Att balansera vågskålen - En studie i lärarens stress

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och Samhälle

Examensarbete

Att balansera vågskålen

- en studie i lärarens stress

Balancing the scale – a stress study

Sandra Larsson

Jenny Lundberg

Lärarexamen 140 poäng

Samhällsorienterande ämnen och barns lärande Höstterminen 2005

Examinator: Lena Holmberg Handledare: Alan Harkess

Abstract

Detta arbete handlar om stress, hur stress uppstår och varför, vad som händer i kroppen och hur lärare ute i verksamheten hanterar stressituationer.

Som lärare vill vi känna oss trygga i vår roll och inte falla till korta efter några år. Vi vill veta vad vi aktivt kan göra för att förebygga stress och om stress går att undvikas eller i alla fall minimeras. Med dessa utgångspunkter har vi undersökt hur ett antal lärare och förskollärare i grundskolan tänker och resonerar kring begreppet stress. För att försöka att uppnå vårt syfte valde vi att fördjupa oss i följande problempreciseringar:

• Hur upplever verksamma lärare sin arbetssituation? • Vilka situationer upplevs som stressande?

• Vad görs på skolorna för att motverka stress hos lärarna?

• Vad kan den enskilda läraren göra för att förebygga och hantera stress?

Vårt arbete är ett resultat av en begränsad undersökning som grundar sig på enkäter och en hel del teoretisk fördjupning i ämnet. Undersökningsresultatet visar på att lärare är väl medvetna om stress och hur den kan förebyggas, att lärarna upplever mer eller mindre stress i sin vardag och att det ute på skolorna inte görs mycket i stressförebyggande syfte.

Genom en undersökning i dessa frågor var det vår förhoppning att detta arbete skulle bidra till att vi själv och även andra blir mer medvetna och lyhörda för faktorer som kan leda till negativ stress. Vår önskan är såklart att vi alla blir så pass bra på att upptäcka stressen i god tid så att vi kan motverka den från allra första början.

Innehållsförteckning

1. Inledning... 5

2. Syfte... 6

3. Problemprecisering... 6

4. Undersökningsmetoder... 6

5. Kunskapsbakgrund och litteraturgenomgång... 7

5.1. Vad är stress?... 7

5.1.1. Hjärnstress... 9

5.1.2. Positiv och negativ stress... 9

5.2. Fysiska och psykiska stressymptom... 10

5.2.1. Stressignaler... 10

5.3. Varför stressar vi?... 11

5.4. Stress i arbetslivet... 12

5.4.1. Lärare och stress... 15

5.5. Stresshantering och förebyggande arbete... 18

6. Genomförande... 20

7. Resultat och analys... 21

7.1. Grundläggande information om svarsdeltagarna... 21

7.2. Hur upplever verksamma lärare sin arbetssituation?... 23

7.3. När uppkommer stressen i arbetslivet?... 26

7.4. Lärarnas stresshantering... 27

8. Diskussion och sammanfattning... 29

9. Avslutande tankar och funderingar... 35

Litteraturförteckning... 36

Bilagor Bilaga ett: Missiv brev... 39

1. Inledning

Planera och förbereda lektioner, undervisa, rätta böcker, kopiera stenciler, elevvårdskonferenser, utvecklingssamtal, individuella utvecklingsplaner som skall skrivas, fackliga möten, samtal med elever kring uppförande, reda ut bråk inom klassen, kontakta föräldrar, prata med kollegor om ev. samarbete, personalmöte…

Att vara lärare eller att överhuvudtaget leva i dagens samhälle är inte lätt. Det ställs många förväntningar och krav på såväl vuxna som barn och det gäller att man kan hålla många bollar i luften. Det är så mycket som skall hinnas med och vi har oftast fullt schema över veckans alla aktiviteter för att vara säkra på att hinna med både familj, karriär, vänner och egna intressen.

Idag lever vi i ett informationssamhälle där tempot och utvecklingstakten ständigt blir högre. Vi kan känna det som om människan hela tiden stävar efter snabbhet och att hinna få ut så mycket som möjligt av dagen. Tyvärr resulterar detta ofta i att vi knappt hinner med oss själva, hinner varken koppla av eller varva ner. Stressen är ständigt närvarande och har blivit en given del av vårt samhälle.

Under ett antal år har många förändringar skett inom läraryrket. I all förändring har också lärarnas vardag blivit alltmer stressig i takt med att kraven på yrkesgruppen ökat. Det verkar som att det ständigt ställs nya och högre krav på dagens lärare utan att de direkt blir kompenserade för det. Tvärt om skall de helst ägna alla sina raster och varje ledig stund till att hinna med att uppfylla de krav som ställs.

Då vi båda under den kommande våren befinner oss i den såkallade riskzonen som färdiga lärare, känns ämnet stress och stresshantering bland lärare som angeläget att undersöka. Vi har tidigare genomfört en studie om stress sett från barns perspektiv och denna väckte intresset hos oss att fortsätta arbetet inom samma ämne men då istället med fördjupning på lärarens perspektiv på stress.

I vår kunskapsbakgrund tydliggör vi begreppet stress genom att sammanfatta den information vi fått genom litteraturstudier och vår tidigare studie om barn och stress. I avsnittet som behandlar genomförandet redogör vi för vår undersökning, denna fördjupas sedan i

resultatavsnittet. Här sammanfattar vi vad vi fått fram genom enkäter med 50 verksamma lärare. I diskussionsdelen väver vi samman lärarnas åsikter och våra egna tankar med aktuell forskning och befintlig litteratur. Arbetet avslutas med vad vi som har skrivit detta arbete kommer att ta med oss ut i ”verkligheten”.

2. Syfte

Vårt syfte med detta arbete är att bli mer medvetna och lyhörda för faktorer som kan leda till negativ stress inom läraryrket. Denna undersökning har begränsats till att endast omfatta lärare och förskollärare i grundskolans tidigare år. Vi vill veta vad som görs på skolorna för att motverka stress hos lärarna, samt vad vi som enskilda individer aktivt kan göra för att hantera och förebygga stress.

3. Problemprecisering

Vi har valt att utgå från följande frågeställningar:

• Hur upplever verksamma lärare sin arbetssituation? • Vilka situationer upplevs som stressande?

• Vad görs på skolorna för att motverka stress hos lärarna?

• Vad kan den enskilda läraren göra för att förebygga och hantera stress?

4. Undersökningsmetoder

För att få en bredare kunskap om ämnet och för att kunna precisera våra frågeställningar valde vi att först läsa litteratur och artiklar om stress och dess påverkan. Vi ansåg att vi genom detta förfarande var bättre rustade inför genomförandet av vår undersökning. Dessutom hade vi genom vår tidigare forskning om barn och stress, fått fördjupade kunskaper inom ämnet. Då vi genom vår tidigare forskning om barn och stress, (Larsson och Lundberg, 2004), använt oss utav kvalitativa intervjuer, valde vi vid detta tillfälle att istället utföra vår forskning genom kvantitativ undersökning i form av enkäter. Det vi eftersökte med detta sätt var att få en bred och inte ett djup på vår undersökning. För att få ett så rättvist underlag som möjligt valde vi att fördela enkäterna till fem olika skolor och områden i Norra Skåne. Dessa fem skolor och områden omfattar skolor i såväl storstad som mindre stad och by. För att få svar på våra frågeställningar valde vi att genomföra en kvantitativ undersökning eftersom vi ansåg att detta skulle ge en mer rättvisande syn på lärares stress då vi genom enkäter kunde nå ut till ett större antal lärare.

5. Kunskapsbakgrund och litteraturgenomgång

5.1. Vad är stress?

Genom tidigare studier och forskning, (Larsson och Lundberg, 2004), har vi kommit fram till att det finns ett flertal olika definitioner på stress. ”Ordet stress kommer ursprungligen från latinets stringere, som betyder att dra åt. Förr i tiden användes ordet för att beskriva vedermödor, lidande och sjukdom (Jones, 1997, sid. 25)”. Om man tittar närmare på ordets definition i Svenska Akademiens Ordlista så kan vi finna följande förklaring: ”Stress: Kroppens reaktion på psykisk och fysisk påfrestning; jäkt” (SAOL, 1986, sid. 867). Ylva Ellneby, (1999), tar upp den engelska betydelsen av ordet stress, vilket är spänning och tryck (Larsson och Lundberg, 2004). Den tidigaste stressforskningen har sina rötter i 1800-talet, då Claude Bernard formulerade teorin att vi människor lever med krav på en konstant inre miljö (Iwarson, 2002). Däremot var det Walter B. Cannon vid Harvard University som lyckades beskriva kroppens reaktioner och den roll som stresshormonerna spelar (Frankenhaeuser, 1997).

