Storslagen fjällmiljö

Underlagsrapport till fördjupad utvärdering

av miljömålsarbetet

Storslagen fjällmiljö

Storslagen fjällmiljö

Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet

BESTÄLLNINGAR Ordertelefon: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen Box 110 93 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln NATURVÅRDSVERKET Tel: 08-698 10 00 (växel Internet: www.naturvardsverket.se

Postadress: Naturvårdsverket,106 48 Stockholm ISBN 91-620-5322-1.pdf

Grafisk design: Johan Wihlke Illustration omslag: Tobias Flygar

ISSN 0282-7298 Elektronisk publikation

Förord

I februari 2004 ska Miljömålsrådet lämna ett underlag till regeringen om fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen som regeringen ska redovisa till riksdagen. Denna rapport behandlar målet Storslagen fjällmiljö och utgör det underlag som Naturvårdsver-ket efter samråd med Riksantikvarieämbetet, JordbruksverNaturvårdsver-ket, FiskeriverNaturvårdsver-ket och

Luftfartsverket överlämnar till Miljömålsrådet.

Rapporten har delgetts kontaktpersoner vid Boverket, Energimyndigheten Sametinget, Socialstyrelsen, Sveriges Geologiska Undersökning, Socialstyrelsen, Vägverket och berörde länsstyrelser för synpunkter. Därefter har den under sommaren år 2003 varit utsänd på remiss till i miljömålsarbetet berörda organisationer.

Underlag till rapporten Storslagen Fjällmiljö har lämnats av ArtDatabanken, Boverket, Energimyndigheten, Fiskeriverket, Jordbruksverket, Luftfartsverket, Länsstyrelserna i Fjällänen, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Räddningsverket, Sametinget, Socialstyrelsen, Statistiska Centralbyrån, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Underlag till utformningen av grundtexten i rapporten Storslagen Fjällmiljö har inkommit från Inger Selinge RAÄ, Johan Hammar Fiskeriverket, Bengt Landström länsstyrelsen i Norrbotten, Margareta Franzon länsstyrelsen i Jämtlands län, Anita Lundmark länsstyrel-sen i Dalarna, Gunilla Karlsson Energimyndigheten samt från Naturvårdsverket Allan Nilsson, Robert Franzén, Lena Hedman, Melanie Josefsson och Sune Sohlberg. I grundtexten har synpunkterna från remissorganen beaktats. Geologiska Undersökning och Vägverket.

Innehållsförteckning

FÖRORD... 3

SAMMANFATTNING... 7

Miljökvalitetsmålet ...7

Delmål 1...8

Delmål 2...8

Delmål 3...9

Delmål 4...9

Regeringens bedömningar ...9

SUMMERY... ..10

UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING ... 14

3.1 Skador på mark och vegetation...14

Delmål 1...14

Regeringens bedömningar ...14

3.1.1 Uppföljning...15

3.1.2 Utvärdering ...16

3.1.3 Åtgärder ...16

Från länsstyrelsernas underlag...17

3.2 Buller och tyst miljö...18

Delmål 2...18

Regeringens bedömningar ...19

3.2.1 Tolkning av delmålet ...19

3.2.2 Bullerkrav för terrängfordon...20

3.2.2.1 Uppföljning...20

Allmänt ...20

Bullerpåverkan från terrängskotrar...22

3.2.2.3 Åtgärder ...23

Från länsstyrelsernas underlag...24

3.2.3 Buller från flygfarkoster inom skyddade områden ...25

3.2.3.1 Uppföljning...25

Skyddade områden i fjällområdet ...25

Bullerpåverkan från flygtrafiken ...26

3.2.3.2 Utvärdering ...27

3.2.3.3 Åtgärder ...27

3.3 Representativa höga natur- och kulturvärden...28

Delmål 3...28

Regeringens bedömningar ...28

3.3.1 Uppföljning...29

3.3.2 Utvärdering ...31

3.3.3 Åtgärder ...32

Från länsstyrelsernas underlag...32

3.4

Främmande arter och genetiskt modifierade organismer ...33

Regeringens bedömning ...33

3.4.1 Uppföljning...33

3.4.2 Utvärdering ...34

3.4.3 Åtgärder ...34

3.5 Lokala bestånd av fisk och vattenlevande arter ...35

Regeringens bedömning ...35

3.5.1 Uppföljning...35

3.5.2 Utvärdering ...37

3.5.3 Åtgärder ...38

Pågående verksamhet ...39

Från länsstyrelsernas underlag ...39

3.6 Åtgärdsprogram för hotade arter ...40

Delmål 4...40

Regeringens bedömning ...40

3.6.1 Uppföljning...40

3.6.2 Utvärdering ...44

3.6.3 Åtgärder ...44

Från länsstyrelsernas underlag...45

3.7 Miljö- och Hushållningsprogram ...45

Regeringens bedömning ...45

3.7.1 Uppföljning...45

3.7.2 Utvärdering ...46

3.7.3 Åtgärder ...46

Från länsstyrelsernas underlag...47

4. SLUTSATSER OCH FÖRSLAG... 48

Sammanfattning

I februari 2004 ska Miljömålsrådet lämna ett underlag till regeringen om fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen som regeringen ska redovisa till riksdagen. Detta underlag behandlar målet Storslagen fjällmiljö.

Storslagen fjällmiljö är ett nationellt och regionalt mål som förutsätter renskötsel för att ett betespräglat landskap ska upprätthållas. Renskötseln omfattar dessutom mycket stora delar av skogslandskapet.

Miljökvalitetsmålet avgränsas så att förhållanden som rör jordbruk eller skogsbruk hänförs till miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap respektive Levande skogar. Vattenmiljön och fisket behandlas främst under Levande sjöar och vattendrag och våtmarkerna under Myllrande våtmarker. Fjällen påverkas också av övergödning,

försurning och klimatförändringar. Dessa miljöeffekter behandlas främst under respektive miljökvalitetsmål Ingen övergödning, Bara naturlig försurning och Begränsad klimatpå-verkan. Omfattande olyckor med miljöpåverkan kan komma att påverka möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet.

Miljökvalitetsmålet

Fjällen ska ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Verksamheter i fjällen ska bedrivas med hänsyn till dessa värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation.

Storslagen fjällmiljö förutsätter renskötsel för att ett betespräglat landskap ska upprätthål-las. Renskötseln måste då också fortsätta att bedrivas och utvecklas på ett sätt som är hållbart för miljön. Fortsatt betesdrift i fjällandskapet behövs både av natur- och kulturmiljöskäl.

Den samlade bedömningen är att målet kan nås inom en generation. Av denna uppfölj-ning och utvärdering framgår att många åtgärder är igång och att ytterligare ett stort antal åtgärder planeras. Dessa åtgärder ryms inom ramen för riksdagens beslut om miljökvali-tetsmålet. Arbetet med att genomföra åtgärderna måste dock påskyndas.

Miljökvalitetsmålet kan nås om berörda sektorer och samhället som helhet visar de hänsyn som följer av delmålen. Trycket på att bygga ut vindkraften i fjällen kan påverka både natur- och kulturmiljövärden och möjligheten att utöka arealen ostörda områden negativt, om inte utbyggnaden föregås av omsorgsfull fysisk planering. Samtidigt bidrar vindkraften positivt för de ekosystem i fjällmiljön som är beroende av att miljökvalitets-målen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Begränsad klimatpåverkan kan nås.

Det finns behov av kunskapsuppbyggnad beträffande vegetation, vattenlevande organismer, förekomst av buller, kulturmiljöer och främmande arter samt hotade arter.

Det återstår åtskilligt arbete när det gäller samordningen mellan länsstyrelsernas och naturvårdsverkets utveckling och val av indikatorer. Det finns behov av gemensamma definitioner samt anpassningar och förbättringar av den statistik som är nödvändig för bedömningar och fortsatt uppföljning och utvärdering av miljökvalitetsmålet Storslagen Fjällmiljö.

För att lösa markanvändningsfrågorna i fjällen är en omsorgsfull planering nödvändig. För detta är det regionala miljö- och hushållningsprogrammet som ska upprättas av länsstyrelserna gemensamt och samebyarnas miljöplaner väsentliga hjälpmedel. Delmål 1

Skador på mark och vegetation orsakade av mänsklig verksamhet skall vara försumbara senast år 2010. Av väsentlig betydelse är att upprätthålla en tillfredsställande miljöövervakning av skador på mark och vegetation samt att renskötseln har tillräckligt bra underlag, för att kunna tillgodogöra sig betestillgångarna utan att skada naturen. Ett sådant underlag saknas i nuläget, därför går det endast att indirekt bedöma risken för skador utifrån uppgifter om antal renar och terrängfordon.

