EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ VÅRDVETENSKAP
VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD 2019:86
Det personliga ansvaret
Anestesisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i akuta
situationer inom obstetrisk kirurgi
Ida Holmqvist
Veronica Lagerström
Uppsatsens titel: Det personliga ansvaret: Anestesisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi
Författare: Ida Holmqvist och Veronica Lagerström Huvudområde: Vårdvetenskap
Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård.
Handledare: Thomas Eriksson Examinator: Berit Lindahl
Sammanfattning
Anestesisjuksköterskor skall leva upp till vårdens höga krav på säkerhet, kvalitet, trygghet och kontinuitet. Det gäller att vara uppdaterad och kontinuerligt tillgodose kravet på ny kunskap i en högteknologisk verksamhet som ständigt utvecklas. Inom den akuta obstetriska kirurgin krävs specialistkunskaper för att kunna möta de utmaningar anestesisjuksköterskan ställs inför. En operationssal ska alltid stå redo för att kunna ta emot exempelvis patienter i behov av ett akut kejsarsnitt eller en blödande nyförlöst kvinna. Anestesisjuksköterskan är ålagd att ta stort ansvar vid akuta händelser. Trots detta är forskningen begränsad kring anestesisjuksköterskans upplevelser i akuta situationer, framförallt inom akut obstetrisk kirurgi. Syftet med examensarbetet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi. Totalt genomfördes 11 semistrukturerade intervjuer med anestesisjuksköterskor. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskorna upplevde sig ha stort ansvar för patientens välmående och för ett välfungerande teamarbete. Det lyfts fram faktorer som påverkar upplevelsen av trygghet hos anestesisjuksköterskan i akuta situationer. Resultatet visade att akuta situationer inom obstetrisk kirurgi inte lämnade anestesisjuksköterskorna opåverkade då de upplevde sig personligt ansvariga för händelseförlopp i vårdandet av patienter i akuta situationer. Nyutbildade anestesisjuksköterskor uttryckte ett större behov av debriefing än erfarna anestesisjuksköterskor. Dock uttryckte anestesisjuksköterskorna, oavsett erfarenhet, att samtal med kollegor som viktigt för den emotionella stöttningen.
Nyckelord: Anestesisjuksköterska, upplevelse, akut obstetrisk kirurgi, erfarenhet, kollegialt stöd, debriefing, trygghet, stress
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING _________________________________________________________ 1
BAKGRUND _________________________________________________________ 1
Anestesisjuksköterskans profession ___________________________________________ 1 Patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi _____________________________ 1 Att vårda patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi ____________________ 2 Vårdandet ur ett vårdvetenskapligt perspektiv _________________________________ 2
Trygghet i relation till hälsa och lidande ______________________________________________ 3 Upplevelsen av trygghet ___________________________________________________________ 4 Upplevt behov av stöd ______________________________________________________ 4 PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 5 SYFTE ______________________________________________________________ 5 METOD _____________________________________________________________ 5 Ansats ___________________________________________________________________ 5 Deltagare _________________________________________________________________ 5 Etiskt övervägande _________________________________________________________ 6 Datainsamling _____________________________________________________________ 6 Dataanalys ________________________________________________________________ 7 Analysprocessen _________________________________________________________________ 7 RESULTAT __________________________________________________________ 9
Anestesisjuksköterskans upplevelse av att vara professionell ______________________ 9
Upplevd professionalitet ___________________________________________________________ 9 Att vara förberedd _______________________________________________________________ 10 Att skapa trygghet för patienten ____________________________________________________ 10
Anestesisjuksköterskans upplevelse av teamet _________________________________ 11
Att vara en del i teamet ___________________________________________________________ 11 Att uppleva trygghet i erfarenhet ___________________________________________________ 11
Anestesisjuksköterskors upplevda hinder _____________________________________ 11 Ogynnsamma förutsättningar ______________________________________________________ 11 Upplevelser i en akut situation _____________________________________________________ 12 Att vara stressad ________________________________________________________________ 12
Anestesisjuksköterskans känslomässiga upplevelse _____________________________ 12 Känslor i akuta situationer ________________________________________________________ 12 Upplevt behov av stöd ___________________________________________________________ 13
DISKUSSION _______________________________________________________ 13
Metoddiskussion __________________________________________________________ 13
Resultatdiskussion ________________________________________________________ 15
EXAMENSARBETES KOPPLING TILL HÅLLBAR UTVECKLING __________ 17
SÄRSKILT TACK ____________________________________________________ 18
REFERENSER ______________________________________________________ 19
BILAGA 1 __________________________________________________________ 25
Brev till verksamhetschef __________________________________________________ 25
BILAGA 2 __________________________________________________________ 27
Informerat samtycke deltagare ______________________________________________ 27
BILAGA 3 __________________________________________________________ 31
INLEDNING
Tänk dig att du arbetar som sjuksköterska på en uppvakningsavdelning på ett sjukhus. Du ansvarar för en patient som precis genomgått ett mycket akut kejsarsnitt. Kvinnan har varit sövd och är ännu inte helt vaken. Ljuset i rummet är dämpat och stämningen är tryckt. Bredvid sängen sitter hennes man med tårar rullande nedför kinderna. In i rummet kommer en barnmorska med ett knyte i famnen. Du får en klump i halsen och magen. Det är dags. Det är dags att väcka mamman och berätta att hennes barn inte har överlevt.
Händelsen ovan är extremt ovanlig, men upplevd av båda författarna och ligger till grund för detta examensarbete. Under studietiden har författarna arbetat på en uppvakningsavdelning på ett sjukhus i västra Sverige. Dit kommer kvinnor som genomgått gynekologisk och/eller obstetrisk kirurgi. Det kan ske snabba förändringar i vårdandet av den gravida kvinnan, vilket gör att den obstetriska akutverksamheten är i ständig beredskap. Akutverksamheten inom obstetrisk kirurgi innefattar bland annat akuta kejsarsnitt och blödningar efter förlossning, postpartumblödningar. Författarna har fått möjlighet att arbeta nära anestesisjuksköterskor inom denna verksamhet och har många gånger blivit djupt berörda. Tankar och frågor har då dykt upp gällande anestesisjuksköterskans upplevelser i vårdandet av patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi. Forskningen är begränsad kring anestesisjuksköterskans upplevelser, framförallt inom obstetrisk kirurgi, därför syftar detta examensarbete till att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser att vårda patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi.
BAKGRUND
Anestesisjuksköterskans profession
Dagens anestesisjuksköterskor har höga krav att leva upp till. Sjukvården ska enligt Hälso- och Sjukvårdslagen 5 kap. 1§ (SFS 2017:30) vara säker, av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet och kontinuitet. Enligt Hälso- och Sjukvårdslagen 5 kap. 3§ (SFS 2017:30) är sjukvårdspersonalen skyldig att bedriva sjukvård som håller hög patientsäkerhet. Enligt kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskor (Riksföreningen för Anestesi- och Intensivvård (ANIVA) & Svensk Sjuksköterskeförening (Swenurse) 2019) är arbetsmiljön högteknologisk och i ständig utveckling och förändring, vilket kräver att anestesisjuksköterskor kontinuerligt utvecklar sin yrkeskompetens parallellt med sin anestesiologiska omvårdnadskompetens.
Patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi
Inom obstetrisk kirurgi tillkommer anestesiologiska utmaningar som kräver specialiserade kunskaper (Kasson 2018, ss. 1078-1086). Detta beror på kvinnans kroppsliga förändring i samband med graviditet som förändrar det anestesiologiska tillvägagångssättet. Förändringarna medför exempelvis ökad känslighet för lokal och generell anestesi samt ökad risk för svår luftväg (Kasson 2018, s. 1066; Ellingsen & Toftevåg 2016, ss. 485-490). Dessa patienter kräver därför särskild beredskap och
observation (Kasson 2018, s. 1064). Dessutom behövs det tas hänsyn till ett foster eller en nybildad familj i den akuta situationen och på grund av det involveras fler professioner än vanligt i operationsteamet (Ellingsen & Toftevåg 2016, ss. 481-491; Karlström 2017). Vid akuta situationer inom obstetrisk kirurgi, såsom akuta kejsarsnitt och postpartumblödningar, blir förmågan att samarbeta i teamet viktigare eftersom situationen ofta är dramatisk (Ellingsen & Toftevåg 2016, ss. 488-489).
