Gatstensprovvägen Sanna - Hinsholmen

S T A T E N S

V Ä G I N S T I T U T

S T O C K H O L M

M E D D E L A N D E 6 l

GATSTENSPROVVÄGEN

SANNA— HINSHOLMEN

Sett Paving Test Road Sanna— Hinsholmen

A V

F Ö R T E C K N I N G Ö V E R

PUBLIKATIONER FRÅN SVENSKA V Ä G IN STITUTET

OCH STATENS V Ä G IN STITU T

M e d d e l a n d e n .

S v e n s k a V ä g i n s t i t u t e t .

1. F ö rs la g t ill v ä g n o m e n k la tu r . D e l I. A llm ä n n a b e n ä m n in g a r sam t s p e c ie lla b e n ä m ­ n in g a r f ö r u n d e rsö k n in g s- o ch u tsä ttn in g sa rb e te n , terra sserin g s- o c h b e k lä d n a d s a r -

b eten , k o n starb e te n , v ä g m a s k in e r o ch re d s k a p sam t v ä g m ä r k e n . ( U tg å n g et) ... 1925

2. P r o to k o ll fr å n d et a v S v e n s k a V ä g in s titu te t a n o r d n a d e d isk u ssio n sm ö tet i t jä l f r å -g a n i L u le å d en 5 o c h 6 o k to b e r 1925 ... 1926

3. E rfa r e n h e te r fr å n S v e n s k a V ä g in s titu te ts tr a fik r ä k n in g a r åren 19 2 4 — 192 5, a v E . N o r d e n d a h l . . . ... 1926

4. D e l I. E r fa r e n h e te r fr å n tr a fik r ä k n in g a r i G ä v le b o r g s lä n å r 192 5 . T r a fik e n s f ö r ­ d e ln in g å v ä g n ä te ts o lik a d e la r, tr a fik m ä n g d e r m . m. D e l II. N å g r a e rfa re n h e te r rö r a n d e a n v ä n d b a rh e te n a v m asu g n sslag g f ö r v ä g ä n - d a m å l, a v E . N o r d e n d a h l. D e l I I I . V ä g b e lä g g n in g a r a v s ilik a tb e h a n d la d m a k a d a m ... 19 2 7 5. K lo r k a lc iu m o ch s u lfitlu t som d am m b in d n in g s - o c h v ä g fö r b ä ttrin g s m e d e l. E n h a n d le d n in g i a n v ä n d n in g e n a v dessa m ed el, a v A . Lager gr éen y E . N o r d e n d a h l o c h N . W ib e c k . (U tg å n g e t, se m edd . 1 4 ) ... 19 2 7 6. A u to m o b iltr a fik e n s in v e r k a n p å b y g g n a d e rs b e stån d m ed h ä n sy n s ä rs k ilt t ill b il­ rin g a rn a s b e sk a ffen h e t o ch fo r d o n e n s h a stig h e t. B ila g a : H . K reu g er: V ib ra tio n s m ä tn in g a r i N o r r k ö p in g 1 9 2 6 ... 19 2 7 7. O m m o to rfo rd o n s rö relse, sp e c ie llt i a vse e n d e p å dess sa m b a n d m ed v å g b ild n in g ­ en å v ä g a r , a v G . B lu m . ( U tg å n g et) ... 19 2 7 8. M e to d e r f ö r o ch re su lta t a v b e r g a rts p r o v n in g a r f ö r v ä g ä n d a m å l, a v R . S c h ly ter . ( U tg å n g et) ... 1928 9. P r o v v ä g e n v id B ra u n s ch w e ig . ( U tg å n g et) ... 1928 10. G a tu - o c h v ä g b e lä g g n in g a r s slirig h e t, a v E. N o r d e n d a h l. ( U tg å n g et) ... 1928 1 1 . F ö rs la g t i ll v ä g n o m e n k la tu r . D e l I I . V ä g m a te r ia l a v jo r d - o ch b e r g a r t e r ... 1928

12. U p p m ä tn in g a v o jä m n h ete n hos v ä g a rs k ö r b a n o r m ed s. k . s k ro v lig h e ts m ä ta re , a v E. N o r d e n d a h l. ( U tg å n g e t) ... 1929

13. T jä lp r o b le m e ts g ru n d fr å g o r. S a m m a n fa ttn in g a v de v ik tig a s te re su lta ten a v p å g å ­ en de u n d e rs ö k n in g a r. I. A v G . B esk o w . ( U t g å n g e t ) . . . . ... 1929

14. K lo r k a lc iu m o c h s u lfitlu t som d am m b in d n in g s- o ch v ä g fö r b ä ttr in g s m e d e l. E n h a n d le d n in g i a n v ä n d n in g e n a v dessa m ed el. A n d r a o m a rb e ta d e u p p la g a n 1929 15 . D r ä n e rin g e n s b e ty d e ls e f ö r v ä g a r n a s tjä lfö r h å lla n d e n . S a m m a n fa ttn in g a v de v i k ­ tig a ste re su lta ten a v p å g å e n d e u n d e rs ö k n in g a r. I I . A v G . B e s k o w ... 1929

16. I a k tta g e ls e r fr å n en stu d ieresa i b il gen o m D a n m a r k o c h n o rra T y s k la n d , a v E . N o r d e n d a h l ... 1929

1 7 . P r o v v ä g v id K r is tia n s ta d m e lla n R in g e lik o rs o ch v ä s tr a G ö in g e h ä ra d s g rän s p å v ä g e n K ris tia n s ta d -H ä s s le h o lm ... 1929

18. V å g b ild n in g å v ä g a r . C o rr u g a tio n s o n ro a d su rfa ces. B id r a g t i ll u tre d n in g om o r ­ sa k e rn a t ill v å g b ild n in g å v ä g a r n a , a v F r. E n b lo m o c h G . B lu m ... 1929

19. P r o v v ä g e n i G ä v l e p å v ä s tr a u t f a r t s v ä g e n ... 1929

20. V ä g s tu d ie r i D a n m a rk å r 1929, a v N . v o n M a te r n ... 1930

2 1. D e g e o lo g is k a fa k to r e r n a s b e ty d e ls e f ö r v ä g a r n a s tjä lfö r h å lla n d e n , a v G . B e sk o w 1930 22. E rfa re n h e te r fr å n p r o v v ä g a r n a å r 1929, a v N . v o n M atern . ( U tg å n g et) ... 1930

23. S v e n s k a V ä g in s titu te ts tr a fik r ä k n in g a r å r 1929, a v N . v o n M a te r n ... 1930

24. O m v ä g a r n a s b ä r ig h e t v id v a tte n ö v e r m ä ttn in g , a v G . B e s k o w ... 1930

25. O m jo rd a rte r n a s k a p illa r ite t, a v G . B e s k o w ... 1930

26. O m iso le r in g så tg ä rd e r m o t t jä ls k o tt o ch tjä ls k ju tn in g , a v G . B esk o w . (U tg å n g e t) 1930 27. N å g r a u n d e rs ö k n in g a r rö r a n d e k lo r k a lc iu m , k lo rm a g n e siu m o ch s u lfitlu t o ch d e ­

ras lä m p lig h e t som d am m b in d n in g sm ed el a v G . B esk o w o ch N . v o n M a tern . (U tg .) 1930 28. B id r a g t i ll fr å g a n o m h ö g k la s s ig a v ä g b e lä g g n in g a r i S v e r ig e , a v N . v o n M a tern 1930 29. P r o v v ä g e n v id K a lm a r . T h e e x p e rim e n ta l R o a d a t K a lm a r , a v N . v o n M a tern 193 1 30. O m v ä g a rn a s a llm ä n n a y tu p p m ju k n in g i tjä llo ssn in g e n . S o fte n in g o f R o a d s in

S p rin g , a v G . B e s k o w . . . ... 193 1 (Forts, å omslagets y.c sida.)

S T A T E N S

V Ä G I N S T I T U T

S T O C K H O L M

M E D D E L A N D E 6 1

GATSTENSPROVVÄGEN

SANNA— HINSHOLMEN

Sett Paving Test Road Sanna— Hinsholmen

A V

S T O C K H O L M 1 9 4 1

I V A R H £ G G S T R Ö M S B O K T R Y C K E R I A. B.

I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G

T a b l e o f C o n t e n t s

Sid.

Page

I n l e d n i n g ... 5 P r e f a c e . Förberedande laboratorieundersökningar ... 7 P r e lim in a r y la b o r a t o r y in v e s t ig a t io n s . G r u s f y l l d a f o g a r ... 7 J o i n t s f i l l e d w i t h s a n d . I n d r ä n k n i n g m e d a s f a l t e m u ls i o n ... 9 J o i n t s t r e a t e d w i t h b it u m in o u s e m u ls io n .

Fogfyllnad med pulverformiga bituminösa massor ... 15

J o i n t s f i l l e d w i t h p o w d e r e d b it u m in o u s c o m p o u n d s .

Fogfyllnad med gjutbara bituminösa m asso r... 1 5

J o i n t s p o u r e d w i t h b it u m in o u s c o m p o u n d s . P r o v v ä g e n S a n n a — H i n s h o l m e n ... 2 0 T e s t r o a d S a n n a — H i n s h o l m e n . Stensättningens u tfö ra n d e ... 22 M e t h o d o f p a v in g . Beskrivning av provsträckorna ... 23 D e s c r ip t io n o f t e s t s e c t io n s .