Rennäringens intressen behöver också kunna redovisas vid avvägningar mot andra markanspråk inom den fysiska planeringen. Detta innebär att följande åtgärder är särskilt angelägna:

att Jordbruksverket slutför utvecklingen av en metod för renbetesinventering och att en metod tas i bruk

att krav på terrängkörningsplaner införs i terrängkörningsförordningen att de praktiska förutsättningarna för att ta fjärranalysmetoder i bruk tillvaratas både nationellt och regionalt.

Delmål 2

Buller i fjällen från motordrivna fordon i terräng och luftfartyg skall minska och uppfylla följande specifika-tion, nämligen att

- minst 60 procent av terrängskotrar i trafik senast år 2015 skall uppfylla högt ställda bullerkrav (lägre än 73 dBA)

- buller från luftfartyg senast år 2010 skall vara försumbart både inom regleringsområde klass A enligt terrängköringsförordningen (1978:594) och minst 90 procent av nationalparksarealen.

En svår uppgift är att klara av en övergång till tystare och miljövänligare terrängskotrar. För detta behövs frivilliga styrmedel. Statistiken behöver också förbättras för att kunna särredovisa bullernivå och fyrtaktsfordon i statistiken. Särskilt angeläget för att få ett bättre underlag är:

att Naturvårdsverkets regeringsuppdrag om miljöklassning av snöskotrar slutförs och att frågan om skilda bullernivåer för skotrar övervägs.

Delmål 3

Senast år 2010 skall merparten av områden med representativa höga natur- och kulturvärden i fjällområ-det ha ett långsiktigt skydd som vid behov omfattar skötsel och restaurering.

Stora områden i fjällområdet är redan skyddade som naturreservat eller nationalparker. Mer sällan anges i dessa beslut och skötselplaner vilka kulturmiljövärden som finns och hur de skall skötas och restaureras. En utökning av kulturmiljövårdens resurser krävs, dels för att göra en insats i redan befintliga naturreservat och nationalparker, dels för att tillsammans med naturvården kunna avsätta framtida områden med ett långsiktigt skydd. Dessutom bör representativiteten i det nuvarande skyddet av höga natur- och kulturmiljö-värden undersökas och behovet av ytterligare medel till skötsel och restaurering utredas. Nämnda åtgärder avser delmål 3. Av särskild betydelse är:

• att skyddet av vattenmiljöerna förbättras

• att skyddet för de outbyggda fjällälvarna kvarstår

• att samebyarna upprättar särskilda miljöprogram (miljöplaner) inklusive skötselpla-ner.

Delmål 4

Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder.

Behovet av åtgärdsprogram för hotade arter och habitat enligt delmål 4 är mer omfattande än vad tidigare uppskattningar visat. I jämförelse med övriga miljökvalitetsmål är dock behovet relativt begränsat. Frågor om skyddet av växt och djurliv har utretts i samband med Naturvårdsverkets regeringsuppdrag om ett sextonde miljökavlitetsmål för biologisk mångfald.

Regeringens bedömningar

På grund av känsligheten hos fjällandskapets ekosystem bör inga utsättningar av

främmande arter och genetiskt modifierade organismer förekomma. Dispenser måste ges mycket restriktivt eller helst inte alls om lokala bestånd av fisk och andra vattenlevande arter skall kunna bibehållas i fjällens sjöar och vattendrag. Fisket bör regleras hårdare för att säkra fiskbestånden.

Av särskild betydelse är:

• att inventera dagsläget när det gäller fisktomma sjöar och vattendrag • att ha översikt och kontroll av hur främmande arter sprids i fjällen

Summary

In February 2004, Sweden’s Environmental Objectives Council will be providing the Government with the basic material for an in-depth evaluation of progress towards the national environmental quality objectives, which is subsequently to be presented to Parliament. This report is concerned with the objective A Magnificent Mountain

Landscape.

A Magnificent Mountain Landscape is a national and regional objective, achievement of which is dependent on reindeer herding as a means of maintaining a landscape character-ized by grazing. Reindeer herding also affects very large areas of the forest landscape. The scope of this environmental quality objective is defined in such a way that issues relating to agriculture and forestry are addressed under the objectives A Varied Agricul-tural Landscape and Sustainable Forests, respectively. Aquatic environments and fisheries are primarily considered under Flourishing Lakes and Streams, and wetlands under Thriving Wetlands. Mountain areas are also affected by eutrophication, acidification and climate change, which are dealt with chiefly under the environmental quality objectives Zero Eutrophication, Natural Acidification Only and Reduced Climate Impact. Disasters with environmental impacts could affect the prospects of achieving this objective. The environmental quality objectiv

The pristine character of the mountain environment must be largely preserved, in terms of biological diversity, recreational value, and natural and cultural assets. Activities in mountain areas must respect these values and assets, with a view to promoting sustainable development. Particularly valuable areas must be protected from encroachment and other disturbance.

This objective is intended to be achieved within one generation.

The objective of A Magnificent Mountain Landscape presupposes the survival of reindeer herding, which will enable a landscape characterized by grazing to be maintained. At the same time, herding must continue to be pursued and developed along environmentally sustainable lines. Continuation of grazing in mountain areas is necessary from the point of view of both nature and cultural heritage conservation.

Our overall assessment is that this objective can be achieved within one generation. From the present evaluation it emerges that a wide range of action is in progress, and that a large number of other measures are planned. These measures fall within the scope of the decision taken by Parliament regarding this environmental quality objective, but the process of implementing them needs to be accelerated.

The environmental quality objective can be attained if the relevant sectors and society as a whole show the environmental consideration which the interim targets require. Pressure

cultural assets of such regions and the chances of securing larger areas of undisturbed mountain terrain, unless such projects are preceded by careful land use planning. On the other hand, wind power will benefit mountain ecosystems that are dependent on progress towards the environmental quality objectives Natural Acidification Only, Zero Eutrophi-cation and Reduced Climate Impact.

Additional knowledge is needed concerning vegetation, aquatic organisms, noise pollution, cultural environments, and non-native and threatened species.

Much remains to be done to coordinate the efforts of county administrative boards and the Environmental Protection Agency to develop and select indicators. Common

definitions need to be established, and existing statistics need to be adapted and improved to provide a better basis for assessments and for ongoing monitoring and evaluation of progress towards this environmental quality objective.

To ensure that land use issues in mountain areas are properly addressed, careful planning is necessary. Crucial instruments in this context are the regional environment and sustainable use programme that is to be drawn up jointly by the relevant county administrative boards, and the environmental plans of the reindeer husbandry district

Inledning

I februari 2004 ska Miljömålsrådet lämna ett underlag till regeringen om fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen som regeringen ska redovisa till riksdagen. Detta underlag behandlar målet Storslagen fjällmiljö.

Storslagen fjällmiljö är ett regionalt mål som förutsätter renskötsel för att ett betespräg-lat landskap ska upprätthållas. Eftersom renskötseln omfattar merparten av fjällområdet har skötseln av ren en mycket betydelsefull ställning i miljökvalitetsmålet. Renskötseln omfattar dessutom mycket stora delar av skogslandskapet.

Miljökvalitetsmålet avgränsas så att förhållanden som rör jordbruk eller skogsbruk hänförs till miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap respektive Levande skogar. Vattenmiljön och fisket behandlas främst under Levande sjöar och vattendrag och våtmarkerna under Myllrande våtmarker. Naturligt fisktomma fjällvatten och ursprungli-ga enartsbestånd av röding i högt belägna fjällsjöar hänförs dock till Storslagen fjällmiljö. Fjällen påverkas också av övergödning, försurning och klimatförändringar. Dessa

miljöeffekter behandlas främst under resp. miljökvalitetsmål Ingen övergödning, Bara naturlig försurning och Begränsad klimatpåverkan.

Omfattande olyckor med miljöpåverkan kan komma att påverka möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet. För utvärderingen har ingen riskanalys genomförts.

Naturvårdsverket har samordningsansvar för miljökvalitetsmålet. Ett antal myndigheter har särskilt ansvar för de fyra delmål som hör till miljökvalitetsmålet. Ansvariga myndigheter anges i avsnitt 3. Dessutom har regeringen i många fall ansvar för att åtgärder vidtas.

Länsstyrelserna i Dalarna, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten ansvarar för den regionala uppdelningen av miljökvalitetsmålet. Länsstyrelserna samordnar också utvecklingen av rapporteringen genom indikatorer m.m. Inom detta område samverkar Naturvårdsverket med länsstyrelserna.

Uppföljning och Utvärdering

Den fördjupade utvärderingen har disponerats efter sju områden som direkt anknyter till miljökvalitetsmålets hela innehåll. Till de sju områdena har grupperats de fyra delmålen samt regeringens till miljökvalitetsmålet hörande bedömningar och preciseringar. På så sätt blir den fördjupade utvärderingen bredare än om utgångspunkt tas enbart från de fyra delmålen. Under respektive område redovisas förslag till åtgärder.

