Det attraktiva Strömsstråket : En studie om orienterbarhet i stadsmiljö

Det attraktiva Strömsstråket

En studie om orienterbarhet i stadsmiljö

Alicia Fundberg

För avläggande av filosofie kandidatexamen i Informationsdesign med inriktning Rumslig gestaltning

Ett examensarbete på grundnivå, 15 hp Examinator Yvonne Eriksson

Handledare Virginia Kallia

Akademin för Innovation, design och teknik Mälardalens högskola

2

Abstract

Det attraktiva Strömsstråket is a bachelor thesis in Information Design with a focus

on spatial design. The purpose of this work is to investigate the possibility to clarify the connections between Mälardalen University via Strömsholmen to Munktellstaden in Eskilstuna, and at the same time, how the city of Eskilstuna can benefit from these connections. That is, how a street can create opportunities to connect different parts of the city and contribute to more people taking part in the area and choosing to stay there.

The aim of this work is to develop a design proposal that visualizes a path

connecting all these different parts of the city. A designproposal that can raise the movement pattern of the area by formulating places for social interaction for the primary target group wisch is the students, teachers and other active members of Mälardalen University.

The methods used in this work are spatial analysis, experience bubbles,

observation, notation analysis, interview and photo / video documentation. These methods, together with theoretical starting points, have laid the foundation for the final design proposal for a map that visualizes part of a new route between

3

Sammanfattning

Det attraktiva Strömsstråket är ett examensarbete i Informationsdesign med

inriktning rumslig gestaltning. Syftet med detta arbete är att undersöka hur det går att tydliggöra förbindelserna mellan Mälardalens högskola via Strömsholmen till Munktellstaden i Eskilstuna, samt även undersöka vad förbindelserna skulle kunna åstadkomma för staden. Det vill säga hur ett stråk kan bilda möjligheter att knyta ihop olika delar av staden och bidra till att fler tar del av området och väljer att vistas där.

Målet med detta arbete är att ta fram ett gestaltningsförslag som visualiserar ett stråk som knyter samman olika delar av staden Eskilstuna och på så sätt även bidra till ett ökat rörelsemönster och skapa sociala mötesplatser där studenter, lärare forskare och andra verksamma på Mälardalens högskola är den primära målgruppen.

De metoder som används i detta arbete är rumslig analys, upplevesebubblor, observation, notationsanalys, intervju och foto-/videodokumendation. Dessa metoder har tillsammans med teoretiska utgångspunkter lagt grunden till det slutliga gestaltningsförslaget om en karta som visualiserar en del av ett nytt stråk mellan Mälardalens högskola och Munktellstaden i Eskilstuna.

Nyckelord: Orienterbarhet, Tillgänglighet, Wayfinding, Wayshowing, Track-following, Kartsystem, Skyltsystem, Informationsdesign, Rumslig gestaltning.

4

Förord

Det här examensarbetet är det avslutande momentet för kandidatexamen på min treåriga utbildning på Mälardalens högskola där jag läst Informationsdesign med inriktning rumslig gestaltning. Jag vill rikta ett stort tack till alla lärare som funnits där och stöttat mig under min studietid. Ett speciellt tack till min handledare Virginia Kallia som väglett och stöttat mig genom detta arbete. Jag vill också tacka alla studiekamrater för en rolig studietid tillsammans samt ett tack till alla som har medverkat i detta arbete.

5

Innehållsförteckning

Litteratur och Teori ... 16

Människans aktivitet i stadsrummet ... 16

Orienterbarhet ... 17

Rumsupplevelse ... 18

Wayshowing ... 18

Wayfinding ... 19

Pop- out ... 20

Hur människors rörelseaktivitet påverkar studier ... 21

Källkritik ... 23 Metoder ... 24 Rumslig analys ... 24 Observation ... 24 Notationsanalys ... 24 Intervju ... 25

Foto och videodokumentation ... 25

Metodkritik och etiska aspekter ... 26

Resultat och analys ... 27

Rumslig analys ... 27

Mälardalens högskola ... 27

Strömsholmen ... 29

Munktellstaden ... 30

6

Notationsanalys ... 33

Intervju ... 37

Karta med upplevelsebubblor ... 37

Designprocess ... 41

Planeringsfasen ... 41

Datainsamlingsfasen ... 41

Idé och visualiseringsfasen ... 42

Moodboard ... 42 Utvärderingsfasen ... 44 Gestaltningsförslag ... 45 Kartor för orientering ... 46 Kartans utformning ... 46 Kartans placering ... 49 Artefakter ... 54 Upplevelser ... 56

Slutsats och diskussion ... 61

Källförteckning ... 63 Tryckta källor... 63 Digitala källor ... 65 Bildförteckning ... 66 Bilagor ... 69 Intervju ... 69

7

Inledning

I detta avsnitt beskrivs bakgrunden till projektet, syftet med projektet,

frågeställning, målgrupp och avgränsningar. Detta inledande avsnitt syftar till att skapa en förståelse för det problem som undersöks i studien samt även vad Eskilstuna kommun har för vision och strävan om utvecklingen av stadskärnan. Hur vi väljer att röra oss i olika miljöer är grundat på vilka fysiska och mentala barriärer som miljön är uppbyggd av. En stad är uppbyggd med flera olika slags barriärer, stråk, knytpunkter med mera och det är detta som lägger grunden till hur vi människor väljer att navigera i staden (Lynch 1960).

Bakgrund

Eskilstuna är känt som Sveriges första fristad och grundades redan 1771, med fristad menas att nyinflyttade metallarbetare inte behövde betala skatt. Företagare som arbetade med stål-, järn- och liknande skulle bedriva sina verksamheter i Eskilstuna och det är till stor del tack vare fristaden som industristaden kunde växa fram i Eskilstuna under 1800-talet. I och med industrialiseringen ökade

befolkningen och den närliggande kommunen Torshälla slogs ihop med Eskilstuna och bildade Eskilstuna kommun 1971 (Fakta 2020, PDF).

Mellan 1970-talet och slutet av 1990-talet skedde omstrukturering i

industrisamhället vilket ledde till en stor kris där cirka 10 000 personer förlorade sina arbeten. Detta ledde också till att ett stort antal personer flyttade från

Eskilstuna, efter de värsta krisåren har det däremot vänt och skett en stor positiv utveckling av staden genom att ha satsat på kommunikationer, Mälardalens högskola samt en stark samverkansanda (Fakta 2020, PDF). Enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån (2020) har Eskilstuna kommun idag en folkmängd på ca 107 000 personer, ett antal som ses öka i takt med utvecklingen av staden (SCB, 2020). Den stora befolkningsökningen har lett till att fler bostäder byggts och nya områden i Eskilstuna har utvecklats.

Ett av områdena som kommer vara centralt i detta arbete och som även är under utveckling är det gamla industriområdet på norr som vi idag kallar för

Munktellstaden. Där växer en helt ny stadsdel fram, här byggs det nio nya kvarter med bostäder, förskola, vård- och omsorgsboende (Stadsutveckling Norr, 2019). Ett nytt badhus och en ny sportarena har också nyligen byggts och i de gamla industrilokalerna finns bland annat en stor friidrottsarena, folkhögskola och museer. I Munktellsatden finns även ett nyproducerat studentboende byggt av

8

PEAB med 87st lägenheter, det finns även många hyreshus och bostadsrättshus i området som är populärt bland studenter.

Det andra området är Mälardalens högskola som är placerat mitt i Eskilstunas stadskärna. Den 12 juni 2017 togs det första spadtaget på MDH:s nya campus, den nya högskolan har skapat en ny mötesplats för kunskap, kreativitet och samverkan i Eskilstuna. Här kommer ca 4 000 studenter och 300 medarbetare att studera och arbeta. Den totala ytan av nya campus är på ca 23 000 kvadratmeter. Från och med 1 januari 2022 kommer Mälardalens högskola att utvecklas till ett Universitet (Nytt campus i Eskilstuna, 2020). I samband med detta projekt planeras det även att skapa en ny mötesplats utanför högskolan, på en tidigare parkering. Detta projekt var planerat att starta under 2020 men som på grund av en överprövning behövts flyttats fram (Stadsutveckling Eskilstuna kommun, 2019).