Yokote (2008) beskriver att kvinnor som genomgått akut kejsarsnitt skrämdes av den fokuserade och intensiva atmosfären på operationssalen. På grund av tidsbristen i den akuta situationen gavs otillräckligt med information till kvinnorna vilket ledde till att de inte upplevde sig mentalt förberedda för operationen. Enligt Yokote (2008) resulterade detta i ökad ångest, rädsla och chock hos kvinnan. Karlström (2017) bekräftar att kvinnor som genomgått akut kejsarsnitt i större grad upplever förlossningen som en negativ upplevelse. Karlström (2017) trycker därför på betydelsen av stöd till dessa kvinnor innan, under och efter förlossning, vilket inkluderar anestesisjuksköterskors omvårdnadsansvar perioperativt.
Att vårda patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi
Sedan Socialstyrelsen (2019a) år 1973 började föra statistik över andelen kejsarsnitt i Sverige, har trenden gått uppåt för att de senaste 10 åren stabiliseras något. År 2017 låg andelen kejsarsnitt på 17,3 % av alla förlossningar, där 7,7 % var akuta kejsarsnitt. Det skiljer sig dock mellan regionerna (Socialstyrelsen 2019b). Det ses en tilltagande ökning av övervikt och fetma hos gravida vilket är en känd riskfaktor för graviditetskomplikationer och komplikationer i samband med förlossning. Högt BMI ökar risken för prematur förlossning och kejsarsnitt (Socialstyrelsen 2019c, 2019d). Detta ställer ökade krav på operationssjukvården och akutsjukvården (Socialstyrelsen 2015). Det kan dessutom uppstå problem för sjuksköterskan att prioritera och utföra omvårdnadsåtgärder eftersom utrymmet delas med andra professioner, exempelvis barnmorskor (Zwedberg, Huss, Karlsson & Poignant 2017).
Att vårda patienter inom obstetrisk kirurgi är krävande för sjuksköterskor och kan efter traumatiska situationer utlösa reaktioner av moralisk stress såsom trötthet, utmattning, nedstämdhet och skuldbeläggande (Hutti et al. 2016; Rice, Warland & Cert 2013). Eftersom patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi ofta är rädda och ångestladdade (Karlström 2017) är det viktigt att som anestesisjuksköterska kunna inge trygghet och tillit (Bengtsson, Johansson & Englund 2016). Bengtsson, Johansson och Englund (2016) menar dock att bristen på erfarenhet av att vårda ångestladdade patienter kan upplevas som tyngande hos nyutbildade anestesisjuksköterskor.
Vårdandet ur ett vårdvetenskapligt perspektiv
Vårdvetenskapen grundar sig i en helhetssyn på människan där varje person har olika behov (Eriksson 2018d, ss. 44-45). Enligt Eriksson (2018d, s. 47) har människan en längtan efter att betyda någonting för någon annan. Det är ett centralt behov för människan att känna tillhörighet i en grupp där behovet av mellanmänskliga relationer ger en känsla av delaktighet (Eriksson 2018d, s. 49). Vårdandet är, enligt Eriksson (2018c, ss. 440-441), en ömsesidig och ärlig relation där personen ses som en helhet och
ges möjlighet att vara sig själv och ge uttryck för sina önskningar och upplevelser. Enligt Eriksson (2018c, s. 475) är vårdvetenskapens intresse hälsa där vårdandet syftar till att främja hälsa och skapa en känsla av välbefinnande.
Eriksson (2018b, ss. 166-168) beskriver hälsa som en unik upplevelse för varje person. Upplevelsen av hälsa kan variera beroende på den aktuella livssituationen och behöver inte vara frånvaro av sjukdom (Eriksson 2018b, ss. 149-168). Eriksson (2018b, ss. 154-183) menar att välbefinnandet är en subjektiv upplevelse som kan variera och ge upphov till illabefinnande vilket då skapar en känsla av ohälsa.
Eriksson (2018c, s. 107) skriver att varje yrkesutövare har ett personligt ansvar för den vård personen utför. Det innefattar att bedriva högklassig vård där vetenskaplig forskning och en strävan efter hälsa är fokus för optimering av sjukvårdens resurser (Eriksson 2018c, ss.106-107). Anestesisjuksköterskan bedriver omvårdnad på en avancerad nivå där särskilda kunskaper och erfarenheter är avgörande för den anestesiologiska vårdens kvalitet. Vården kräver att anestesisjuksköterskan kan hantera, prioritera och ta snabba beslut i samband med akuta tillstånd under det perioperativa förlopp där anestesisjuksköterskan även ansvarar för att patienten får en god och säker vård (ANIVA & Swenurse 2019). I den perioperativa vården betonas anestesisjuksköterskans roll som patientens advokat (Aagaard, Laursen, Rasmussen & Sörensen 2016; Sundqvist, Nilsson, Holmefur & Anderzén-Carlsson 2017), vilket innebär att upprätthålla en säker och patientcentrerad vård samt att försvara patienten när denne inte kan. Anestesisjuksköterskan skall inge trygghet och tillit samt ha förmågan att guida patienten genom operationen (Aagaard et al. 2016). Rudolfsson, von Post och Eriksson (2007) beskriver att anestesisjuksköterskan avger ett löfte om att ta hand om och skydda patienten från skada under operationen och att det kan vara betungande om det inte går att hålla det löftet, även rollen som patientens advokat kan upplevas påfrestande (Sundqvist & Anderzen-Carlsson 2014).
Trygghet i relation till hälsa och lidande
Trygghet beskrivs som en grundläggande känsla och påverkas bland annat av faktorer som att uppleva mening och sammanhang i olika händelser, ha förtroendefulla relationer samt ha kunskap och kontroll (Dahlberg & Segersten 2010, ss. 83-90; Dahlberg, Segersten, Nyström, Suserud & Fagerberg 2009, ss. 40-41). Enligt Dahlberg och Segesten (2010, s. 83) står trygghet i nära relation till hälsa och välbefinnande. Dahlberg och Segesten (2010, s. 88) kopplar upplevelsen av trygghet och otrygghet till Erikssons (2018a, ss. 384-399) teori om lidandet. Dahlberg et al. (2009, ss. 40-41) menar att otrygghet är nära kopplat till hot och livslidande och kan vara en faktor som utlöser ohälsa och sjukdom (Dahlberg & Segersten 2010, ss. 86-88). Enligt Eriksson (2018a, s. 345) är lidandet en del av livet. Så kallat livslidande uppkommer när människan drabbas av något som rubbar eller berör hela livssituationen vilket leder till att livet förändras (Eriksson 2018a, ss. 394-395). Det finns många situationer inom vården som framkallar lidande (Eriksson 2018a, ss. 384-387) vilket i sin tur leder till upplevelsen av otrygghet (Dahlberg & Segesten 2010, ss. 85-90). Otrygghet i människans arbete kan utlösa ohälsa (Dahlberg & Segesten 2010, s. 90) men kan motverkas om människan upplever sig ha kontroll över situationen (Dalberg et al. 2009,
ss. 40-41). Stress och tidspress kan påverka anestesisjuksköterskans arbetsmiljö negativt eftersom det leder till upplevd tidsbrist till att ge patienten en säker vård (Sundler, Johansson & Hedén 2018). En känsla av stabilitet och trygghet på arbetsplatsen kan ge en känsla av välbefinnande hos anestesisjuksköterskan och arbetsbelastningen kan då beskrivas som tillfredsställande. Detta kan i sin tur leda till en hälsosam personalgrupp med ett öppet klimat och en känsla av kamratskap (Rudolfsson, Rask-Andersen, Runeson-Broberg & Wålinder 2019).
Upplevelsen av trygghet
Upplevelsen av trygghet har en central roll i den patientcentrerade vården och finns beskriven i hälso- och sjukvårdslagen 5 kap. 1§ (SFS 2017:30; Socialstyrelsen 2017). Trots detta är forskningen kring trygghet i vården begränsad (Dahlberg et al. 2009, s. 40). Vikten av ett välfungerande och trygghetsskapande operationsteam framkommer i flera studier (Averlid & Bihari Axelsson 2012; Eskola et al. 2016; Silén, Kjellström, Christersson, Sidenvall & Svantesson 2012; Gran Bruun 2016). För att kunna utnyttja all tvärprofessionell kompetens på operationssalen är det viktigt att ha en god kommunikation mellan teamets alla medlemmar. Upplevd trygghet hos personalen utgör en viktig faktor för att uppnå detta (Gran Bruun 2016). Konflikter inom teamet kan utgöra hot mot anestesisjuksköterskans trygghet (Michael & Jenkins 2001) och en trygg arbetsmiljö är viktigt för att kunna upprätthålla god patientsäkerhet (Aly Abou Hashish & Galal El-Baily 2013).