Kroppen reagerar på stress då vi utsätts för extra stora känslomässiga, fysiska eller mentala krav och påfrestningar. I medicinska sammanhang syftar termen stress till att beskriva kroppens svar på belastning. Ellneby, (1999), nämner att dagens stressforskning förklarar stress som en dynamisk process där människans individuella förmåga ställs mot omgivningens krav. Därmed innebär detta att olika människor reagerar olika då de utsätts för en påfrestning, (Larsson och Lundberg, 2004). Begreppet stress myntades 1946 av läkaren och forskaren Hans Seyle, grundare av stressforskningsinstitutet i Montreal. Hans definition av stress är kroppens utslitning. Jones (1999) menar att Richard Lazarus på University of California möjligtvis har en bättre och mer omfattande men även mer modern definition på stress. ”Stress är ett tillstånd vi upplever när de krav som ställs på oss inte motsvaras av vår förmåga av att hantera dem” (Jones, 1999, sid. 26).

Det är inte bara yttre krav och påfrestningar som orsakar stress. Det kan också vara våra inre krav som orsakar en känsla av otillräcklighet. Känslan av stress påverkar kroppens fysiologiska larmsystem, vilket i sin tur medför att puls och blodtryck höjs, andhämtningen blir snabbare och våra muskler spänns. Dessa stressreaktioner, ”kamp- och flyktresponsen”, förbereder vår kropp för ögonblicklig fara. De har utgjort en del av vår reaktion på utmaningar och visat sig vara en positiv kraft som bidragit för vår framtida överlevnad

(Kirsta, 1988). I dag är utmaningarna på individen större och mer komplexa än vad de varit tidigare och många forskare menar att vårt primitiva gensvar på stressituationer är mer till skada än till nytta för dagens människa (Jones, 1999, även Maslach & Leiter, 1999 samt Kirsta, 1988). Ellneby, (1999), hävdar att detta beror på att de påfrestningar som vi utsätts för idag är mer psykiska än fysiska samt att de ofta pågår under en längre tid än förr.

Figur 1: Långvarig belastning leder till minskade prestationer och efter ett tag även till utmattning (Iwarson, 2002).

En långvarig, intensiv och återkommande stress leder i de flesta fall till sjukdomar. Sjukdomar som beror på att människan ständigt gått med förhöjda stresshormoner. Om stress pågår under en längre tidsperiod och vi alltför sällan tillåts återgå till vårt jämviktsläge, har kroppen ingen som helst möjlighet att fylla på med ny energi. Om kroppen inte får tillgång till ny energi kan detta leda till att människan drabbas av utbrändhet. Vår kropp och själ är helt enkelt inte gjorda för att klara av att gå på högvarv under en längre tid. Elleby, (1999), menar att det är viktigt att veta att långvarig stress inte enbart leder till att kroppen utsätts för sjukdomar, utan även påskyndar vårt åldrande (Larsson och Lundberg, 2004). Kirsta (1988) menar att människan nuförtiden ställs inför situationer som ständigt upprepas och varar länge och att de ”tryck” som byggs upp i kroppen inte kommer till användning. Detta leder till utmattning och sjukdom.

De yrkesgrupper som utsätts mest för långvarig stress jämfört med andra, är de som har daglig kontakt med andra människor, som vårdpersonal och pedagoger. Dessa yrkesgrupper har ett stort emotionellt engagemang som sliter ut individen, Ellneby (1999). Ellneby (1999) menar även att risken för att utsättas för stress är större hos kvinnor än hos män, eftersom kvinnans empatiska förmåga oftast är större och därför medför att hon i många fall har svårt att låta bli att engagera sig i andra människors behov av hjälp och stöd (Larsson och Lundberg, 2003).

Marianne Frankenhaeuser (1997) går tvärt emot Ellneby och menar att kvinnor är betydligt mer stresståliga än män och visar på forskning som tyder på att kvinnor hushåller bättre med sina resurser (Frankenhaeuser, 1997, sid. 28ff). Tyvärr visar forskningen även på att kvinnor har tagit efter männen i stressreaktioner. När en man utsätts för stress så dras hela kroppens flykt- och kampbeteende igång, enligt Marianne Frankenhaeuser (1997) har kvinnor tidigare inte reagerat så tydligt. Under de senaste 20 åren har stora grupper kvinnor, särskilt kvinnor i chefsposition, lagt sig till med dessa primitiva reaktioner (Frankenhaeuser, 1997). Stressforskare Peter Währborg menar att den person, oavsett kön, som har lätt för att sätta sig in i andra människor situationer har högre halter av stressämnen i blodet och kan därmed drabbas oftare av så kallad relationsstress (DN, 1998).

5.1.1. Hjärnstress

När vi står inför en situation gör hjärnan först en tolkning av vad vi utsätts för. Om bedömningen blir att det som håller på att hända kräver en insats går det omedelbart impulser från hjärnan till nervsystemet. Många utav dagens forskare och läkare talar om en ny folksjukdom som drabbar 2000-talet. Folksjukdomen kallar de hjärnstress och den orsakas av samhällets ständiga förändring. 1998 års läkarstämma behandlade just begreppet hjärnstress (Larsson och Lundberg, 2003). Nuförtiden ställs det helt andra krav på individen och dagens levnadssätt skiljer sig väsentligt från den livsstil som vår arvsmassa ursprungligen konstruerades för. Hjärnan å andra sidan arbetar precis som den alltid har gjort (Iwarson, 2002).

5.1.2. Positiv och negativ stress

Då en människa utsätts för stress påverkas han eller hon både fysiskt och psykiskt oavsett om situationen upplevs som obehaglig eller stimulerande. Ett arbete som är krävande kan vara mycket tillfredsställande och roligt men är trots allt stressande för kroppen då den i alla ansträngande situationer ökar utsöndringen av adrenalin. Alltså behöver inte stress endast vara en reaktion på något obehagligt. Hammarlund, (1999), förklarar att det finns många orsaker till stress i vårt liv. All stress är dock inte negativ, utan kan även vara bra för oss. Stress kan stimulera och motivera oss samt öka vår prestationsförmåga.

Positiv stress upplever vi när de uppgifter vi har framför oss är intressanta och utmanande. Många utav oss presterar som bäst och tycker att det är stimulerande att arbeta under

uppleva den goda stressen – arbetsglädjen. Negativ stress känner vi när vi upplever en obalans mellan de krav som ställs och den förmåga vi har att lösa dem på.

Hammarlund, (1999), hävdar att en ökad grad av stress inte utgör någon fara, om vi bara har tillräckligt stor förmåga att hantera stressen, samt att känslan av en viss kontroll över situationen finns. Skulle däremot påfrestningarna eller kraven bli för stora och beständiga under en längre tidsperiod, spelar det ingen roll hur väl förberedda vi är på dessa krav från början, eftersom de till slut blir oss övermäktiga (Larsson och Lundberg, 2003).

”Både positiv och negativ stress är en del av livet, men den måste kompenseras med stunder och upplevelser utan stress. För att vi ska må bra behövs en balans mellan anspänning och avspänning.” (Ellneby, 1999, s.35)

5.2. Fysiska och psykiska stressymptom

När vi stressar så svarar kroppen med att spänna musklerna, vidga pupillerna, minska salivproduktionen, öppna porerna så att svettningen ökar, dra ihop tarmarna och minska spänningen på urinblåsan. Levern aktiveras så att den frigör mer socker för att ge extra energi, hormoner som cortison och adrenalin pumpas ut i kroppen och ökar andhämtningen och höjer pulsen (Maslach och Leiter, 1999). Samtidigt som allt detta pågår saktar det autonoma nervsystemet ner matsmältningsprocessen.

Att kunna lägga märke till och vara observant på olika stressymptom och varningssignaler som kroppen påvisar gör det lättare att kunna ta itu med stressen snabbare och mer effektivt innan den vuxit sig övermäktig. Det finns varningstecken som människor ofta förknippar med stress, till exempel huvudvärk, trötthet, irritation eller kedjerökning. Även vanan att förjämnan kontrollera att ytterdörren är låst och att kaffekokaren är avstängd är också symptom som orsakas av stress. Ett dåligt minne kan även det vara ett första tecken på stress. Genom att förstå vilka uttryck stress kan ta sig har du bättre möjligheter att bekämpa den (Iwarson, 2002).