Figur 1: Bild över Eskilstuna kommuns planer framför högskolan. (Stadsutveckling Eskilstuna kommun, 2019)

Det tredje området som kommer inkluderas i detta arbete är Strömsholmen som ligger mellan högskolan och Munktellstaden. Strömsholmen är en centralt belägen halvö i Eskilstunaån och består idag av parkliknande grönytor samt en stor

grusplan som delvis används som parkering. Några gånger om året arrangeras det evenemang på Strömsholmen för t.ex konserter och festivaler m.m med en publikkapacitet på ca 10 000 personer (Strömsholmen, 2018).

9

Problembeskrivning

När nya stadsdelar växer fram i ett tidigare industriområde ändras behoven av sammanlänkningen till stadskärnan. Det tidigare industriområdet som nu har omvandlats till Munktellstaden med många bostäder, skolor och sportarenor har ökat behovet av sammanlänkningen till stadskärnan. Det naturliga rörelsemönster som tidigare funnits ändras efter nya behov och behöver därför styras om och sammankopplas med stråk. Ett stråk kan definieras på flera olika sätt, i detta arbete har begreppet grundats på Lynch teori om att ett stråk är som kanaler ämnade för rörelse.

I det här arbetet kommer det undersökas hur det går att binda ihop de olika områdena med hjälp av wayshowing teorieroch på så sätt underlätta för användaren så att den hittar rätt.

I och med att Eskilstuna kommun planerar att skapa en ny mötesplats framför Mälardalens högskola försvinner den stora välanvända bilparkeringsytan. Bristen på parkeringsmöjligheter har de senaste åren också ökat på grund av att många tidigare parkeringsplatser i stadskärnan har bebyggts med bostadshus. Detta bidrar till att de andra kringliggande parkeringsmöjligheterna i staden kommer bli mer eftertraktade som till exempel parkeringarna i Munktellstaden. Behovet av parkeringsmöjligheter kommer även öka i samband med att fler bostäder byggs i Munktellsaden. Att Mälardalens högskola ska bli ett universitet från och med 1 januari 2022 kommer göra att fler forskare, utbildare och studenter kommer till Eskilstuna och fler konferenser kommer äga rum. Vissa kanske har rest långt och behöver bo kvar. I Munktellstaden ligger Clarion Collection Hotell Bolinder Munktell som erbjuder övernattningar, de har även sju konferenslokaler och kan ta emot upp emot 300 deltagare samtidigt. Alla dessa aspekter ökar behovet av ett lättillgängligt stråk som sammanlänkar dessa områden.

Idag finns det en brist på wayshowingsystem i det studerade området och användaren upplever att det är svårt att hitta rätt.

10

Figur 2: Visar parkeringsytor före ombyggnationen, visualisering av Alicia Fundberg.

Figur 3: Visar parkeringsytor efter ombyggnationen, visualisering av Alicia Fundberg.

11

Både Munktellstaden och Mälardalens högskola är idag två aktiva platser i Eskilstuna och är under stor utveckling. Strömsholmen som ligger placerad mitt emellan Munktellstaden och Mälardalens högskola har däremot inte lika hög aktivitet och sammanlänkar därför inte heller dessa två områden. Idag är det både fysiska och mentala barriärer som delar upp dessa områden och gör det svårt för användaren att navigera. De fysiska barriärerna i det studerade området är till exempel Eskilstuna ån, staketet runt byggnaderna och de större bilvägarna. Mentala barriärer uppstår olika från individ till individ men exempel på dessa som finns i området är de föremål som upplevs trasiga, ohållbara samt brist på belysning vilket tillsamman skapar en otrygg känsla.

12

Figur 5: Bild som visar aktiviteter, visualisering av Alicia Fundberg.

Figur 5 visar vilka aktivitetsmöjligheter som finns i det studerade området men som inte sammanlänkas med ett naturligt rörelsemönster idag. Här ligger bland annat STIGA sports arena som används som idrottsarena samt även arrangerar konserter och mässor med ett åskådarantal på ca 5000. Munktellbadet som är ett modernt nybyggt badhus, Munktellarenan som erbjuder många olika

sportaktiviteter och Eskilstunas stadsmuseum där man kan ta del av historia för både barn och vuxna.

Utifrån informationsinventering och mina analyser i detta arbete anser jag att det finns potential att skapa ett stråk med ett ökat rörelsemönster, detta för att kunna uppfylla Eskilstuna kommuns strävan om en stadsdel som gynnar hälsa, jämlikhet och social sammanhållning (Eskilstuna hållbar utveckling, 2020). Samt även stärka så att nya Mälardalens högskola skapar en mötesplats för kunskap, kreativitet och samverkan. Jag ser att Strömsholmen är en plats i Eskilstuna som skulle kunna utvecklas och även kunna uppfylla dessa behov som både Eskilstuna kommun och nya högskolan strävar efter.

13

Studier från Folkhälsomyndigheten (2019) visar på att människor rör sig allt minde och mindre idag. En grupp som sticker ut är barn och ungdomar vilket de menar beror på att skolmiljön är mer stillasittande. Därför behövs det erbjudas aktiviteter i närheten av dagens skolor. Detta anser jag är viktigt bland äldre studerande också eftersom det finns tydliga studier som visar på att rörelse bidrar till en ökad kreativitet, bättre minne samt även bättre koncentration. Att skapa artefakter som uppmuntrar och underlättar till att snabbt och smidigt ta sig till rörelseaktiviteter är en avgörande roll för hälsan och påverkar studieresultat.

Syftet

Syftet med detta arbete är att undersöka hur det går att tydliggöra förbindelserna mellan nya Mälardalens högskola via Strömsholmen till Munktellstaden i Eskilstuna. Det vill säga hur ett stråk kan bilda möjligheter att knyta ihop olika delar av staden och exkludera känslan av barriärer. Ett gestaltningsförslag på hur man kan tydliggöra navigeringen mellan dessa områden kommer tas fram, detta för att skapa attraktionskraft av nya områden längs stråket och öka rörelseaktiviteten samt skapa nya sociala mötesplatser för främst studenter, lärare, forskare och andra verksamma på Mälardalens högskola.

Målgrupp

Den primära målgruppen för denna studie är studenter, lärare, forskare och andra verksamma på Mälardalens högskola. Den sekundära målgruppen är invånare och besökare i Eskilstuna.

Frågeställning

Hur kan orienterbarhet på stråket från Mälardalens högskola till Munktellstaden via Strömsholmen i Eskilstuna bli tydligare med hjälp av wayfinding?

14

Avgränsning

Den geografiska avgränsningen sträcker sig kring området kring Mälardalens högskola, Strömsholmen och Munktellstaden, detta för att kunna få en helhetsbild och få en förståelse över hur dessa områden används idag. De gator som ringar in hela området är Hamngatan, Västra storgatan, Västerbron och Bryggaregatan. De teoretiska avgränsningar i studien är att den hålls till frågeställningen som valts.

Figur 6: Karta som visar avgränsningen. Karta: Eskilstuna stad, visualisering av Alicia Fundberg.

15

Figur 7: De tre studerade områdena. Karta: Eskilstuna stad, visualisering av Alicia Fundberg.

16

Litteratur och Teori

Människans aktivitet i stadsrummet

Jan Gehl (2011) är en dansk arkitekt och professor i stadsplanering, hans bok Life

between buildings handlar om hans tankar kring gestaltning av offentliga

utemiljöer och hur det påverkar det sociala livet. Dessa tankar har använts runt om i världen vad gällande stadsplanering och kommer därför vara centralt i detta arbete. Gehl (2011, s. 9-12) anser att utomhusaktiviteter på offentliga platser kan delas in i tre typer av aktiviteter: nödvändiga, frivilliga och sociala aktiviteter. Nödvändiga aktiviteter utför vi varje dag och sker oftast oavsett omgivningens fysiska

förutsättningar. Några exempel på nödvändiga aktiviteter enligt Gehl (2011, s. 9-12) är när vi människor går till skolan, jobb eller affären, dessa aktiviteter innebär ofta någon form av rörelse. De frivilliga aktiviteterna innebär att tiden och miljön runtomkring bjuder in till aktivitet som vi önskar utföra. Exempel på frivilliga aktiviteter kan handla om att vi sitter och njuter av solen eller tar en promenad i friska luften. De sociala aktiviteterna kan uppstå på många offentliga platser men endast när det är flera människor som befinner sig på platsen samtidigt. Det kan antingen vara aktiva eller passiva sociala aktiviteter, de aktiva sociala aktiviteterna uppstår när människor gör saker tillsamman, som till exempel att man leker eller pratar med varandra. Den passiva sociala aktiviteten beskriver Gehl (2011, s. 12) som den mest förekommande och innebär att man bara hör och ser andra

människor. Enligt Gehl (2011) sker de sociala aktiviteterna ofta i samband med att de nödvändiga och frivilliga aktiviteterna får ta plats i stadsrummets offentliga miljöer. Om en offentlig miljö däremot skulle vara dåligt utformad kommer de frivilliga och sociala aktiviteterna att försvinna. Endast de absolut nödvändigaste aktiviteterna kommer fortfarande att ske men platsen kommer bara att användas som en snabb förbipassage. En offentlig miljö som erbjuder alla tre olika aktiviteter kommer bjuda in människor till att t.ex stanna kvar och sätta sig ner på platsen (Gehl, 2011 s. 9-12). Yttre faktorer som exempelvis säkerhet, väder och platsens utformning kommer påverka de frivilliga och sociala aktiviteterna (Gehl, 2011 s. 171-182).