För att en uppföljning och utvärdering ska vara möjlig måste en avgränsning av fjällområdet göras. För viss uppföljning behövs även en geografisk avgränsning av fjällområdet. I denna uppföljning och utvärdering har några olika avgräns-ningar använts för att förenkla och beakta tillgänglig information. Som bas för avgränsningen har naturgeografiska regioner utnyttjats. Fjällområdet avgränsas till Region 1, som omfattar området ovanför och väster om gränsen för fjällnära skog (Skogsreservat i Sverige, Naturvårdsverket Rapport 4707). Dessutom har de femton fjällkommunerna och de fyra fjällänen använts för administrativa avgränsningar.

Information om länsstyrelsernas arbete har hämtats bl.a. från deras hemsidor.

Det underlaget kan komma att ändras efter hand som länsstyrelserna tar beslut om sitt arbete med miljömålen. Inga direkta kontakter har tagits med kommunerna för denna utvärdering. Kontakten med dem sker normalt via länsstyrelserna. Kommunernas arbete har stor betydelse för möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö.

3.1 Skador på mark och vegetation

Delmål 1

• Skador på mark och vegetation orsakade av mänsklig verksamhet skall vara försumbara senast år 2010.

Regeringens bedömningar

• Fjällens karaktär av betespräglat storslaget landskap med vidsträckta sammanhängan-de områsammanhängan-den bibehålls.

• Förslitningen av fjällvegetationen minskar och lavtäckets utbredning ökar i omfång och tjocklek.

Ansvariga myndigheter är Jordbruksverket, länsstyrelserna, Naturvårdsverket och Sametinget.

3.1.1 Uppföljning

Inom den nationella miljöövervakningen har en metod utvecklats kallad ”Nationell Inventering av Landskapet i Sverige” (NILS). NILS består av ett stratifierat urval av områden i bl.a. fjällandskapet. Datainsamlingen för NILS utförs av Sveriges Lantbruks-universitet (SLU) och påbörjas år 2003 för att därefter upprepas vart femte år. Arbetet med den metod för renbetesinventering som Jordbruksverket har i uppdrag att utveckla med medverkan från Sametinget, SLU och Naturvårdsverket har ännu inte slutförts. Utvecklingsarbete har genomförts av Stockholms Universitet, som visar att det går att använda fjärranalys för att följa upp förändringar och skador på vegetationen och för att inventera markvegetation – i synnerhet lavtäckets utbredning. Inom Mistra-programmet RESE har satellitdata använts för att upptäcka förändringar och skador på markvegetatio-nen. Den plan för renbruket som utvecklas av länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län skulle kunna bidra till en lösning på utvecklingen av en metod för renbetesinventering. Från utvecklingsarbetet finns exempel på natur som skadats av mänsklig påverkan.

Det finns således ännu inga uppgifter om tillståndet i fjällmiljön, som gör det möjligt att följa upp skador på mark och vegetation orsakade av mänsklig verksamhet. Det går enbart att indirekt bedöma riskerna för skador, främst i relation till antalet terrängfordon och antalet renar. Dessutom behöver inverkan på mark och vegetation av anläggningar och bebyggelse dokumenteras.

Antalet terrängfordon i trafik har ökat obetydligt de senaste åren till drygt 95 000 fordon år 2002. Statistik redovisas under avsnitt 3.2.2. Terrängfordonen kan skada känslig mark och vegetation både genom snöskotertrafik p.g.a. uppkommande tjälskador och genom körning med barmarksfordon. Synnerligen känsliga för barmarkskörning är våtmarkerna i fjällen. För att begränsa skadorna av barmarkskörning behövs åtgärder.

Renantalet har ökat med fem procent sedan år 2001. Nästan hela den ökningen kan hänföras till Norrbotten. Enligt länsstyrelsen uppgår antalet renar i länet till drygt 70 procent av det högsta tillåtna antalet som är 180 000 djur. 73 procent, d.v.s. 131 000 av dessa djur, kan beta inom fjällområdet (skogsbyar ca 32 600 renar; koncessionsbyar 16 000 renar och fjällbyar 131 000 renar).

Av figur 1 kan utläsas att antalet renar för samtliga län under 1900-talet har varierat mellan 150 000 och 300 000 djur. Renarna räknas under vintern efter slakten och före kalvningen. Under denna årstid är renarna beroende av att beta på lavmarker. Variationen i renantal hänger bl.a. samman med den variation som finns i förekomst och tillgänglighet av lav, främst inom skogslandskapen utanför fjällområdena. Även rovdjurstryck och socioekonomiska faktorer påverkar renantalet.

Renskötselns påverkan på fjällandskapet hänger främst samman med förslitning längs flyttleder och stängslen. Rentramp och lokalt hårt bete på de torra och skarpa lavhedarna ökar risken för erosion. För Transtrandsfjällen, Fulufjället och Drevfjället i Dalarna gäller att inget renbete ska förekomma. Detta undantag från betesprägel ska bibehållas.

Turismen orsakar lokalt förslitning av mark och vegetation längs leder och i mycket välbesökta områden. Ett antal företag har certifierat sig enligt Naturens Bästa och

förbundit sig att driva sin verksamhet för ett på miljön hållbart sätt. Bakom certifieringen står Svenska Ekoturismföreningen, Svenska Naturskyddsföreningen och Turistrådet.

Figur 1. Antalet renar 1900–2001. Källa: Jordbruksverket.

3.1.2 Utvärdering

En direkt utvärdering av delmål 1 går inte att göra förrän det finns tillräckligt stort dataunderlag. Det bör vara fallet vid nästa fördjupade utvärdering i slutet av tioårsperio-den. Bedömningen är att delmålet är möjligt att nå inom tidsramen om åtgärderna vidtas. Då förutsätts att pågående metodutveckling slutförs samt att inventeringarna startas i tid för att tillräckligt med data ska hinna samlas in och delmålet kunna verifieras.

3.1.3 Åtgärder

Datainsamlingen genom Nationell inventering av landskapet i Sverige (NILS) påbörjas 2003. Naturvårdsverket har gett Sveriges Lantbruksuniversitet i uppdrag att genomföra NILS. Utveckling av ny metod för renbetesinventering pågår inom Jordbruksverket. Det arbetet bör slutföras och en metod tas i bruk för att underlätta för renskötarna att bedriva

Regeringen avser att införa krav på terrängkörningsplaner i terrängkörningsförordningen (Prop. 2000/01:130) Planerna ska upprättas av samebyarna i samråd med länsstyrelsen. Syftet med terrängkörningsplanerna är att reglera barmarkskörningen i fjällen. Regering-en har ännu inte gRegering-enomfört dRegering-enna åtgärd.

Den svensk-norska renbeteskommissionen utförde en kartläggning och genomförde en värdering av renbetesmarkerna. I kommissionens betänkande finns förslag som eftersträ-var ett jämnare utnyttjande av betestillgången, något som förbättrar möjligheterna för en hållbar renskötsel. Betänkandet innehåller dessutom förslag, som om de genomförs, minskar behovet av stängsel och ökar möjligheterna att ta bort gamla stängsel. På så sätt kan det markslitage som uppstår vid stängslen minskas. (Jordbruksdepartementet dnr 2001/2252). Betänkandet har varit utsänt på remiss.

I betänkandet En ny rennäringspolitik (SOU 2001:101) har lagts förslag som gäller miljömål och lagstiftning avseende renskötselrätten samt hur rennäringen bedrivs. Betänkandet har varit utsänt på remiss. Naturvårdsverket anser i sitt yttrande att miljömålet bör kompletteras med skrivningen att vid renskötsel skall antalet renar

anpassas till de naturgivna förutsättningarna. Verket välkomnar även att regeln om högsta renantal behålls i förslaget till Lag om bedrivande av rennäring (17§). Verket anser dock i konsekvens med skrivningen i förslag till Lag om renskötselrätt 5 §, att 17§ bör

formuleras så att det högsta antal renar, som med hänsyn till miljön och för att säkra rennäringens långsiktiga betesresurser får hållas på bete inom samebyns betesområden. De två nämnda förslagen till kompletteringar behövs för att stärka sambandet med miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Till fortsatt angelägna åtgärder hör utveckling av skonsammare fordon i samråd med branschen samt alternativa former för renskötsel. Naturvårdsverket har i samarbete med länsstyrelsen i Västerbotten påbörjat en översyn av verkets allmänna råd för terrängkörning. Översynen beräknas vara klar under hösten år 2003. Naturvårdsverket kommer under år 2003 att i samråd med länsstyrelserna utvärdera de föreskrifter som utfärdats med stöd av nationalparksförordningen (1987:938). Verket beräknar att utvärderingen är avslutad under första halvåret år 2004.

