Från redaktionen

1

Foto: Jill Posener, Dalston, London, 1981.

Från Redaktionen

forskning eller a r g u m e n t e r a t för sin forsk-ningsinriktning vid seminarier och konferen-ser har på ett konkret sätt upplevt vad som menas m e d Susan Faludis term "backlash". Vi anser att det också finns ett motstånd som är vidare och m i n d r e målinriktat än "backlash", dvs det slags motstånd som envist samlas r u n t var och en som törs "kompromettera" sin

ve-tenskapliga objektivitet m e d en feministisk ståndpunkt. "Ar det inte lite riskfyllt att bjuda in en feminist - finns det inga riktiga forskare inom det här området?" som en kvinna i en till universitetet a n k n u t e n styrelse uttryckte det när vi skulle sätta s a m m a n en dag o m jäm-ställdhet.

U n d e r de senaste d e c e n n i e r n a har mot-ståndet skiftat och ä n d r a t f o r m . Vad som från början k u n d e betecknas som ett kompakt motstånd g r u n d a t p å okunskap och oförståel-se förvandlades u n d e r slutet av åttiotalet till en m e r organiserad f o r m av motargumenta-tion a l l t e f t e r s o m forskningsresultat e f t e r

forskningsresultat u n d e r s t ö d d e feministiska teser. U n d e r de senaste åren har motståndet ökat igen och flyttat sig till nya grupper. Sam-tidigt som en ökad förståelse för företeelser som g e n d e r t e o r i och g e n d e r k o n s t r u k t i o n har spridit sig till olika delar av samhället, tex i n o m utbildningsväsende, massmedia och po-litik har också röster höjts för att hävda att sär-skilda kvinnoprojekt, kvinnoorganisationer eller kvinnosatsningar tillhör det f ö r g å n g n a och ej längre behövs. Viktiga d e b a t t f o r u m som tex Kvinnobulletinen eller Kvinna Nu läggs n e r och försvinner. Vi går från mångfald mot enfald - en slag politiskt korrekt och urvatt-n a d femiurvatt-nism som kaurvatt-n omfattas av m å urvatt-n g a och hatas respektive älskas av få. Samtidigt m e d d e n n a utveckling växer det ut nya skott på fe-minismens träd. Nya forskningsfält som tex q u e e r theory b r e d d a r vår kunskap och vidgar våra perspektiv.

Det motstånd som m a n återigen möter tex som föredragshållare är naturligtvis av olika karaktär. Det som h ö r till det svåraste att

han-tera, och som fått flera forskare att sluta m e d d e n n a slags utåtriktade verksamhet, är den oförmåga som auditoriet uppvisar i att skilja på sak och person, dvs debattens låga nivå. Första gången man får höra att man är femi-nist för att man är oattraktiv eller inte lyckats bli gift kan man skaka det av sig m e d ett skratt, men efter tio år, gör dylika fega på-h o p p att man börjar vittra sönder inifrån. Men i det diffusa motståndet finns också en utmaning. Kan jag förbättra min argumenta-tion, mitt framförande, utveckla nya termer, nya forskningområden? Vågar jag bli ä n n u djärvare istället för att dra mig tillbaka? Som en elektrisk ström som dämpas av allt större motstånd och som då tvingas öka sin styrka för att ta sig igenom så tvingar motståndet den feministiska forskningen att öka sin pre-cision och sin professionalitet. I detta dub-b e l n u m m e r utforskar vi just motståndet och de möjligheter till utveckling som detta ger.

I sin artikel "Molnet - att föreläsa om femi-nistisk forskning" beskriver Anna Wahl mot-ståndet just som ett moln som svävar runt i r u m m e t ovanför den feministiska föreläsa-rens huvud - ett moln som består av alla de förutfattade idéer som åhörarna kan tänkas ha om begreppet feminism. Wahl analyserar detta moln och föreslår hur man ska k u n n a skingra det samt förmå det att arbeta m e d fö-redragshållaren istället för mot. Tiina Rosen-bergs artikel "Upp till Campl, systrar. O m mot-stånd och teater" handlar om fyra olika femi-nistiska motståndsstrategier inom teatern: ge-nusmobilitet, camp, brutalitet och motströms-läsning. Denise Malmberg diskuterar i sin ar-tikel "Höga klackar och rullstol" kvinnor med livslångt rörelsehinder och h u r genuskon-struktion och genuskontrakt måste inkludera även den funktionsnedsatta kvinnan. Malm-berg diskuterar också myten om den perfekta kroppen, ett konkret hinder för självförverkli-gande och självförtroende som vi i dessa jule-tider m e d H e n n e s & Mauritz hjälp ständigt har för ögonen.