Sträcka med osorterad sten ... 23

S e c t i o n w i t h u n s o r t e d s e t ts ( 8 — 1 0 c m ) . Sättmönster ... 26 D i f f e r e n t p a t t e r n s o f s e tts . O l i k a s ä t t g r u s i g r u s f y l l d a f o g a r ... 2 9 D i f f e r e n t k in d s o f s a n d in s a n d - f i l l e d jo in t s . F o g f y l l n a d m e d m a t j o r d o c h g r ä s ... 3 0 J o i n t s f i l l e d w i t h g r a s s - s o w n s o il.

Behandling med dammbindningsmedel... 31

J o i n t s t r e a t e d w i t h d u s t - b in d e r s , e. g . o i l , c a lc iu m c h l o r i d e a n d s u l­ p h i t e w a s t e li q u o r .

Indränkning med asfaltemulsion ... 35

Indränkning med asfalttjärlösning och a sfa lttjä ra ... 38

Treatment with a composition of asphalt and tar.

Fogfyllnad med pulverformiga bituminösa m assor... 40

Joints filled with powdered bituminous compounds.

Fogfyllnad med gjutbara bituminösa massor ... 42

Joints poured with bituminous compounds.

F o g f y l l n a d m e d c e m e n t b r u k ... 4 6

Joints filled with cement-mortar.

Jämnhetsmätningar ... 49

Measurements of surface irregularities.

Kostnader ... 50

Costs.

Sam m anfattning... 59

Summary in Swedish.

Summary in English ... 64

Bilaga: Arbetsbeskrivningar till provvägen.

I N L E D N I N G

U

n d e r

VÅREN

1937 påbörjade statens väginstitut lab oratoriep rovn in gar i syfte att undersöka läm plig fo g fy lln a d till sm ågatstensbeläggningar, en fråga, som vid näm nda tidpunkt upptagits till diskussion i v å rt land. V ägin stitu tet hade fö r utförandet av dessa undersökningar erhållit ett statsanslag å kr. 6 300: — till inköp av viss utrustning.

1937 års granitutredning, som hade till u p p gift att verkställa utredning rörande befräm jande av avsättningen av den svenska stenindustrins produkter, uppdrog under år 1938 åt väginstitutet att uppgöra program till en p ro v vä g med sm ågat- stensbeläggning på vägen Sanna— H insholm en m ellan G öteborg och Långedrag. A vsik ten med denna p ro v v ä g var att undersöka olika variation er i utförandet, särskilt olika slag av fo g fylln a d .

M ed ledning av resultaten av nyssnäm nda undersökningar samt med stöd av utländska erfarenheter utarbetade vägin stitutet i juli 1938 program och arbets­ beskrivningar för p rovvägen i samråd med K u n gl. V ä g - och V atten b yggn ad s­ styrelsen. P ro vv ägen utfördes såsom statlig stensättning. Som entreprenör fö r arbetet antogs A .-B . Svenska Stenbeläggningar, K arlsham n. A rbetet påbörjades i oktober 1938 och slutfördes till största delen i oktober 1939.

I denna publikation gives dels en beskrivning av förberedande lab oratorieför- sök, dels en beskrivning av provvägens utförande.

K on trollen vid provvägsarbetet utövades av civilingenjören K je ll W estm an som väg- och vattenbyggnadsstyrelsens representant, ingenjören G . Johansson som platskon trollant och av civilingenjören A . H jelm ér som väginstitutets k o n ­ trollant. D en senare har även utarbetat detta m eddelande.

F Ö R B E R E D A N D E

L A B O R A T O R I E U N D E R S Ö K N I N G A R

G rusfyllda fogar.

I A V S I K T A T T insam la p raktiska erfarenheter om läm plig sam m ansättning a v foggrus till sm ågatstensbeläggningar, uttogs under hösten 1937 en serie p ro v ur äldre och nyare sådana beläggningar. H ä rv id antecknades beläggningarnas beskaffenhet samt alla upplysningar om de olika grussorternas läm plighet, som kunde erhållas av personer, ansvariga fö r beläggningarnas underhåll eller b y g g ­ nad. Fig. 1 visar siktku rvor fö r några typ isk a exem pel a v de uttagna proven, såväl läm pliga som oläm pliga. M ed ledning a v omdömena om dessa p rov, v ilk a dock äro rela tivt fåtaliga , har en idealku rva fö r sättgrus utarbetats, vilk en k u rv a sålunda är grundad på p raktisk erfarenhet. K u rv a n , som anges på fig. 2, avser ett sättgrus, som är lätt att arbeta med och som binder v ä l i fogarna. E tt sådant grus bör innehålla ca 10 % bindande m aterial <C 0.075 mm och ca 60 % < 1 mm samt ha en övre kornstorleksgräns av 5 å 8 mm.

P å laboratoriet ha undersökningar a v sm ågatstensbeläggningar utförts i en Boehm e-M artens’ ham m arapparat. I en stadig järnram med träbotten enligt fig. 3 och 4 utfördes en beläggning av 9 sm ågatstenar; 8 stenar kläm des fast i ramen med bultar, medan den nionde, m ittstenen, vilade på ett 3 å 4 cm tjo ckt S .V . 5204 fr å n v ä g e n H ä ls in g ­ b o r g — S o fie ro ( D r o t t ­ n in g g a ta n s n :a d el). S .V . 5205 fr å n H ä ls o v ä g e n i H ä ls in g b o r g (v id K v a r n h o lm s g a ta n ). S .V . 5206 fr å n L a n d s k r o n a v ä - gen (n ära H ä ls in g ­ b o rg ). S .V . 5207 fr å n N o r r a L å n g g a ­ ta n , L a n d s k ro n a . S .V . 5208 fr å n A r tille r ig a ta n , L a n d s k ro n a . S .V . 5210 fr å n H ä ls in g b o r g — L a n d s k ro n a (inom L u g g u d e o ch R ö n n e - bergs h ära d ). S .V . 5213 fr å n S v a lö v s v ä g e n ( v id S v a lö v ) . S .V . 5214 fr å n M u n k a r p — H ö ö r (v id M u n k a rp ). S .V . 5213 och S .V . 5214 sta r k t le r h a ltig a , de ö v r ig a n å g o t le rh a ltig a . F ig . i . K o r n s to r le k hos sä ttg ru sp ro v e r, ta g n a h östen 19 3 7.

N r i S .V . 6236 C o la s -em ulsion. » 2 S .V . 6237 V is c o la s -em ulsion. » 3 --- S .V . 6238 S p e c ia l-co lasem u lsio n . » 4 — — S .V . 6239 C o la s m ix - em ulsion. » 5 --- S .V . 6240 A k ie m u l-sion. » 6 — — S .V . 6450 Ic o b it- em ulsion. » 7 ---S .V . 6451 K o ld m e x » 8 ---S .V . 6452 K o ld m e x m ed 58 °/o a s fa lt, m ed 53 °/o a s fa lt. » 9 S .V . 6453 B itu m u ls.

F ig . 6. S am b an d m e lla n v is k o s ite te n hos o lik a em u lsio n er m ed o lik a u tsp ä d n in g sg ra d o ch k o r n ­ sto rlek e n hos de fr a k tio n e r v a r i de n e d trä n g a . (D e n o u ts p ä d d a em u lsionen

rep resen teras a v den ö v e r s ta p u n k te n a v v a r je k u r v a .)

F ig. 6. R e la tio n b etw e en v isc o s ity o f d iffe r e n t em ulsion s w ith d iffe r e n t d ilu tio n an d size o f fr a c tio n in w h ich th e y pen etrate.

— 0.125; 0. 125— °-2 5; °*2 5— °-5; 0.5— 1.0; och 1.0— 2.0 mm. D e fem sistnämnda befrias från damm genom tvättn in g. V a rje frak tio n fy lles i torrt tillstånd i en av sex ringar. R in garna strykas av, så att stenm aterialet bildar en plan ö veryta. P å denna lägges sedan m indre ringar (ca 1 mm godstjocklek, 3 cm diam eter och 5 mm höjd), v ilk a fy lla s med asfaltem ulsion. I de grövre fraktionerna tränger emulsionen ned, medan den icke förm år nedtränga i de finare, utan bildar ett b lan k t asfaltsk ik t på yta n (fig. 5). Som m ått på en emulsions nedträngningsför- m åga användes den finaste frak tio n , va ri den förm år tränga ned. Försöksm eto- diken är enkel och ger rela tiv t skarpa värden.

U ndersökningen om fattad e nio olik a em ulsionsfabrikat, vilkas vattenh alt be­ stämdes genom destillation med x y lo l. N edträn gn in gsförsök i ringar gjordes fö r varje fa b rik at med 10 olika utspädningsgrader från den outspädda emulsionen till 50 % emulsion + 5 0 % destillerat vatten. V iskositet vid 200 C i 4 mm standardviskosim eter bestämdes fö r varje undersökt blandning.

Såsom fram går av fig. 6, ökas nedträngningen med sjunkande viskositet, Var­ vid dock olika samband gälla fö r olika emulsioner. N edträngningsförm ågan är bättre fö r blandningsem ulsioner (nr 4 och 6) än fö r övriga.