Med hjälp av satellitregistreringar är det möjligt att översiktligt inventera förändringar och skador på mark och vegetation. Metoden kan användas för miljöövervakning. Det är också möjligt att bearbeta historiska data. Det gör att denna metod är flexibel beträffande tidpunkten för en introduktion av metoden. De praktiska förutsättningarna för att ta denna metod i bruk bör utredas i avsikt att kartlägga hela fjällkedjan enligt den metodik som utvecklats inom RESE och testats i Jämtland.

En fortsatt certifiering av turistnäringens företag stärker ett hållbart utnyttjande av fjällen.

Från länsstyrelsernas underlag

Länsstyrelsen i Norrbotten föreslår som regionalt delmål att långsiktigt hållbara naturbetesmarker upprätthålls i fjällen.

Länsstyrelsen framhåller de stora kunskapsluckor som finns vad gäller fjällandskapet och behovet av kunskapsuppbyggnad, när det gäller sambandet mellan mänskligt utnyttjande

och fjällmiljöernas utveckling. Vad fjällnaturen tål av påverkan går inte att säga med tillfredsställande säkerhet. Som exempel på åtgärd, föreslår länsstyrelsen en pilotstudie av förändringar i markvegetationen inom länets fjällregion. Länsstyrelsen föreslår också att felplacerade och oanvända leder, stängsel och anläggningar rivs samt att fungerande anläggningar rustas upp. Ytterligare åtgärder är att kanalisera den terränggående

fritidstrafiken genom ledsystem och att öka tillsynen så att den olagliga terrängkörningens effekter minimeras.

Länsstyrelsen i Västerbotten avser att koncentrera anläggningar till etablerade

turistorter och kanalisera turismens rörelsemönster för att skador på mark och vegetation ska vara försumbara 2010.

Länsstyrelsen i Jämtland har satt upp ett länsmål: Jämtlands län skall ha hållbara naturbetesmarker inom länets fjällområden senast år 2020. Länsstyrelsen föreslår att en välordnad och produktiv renskötsel bedrivs med iakttagande av bl.a. fastställda renantal, särskilda åtgärder för att återställa områden där vegetationen behöver återhämta sig samt att miljöövervakningsmetodik för vegetationsförändringar i fjällen utvecklas.

Länsstyrelsen i Dalarna föreslår att turistnäringen i Dalafjällen inför miljöledningssy-stem och miljöcertifiering senast år 2010. Länsstyrelsen utarbetar ett långsiktigt program för underhåll av statligt förvaltade fjälleder senast år 2005. Inom exploateringsområden begränsas förslitningen i så stor utsträckning som möjligt. I Transtrandsfjällen, Fulufjället och Drevfjället bibehålls karaktären av storslaget landskap med vidsträckta sammanhäng-ande områden utan betesprägel.

Länsstyrelsen nämner möjligheten att vid ansökan om tillstånd för verksamhet kräva att miljökonsekvensbeskrivningar inkluderar mark- och vegetationsslitage samt att förse nya tillstånd till exploatering med restriktioner för slitage på mark och vegetation enligt miljöbalken. Det är också möjligt att ytterligare begränsa barmarkskörningen i fjällområ-det samt att se över restriktionerna för skyddade områden för att minska skador av mänsklig verksamhet.

3.2 Buller och tyst miljö

Delmål 2

Buller i fjällen från motordrivna fordon i terräng och luftfartyg skall minska och uppfylla följande specifikation, nämligen att

• - minst 60 procent av terrängskotrar i trafik senast år 2015 skall uppfylla högt ställda bullerkrav (lägre än 73 dBA)

• - buller från luftfartyg senast år 2010 skall vara försumbart både inom regleringsom-råde klass A enligt terrängköringsförordningen (1978:594) och minst 90 procent av nationalparksarealen.

Regeringens bedömningar • Låg bullernivå eftersträvas.

• Arealen områden med stora upplevelsevärden eller höga natur- och kulturvärden som är fria från buller och andra störningar ökar.

Ansvariga myndigheter är Arbetsmiljöverket, Luftfartsverket, länsstyrelserna, Natur-vårdsverket, Sametinget och Vägverket. Dessutom har kommunerna ett särskilt ansvar för regleringen av trafiken med terrängfordon.

3.2.1 Tolkning av delmålet

Fjällområdet är mycket stort och är till sin karaktär högst varierande och möjligheten att åstadkomma frihet från buller varierar. För de delar av fjällområdet som är ödsligt belägna och där enbart naturljud förväntas, är alla främmande ljud störande. Ljudkravet i sådana områden bör vara att samhällsbuller t.ex. buller från terrängfordon och flygfarkos-ter har så låg nivå att de i princip inte alls hörs. För de delar av fjällområdet där rennäring bedrivs intensivt, eller där trafik med terrängfordon i övrigt förekommer och nära

fjällanläggningar, är det inte möjligt att upprätthålla en låg bullernivå. I sådana områden är det därför inte möjligt, utan mycket ingripande åtgärder, att åstadkomma bullerfrihet. Här tvingas man alltså acceptera att det förekommer samhällsljud.

Ambitionsnivån för de områden i fjällområdet som skall skyddas från ”allt” samhällsbul-ler bör vara sådan, att de flesta som besöker området efter sitt besök ska ha upplevt att de inte varit störda av buller. Eftersom ganska många blir störda redan när det hörs något ljud, betyder det att hörbart samhällsbuller bör få förekomma högst några gånger per vecka.

En samverkansgrupp bestående av företrädare från Banverket, Boverket, Försvarsmakten, Luftfartsverket, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Naturvårdsverket, Riksantikvarie-ämbetet, Sjöfartsverket, Stockholms stad och Vägverket har genomfört en studie om ljudkvalitet i natur- och kulturmiljöer. Resultatet från denna studie finns redovisad i rapporten ”Ljudkvalitet i natur- och kulturmiljöer – Förslag till mått, mätetal och inventeringsmetod”. Här redovisas dels förslag till harmoniserade mått och mätetal för beskrivning av buller i natur- och kulturmiljöer och dels förslag till en gemensam metod för inventering av ljudkvalitet och bullerfrihet i olika miljöer.

I den studie som angetts ovan har som riktvärde för bullerfrihet för de inre delarna av fjällområdet angetts styrkan 40 dBA, som A-vägd ekvivalentnivå under bullerhändelsen. Vid denna låga nivå är det ett stort avstånd till bullerkällan varför tiden för varje

bullerhändelse blir 1 –2 minuter. Det är dock inte rimligt att alltid understiga den angivna ljudnivån. I rapporten ges förslag att överskridandetiden bör begränsas till högst 10 minuter per vecka (5 –10 bullerhändelser).

I miljökvalitetsmålet för fjällområden anges begreppet ”försumbart buller” utan att innebörden av detta begrepp närmare anges. I de fall ljudkvalitén uppfyller de nivåer som anges ovan torde kravet på försumbart vara uppfyllt varför denna bedömningsgrund bör gälla tills eventuell ny kunskap framkommer.

Det ska också uppmärksammas att avsikten är att arealen områden med stora upplevelse-värden eller höga natur- och kulturupplevelse-värden som är fria från buller och andra störningar ska öka.

3.2.2 Bullerkrav för terrängfordon

Minst 60 procent av terrängskotrar i trafik skall senast år 2015 uppfylla högt ställda bullerkrav (lägre än 73 dBA).

3.2.2.1 Uppföljning

Allmänt

Laglig terrängkörning på barmark i fjällen sker främst inom rennäringen. Försvaret samt tele- och energisektorerna använder också terrängfordon på barmark. Sådan körning skadar mark och vegetation. Även fjällens fornlämningar kan köras sönder. Terrängkör-ning på barmark och snö orsakar dessutom buller och avgaser, vilket försämrar fjällmil-jöns värde för friluftslivet. Samtidigt kan snöskotern vara viktig för delar av turistnäring-en. En terrängskoter är ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt på högst 400 kg. I definitionen inryms såväl snöskotrar som s.k. terränghjulingar (3- och 4-hjulingar) men huvuddelen av fordonen (över 90 procent) är snöskotrar.

I SCB:s statistik för terrängskotrar i trafik 31 december 2002 framgår följande fördelning av fordonsbeståndet länsvis:

1. Fjällänen Antal terrängskotrar

Norrbotten 35 364 fordon

Västerbotten 25 013 ”

Jämtland 19 698 ”

Dalarna 15 210 ”

Summa: 95 285 fordon

2. Fjällnära län Antal terrängskotrar Västernorrland 15 488 ”

Gävleborg 12 308 ”

Summa: 27 796 fordon

3. Övrigt Antal terrängskotrar

Övriga län 28 539 ”

Summa: 28 539 fordon

Totalt antal terrängskotrar i trafik 31 december 2002 för hela landet 151 620 fordon

Det totala antalet registrerade terrängskotrar, där även de avställda fordonen medräknas, uppgick den 31 december 2002 till 252 641 fordon, av dessa var cirka 85 procent registrerade i de sex nordligaste länen.