17

Orienterbarhet

Stadens egenskaper för att vi människor visuellt ska kunna orientera oss i staden beskriver Lynch (1960) som ”imageability”. ”Imageability” är nära sammankopplat och innefattar begreppen läsbarhet (legibility) och synlighet (visuality). Kevin Lynch (1960) beskriver i sin analysmodell att stadens karaktär går att förstås genom upplevelserna i den. För att kunna orientera sig i staden delar vi människor in och strukturerar vår omgivning i olika mönster och därefter skapar vi oss en mental bild av vår omvärld. Vi människor skapar oss en egen bild av staden men Lynch menar på att det finns vissa likheter (Lynch 1960, s. 3-9). Lynch definierar fem olika element som han anser att vi människor använder oss av för att skapa vår egna bild av stadsrummet. De fem elementen enligt Lynch (1960) är stråk,

barriärer, knytpunkter, distrikt och landmärken. Dessa element menar han

samspelar och tillsammans gör de att vi kan skapa en kontext (s. 84).

Stråk är ett av de vanligaste elementen i vår stadsbild, detta beror på att vi

människor observerar staden när vi är i rörelse genom den. Stråket är ett av de fem element som Lynch menar underlättar stadens visuella läsbarhet. Han beskriver att ett stråk har en väldefinierad början och ett slut med en tydlig karaktär och är den färdled som människor väljer att röra sig på. Ett stråk blir först definierat som ett stråk när människor använder det, till skillnad från en gata som ligger där den ligger. Det är därför viktigt och avgörande hur tydligheten är, det vill säga är det lätt eller svårt att röra sig i staden. Ett stråk bli läsbart genom tydliga

sammanlänkningar med både angränsande gator, områden och andra platser i staden. En annan viktig aspekt som Lynch belyser är stråkets skala för

uppfattningen av avstånd. Han menar att man kan använda sig av landmärken och noder för att kunna göra avståndet tydligt ifall avståndet inte skulle vara synligt (s. 47).

Barriärer är linjära element som kan ses som motsatsen till stråk, barriärer används

alltså inte som vägar utan hjälper oss att organisera gränser som delar upp och stänger ett område från ett annat eller binder dem samman. Det kan till exempel handla om byggnader, järnvägsspår och vatten som gör det mer eller mindre genomträngliga för oss att ta oss igenom dem (s. 62-65).

Knytpunkter bildas på platser där stråk och områden korsas eller möts, knytpunkter

binder ihop stråken och leder ofta fram till en plats där det sker en aktivitet. Torg och gatukorsningar är exempel på knytpunkter. Vid knytpunkter är det vanligt att det uppstår möten mellan människor (s. 47-48).

Distrikt kallas de medelstora till stora områdena i en stad som har kontinuerlig

karaktär som skapar en sammanhängande enhet i förhållande till omgivningen. Exempel på ett distrikt är när ett område kan kännas igen och ramas in, exempelvis

18

genom arkitektur eller de människor i området. Stråk och distrikt är de element som Lynch (1960) påstår främst används för att vi människor ska kunna strukturera en stad (s. 66-67).

Landmärken definieras ofta i form av ett tydligt objekt som till exempel en

byggnad, skylt eller ett berg som är lätt att lägga märke till i förhållande kring omgivningen (Lynch 1960, s. 48). Landmärken kan variera i storlek, det finns allt från stora till mindre landmärken. En kyrka som man kan se från väldigt långt avstånd är ett exempel på ett stort landmärke och kan användas som

orienteringsmärke. Små landmärken används vanligtvis mer lokalt ock kan vara kända objekt i det området.

Rumsupplevelse

Arne Branzell var en svensk arkitekt och formgivare som hade teorier om att vi människor skapar oss olika ’’upplevelsebubblor’’ när vi passerar ett rum eller en miljö. Arne Branzell (1995) beskriver att det finns tre olika slags tidsrum där den första är förväntans rum och innebär att det vi först möter är det som vi sedan skapar en bubbla av förväntningar. Det andra tidsrummet är nu rummet och här är det som skapades i förväntans rum som påverkar vad vi upplever i nu rummet. Detta innebär att nu rummet till exempel kan upplevas större eller mindre beroende på vad som byggdes upp i förväntans rum. Det sista tidsrummet är enligt Branzel (1995) minnets rum och handlar om den känsla som rummet gav, denna känsla kan även förstärkas i minnets rum och kan leda till att man vid nästa tillfälle som man besöker rummet får en annan upplevelse. Detta beror på att minnets rum har bildat en ny upplevesebubbla med nya förväntnigar och Branzell 1976 menar på att det alltid skapas en bubbla med förväntan vid varje ny rumssituation (Branzell, 1976, sid. 12-13).

Wayshowing

Wayshowing och wayfinding är begrepp som hänger ihop med varandra. Mollerup (2005, s. 71) beskriver att Wayshowing handlar om den information som ges ut, det kan till exempel vara skyltar och pilar, medan wayfinding är den information som tas emot av användaren, alltså hur vi människor förhåller oss till och använder oss av wayshowinginformationen. Mollerup (2005, s. 71-72) menar att syftet med wayshowing är att underlätta wayfindingen för användaren. Sammanfattningsvis kan man säga att wayshowing möjliggör wayfinding. Wayshowing är alltså

informationssystemet som gör wayfinding möjlig, vilket innebär att vi kan hitta och navigera i olika fysiska miljöer (ibid.).

19

Wayfinding

Wayfinding enligt Mollerup (2005, s. 25-27) är en eller flera strategier i en process som vi människor använder oss av för att navigera oss i olika fysiska miljöer. Dessa strategier används ofta utan att vi människor är medvetna om att vi använder dem, men genom att definiera och förklara dessa strategier menar Mollerup (2005) att man kan omvandla dessa till användbara tumregler för formgivaren vid

framställning av wayshowingssystem.

Mollerup (2013, s. 19) har definierat wayfindig som en rumslig

problemlösningsprocess uppdelad i tre steg, genomsökning, beslutsfattande och förflyttning. Första steget genomsökning innebär att vi människor söker efter en lämplig väg, därefter kommer den beslutsfattande delen som innebär att vi väljer en väg och till sist gör en förflyttning, alltså att vi tar oss fram längs den vägen vi valt. Processen upprepas av användaren fram tills att den har kommit fram till sin destination. De olika stegen kan i sin tur enligt Mollerup (2013, s. 19) delas upp i två kategorier där den ena förklaras som off-route där planeringen skedde innan färden startade. On-route är den andra kategorin som innefattar den planering som skedde under färden. Vårt sökande efter information i fysiska miljöer handlar enligt Mollerup (2013, s. 19) om att vi människor kombinerar vårt sökande att se efter och avläsa extern information tillsammans med intern information. Om man kopplar samman de två kategorierna med extern och intern information betyder det alltså att extern off-route information är all den information som vi kan få i förväg innan färden startar, till exempel information från kartor. Extern on-route

information får vi först under färden genom exempelvis olika wayshowingssystem i den fysiska miljön. Intern information handlar om var och ens tidigare

erfarenheter, kunskaper och kognitiva karta som tillsammans skapar en mental bild av ett område (Mollerup, 2013, s.19-22).