A v fig. 7 fram går sam bandet m ellan viskositet och vattenhalt. M ed ökad vatten h alt minskas givetvis viskositeten. För emulsioner med stor viskositet i

F ig . 7. S am b an d m e lla n v is k o s ite t o ch v a tte n h a lt hos o lik a em u lsioner.

F ig. 7. R e la tio n b etw een v isco s ity an d w a te r -c o n ten t fo r d iffe r e n t em ulsions.

o u tsp ätt tillstånd in trä ffa r en hastig m inskning av viskositeten redan vid ringa utspädning. V id m ycket stark utspädning få sam tliga emulsioner nära lik a viskositet.

A lla undersökta emulsioner trängde outspädda ned i frak tio n 1— 2 mm, medan ingen emulsion, inte ens utspädd, förm ådde nedtränga i fra k tio n 0.075— 0.125. 1 frak tio n 0 .125— 0.25 nedträngde endast blandningsem ulsioner med mer än

10 % vattentillsats och tv å a v de undersökta van liga emulsionerna vid 50 % vatten tillsats.

N e d t r ä n g n i n g i g a t s t e n s f o g a r .

V id dessa försök användes träform ar med en inre bottenarea 24

X

24 cm och

inre höjd = 14 cm. Form arna voro tillverk ad e i tv å delar, som spikades ihop till en låda. I denna sattes 4 gatstenar på en bädd av 3 cm sättgrus. Sedan fo ­ garna väl fy llts med sättgrus och stenarna stötts med en ca 6 k g tung hamm are, indränktes fogarna med emulsion. N ä r emulsionen brutit, dock tidigast efter 2 dygn, skildes form h alvorn a från varan dra, så att tv å gatstenar blevo k v a r i varje halva. N edträngningsdjup och vid h äftn in g, såväl inom foggruset som m el­ lan foggrus och stenar, observerades, varjäm te b rottyto rn a fotograferades. V id ­ häftningen m ellan asfalt och stenm aterial kunde endast uppskattningsvis bedö­ mas, medan nedträngningen g av ett tyd lig t utslag, såsom fram går av fo to g ra ­ fierna, fig. 10— 12. D en använda emulsionen v a r a v fa b rik at Bitum uls. V id alla försök användes 2.5 kg emulsion per m 2 beläggning, så jäm nt som m öjligt fö r ­ delad över fogarna.

I början användes sättgrus av rullstengrus, men det visade sig svårt att därur utsortera alla önskade graderingar, och d ärför utfördes försöken i fortsättningen med olika fraktioner av stenmjöl. Först provades nedträngningen i torrt, tätt

.sättgrus (fig. 8) med följande resultat:

N r 1 --- S .V . 6236 C o la se m u lsio n . » 2 ---S .V . 6237 V isco la se m u lsio n . » 3 --- S .V . 6238 S p e cia lco la se m u lsio n . » 4 — — S .V . 6239 C o la sm ix e m u lsio n . » 5 --- S .V . 6240 A k ie m u lsio n . » 6 — — S .V . 6450 Ico b item u lsio n .

» 7 — • — S .V . 6 451 K o ld m e x m ed 5 8 % a s fa lt. » 8 S .V . 6452 K o ld m e x m ed 5 3 % a s fa lt.

F ig . 8. S ik tk u r v o r f ö r tä ta sättg ru s.

Fig. 8. G ra din gs o f den se p a v in g -sa n d .

Fi^. 9. S iktkurvor fö r öppna sättgrus.

Fig. 9. Gradings of open paving-sand.

F ra ktio n

m m N e d trä n g n in g

o— 2 ... o b etyd lig (ca 1/2 mm) o — 4 ... o betyd lig

o— 8 ... m ycket ojäm n o— 11 ... m ycket ojäm n

A v försöken fram gick, att emulsionen i allm änhet endast obetyd ligt trängde ner i gruset, men att den, om sättgrusets övre kornstorleksgräns va r större än 4 mm, hade tendens att genom bryta gruslagret på ett få ta l ställen och där tränga djupt ner i stenm aterialet, ibland ända ner under stenarna, m edan större delen a v fogens ö ve ry ta endast va r täck t av en tunn asfalthud. T ä ta sättgrus synas alltså inte va ra läm pliga vid indränkning med emulsion.

Försök med torrt, öppet sättgrus (fig. 9) utfördes med följand e resultat: F raktio n m m N e d trä n g n in g 0.5— 2 ... ca 2 cm, jämn 0.5— 4 ... 2— 5 cm, täm l. ojäm n 0.5— 5 ... 3— 4 cm, täm l. ojäm n 1— 4 ... 2— 13 cm, m ycket ojäm n 1 — 5 ... m ycket ojämn.

A v dessa grussorter g av 0.5 — 5 mm det bästa resultatet, men nedträngningen v a r inte så jäm n, som hade v a rit önskvärt. V id sättgrus av m ycket öppen typ (undre kornstorlek ^ 1 mm) erhölls ojäm n nedträngning av samma slag som v id täta sättgrus med hög övre kornstorleksgräns.

V id h äftn in gen m ellan asfalt och stenm aterial v ar v id alla hittills näm nda fö r­ sök någorlunda tillfredsställande, men inte bra.

V id försök med fu ktig t sättgrus (ca 5 % vattenhalt) erhölls jäm nare och större nedträngning än fö r samma sättgrus i torrt tillstånd. V id h äftn in gen blev emel­ lertid m ycket dålig. In dränkning utfördes d ärfö r i stället med utspädd emulsion

och torrt sättgrus 0.5— 5 mm. V id 5 % vatten tillsats till emulsionen erhölls

täm ligen jäm n nedträngning till 3— 4 cm djup och täm ligen god vid h äftn in g (fig. 10).

A v de undersökta sättgrusen har alltså 0.5— 5 mm visat sig läm pligast, men svårigheten att erhålla jämn nedträngning till önskat djup är påtaglig. Försök gjordes d ärför med fogar, vilkas övre del till 3 å 4 cm djup voro fy lld a med finm akadam 2— 5 mm, medan det underliggande sättgruset va r tätt. H ä rv id trängde emulsionen fullstän digt ner i finm akadam lagret (fig. 11), men sam m an­ hållningen inom detta lager blev ej så bra som önskvärt.

F ig . 10. B e lä g g n in g m ed ö p ­ p e t sättg ru s 0.5— 5 m m , in ­ d rä n k t m ed em ulsion, u t­ sp ä d d m ed 5 °/o v a tte n . T ä m lig e n jäm n n e d tr ä n g ­ n in g till 3 å 4 cm d jup . F ig . 11 . B e lä g g n in g m ed t ä tt sättg ru s i b o tten o ch i f o ­ ga rn as ö v re d el e tt la g e r fin m a k a d a m 2— 5 m m , in ­ d rä n k t m ed o u tsp ä d d em u l­ sion. E m u lsio n en h a r trä n g t

ner gen om h ela det ö p p n a la g re t.

F ig . 12. B e lä g g n in g m ed ö p ­

p e t sä ttg ru s 0.5— 5 m m,

b e h a n d la d m ed k a lk m jö lk 1: 20 f ö r ern åen d e a v b ä ttre v id h ä ftn in g , o ch d ä r e fte r in ­ d r ä n k t m ed em u lsion. N e d ­ trä n g n in g e n b le v m y c k e t

o jäm n .

F ig . 10, 11 och 12. N e d tr ä n g n in g s fö r s ö k m ed em u lsion i g a tsten sfo g a r, f y l l d a m ed o lik a sättg ru s.

Fig. i o y 1 1 and 12. P e n e tra tio n o f em ulsion in jo in ts , b etw een setts f ill e d w ith d iffe r e n t k in d s o f sand.

F ö r s ö k a t t f ö r b ä t t r a v i d h ä f t n i n g e n .

Såsom fram går av det föregående, var vidhäftn in gen m ellan bindem edlet och gatstenen och i massan icke fullgod. M ed anledning h ärav gjordes en del försök i syfte att fö rb ättra vidhäftn ingen.

Dessa försök utfördes först med R iedel-W ebers kokprov. Som bindem edel an­ vändes bl. a. asfaltlösning, och stenm aterialet utgjordes a v stenmjöl av granit. V id försöken tillsattes torrsläckt k alk ,k a lk sten sfiller eller cement till bindem edlet. H ä rv id erhölls ingen eller ob etyd lig förb ättrin g a v vidhäftn ingen. V id andra försök tillsattes samma ämnen, i såväl torrt som fu k tig t tillstånd, till sten­ m aterialet. Bästa resultat erhölls d ärvid , om stenm aterialet fuktades med k a lk ­ m jölk och därefter fic k torka, innan det behandlades med bindem edlet. B ra re­ sultat erhölls även med cement eller kalkstensfiller, tillsatta i fu k tig t tillstånd till stenm aterialet. D ärem ot gåvo samma m aterial, tillsatta i torrt tillstånd, ingen eller o betyd lig förbättrin g av vidhäftningen.

D ärefter utfördes försök med gatstensbeläggning i träform enligt den förut beskrivna metoden. D ä rv id användes nyss näm nda tillsatsm edel.