Utvecklingen av antalet terrängskotrar i trafik i fjällänen för perioden 1980 till 2002 redovisas i figur 2.

Figur 2. Terrängskotrar i trafik i fjällänen 1980–2002. Källa: SCB

Naturvårdsverket arbetar med ett förslag till miljöklassning av snöskotrar. Detta skall leda till tystare fordon och därmed minska bullret i fjällen. Arbetet med miljökrav för fordon måste även drivas inom EU och på frivillig väg inom branschen.

Bullerpåverkan från terrängskotrar

Vägverkets registreringsdata över terrängskotrar innehåller inte uppgift om vilka

snöskotrar som har tvåtakts- resp. fyrtaktsmotorer. Det framgår inte heller av ingångsdata till registret vilken bullernivå som fordonet uppfyller. Eftersom fyrtaktsmotorer, som har en lägre bulleravgivning, har introducerats under det senaste året antas antalet sådana fordon vara mycket få. De fordon som idag finns registrerade är således sådana, som inte uppfyller de krav som skall ställas på den bullernivå som anges i miljökvalitetsmålet för snöskotrar.

När det gäller mätning av snöskoterbuller tillämpas två olika standarder nämligen den svenska (SS 02 51 31) och den amerikanska (SAE J192). Dessa mätmetoder skiljer sig bl.a. på så sätt, att avståndet från skotern till mätpunkten är 7,5 meter för den svenska metoden och 15,2 meter för den amerikanska metoden. Vid jämförande studier mellan de två mätmetoderna har det framkommit att den amerikanska mätnormen uppvisar ett 7 dBA lägre värde, än vid de mätningar där den svenska mätnormen används.

När det gäller bullerkrav för snöskotrar har gränsvärdet varit att snöskotrar skall vara så bullerdämpade att bullernivå vid förbifart på avståndet 7,5 meter inte skall överstiga 85 dBA. Vägverket som gav ut föreskrifter om detta gränsvärde, ger inte längre några föreskrifter om bullerkrav på snöskotrar, då dessa numera omfattas av EU:s maskindirek-tiv. Det är Arbetsmiljöverket som har myndighetsansvaret för maskindirektivet i Sverige. När det gäller terrängskotrar finns inga gränsvärden för buller i maskindirektivet, varför Arbetsmiljöverket inte kan ange några bullerkrav för dessa fordon. Enligt maskindirekti-vet gäller endast krav om att i bruksanvisningen ange ljudeffektnivån i de fall bullernivån på förarplats överstiger 85 dBA. Med utgångspunkt från den angivna ljudeffektnivån är det teoretiskt möjligt att räkna fram bullernivån på 15,2 meter för att se om bullervärdet 73 dBA uppfylls.

Det gränsvärde som tidigare tillämpats för skoterbuller, 85 dBA enligt den svenska mätmetoden, blir alltså 78 dBA om bullret mäts enligt den amerikanska mätnormen. Det värde som anges i miljökvalitetsmålet på högst 73 dBA avser av allt att döma ett värde beräknat enligt den amerikanska mätnormen. Detta innebär att en skärpning av snösko-terbuller behöver ske med minst 5 dBA för de nya skotrar som tillkommer om dessa skall klara det nya målvärdet.

3.2.2.2 Utvärdering

Naturvårdsverket har utvärderat det lokala och regionala arbetet med att reglera färdseln med fordon i fjällen. Utvärderingen visar att endast fyra av de femton berörda kommu-nerna har utnyttjat möjligheten att reglera terrängkörningen i fjällen. Det visade sig också att länsstyrelserna har haft svårt att tillgodose nationella mål och intressen när de fattade beslut om skoterleder och undantag för terrängkörning.

uppfyller bullerkraven. Det är inte möjligt att i nuvarande skede bedöma om delmålet för skoterbuller kommer att kunna nås. Det kommer att behövas styrmedel för att påverka utvecklingen, t.ex. ekonomiska styrmedel för att stimulera bytet till tystare fordon.

3.2.2.3 Åtgärder

Utfasning av gamla skotrar

Miljökvalitetsmålet kräver att skoterbeståndet förnyas och att de nya skotrar som tillkommer uppfyller kravnivån 73 dBA. Med tanke på att nuvarande skoterförsäljning uppgår till c:a 10 000 fordon per år och att den årliga ökningen av skoterbeståndet uppgår till åtminstone 5 000-6 000 fordon per år, blir utbytet av gamla skotrar bara 4 000 –5 000 fordon per år. Det tar alltså mycket lång tid att byta ut skoterparken med denna utbytes-takt.

Beräkningar enligt ovan visar med önskvärd tydlighet, att det är viktigt att åtgärder vidtas för att stimulera till att andelen tillkommande nya skotrar uppfyller det högst ställda bullerkravet 73 dBA. Hur detta skall åstadkommas är svårt att förutsäga i detta skede. Ett visst underlag i denna fråga kan komma i samband med Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget rörande förslag till frivillig miljöklassning av snöskotrar. Detta uppdrag skall redovisas den 31 mars 2004. Eftersom det tar tid innan ett nytt miljöklass-ningssystem finner sina former och får genomslagskraft, behöver det gå några år innan man kan se effekten av miljöklassningen.

Skoterstatistik

Ett annat problem som föreligger med uppföljning av miljökvalitetsmålet är att Vägver-kets registreringsstatistik inte omfattar några uppgifter om vilken typ av motor (tvåtakt eller fyrtakt), eller vilket bullervärde som skotern uppfyller. Det föreligger således behov av komplettering av ingångsdata i Vägverkets statistik. Eftersom det enligt nuvarande EG-regler inte föreligger något krav att redovisa bullernivån på snöskotrar, behöver man få till stånd en ordning där skotertillverkarna redovisar vilka bullernivåer som den enskilda snöskotertypen uppfyller. Denna fråga behöver bli föremål för särskild utredning.

I antalet registrerade terrängskotrar ingår såväl fordon i trafik som avställda fordon. När det gäller antalet avställda fordon varierar denna siffra kraftigt under året, beroende på vilken tid på året som siffran avser. Antalet avställda fordon kan under sommarhalvåret uppgå till över 110 000 fordon, medan siffran under vinterhalvåret nästan kan halveras. I miljökvalitetsmålet skall siffran avse fordon i trafik. För att få en jämförbar uppföljning av antalet terrängfordon i trafik är det lämpligt att utgå från SCB:s statistik om ”Fordon i trafik” som redovisas för bl.a. terrängskotrar vid varje årsskifte.

Det är även viktigt att uppmärksamma att antalet registrerade terrängskotrar i fjällområ-det, inte är representativt med det antal skotrar som används i området. Det finns ett betydande antal skotrar som används i fjällområdet av ägare som är bosatt i andra delar av landet, men som har sin fritidsbostad i fjällområdet. Till detta kommer även de uthyr-ningsskotrar som finns i fjällområdet där dessa kan drivas av företag med annan hemort än fjällområdet.

Bullernivåer

Det finns för närvarande bara ett fåtal mätningar i Sverige som visar på vilka bullervärden som de nya fyrtaktsskotrarna uppvisar. I USA har fabrikanten Artic Cat utfört en mätning på modellen 4-stroke Touring modell 2003 och denna enstaka mätning visar att

bullervärdet 73 dBA kan klaras.

För att få ett bättre underlag för bedömning av bullernivån från flera skotermodeller behöver ytterligare mätningar genomföras. Detta för att klarlägga om de nya skotermo-dellerna verkligen uppfyller bullerkravet mindre än 73 dBA. Om så inte är fallet, behöver det utredas vilka möjligheter till teknikutveckling som kan finnas för de skotermodeller som inte uppfyller det i miljökvalitetsmålet angivna bullervärdet.

Naturvårdsverket finner sammanfattningsvis att följande åtgärder behöver genomföras för att bättre underlag skall fås för bedömningen av möjligheten att uppnå miljömålet för buller från terrängskoter i fjällområdet.

• Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget om miljöklassning av

snöskotrar behöver slutföras – där frågan om skilda bullernivåer för snöskotrar över-vägs.

• Vägverkets statistik över terrängskotrar förbättras, där motortyp och bullernivåer anges, så att det blir möjligt att löpande följa upp hur stor andel av skoterbeståndet som uppfyller det angivna miljökvalitetsmålet.

• Ytterligare bullermätningar genomförs för de nya skotermodellerna för att avgöra om dessa uppfyller bullerkravet 73 dBA, eller om det finns behov av teknikutveckling för att innehålla denna bullernivå.