Mollerup (2013, s. 26–47) beskriver att det finns nio olika strategier i

problemlösningsprocess som vi människor kan använder oss av för att navigera oss i olika fysiska miljöer. Här nedan kommer enbart sju av de nio strategierna

beskrivas då dessa är mest relevanta i detta arbete.

Track following är den mest grundläggande strategin för oss människor att navigera

på. Det handlar om att man följer synliga och ibland taktila eller ljudliga spår och det sker när vi förlitar oss på riktningsskyltar utomhus eller inne i byggnader.

Route following handlar om att man memorerar vägbeskrivningen fram tills att man

anländer till sitt mål. Home coming är en strategi inom route following som innebär den process att hitta tillbaka till den punkt man en gång startade ifrån. Mollerup (2013) menar att vi upplever en rutt olika beroende på vilken riktning vi rör oss i, vad vi exempelvis ser i en riktning kan se helt annorlunda ut i den motsatta riktningen.

20

Aming är en simpel strategi som innebär att vi människor rör oss mot synliga mål.

Strategin kan vara direkt eller indirekt vilket innebär att målet antingen är direkt synligt eller att något intill målet är synligt som man kan rikta in sig på, tillexempel ett landmärke. Denna strategi används när användarens mål är synligt på avstånd eller är placerad nära ett landmärke.

Inference innebär att användaren försöker läsa av strukturella kvalitéer för att på så

sätt sedan kunna skapa en förståelse för miljön i en större skala. I en stad skulle exempelvis husnummer eller gatunummer kunna hjälpa användaren att skapa strukturella samband.

Compassing är en strategi som både används i stader och i öppna landskap, dock

behöver användaren ha koll på sin nuvarande position i relation till destinationen för att kunna använda denna typ av wayfindingstrategi. Denna strategi kräver alltså något slags redskap som en kompass eller genom ledtrådar runt omkring i

omgivningen.

Map reading innebär att användaren med hjälp av mobila eller stationära kartor

söker sig fram för att hitta till sin destination. Kartor är ett bra verktyg då de kan ge en bild av verkligheten och på så sätt underlätta samt ge stöd i orienteringen.

Social navigation kallas det när användaren tar hjälp av andra människor för att

hitta sin destination. Det kan till exempel handla om att användaren följer spår som gjorts tidigare som exempelvis stigar eller genvägar. Det kan också handla om att användaren gör som någon annan precis gjorde, eller att användaren inte gör som någon annan precis gjorde.

Alla de nio strategierna används var och en för sig eller flera olika tillsammans fram tills det att användaren funnit rätt strategi för att ta sig fram till destinationen (Mollerup, 2013, s. 30).

Pop-out

Pop-out är en teori om en effekt som innebär att till exempel en färgstark detalj skiljer sig från dess bakgrund. Pop-out effekter i rumsliga sammanhang kan skapas med hjälp av till exempel färger, mönster, form och olika storlekar på̊ föremål. Sammanfattningsvis kan man säga att Pop-out effekten handlar om att skapa något som ’’sticker ut’’ från kontexten och om man använder Pop-out effekten på rätt sätt kan den enligt Were (2008, s. 29-31, 51) bidra till god informationsdesign.

21

Hur människors rörelseaktivitet påverkar studier

Folkhälsomyndighetens (2019) resultat från den objektiva uppmätning av fysisk aktivitet hos individerna visar att de idag spenderar mesta delen av deras vakna tid inaktivt, detta innebär alltså att de sitter, står eller rör sig väldig lite. De menar också att inaktiviteten ökar med åldern, det vill säga ju äldre man blir desto mindre aktiv är man (Folkhälsomyndigheten, 2019, s. 3).

Genom mätningen kan man se ett samband mellan inaktivitet och skolstress. Folkhälsomyndigheten (2019) menar att de personer i undersökningen som skattar sin hälsa som god är mer fysiskt aktiva jämfört med de personer som skattar sin hälsa som dålig. De som skattar sin hälsa som dålig visar tendens att ha högre skolstress än de som har en högre fysisk aktivitet. Orsaken till varför det är så menar Folkhälsomyndigheten (2019) inte går att avgöra utifrån denna

undersökning då det krävs upprepade mätningar. Enligt Folkhälsomyndigheten (2019) kan de däremot se att fysisk aktivitet bidrar med många positiva

hälsoeffekter, både fysiska och psykiska. De menar därför att det är extra viktigt att försöka stimulera till att ge större förutsättningar till mer aktivitet och rörelse. (Folkhälsomyndigheten, 2019, s. 14).

Anders Hansen är specialistläkare inom psykiatri och även författare, han har skrivit en bok som heter Hjärnstark där han förklarar hur mycket hjärnan påverkas av fysisk aktivitet. Precis som Folkhälsomyndigheten (2019) menar Hansen (2016) också på att fysisk aktivitet har positiva hälsoeffekter. I hans bok Hjärnstark

beskriver han att kontinuerlig aktivitet som att röra på sig bidrar till en ökad kreativitet, bättre minne samt även bättre koncentration. Han beskriver fysisk aktivitet som det viktigaste man kan göra för hjärnan och att hjärnan är det organ som förändras och förstärks mest av fysisk aktivitet.

I våra hjärnor har vi något som kallas hippocampus som Hansen (2016) förklarar som minnets centrum. Hippocampus har en storlek som motsvarar vår tumme och är som störst mellan 25-30 års åldern. Hippocampus är placerad i båda våra hjärnhalvor och har många olika funktioner men som främst är viktig för minnet. I boken beskriver Hansen (2016) bland annat om en undersökning som tyder på att fysisk aktivitet kan bromsa minskningen av hippocampus i hjärnan.

Undersökningen gick ut på att 100 personer lottades ut och delades upp i två grupper. Båda gruppernas hjärnor undersöktes i början och i slutet av testet genom en magnetkamera, den ena gruppen fick i uppgift att under 6 månaders tid utföra en fysisk aktivitet tre gånger i veckan som höjde deras puls. Den andra gruppen fick däremot i uppgift att under 6 månader utföra stretchövningar tre gånger i veckan som inte fick höjda pulsen. Den första gruppen som utförde fysisk aktivitet tre

22

gånger i veckan visade att deras hippocampus inte hade krympt något utan snarare föryngrats två år och ökat personernas minne. Den andra gruppens hippocampus visade sig vara något mindre och deras minne var oförändrat. Vanligtvis menar man på att hippocampus storlek minskas med ca 1% per år men under denna undersökning kan man se att det finns möjligheter att bromsa denna förminskning genom att vara fysisk aktiv (Hansen, 2016).

23

Källkritik

I denna studie har flertal teorier används och dessa är främst hämtade från

studielitteratur som vi fått från högskoleutbildningen Informationsdesign. De flesta källorna är utgivna av stora förlag, uppdaterade och expertgranskade. Branzell och Lynch är två av de äldsta källorna som används i denna studie men som jag ansett varit relevanta då dessa källor fortfarande används idag inom arkitektur och design, däremot måste man ta hänsyn till att digitaliseringen idag har förändrat samhället och blir en påverkande faktor.

24

Metoder

Rumslig analys

Enligt Ching & Binggeli (2012, s. 58-60) innebär en rumslig analys att man som designer analyserar och skapar en förståelse över platsens yta och funktion samt en förståelse över vilka som använder platsen. Detta är viktigt för att designen sedan ska kunna uppfylla användarens behov och ge platsen ett syfte och en tydligare funktion (2012 s. 58-60, 122).

Ching (2005, s.58) nämner även nio punkter som kan användas vid genomförandet av en rumslig analys. De punkter som kommer användas i detta arbete är främst:

• Fotografering av platsen

• Olika material vid platsen

• Analysera orienterbarhet

Observation

En observation är en metod som enligt Denscombe (2016, s. 297) handlar om att visuellt observera saker som sker i en naturlig miljö samtidigt som de inträffar. Det vill säga att en observation sker i situationer som hade ägt rum oavsett ifall

undersökningen genomförts eller ej (Denscombe 2016, s. 297). En sådan här typ av metod genomförs för att lättare få en förståelse över platsen, en förståelse över vilka som använder platsen och enklare få en visualisering över rörelsemönstret. Denscombe (2016 s. 303) beskriver att en av forskarens utmaningar under

observationen är att försöka smälta in så bra som möjligt i den miljö som studeras. Detta för att undvika att användarna lägger sitt fokus på dig som observatör vilket kan leda till att det blir en viss störning i normaltillståndet. Det gäller att få denna störning så kortvarig som möjligt så användaren snabbt kan gå tillbaka till sitt naturliga tillstånd.