F o g fy lln a d av 0.5— 5 mm sättgrus, behandlat med k a lk m jölk , provades, v a r ­ vid befanns, att emulsionen trängde ner m ycket ojäm nt (fig. 12). D etta kan fö r­ modas bero antingen på, att k alken fa llit ut och tätat en stor del av stenmate­ rialets porer eller på att emulsionen bröt vid beröring med kalken. T ill fö ljd h ä ra v blev fo g yta n flä ck v is tätad, så att emulsionen ej kunde tränga ned annat än på några få ställen, där den i stället trängde ned desto djupare.

I fo g fy lln a d a v ett öppet pågrus, 2— 5 mm finm akadam , behandlat med k a lk ­ m jölk, trängde emulsionen ner i hela det öppna lagret. D et fram gick, att den bästa vidhäftn ingen erhölls med k a lk m jöl a v koncentrationen 1 :2 0 . Sam m an­ hållningen i det övre lagret va r d ärvid b etyd ligt bättre än v id m otsvarande fö r ­ sök utan förbehandling med k a lk .

Försök gjordes även att före sättningen behandla sättgruset bl. a. genom in ­ blandning av cement, som fic k binda under fu k tig lagring under en vecka. För att erhålla någon näm nvärd ökning av vid h äftn ingen måste em ellertid d ärvid så m ycket cement tillsättas, att stenm aterialet b lev a lltfö r tätt och nedträngningen o tillräck lig och ojämn.

Sammanfattning av emulsions för söken.

Som sam m anfattning a v försöken med asfaltem ulsioner till fo g fy lln a d kunna följan de slutsatser dragas:

1. D e t är svårt att vid indränkning av fogar, v ilk a till hela sitt djup äro fy lld a med samma sättgrus, erhålla både jäm n nedträngning till 3 å 4 cm djup och till­ fredsställande vid h äftn ing.

2. I fu k tig t stenm aterial blir nedträngningen större, men vidh äftn in gen sämre. 3. N edträngn ingsdjupet kan ökas, utan att vidh äftn ingen försäm ras genom att använ da utspädd emulsion.

4. M yck et tätt sättgrus bör ej användas, enär nedträngningen antingen blir o betyd lig eller också m ycket ojäm n. — M yck et öppet sättgrus ger ojäm n ned­ trängning och är d ärför oläm pligt. Bästa resultatet erhölls med sättgrus 0,5— 5 mm och emulsion, utspädd med 5 % vatten.

5. En m etod att erhålla en fy lln a d i fogens övre del a v önskad tjocklek är, att fy lla fogens övre del med fin m akadam och dess undre del med tätt sättgrus. D å fy lle r emulsionen fin m akadam lagret och stannar vid det täta bottenlagret.

6. V id h äftn in gen kan förbättras genom att k a lk , kalksten sfiller eller cement,

uppslam m ade i vatten, tillsättes stenm aterialet, som sedan bör torka före in- dränkningen med emulsion.

7. N ä r sådant tillsatsm edel användes, tränger emulsionen ned m ycket ojäm nt i sättgrus 0.5— 5 mm. D en tränger lätt ner i fin m akadam 2— 5 mm. Bästa re­ sultat erhölls med tätt sättgrus och fogarnas övre del fy lld a med finm akadam 2— 5 mm efter indränkning med k a lk m jö lk 1: 20, 2 l/m2.

Fogfyllnad med pulverform iga bitum inösa m assor.

Försök ha gjorts med fo g fy lln a d med emulsionsbetong- och tjärbetongm assa, som sopas ned i fogarna, sedan dessa blåsts eller sopats rena till 4 å 5 cm djup. V id laboratorieproven kunde em ellertid ej erhållas tillräck lig kom prim ering a v massan i fogen. V id försök i ham m arapparaten bildades om edelbart stora spric­ kor m ellan mittstenen och fogmassan. — E n ligt u p p gifter i utländsk litteratu r1 har em ellertid god kom prim ering erhållits genom vältn in g a v beläggningen efter massans utspridande.

Fogfyllnad med gjutbara bitum inösa m assor.

Sedan ett flertal år har i Sverige vid fo g fy lln a d av gatstensbeläggning med gjutbar, bituminös massa använts 50 % asfalt A 5 1— 60 + 50 % kalkstensfiller. H ittills har sådan fo g fy lln a d främ st utförts i storgatstensbeläggningar. Fogm assan har i flyta n d e tillstånd vid ca 180° C tem peratur gjutits i fogarn a fö r hand ur kann a med pip. V anligen blåsas fogarna i fö rv ä g rena med try c k lu ft till e rfo r­ derligt djup.

D enna m etod har i praktiken g iv it bättre resultat än flertalet andra metoder* men har lik v ä l stundom visat sig äga vissa olägenheter, såsom högt pris och be­ svärligt utförande, varjäm te fogmassan gett anledning till följande erinringar:

att genom otillräck lig vid h äftn in g vid stenytorna sprickor uppstå i yta n m el­ lan stenen och massan;

att den vid k y la blir spröd, så att sprickor uppstå i själva massan;

att fillern har benägenhet att separera d. v. s. sjunka till botten, när massan är flytan d e. För att föreb ygga detta har man an vän t m ekanisk om rörning i ko- karna.

D et är osäkert, om vidhäftn ingen m ellan gatsten och fogm assa kan förbättras. D ärem ot har m an anledning förm oda, att en sådan fogm assa kan fram ställas, som har tillfredsställande smidighet i k y la och stabilitet i värm e och som fö rb lir homogen vid upphettning.

Försök ha på laboratoriet utförts i syfte att fram ställa en sådan massa. M ed anledning a v att fogm assa av 50 % asfalt A 5 1— 6o + 50 % kalkstensfiller I praktiken visat sig va ra fö r spröd vid låga tem peraturer, har v id försöken an­ vänts m jukare asfalt, huvudsakligen A 180— 200. Som stabiliseringsm edel har använts asbestull (fiberlängd upp till ca 5 mm), asbestmjöl, kalkstensfiller och defibrerad cellulosa i olika proportioner. M assor med såväl ett som tv å stabili­ seringsmedel ha undersökts. D e ha provats med avseende på stabilitet i värme* sprödhet i k y la och stabilitet m ot separering. P ro vn in g a v fogmassornas stabilitet

i värme skedde medelst cylin drar med 25 mm höjd och 35 mm diameter. Dessa

p rovk rop p ar kyldes i gjutform arn a till — 1 5 0 C , v arefter de uttogs och lagrades 1 B la n d a n n a t B elgien s ra p p o r t till in te rn a tio n e lla v äg k o n g re sse n i H a a g 1938.

T a b e ll i . Gjutbara fogmassors stabilitet i värme.

i värm eskåp vid + 50° C under tv å tim m ar. D ä rv id flö to de ut till runda k ak or (fig. 13). D iam etern på dessa kak or mättes och utgör ett m ått på värm estabilite­ ten. Ju större diam etern är, desto m indre är respektive massas stabilitet. Resul­ taten återfinnas i tabell 1. V id bedöm ning d ärav kan som norm tagas det värde, som erhölls med den tidigare näm nda massan a v 50 % asfalt A 5 1— 60 och

Bindem edel Stabiliseringsm edel

Provkroppens diameter efter prov, mm 50 °/o 50 % 50 °/o 50 °/o 40 % 40 % 50 % 8 °/o k å l k s t e n s f i l l e r ... _{7 6} 83 77 trin id ad asfalt ... asbestmjöl ... / / A 80— 100 A 100— 150 torrsläckt k a lk ... ~7 A k å l k s t e n s f i l l e r ... / T-OI 90 Q

1

A 180— 200 A 180— 200 A 180— 200 A 180— 200 A 180— 200 A 180— 200 A 180— 200 A 180— 200 asbestull 10 °/o

7

J

75

67

53

7

^

7

i 82 105 86

7

i 65 8q 12 °/o 15 °/o 0.75 % I °/o cellulosa 40 °/o 50 °/o 8 % 10 °/o k å l k s t e n s f i l l e r ... A 180— 200 A 180— 200 asbestull + 10 °/o a s b e s tm jö l... 10 °/o » ... A 180— 200 A 180— 200 10 °/o - f 1 5 % » ... 5 % 8 °/o

» ~h 30 °/o kalksten sfiller ... A tRo— ~f* 20 ®/o » ... ° y 81

70

J X 1 U V A v v A l8 o — 200 10 °/o » ~b 15 °/o » ... A j 80— 200 0.75 °/o 0.75 °/o 0.75 °/o I °/o cellulosa “b 20 »/o » ... / ^ Q / l A 180— 200 30 ®/o » ...

74

66 69 68 A 180— 200 A 180— 200 -f~ 40 ®/o » ...

4

“ 20 °/o » ... A 180— 200 I °/o "h 30 % » ... A 180— 200 I °/o J + 40 ®/o » ...

5

_^ ~7 A A 180— 200 I % + 20 °/o a s b e s tm jö l... . A x8o— 200 1.25 %> (S V 61 -f- 2 0 % k a l k s t e n s f i l l e r /T" 60 B låst asfalt 08^. n e n e tr at io n 20. m i u k n . n k t (k.n.r'l 70 ...