Britt-Marie T h u r é n s och Aleksandra Alunds artiklar får illustrera hur den feminis-tiska forskningen söker sig nya vägar och stäl-ler nya frågor. T h u r é n , som är antropolog, ef-terlyser (och föreslår) nya termer som bättre

ska k u n n a belysa maktförhållandet mellan kvinnor och män när man beskriver olika sam-hällsbildningar. Älund diskuterar identitets-skapandet hos unga kvinnor från multietniska miljöer och hur deras livshistorier vittnar om svårigheter att finna fotfäste i vardagen utan att fångas av det förgångnas närvaro i nuet.

Vårt d u b b e l n u m m e r innehåller också en receptionsstudie av Karin Widerbergs Kunska-pens kön, i vilken Hedvig Ekerwald försöker

sätta fingret på var det våldsamma motståndet mot Widerbergs bok kom ifrån. Petra Ulma-nen visar h u r feministiska ståndpunkter kan approprieras och utnyttjas för politiska syften genom att diskutera sambandet mellan hö-gern och feminismen - ett artikel som i en an-nan version tryckts i tidskriften Arena, men som här fått en delvis a n n a n u t f o r m n i n g och inriktning.

Vi bjuder även på två bildserier. Den ena är Catti Larsons "Teres, Karlarna och Apan som Förstörde Allt". Den a n d r a heter "HAN/ H O N " och ger oss Sara Telemans och JH Eng-ströms syn på varandra genom kameran.

Vi har en diger recensionsavdelning, där vi bl a recenserar Carin Holmbergs bok Det kallas

manshat - en titel som inte skulle varit möjlig

utan den kontext av motstånd som vi försöker blottlägga. Under rubriken "Våra förmödrar" har vi valt att presentera Barbro Alving, dels för att hon för oss symboliserar kraften som force-rar motstånd och dels därför att hon växte u p p i fastigheten St.Olofsgatan 10, dvs det Skandal-hus som redaktionen just flyttat ifrån.

Slutligen introducerar vi en ny vinjett: Un-der stjärnhimlen. Namnet är inspirerat av en liten passage i Astrid Lindgrens första bok

Britt-Marie lättar sitt hjärta. Britt-Marie, som

just fått överta sin mammas gamla begagnade skrivmaskin, skriver början på en i sitt tycke oerhört vacker dikt:

Jag vandrar u n d e r stjärnorna och tänker så många tankar....

Innan hon hunnit avsluta sitt mästerverk k o m m e r dock hennes hemska bror Svante h e m och fullbordar dikten; en humoristisk il-lustration av h u r lätt det är för en pojke att ta ner en flicka på j o r d e n :

3 Jag vandrar u n d e r s t j ä r n o r n a

och tänker så m å n g a tankar och j a g blir så trött i fötterna

när j a g går där och vankar och vankar. Vi insisterar emellertid på att stanna u n d e r s t j ä r n o r n a och tänka och idén m e d vinjetten är att d e n skall k u n n a innehålla reflektioner som har m e d n u m r e t s h u v u d t e m a att göra, ett f o r u m för tankar och f u n d e r i n g a r som varken kan betraktas som vetenskaplig artikel, de-battartikel eller kåseri. I detta n u m m e r har Gabriella A h m a n s s o n skrivit en v e m o d i g d ö d s r u n a över Kvinnobulletinen som i d a g a r n a kommit ut m e d sitt sista n u m m e r .

KVT redaktion har som sagt flyttat i^en och d e n nya besöksadressen står att finna på p ä r m e n s insida. Vi har också äntligen fått email och vi vill u p p m a n a våra läsare att an-vända d e n n a och skriva till oss. Vi är hungriga på reaktioner på vårt h a n d a r b e t e - vårt Mar-ginalen-nummer inspirerade bara till TVÄ re-censioner och det är tråkigt att arbeta i ett va-cuum. Vi står reda att k o m m u n i c e r a m e d er, kära läsarinnor.

Redaktionen för KVT önskar er alla ett gott och feministiskt 1997!