Upplevt behov av stöd
En kritisk situation kan beskrivas som en oväntad händelse som skapar en tillräcklig stor känslomässig påverkan för att personens eller teamets copingmekanismer ska bli påverkade och ge upphov till känslomässig ångest (Caine & Ter-Bagdasarian 2003). En sjuksköterska kan inledningsvis finna tillfredställelse i att handskas med de utmaningar en kritisk händelse medför, men senare kan stressen, relaterad till situationen, påverka sjuksköterskans kapacitet negativt och ge upphov till ångest (Caine & Ter-Bagdasarian 2003). Radzvin (2011) beskriver stressrelaterade symtom hos sjuksköterskor i form av skuld, nedstämdhet, huvudvärk och muskelvärk som till exempel kan uppkomma efter situationer med etiska dilemman.
Enligt Dahlberg och Segesten (2010, ss. 122-126) kan sjuksköterskans välbefinnande få direkta följder för patienten. Om sjuksköterskan hamnar i en situation där negativa känslor väcks till liv, till exempel otillräcklighet eller utsatthet, kan det medföra svårigheter att ge god vård till patienten. Dahlberg och Segesten (2010, ss. 122-126) menar därför att sådana negativa känslor måste bearbetas och hanteras på ett sådant sätt att patienten fortfarande kan ges en god vård. Stöd i form av debriefing kan vara ett sätt att handskas med negativa känslor (Hanna & Romana 2007) och minska ångest som kan uppstå i etiskt svåra situationer (Rathert, May & Chung 2016). Cronqvist, Lützén och Nyström (2006) menar dock att det är viktigt att personalen initierar behovet av emotionellt stöd. När inte stöd från arbetsplatsen är möjligt kan inofficiella stödjande samtal kollegor emellan upplevas meningsfulla och, i vissa fall, mer avlastande än organiserat stöd som debriefing (Cronqvist, Lützén & Nyström 2006).
PROBLEMFORMULERING
Anestesisjuksköterskan möter flera utmaningar vid vårdandet av en patient i en akut situation inom obstetrisk kirurgi. Den anestesiologiska behandlingen innebär utmaningar eftersom den gravida kvinnan befinner sig i ett tillstånd som förändrar kvinnokroppen och medför till exempel ökad risk för svår luftväg samt ökad känslighet för generell och lokal anestetika. Anestesisjuksköterskan behöver samarbeta med fler professioner i operationsteamet eftersom flera personer, det vill säga mamma, pappa och barn, behöver få en god vård. Inom den obstetriska kirurgin behöver operatonsteamet ta hand om en nybildad familj på ett omsorgsfullt och säkert sätt. Vid traumatiska förlossningar eller svåra komplikationer blir detta särskilt viktigt. Inom den obstetriska kirurgin och akutsjukvården finns idag ett ökat antal patienter som uppvisar fler riskfaktorer såsom övervikt och fetma. Anestesisjuksköterskan som arbetar inom obstetrisk kirurgi kan därför hamna i akuta situationer som skapar negativa känslor som kan leda till stress eller ångest. Forskning kring anestesisjuksköterskors upplevelser och erfarenheter inom akut obstetrisk kirurgi är mycket begränsad. Detta är problematiskt eftersom anestesisjuksköterskan är ålagd att ta ett stort ansvar i akuta situationer.
SYFTE
Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi.
Följande forskningsfrågor vägleder studien:
- Vilka erfarenheter har anestesisjuksköterskan och hur upplever de sitt yrkesansvar i en akut situation?
- Vad behöver anestesisjuksköterskan för att uppleva trygghet i en akut situation? - Vilket behov av stöd har anestesisjuksköterskan efter att ha deltagit i en akut
situation?
METOD
Ansats
Detta är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats enligt Lundman och Hällgren Graneheims (2017, ss. 220-221) beskrivning. Med induktiv ansats menas att intervjumaterialet analyseras förutsättningslöst, alltså forskaren låter texten tala utan att värdera eller tolka. Data kopplas därefter till litteratur och forskning efter genomförd analys.
Deltagare
Deltagarna som inkluderades i datainsamlingen var anestesisjuksköterskor anställda på operationsavdelningar där patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi vårdas. De var examinerade anestesisjuksköterskor och har varit delaktiga i vårdandet av patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi. Deltagarna tillfrågades från tre olika sjukhus i västra Sverige, oberoende av kön, ålder och år av arbetslivserfarenhet. Totalt
deltog 11 anestesisjuksköterskor, fördelat på två män och nio kvinnor. Arbetslivserfarenheten varierade mellan tre och en halv månad och 41 år, medianen beräknades till 19 år.
Etiskt övervägande
Forskare som bedriver forskning på människor har ett särskilt ansvar att skydda de som deltar i forskningen samt att de skall hålla hög kvalitet på forskningen. Därför är det viktigt att följa de etiska riktlinjer, codex, som finns för det specifika forskningsområdet. Codex reglerar vad forskaren får göra före, under och efter ett forskningsprojekt (Vetenskapsrådet 2017). Vetenskapsrådet (u.å.) presenterar fyra grundläggande krav på forskningen för att säkra individskyddskravet, dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att forskaren är skyldig att informera deltagaren om deras uppgift i forskningsprojektet och vilka villkor som gäller för deltagandet. Viktigt är att informera om att deltagandet är frivilligt och att det när som helst kan avbrytas. Samtyckeskravet går ut på att forskaren inhämtar samtycke från deltagaren. Konfidentialitetskravet innebär tystnadsplikt och sekretess för utomstående om etiskt känsliga uppgifter, exempelvis personuppgifter. Nyttjandekravet innebär att uppgifter om enskilda personer endast får användas för forskningsändamål.
I enlighet med rådande riktlinjer (Etikprövningsmyndigheten 2019) krävs ingen etikansökan för ett examensarbete på avancerad nivå eftersom det endast var personal som tillfrågades, men godkännande från de berörda verksamhetscheferna krävdes för att kunna genomföra intervjuerna på de aktuella enheterna. Godkännande erhölls genom ett informationsbrev (Bilaga 1) som skickades ut till tre sjukhus i västra Sverige. På två av dessa sjukhus valdes deltagare ut av verksamhetschef efter intresseförfrågan, på det tredje sjukhuset tillfrågades deltagarna om intresse att delta av författarna. Samtliga deltagare fick skriftlig och muntlig information innan intervju genomfördes. Den skriftliga informationen bestod av ett informationsbrev (Bilaga 2). Muntlig information gavs om att deltagandet är frivilligt och när som helst kan avbrytas utan att orsak anges. Det informerade samtycket inhämtades genom ett separat dokument som undertecknades av deltagaren innan påbörjad intervju. Etiska ställningstaganden och resonemang fördes kontinuerligt under examensarbetes gång.
Datainsamling
Deltagarna har intervjuats med en semistrukturerad intervjuguide som stöd (Polit & Beck 2017, s. 510). För att testa intervjuguiden genomfördes två pilotintervjuer under våren 2019, vilket resulterade i att intervjuguiden hölls oförändrad. Intervjuguiden har väglett intervjuerna genom några förutbestämda öppna frågor (Bilaga 3). Förutbestämda följdfrågor användes vid behov för att få en djupare innebörd i intervjuerna. Intervjuerna genomfördes på deltagarnas arbetsplatser med en eller båda författarna till uppsatsen närvarande. Sammanlagt genomfördes 11 intervjuer. Intervjuerna spelades in med mobiltelefon. Längden på intervjuerna varierade mellan 15 till 40 minuter. Vid en av intervjuerna krånglade inspelningen vilket medförde att enbart de första minuterna spelades in. Eftersom de övriga intervjuerna bedömdes vara tillräckligt många och ge tillräckligt med information exkluderades därför denna intervju ur materialet. En av
pilotintervjuerna, som bedömdes vara av god kvalitet, inkluderades. Detta innebar att totalt 11 intervjuer inkluderades i analysen.
Intervjuarna turades om att intervjua deltagarna, vem bestämdes på förhand. Den som höll i intervjun ansvarade även för transkribering av intervjun. Kvale och Brinkman (2014, ss. 217-221) menar att genom att skriva ut intervjun i text struktureras samtalet upp i en form som går lättare att analysera och transkriberingen blir också inledningen på analysprocessen. Eftersom det saknas ett gällande facit om hur en intervju ska transkriberas, är det, enligt Kvale och Brinkman (2014, s. 221), viktigt att beskriva hur utskriften gjorts. Vi har valt att transkribera intervjuerna som de låter i talspråk men tagit bort författarnas ”mm” under tiden deltagaren pratar för att få en mer följsam text att arbeta med. De valda citaten som visas i resultatet är skrivna i skriftspråk för att underlätta läsning.