41

57

62 Blåst asfalt (S V 6484) (S V 6483) (S V 7 1 4 7 ) rsv » 43, » » » » 52, » » » 105, » » » » T X C . » » » 69 ... Blåst asfalt y ... 64 ... Blåst asfalt ... co ... 92 89 84 61 Blåst asfalt ) ... 4 .7 ... T 80— 140 T 80— 140 u °/n mesa fil le r ... t-/ ... 40 °/o »

F ig . 13. O lik a fo g m a sso r, p r o v a d e m ed avseen d e p å sta b ilite t i v ärm e.

Fig. 13 . B itu m in o u s jo in t-c o m p o u n d s tested w ith regard to h e a t-sta b ility . C y lin d e r s (h = 25 m m , 0 35 m m ) m ade in a tem p, o f — / j ° C are a llo w e d to spread to cakes d urin g 2 hours in a tem p, o f + j o ° C . T h e d ia m eter o f the cak es is a m easure o f the sta b ility .

50 % kalkstensfiller, näm ligen 75 mm. D enna massa har näm ligen i praktiken visat sig ha tillfredsställande stabilitet i värm e.

Sprödhet i kyla har provats vid — 15 0 C i den ovan beskrivna ham m arappa­

raten. Sam tidigt har, i den mån det v a rit m öjligt, observationer gjorts b e trä f­ fande vidhäftn ingen vid gatstenen. P å grund av den lån ga tid, som åtgår fö r provning i ham m arapparaten, har endast sådana massor undersökts, som visat sig ha tillfredsställande stabilitet i värm e. V id provn in g i ham m arapparaten a v be­ läggningar med fo g fy lln a d av gjutbara, bitum inösa massor, uppstå först m ycket fin a sprickor, v ilk a allteftersom antalet slag ökar, vid ga sig och öka i antal. För de sprödare fogm assorna lossprängas därefter flisor och bitar av fogmassan, så att fogarna till slut bli fullstän digt u pprivn a och mittstenen rörlig. I regel a v ­ bröts dock provningen, innan fogarna förstörts fullstän digt. Fig. 14 visar för

Fig. 14. Spricknät i fo g fy lln a d med A 51— 6 0 +

-h 50 °/o kålksten sfiller efter 300 slag i ham m ar­ apparaten v id — 15 0 C temperatur.

Fig. 14. Cracks in joint filler after testing in the hammer apparatus.

fogm assa av 50 % A 51 — 6 0 + 5 0 % kålkstensfiller spricknätets om fattning efter 300 slag. D et antal slag, som åtgår fö r en viss grad av förstörelse, kan anses vara ett m ått på fogmassans sprödhet. I tabell 2 har gjorts en sam m anställning av resultaten av provnin garna i ham m arapparaten. D ä ra v fram går, att om man undantar massan med 40 % trin idadasfalt, de massor, som innehålla A 180— 200, visa avgjo rt bättre resultat än de övriga. Bäst är den massa, som innehåller 10 % asbestull och 10 % asbestmjöl. — N å g o n säker u p p fattn in g om massornas v id ­ h äftning vid gatstenarna erhölls inte ur de observationer, som kunde göras vid provningarna i ham m arapparaten. D e flesta beläggningarna visade sprickor såväl i själva fogmassan som i ytan m ellan gatsten och fogmassa.

T a b ell 2. P rov i hammar apparaten av beläggningar med fog fylln ader av gjutbara bituminösa massor. Tem peratur — j j° C .

F ogfyllnadsm assa

1

A n t a l s l a g 10 25

5

° 100 15 0 3 0 0 4 5 0 60 0 90 0 120 0 15 0 0 A 51— 6 0 + 5 0 % kålksten sfiller ... A B

_ _

C D A 80— 100 + 4 0 % torrsläckt k a lk ... A B — — D E A 80— 100 + 4 0 % tr in id a d a s fa lt ... B B — E A 80— 100 + 5 0 % a sb e s tm jö l... A A B B C C D D

A 180— 200 + 10 °/o asbestull + 10 °/o asbestmjöl A A A A A A B B B B C A 180— 200 + 0,75 °/o cellulosa + 30 °/o

kalkstens-f i l l e r ... A A A B B B C D D D D A 180— 200 + 40 °/o trinid ad asfalt ... C C C D D E

A 180— 200 + 5 0 % asbestmjöl ... A A A A A A B B D D Blåst asfalt (penetration 29, k.o.r 79) ... B B B B B D D E

» » ( »

43

» » 6

9

) ... C D D E

( »

5

2> » 6

4

) ... B B C C D E

» ( »

73

» »

57

) ... A B B B C C D D D E ( »

135

» »

47

) ... B B C C C D D

T 80— 140 + 37 °/o mesa filler ... B C D E

1 D e a n g iv n a % - t a le n ange °/o a v h e la m assans v ik t .

Betygsskala.

F o g fy lln a d s m a s s a n h el ... A H å n fin a s p r ic k o r sy n lig a ... B M ittste n e n , o m g iv e n a v ett n ä t fin a s p r ic k o r ... C S p r ic k o r n a v id g a d e , sm å b ita r lo ss p rä n g d a ... D S to ra s ty c k e n fo g m a ssa b o rts p r ä n g d a ... E

U nder försöken hade iakttagits, att vissa av de undersökta massorna hade ten­ dens att separera. För att närm are studera detta förhållan de gjordes homogenitets-

prov med följande massor:

a) asfalt A 5 1— 6o + 50 % kalkstensfiller. b) asfalt A 180— 200 + 1 % cellulosa.

c) asfalt A 180— 200 + 12 % asbestull.

d) asfalt A 180— 200 + 10 % asbestull + 10 % asbestmjöl. e) asfalt A 180— 200 + 0.75 % cellulosa + 30 % kalkstensfiller.

P ro vet tillgick så, att ca 500 gr av varje massa lagrades i en plåtburk (diam. ca 12 cm, höjd ca 12 cm) vid 163° C tem peratur under 6 tim. D ärefter fin go proven svalna och observationer gjordes, om massorna fo rtfaran d e voro hom o­ gena. I massa a) hade fillern till synes fullstän digt sedim enterat och i massa b) hade cellulosan flu tit upp till ytan. Fios massorna c) och e) kunde början till uppdelning iakttagas, medan d) av utseendet att döm a fo rtfaran d e var fu llt

homogen. D et synes alltså, som om massor, innehållande tv å stabilisatorer, en fiberform ig och en pu lverform ig, skulle bli homogenare än massor, innehållande endast den ena av samma stabilisatorer. Dessutom fram går ty d lig t att av de undersökta stabilisatorerna asbestull och asbestmjöl ger den mest homogena massan.

A v undersökningarna fram går, att en massa bestående av A 180— 200 + 1 0 % asbestull + 10 % asbestmjöl visat sig ur alla synpunkter tillfredsställande. En billigare, av inhemska produkter tillverk a d massa, som i stort sett gett tillfred s­ ställande resultat är A 180— 200 + 0.75 % cellulosa + 30 % kalkstensfiller.

Fogmassor med tjära som bindemedel ha provats endast i ringa om fattning, v a rfö r några slutsatser härom icke kunna dragas.

P R O V V Ä G E N S A N N A — H I N S H O L M E N

P r öV V Ä G E N Sanna— H insholm en är belägen på vägen G öteb org— Lån ge­ drag, inom G öteborgsbygdens vägd istrikt, G öteborgs och Bohus län. V äglängden, uppm ätt i körbanans m itt, är 3 148 m .1 Längdm ätningen börjar vid korsningen med spårvägen v id Hinsholm ens hållplats och sektionsnummer finns fö r var 5o:e m angivna på avvisarp lan kan vid vägens norra sida. Vägens läge i plan och p ro fil angives på fig. 15. Fig. 16 visar en tvärsektion vid packstensunder- bädd. K örbanebredden är 8 m, uppdelad på 2 kantstöd a v arm erad betong, 0.5 m breda, och 7 m stensättning. V id vägens södra sida finns en 2 m bred gångbana.

F ig . 15 . P r o v v ä g e n S a n n a — H in sh o lm e n , p r o fil o ch p la n .

Fig. 15. Sanna— Hinsholmen paving test-road

,

profile and plane.

A vsik te n med p rovvägen va r huvudsakligen att undersöka inverkan av olika slags fo g fy lln a d , men även andra faktorer, som in verk a på stensättningskvali- teten, ha prövats. Sålunda har största delen a v p rovvägen utförts med sorterad sten i storlekarna 8— 9 eller 9— 10 cm, medan en 100 m lång sträcka fö r jäm ­ förelses skull utförts med osorterad sten 8— 10 cm. — P å en 450 m lång sträcka har utförts olika sättmönster, medan på vägen i ö vrigt använts V -sättn ing med anslutningsbågar, utom på sekt. 2600— 2960, där fo g fylln a d e n utgjordes av

1 P r o v s tr ä c k o r h a d o c k ej fö r la g ts i v ä g k o r s e t m ella n sekt. 2960 och 3020 elle r p å de d ä r an slu ta n d e sid o v ä g a rn a .

F ig . 1 6. T v ä r s e k tio n v id p a ck s te n su n d erla g .