• Genom enkätundersökning etc. bör användningen av terrängskotrarna i fjällområdet närmare kartläggas, eftersom omfattningen av användningen har betydelse för den totala bullerstörningen för ett område.

• För att generationsmålet för buller i fjällområdet skall nås, bör redan nu en kartlägg-ning påbörjas av behovet av att inrätta ytterligare skoterregleringsområden

Från länsstyrelsernas underlag

Länsstyrelsen i Norbottens län har föreslagit som regionala mål, att motortrafikens störningar på såväl flora och fauna som rennäring och icke motorburen turism skall minska i hela fjällvärlden samt att buller i fjällen från motordrivna fordon i terräng och luftfartyg skall minska och uppfylla den nationella specifikationen i delmålet. Länsstyrel-sen föreslår också som möjlig åtgärd, att ta fram en regional strategi för kanalisering av skotertrafiken inom fjällområdet.

Länsstyrelsen i Västerbotten har satt upp följande regionala delmål: Senast år 2004 ska skoterledssystemen i fjällen ses över och förslag finnas på ändamålsenliga leder, som kanaliserar skotertrafiken och vid behov separerar skoter och skidåkare samt minimerar buller- och annan störning i befintliga regleringsområden.

Länsstyrelsen i Jämtland föreslår ett antal åtgärder för att minska störningarna på flora, fauna, renskötsel och icke motorburen turism (särskilt länsmål). Utöver ovan nämnda åtgärder föreslås förstärkningsåtgärder längs vissa känsliga leder, anpassning av antalet jägare till ett områdes känslighet för störningar samt enkätundersökningar i samarbete med STF, där turister tillfrågas om hur de upplever störningar i fjällvärlden.

Länsstyrelsen i Dalarna föreslår att länsstyrelsen och/eller kommunerna upprättar terrängkörningsplaner och lokala trafikföreskrifter med förbudsområden, begränsningar och restriktiv dispensgivning för att minska slitage och störningar genom buller och avgaser från terrängtrafik senast år 2010. Länsstyrelsen inleder mätning av slitage, bullernivåer och luftkvalitet vid ett urval vandrings-, skid- och terrängfordonsleder inom skyddade områden senast år 2005. Länsstyrelsen föreslår också att rennäringen utarbetar ett miljöprogram inklusive terrängkörningsplan senast år 2004.

3.2.3 Buller från flygfarkoster inom skyddade områden

- Buller från luftfartyg senast år 2010 skall vara försumbart både inom regleringsområde klass A enligt terrängköringsförordningen (1978:594) och inom minst 90 procent av nationalparksarealen.

3.2.3.1 Uppföljning

Allmänt

De bullernivåer som alstras av flygverksamhet i fjällen är så låga att det inte finns skäl att anta att människors hälsa påverkas. Den negativa effekten av flygversamheten för

fjällbesökaren består i istället i att tystnaden bryts, stillheten störs och att man inte upplever samma vildmarkskänsla.

En kartläggning som Luftfartsverket gjorde år 2000 visar att den flygverksamhet som sker i fjällen, till största delen består av verksamhet i förvärvssyfte, t.ex. i samband med renskötsel och naturbevakning samt vid markförvaltning. Andelen s.k. turistflyg utgör cirka 20 procent av flygverksamheten i fjällområdet. Vad som är särkilt uppseendeväck-ande ur bullersynpunkt, är att det inom de regleringsområden enligt terrängkörningsför-ordningen (1978:594) § 6, som betecknats som klass A-områden, inte finns några restriktioner för flygverksamheten. Inom dessa områden råder totalt skoterförbud. Buller från flyg i dessa områden kan därför kännas som mycket störande för den som färdas på skidor, eller till fots i ett sådant område.

Skyddade områden i fjällområdet

I delmålet anges områden som dels är skyddade enligt 7 kap miljöbalken i form av nationalparker och dels områden som omfattas av trafikrestriktioner för snöskotertrafik enligt terrängkörningsförordningen (1978:594). För att bedöma bullersituationen i fjällområdet behöver en kartläggning ske av bullersituation i samtliga skyddade områden, där även naturreservat och samtliga regleringsområden (A-, B- eller C-områden) tas med i bedömningen. Denna heltäckande kartläggning har inte kunnat genomföras inom ramen

för denna utvärdering. En kartläggning har enbart skett av gällande regler för flygverk-samhet inom nationalparker och regleringsområden A enligt terrängkörningsförordning-en.

Bullerpåverkan från flygtrafiken

Försumbart buller

Jämfört med det stora antalet snöskotrar är antalet flygplan och helikoptrar som regelmässigt flyger i fjällvärlden synnerligen litet. Buller från flygverksamhet förekom-mer dels i samband med start och landning och dels i samband med överflygning. Vid överflygning kan man skilja på sådan som sker på hög höjd

(7 000 -10 000 meter) med de större passagerarplanen och sådan som sker på lägre höjd med mindre flygplan och helikoptrar.

Som nämnts inledningsvis i detta avsnitt är ambitionsnivån, för de områden i fjällområdet som skall skyddas från ”allt” samhällsbuller, att de flesta som besöker området efter sitt besök ska ha upplevt att de inte varit störda av buller. I den studie som även har relaterats till inledningsvis har som riktvärde för bullerfrihet för de inre delarna av fjällområdet angetts 40 dBA, som A-vägd ekvivalentnivå under bullerhändelsen och där överskridan-detiden bör begränsas till högst 10 minuter per vecka (5 –10 bullerhändelser). Om denna bullernivå understigs bör begreppet i miljökvalitetsmålet ”försumbart buller” kunna anses vara uppfyllt.

Start och landning

Det mest verkningsfulla sättet att minska buller från flyg, är att förbjuda start och landning inom området. Det är därför denna åtgärd behöver vidtas i de områden som utgör de inre delarna av fjällområdet och där definitionen ”försumbart buller” skall vara uppfylld.

En viktig bieffekt av start och landningsförbud är, att överflygning på låg höjd av ett sådant område minskar för att i många fall helt upphöra. Det är dock viktigt att uppmärk-samma att det över dessa områden kan förekomma turistflyg – där syftet är sightseening på låg höjd – varför flygverksamhet kvarstår trots att start- och landningsförbud har införts i området.

Överflygning på hög höjd

Luftfartsverket har utfört en översiktlig analys av flygbuller från överflygningar av fjällområdet på hög höjd. Genom extrapolering av maximalnivåer med hänsyn till avstånd, har den på energibasis genomsnittliga maximalnivån för B737-500 beräknats till 34 dBA vid överflygning på 33 000 fot (10 000 meter). Motsvarande ljudnivå på 20 000 fot (6 100 meter) är 41 dBA.

Motorpådraget minskar successivt med ökad höjd. Analysen ovan grundas på det pådrag flygplanet har under stigfasen på höjden c:a 12 500 fot (3 800 meter) och utgör ett extrapolerat värde. Vid höjden 33 000 fot (10 000 meter) bör motorpådraget vara lägre på

Luftfartsverket anser att det finns en rad osäkerheter i beräkningen ovan. Det är exempelvis möjligt att den ökande farten innebär ljudgenerering, som kan minska

effekten av avståndsdämpning. Det bedöms dock att beräkningen är konservativ, d.v.s. att ljudnivåerna sannolikt är lägre än beräknat.

Med hänsyn till resultaten av ovanstående analys är bullernivån från överflygning på hög höjd på en så låg nivå, att någon reglering av denna flygverksamhet inte behövs för att innehålla ovan angivna bullerriktvärde.

Överflygning på låg höjd

När det gäller överflygning på låg höjd t.ex. 2 000 fot (610 meter) får man räkna med en bullernivå från en helikopter kan uppgå till 60-75 dBA på marken. Detta är ingalunda en bullernivå som kan betraktas som godtagbar ur störningssynpunkt.

Överflygningar sker vanligtvis på 300-500 meters höjd. Utanför tätbebyggelse är minimiflyghöjden generellt 150 meter över hinder, utom vid start och landning. Med ökad höjd kommer den momentana ljudnivån och ekvivalentnivån att minska, medan varaktigheten ökar. För att ett överflygningsförbud, som komplettering till ett förbud mot start och landning skall vara verksamt, behöver minimiflyghöjden vara relativt hög.

3.2.3.2 Utvärdering

Luftfartsverket har tillsammans med Naturvårdsverket och länsstyrelserna i fjällänen påbörjat ett arbete med att se över restriktionerna för överflygning och landning i känsliga fjällområden. Syftet är att minska bullret i dessa områden. Det är för tidigt att bedöma om delmålet för flygbuller kommer att kunna nås.