Notationsanalys

En notationsanalys är en metod som används för att få en djupare förståelse av platsens funktion, användarnas rörelsemönster samt vilka element som finns på platsen och dess påverkan på platsen. Analysen är grundad på de fem element som Lynch (1960, s. 46–90) bygger sina teorier på.

25

Intervju

Enligt (Wikberg Nilsson 2016, s. 83) är en intervju en metod som används för att exempelvis samla information från en användare. Med en kvalitativ intervju menas att man inte styrs av något frågeformulär utan intervjun styrs av den som intervjuas för att på bästa möjliga sätt få deras egen uppfattning (Holme & Solvang, 1997, s. 99-101). En kvalitativ intervju kan ses som ett vanligt samtal mellan två personer, det är den som intervjuas som har störst påverkan och kan prata fritt inom det valda temat, det är däremot viktigt att man till slut även får svar på de frågor man har (Holme & Solvang, 1997, s. 99).

Foto och videodokumentation

Under studiens gång har processen dokumenterats med foto och videoklipp, detta har varit till stor hjälp då det har fångat upp vissa detaljer som jag på plats inte lagt märke till. Det har också hjälpt mig att komma ihåg viktiga delar som inte kunnat antecknats.

Moodboard

Hanington (2018, s.14) beskriver att en moodboard används för att lättare kunna förmedla sina mål, tankar och känslor genom en visuell artefakt. Denna metod kan hjälpa till att minska sina begränsningar och kunna få ut samt förmedla sina tankar och idéer.

26

Metodkritik och etiska aspekter

En observation som sker utan att de som observeras är medvetna om att de blir studerade kan gå emot vissa etiska aspekter, men i den här studien anser jag att det bästa sättet att se hur användaren använder platsen idag är genom att studera dem utan deras medvetenhet. Detta för att få fram så verklig information som möjligt samt även minska risken för att fånga deras uppmärksamhet. Det är även forskarens ansvar att se till att ingens identitet kan avslöjas genom studien, vilket man inte kan göra i mina metoder då jag inte beskriver den enskilda individen.

Inför varje intervju har det tydligt framgått vem jag är, vad intervjun går ut på samt vad arbetet handlar om och till vilket syfte intervjun skulle genomföras. Det har även varit helt frivilligt att delta i intervjun samt tillåtet att avbryta så fort man vill. Intervjun genomfördes på 10 stycken personer vilket kan anses som ett fåtal

personer, men med tanke på den variation av ålder, kön och erfarenheter på de som intervjuades tyckte jag att det gav ett användbart och trovärdigt resultat.

27

Resultat och analys

Rumslig analys

Syftet med den rumsliga analysen i denna studie är att undersöka och få en inblick i hur de utvalda områdena i Eskilstuna används idag samt undersöka vad de olika områdena kommunicerar för information till användaren. Denna typ av analys har under studiens gång används ett flertal gånger för att undersöka de olika områdena vid olika tidpunkter, dagar samt olika väderslag.

De dagar analysen genomfördes var måndagen den 20 april 2020 klockan 18:30-19:00, onsdagen den 20 maj 2020 klockan 14:00-14:30, tisdagen den 2 juni 2020 klockan 08:00-08:30 samt klockan 12:00-12:30 och den 9 juli 2020 klockan 16:00-16:30.

De rumsliga analyserna omfattar en beskrivning av hur områdena ser ut idag samt vilken upplevelse och känsla områdena ger. Här nedan presenteras några

fotografier som är tagna från dessa områden.

Mälardalens högskola

28

Figur 9: Bilder på Mälardalens högskola från olika vinklar.

Framför Mälardalens högskola möts man av den trafikerade vägen Hamngatan samt en parkering och en stor grusplan som gränsar till Strömsholmen. Platsen framför högskolan är den plats som har haft högst aktivitet av de olika områdena som studerats i detta arbete. Det är här flest personer passerar med bil, cykel och till fots. I detta område är det bris på wayshowingsystem, det vill säga att det knappt inte finns några skyltar eller karor som förmedlar någon information till användarna. Högskolan med sin mäktiga utformning tar plats i området men den närliggande miljön passar inte in och upplevs tråkig och ostrukturerad. Området kring högskolan lyfter inte fram högskolans fulla potential.

29 Strömsholmen

Figur 10: Bilder från Strömsholmen i Eskilstuna.

Strömsholmen lyfter inte fram och erbjuder inte frivilliga och sociala aktiviteter, det är en öppen parkliknande grönyta med grusgångar längst Eskilstuna ån. Parken har höga träd, buskar och stora gräsytor. Längst grusgångarna finns det

sittmöjligheter i form av traditionella parkbänkar och det finns även belysning placerad med jämna mellanrum. Utifrån analysen kunde man se att platsen inte har jättehög aktivitet idag. Den grusade delen är den del av Strömsholmen som haft störst fokus i arbetet eftersom det visat sig vara den delen som har minst aktivitet.

30 Munktellstaden

Figur 11: Bilder från Munktellstaden i Eskilstuna.

I Munktellstaden möts man av industriell karaktär med tegel, korten plåt, trä och växtlighet. Området erbjuder många sportiga och kulturella aktiviteter i form av idrottsarenor, badhus, museum, gym, minigolf med mera. Platsen är uppbyggd med

31

asfalterade ytor i olika nivåer och korten plåt som bryter av och skapar riktningar. Här finns det också många olika sittmöjligheter i form av kuber i korten plåt, bänkar av trä och bryggor längst med ån. Aktiviteten i Munktellstaden är relativt hög och det vistas många i detta område. Det finns även ett större utbud av wayshowing system i Munktellstaden jämfört med de andra områdena, här finns det bland annat en karta som visar vad det är för verksamheter och aktiviteter i byggnaderna. Denna karta lyfter dock inte upp Mälardalens högskola vilket jag anser borde vara en väldigt viktig del att lyfta fram i staden.

Observation

I samband med de rumsliga analyserna genomfördes också en observation den 20 april 2020 klockan 19:00-20:00 samt den 2 juni klockan 07:00- 08:00 och klockan 12:30-13:00 samma dag, för att samla in data om hur rörelsemönstret ser ut samt hur användaren beter sig i verkliga situationer, det vill säga att observationen skedde i situationer som hade ägt rum oavsett ifall undersökningen genomförts eller ej (Denscombe 2016, s. 297). För att få fram så bra data som möjligt valdes platsen, där jag som observatör skulle observera ifrån, ut väldigt noga. För att smälta in så bra som möjligt i miljön som observerades valde jag att placera mig i en bil. På platsen fanns det redan ett flertal bilar parkerade och från bilrutan där jag parkerat kunde jag ha uppsikt över hela området, jag kunde även diskret ha datorn i knät och anteckna utan att det väckte större uppmärksamhet.

Här observerades hela området från tre olika punkter där gående, cyklister och bilister studerades. Hela området inkluderar Mälardalens högskola, Strömsholmen och Munktellstaden, se figur 6.

32

Figur 12: Karta som visualiserar gående, bilar och cyklars rörelsemönster.

33

Här konstaterades det att de flesta som passerade området var gående, ett fåtal passerade med cykel men ingen passerade genom dessa områdena med bil, då biltrafik genom områdena är förbjudet. För att studera användaren mer utförligt gjordes en till observation den 2 juni klockan 07:00-08:00 och klockan 12:30-13:00 i det avgränsade området. Denna observation resulterade i att de personer som passerar området gjorde det på grund av nödvändiga aktiviteter, många hade någon form av större väska eller ryggsäck på sig och var troligtvis på väg till sina arbeten. Ett fåtal personer hade träningskläder på sig och var troligtvis på väg till eller från träningen. Så de slutsatser som kommit fram från observationen är att de som vistas i det studerade området främst är medelålders människor som använder platsen som förbipassage till och från arbetet eller till och från träningen. Området används i stort sett enbart till de nödvändiga aktiviteterna och brister lite på de sociala och frivilliga aktiviteterna (Gehl, 2011, s. 9-12). Vilket innebär att området idag inte används av så många. De vägar som bilar och cyklister passerar är främst Hamngatan men också Strandgatan, Västra storgatan och Eleonoragatan.