5.2.1. Stressignaler

De olika symptom som människor kan uppleva vid stress är många och varierande. De vanligaste är dock:

• Ont i rygg, nacke, mage • Huvudvärk, migrän • Oregelbunden andning • Hjärtklappning

• Spänning (i halsen, bröstet, magen, axlarna, nacken, käkarna mm.) • Torr i munnen

• Illamående

• Kalla händer och/eller fötter • Sömnsvårigheter

• Magsår

• Sexuella problem

• Bristande koncentrations- och koordinationsförmåga • Glömska

• Mardrömmar • Oro, fobier

• Humörsvängningar, gråtattacker

• Depression och nedstämdhet, ilska och aggressivitet

Även andra medicinska tillstånd kan grunda sig på en långvarig stressbild; diabetes, fetma, anorexia, depression, olika infektioner, astma och allergi, stroke, hjärtinfarkt och högt blodtryck. Alla symptom och sjukdomstillstånd påverkas i viss utsträckning av våra känslor och vårt psykiska tillstånd. Fysiska åkommor som orsakas eller förvärras av psykologiska faktorer kallas psykosomatiska sjukdomar, ofta är de tidiga varningstecken på att vi har passerat vår egen stresströskel och att kroppen säger åt oss att varva ner (Olofsson, 2001).

5.3. Varför stressar vi?

För att vi som människor ska känna oss trygga, tillfredsställda och må bra finns det ett par grundläggande behov som måste uppfyllas. Förutom sömn, mat, dryck behöver vi människor känna oss säkra och ohotade i vår vardag, vi måste känna tillhörighet och gemenskap med vänner, familj, kolleger (Jones, 1999). Vi behöver ett visst mått av ansvar, krav och förändringar. När något i denna kedja brister kan vi drabbas av stress.

Att vara lärare i Sverige idag är ett betydelsefullt och ansvarskrävande arbete. När ansvaret och kraven blir så höga att dagens pedagoger inte längre kan bemästra situationen uppkommer stress (Frankenhaeuser, 1993) Situationen på dagens arbetsmarknad innebär stress för många människor. Kraven på dem som har arbete är ofta höga och stora. Många arbetar övertid för att hinna med och slits hårt. Andra är arbetslösa, eller förtidspensionerade mer eller mindre mot sin vilja. Andra har en mycket osäker arbetssituation som vikarier och tillfälliga inhoppare.

På många arbetsplatser ställs det allt högre krav på de anställda. Så länge det råder balans mellan kraven på prestation och stimulans kan positiv stress infinna sig. Är däremot kraven för höga eller för låga kan stressen bli en plåga (Frankenhaeuser, 1993).

De faktorer som gör att man trivs med sitt arbete är hur stimulerande och engagerande arbetsuppgifter man har, om man har goda relationer till chefer och arbetskamrater, arbetsgemenskapen och arbetsorganisationen har stor betydelse för den psykosociala arbetsmiljön (Olofsson, 2001). Arbetsmiljölagen ställer krav på att den anställde ska se sammanhang mellan olika arbetsuppgifter, det ska vara variation i arbetet, man ska ha möjlighet till en personlig och yrkesmässig utveckling och ha social kontakt och tillfälle till samarbete.

Även förändringar i livet påverkar oss, bråk och konflikter hemma bär vi med oss till arbetet, likaväl som vi bär de med oss hem efter en avslutad arbetsdag.

5.4. Stress i arbetslivet

Under den senaste tiden har det skett oerhörda förändringar i vårt samhälle. Vi har bland annat kunnat följa de genomgripande förändringar som skett i Sverige gällande anställningsformer och arbetssätt. Många anställda har fått känna av hur pressen i arbetslivet blivit hårdare genom de neddragningar och omstruktureringar som skett till följd av bland annat ekonomiska krav (Jurisoo, 2001). Dessa förändringar har lett till mindre egenkontroll i arbetet och högre krav, vilket i sin tur har bidragit till arbetsrelaterad stress och ökad sjukfrånvaro (Europeiska arbetsmiljöbyrån, 2002).

Stress som kan relateras till arbetet har visat sig drabba miljontals arbetstagare i Europa, närmare bestämt en fjärdedel av samtliga anställda är drabbade, (Europeiska

arbetsmiljöbyrån, 2002). Men vad innebär då arbetsrelaterad stress? Europeiska arbetsmiljöbyrån, (2000), anser att uttrycket bör definieras med utgångspunkt från det växelspel som pågår mellan de anställda och deras arbetsmiljö. Därmed kan man dra slutsatsen att den anställde upplever stress då arbetsmiljöns krav överstiger hans/hennes förmåga att hantera dessa krav. Med denna definition så känns det intressant och det är av stor betydelse att undersöka de arbetsrelaterande orsakerna.

Europeiska arbetsmiljöbyrån, (2000), har sammanställt vilka arbetssituationer och arbetsinnehåll som anses vara stressfaktorer.

Arbetssituationen

• Organisationens kultur och sätt att fungera – Dålig kommunikation och stöd i frågor gällande den personliga utvecklingen. Inga fastställda mål för organisationen.

• Rollen inom organisationen – Rollen är oklar, det råder rollkonflikter, man får ansvara för andra.

• Karriärsmöjligheter – möjligheterna är låsta eller oklara, dålig lön, för hög eller för låg befordran, anställningen är osäker och arbetet har lågt socialt värde.

• Beslutsutrymme – knapp delaktighet i beslutsfattandet, dålig kontroll över arbetet, dåligt medbestämmande.

• Relationen mellan de anställda – relationen till de överordnande är dålig, social eller fysisk isolering, personliga konflikter, det sociala stödet uteblir.

• Gränserna mellan privatliv och arbete – kraven från hemmet och arbetet strider mot varandra, stödet från hemmet uteblir.

Arbetets innehåll

• Arbetsutrustningen och arbetsmiljön – problem med utrustningen tillförlitlighet, tillgänglighet eller lämplighet. Problem med reparationer och underhåll.

• Arbetets uppläggning – uppsplittring eller meningslöst arbete, brist på omväxlande och kortare arbetsmoment, tillvaratagandet av den anställdes färdigheter fungerar inte. • Arbetstakten/bördan – Arbetsbördan är antingen för hög eller för låg, den anställde

kan inte påverka arbetstakten, kraftig tidspress.

• Arbetsschema – Arbetsscheman är strikt reglerade, skiftarbete, tjänstgöringstiderna är oförutsägbara, långa arbetspass som påverkar den sociala samvaron.

Europeiska arbetsmiljöbyrån (2000) har även sammanställt vilka psykosociala faktorer som upplevs som stressande.

• Självkontrollerat arbete och lagarbete.

• Kraven på att den anställde ska vara flexibel i såväl funktioner som färdigheter. • Globalisering med åtföljande förändringar i anställningsmönstren, nedskärningar,

entreprenader och underleverantörer. • Ett ökat antal äldre anställda.

• Ökad användning av informations- och kommunikationsteknik, distansarbete.

Spielberger, (1983), förklarar vidare i sin bok att svenske forskaren Thöres Theorell och amerikanen Robert Karasek utvecklade ett synsätt kring stress under 80-talet, kallat krav-kontrollmodellen. Enligt teorin är höga krav i kombination med dålig kontroll över arbetet och brist på socialt stöd den viktigaste orsaken till stress i arbetslivet. Många menar fortfarande att det är så än idag. Nyhaga, (Suntliv, 040715) menar däremot att stress på arbetet, kan bero på många andra faktorer. Vissa av orsakerna har han gemensamt med Europeiska arbetsmiljöbyrån, såsom snabba förändringar, hög arbetsbelastning och oro över att vara nästa person till att bli uppsagd. Men det handlar även om tidspress, neddragning av personal och resurser samt ständigt ökande krav. Det är inte svårt att förstå att det är stressande att få uppgifter som man inte har utbildning för, inte trivs med och framförallt inte själv har valt. Här nedan följer andra vanliga orsaker till stress i arbetslivet (Hälsolinjen, 050623):

• Brist på avlastning och återhämtning • Brist på belöning vid bra genomfört arbete • Våld eller hot om våld

• Mobbing och diskriminering

• Ständiga förändringar och nedskärningar. Otrygghet • Ouppklarade problem och olösta konflikter

Nyhaga, (Suntliv, 040715) nämner även han många av ovanstående orsaker som källor till stress i arbetslivet. Han påpekar även att de yrkeskategorier som är särskilt utsatta för stressfaktorn våld eller hot om våld, är vårdpersonal, lärare och socialarbetare. Hot och våld är

dessutom inte bara akut stressande för den anställda utan kan bidra till psykiska besvär under lång tid framöver.