Dataanalys
En kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017, s. 219) har valts som metod för att analysera materialet. Den kvalitativa innehållsanalysen fokuserar på tolkning av texter och är en vanlig analysmetod inom vårdvetenskapen (Lundman & Hällgren Graneheim 2017, ss. 219-220).
I en kvalitativ innehållsanalys ligger fokus på att identifiera mönster i textinnehåll och beskriva variationerna i dessa. Skillnader och likheter beskrivs i olika kategorier och teman på olika tolkningsnivåer (Lundman & Hällgren Graneheim 2017, ss. 220-222). Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017, ss. 221-222) behöver texterna ses i sitt sammanhang, alltså i vilket kontext studien är genomförd, för att kunna tolkas. Det förutsätter att undersökarna har information om deltagarna som är väsentligt för studien, exempelvis kön, ålder och utbildning. Kontexten innebär också att texten tolkas som en helhet, vilket betyder att delar inte kan dras ut ur texten och tolkas fritt utanför sitt sammanhang (Lundman & Hällgren Graneheim 2017, ss. 220-222).
Analysprocessen
Samtliga intervjuer lästes först igenom enskilt. Därefter diskuterades intervjuernas övergripande innehåll och ett antal domäner identifierades. Domäner kräver en låg grad av tolkning och beskriver i stora drag ett specifikt område, tillsammans ger de en grov struktur av innehållet i texterna (Lundman & Hällgren Graneheim 2017, ss. 224-230). I detta arbete markerades domänerna med olika färger och intervjuerna lästes därefter igenom igen, denna gång gemensamt. Domäner som identifierades var till exempel trygghet, profession/ansvar och känslor. Under andra läsningen färgmarkerades de meningsenheter som svarade på syftet. En meningsenhet är enligt Lundman & Hällgren Graneheim (2017, ss. 224-230) en meningsbärande del av texten och kan utgöras av ord, meningar eller textstycken. Upptäcktes under andra läsningen meningsenheter som svarade på syftet men inte passade in i tidigare identifierade domäner, skapades en ny domän som markerades med en ny färg. Meningsenheterna skrevs kontinuerligt in i en tabell i ett enskilt, därför avsett, dokument där varje intervju blev tilldelad en ny egen färg, detta för att lättare kunna särskilja intervjuerna och finna en struktur i analysarbetet. Meningsenheterna kondenserades därefter till kortare meningsenheter.
Lundman och Hällgren Graneheim (2017, ss. 224-230) menar att kondenserade meningsenheter gör texten lättare att arbeta med samtidigt som det centrala innehållet i texten bevaras och inget väsentligt går förlorat.
De kondenserade meningsenheterna abstraherades därefter och en kod på ett till tre ord bildades till varje kondenserad meningsenhet. Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017, s. 225) fungerar koderna som ett redskap för att på ett nytt sätt reflektera över innehållet i texten. För att upprätthålla textens giltighet kontrollerades koderna kontinuerligt mot den kondenserade texten och de ursprungliga meningsenheterna. Efter kodningen diskuterades de kondenserade meningsenheterna samt koderna åter igen för att säkerställa att de svarade mot uppsatsens syfte (Lundman & Hällgren Graneheim 2017, ss. 228-232). Baserat på kodernas likheter och skillnader, sorterades koderna därefter in i preliminära kategorier (Lundman & Hällgren Graneheim 2017, ss. 225-228). Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017, s. 225) utgörs en kategori av flera koder som liknar varandra och en strävan är att kategorierna ska skilja sig från varandra. I bildningen av kategorier får ingen data som svarar på syftet exkluderas på grund av att de inte passar in i befintliga kategorier, data får heller inte falla mellan eller passa in i flera kategorier. I detta arbete skedde den första sorteringen av koder och kategorier i datorn men för att skapa en bättre överblick och underlätta den fortsatta analysen skrevs koderna därefter ut på papper. Den första sorteringen resulterade i 10 preliminära kategorier, för att i en andra sortering jämföras inom och mellan varandra och sammanföras till fyra kategorier. De preliminära kategorierna valdes att behållas som underkategorier då de skapade en struktur i kategorierna. Exempel på preliminära kategorier som fördes samman var ”upplevd professionalitet” och ”att vara förberedd till kategorin ”anestesisjuksköterskans upplevelse av att vara professionell”. Exempel ur analysprocessen, se Tabell 1.
Tabell 1. Exempel på innehållsanalys enligt Lundman och Graneheim (2017, ss. 219-234). Intervju Domän
Menings-enhet Kondenserad menings-enhet Kod Under-kategori Kategori #1 Profession /Ansvar ”..men de va drastiskt men ja eh känner mig säker som narkossköte rska ändå..”
Jag känner mig säker som narkossköterska Trygghet Upplevd profession -alitet Anestesisjuk-sköterskans upplevelse av att vara professionell #7 Profession /Ansvar ”…jag måste juh agera professionel lt…”
Jag måste agera
professionellt Profession-alitet
#12 Trygghet ”..då vet man ju, gör jag som jag ska göra då går det bra..”
Gör jag som jag
Ett tema växte fram under analysarbetet och kom att presenteras som ”Det personliga ansvaret”. Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017, s. 228) ses framväxten av temat som en process som pågår under hela analysarbetet och utgår från texten som helhet, innehållet i kategorierna samt tolkningen av det latenta innehållet.
RESULTAT
Analysen av de 11 inkluderade intervjuerna resulterade i fyra kategorier med tillhörande underkategorier. Tillsammans gav kategorierna och underkategorierna det övergripande temat Det personliga ansvaret, se Tabell 2.
Tabell 2. Kategorierna resulterade i det övergripande temat: Det personliga ansvaret. Det personliga ansvaret
Kategori Kategori Kategori Kategori
Anestesisjuksköterskans upplevelse av att vara
professionell Anestesisjuksköterskans upplevelse av teamet Anestesisjuksköterskans upplevda hinder Anestesisjuksköterskans känslomässiga upplevelse
Underkategorier Underkategorier Underkategorier Underkategorier
• Upplevd professionalitet • Att vara förberedd • Att skapa trygghet
för patienten
• Att vara en del i teamet
• Att uppleva trygghet i erfarenhet
• Ogynnsamma förutsättningar • Upplevelser i en akut
situation
• Att vara stressad
• Känslor i akuta situationer • Upplevt behov av
stöd
Anestesisjuksköterskans upplevelse av att vara professionell
I följande kategori återspeglas deltagarnas upplevelser och tankar kring sin ansvarsroll som anestesisjuksköterska i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi. Kategorin innehåller följande underkategorier: Upplevd professionalitet, Att vara förberedd och Att skapa trygghet för patienten.
Upplevd professionalitet
Upplevelsen av att vara professionell anestesisjuksköterska, beskrevs av deltagarna som att ansvara för att upprätthålla en god patientcentrerad vård där vårdandet var ändamålsenligt och patientsäkert. Närvaron av erfarna kollegor i akuta situationer upplevdes inge trygghet, framförallt hos nyutbildade anestesisjuksköterskor eftersom de saknade rutin och erfarenhet. Att vara professionell som anestesisjuksköterska handlade om att våga ta ansvar, vilket innebar att ta över eller göra en ”speak-up”, alltså att tala högt till patientens försvar i syfte att skydda patienten från skada. Det upplevdes lättare
#11 Profession /Ansvar ”..de e juh inte lätt att nå fram, men eh man får göra de man kan..” Det är inte lätt att nå fram, man får göra det man kan
Skapa tillit Skapa trygghet för patienten
att ta ansvar med ökad erfarenhet. Att agera professionellt var att kunna ta ett steg tillbaka och be om hjälp när situationen upplevdes svårhanterlig eller om anestesisjuksköterskan blev för emotionellt påverkad. På jourtid eller vid personalbrist var detta tyvärr inte möjligt, vilket kunde skapa etiska dilemman som i sin tur kunde leda till upplevd stress och ångest.