3.2.3.3 Åtgärder

Start och landning

Den utvärdering som genomförts av start och landningsförbud visar att sådana regler redan finns i alla nio nationalparkerna i fjällområdet. Inom vissa av dessa nationalparker finns dock särskilda start- och landningsplatser där flygtrafik är tillåten. Det har inte varit möjligt, att inom ramen för denna fördjupade utvärdering i detalj kartlägga vad

förekomsten av dessa start och landningsplatser kan innebära för bullernivå inom dessa nationalparker. Det är dock inget som tyder på att bullret från dessa landningsplatser skulle påverka så mycket som 10 procent av parkarealen, varför man kan anse att

restriktioner för start och landning inom nationalparkerna redan uppfyller de krav som här kan ställas.

När det gäller regleringsområden A enligt terrängkörningsförordningen, finns idag inga regler för start och landning.

Med hänsyn till gällande rättsläge är det idag endast Luftfartsverket som kan föreskriva om restriktioner för start och landning inom regleringsområden typ A.

Inom regleringsområdena Torneträsk, Tjoultadalen, Sulitelma, Artfjället (del), Frostviken (del), Hotagen (del) samt Skäckerfjällen (del), behöver Luftfartsverket besluta om start- och landningsförbud med stöd av 64 § luftfartsförordningen.

Målsättningen bör dock på sikt vara att reglering av start och landning inom skoterregler-ingsområden sker av naturvårdsmyndigheterna, på samma sätt som reglering sker av start och landning inom skyddade områden enligt miljöbalken.

Det är även viktigt att begreppet nyttoflyg får en mycket snäv avgränsning, så att undantagen från start- och landningsförbudet blir ringa.

Överflygning

När det gäller överflygning är det endast inom fyra av nationalparkerna som det finns regler om lägsta flyghöjd, medan det inom regleringsområdena typ A inte finns några restriktioner för överflygning. Målsättningen för dessa områden är att inrätta restriktioner för överflygning på viss höjd.

Med hänsyn till de oklarheter som finns när det gäller de rättsliga frågorna om reglering-en av överflygning, krävs här ytterligare utredning. Här kan nämnas att Luftfartsverket i samråd med Naturvårdsverket och länsstyrelserna redan har påbörjat ett sådant arbete. Resultatet av detta arbete får visa vilka författningsmässiga ändringar som behövs, för att underlätta möjligheterna att reglera rätten till överflygning av skyddade områden i fjällområdet. Målsättningen är att i skrivelse till regeringen ge förslag till åtgärder om detta.

Naturvårdsverket finner sammanfattningsvis att följande åtgärder behöver genomföras, för att bättre underlag skall fås för bedömningen av möjligheten att uppnå miljömålet för buller från flygfarkoster i fjällområdet.

• Luftfartsverket behöver inrätta start och landningsförbud med stöd av 64 § luftfarts-förordningen inom samtliga regleringsområden A i terrängkörningsluftfarts-förordningen. • Fortsatt utredningsarbete behöver ske vad gäller möjligheterna att reglera

överflyg-ning inom samtliga nationalparker och samtliga regleringsområden A i terrängkör-ningsförordningen.

3.3 Representativa höga natur- och kulturvärden

Delmål 3

• Senast år 2010 skall merparten av områden med representativa höga natur- och kulturvärden i fjällområdet ha ett långsiktigt skydd som vid behov omfattar skötsel och restaurering.

Regeringens bedömningar

Ansvariga myndigheter är länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Sametinget.

3.3.1 Uppföljning

De skyddade landområdena i fjällen är mycket omfattande och det finns vidsträckta skyddade områden som innehåller både höga kulturvärden och höga naturvärden, t ex Lapplands världsarv. Landområdena i fjällen har dessutom en hög och värdefull geologisk mångfald. Skyddet av vattenmiljöerna är inte lika omfattande och behöver förbättras. Många större fjällsjöar är reglerade, och de återstående outbyggda fjällälvarna har därför stor betydelse för bevarandet av fjällregionens biologiska mångfald. Även skyddet av miljön i fjällsjöarna är begränsat, liksom kunskapen om representativa höga kulturvärden och det samiska kulturarvet. Det finns ett ännu inte tillgodosett behov av skötsel av de skyddade områdena. Skyddet av sötvattensmiljöerna ingår generellt i miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. Höga natur- och kulturvärden knutna till det fjällnära jordbruket hör till miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.

Riksantikvarieämbetet förfogar över anslaget Bidrag till kulturmiljövård. Under år 2002 utbetalades bidrag till samisk kulturmiljövård enligt följande: Dalarnas län 58 218 kr för ett projekt, Jämtlands län 500 272 kr för 15 projekt, Västerbottens län 485 321 kr för tre projekt och Norrbottens län 1 605 400 kr för 27 projekt. Bidragen har främst gått till restaurering av kåtor, förrådsbodar och andra byggnader, dokumentation av visten m.m. samt till seminarier och rådgivning för kunskapsöverföring i samisk byggnadsvård. Sammantaget leder dessa åtgärder till att det samiska kulturarvet bevaras och utvecklas. Lyckade kombinationer med kulturmiljöstöd och miljöstöd till rennäringens kulturmiljöer har kunnat åstadkommas med väl bevarade helhetsmiljöer som följd. I de flesta fall har den eller de sökande varit samebyar eller enskilda samer, som sedan också medverkat i arbetet.

För att kunna skydda höga kulturvärden i fjällområdet krävs en gedigen kunskap om vilka dessa är och var de är belägna. Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering är en översiktlig dokumentation av förhistoriska och historiska fasta fornlämningar och andra kulturlämningar. Syftet med inventeringen är bland annat att skapa kunskap för

kulturmiljövårdens planering. Under 2002 utfördes fornminnesinventering i fjällområdet med 475,7 kvkm i Norrbottens län och 966,6 kvkm i Jämtlands län.

En stenskodd förrådsgrop. Den omgivande vallen är packad med sten för att förhindra djur från att gräva sig ner. Foto: Anette Färjare, RAÄ.

Riksantikvarieämbetet utförde åren 1995–2002 fornminnesinventeringar i de på kartan markerade områdena enligt figur 3.

Figur 3. Områden där fornminnesinventeringar har gjorts. Källa: RAÄ, Fjällinventeringen.

En miljömässig hållbar utveckling av det storslagna, betespräglade fjällandskapet kräver fortsatt betesdrift av både natur- och kulturmiljöskäl. Därför har ett projekt bedrivits av Jämtlands län på uppdrag av RUS 2 med syfte att utveckla mätbara indikatorer för det

tidigare pågick, särskilt i det södra fjällområdet in på 1900-talet och den fäboddrift som pågick fram till 1950-talet har i vegetationen avsatt helt andra spår än dem vi ser idag av extensiv renskötsel och inhägnade betesfållor. Renarnas mjölkningsplatser och fäbodarna där djuren samlades gav upphov till ett intensivt tramp, bete och gödsling, som medförde en helt annan växtlighet än i övrigt.

Genom miljöstöd finns numera möjlighet att erhålla bidrag till att vårda och därmed bevara den betesprägel som detta biologiska kulturarv givit upphov till. Studien visar hur man genom att sätta gamla, kända, visteplatser och fäbodar i relation till olika stödformer kan se hur bevarandet förändrats med de senaste decenniernas olika stödsystem.

Miljöersättningen inom Miljö- och Landsbygdsprogrammet (LBU) för att bevara

värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet har höjts av Jordbruks-verket, för att öka möjligheterna att skydda natur- och kulturvärden som skapats genom renskötseln och därigenom bidra till att uppfylla delmålet.

Den totalt i nationalparker och naturreservat skyddade arealen inom fjäll-

området, uppgår i mars år 2003 till drygt 3,7 miljoner hektar. Under perioden januari 1999 – mars 2003 tillkom 1,26 miljoner hektar. Den väsentliga ökningen av skyddade områden förklaras av att s.k. domänreservat ombildats till den starkare skyddsformen naturreservat. Tillkomsten av nya naturreservat uppgår till drygt 10 000 hektar. För ytterligare information om skyddsarbetet hänvisas till Naturvårdsverkets rapport Uppföljning av reservatsarbetet åren 1999-2002.

Alla reservat inom fjällområdet ingår i Natura 2000.

Kulturmiljövården har sedan 1999 möjlighet att avsätta miljöer som kultur-reservat. Arbetet har under de inledande åren främst koncentrerats till att ta fram råd och riktlinjer för hur arbetet med kulturreservat ska utföras, vilka dokument som behövs etc. Under år 2002 avsattes dock Lillhärjåbygget, en fjällgård i Härjedalen, Jämtlands län. Ytterligare några fjällmiljöer utreds för närvarande bl.a. Atoklinten, en samisk miljö i Västerbotten. 3.3.2 Utvärdering

Bedömningen är att detta delmål kan nås, förutsatt att ytterligare åtgärder beslutas och vidtas. Det finns vidsträckta skyddade områden som innehåller både höga kulturvärden och höga naturvärden. Sammantaget kan konstateras att ett framgångsrikt arbete bedrivits av länsstyrelserna för att förbättra skyddet av natur- och kulturmiljö inom fjällområdet. Dock behöver det klarläggas, vilka representativa höga natur- och kulturmiljövärden som saknar långsiktigt skydd och som kräver skötsel och restaurering samt behov av medel till skötsel och restaurering. Dessutom behöver kunskapen om fjällvärldens kulturmiljöer, fornlämningar och bebyggelse kompletteras.