Lennart Levi, en av Sveriges främsta stressforskare, (Jakstrand, 2000), anser att stress i arbetslivet framför allt börjar bli farligt för den anställde då en eller flera av följande fyra faktorer råder:

1. _{Kraven är höga.}

2. Den anställde kan inte påverka sin arbetssituation. 3. Dåligt stöd från arbetsgivare eller arbetskamrater.

4. Den anställde arbetar hårt men från inte någon kompensation i form av tillräcklig lön, uppskattning från arbetsgivaren eller har möjlighet att utvecklas i sitt arbete.

Arnetz (1999) menar att det är av stor vikt att man innan det sätts in åtgärder noga undersöker vad som orsakar stressen på arbetsplatsen. Vidare menar han att en hög arbetsbelastning inte alltid är det största problemet, vilket man i många fall tror. Några av de vanligaste faktorerna till stress i arbetslivet anser han just är att de anställda inte känner sig delaktiga, att organisationens mål är otydliga eller att ledarskapet fungerar dåligt.

5.4.1. Lärare och stress

Läraryrket är ett aktivt yrke som innebär djupt mentalt engagemang i ett stort antal människor. Som lärare har man som uppdrag att leda, lära, stödja och uppmuntra barn till att bli vuxna samhällsbyggare. Detta ställer stora krav på läraren att ge mycket av sig själv till andra. Många trivs med sitt arbete och menar att det är stimulerande och givande att arbeta med barn och ungdomar.

Samhällets snabba förändringstakt med nya värderingar och nya sätt att fungera ställer emellertid stora krav på skolan och dess anställda, som allt mer pressas till att ständigt förändras. Dagens samhälle kräver stora mått av självständighet hos både enskilda individer och arbetslag. Även stora krav på samspel och samarbete ställs, likväl som brukande av nya och främmande arbetsmetoder (Bronsberg, 2000).

Yrket omfattas därtill av många moment som det för många kan vara svårt att göra sig oberoende från efter arbetsdagens slut. Det kan handla om ett felaktigt agerande som man hänger upp sig på och har svårt att släppa tankarna från. Det kan likaså vara förberedelser och

tankar inför kommande dags lektioner som påverkar och skapar spänning hos läraren (Aronsson, Svensson, 1997).

Gunnar Aronsson, stressforskare vid arbetslivsinstitutet, menar på att läraryrket kan bli en farlig fälla för många.

”Lärarjobbet är ett sådant jobb som kan göras bättre än bra. Man kan alltid vara bättre förberedd och ge mer kommentarer. Det finns inget slut på det”(Andersson, 1999).

Gunnar Aronsson delar in lärare med stressrelaterade sjukdomar i tre grupper (Andersson, 1999). I första gruppen finns de mycket ambitiösa som helt oväntat kollapsar och som kräver lång tids återhämtning. Personer i den andra gruppen satsar hårt och lägger mycket tid på skolan. Till sist tar energin slut och personen går in i väggen. Hon/han får ångest för att orken och motivationen försvunnit. Denna grupp har ofta dåligt samvete och känner sig inte tillräcklig för sitt yrke. I den tredje gruppen är nedbrytningsprocessen märkbar under långt tid, personerna i denna grupp går oftast ur krisen med en motivation och en vilja av att lämna yrket och börja på något nytt.

Aronsson uttrycker att det får gå alldeles för lång tid innan någon inom skolans värld ingriper då en anställd mår dåligt. Han anser att det är det svaga sociala stödet som är orsaken till att så många människor tillåts bli allvarligt sjuka innan omgivningen reagerar.

I en arbetsmiljöundersökning som SCB (Statistiska Central Byrån) och arbetsmiljöverket genomförde 2001, visas tydligt konsekvenserna av de krav som yrket ställer på de anställda. Resultatet visar att lärare har hög sjuknärvaro på jobbet (Arbetsmiljöverket, 2002). Med sjuknärvaro menas att den plikttrogne väljer att gå till jobbet istället för att stanna hemma och vila och ta hand om sig själv vid sjukdom. Många vill undvika att orsaka mer börda för arbetskamraterna som då drabbas av ytterligare personal- och resursbrist (Kindenberg, 2002). Genom SCB och arbetsmiljöverkets undersökning (2002), har det visat sig att grundskollärare är den yrkeskategori som ligger i topp bland de yrkesgrupper som har svårigheter att sova på nätterna på grund av jobbet och likaså när det gäller att koppla av. Ålder och kön har visats inte ha någon betydelse, utan det är endast typen av arbete som förklarar dessa besvär. När det gäller problematiken med att få tiden att räcka till för både familj, fritidsaktiviteter och

vänner, är det återigen lärare som är mest drabbade. Närmare bestämt är det 65,5 procent av de kvinnliga grundskollärarna och 63,6 procent av gymnasielärarna som är drabbade av detta. Genomsnittet för samtliga yrkesarbetande kvinnor ligger på 43,3 procent. Männen har visat sig vara inte fullt lika stressade, men även bland dem ligger läraryrket absolut högst (Arbetsmiljöverket, 2002). Undersökningen visade även att 58 procent av förskollärarna och fritidspedagogerna utsätts för så höga ljudnivåer att det är svårt/omöjligt att föra ett normalt samtal under minst en fjärdedel av arbetstiden. På arbetsmarknaden ligger snittet på 23 procent och där är det endast maskinförare som ligger högre än lärare i förskolan (Arbetsmiljöverket, 2002).

Genom en undersökning som Lärarförbundet, Sveriges största fackförbund för lärare från förskola till högskola, genomfört visade det sig att åtta procent av Lärarförbundets medlemmar var sjukskrivna mer än 28 dagar den första november 2001. I 58 kommuner var det 10 procent eller fler av deras medlemmar som var långtidssjukskrivna. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz menar att kommunerna inte på något konstruktivt sätt har hanterat lärarnas ökande sjukfrånvaro. Vanligast är att man vid sjukdom i allt högre grad tvingar kvarvarande lärare att täcka upp för sina sjukskrivna kollegor, vilket medför stora barngrupper. Så här ser det ut trots att arbetsgivaren Kommunförbundet tecknat avtal med lärarorganisationerna som förpliktigar dem till åtgärder för bättre arbetsmiljö (Lärarfackligt 2003, nr 4)

Efter att lärarförbundet slutfört en enkätundersökning bland 3000 medlemmar med en ålder över 50 år, visade det sig att bland de medlemmar som var över 60 år ville 30 procent gå ner i arbetstid eller sluta arbeta helt på grund av hälsoskäl. Av hela undersökningsgruppen planerade 15 procent att gå ner i arbetstid, åtta procent ville sluta arbetet på grund av hälsoskäl och fem procent hade planer på att byta yrke (Lärarfackligt, 2002, nr 14). En anledning till dessa siffror fann vi i en undersökning från maj 1999 som SCB- och LR genomfört. Där framgår det nämligen att över 90 procent av de äldre lärarna anser att deras arbetsbelastning ökat kraftigt under de senaste åren. De främsta orsakerna som lärarna nämner till den ökande arbetsbelastningen är:

• För små ekonomiska resurser

• En hög ambition att klara alla ökade krav • För stora barngrupper att undervisa

• För många olika arbetsuppgifter

• Många elevers stora behov av stöd och hjälp

• Dålig verksamhetsplanering från skolledningens sida

Aronsson, (Andersson, 1999), menar att en orsak till att det ser ut som det gör på skolorna idag, är att även rektorerna är överarbetade. I tidigare undersökningar har det kommit fram att rektorernas tillvaro är oerhört splittrad. Vidare anser Aronsson att problemen med de stressrelaterade sjukdomarna inom yrket hade kunnat styras upp om skolledarna får tillgång till medhjälpare som kan ta över de administrativa bitarna. Därmed hade skolledningen haft möjlighet att lägga kraft och energi på att vara till stöd för lärarna, samt till att kunna arbeta på en långsiktig utveckling av skolan.

För att få ner ohälsotalen bland lärarna rekommenderar Lärarförbundet följande: • Bemanningen skall ökas och vikarier skall sättas in då lärare är sjuka. • Arbetsgivaren måste redovisa åtgärder mot ohälsa och inte bara sjukantalen.

• Kommunerna skall ges möjlighet till en långsiktig personalplanering och till att ta itu med ohälsan genom att tona ner det kortsiktiga balanskravet i budgeten.

• Möjligheten till delpension skall återinföras också för kommunalt anställda. • Åtagandena i kollektivavtalet skall fullföljas (Lärarfackligt, 2003, nr 4).