Notationsanalys

En notationsanalys genomfördes måndagen den 1 juni 2020 klockan 10:00-12:00 för att kartlägga det studerade området samt få en djupare förståelse av

användarnas rörelsemönster. Analysen är grundad på de fem element som Lynch (1960, s. 46–90) bygger sina teorier på, det vill säga att jag studerade området och placerade ut stråk, barriärer, knytpunkter, distrikt och landmärken. Innan analysen genomfördes skissades kartor över området upp för att göra det lättare att placera ut de olika elementen samt tydligare kunna se hur de olika elementen påverkar

34

Figur 14: Karta med Lynchs notationssymboler.

35

Utifrån notationsanalysen kunde området kartläggas samt identifiera områdets barriärer, stråk, landmärken, knytpunkter och distrikt, se figur 8 och 9. Genom denna kartläggning kunde man även få en större förståelse över rörelsemönstret och den upplevelse områdena ger. De barriärer som Eskilstuna ån och Hamngatan ger påverkar rörelsemönstret genom att människor inte kan ta sig över till området på norr direkt från centrum utan man måste antingen gå runt över Nybrogatan, Faktorigatan eller Strömsholmen.

Byggnaderna längst Strömsholmen är omringade av ett högt staket/stängsel vilket också kan upplevas som en barriär och kommunicera privat område och att det bara är vissa personer som får passera. Detta bekräftades även under intervjun då

intervjuperson A beskriver att hen inte hade varit 100% säker på att man fick passera genom grinden. Intervjuperson A beskrev också att hen inte visste om grinden alltid är öppen, det vill säga kommer grinden vara stängd nästa gång jag ska passera.

36

Figur 17: Bilder på barriärer i det studerade området.

De stråk som identifierades är runt Strömsholmen, mellan byggnaderna och längs Eskilstuna ån. De landmärken som identifierades (se figur 14) är främst

Klosterkyrka som i stort sätt kan ses från hela stan, Eskilstuna ån som man kan följa runt staden och sedan Mälardalens högskola samt stadsmuseet. Den upplevelse man får när man besöker det studerade området är att man möts av väldigt många barriärer som avgränsar de olika områdena från varandra samt att det inte heller finns något tydligt wayshowingsystem eller stråk att följa, detta leder till stor förvirring och gör det svårt att navigera sig i området.

37

Intervju

Intervjun gick ut på att få en djupare förståelse över hur målgruppen ser på platsen idag samt även bjuda in användarens synpunkter på hur de tycker platsen skulle kunna utvecklas. Resultatet från intervjun visar på att användarna tycker att platsen idag är tråkig, de upplever att platsen endast används som en parkeringsplats och att det inte är en naturlig väg att gå för att ta sig till Munktellstaden. En av

personerna som intervjuades sa även att hen inte använt denna väg tidigare då hen trott att det varit ett privat område på grund av inhägnaden. Alla var positivt inställda på att det finns planer på att utveckla detta område och ser fram emot denna förändring. Sammanlagt var det 10 stycken personer som blev intervjuade under processen. Intervjuerna antecknades med papper och penna under samtalets gång och skrevs sedan rent senare samma dag på en dator. Se bilaga i slutet av rapporten.

Karta med upplevelsebubblor

De upplevelser man får när man besöker de studerade områdena har valts att visualiseras genom upplevelsebubblor.

38

Figur 19: Bilder på de markerade platser med upplevelsebubblor.

På plats 1 upplevs platsen otrygg och öppen, man fäster bland annat blicken på den smala övergången till Strömsholmen. Denna plats kan upplevas otrygg då staketet mellan övergången och ån är trasigt och ersatts av ett byggstaket, några

betongsuggor och en stor sten. Det ger ingen positiv och inbjudande känsla och det kan leda till att man undviker platsen. Området är inhägnat och skapar en barriär. På plats två får man en känsla av en lång korridor eftersom vägen är väldigt smal och avlång och byggnaden intill sträcker sig hela vägen bort. Längst bort kan man se att det finns en stor grind vilket gör att det skapas en osäkerhet då man inte vet ifall man får passera genom den. Mellan plats 1 och 2 är det en stor grusplan som delvis används som parkering, vilket påverkar rörelsemönstret.

39

Figur 21: Bilder från plats 1 på övergången, det trasiga staketet, grinden och parkeringen.

40

Figur 23: Bilder på de markerade platser med upplevelsebubblor.

Det som upplevs mest positivt och inbjudande på både plats 1 och 2 är de träd och planteringar som finns i områdena. Växtligheten gör att platsen upplevs lite mer behaglig, trevlig och ljusare. Detta är dock något som är årstidsanpassat, på senhösten och vintern när allt generellt är grått och trist kommer troligtvis den tråkiga och otrygga känslan att förstärkas.

41

Designprocess

Designprocessen har för min del utgått från mina tidigare erfarenheter som

Informationsdesignstudent samt även den designprocess som Wikberg Nilsson et.al (2016) beskriver i sin bok. Processen har delats in i fyra olika faser,

planeringsfasen, datainsamlingsfasen, idé och visualiseringsfasen samt utvärderingsfasen, detta förstås bättre genom figur 24.

Figur 24: Visualisering av designprocessen skapad av Alicia Fundberg.

Den första fasen i designprocessen handlade om att göra upp en plan för projektet, hur lång tid projektet beräknades ta samt viktiga deadlinedatum. I denna fas formulerades även den första frågeställningen och ett informationsdesignproblem definierades. I datainsamlingsfasen samlades all data in genom inläsning av teori och utförandet av valda metoder. De metoder som användes var bland annat rumslig analys, observation och notationsanalys, dessa metoder hjälpte mig att få en förståelse över platsen, vad platsen förmedlar för information, hur platsen används och upplevs. En annan metod som användes var intervju, här sattes användaren i centrum och jag fick en förståelse för vad de hade för upplevelser i det studerade området. Teorier om människans aktivitet i stadsrummet,

orienterbarhet, rumsupplevelser, pop-out, wayshoeing och wayfinding har haft stor betydelse tillsammans med resultatet från metoderna. Det var genom denna fas som behovet och omfattningen av problemet kunde identifieras och jag fick en större förståelse över vilka användarna var. Denna fas var även den delen av processen som tog längst tid att genomföra.

42

När datainsamlingsfasen var analyserad och klar ledde den vidare till idé och visualiseringsfasen, här började skapandet av skisser och visualiseringen av de idéer och lösningar som fanns på problemet. Idéerna växte fram under besöken av de olika områdena, jag ville lyfta fram områdenas olika karaktärsdrag samt försöka få bort de mentala barriärer i området som användarna upplevde. Skissandet bestod i början främst av att försöka få ihop den råa industriella arkitekturen från

Munktellstaden, grönskan på Strömsholmen och med Mälardalens högskolas nya moderna stil där de även valt att behålla delar av det gamla Funkisbadhuset. För att lättare få fram denna stil skapades en moodboard med hjälp av färger, bilder och olika material.

Moodboard

43

Hanington (2018, s.14) beskriver att en moodboard används för lättare kunna förmedla sina mål, tankar och känslor genom en visuell artefakt. Moodboarden i

Figur 25 hjälpte till att visualisera de tankar och idéer kring att få ihop en bra

blandning av material, karaktär och känsla till gestaltningsförslaget, för att på så sätt kunna skapa ett gestaltningsförslag som sammanlänkar och lyfter fram viktiga delar från de olika områdena. Den orangea färgen som valts är främst från

Mälardalens högskolas logga men som även knyter ann med det orange/röda teglet i Munktellstaden. Materialen som är tänkt att användas i gestaltningsförslaget är korten plåt, betong och tegel för att lyfta fram lite av den industriella stilen från Munktellstaden. Bilder på växlighet finns med i moodboarden då det genom upplevelsebubblorna framkom att växtlighet och planteringar var något man la märke till och det skapades en mycket mer behagligare känsla, speciellt i kontrast till den lite mer fyrkantiga, hårda och råa industriella stilen.

Figur 26: Bilder på tidiga skisser av kartans utformning.

Till en början skedde mycket av skissandet analogt men som övergick till digitala visualiseringar i slutet av denna fas. Genom skisserna och de digitala

visualiseringarna kunde jag med hjälp av kurskamrater, användare och handledare få feedback på dessa.