Fig. 16. C ro ss sectio n , p a c k ston e fo u n d a tio n .

cem entbruk och där tvärsättnin g d ärför använts. U nderlaget har v a rit en 20 cm packstensbädd avjäm nad med m akadam och bindjord utom på sekt. 2700— 2960, där i samband med cem en tb ruksfogfylln ad olika betongunderlag prövats. — Som fo g fy lln a d har prövats sättgrus av olika sam m ansättning, gräs, behand­ ling med olika dam m bindningsmedel, asfaltem ulsion och asfalttjärlösning, pul- verform iga, bitum inösa massor, gjutbara bitum inösa massor samt cem entbruk. Fogfylln adsarbetena utfördes under sommaren 1939 med undantag fö r emul- sionsindränkningen på sekt. 3020— 3148, som utfördes 1940.

N ederbörden, vars fördelning fram går av fig. 17, va r under sommaren 1939 avsevärt större än norm alt, vilk e t m edförde svårigheter fö r arbetena.

Den på p rovvägen använda gatstenen v a r från S kan dinaviska G ra n itak tie­ bolagets stenbrott vid Ed på H ärnäset i Lysekils-distriktet. Bergarten v a r medel- korn ig-finkornig grå granit och hade m ycket goda hållfasthetsegenskaper. T r y c k ­ hållfastheten hos 50 mm cylin drar va r 3 308 kg/cm 2 och slaghållfastheten hos 25 mm cylin drar enligt Page 19 cm. Stenen v a r till sin form i allm änhet a v täm ligen god beskaffenhet, men något snedvinklig. Kassationen v id sättningen va r norm al. P å p ro v vägen användes dels och huvudsakligen sten, sorterad i storlekarna 8— 9

F ig . 17. D a g lig n e d e rb ö rd sm än g d i G ö te b o r g som m aren 1939. U t d r a g u r S taten s m e te o ro lo g is k ­ h y d r o g r a fis k a a n stalts m å n a d sö v e rsik te r.

och 9— io cm, dels osorterad sten 8 — io cm. V id sorteringen, som utfördes i sten­ brottet, erhölls b etyd ligt m indre m ängd av storleken 8— 9 än av 9— 10 cm, ca 2 800 m 2 av fö rra sorten och 20 300 m 2 av senare.

T ill grund fö r arbetet har legat dels väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbets­ beskrivningar fö r sm ågatstensbeläggningar, dels de speciella arbetsbeskrivningar, som utarbetats a v väginstitutet (se bilaga).

D et av vägin stitutet i juli 1938 med hänsyn till såväl utländska erfarenheter som till de ovannäm nda laboratorieundersökningarna upprättade program m et har i stort sett följts. T a b e ll 3 utgör en förteckn ing över provsträckorna.

Stensättningens utförande.

Stensättningen på packstensunderlag utfördes på följand e sätt:

Packstenslagret i den gam la grusvägen förstärktes på ett par ställen. V ägen justerades därefter till rik tig längd- och tvä rp ro fil genom rivning och h y vlin g av m akadam lagret samt p åförand e a v n y m akadam över hela ytan. V ägban an tätades med bindjord och stenmjöl och vältades till fasthet. O va n p å den så iord­ ningställda underbädden göts kantstöden direkt på det rensopade m akadam ­ lagret. D ärefter kördes sättgrus ut och tippades i högar m itt på vägen. Gatstenen hade tidigare körts ut och lagts upp i dikena eller på gångbanan. N ä r kantstöden en vecka efter gjutningen erhållit tillrä ck lig styrk a, började sättningen. D en utfördes a v lag, som i regel bestodo a v tv å sättare och en hantlangare. H a n t­ langaren bredde ut sättgruset jäm nt över vägbanan, va refter sättarna med ut­ gångspunkt från kantstöden gjorde erforderliga utsättningar. D e satte ut väg- m itten, m arkerad av en rad stenar av svart granit», och s. k. planerstenar, 2— 4 per m 2, avsedda att vid sättningen tjäna som ledning fö r beläggningens läge i höjdled. Deras hjälpm edel vid dessa utsättningar voro, förutom gatsten och sten- sättningsham mare, en m all, tum stock och ett ca 10 m långt snöre.

S ättarna u tförde därefter själva stensättningen, gående baklänges i sättgruset. H antlangaren körde med en sk ottkärra fram sten, som lades på den färd iga stensättningen. A llteftersom sättningen fortskred, plockades sten fram m ot k an ­ ten, där sättningen pågick. I hantlangarens åliggande ingick enligt acko rd avtalet även att grusa av den färd ig a stensättningen med pågrus. Enär denna avgrusning försvårad e kontrollen, utfördes den em ellertid inte i samband med sättningen utan först sedan eventuella justeringar verkställts och kontrollanten godkänt stensättningen.

D ärefter utfördes vältn in g med början vid beläggningens kanter. Den använ da välten var en tandem vält av ca 8 tons v ik t. Beläggningen vältades, till dess att ingen sjunkning kunde iakttagas. D ärefter utfördes stötning, som utfördes med maskin. Först stöttes hela beläggningsytan en gång. D ärefter kontrollerade stö­ taren p ro fil och jäm nhet med m all och rätsk iva och försökte genom stötning på fö r högt belägna partier att få beläggningen jämn. I van liga fa ll lyckades detta, men på en del ställen måste större eller mindre partier, i regel sådana som lågo fö r lågt, sättas om. D y lik a om sättningar ha svårt att fullstän digt sam m an­

sm älta med den intilliggande beläggningen och böra d ärfö r inte förekom m a i stor om fattning. Skulle om sättning behöva utföras på m ånga ställen på en sträcka, är det d ärför bättre att riva upp och sätta om hela beläggningen på sträckan ifråga.

E fter stötningen måste i regel en del stenar bytas ut, antingen på grund a v att de spruckit eller emedan ko p p yto rn a voro otillfredsställande. U nder vältningen och stötningen hade en del a lltfö r breda fogar uppkom m it, v ilk a även måste justeras. Sedan detta skett var stensättningen färd ig att underställas kontrollanten fö r godkännande.

V id kontroll av stensättningens jäm nhet iakttogs, att ojäm nheter i kantstöden i regel m edförde ojäm nheter i beläggningen. Enär utsättningarna fö r stensättningen sker med hjälp a v kantstödens läge, är det a v v ik t, att dessa äro u tförd a med största m öjliga omsorg, så att ojäm nheter inte förekom m a. D et bör även tillses, att de inte, innan sättningen sker, rubbas ur sitt läge t. ex. av lastbilar, som o fö r­ siktigt tip pa grus eller sten.

K o n tro ll av stensättningens jäm nhet skedde, såsom nämnts, till en början först efter vältn ing och stötning. M ot slutet av arbetet kontrollerades em ellertid jäm n­ heten med rätsk iva även om edelbart efter sättningen. D etta visade sig avsevärt underlätta stötningen och minska justeringsarbetenas om fattning.

Beskrivning av provsträckorna.

Sträcka med osorterad sten.

P å sekt. o— io o utfördes på underlag av packstensbädd, avjäm n ad med m akadam och bindjord, en jäm förelsesträcka med osorterad sten 8— io cm. (På provvägen i ö vrigt användes sorterad sten 8— 9 eller 9— 10 cm.) B elägg­ ningen utfördes med »normalt» sättgrus (S.V . 7030), fig. 25, och g ru sfylld a fogar med fogbredden o— 10 mm i V -sättn ing med anslutningsbågar.

V ariation en i stenarnas storlek bestämdes genom att ur leveransen 15 p rov på vardera 100 stenar uttogs. V a rje sten i dessa p ro v vägdes. H ä rv id konstaterades, att de vägd a stenarna grupperade sig m ellan 1.40 k g och 2.85 kg v ik t enligt fig. 18. M edelvärdet var 1.89 kg och varierade fö r de olika proven m ellan 1.86 och 1.92. Som jäm förelse kan nämnas, att en granitkub med 8 cm sida väger 1.36 kg, med 9 cm sida 1.93 kg och med 10 cm sida 2.65 kg. V ägn in g av stenarna enligt denna m etod synes vara en läm plig åtgärd fö r kontroll av en viss leverans, vad b eträffa r jäm nheten hos stenstorleken.

F ig . 18. R e s u lta t a v v ä g n in g a v sm ågatsten 8— 10 cm . D ia g r a m ­ m et v is a r p r o c e n tta le t sten ar, som h a r v ik te n m in d re än en viss v ik t .

F ig. 18. M e th o d fo r co n tro llin g sizes o f setts in a co n sig n m en t, one h u n d red setts being select­ ed an d each one w eighed . T h e diagram show s the p ercentage b elo w a certain w eigh t.