5.5. Stresshantering och förebyggande arbete

Vad kan vi själv göra för att minska stressen? Att behålla kontrollen och använda hälsosamma stressnivåer till sin fördel handlar om att hitta rätt balans mellan livets påfrestningar och vårt sätt att handskas med dem (Jones, 1999). När vi lärt oss att känna igen våra stressymptom kan vi lättare hitta sätt att hantera påfrestningarna. Det absolut bästa sättet att få utlopp för överflödig energi, förebygga stress och bli av med negativ stress när den väl uppkommit är att motionera och vara aktiv. Enlig många undersökningar är människor som motionerar regelbundet är mera tillfreds med och mer medvetna om sina kroppar och hur de känns och fungerar. Genom träning får kroppen utlopp för den anspänning som uppstått av stressen, nivåerna av stresshormonerna normaliseras och kroppen slappnar av (Porsman, 2000).

Fysisk aktivitet tros skydda mot stress och stressrelaterade besvär. En förklaring till detta är att fysisk aktivitet stärker det psykiska välbefinnandet och därmed förmågan att klara

påfrestningar. En annan förklaring är att fysisk aktivitet ökar muskelstyrkan och smidigheten vilket kan förebygga spänningstillstånd i kroppen (Ellneby, 1999).

Att det vi äter påverkar hur vi mår är det ingen som motsätter sig. I dagens samhälle får vi i oss rikligt med föda till ett minimum av ansträngning. Stillasittande arbeten, arbetsbesparande hushållsmaskiner och motordrivna transporter har lett till att många av oss blivit mindre fysiskt aktiva medan vår kost till stor del består av energirik och fet mat. En väl sammansatt och varierad kost med alla de vitaminer och mineraler som kroppen behöver kan minska risken för stress (Kirsta, 1988). Att dricka mycket vatten har även det en positiv inverkan på kroppens sätt att handskas med stress (Pieffer, 1996).

Också meditation och avslappning har en stressminskande effekt. Få människor i dag är avspända en längre tid och detta säger något om graden av stress i vårt liv och att vi behöver lära oss konsten att slappna av för att på så sätt kunna skydda vårt välbefinnande. Även sömnen är av stor betydelse för hur vi reagerar på stressiga situationer. Tillräckligt med sömn och sömn av god kvalitet är mycket viktigt för vår hälsa och välbefinnande (Porsman, 2000). När vi sover händer det mycket i kroppen bl.a. repareras kroppens olika funktioner, immunförsvaret byggs upp och kroppen producerar tillväxthormon som behövs för att stärka skelett och muskulatur.

Att lära sig att hantera stress på egen hand är bra men ännu mer positivt är det om man får hjälp och stöd av någon närstående. Bara att prata med en annan människa kan vara behandling nog.

På arbetet kan man gemensamt bygga upp ett nätverk mot stress. Kerstin Olofsson ger i sin bok Vår stress på jobbet förslag på ett nio stegs program för att minska arbetsrelaterad stress (Olofsson, 2002, sid. 111). Här arbetar arbetslaget tillsammans och analyserar den egna såväl som kollegornas stress och efterhand förändrar det som kan förändras. Sten Iwarson har listat fem punkter i sin bok, På bredband rakt in i väggen, på vad som kännetecknar en arbetsplats fri från stressproblem (Iwarson, 2002, sid. 109).

• Tydliga mål och visioner, accepterade och kända av alla. • Alla kan se helheten i verksamheten och förstå sin roll. • Kontinuerlig kompetensutveckling för alla är normaltillstånd.

• Adekvat återkoppling och rimliga belöningar sker på alla nivåer. • Dialog, delaktighet och delegering är självklarheter.

6. Genomförande

Vår undersökning grundar sig på enkäter till 50 lärare och förskollärare verksamma på skolor som vi under utbildningens gång haft någon form av kontakt med. På de skolor som vi valt ut gav vi kontaktpersonerna i uppgift att lämna vidare enkäten till de lärare/förskollärare som ville svara på vår enkät. Detta kan innebära att vårt resultat kan vara missvisande såtillvida att vi enbart fått svar från personer som tycker att detta är ett angeläget ämne att ta upp och undersöka. Vi kan även tänka oss att vi enbart fått svar från personer som anser sig ha tid med att besvara enkäten.

Svarsutrymmet en intervju är ofta väldigt stort och de kan därför ses som undersökningar med en låg grad av strukturering, anpassar man sedan frågorna efter intervjupersonen får man en låg grad av standardisering. En undersökning som vår där vi enbart använt oss av enkät som vi utformat med till största delen slutna frågor kan anses ha en hög grad av strukturering och standardisering, såtillvida att frågorna ofta inte går att utveckla och de är samma för samtliga deltagare i undersökningen. Dock kan vi inte styra den sociala verkligheten i vilken enkäten besvarats. Detaljerna kan variera nästan i det oändliga och svarssituationen är aldrig standardiserad.

Vid hög grad av standardisering och strukturering som vid en enkät, måste vi försäkra oss om att vi täckt alla delområden med frågor och att svarsalternativen är relevanta. Vi har använt oss utav s.k. omvänd tratt-teknik, (Patel, Davidson, 1999), vilket innebär att vi först har gett specifika frågor om olika aspekter av stress för den enskilda läraren, för att sedan avsluta med större övergripande frågor.

Vår enkät på vilken vi baserar vår undersökning har följaktligen en hög grad av standardisering och till största del hög grad av strukturering, då de flesta svarsmöjligheter har fasta, slutna svarsalternativ, som innehåller en graderad inställning (Patel, Davidson, 1999). Dock är fyra av de 24 frågorna öppna och saknar svarsalternativ. De specificerade enkätfrågorna finner ni som bilaga 2.

I början av september månad sökte vi upp våra kontaktpersoner på de fem skolorna. De fick i uppgift att ansvara för, dela ut och samla in enkäterna till ett visst datum. Genom ett missivbrev som bifogades enkäterna, presenterade vi vårt syfte och mål med undersökningen och arbetet i helhet samt en beskrivning över hur denna skulle genomföras. Brevet finner ni som bilaga 1. En vecka senare mötte vi upp kontaktpersonerna på de respektive skolorna och tog emot de enkäter som blivit besvarade. Utav de 50 utskickade enkäterna, återfick vi 36 för behandling.

7. Resultat och analys ( n=36)

Resultaten från vår undersökning redovisas under respektive frågeställning. I direkt anslutning till resultaten, analyseras valda delar med syftet att besvara frågeställningarna. Vi har valt att göra på detta sätt för att lättare åskådliggöra resultaten för läsaren. De citat som vi väljer att redovisa, är de som vi anser bäst belyser enkätens fyra sista öppna frågor och även den spännvidd som finns mellan de olika lärarnas syn på stresshantering.

7.1. Grundläggande information om svarsdeltagarna

Av de utskickade 50 enkäterna kom 36 (72 procent) åter till oss för behandling. Att vi endast fick tillbaka 72 procent av enkäterna kan bero på den tidsbegränsning vi satt upp, alla fick en vecka på sig att svara på enkäten. Många av de verksamma lärarna och förskollärarna angav också till våra kontaktpersoner att de kände sig stressade av att svara på enkäten, de hade helt enkelt inte tid.

Vi känner oss ändå nöjda med resultatet då vi genom vår bortfallsanalys anser att vi ligger inom ramen för vad som beräknas som godkänt bortfall. En svarsfrekvens mellan 50-75 procent på enkätundersökningar anses av ex Trost (2001) vara acceptabelt. En vidare diskussion kring detta för vi under det kapitel i detta arbete som heter diskussion och sammanfattning.

Av de svar vi fick in visade sig att tre av de svarande var män och 33 av de svarande var kvinnor. Detta ser vi inte som något märkvärdigt då verksamheten i realiteten oftast är konstruerad på liknande sätt vad gäller fördelningen av kön bland de anställda.

De allra flesta, 15 st, har arbetat inom skolan i 25 år eller längre. Detta var för oss ett överraskande resultat då vi trodde att den stora andelen skulle hålla sig inom 13-24

verksamma år. En tanke vi får kring detta resultat är om den tämligen långa yrkesverksamma tiden kan färga det synsätt som de aktuella pedagogerna har kring sin lärarroll och uppgift. Om det är så kan resultaten av våra undersökningar vara tämligen snedvridna. Detta eftersom 15 av de svarande angivit att de arbetat 25 år eller längre, vilket är samma antal svarande som de tre tidigare grupperna uppnår tillsammans.

Av de totalt 36 svarande var åldern relativt jämt fördelad. Även detta anser vi speglar hur verksamheten i verkligheten ser ut.

