ovan  beskrivs  de  centrala  förklaringsmodeller  som  kan  anses  relevanta  för  Sverige.  I  kort   går  de  ut  på  ett  samspel  mellan  externa  och  interna  aktion/reaktionsförlopp  som  i  allt   väsentligt  identifierar  hot,  mål,  medel  i  olika  former  och  i  symbios  med  MIK  påverkar  en   nation  inför  ett  rustningsförlopp.  Sammanfattningsvis  är,  som  tidigare  beskrivits,  alltså   forskningen  på  området  inför  rustning  ofullständig.  För  det  första,  krävs  det  viktiga  arbete   att  sammanställa  valida  variabler  och  för  det  andra,  en  teori  som  beskriver  

förutsättningarna  inför  rustning  vilket  skiljer  sig  från  ett  pågående  rustningsförlopp.  Det  är   alltså  mot  denna  bakgrund  som  föreliggande  arbete  kommer  att  utveckla  ett  analys-­‐

ramverk  baserad  på  aktion/reaktionsmodellen  med  inslag  av  MIK  och  därefter  pröva  den   på  Sverige,  småstat  inför  en  presumtiv  rustning,  vid  två  olika  tillfällen.  De  begrepp  som   markerats  i  fet  stil  framträder  extra  markant  i  teoribildningen  och  kommer  användas  i   analysramverket.    

3 Metod  och  operationalisering  

I  kapitlet  beskrivs  metoden  för  arbetet  och  därefter  operationaliseras  teorin  som  

presenterats  i  kapitel  2.  Vidare  presenteras  även  det  analysramverk  som  används  för  att   pröva  teorin  på  Sverige  vid  två  olika  tillfällen.  

3.1 Metod  

Metoden  som  valts  för  att  analysera  svensk  rustningsdynamik  är  en  teoriutvecklande   fallstudie  som  kommer  att  genomföras  med  stöd  av  en  kvalitativ  textanalys.  Motivet  till   detta  är  huvudsakligen  två.  För  det  första,  som  påvisats  ovan,  är  forskningen  kring  

småstaten  inför  rustning  ofullständig  och  för  det  andra  är  det  helheten  som  kommer  att  stå  i  

centrum  det  vill  säga  hur  kan  besluten  inför  rustning  förstås  i  Sverige?    Eftersom  arbetets   ansats  utgår  ifrån  Sverige  som  stat  har  försvarsberedningens  rapporter  valts  som  empiriskt   underlag.  Försvarsberedningen  är  ett  parlamentariskt  sammansatt  samråd  som  bereder  och   lägger  fram  den  långsiktiga  inriktningen  för  svensk  försvars-­‐  och  säkerhetspolitik.  

Föreliggande  arbete  tar  alltså  sin  empiriska  utgångspunkt  ur  en  primärkälla.  Andra  statliga   dokument  såsom  utrikesdeklarationer,  försvarspropositioner,  utredningar  från  

näringsdepartementet  eller  rapporter  från  FOI  har  valts  bort  eftersom  dessa  anses  som   underlag  till  försvarsberedningens  rapporter.  Naturligtvis  skulle  Försvarsberedningens   eller  de  olika  underlagsberedande  instansernas  outtalade  och  i  någon  mån  hemliga   underlag  varit  av  största  intresse  men  sakens  natur  hindrar  arbetet  att  utnyttja  denna  typ   av  data.  Genom  användandet  av  statliga  primärkällor  minimeras  de  källkritiska  fallgroparna   och  arbetets  validitet  ökar.  En  utökning  av  empirin  skulle  eventuellt  gynna  arbetet  men  det   huvudsakliga  angreppsättet  är  att  undersöka  huruvida  en  teoriutveckling  kan  appliceras  på   småstaten  varför  det  i  detta  läge  är  ovidkommande  att  utöka  det  empiriska  materialet  i   föreliggande  fall.  De  i  operationaliseringen  nedan  teoretiskt  förklarade  begreppen  kommer   deduktivt  analyseras  utifrån  de  variabler  som  framträtt.  

3.2 Val  av  fall  

Sverige  kan  anses  som  en  typisk  småstat  utan  vare  sig  stormaktambitioner  eller  kärnvapen   men  som  står  inför  en  förändring  som  precis  som  så  många  gånger  tidigare  berott  på   Rysslands  agerande.  Ryssland  genomgår  också  en  radikal  förändring.  Ökade  

stormaktsambitioner,  aggressivare  säkerhetspolitik,  en  markant  okänslighet  mot  

omvärldens  syn  på  landet  och  nästan  en  fördubbling  av  försvarsutgifterna.  Arbetet  har  valt   tidpunkterna  1999/2000  och  2013/2014  med  utgångspunkt  att  utfallen  blir  olika,  2000  då   en  fortsatt  nedrustning  kan  antas  och  2015  då  vi  kan  vänta  oss  en  rustning  bland  annat   baserat  på  Rysslands  beväpningsprogram  2020  och  det  förändrade  säkerhetspolitiska   klimatet  i  Europa.