T a b ell j . Förteckning

S e k tio n U n d e r la g Sten S ättm ö n ster

0— IOO P a c k s te n sb ä d d , a v jä m ­ n a d m ed m a k a d a m och b in d jo r d O s o rte ra d 8— 10 cm V -s ä ttn in g m ed a n slu tn in g sb å g a r 100— 200 — » — S o rte ra d 9 — 10 » B å g sä ttn in g , 4 -s k ifts b å g a r 200— 300 » 9 — 10 » T v ä r s ä t t n in g m ed b in d a re

3OO — 35O — » — _» 9— 10 _» D ia g o n a ls ä ttn in g u ta n a n slu tn in g s­

b å g a r

35O— 4OO — » — » 9— 10 _» D ia g o n a ls ä ttn in g m ed a n slu tn in g s­

b å g a r V -s ä ttn in g u tan a n slu tn in g sb å g ar 400— 45O — » — » 9 — 10 » 45O— 500 — » — _» 8— 9 » V -s ä ttn in g m ed a n slu tn in g sb å g a r 5OO— 55O — » — _» 9 — 10 » — » — 5 50— 600 — » — » 9 — 10 » — » — 600— 650 — » — » 9 — 10 » 650— 750 » 9 — 10 » 75 0 — 850 — » — » 9 — 10 _» — » — 850— 900 — » — » 9 — 10 _» — >, — 900— 950 — » — _» 8— 9 » — » — 950— 1000 » 9 — 10 » — » — 1000— 1050 — » — » 8— 9 » — » — 1050— 115 0 — » — » 9— 10 » — » — 1 1 5 0 — 1200 — » — » 9— 10 » 1200— 1250 — » — » 8— 9 » 1250 — 1350 » 9 — 10 » — » — 13 50 — 1450 — » — _» 9— 10 » — » — 1450 — 1800 — » — » 9— 10 » 1800— 1900 — » — » 9— 10 » 1900— 2050 — » — » 9 — 10 » 2050— 2150 — » — » 9 — 10 » 2 15 0 — 2200 » 9 — 10 » 2200— 2250 » 8— 9 » — » — 2250— 2500 » 9— 10 » 2500— 2520 » 9— 10 » 2520— 2550 _» 9— 10 _» 2550 — 2575 » 9 — 10 » 2 5 7 5 — 2600 » 9— 10 » — » — 2600— 2650 — » — » 9— 10 » T v ä r s ä t t n in g m ed b in d a re N> ON 0 1 N> O O — » — » 8— 9 » — » — 27OO---2800 P a c k s te n sb ä d d , a v jä m ­ n ad m ed b e to n g » 9— 10 — » — 2800---285O 15 cm b e to n g » 9— 10 » — » — 285O---2875 — » — » 9— 10 » 2 8 7 5 ---2900 » 9— 10 » — » — 29OO---293O 15 cm ce m e n tm a k a d a m enl. sa n d w ich m e to d e n » 8— 9 » — » — 293 0 — 2950 » 8 - 9 » — » — 2950---2960 — » — » 9— 10 »' — » — 3020---3100 P a c k s ten sb ä d d , a v jä m ­ n ad m ed m a k a d a m och b in d jo r d

>]>

9— 10 » V -s ä ttn in g m ed a n slu tn in g sb å g ar 3100 ---3148 * 8 - 9 _» — » —

över provsträckor. F o g b re d d S ättg ru s F o g fy lln a d S e k tio n 0— 10 mm N o r m a lt (S .V . 7030) P å g ru s S .V . 7030 0---100 ; 0— 10 » — » — — » — 100---200 0— 10 » — » — — » — 200---3OO 0— 10 » — » — — » — 3OO— 35O 0— 10 » — » — — » — 35O---4OO 0— 10 » 400— 45O 0— 10 » — » — — » — 450 ---5OO o — IO » — » — — » — 5OO— 55O o — IO » S a n d ig t (S .V . 6673) P å g ru s S .V . 6673 550---600 o — IO » ( S .V . 6672 ) S .V . 6672 600---65O 0— IO » S ten m jö l (S .V . 6792) » S .V . 6792 650— 750

o — IO » F in m a k a d a m 2— 5 mm. » S .V . 6768 senare S .V . 6792 75O— 85O

o — IO » N o r m a lt (S .V . 7030) M a tjo r d och gräs 850— 9OO

o — IO » — » — — » — ON O O 1 ON 0 o — IO » B e h an d l. m. S o lex em ., b in d a n d e p å g ru s. 950— 1000 i o — IO » — » — B in d a n d e p å g ru s. In d r ä n k n in g m ed S o le x e m u lsio n 1000— 1050 o — IO » — » — B e h a n d lin g m ed k lo rk a lc iu m 1050— 115 0 o — IO » » » fly t a n d e s u lfitlu t 1 1 5 0 — 1200 o — i o » — » — » » » » 1200— 1250 0— IO » B in d a n d e p å g ru s, b e h a n d la t m ed to rr lu t I25O— I35O

o — i o » 0.5— 5 m m (S .V . 7033) I n d rä n k n in g m ed b la n d n in g se m u lsio n I35O— I45O

o — i o » N o r m a lt (S .V . 7030) » » em u lsio n er (se tab . 4) I45O— l800

o — i o » 0.5— 5 m m (S .V . 7033) » » a s fa lttjä r lö s n in g l8 00 — 1900

o — i o » N o r m a lt (S .V . 7030) » » » 1900— 2050

o — IO » — » — E m u lsio n sb eto n g 2050---2150

o — IO » T jä r b e to n g 215O ---2200

0— IO » — » — » 2200---225O

0— IO » — » — G ju tb a r a b itu m in ö sa m assor (se tab . 6) 2250---25OO

t

5— 15 » — » — — » — N> O 0 1 N» N> O 0— IO » 2520---255O 5— : 5 » — » — 2550— 2 575 0— IO » — » — — » — 2 5 7 5 ---2600 5— *5 » S a n d ig t (S .V . 7538) C e m e n tb ru k 1: 1.5 2600---265O 1 5— 15 » » 1: 1.5 265O---2700 5— *5 * — » — » 1: 1.5 2700---2800 5— *5 » — » — » 1: 1.5 OON O O 1 OON 0 5— *5 » — » — » 1 : 2 285O---2875 5— 15 » — » — » 1: 2.5 2 8 75 ---2900 5— *5 » — » — » 1: 1.5 2900---2930 j 5— 15 » » 1: 1.5, to r r b la n d a t 2930— 2950 5— 15 » » 1 :1 .5 » » 2 9 5 ° ---2960

0— 10 N o r m a lt (S .V . 7030) In d rä n k n in g m ed em u lsio n er (se tab . 4) 3020---3100

Sättm önster.

Utseendet av de på p rovvägen använ da sättm önstren fram går a v fig. 19. O m sättmönstren och anslutningen till kantstöden kunna följande allm änna slut­ satser dragas, v a rv id särskilt läm pligheten av sortering diskuteras.

Bagsättning kan inte utföras förstklassigt med sorterad sten. D etta fram går

därav, att i bågens högsta pu nkt stenarna ligga med en sida i vägens län gd rikt­ ning, medan de i anfangen ligga med diagonalen i vägens län gdriktning. O m bågsättningen skall kunna utföras jäm nt och vä l måste de minsta stenarna p la ­ ceras i anfangen och de största m itt på bågarna, varjäm te skillnaden i storlek bör vara så stor, att diagonalen hos den minsta stenen är lik a med sidan hos den

B å g sä ttn in g . F ig . 19. O lik a sä tt­ m önster. T v ä r s ä ttn in g . D ia g o n a ls ä ttn in g u tan an slu tn in g s- b å g a r. D ia g o n a ls ä ttn in g m ed a n slu tn in gs- b å g a r. V -s ä ttn in g u ta n a n slu tn in g sb å g ar. V -s ä ttn in g m ed a n slu tn in g sb å g ar. Fig. 19. D iffe r e n t pa ttern s o f setts.

största, d. v. s. sidorna böra fö rh ålla sig som i V T . O m den minsta stenens sida

är 8 cm, bör alltså den största vara i i cm. Ä v e n med sten 8— io cm är det

alltså svårt att u tföra bågsättning, utan att stora fo gar uppstå.

För tvärsättning på raksträcka är sorterad sten läm plig. I k u rv a kan tvä rsä tt­ ning teoretiskt sett utföras, om radien överstiger ett visst m inim ivärde (r), som v id 7 m bred stensättning och sten 9— 10 cm bestämmes ur ekvationen

r + 3-5 = r — 3-5

o .10 0.09

vilken ger r = 66.5 m.

V id denna k a lk y l är förutsatt, att fogvidd en är konstant samt att den större stenen vid sättningen sättes i y tterk u rvan och den mindre i innerkurvan. I p ra k ­ tiken kan em ellertid en sådan sortering endast genom föras m ycket ofullständigt, v a rfö r svårigheter uppstå även vid avsevärt större radier än den näm nda. — D en lösning av problem et tvärsättning i k u rv a (fig. 20), som försökts av G ö te­ borgs stad på viadukten över spårvägen vid Stadsgränsen i om edelbar anslutning till p rovvägen, torde vara fö r d yr att användas i någon större utsträckning.

F ig . 20. T v ä r s ä ttn in g i k u r v a , p å v ia d u k te n o m e d e lb a r t ö ster p r o v ­ v ä g e n . F o g a rn a ö p p n a fö r e f o g f y lln a d m ed cem e n tb ru k .

Fig. 20. M e th o d o f m a kin g a transverse p a ttern in cu r v e , C it y o f G o th en b u rg .

Ä ve n fö r diagonal sättning är sorterad sten läm plig på raksträcka. I k u rv a upp­ träda em ellertid även här samma svårigheter som vid tvärsättning.

V-sättning innebär fra m fö r diagonalsättning den fördelen, att i k u rv a en

extra rad vid behov kan inläggas på yttre vägh alvan , utan att mönstret brytes. H ärigenom nedbringas den teoretiska m inim iradien v id 7 m bred stensättning och sten 8— 10 cm till 35 m, d. v. s. till ungefär h älften , vilk e t givetvis innebär en stor fördel.