Över hälften av de svarande (20 st.) har under sin verksamma tid arbetat mest inom årskurserna F-2. Därefter svarar nio deltagare att den årskurs de huvudsakligen arbetat med är 3-5. Utöver dessa har fyra svarande angivit egna svarsalternativ ex. F-5 och 3-9. Över 80 procent av enkäterna skildrar lärarnas verklighet inom grundskolans tidigare år, dvs. upp till skolår fem. Därmed anser vi att vi genom dessa undersökningar endast kan uttala oss om lärares stressituation i skolår F-5.

29 st av de svarande arbetar heltid. Utav dessa, arbetar 19 deltagare mellan 40-49 timmar i veckan, vilket är inom ramen för en uppehållstjänst. Sju av de 29 medverkande lägger däremot ner 50-59 timmar i veckan, vilket är mer än en heltidsarbetande lärare skall lägga ner på sitt arbete. Tilläggas bör att de svarande inte enbart är lärare utan även förskollärare. Två utav de 29 uppgav sig lägga ner mer än 60 timmar per vecka på sitt arbete, positivt nog uppgav de att de inte kände sig stressade och att de trivdes på sitt arbete. Förvånansvärt är att en utav de 29 heltidsarbetande uppgav sig lägga ner 30-39 timmar på sitt arbete. Kan detta hänga samman med att hon arbetat som lärare i mer än 25 år och att hon på det sättet skapat sig en rutin över sina arbetsuppgifter? Vidare uppger hon sig inte vara stressad, hon tycker att hon har ledningens stöd och tycker att hennes arbetsinsatser motsvarar den lön hon får.

23-32 år 8 st. 33-42 år 11 st. 43-52 år 11 st. 53 - år 6 st.

7.2. Hur upplever verksamma lärare sin arbetssituation?

Då vi sammanställde resultatet från enkäterna fann vi det mer intressant att ”baka” ihop ett antal frågor som vi anser bättre speglar de verksamma lärarnas upplevelser utav sin arbetssituation. Flertalet lärare angav i enkäten att de ansåg att stress innebär att man ständigt är jäktad och aldrig hinner varva ner. Vi anser att hur lärarna bedömer stress har relevans för hur vi i senare frågor ska tolka deras svar. Om det skulle vara så att lärarna inte anser att stress är av ondo så borde de faktorer som leder till stress inte heller vara av ondo. Som redovisas i nedanstående diagram så fattas ett visst antal av deltagarnas svar på denna fråga, detta för att 7 deltagare har valt att kryssa i fler än eller färre än ett alternativ. Vi har dock ändå tagit med denna fråga och detta resultat eftersom vi anser att ett svarsutrymme på 29 svarande ändå är tillförlitligt.

Vad innebär stress för mig?

På frågan om lärarna någon gång kände olust eller obehag inför sitt arbete svarade närmare hälften att de sällan upplevde detta. Däremot, som visas i diagrammet på nästa sida, kommer svarsalternativet Ibland inte så långt efter. De tankar vi får gällande detta resultat är främst att det är beklämmande att hela tre procent ofta känner olust eller obehag inför sitt arbete. Frågan är om detta kan bero på incidenter som lärarna helt enkelt inte har någon kontroll över eller möjlighet att påverka i önskad riktning.

I övrigt känner vi att detta är en otroligt svår fråga att bedöma då vi tror att betydelsen och omfattningen av orden olust och obehag kan vara starkt varierande från individ till individ. I efterhand kan vi konstatera att vi använt helt fel ordval när vi skapat denna fråga. Olust och obehag är två mycket starka ord och de kan ge fel associationer. För många kanske ordet olust betyder ett kortvarigt tillstånd av att vara trött och vilja ligga kvar i sängen några extra minuter, för andra kanske ordet olust kan betyda ett längre tillstånd av uppgivenhet inför arbetet.

Positivt- saker och ting blir gjorda 5 st. Ständig jäkt – hinner aldrig varva ner 20 st. Mår psykiskt och/eller fysiskt dåligt 4 st.

Ofta 1 st. Ibland 12 st. Sällan 17 st. Aldrig 6 st.

Resultatet vi fått fram visar på att merparten av lärarna, 32 personer, upplever sin arbetssituation som jäktad, mer ofta än sällan. Det är bara några få som sällan upplever sig som jäktade p.g.a. arbetet och inte en enda som aldrig uppger sig vara jäktad. Vi anser att ett mått på stress kan vara hur ofta man tar med sig arbetet hem efter arbetsdagens slut istället för att arbeta färdigt på skolan. Detta kan enligt oss medföra att man inte har möjlighet till att koppla bort arbetet och slappna av när man väl kommit hem – från den ena stressande miljön till den andra. En deltagare uttryckte sitt tankesätt på följande, enligt oss, mycket träffande vis:

”Stressen tror jag kommer för att vi inte vill ta till oss att vi verkligen jobbar 45 timmar per vecka, låt oss säga 8-17.30 varje dag, med en halvtimmes lunch. Hade vi alla gjort det och hjälpts åt med jobbet hade vi blivit mindre stressade. Jag ser att många jobbar mycket på sin förtroendetid medan några inte jobbar alls, detta är stressande för mig att se…”

Kanske är det så att många lärare idag försöker att klara av sin ålagda 45 timmars arbetsvecka på en normal 40 timmars vecka.

På nästkommande sida följer en översikt över de svar som deltagarna i vår enkätundersökning gav, gällande frågan om hur ofta de tar med sig arbete hem efter arbetsdagens slut. Det visade sig vara mer vanligt att lärare tar med sig arbete hem någon gång per vecka, än att det sker varje dag. Samtidigt visar även resultatet på att det inte är någon som är förskonad, utan alla tar någon gång med sig arbetet hem. Man kan nästan säga att det ingår i yrket.

Antal lärare som känner olust eller obehag inför sitt arbete.

Samtliga av de 12 deltagare som svarat att de tar med sig arbete hem varje dag arbetar heltid. Sju utav dessa har uppgivit att de lägger ner mellan 40 – 49 timmar/vecka på sitt arbete, medan fyra spenderar 50 – 59 timmar/vecka och endast en har angivit att hon arbetar mer än 60 timmar. Detta visar att inga deltidsarbetande i vår undersökning tar med sig arbete hem varje dag. Kan det här innebära att den som inte arbetar heltid har en mindre arbetsbörda eller helt enkelt bara är bättre på att planera sina arbetsplatsförlagda timmar?

Diagrammet ovan visar på att mer än hälften av samtliga medverkande i vår enkät svarar ja på frågan om de arbetar på sina raster. Två deltagare angav att de aldrig arbetade på sina raster, vid närmare undersökning visade sig att dessa två inte är ”nya” inom yrket utan har varit verksamma mer än 25 år. Kan det vara så att den rutin som följer med lång yrkesverksamhet leder till att man blir mer säker i sin lärarroll och därmed också har lättare för att sätta gränser och kräva sina rättigheter, ”min rast är min rast…”

Av svaren på enkäten kan vi utläsa att de allra flesta 31 av 36 svarsdeltagande anser att de arbetar i en livlig miljö. Detta var för oss inget överraskande resultat då alla arbetar med barn

Varje dag 12 st. Någon gång 17 st. Någon enstaka gång _{7 st}

_.

Antal lärare som tar med sig arbete hem efter arbetsdagens slut.

och barn kan vara livliga. Flertalet lärare har en arbetsplats på skolan, tyvärr anser mindre än hälften att de kan arbeta där ostört.

Utav samtliga 36 deltagande lärare så svarade 25 st. att de kände sig uppskattade på sin arbetsplats och att de tillförde något i arbetslaget. Anmärkningsvärt var att så många som 11 st. inte känner så. Anmärkningsvärt var också att inte alla finner sitt arbete stimulerande eller roligt. Totalt sett så svarade 14 st. att de enbart delvis eller inte alls har roligt på sitt arbete och att de inte tycker att arbetet är stimulerande. Detta är för oss det mest förvånansvärda resultat vi fått fram genom denna undersökning. Det vi ställer oss undrande till är att om bristen på lärartjänster färgar de verksamma lärarna så till vida att de stannar kvar på sin tjänst trots att de inte trivs och inte känner sig nöjda? Är det så att de uttryckt sina rädslor och upplevelser för ledningen och inte fått någon respons eller har dessa lärare valt att hålla tyst om sina funderingar? Om det är så att man väljer att hålla tyst har man då någon egentlig rätt att kritisera? Och vari ligger egenansvaret? Vi kan spontant känna att de barn och ungdomar som vi ska undervisa, stötta och vägleda har en rätt att få en lärare som anser att han/hon är behövd, tillför något, tycker att arbetet är stimulerande, utvecklande och roligt. Vi anser vidare att det är lärarens syn på sitt uppdrag som speglar hela verksamheten.