(när narkosläkare inte finns tillgänglig) ”men då har man ju alltid rätt som narkossköterska att… de blir ju svårt i sådan situation, men att backa då, ta ett steg tillbaka, jag kan inte hantera det här… jag kan inte söva den här mamman, jag kan inte ta ansvar för detta, det är så… men frågan är ju om man skulle, hur man skulle reagera i en sådan situation, det vet man inte…” (Intervju nr 2)
Att vara förberedd
Deltagarna upplevde trygghet i att vara förberedd och ha en handlingsberedskap för oförutsedda händelser. Detta innefattade kunskap om vad för åtgärder, när och hur dessa skulle sättas in, samt trygghet i vetskapen om att all apparatur var iordningsställd och att material fanns nära till hands, såsom utrustning och läkemedel för intubation. I akuta situationer upplevdes erfarenhet ha stor betydelse då den medförde att anestesisjuksköterskan exempelvis uppmärksammade specifika ljud som indikerade en större blödning, som rassel i sugen. Detta kunde hjälpa anestesisjuksköterskan att snabbare sätta in nödvändiga åtgärder. För att kunna agera professionellt ansågs det viktigt att känna till rutiner i akuta situationer eftersom de gav struktur åt arbetet och en tydlig ansvarsfördelning i teamet. Dock kunde arbetsfördelningen leda till intressekonflikter i extrema situationer. Då ansågs det viktigt att vara mentalt förberedd på etiska dilemman när exempelvis flera liv var i fara:
”på ett sätt så, obstetrikern vill ju ha ut barnet fort som fasen liksom, dom vill ju inte ha ett skadat barn… och eeh.. vi på vår sida står ju med ansvaret för att mamman ska må väl och ta sig igenom detta på ett säkert sätt också... ja… så att det är ja... jag vill inte säga att det är någon konflikt i det men, det är ju liksom... (suck harkel) ja… det är ju principen om det här att liv går före liv i sådana fall liksom... om, om, om… om mamman inte... nää det är så svårt asså, jag tycker det är jättesvårt tycker jag...” (Intervju nr 2)
Att skapa trygghet för patienten
Deltagarna uttryckte flera sätt att försöka skapa lugn och inge trygghet till den ångestladdade patienten, såsom att prata lugnt, ta ögonkontakt och vänligt beröra patienten. Dock kunde detta vara en utmaning på grund av tidsbristen i akuta situationer. Det upplevdes vara en viktig faktor för ett professionellt agerande att kunna åsidosätta egna känslor och behov i syfte att förmedla lugn till patienten och till teamet. Deltagarna uttryckte att allvaret i den akuta situationen krävde att anestesisjuksköterskan helt kunde fokusera på sin uppgift.
Anestesisjuksköterskans upplevelse av teamet
Kategorin återspeglar deltagarnas upplevelser för ett välfungerande teamarbete på operationssalen. Kategorin presenteras med följande underkategorier: Att vara en del i teamet och Att uppleva trygghet i erfarenhet.
Att vara en del i teamet
Ett gott samarbete upplevdes betydelsefullt i en akut situation. Om samarbetet och kommunikationen fungerade, upplevde deltagarna att det blev en god stämning på operationssalen, vilket bidrog till upplevelsen av trygghet. Deltagarna upplevde att de hade ett stort fokus på sin uppgift i den akuta situationen och att de i extrema situationer inte klarade av att ansvara för flera uppgifter samtidigt. I de situationerna behövdes det ”många händer” och kompetent agerande från många olika professioner samt att alla var lika fokuserade på sina uppgifter.
Att uppleva trygghet i erfarenhet
Deltagarna ansåg att erfarenhet var en av de viktigaste faktorerna för att uppleva trygghet, ökad erfarenhet uttrycktes ge ökad trygghet. Stöd från erfarna kollegor upplevdes öka tryggheten i den akuta situationen men det var även betydelsefullt att veta vilken kollega som kom när larmet gick. Kunskapen kring hur tidigare samarbete fungerat och hur kompetent kollegan upplevdes vara, kunde leda till trygghet eller till otrygghet.
”…man är ju glad om man har en jätteakut situation och det kommer in folk som man känner, det gör att man känner sig kanske tryggare då, att man vet vilka de är liksom… …så känns det såklart bättre än att det kommer någon som man… kanske har sämre erfarenhet utav… hmmh..” (Intervju nr 9)
Anestesisjuksköterskors upplevda hinder
Kategorin återspeglar anestesisjuksköterskors upplevda hinder för att uppleva trygghet i akuta situationer samt hur stress påverkar dem. Kategorin presenteras med följande underkategorier: Ogynnsamma förutsättningar, Upplevelser i en akut situation och Att vara stressad.
Ogynnsamma förutsättningar
Deltagarna upplevde att de påverkades om stämningen på operationssalen var spänd eller orolig, det skapades då en oro över att förlora klarhet i vad som skulle göras och att förbise viktig information. Kommunikationen kunde påverkas negativt och ge upphov till missförstånd och hårda ord, framförallt om kollegorna inte kände varandra. Deltagarna uttryckte att stressade kollegor medförde ytterligare stress samt bidrog till otrevliga attityder vilket skapade en upplevelse av otrygghet.
Upplevelser i en akut situation
Deltagarna uttryckte att det kunde upplevas överväldigande att behöva gå in och hjälpa till i en akut situation som utvecklats till att bli dramatisk eller hektisk. De uttryckte känslor av kaos när den akuta situationen upplevdes rörig och inte kunde kontrolleras. Situationen kunde upplevas likna en krigssituation om det var dåligt om utrymme på operationssalen på grund av det stora personalbehovet och om patienten till exempel hade drabbats av en större blödning med massivt transfusionsbehov.
Att vara stressad
Akuta situationer upplevdes svåra för framförallt nyutbildade anestesisjuksköterskor på grund av att de var nya i situationen. Detta skapade ett stresspåslag som kunde leda till handlingsförlamning. Det uttrycktes brist på strategier och rutiner vilket upplevdes mycket obehagligt. Deltagarna uttryckte att bristen på kunskap om vad som ska göras och när det ska göras, skapade känslor av otrygghet hos framförallt nyutbildade anestesisjuksköterskor, och de tvingades förlita sig på andra kollegors kompetens eftersom de upplevde sig osäkra på hur de skulle hantera situationen.
”i början när man är helt ny färdig då har man ingen aning, då står man bara där, oooh shit liksom, vad händer nu…” (Intervju nr 2)
Att uppleva stresspåslag i akuta situationer uttrycktes som vanligt förekommande, även hos erfarna anestesisjuksköterskor, då förändringar i patientens tillstånd kunde ske snabbt och oförutsedda situationer kunde skapa en känsla av att inte ha kontroll. Efter akuta situationer kunde deltagarna uppleva stressrelaterade symtom såsom kroppsliga smärtor, nattliga uppvaknanden, trötthet och utmattning, dessa symtom uttrycktes dock starkast hos nyutbildade anestesisjuksköterskor.
Anestesisjuksköterskans känslomässiga upplevelse
Kategorin återspeglar anestesisjuksköterskors känslor och deras upplevda behov av stöd efter akuta situationer inom obstetrisk kirurgi. Kategorin presenteras med följande underkategorier: Känslor i akuta situationer och Upplevt behov av stöd.
Känslor i akuta situationer
Deltagarna uttryckte att oväntade händelser skapade tunga känslor och de upplevde sig personligt ansvariga för händelseförlopp i vårdandet av patienter i akuta situationer. Upplevelser av hopplöshet och förtvivlan uttrycktes i situationer där utgången för patienten var osäker, dessutom uttrycktes känslor av maktlöshet i situationer där patienten eller barnet inte överlevde och det kunde resultera i ett upplevt trauma för anestesisjuksköterskan.
”…men visst har jag varit med om några där man trott att barnet har varit levande och sen inte varit levande och den andra partnern är med där inne, det är ju väldigt, väldigt jobbigt…” (Intervju nr 7)
Existentiella tankar och en stark medkänsla kunde uppkomma hos deltagarna där drastiska åtgärder vidtagits för att rädda liv, framförallt i de fall där patientens livmoder tagits bort i livräddande syfte.
”…det spelar ju nästan ingen roll om man överlever då känns det som eller jo…” (Intervju nr 5)
Det uttrycktes en oro för patientens psykologiska och fysiska hälsa efter en kritisk händelse samt om komplikationer tillstött. Eftersom anestesisjuksköterskorna tvingades åsidosätta egna känslor när händelsen ägde rum, kunde dessa komma fram efteråt och deltagarna uttryckte att det kunde tynga dem under mycket lång tid.