A nslutning till kantstöden sker vid tvärsättnin g med bindare i varannan rad.

— V id diagonalsättning och V -sättn ing kan anslutningen utföras dels med sned­ huggna bindare, dels med anslutningsbågar. För anslutningsbågar gäller liksom fö r bågsättning, att ett gott utförande inte kan erhållas med sten, sorterad inom a lltfö r snäva gränser. Svårigheterna bli dock i allm änhet inte så stora som vid bågsättning, enär fö r sättning i anslutningsbågar endast fordras ett få ta l stenar, som äro större än de andra, medan det stora flertalet stenar utan olägenhet kunna vara lik a stora. V id sättning i k u rv a erbjuder em ellertid användning av

anslut-F ig . 2 i a o ch b. B å g s ä ttn in g : a) g o d a n slu tn in g m ella n b å g a rn a , b) d å lig an slu tn in g .

Fig. i a an d b. A r c sett p a v in g : a) g o o d , b) bad.

ningsbågar en fördel, i det att radernas längd äro mindre än vid sättning utan bågar och m öjlighet finnes att v id behov lägga in en extra båge eller att slopa en. H ärigenom minskas den teoretiska m inim iradien vid 7 m V -sättn ing med 9— 10 cm sten och 80 cm långa anslutningsbågar till 27 m.

På p rovvägen utfördes sträckorna med olika sättm önster på raksträcka, utom bågsättningen, som utfördes i k u rv a med 150 m radie. D e vid arbetets utförande gjorda iakttagelserna b ek rä fta de ovannäm nda slutsatserna. — Den med sten 9— 10 cm u tförd a bågsättningen blev, trots att ett m ycket energiskt arbete ned- lades därpå, inte förstklassig. Svårigheten att få god anslutning m ellan bågarna fram trädde tyd lig t, och v id ett par tillfä llen måste sten 8— 9 cm användas i an- fangen. Fig. 2 1 a och b visa bågsättning med god och dålig anslutning m ellan bågarna. P å fig. 2 1 b synes tyd lig t de fö r dålig anslutning karakteristiska kil- form iga fogarna. — T v ä r sättning (fig. 22) samt diagonalsättning och V -sättning

utan anslutningsbågar utfördes utan större svårigheter. D iagonalsättning k rävd e

fö r utseendets skull särskilt stor noggrannhet v id utförandet på grund av de långa raka stenraderna. Fig. 24 visar anslutning till kantstöd med snedhuggna bindare. D e vid d iagon al-och V -sättningen använda bindarna levererades i dim en­

sionen 10

X

10

X

15 cm och måste på arbetsplatsen huggas sneda av sättarna.

D etta va r fö r dem ett ovan t och tidsödande arbete och trots att en stor del av bindarna kasserades blev inte alltid vin keln m ellan långsidan och den snedhuggna sidan exakt 4 5 °, v a rfö r anslutningen till kantstöden på m ånga ställen är mindre god. O m välhuggna bindare kunna erhållas, torde dock gott resultat kunna er­ hållas med denna form a v anslutning till betongkantstöden. D et är em ellertid svårt att k ly v a stenen i sned vin k el och detta arbete bör d ärfö r överläm nas åt van a stenarbetare och helst utföras i stenbrotten. — D iagonal- och V-sättning

med anslutningsbågar utfördes likaledes utan större svårighet, men sättningen av

anslutningsbågarna (fig. 23) fordrade stor omsorg och skicklighet. H ä rv id m ärktes ty d lig t skillnad m ellan olika sättares förm åga. P å en del ställen är anslutningen också trots noggrann kontroll m indre god, antingen m ellan diagonal och båge eller också m ellan båge och kantstöd.

F ig . 22. T v ä r s ä ttn in g , a n ­ slu tn in g till k a n tstö d m ed b in d a re. Fig. 22. T ra n sv erse p a t­ tern, jo in t to co n crete ed g e su p p o rt w ith stones i o X i o X i j cm . F ig . 23. A n s lu tn in g till k a n ts tö d an slu tn in gsb åge.

Fig. 23. J o in t to co n crete edge su p p o rt w ith arcs. m ed F ig . 24. D ia g o n a ls ä ttn in g o ch V -s ä ttn in g u tan an - slu tn in g sb åg ar. A n s lu t­ n in g till k a n ts tö d m ed sn ed h u ggn a b in d a re . Fig. 24. D ia g o n a l p a ttern an d V -p a ttern . J o in t to co n crete edge su p p o rt w ith o b liq u e ly tim m e d setts.

A v det föregående kunna följande slutsatser dragas b eträffan d e läm pligheten a v sortering av gatstenen:

Genom sortering inom trängre gränser än 8— 10 cm uppstår vid arbetets u t­ förande svårighet vid sättning i k u rva och sättning av anslutningsbågar. Sorterad sten ger i raklinje en jämn yta , och är särskilt läm plig vid sådan sättning, som ej har bågmönster. V id bedöm ning av önskvärdheten a v sortering bör hänsyn tagas till sättningens mönster och förekom sten av k u rvo r på vägen. D et må även fram hållas, att sorterad sten, då den läm pligen kan användas, bör ge en vackrare beläggning, som i längden även bör hålla sig jäm nare på grund av mindre fo g ­ vid d och mindre variation av tjockleken av sättgruset under stenen.

Olika sättgrus i grusfyllda fogar.

S ik tk u rvor av de på p rovvägen använda sättgrusen visas på fig. 25. P å samma figu r har inlagts idealkurvan för sättgrus. Sam m ansättningen hos det på p r o v ­ vägen norm alt använda sättgruset (S.V . 7030), som i detta m eddelande benämnts »normalt» sättgrus, a vv ik e r som synes från idealkurvan , huvudsakligen genom att det endast innehåller ca 3 % m aterial < 0 .0 7 5 mm, m ot idealkurvans 10 % . D etta sättgrus var det bästa, som kunde anskaffas på rim ligt avstånd från p ro v ­ vägen. D et levererades från G öteborgs sandbolags grusgrop i Lindom e.

För att p rova ett särskilt sandigt sättgrus användes på sekt. 550— 600 grus från M ölndal (S.V . 6673) och på sekt. 600— 6 50 grus från Gunilse (S.V . 6672). P å sekt. 6 50— 750 har stenmjöl (S.V . 6792) och på sekt. 750— 850 har fin m akadam (S.V . 6768) provats.

V id utförandet av provsträckorna med olika sättgrus konstaterades, att det på sträckan med finm akadam som sättgrus va r m ycket svårt att stöta

belägg-F ig . 25. S ik tk u r v o r f ö r o lik a sättg ru s. F ig. 25. G ra d in g s o f d iffe r e n t k in d s o f p a vin g-san d . S .V . 7030, » norm alt» sättg ru s sekt. 450 — 550. S .V . 6 6 7 3, sa n d ig t sättg ru s sekt. 550— 600. S .V . 6672, sa n d ig t sättg ru s sekt. 600— 6 50. S .V . 6792, sten m jö l sekt. 6 50— 750. S .V . 6 7 6 8, fin m a k a d a m sekt. 75 0 — 850.

ningen jämn. U nder trafikens inverk an sögs finm akadam en dessutom hastigt upp, så att fogarna blevo tom m a, och n y finm akadam v id flera tillfä llen under sommaren måste påföras. A v dessa orsaker kunde tid igt fastslås, att finm akadam ej är läm plig som sättgrus eller pågrus. P å grund h ärav användes i fortsättningen stenmjöl o— 2 mm som pågrus på denna sträcka. D e ö vriga sträckorna utfördes utan svårigheter. N å g ra slutsatser ha i ö vrigt ännu inte kunnat dragas om de olika sättgrussorternas läm plighet.

Fogfyllnad med m atjord och gräs.

P å sekt. 850— 950 utfördes fo g fy lln a d med m atjord och gräs. Stensättningen utfördes därvid på van ligt sätt och med norm alt sättgrus (S.V . 7030). Sedan kom ­ prim ering utförts genom vältn in g och stötning med g ru sfylld a fogar, spolades fogarna ur med vatten till 5 å 6 cm djup. Sandhaltig m ylla nedsopades därefter i sådan m ängd, att fogarn a fö rb levo öppna till 3 cm djup. D ärefter såddes den 26 maj 1939 10 gr per m 2 beläggning av följande gräsfröblandningar:

70 % fårsvin gel + 30 % svenskt raygräs, 70 % hårdsvingel + 30 % svenskt raygräs,

70 rödsvingel + 30 % svenskt raygräs.

Genom sopning av y ta n tillsågs, att fröna samlades i fogarna, varefter dessa helt fylld es med m ylla och beläggningen vattnades. P rovsträckan hölls avstängd fö r tra fik under en m ånad.

D e ovannäm nda gräsfröblandningarna hade valts, d ärför att de kunna vä x a i torr jordm ån. A vsik te n var, att den slutliga fo g fylln a d e n skulle utgöras av svingelsorterna. Dessa bilda låga, täta m attor och u tveckla ett m ycket k ra ftig t rotsystem och borde d ärfö r va ra läm pliga fö r fo g fy lln a d . Svingelsorterna vä x a em ellertid långsam t och fö r att sk yd da dem under den första sommaren, inblan­ dades det hastigt växand e raygräset.