7.3. När uppkommer stressen i arbetet?

De situationer som för de deltagande lärarna upplevs som mest stressande är utvecklingssamtal och att inte hinna med vad man har planerat. Hälften (18 st.) utav alla svarande angav utvecklingssamtal som en stressorsak. Den andra stora stressorsaken var att inte hinna med vad man har planerat, för 22 lärare var detta den allra största stressfaktorn. Här i ligger kanske en stor del av svaret på frågan om hur man bäst förebygger stress. Är det så att vi överplanerar, att vi inte inser att oförutsedda saker händer och att det vi har planerat kan komma till användning ändå – kanske bara inte just nu. Är detta något som är specifikt för lärare eller finns denna tendens även i andra yrkeskategorier?

Någon nämnde vidare att en annan stressande situation var vid läsårsstart och –slut, då man var tvungen att byta klassrum samt att känna att man inte hinner med att ge alla elever individbaserad undervisning.

Ett resultat som vi tyckte var intressant, var att de lärare som svarat att de kände sig jäktade på arbetet (17 st.) svarade samtidigt att de kände att deras arbetsinsats inte motsvarade den lön de fick. Detta speglar den forskning och de undersökningar som finns i ämnet och som vi i vår kunskapsbakgrund har tagit upp. Att arbeta hårt men inte få någon kompensation i form av tillräcklig lön nämns just som en stor bidragande faktor till stress inom arbetet. Lennart Levi, en av landets stressforskare tillägger att arbetsstressen därtill börjar bli farlig för den anställde när ovanstående faktor råder (se sid. 13).

Många lärare har också svarat att en annan stressfaktor även är föräldrakontakter och konflikter med elever såväl som med kollegor.

7.4. Lärarnas stresshantering

Då det får anses som bevisat att ett utav de bästa sätten att ”stressa” ner och slappna av på är idrott och fysisk motion ansåg vi att det skulle vara intressant att undersöka även denna aspekt. 21 st. av deltagarna i vår undersökning angav att de ägnade sig åt fysisk motion. 12 st. ägnade sig åt någon form av hobby medan 3 st. inte alls ägnade sig åt någon hobby eller motion på sin fritid. Dessa tre kände sällan eller aldrig av stressrelaterade fysiska symptom. Alla tre uppgav att de hade roligt på sitt arbete, att de fann arbetet stimulerande, att de kände sig uppskattade och att de tillförde arbetslaget någon. Alla tre upplevde sin arbetsmiljö som livlig och de kände sig sällan jäktade. Utav detta resultat kunde vi inte dra några slutsatser om påståendet att motion minskar stress, för dessa tre är det ju snarare tvärt om. Kanske är det så att då de sällan drabbas av stress så är de heller inte i behov av fysisk motion i stressförebyggande syfte. Däremot kan vi säkerställa att det här med stresshantering är otroligt varierande och att man som enskild individ måste finna sitt eget sätt.

De allra flesta 35 st. ansåg att stressen hade ökat under deras verksamma år. Bara en ansåg att stressen inte alls hade ökat under de år hon arbetat inom skolan. Denna kvinna var mellan 23-32 år och hade arbetat i skolan i 6-11 år. 14 utav de som svarade att stressen hade ökat mycket under åren de arbetat i skolan, hade arbetat inom skolan i 25 år eller fler. Detta är i sig ett intressant resultat. Av de totalt 15 lärare som arbetat inom yrket i 25 år eller mer anser 14 att stressen i skolan har ökat mycket under de senaste åren. Är det så att det tidigare i skolan behövdes en annan slags kompetens än vad det gör idag? Persson och Tallberg Broman (2002) nämner i sin forskningsrapport att läraryrket under de senare åren genomgått markanta

uppfostran och undervisning. Många lärare nämner att undervisningen kommer i skymundan – nuförtiden är en lärare; en mentor, en kurator, en psykolog, en socialarbetare mm. Listan kan göras lång, men är sanningen att det krävs av en lärare att han/hon ska ha sakkunskap även i dessa områden?

Utav de lärare som svarade på vår enkät så angav 20 st. att de ibland kände av stressrelaterade symptom så som huvudvärk och magont. Något som för oss var ett intressant resultat var att ingen utav lärarna angav att de aldrig känt av detta. Är detta resultat yrkesspecifikt?

På de tre sista ”öppna” frågorna var svaren varierande. Vissa hade inte skrivit något alls och andra har skrivit väldigt mycket. Det som kom fram under vår analys var att på de allra flesta skolor så fungerade personalsammankomster såsom fester som en stressförebyggande åtgärd. Nio av alla svarande angav detta. Enligt vår uppfattning och egna upplevelser så finns det på de flesta skolor någon form av sammankomst för att ”svetsa” ihop personalstyrkan. Är dessa sammankomster stressförebyggande eller har de en annan funktion? Vi hävdar det senare. Är du stressad på ditt jobb och känner t ex att du inte har stöd ifrån ledningen eller inte känner dig uppskattad bland kollegorna så ser vi inte att en eller ett par fester kan göra någon skillnad. En fest är alltid roligt, man lär känna sina kollegor på ett annat plan och kan skratta och ha roligt tillsammans utan vardagens press, men vi känner att man måste vara försiktig med hur mycket vikt man lägger vid/på personalsammankomster.

Många skolor hade valt att satsa på friskvård under betald arbetstid. Detta anser vi vara ett ypperligt exempel på god personalvård och en bra stressförebyggande åtgärd. Andra stressförebyggande åtgärder som skolorna genomför är t ex motionslotteri - deltagarna ska röra sig minst tre gånger per vecka för att få en lott och vid årets slut lottas fina priser ut. Andra åtgärder är bl a friskvård på fritiden (reducerat pris), massage, schemalagd reflektionstid, ljudreducerande innertak och tillgänglig rektor. Förvånansvärt många, 23 deltagare angav att det på skolorna inte gjordes någonting i stressförebyggande syfte. Detta är ett viktigt resultat i vår undersökning, då en utav våra problempreciseringar var just vad som görs ute på skolorna för att motverka stress. Resultatet från denna undersökning visar att det på en majoritet av skolorna enligt lärarna inte görs mycket.

Många lärare hade otroligt bra och kreativa idéer på hur skolorna hade kunnat arbeta mer effektivt med personalvård. Längre matraster så att lärare kan använda rasten till att gå ut och

promenera på, föreläsningar om stress och stresshantering, obligatoriska hälsokontroller, att ledningen borde vara mer lyhörd för sin personal, mindre arbetslag och färre möten var några utav de förslag som lades fram.

De förslag som lärarna lade fram som åtgärder på vad de enskilt kan göra åt sin arbetssituation för att minska och förebygga stress var att; hålla schemat öppet och inte överplanera, våga säga nej, sänka sin ambitionsnivå, träna regelbundet, inte alltid vara tillgänglig, vara observant för när och om kollegor känner stress, inte arbeta på helgen, lita på att andra täcker upp vid sjukdom och inte känna sig stressad över det. Alla dessa förslag låter som väl genomtänkta och, viktigast, genomförbara. Vi som författare kan känna att vi som snart ”nybakade” lärare även skulle vilja ha med ytterligare en punkt, nämligen att införa ett sk mentorssystem för nyanställda. Att börja på en ny arbetsplats kan vara otroligt stressframkallande och att då ha en ”gammal räv” vid sin sida att rådfråga om än det ena än det andra kan göra all skillnad.

8. Diskussion och sammanfattning (n=36)

Det övergripande syftet med vårt arbete har varit att bli mer medvetna och lyhörda för faktorer som kan leda till negativ stress inom läraryrket. Med detta arbete ville vi även få kännedom om vad som görs ute på skolorna för att motverka stress hos lärarna, och därtill vad vi som enskilda individer aktivt kan göra för att hantera och förebygga stress. Vi som författare känner att vi har blivit belästa och fått både fördjupade liksom nya kunskaper om stress och stresshantering. Detta genom att vi fått möjligheten till att en andra gång göra djupare efterforskningar kring ämnet. Den litteratur och de forskningsresultat vi läst och tagit del av och de enkäter som vi analyserat, har alla bidragit med intressanta aspekter gällande lärares stress ute i de svenska skolorna.