Upplevt behov av stöd
Deltagarna uttryckte att det var viktigt att de anestesisjuksköterskor som upplevt en akut situation fångades upp och fick erbjudande om stöd. Deltagarna utryckte inte alltid ett behov av organiserat stöd, oftast betraktades samtal med kollegor tillräckligt då det ansågs vara viktigt att finnas där för varandra. Behovet av stöd sades vara mindre i de fall där deltagarna varit med om liknande situationer tidigare och i akuta situationer där utfallet varit positivt, vilket gav upphov till känslor av lättnad och välbefinnande. Deltagarna upplevde då sin roll som anestesisjuksköterska som viktigt och meningsfull. Händelser som uppfattades sällsynta och dramatiska påverkade anestesisjuksköterskorna känslomässigt och i situationer där inget stöd erhölls efteråt medförde en upplevd ohälsa i efterförloppet. Deltagarna uttryckte att debriefing var nödvändigt vid extraordinära händelser då behovet av att gå igenom händelsen efteråt upplevdes som stort.
”… vi har haft några tragiska fall när ingen samlar ihop folk, folk går en och en och mår dåligt” (Intervju nr 1)
Debriefing uttrycktes ge bra stöd när alla involverade i händelsen samlades, det upplevdes givande att ta del av allas upplevelser samt kunna ventilera egna känslor. Det upplevdes positivt om ett lärotillfälle skapades där information om händelseförloppet kunde delas samt om återkoppling kring eget och andras handlande kunde ges, detta upplevdes ge en djupare förståelse för händelsen och ansågs viktigt även vid mindre allvarliga händelser.
DISKUSSION
Metoddiskussion
För att kunna undersöka anestesisjuksköterskornas upplevelser valdes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer enligt Polit och Beck (2017, ss. 463-492, 510), eftersom metoden syftar till att upptäcka mening i berättelser vilket är lämpligt för att beskriva upplevelser. Den semistrukturerade intervjumetoden gav möjlighet att behålla uppsatsens syfte i fokus under själva intervjun samtidigt som deltagaren uppmuntrades att tala fritt (Polit & Beck 2017, ss. 509-510).
Inför detta examensarbete fanns en förförståelse om arbetet inom kvinnosjukvården och den obstetriska verksamheten från ett sjukhus i västra Sverige. Det är den förförståelsen som väckt intresse för ämnet men det fanns också en medvetenhet om att den kunde ha inverkan på resultatet. Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017, s. 230) kan förförståelsen hjälpa intervjuaren att uppmärksamma information som grundar sig på igenkännande och inte låta den går förlorad (Lundman & Hällgren Graneheim 2017, s. 230). Om förförståelsen däremot skulle ha resulterat i ledande frågor hade det kunnat påverka examensarbetets trovärdighet (Lundman & Hällgren Graneheim 2017, s. 230; Graneheim, Lindgren & Lundman 2017). Enligt Elo et al. (2014) avspeglas trovärdigheten i hur öppet analysarbetet förklaras och visas i arbetet samt hur väl läsaren kan följa med i analysprocessen. De framhåller att pilotintervjuer kan genomföras innan studiens start för att testa intervjuguide och analysmetod, följt av kontinuerlig reflektion av intervjuteknik under studiens gång. Pilotintervjuer och test av analysmetod har genomförts i detta examensarbete, även checklistan anses kunna besvaras av författarna. Självmedvetenhet och självkritik hos författarna är enligt Elo et al. (2014) en viktig aspekt av studiens trovärdighet. I detta arbete har förförståelsen medvetandegjorts genom kontinuerlig diskussion och reflektion i syfte att inte låta den inverka negativt på datainsamling eller analysprocess.
Deltagare valdes från tre olika sjukhus i västra Sverige med akutverksamhet inom obstetrisk kirurgi i syfte att möjliggöra ett så brett resultat som möjligt. Enligt Polit och Beck (2017, s. 491) är det väsentligaste kriteriet att deltagaren har upplevt fenomenet som ska undersökas och därför var kriterierna i uppsatsen att deltagaren skulle vara examinerad anestesisjuksköterska samt varit involverad i vården av en patient i en akut situation inom obstetrisk kirurgi. Deltagare valdes genom frivilligt urval vilket är lämpligt vid omständigheter där det finns svårigheter att identifiera deltagare som uppfyller kriterierna (Polit & Beck 2017, s. 492). Det frivilliga urvalet, där deltagaren uttrycker sitt intresse att delta efter att ha erhållit information från ansvarig verksamhetschef, var ett effektivt sätt att hitta deltagare till intervjuerna. En risk med frivilligt urval är dock att det erhållna urvalet kanske inte blir det informationsrikaste (Polit & Beck, 2017, s. 492), men det upplevs inte ha påverkat resultatet negativt i denna uppsats. Vid en tillfrågad enhet var det inte möjligt att använda sig av frivilligt urval på grund av bristande information från verksamhetschef. Detta innebar istället att ett ändamålsenligt urval fick användas, det vill säga deltagare som uppfyllde kriterierna och upplevdes gynna uppsatsens syfte tillfrågades av författarna (Polit & Beck 2017, s. 493). Deltagare valdes då med olika arbetslivserfarenhet. Tillvägagångssättet finner stöd i Polit och Beck (2017, s. 493), vilka menar att kvalitativa studier kan börja med frivilligt urval för att sedan kompletteras med ändamålsenligt urval. Denna ändring i urvalet upplevs inte heller ha påverka resultatet negativt. Examensarbetets giltighet och trovärdighet baseras på att mängden data är tillräcklig för att täcka in betydelsefulla variationer (Lundman & Hällgren Graneheim 2017, ss. 230- 231; Graneheim & Lundman 2003). I denna uppsats anses de 11 transkriberade intervjuerna ha gett tillräckligt stor mängd data för att besvara problemformulering och syfte.
Det valdes att analysera intervjuerna med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017, ss. 219-234). Att starta analysarbetet med att läsa varje text enskilt och sedan diskutera de efteråt gav en djupare förståelse och reflektion än att enbart läsa texten gemensamt. I diskussionen identifierades ett
antal domäner som kunde beskriva helheten i texten, vilket upplevdes underlätta analysarbetet genom att tidigt bilda en struktur och grovt dela in meningsenheterna utan att riskera förlust av viktigt innehåll i texten. Graneheim, Lindgren och Lundman (2017) menar vidare att utmaningen för undersökaren som väljer en induktiv ansats ligger i att försöka undvika generaliserade summeringar och ytliga beskrivningar. Detta har motverkats genom kontinuerlig kommunikation och reflektion över de valda meningsenheterna och deras svar mot uppsatsens syfte.
Analysprocessen har genomförts gemensamt på ett sådant sätt som Lundman och Hällgren Graneheim (2017, s. 232) menar, det vill säga att kontinuerligt reflektera och diskutera olika abstraktionsnivåer och tolkningsmöjligheter vilket medför att kategorier och koder blir konsekventa och klara. En svårighet med val av meningsenheter i analysprocessen var, vilket även Graneheim och Lundman (2003) beskriver, att inte välja för korta eller för långa meningsenheter. Detta kan antingen resultera i fragmentering eller innehåll av flera olika innebörder. Kondenseringarna och koderna har jämförts mot syftet vid flera tillfällen, för att som Graneheim och Lundman (2003) menar, minimera risken att förlora betydelsefullt innehåll. Det kontrollerades även att ingen relevant data exkluderats eller irrelevant data inkluderats. För att öka trovärdigheten i examensarbetet har citat använts för att som Graneheim och Lundman (2003) skriver, visar hur väl kategorierna täcker in data samt visa hur de liknar eller skiljer sig från varandra.
En begränsning för arbetet var tidsramen inom vilket uppsatsen skulle utföras på. Inom examensarbetets rådande tidsram kan författarnas bristande erfarenhet i intervjuteknik medfört korta och mindre djupgående intervjuer. En större tidsram för examensarbetet hade kunnat resultera i övning i intervjuteknik samt möjliggjort för längre och mer djupgående intervjuer. Med en större tidsram hade även fler deltagare kunnat inkluderas från andra sjukhus, än de tre inkluderade, vilket kan resultera i ett bredare och djupare resultat.
Resultatdiskussion
Syftet med examensarbetet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i akuta situationer inom obstetrisk kirurgi. Detta syfte anses besvarat, även de vägledande forskningsfrågorna anses besvarade. I diskussionen kommer resultatets övergripande tema som helhet att diskuteras, Det personliga ansvaret, som formats utifrån de fyra kategorierna: Anestesisjuksköterskans upplevelse av att vara professionell, Anestesisjuksköterskans upplevelse av teamet, Anestesisjuksköterskans upplevda hinder och Anestesisjuksköterskans känslomässiga upplevelse.