3.3.3 Åtgärder

Stora områden i fjällområdet är redan skyddade som naturreservat eller nationalparker. Mer sällan anges i dessa beslut och skötselplaner vilka kulturmiljövärden som finns och hur de skall skötas och restaureras. En utökning av kulturmiljövårdens resurser krävs, dels för att göra en insats i redan befintliga naturreservat och nationalparker och dels för att tillsammans med naturvården kunna avsätta framtida områden med ett långsiktigt skydd. Dessutom bör representativiteten i det nuvarande skyddet av höga natur- och kulturmiljövärden undersökas och behovet av ytterligare medel till skötsel och restaure-ring utredas. Av särskild betydelse är skyddet av de akvatiska miljöerna. Detta behövs för att eventuellt komplettera nätverket Natura 2000 och för att förbättra informationen till det nätverk av skyddade områden som Arktiska Rådets arbetsgrupp CAFF

(Conservation of Arctic Flora and Fauna) upprätthåller genom CPAN (Circum-polar Protected Area Network). Även behovet av skötselplaner för ett uthålligt fiske inom skyddade fjällområden är stort. Sambanden med de geologiska förutsättningarna behöver uppmärksammas.

Ansvariga myndigheter måste fortsätta att ta fram underlag i samverkan med berörda aktörer. Särskilt viktigt är att förbättra kunskap och underlag om fjällvärldens kulturmil-jöer, forn- och kulturlämningar.

Inom CAFF har ett pilotprojekt bedrivits i samarbete med RAIPON (samarbets-organ för de ryska urbefolkningarna i norr) och med finansiering från Danmarks Naturvårdsverk för att demonstrera en metod för att beskriva och registrera heliga platser (Sacred Sites). RAIPON har ansvarat för och drivit projektet med stöd av CAFF. RAIPON har kartlagt ett stort antal heliga platser genom att intervjua den lokala ursprungsbefolkningen. Tillvägagångssättet skulle kunna användas också för det samiska kulturarvet. Ryssland har enligt uppgift skyddat de områden som inventeringarna kartlagt.

Sametinget har föreslagit att samebyarna bör upprätta särskilda miljöprogram (miljöpla-ner). I dessa bör ingå en strategi för kunskapsuppbyggnad och bevarande av det samiska kulturarvet. Enligt Sametinget har detta arbete påbörjats inom ett antal samebyar.

Från länsstyrelsernas underlag

Länsstyrelsen i Norrbotten föreslår att senast år 2010 skall speciellt värdefulla kulturmil-jöer som speglar hela fjällområdets förhistoria och historia vara kända och ha ett

långsiktigt skydd, som vid behov omfattar restaurering och skötsel. Program för

kunskapsuppbyggnad om fjällens natur- och kulturmiljö ingår i länsstyrelsens förslag. En informationsplan och en utbildningsplan om fjällens natur- och kulturmiljö ska tas fram. Dessutom föreslår länsstyrelsen att helhetsupplevelsen av fjällens storslagenhet skall bevaras. Styrelsen avser att genomföra fornminnesinventeringen i fjällen och göra en översyn av riksintressena för rennäring och kulturmiljö. Ytterligare åtgärder är att kontinuerligt övervaka förekomsten av smådäggdjur samt fjäll- och dalripa i länets

Länsstyrelsen i Västerbotten avser att redan år 2008 vårda ett representativt urval av kulturmiljöer för samtid och framtid. En värderings- och urvalsmodell för att nå målet ska vara klar senast år 2005. Merparten av skyddsvärda naturmiljöer är redan skyddade. Skötselplanerna för dessa områden ska senast år 2005 ha setts över och vid behov vara uppdaterade.

Länsstyrelsen i Dalarna föreslår att länsstyrelsen och kommunerna genomför komplette-rande inventering, klassificering och/eller kartläggning av samiska, agrara och turistiska kulturmiljövärden i första hand inom fjällområdets skyddade områden senast år 2005. Länsstyrelsen upprättar i samverkan med brukarna objektsspecifika skötselplaner för fäbodar inom fjällområdets naturreservat och nationalparker senast år 2007.

Länsstyrelsen och berörda kommuner utarbetar en strategi för turismen i Fulu-fjällets nationalpark och dess omland senast år 2004.

3.4 Främmande arter och genetiskt modifierade

organismer

Regeringens bedömning

• Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden introduceras inte.

Ansvariga myndigheter är Fiskeriverket, Jordbruksverket, länsstyrelserna och Natur-vårdsverket.

3.4.1 Uppföljning

Alla utsättningar innebär risker. Främmande arter konkurrerar med den befintliga floran och faunan om resurser. För närstående arter inom t.ex. grupperna falkar, gäss och rödingar är risken stor för naturlig hybridisering och introgression. Utsättningar av främmande fiskstammar innebär samma risker som utsättning av främmande arter, dvs. konkurrens, predation, spridning av sjukdomar och parasiter, men också andra risker som främst återspeglas på genetisk nivå. Därför dröjer effekter orsakade av främmande

stammar ofta längre än de som åstadkoms av främmande arter innan de upptäcks eller kan påvisas. Även konsekvenserna av utplantering av nya fisknäringsdjur, t.ex. Mysis relicta, i framför allt reglerade fjällsjöar har visat sig utvecklas långsamt, och har ännu inte kunnat slutvärderas.

I fjällens näringsfattiga vatten blir konkurrensen hårdare från introducerade nya fiskarter och näringsdjur och risken för utslagning av ursprungliga arter större. Utsättningen av inhemska och främmande arter sammanräknat är idag störst i fjällänen. Amerikansk strupsnittsöring, amerikansk bäckröding. kanadaröding samt de senare två arternas

hybrider (splake, kröding, bröding) med röding har satts ut i svenska fjällsjöar. Ytterligare information finns i Fiskeriverkets delrapport Ekologiska konsekvenser av utsättningar av fisk med utgångspunkt i regelverket för främmande arter och fiskstammar – delrapport. Förrymd mink från pälsfarmer har etablerat sig i naturen och spridit sig till fjällmiljön. Minken utgör ett hot främst mot markhäckande fåglar men utövar dessutom en betydande påverkan på fisk och kräftor. Minken är svår att fånga p.g.a. den långa tid marken i fjällen är snötäckt.

Kanadagås har planterats ut sedan 1930-talet på ett antal platser i landet. Kanadagåsen finns f.n. i gränstrakterna mellan Sverige och Norge i Jämtland. Totalantalet kanadagås i fjällområdet är inte stort och troligen kommer antalet inte att öka särskilt mycket i framtiden, trots att arten förekommer långt upp i tundraområden i deras naturliga miljö i Kanada.

Statistiken över främmande arter i fjällmiljön är bristfällig. Det finns ingen populations-statistik över arter som mink eller kanadagås. Statistiken över utsättning av främmande fiskarter, t.ex. amerikansk bäckröding, kanadaröding och regnbåge, kan inte utnyttjas för närvarande pga. att databasen är under uppbyggnad. Dessutom måste ett system för uppföljning av utsättningstillstånd utvecklas om man vill veta hur många fiskar av främmande arter sätts ut i naturliga vatten och var.

3.4.2 Utvärdering

Det saknas för närvarande underlag för att göra en bedömning av läget för fjällen. På grund av känsligheten hos fjällandskapets ekosystem bör inga utsättningar förekomma. Det kan också konstateras att utsättningar nedanför fjällområdet lätt får konsekvenser uppströms i vattensystemen.

Det går att nå målet under förutsättning att eventuella utsättningar nedströms fjällen sker med mycket stor försiktighet och att utsättningarna av försiktighetsskäl helt upphör i fjällandskapet. Behovet av bevakning är mycket stort.

3.4.3 Åtgärder

Fiskeriverket presenterade 1994 en nationell sammanställning över nya fiskbestånd som uppstått genom inplanteringar och vidare spridning av fisk, där speciell vikt lades på fjällregionen. År 2002 redovisade Länsstyrelsen i Västerbotten en sammanställning av omfattningen av fiskutsättningar gjorda under 1900-talet ovanför odlingsgränsen i Västerbottens län. En allmän översikt över och kontroll av hur främmande arter sprids i fjällen är ytterst angelägen. De klimatförändringar som förutses kan komma att påverka spridningen av de främmande arterna.