44

I den sista fasen kunde jag utifrån resultatet från de tidigare faserna fokusera på de visualiseringar som utsetts som bäst och börja skapa det slutliga resultatet. Här utsågs även en lämplig plats att placera slutdesignen på.

Figur 27: Designen som utsågs som best.

Figur 27 visar den skiss som utsågs som den lämpligaste designen, denna design utvecklades och nedan i figur 28 visas hur utformningen inspirerats av olika element i det studerade området.

45

Gestaltningsförslag

Med en utgångspunkt från tidigare presenterade teorier och resultat från metoder och analyser har ett gestaltningsförslag tagits fram, med syfte att sammanlänka olika områden i Eskilstuna samt underlätta navigeringen i det studerade området. Gestaltningsförslaget är grundat på det som identifierats under designprocessen och begränsats till det avgränsade området för att tydligare kunna visa hur detta

wayfindingsystem kan fungera i den verkliga miljön. Tanken är dock att detta wayfindingsystem ska kunna appliceras på flera ställen i Eskilstuna.

Gestaltningsförslaget består av en karta med piktogram som ska föreställa viktiga landmärken i Eskilstuna och som gör att man kan få en helhetsblick över området samt en förståelse för var man befinner sig. Kartan ska göra det möjligt att

tydliggöra sammanlänkningarna mellan de olika stadsdelarna och uppmuntra användaren att till fots upptäcka intressanta delar av staden. För att underlätta navigeringen ytterligare kommer kompletterande artefakter som vägpekare, sittkuber och planteringslådor finnas längst stråket. Dessa artefakter ska förstärka samhörigheten mellan de olika områdena och tas upp av färger, material och genom växter.

46

Kartor för orientering

Fokus har varit att ta fram ett wayfindingsystem som är oberoende av om du känner till platsen sen tidigare eller om du är en förstagångsbesökare. Kartans syfte är att fungera som ett hjälpmedel för användaren att tydliggöra sammanlänkningen mellan de olika områdena och uppmuntra till rörelseaktivitet samt väcka ett intresse att upptäcka dessa områden. Kartor är enligt Mollerup (2013, s. 30) ett bra verktyg då de kan ge en bild av verkligheten och på så sätt underlätta samt ge stöd i

användarens navigering och orientering. Eftersom den primära målgruppen i denna studie är studenter, lärare, forskare och andra verksamma på Mälardalens högskola har kartans utformning och innehåll varit baserat på just detta, men det hindrar ingen icke studerande att förstå eller använda sig av kartan. Men för att studenter, lärare, forskare och andra verksamma på Mälardalens högskola ska ta del av detta är till exempel färgerna och formspråket liknande det som Mälardalens högskola brukar använda sig av. Varför det landade i att ta fram ett kartsystem i

gestaltningsförslaget var främst för att det visade sig vara det wayfindingsystem som användarna kände sig mest bekväma med att använda för att navigera sig. Kartans utformning

Kartan består av en illustrerad bild över det studerade området i Eskilstuna med piktogram på några av stadens landmärken samt på några av rörelseaktiviteterna man kan utföra på platsen.Piktogram är enligt Mollerup (2013) en form av grafiska element med symboler som ska föreställa en idé, objekt, funktion eller situation genom visuell likhet.Kartans färg grundar sig på Mälardalens högskolas grafiska form för att användaren ska dra koppling till att det är något som tillhör skolan. Färgerna som används i kartan är grön, blå, orange, röd och olika nyanser av grått, alla dessa färger fungerar bra ihop med varandra och speglar Mälardalens

högskolas grafiska form.

Figur 30: Färgerna som använts i kartan.

Dessa färger möts man av i högskolans fysiska lokaler i form av inredning, väggfärg och golvmaterial men också digitalt på deras webbsida, vilket gör att kartan associeras och lättare kopplas ihop med Mälardalens högskola.

47

Enligt Fridell Anter & Klarén (2014) är dessa färger tillräckligt synliga och gör det lätt att även se dem från långt avstånd utan att de blir allt för skrikiga. Dock är den röda och den orangea färgen i kombination med de lite ljusare nyanserna

utstickande och skapar en pop-out effekt (Ware, 2008, s. 29). Detta för att uppmärksamma vart besökaren befinner i förhållande till kartan samt tydligare kunna visualisera vart stråket går. Were (2008) beskriver pop-out effekten som något som sker när exempelvis en färg, storlek eller en rörelse särskiljer eller sticker ut från dess omgivning.

I kartan finns det även piktogram som är handritade för att ge en mer lekfull effekt och syftar till att användaren lättare ska kunna förstå, föreställa och få en

helhetsbild av staden och dess aktiviteter.

48

Kartan är i sin tur placerad på en artefakt som är uppbyggd av kuber, formen är inspirerad av Mälardalens högskolas moderna byggnad. Färgerna samt

materialvalen i artefakten är grundad på det som framkommit i designprocessen.

Figur 32: Gestaltningsförslag på kartan.

Kartan samt vägpekarna är belysta med spottar vilket gör att de även syns bra i mörker. Belysningen hjälper till att skapa en tryggare och mer inbjudande miljö att vistas i. Kuberna kring kartan är transparanta vilket skapar en trygghetskänsla eftersom användaren kan se vad som händer bakom. På baksidan av kartan är det tänkt att det ska finnas information om områdena, detta för att kunna skapa en inbjudande känsla även om man kommer från andra hållet. Informationen skulle t.ex kunna handla om de olika områdenas historia för att kunna knyta ihop dessa områden ännu mer.

49 Kartans placering

Kartans placering är baserat på resultatet från mina metoder och teorier. Kartan är tänkt att placeras mittemot Mälardalens högskolas huvudentré där övergången över Hamngatan till Strömsholmen sker. Det kommer vara startpunkten på stråket som visualiserar sammanlänkningen mellan de olika områdena, det är även här

Eskilstuna kommun har planer på att skapa en ny mötesplats som gör att kartans placering blir som en entré för detta.

50

Figur 34: Karta som visualiserar gående, bilar och cyklars nya rörelsemönster.

51

Genom att välja denna placering kommer rörelsemönstret att förändras, kartan och artefakterna förmedlar och skapar en rörelseriktning från Mälardalens högskola vid Hamngatan vidare över Strömsholmen till Munktellstaden. Rörelsemönstret

kommer även flöda från motsatt riktning alltså från Munktellstaden via

Strömsholmen till Mälardalens högskola. Genom att upprepa artefakterna längst stråket och göra dem synliga i båda riktningarna underlättar man användarens home coming process (Mollerup 2013).

52

Figur 37: Gestaltningsförslaget placerad i riktning från Munktellstaden utanför Clarion Collection Hotell Bolinder Munktell.

Figur 38: Gestaltningsförslaget placerad i riktning från Munktellstaden utanför Clarion Collection Hotell Bolinder Munktell i mörker.

53

Figur 39: Eskilstuna kommuns planer framför högskolan där jag applicerat mitt gestaltningsförslag. (Stadsutveckling Eskilstuna kommun, 2019)

I och med att det även finns planer för en ny mötesplats innebär det att ett flertal studenter samt även andra besökare kommer vistas på platsen och skapa sociala aktiviteter. Så genom att placera kartan i närheten till den nya mötesplatsen

kommer det troligtvis leda till att fler kommer ta del av kartan och innebära att fler förhoppningsvis blir nyfikna att ta del av Eskilstunas andra områden. Det innebär också att allt fler frivilliga samt sociala aktiviteter kommer ske på platsen då dessa aktiviteter enligt Gehl (2011) endast uppstår när den offentliga miljön bjuder in till dessa aktiviteter och när det är flera människor som befinner sig på platsen

samtidigt. Att få ökad aktivitet kring Strömsholmen kan bidra till att Strömsholmen skapar en ny knytpunkt i staden, där människor passerar men också väljer att stanna kvar på platsen, detta kommer göra att sammanlänkningen mellan de olika områdena som studerats i detta arbete kommer bli tydligare och känslan av barriärer kommer minimeras.

54 Artefakter

Som komplement till kartan har artefakter längs med stråket tagits fram för att förstärka samhörigheten mellan områdena. Dessa artefakter har placerats ut vid platser där det uppstår vägval för användaren och för att förhindra osäkerhet och förvirring. Artefakternas färg, form och material är en mix av de olika områdenas design, arkitektur och karaktär.