En aspekt i resultatet som skapade förvåning var anestesisjuksköterskornas upplevelser av vara personligt ansvariga för utfallet i en akut händelse, framförallt i de fall där utgången varit negativ. Att en sjuksköterska har ett personligt ansvar för den vård som ges är, enligt Eriksson (2018d, ss.106-107), en del av det caritativa vårdandet, men det upplevdes som att deltagarna uttryckte ett personligt ansvar på ett djupare plan vilket överraskade. Kan det vara på det sättet att när anestesisjuksköterskorna tar sig an detta stora ansvar för någon annan, att de samtidigt gör det personligt så till den grad att de anklagar sig själva i de fall där utgången blir negativ? Denna djupare känsla av
personligt ansvar är naturligtvis bra för patienten, men kan eventuellt ge upphov till utmattningsliknande symtom hos anestesisjuksköterskan och på så sätt orsaka ohälsa. Det har varit svårt att hitta forskning som behandlar denna aspekt av personligt ansvar hos anestesisjuksköterskor, trots flertalet sökningar vid flera tillfällen i olika databaser. Detta resultat överensstämmer dock med Daniels och McCorkle (2016) som berättar om ett upplevt personligt ansvar för patienten som tagit skada av anestesisjuksköterskans behandling och detta skapade yrkesrelaterad stress, skuld och ångest.
Resultatet visar att anestesisjuksköterskorna blev emotionellt påverkade av akuta situationer inom obstetrisk kirurgi. I analysprocessen har dessa känslor varit svåra att koda men beskrivits som ”tungt” då anestesisjuksköterskan uttryckt en enorm trötthet, medlidande och uppgivenhet efter en sådan händelse. Deltagarna tar upp dödsfall som något extremt och som något anestesisjuksköterskan inte vill vara med om. I berättelserna framkommer att sådana händelser kan följa med anestesisjuksköterskan hela livet. Här har det varit svårt att hitta forskning som behandlar aspekten om anestesisjuksköterskans upplevelser i samband med dödsfall inom obstetrisk kirurgi, trots flertalet sökningar i olika databaser. Det finns däremot likheter i resultatet med Rice et al. (2013) studie som beskriver barnmorskors uttryckta känslor av hopplöshet, ilska och sorg i samband med traumatiska förlossningar.
Samtliga deltagare uttryckte att stöd efter akuta situationer var viktigt, men stöd i form av debriefing framkom som ett mindre behov än det som var förväntat. Detta resultat var överraskande eftersom det förekom, som oerfarna blivande anestesisjuksköterskor, en förförståelse om att det fanns ett större behov av debriefing än studiens deltagare uttryckte. Debriefing upplevdes i intervjuerna som ett mer strukturerat, tvunget tillvägagångssätt än exempelvis samtal i fikarummet eller läkemedelsrummet, vilket kan vara en anledning till att behovet för debriefing inte uttrycktes lika stort hos erfarna anestesisjuksköterskor. Det uttrycktes en stark önskan om att skapa sig en djupare förståelse om händelseförloppet efter en akut situation och återkoppling kring anestesisjuksköterskans arbete. Det ansågs då viktigt att veta vad de hade kunnat göra annorlunda för att kunna påverka utfallet för patienten. Forskning inom debriefing ur anestesisjuksköterskors perspektiv har inte gått att finna trots upprepade sökningar i olika databaser. Däremot har forskning inom debriefing ur andra specialistutbildade sjuksköterskors perspektiv erhållits och likheter kan ses med intensivvårdssjuksköterskor där samtal med kollegor upplevdes som stödjande efter en kritisk händelse (de Boer, van Rikxoort, Bakker & Smiths 2013). De Boer et al. (2013) lyfter tidsbrist som en viktig faktor till bristen på debriefing hos intensivvårdssjuksköterskor, vilket kan tänkas även vara en faktor till att debriefing är en brist även hos anestesisjuksköterskor. Resultatet i examensarbetet pekar på att så kan vara fallet eftersom personalbrist och tidsbrist tvingade anestesisjuksköterskorna att åsidosätta sina egna känslor och behov under och efter akuta situationer, framförallt under jourtid, på grund av att verksamheten inte kunde ge tid för detta. Sharif, Ahadzadeh och Nia (2017) beskriver i sin studie att arbetsmiljön och möjligheten till organiserat stöd på arbetsplatsen påverkar sjuksköterskans upplevelse av välbefinnande och kvaliteten på den omvårdnad som ges patienten. Enligt Weigl et al. (2017) kan en hög arbetsbelastning medföra emotionell utmattning hos sjuksköterskan, vilket stämmer överens med resultatet i denna uppsats. Weigl et al. (2016) menar att stöd i form av professionell handledning kan minska den emotionella utmattningen och även reducera
risken för att drabbas av utbrändhet. Professionell handledning som stöd kan vara ett alternativ till debriefing på anestesisjuksköterskors arbetsplatser för att minska risken för emotionell utmattning.
Samtliga deltagare i examensarbetet uttryckte att ökad erfarenhet och stöd från erfarna kollegor var viktigt för en ökad upplevelse av trygghet i akuta situationer. Detta resultat överensstämmer med Hedenskog, Nilsson och Jaensson (2016) som visar att anestesisjuksköterskans positiva uppfattning av sitt professionella jag ökar med ökad erfarenhet. Enligt Hedenskog, Nilsson och Jaensson (2016) antas detta bero på att självförtroendet och bekvämligheten i sin roll ökar ju längre arbetslivserfarenhet och mer erfarenhet anestesisjuksköterskan har, vilket även beskrevs av deltagarna i denna uppsats. En intressant aspekt som framkom i resultatet var att det inte enbart var kollegornas erfarenhet som hade betydelse för den upplevda tryggheten. Vem kollegan var som kom och stöttade uttrycktes som betydelsefullt för hur den akuta situationen kom att upplevas. Det är förstås en känslig fråga på en arbetsplats även om det finns en medvetenhet om betydelsen av teamets sammansättning och hur personalen påverkas av varandra. Trots upprepade sökningar i olika databaser, har det varit svårt att hitta tidigare forskning som behandlar denna aspekt av teamarbete. Frågan borde kanske belysas mer då resultatet i detta examensarbete pekar på att trygghet är en viktig faktor för hur anestesisjuksköterskan uppfattar sin ansvarsroll eftersom den upplevs så personligt bunden.
Delar av resultatet i detta examensarbete anses vara överförbart till andra akutverksamheter där anestesisjuksköterskor jobbar eftersom akuta situationer bedöms likna varandra och på så vis kunna ge liknande stresspåslag och upplevelser av personligt ansvar hos anestesisjuksköterskan. Studier som de Boer et al. (2013), Rice et al. (2013), Daniels och McCorkle (2016) och Boyd och Poghosyan (2017) styrker överförbarheten. Det som skiljer akut obstetrisk kirurgi från övrig kirurgisk akutverksamhet är upplevelsen av att ansvara för flera personer samtidigt, alltså mamma och barn, vilket kan utgöra grund för utmaningar specifika för den obstetriska verksamheten.
EXAMENSARBETES
KOPPLING
TILL
HÅLLBAR
UTVECKLING
Sjuksköterskor arbetar för en hållbar miljö och är därmed medvetna om miljöns betydelse för hälsa (Svensk sjuksköterskeförening 2017). Socialstyrelsen (2018) visar att det råder brist på sjuksköterskor, framförallt specialistutbildade sjuksköterskor, vilket enligt Uğurlu et al. (2015) kan leda till stress hos bland annat sjuksköterskor inom den perioperativa verksamheten. Resultatet i examensarbetet visade att anestesisjuksköterskor, framför allt nyutbildade, upplevde stressrelaterade symtom såsom nattligt uppvaknande och muskelsmärtor. Det visade sig även att deltagarna kunde uppleva en enorm trötthet efter en akut situation och att vissa händelser kunde tynga anestesisjuksköterskan i flera år. Det finns risker med att inte fånga upp dessa problem i tid och enligt Försäkringskassan (2017) medför reaktioner på svår stress en hög sjukfrånvaro där framförallt utmattningssyndrom kan medföra en mycket lång sjukskrivning. Personer som jobbar inom hälso- och sjukvård löper stor risk för sjukskrivning (Försäkringskassan 2018). Deltagarna uttryckte stöd av erfarna kollegor
och samtal efter en akut situation som faktorer för upplevd hälsa och trygghet. Samtidigt uttrycks det i intervjuerna ett problem med brist på erfaren personal, vilket orsakar otrygghet i akuta situationer. Idag råder det brist på sjuksköterskor globalt sätt och det blir därför viktigt att arbeta för en hållbar utveckling som skapar en hållbar arbetsplats (Anåker & Elf 2014) där sjuksköterskor väljer att stanna kvar på sin arbetsplats. Miljöfrågor diskuteras i relation till arbetsmiljö och hur arbetsplatsen är organiserad eller hur den psykosociala arbetsmiljön ges uttryck åt (Anåker, Nilsson, Holm & Elf 2015). Enligt Anåker och Elf (2014) kan sjuksköterskan i en upplevd god arbetsmiljö arbeta aktivt mot en negativ miljöpåverkan och för en läkande arbetsmiljö. Enligt Svenska FN-förbundet (2019a) innefattar en hållbar utveckling att ta vara på dagens resurser utan att äventyra framtida generationers möjligheter, vilket också innebär att säkerställa ett hälsosamt liv och främja ett välbefinnande hos befolkningen (Svenska FN-förbundet 2019b). Därför behöver framtidens sjukvård bygga på ett holistiskt synsätt där hälsofrämjandet betonas (Socialstyrelsen 2018).