Vår undersökning har grundat sig på enkäter till 50 verksamma lärare eller förskollärare. Som vi tidigare nämnt har vi utformat enkäterna så att de skulle få en hög grad av standardisering, såtillvida att frågorna skulle vara de samma för samtliga deltagare i undersökningen. Dock kan vi inte styra den sociala verkligheten i vilken enkäten besvarats. Detaljerna kan variera nästan i det oändliga och svarssituationen är aldrig standardiserad i hög grad. Likväl känner vi oss nöjda med undersökningens validitet eftersom vi anser att enkäten har fullgjort sitt syfte som mätinstrument.

Vad gäller undersökningens reliabilitet känner vi att det finns en del missar i enkätens utformande som gör att man kan ställa sig frågande till vissa av de resultat som vi anser oss ha fått fram. Sådana ”grova” missar är bl.a felaktigt användande av tecknen < och >, underlig formuleringar på frågan om olust eller obehag inför sitt arbete, en snedvridenhet av de svarande så till vida att endast de som ansåg sig ha tid eller som ansåg att ämnet var tillräckligt aktuellt och viktigt att svara på, har besvarat denna enkät. Vi har inte heller tagit reda på hur många som hade kunnat svara på vår enkät ute på de berörda skolorna – utan nöjt oss med att sätta vårt mål till 50 personer. Vidare har vi vid en djupare granskning av vår enkät insett att vi ”lagt mål i mun” på våra deltagare, då det på intet ställe nämns om vilken positiv verkan stressen kan göra på oss människor eller vad som faktiskt är positivt ute på skolorna. Vi har även vid granskningen av vår resultat- och analysdel insett att den kunskap vi förvärvat genom våra studier i stress lyser igenom till viss del.

Dock vill vi inte helt kasta bort vår enkät och avfärda den som helt missvisande. Till stor del har vi lyckats sikta in oss på rätt frågor och kunnat tolka dem på vad vi tror ”rätt” sätt. Vi känner att vi har valt rätt mätinstrument och att vi kan stå för de resultat vi har fått fram – med undantag av ovan nämnda. Hade vi kunnat göra om detta arbete hade vi valt att testa enkäten först på ett par utvalda i vår närhet och få höra deras reaktioner och synpunkter.

Vi fick tillbaka 36 (72 procent) av 50 utsända enkäter för analys och känner oss tillfreds-ställda och nöjda med detta. Givetvis hade vi önskat en högre svarsfrekvens men vi har konstaterat genom litteraturen att vi ligger inom ramen för vad som beräknas som godkänt bortfall.

Genom att skriva och reflektera över detta arbete har vi skapat oss en förståelse och en medvetenhet kring vilka faktorer som bidrar till stress i läraryrket, samt vad som kan göras för att minska/förhindra dess uppkomst. Vår förhoppning är att andra som läser detta också skall få ökade kunskaper kring ämnet, och att detta kanske kan motivera till förändring inom skolans organisation och miljö.

Att vi lever i ett samhälle med höga krav och förväntningar, där tempot alltid är på topp, har nog inte lyckats undgå någon och att detta levnadssätt ökar stressen hos oss människor är säkerligen alla mer eller mindre medvetna om. Alla har vi troligtvis vid något tillfälle även fått uppleva detta. Stress har under den senaste tiden varit föremål för såväl massmedias som

forskares uppmärksamhet och larmrapporterna har avlöst varandra. Aktuellt idag är stressen inom lärar- och vårdyrket men fokus i den massmediala rapporteringen ligger även på den stress som vi vuxna skapar i/hos våra barn.

Massmedia visar, nästan dagligen, upp en ganska dyster bild av läraryrket, där det talas mycket om sjukskrivningar och utbrändhet. Förändringar som skett i vårt samhälle har lett till stora omställningar inom yrket vilket i sin tur kan ha bidragit till att lärarnas vardag blivit avsevärt mer stressig.

Många utav de svar som angavs i enkäterna har vi tidigare stött på i den litteratur vi läst eller i det verkliga livet, därmed upplevde vi inte resultatet på frågan om hur lärarna upplever sin arbetssituation som särskilt överraskande. Det framstår klart och tydligt att lärarna ofta upplever sin arbetssituation som stressad och stressande på ett eller annat sätt. Mer än hälften känner ibland dessutom av stressrelaterade symtom huvudvärk och magont.

Arbetsmiljön på skolorna anses av flertalet deltagande som mycket livlig, vilket inte är förvånade då barn ofta är livliga och fulla av energi. Möjligheten till att stundom få arbeta ostört i sitt arbetsrum visade sig däremot vara väldigt liten, då mer än hälften av de lärare som har tillgång till arbetsrum sällan får arbeta där ostört. Onekligen kan detta leda till en stressad arbetssituation. Där var faktiskt ingen utav de tillfrågade som svarade att de aldrig känt sig jäktad på grund av arbetet. Dessutom menar nästan alla deltagande att stressen inom läraryrket ökat under de senaste åren.

Den stress som lärare upplever på sitt arbete visade sig vara utav negativ karaktär då flertalet av deltagarna i vår undersökning valt att definiera ordet stress som ständig jäkt, utan möjlighet till att varva ner. Då det även framkom under vår bearbetning av enkäterna att över hälften av lärarna ofta arbetar på sina berättigade raster, är det inte svårt att förstå att möjligheten till ned varvning är knapp.

Vi anser att en bidragande orsak till deltagarnas svårigheter att varva ner är att flertalet, varje dag eller minst någon gång per vecka, måste ta med sig arbetet hem efter arbetsdagens slut. Detta resultat styrker stressforskare Aronssons, (Andersson, 1999), uppgifter om att många arbetsmoment inom läraryrket är svåra att göra sig fri från efter arbetsdagens slut och att dessa

nämner att stress lätt uppkommer då gränserna mellan privatliv och arbete är oklara. När vi sammanställde svaren på denna fråga dök det även upp funderingar och frågor hos oss som vi anser kan vara relevanta för tolkningen av resultaten och som vi tycker hade varit intressant att undersöka vidare. En sådan fundering grundar sig på resultatet att många lärare genomför sin förtroendetid i hemmet, vilket vi inte anses kan räknas som arbete efter arbetsdagens slut. Arbete efter arbetsdagens slut är då man får sitta på sin fritid och arbeta. Vår fundering är därför hur deltagarna tolkat vår fråga. Vi tror dock att samtliga förstår vårt syfte med frågan, då alla, förhoppningsvis, är medvetna om sin arbetstid oavsett var den tillbringas. En fundering som dök upp hos oss var om det i de flesta fall är ett eget beslut lärarna fattat om att ta med sig sitt arbete hem för att göra arbetsdagen kortare och därmed slippa sitta med arbetsuppgifterna på arbetsplatsen eller om det, mot deras vilja, krävs av dem för att de uppgifter som är dem ålagda skall hinnas med? Detta anser vi hade varit spännande att göra en vidare undersökning på.

Ingen av lärarna i undersökningen nämnde någon av de ovanstående faktorerna som den eller de främsta orsakerna till den negativa stressen på jobbet. Som utomstående är detta svårt att förstå då resultatet tydligt visar för oss att så är fallet. Kanske beror detta på att det är lättare att tydligt se till konkreta situationer som anses stressframkallande och inte till det stora hela. De konkreta situationer som lärarna istället nämnde som mycket stressframkallande var utvecklingssamtal och att inte hinna med vad man planerat. Även föräldrakontakter och konflikter med elever såväl som med kollegor anses som orsak till deras stress. Frankenhauser (1993) och en hel del andra framstående stressforskare nämner att brist på stimulans i arbetet också är en faktor som leder till stress. Det har visat sig i denna undersökning att detta är det rådande förhållandet ute på skolorna då ett ganska stort antal av deltagarna i enkäten enbart delvis eller inte alls anser sig ha roligt på sitt arbete och att de dessutom inte tycker att arbetet är stimulerande. Kanske är det så att många av de uppgifter som tidigare tillhört läraryrket har blivit ersatta eller försummade av andra nya uppgifter som inte upplevs som lika stimulerande och roliga. Detta kopplar vi till de forskningsresultat som Persson och Tallberg Broman (2002) påvisar om läraryrkets förändrade identitet. Läraryrket har blivit utvidgat och innefattar ett större helhetsansvar för barndomen. Vi har fått erfarenheten av att flertalet anser att tiden till planering och genomförande av undervisning kraftigt förminskat och ersatts med möten, administrativa uppgifter och socialt arbete. Många känner att de inte kan hålla samma goda kvalitet på sin undervisning som tidigare på grund av nya tidskrävande uppgifter.