55

Figur 41: Artefakterna placerat vid Strömsholmen.

I figur 41 har sittkuber placerats kring det höga staketet för att exkludera den känsla av barriärer som intervjupersonerna upplevde. Sittkuberna tillsammans med planteringslådorna och vägpekaren skapar en mer inbjudande känsla, de knyter ihop de olika områdena med hjälp av att färg, form och information upprepas längst med hela stråket och skapar på så sätt en gemensam karaktär. Att skapa en offentlig plats där människor väljer att vistas på menar Gehl (2011) bjuder in till sociala- och frivilliga aktiviteter i stadsrummet och leder i sin tur till ett ökat rörelsemönster.

56

Figur 42 och 43: Artefakternas placerade längst med stråket från två olika riktningar.

I figur 42 och 43 kan man se artefakterna från två olika håll. Längst med hela stråket har strategin om home coming använts. Home coming är en strategi inom route following som innebär den process att hitta tillbaka till den punkt man en gång startade ifrån. I stråket ska man oavsett vilken riktning man rör sig i känna att man enkelt kan hitta tillbaka till startpunkten, detta med hjälp av kartor samt vägpekare som finns placerade vid de platser där det uppstår vägval.

57

Figur 45: Förlag på artefakternas placering.

Upplevelser

Genom att addera gestaltningsförslaget i det studerade området skapas nya upplevelser. Kartan väcker uppmärksamhet både dag och kvällstid med dess storlek, färg och belysning. Kartan och artefakterna skapar tillsammans en tydligare riktning för användaren att följa och platsen upplevs mer trygg och inbjudande, till skillnad från resultatet från de tidigare observationerna och intervjuerna som visade att platsen upplevdes otrygg och tråkig.

58

Figur 46: Karta med upplevelsebubblor som gestaltningsförslaget skapar.

Figur 47: Skillnaden mellan de första upplevelserna och gestaltningsförslagets upplevelser.

59

Figur 48: Karta med knytpunkter, landmärken och barriärer före gestaltningsförslaget.

Figur 49: Karta med knytpunkter, landmärken och barriärer med gestaltningsförslaget.

60

Figur 50: Karta som visualiserar sociala-, frivilliga- och nödvändiga aktiviteter utan gestaltningsförslaget.

Figur 51: Karta som visualiserar sociala-, frivilliga- och nödvändiga aktiviteter med gestaltningsförslaget.

61

Slutsats och diskussion

Syftet med detta arbete var att undersöka hur det går att tydliggöra förbindelserna mellan Mälardalens högskola via Strömsholmen till Munktellstaden i Eskilstuna med hjälp av ett wayfindingsystem. Målet var att ta fram ett gestaltningsförslag på ett stråk som knyter samman olika delar av staden Eskilstuna och bidra till ett ökat rörelsemönster och skapa sociala mötesplatser. Den primära målgruppen i arbetet har varit studenter, lärare, forskare och andra verksamma på Mälardalens. Genom de teorier och metoder som utförts under processens gång kunde det konstateras att sammanlänkningen mellan de studerade områdena var bristfälliga. Delvis på grund av att områdena är omringade av olika slags barriärer som förhindrar användaren att ta del av platserna samt bristfällig vägledning som enligt teorier visar på att användarens navigering försvåras. Kommentarer från intervjuerna visade på att även miljön kring Stömsholmen inte bjuder in till de sociala och de frivilliga aktiviteterna. Allt detta påverkar vilka upplevelser vi människor får samt vart vi väljer att passera, vilka platser vi väljer att stanna kvar på samt hur vi väljer att socialisera oss i miljön.

Den slutliga gestaltningen som togs fram är ett förslag på hur man kan tydliggöra förbindelserna mellan Mälardalens högskola via Strömsholmen till Munktellstaden i Eskilstuna och öka målgruppens rörelseaktivitet. Detta genom en karta som visualiserar de stråk som sammanlänkar alla de olika områdena som studerats i arbetet samt med hjälp av kompletterande artefakter. Gestaltningsförslaget är grundat och skapat utifrån teorier och resultat från metoder, gestaltningsförslaget skapar exempelvis track following då användaren får följa synliga spår i form av vägpekare, kartor och andra artefakter som hjälper användaren att navigera. Strategier som home coming har också tagits hänsyn till genom att tänka på hur gestaltningsförslaget upplevs från olika riktningar eftersom Mollerup (2013) menar att vi upplever en rutt olika beroende på vilken riktning vi rör oss i. I kartan lyft strategierna om map reading och compassing fram då användaren med hjälp av kartan både kan identifiera sin nuvarande position i relation till destinationen samt ge en bild av verkligheten och på så sätt underlätta och ge stöd i orienteringen

62

Så genom att tydliggöra sammanlänkningen mellan de olika områdena genom ett wayfindingsystem kan användaren lättare navigera sig, ta sig fram och ta del av dessa områden. Kartan kommunicerar tillgänglighet till användaren och minimerar känslan av barriärer, detta kommer leda till att fler väljer att vistas i de olika områdena och skapa både frivilliga och sociala aktiviteter. Genom att få målgruppen att ta del av gestaltningsförslaget kan även detta leda till positiva hälsoeffekter hos målgruppen. Folkälsomyndighetens (2019) studie visar på att människan idag rör sig allt mindre och att det därför är extra viktigt att försöka stimulera till att ge större förutsättningar till mer aktivitet och rörelse, så genom att tydliggöra ett stråk som sammanlänkar stadens områden i kombination med mötesplatsen kan alltså målgruppens rörelseaktivitet öka och leda till stora skillnader för målgruppens hälsa (Folkhälsomyndigheten, 2019, s. 14). Flera studier visar också på att fysisk aktivitet har många positiva hälsoeffekter, genom kontinuerlig aktivitet som att röra på sig bidrar till en ökad kreativitet, bättre minne samt även bättre koncentration (Hansen, 2016).Vilket i det här fallet skulle

innebära att målgruppen skulle kunna prestera bättre och få bättre hälsa.

Genom att använda visualiseringar och piktogram i wayfindingsystem kan fler ta del av kartan, personer som kanske inte kan språket kommer sannolikt fortfarande förstå och kunna tolka kartan med hjälp av piktogrammen.

Att tydliggöra och visualisera vad Eskilstuna som stad erbjuder för aktiviteter genom ett kartsystem kommer troligtvis leda till ett ökat intresse att besöka dessa områden vilket även kommer stärka Eskilstuna kommuns visioner.

63

Källförteckning

Tryckte källor

Branzell, Arne. (1976). Att notera rumsupplevelser. Libertryck: Stockholm. ISBN: 915402524

Branzell, Arne. (1995) Något om O… Liten skissbok om det upplevda rummet. Göteborg: Chalmers tekniska högskola.

Ching, Frank & Binggeli, Corky. (2012). Interior design illustrated. 3. ed. Denscome, Martyn (2016) Forskningshandboken - För småskaliga

forskningsprojekt inom samhällsvetenskaparen. Tredje upplagan. Lund,

studentlitteratur AB.

Fridell Anter, K., Klarén, U. (2014). Färg & Ljus – För människan i rummet. Halmstad: Bulls Graphics AB

Gehl, Jan (2011). Life between building: Using Public Space. Washington, DC: Island Press.

Hansen, Anders (2016). Hjärnstark: Hur motion och träning stärker din hjärna. Fitnessförlaget. ISBN: 9789173630788

Hannington, B. Martin, B. (2018). The pocket Universal methods of design. Beverly: Rockpot publisher. ISBN: 978-1-63159-374-1

Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn. (1997). Forskningsmetodik: om

kvalitativa och kvantitativa metoder. 2., [rev. och utök.] uppl. Lund:

Studentlitteratur

Lynch Kevin (1960) The image of the city. Massachusetts, The MIT Press. 64 Mollerup, Per (2013) Wayshowing < Wayfinding – Basic & Interactive. Amsterdam: BIS publishers

Mollerup, Per (2005). Wayshowing: A guide to Environmental Signage; Principles

64

Were, Colin (2008). Visual thinking for design. Burlington, Mass: Morgan Kaufmann. ISBN: 978-91-44-10885-8.

Wikberg Nilsson, Ericsson, Törlind. (2016) Design: process och metod (upplaga 1:3) Lund: Författarna och Studentlitteratur.