SLUTSATSER
Resultatet visar att särskilda händelser kan tynga anestesisjuksköterskorna under en längre tid samt att de upplever stressrelaterade symtom. I resultatet lyfts flera faktorer som påverkar anestesisjuksköterskans upplevelse av trygghet i akuta situationer, där behovet av erfarenhet och stöd från erfarna kollegor uttrycks som särskilt viktiga, framförallt hos nyutbildade anestesisjuksköterskor.
Det behövs betydligt mer forskning kring anestesisjuksköterskors upplevelser i akuta situationer, framförallt inom obstetrisk kirurgi. Detta i syfte att öka förståelsen för anestesisjuksköterskans upplevelser och behov i akuta situationer, främst i händelser med negativ utgång såsom dödsfall hos barn. Forskningen kan bidra till ökat fokus på behovet av debriefing och kollegialt stöd efter akuta situationer samt minska upplevd otrygghet och stress hos framförallt nyutbildade anestesisjuksköterskor.
Examensarbetets implikationer för vården är:
• Skapa tid för återhämtning efter en akut situation för att låta anestesisjuksköterskan hantera upplevda känslor och stressreaktioner.
• Initiativtagande till gemensam reflektion eller debriefing efter akuta händelser när behovet uttrycks hos anestesisjuksköterskor och övrig personal.
• Utbildning och övning i akuta händelser inom obstetrisk kirurgi uppmuntras, eftersom anestesisjuksköterskor är i behov av ökad kunskap och erfarenhet för att öka den upplevda tryggheten i akuta situationer.
SÄRSKILT TACK
Författarna vill rikta ett särskilt tack till alla som gjort denna uppsats möjligt. Tack till alla som medverkat i våra intervjuer och till verksamhetscheferna som möjliggjorde detta examensarbete. Tack till vår handledare som stöttat oss under vägen. Slutligen, ett stort tack till familj och vänner som stått ut med oss under denna period av våra studier.
REFERENSER
Aagaard, K., Laursen, B. S., Rasmussen, B. S. & Sörensen, E. E. (2016). Interaction between nurse anesthetist and patients in a highly technological environment. Journal of PeriAnesthesia Nursing, 32(5), ss. 453-463. doi:10.1016/j.jopan.2016.02.010
Aly Abou Hashish, E. & Galal El-Baily, G. (2013). Nurses’ perceptions of safety climate and barriers to report medication errors. Life Science Journal, 10(1), ss. 2160-2168.
Anåker, A. & Elf, M. (2014). Sustainability in nursing: a concept analysis. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 28(2), ss. 381-389. doi:10.1111/scs.12121 Anåker, A., Nilsson, M., Holm, Å. & Elf, M. (2015). Nurses´ perceptions of climate and environmental issues: A qualitative study. Journal of Advanced Nursing, 71(8), ss. 1883-1889. doi:10.1111/jan.12655
Averlid, G. & Behari Axelsson, S. (2012). Health-Promoting collaboration in anesthesia nursing: a qualitative study of nurse anesthetist in Norway. AANA Journal, 80(4), ss. 74-80.
Bengtsson, Y., Johansson, A. & Englund, E. (2016). Nurse anaesthetists’ experiences of the first intraoperative meeting with anxious adult patients: An interview study. Nordic Journal of Nursing Research, 36(3), ss. 148-154. doi:10.1177/2057
Boyd, D. & Poghosyan, L. (2017). Certified registered nurse anaesthetist working conditions and outcomes: A review of the literature. AANA Journal, 85(4), ss. 261-269. Caine, R. & Ter-Bagdasarian, L. (2003). Early identification and management of critical incident stress. Critical Care Nurse, 23(1), ss. 59-65.
Cronqvist, A., Lützén, K. & Nyström, M. (2006). Nurses’ lived experiences of moral stress support in the intensive care context. Journal of Nursing Management, 14(5), ss. 405-413. doi:10.1111/j.1365-2934.2006.00631.x
Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa & vårdande i teori och praxis. Stockholm: Natur & Kultur.
Dahlberg, K., Segersten, K., Nyström, M., Suserud, B.-O. & Fagerberg, I. (2009). Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Daniels, G. R. & McCorkle, R. (2016). Design of an evidence-based “second victim” curriculum for nurse anaesthetist. AANA Journal, 84(2), ss. 107-113.
De Boer, J., van Rikxoort, S., Bakker, B. A., & Smit, J. B. (2013). Critical incidents among intensive care unit nurses and their need for support: Explorative interviews. Nursing in Critical Care, 19(4), ss. 166-174. doi:10.1111/nicc.12020
Elo, S., Kääriäinen, M., Kanste, O., Pölkki, T., Utriainen, K. & Kyngäs, H. (2014). Qualitative content analysis: A focus on trustworthiness. SAGE Open, ss. 1-10. doi:10.1177/2158244014522633
Ellingsen, S. & Toftevåg, M. (2016). Obstetrisk kirurgi. I Hovind, I. L. (red.) Anestesiologisk omvårdnad. 2. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 481-496.
Eriksson, K. (2018a). Den lidande människan. I Eriksson, K. (red.) Vårdvetenskap – Vetenskapen om vårdandet, Om det tidlösa i tiden. 1. uppl., Stockholm: Liber, ss. 315-414.
Eriksson, K. (2018b). Hälsans idé. I Eriksson, K. (red.) Vårdvetenskap – Vetenskapen om vårdandet, Om det tidlösa i tiden. 1. uppl., Stockholm: Liber, ss. 133-230.
Eriksson, K. (2018c). Pausen. I Eriksson, K. (red.) Vårdvetenskap – Vetenskapen om vårdandet, Om det tidlösa i tiden. 1. uppl., Stockholm: Liber, ss. 415-508
Eriksson, K. (2018d). Vårdprocessen. I Eriksson, K. (red.) Vårdvetenskap – Vetenskapen om vårdandet, Om det tidlösa i tiden. 1. uppl., Stockholm: Liber, ss. 19-130.
Eskola, S., Roos, M., Mccormack, B., Slater, P., Hahtela, N. & Souminen, T. (2016). Workplace culture among operating room nurses. Journal of Nursing Management, 24(6), ss. 725-734. doi:10.1111/jonm.12376
Etikprövningsmyndigheten (2019). Vanliga frågor. Uppsala: Utbildningsdepartementet. https://etikprovning.se/vanliga-fragor/ [2019-05-09]
Försäkringskassan (2017). Lång väg tillbaka till arbetet vid sjukskrivning. Stockholm: Försäkringskassan. https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/d57be02c-46dc-4079-b68d-760739441f11/korta-analyser-2017-1.pdf?MOD=AJPERES&CVID= [2019-12-19]
Försäkringskassan (2018). Sjukfrånvaro på svensk arbetsmarknad. Stockholm: Försäkringskassan. https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/5b9d37a9-
a56d-4453-896f-fed299534d91/socialforsakringsrapport-2018-02.pdf?MOD=AJPERES&CVID=&CACHE=NONE&CONTENTCACHE=NONE [2019-12-19]
Gran Bruun, A. M. (2016). Anestesisjuksköterskans kompetens. I Hovind, I. L. (red) Anestesiologisk omvårdnad. 2. uppl., Lund: Studentlitteratur AB, ss. 17-31.
Graneheim, H. U., Lindgren, B.-M. & Lundman, B. (2017). Methodological challenges in qualitative content analysis: A discussion paper. Nurse Education Today, 56, ss. 29-34. doi:10.1016/j.nedt.2017.06.002
Graneheim, H. U. & Lundman, B. (2003). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse
