”Jag är inte utbildad sexolog, men…”
En kvalitativ studie om mötet mellan kund och säljare i sexbutik, med fokus påkunskapsförmedling och stöd.
RAKEL KVASSMAN
Examensarbete i sexologi Malmö universitet
91–120 hp Hälsa och samhälle
Masterexamen i sexologi 205 06 Malmö
"Jag är inte utbildad sexolog, men…"
En kvalitativ studie om mötet mellan kund och säljare i sexbutik, med fokus på kunskapsförmedling och stöd.
RAKEL KVASSMAN
Kvassman, R. Jag är inte utbildad sexolog, men…: En kvalitativ studie om mötet mellan kund och säljare i sexbutik, med fokus på kunskapsförmedling och stöd Examensarbete i sexologi, 30 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för socialt arbete: sexologi, 2020.
Bakgrund: Studier visar på att arenor som ger råd och stöd kring sexuella problem för vuxna saknas i såväl Sverige som internationellt. Internationell forskning tyder på att information och stöd om sexualitet skulle kunna förmedlas via sexbutiker. Idag finns det inga studier på hur kunskap och stöd förmedlas via sexbutiker i Sverige. Syfte: Syftet med studien är att belysa mötet mellan kund och säljare i sexbutik, med fokus på kunskapsförmedling och stöd. Metod: Studien baseras på kvalitativa intervjuer med åtta personer som arbetar i olika sexbutiker runt om i Sverige. Materialet analyseras utifrån två teoretiska perspektiv, genom att använda begreppet tillit från professionsforskningen samt att se på försäljning av varor, kommoditeter, i relation till förmedlandet av kunskap och stöd. Resultat: Ingen av de åtta informanterna har en examen i sexologi. Deras kunskap i sexbutiken har växt fram med tiden och genom informationssökande. För att skapa en känsla av tillit använder informanterna miljön; den fysiska butiken, tystnadsplikt och professionellt utseende och ärlighet. Vuxna personer vänder sig till sexbutiker, inte enbart för att köpa sexhjälpmedel men också för att få kunskap och stöd. Informanterna rapporterar att de anpassar sig till de kunder som kommer in i butiken och tar på sig olika roller såsom undervisare, vårdgivare och lyssnare. Sexhjälpmedel, kommoditeter, som kan köpas i sexbutiken kan visa hur konsumtion kan kopplas till det sexuella handlingsmönstret och kan till exempel fungera som kommunikationsstartare. Studien visar att sexbutikerna samarbetar med exempelvis hälso- och sjukvården genom kunskapsutbytesrelationer. Hälso- och sjukvården och butikerna hänvisar kunderna till varandra. Det är dock inte alla butiker som hänvisar sina kunder vidare. Diskussion: Resultatet är i linje med tidigare internationell forskning som visar att sexbutiker har potential att förmedla kunskap och stöd till kunderna. I Sverige förmedlas kunskap och stöd via sexbutikerna och detta bör erkännas och uppmärksammas med bland annat samarbete med den akademiska världen samt hälso- och sjukvården.
"I`m not a trained sexologist, but …”
A qualitative study of customer/staff interaction in a sex shop environment with a particular focus on information and support.
RAKEL KVASSMAN
Kvassman, R. I´m not a trained sexologist, but…: A qualitative study of customer/staff interaction in a sex shop environment with a particular focus on information and support. Degree project in sexology 30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2020.
Background: Studies show that places providing advice and support on sexual concerns for adults, are lacking in Sweden as well as internationally. International research suggests that information and support on sexuality could be distributed through sex shops. Today, however, there are no studies on how sex shops in Sweden convey this task. Aim: The purpose of the study is to shed light on the customer/staff interaction in a sex shop environment with a particular focus on information and support. Method: The study is based on qualitative interviews with eight people working in various sex shops, located in different parts of Sweden. The data is analyzed by using two theoretical perspectives, partly by using the concept of trust from the profession´s research and by looking at the sale of sex aids, commodities, in the relation to the mediation of knowledge and support. Result: None of the eight informants have a degree in sexology. They have gathered experience over time and through actively seeking information. To create a feeling of trust the informants use the environment; the physical store, confidentiality, professional appearance and honesty. Adults do not exclusively turn to sex shops to buy sex aids, but also to gain knowledge and support. Informants report that they adapt themselves to the customers who come in to the store, and take on different roles such as teachers, care providers and listeners. Sex aids, commodities, which can be purchased at the sex shop can show how consumption is linked to the sexual pattern of action and can, for example, act as a communication starter. The study shows that the sex shops collaborate with, for example, health care in knowledge-exchange relationships. The health service and the stores both refer customers to one another. However, not all stores refer their customers further. Discussion: The result is in line with previous international research showing that sex shops have the potential to convey knowledge and support to customers. In Sweden the sex shops provide knowledge and support and this should be acknowledged and recognized through cooperation with the academic world as well as the health care system.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 6
1.1 Syfte och frågeställningar ... 7
Syfte ... 7
Frågeställningar ... 7
Avgränsningar ... 7
2. Bakgrund ... 8
2.1 Sexualrådgivning för vuxna ... 8
2.1.1 Vem kan ge sexualrådgivning? ... 8
2.2 Sexbutiker i förändring ... 9
2.2.1 Från mörka till ljusa ... 9
2.2.2 Röster om sexbutikernas förändring ... 10
2.3. Sexbutiker som kunskapsförmedlare ... 12
2.3.1 Samarbete med övriga samhället ... 13
2.4 Sammanfattning bakgrund ... 14
3. Metod ... 15
3.1 Design ... 15
3.1.1 Förarbete och urval ... 15
3.1.2 Intervjuer ... 15
3.1.3 Utskrift av intervju, resultatredovisning och analys ... 16
3.2. Etiska aspekter ... 16
4. Teoretiska perspektiv ... 17
4.1 Profession och tillit ... 17
4.1.1. Vad gör tillit? ... 18
4.2. Kommodifiering av sexualitet och sexuella praktiker ... 19
4.3 Sammanfattning teori ... 19
5. Resultat och analys ... 20
Del 1: Vem arbetar i sexbutiken? ... 21
”På något sätt så halkade jag in på det” ... 21
1:1 Utbildning och arbetserfarenhet ... 21
1:2 Vägen till butiken ... 21
1:3 Att växa in i sortimentet ... 22
1:4 Analys ... 22
Del 2: Miljö ... 23
”Det är ljust, det är fräscht, det är öppet” ... 23
2:1 Butiken ... 23
2:2 Bemötande ... 24
2:3 Tystnadsplikt och klädsel ... 25
2:4 Att vara ärlig ... 26
2: 5 Analys ... 27
Del 3: Roller ... 28
”Man blir ju lite hobby-läkare, hobby-psykolog och hobby-tekniker” ... 28
3: 1 Undervisaren ... 28
3:2 Vårdgivaren... 29
3:4 Analys ... 31
Del: 4 Relationer ... 33
”Kunskapsutbytesrelationer kan man kalla det!” ... 33
4:1 Samarbete ... 33
4:2 Vården hänvisar ... 34
4:3 Sexbutiken hänvisar ... 35
4:4 Onani godkänd av staten ... 35
4:5 Analys ... 36
6. Diskussion ... 38
6.1. Metoddiskussion ... 38
6.2. Resultat- och analysdiskussion ... 39
6.3 Avslutande reflektion ... 41 7. Referenser ... 42 8. Bilagor ... 45 Bilaga. 1. ... 45 Bilaga. 2. ... 46 Bilaga. 3. ... 47
1. Inledning
Idag hörs det många röster om vikten av sexualundervisning och att sprida kunskap kring sex och sexuell hälsa till unga personer. Men var får vuxna sin kunskap och sitt stöd? Studier visar på att det saknas instanser som ger råd och stöd kring sexualitetsfrågor för vuxna och äldre, nationellt och internationellt, samt att det efterfrågas nya arenor för var detta stöd kan ges (Folkhälsomyndigheten, 2019; Herbenick & Reece, 2007; Lundström & Ouis, 2019; Nodulman, 2016; Reece et al., 2004). I Folkhälsomyndighetens rapport (2019) lyfts det att arenor inom sexualitetsområdet bör analyseras samt diskuteras, utifrån tillgången till rådgivning, stöd och utbildning. Vidare framkommer det i rapporten att vuxna och äldre idag inte kommer i kontakt med instanser som ger råd och stöd kring sexualitetsfrågor (a.a.). En arena där sexualitet skulle kunna tas upp är i hälso- och sjukvården men det framkommer i forskning att patienter och läkare kan ha svårt att prata om sex och sexuell hälsa av olika anledningar (Reese et al., 2019; Black, 2012; Brandenburg & Bitzer, 2009; Ekdahl, 2018; Herbenick & Reece, 2007; Nodulman, 2016; Rasmusson, 2015; Valpey et al., 2019)
Efter flera års erfarenhet av arbete i sexbutik i Köpenhamn väcktes tanken på vilken funktion sexbutiker egentligen fyller i relation till sexualrådgivning och sexuell hälsa? I arbetet möter den anställde många olika kunder där det ibland kan handla om att ge råd kopplat till en viss produkt men även att ha samtal om deras sexuella hälsa och mående i övrigt. Som anställd i en sexbutik utvecklas en kunskap om sexuella hjälpmedel som kan användas i medicinska syften men också höja den sexuella njutningen och upplevd sexuell hälsa. Tidigare internationell forskning lyfter att sexbutiker kan vara en arena för att sprida kunskap och ge stöd kring sex (Reece et al., 2004; Nodulman, 2016; Herbenick & Reece, 2007; Herbenick et al., 2008; Fisher et al., 2010; Black, 2012). Det betonas att yrkesverksamma och forskare inom sexologins område bör uppmärksamma och utnyttja den arenan. Det lyfts att vi bör titta på hur sexbutiker kan bidra till en ökad sexuell hälsa genom samarbete mellan forskare, de som arbetar med sexuell hälsa samt sexbutikerna. De föreslår, bland annat, att personalen i sexbutiken erbjuds utbildning, vilket kan öka den anställdes trygghet att förmedla kunskap vidare. De lyfter också att den anställde kan fungera som en länk mellan kunden och de professionella som arbetar med sexuell hälsa (a.a.).
I nuläget finns det inga svenska studier på hur kunskap och stöd förmedlas via sexbutiker. Syftet med studien är att belysa mötet mellan kund och säljare i sexbutik, med fokus på kunskapsförmedling och stöd.
1.1 Syfte och frågeställningar Syfte
Syftet med studien är att belysa mötet mellan kund och säljare i sexbutik, med fokus på kunskapsförmedling och stöd.
Frågeställningar
1) Hur ser de som säljer sexprodukter/sexhjälpmedel på sin roll?
2) I vilken utsträckning samarbetar personal i sexbutiker med samhällsaktörer som möter frågor om sexuell hälsa?
3) Vilken betydelse har det kommersiella sammanhanget för kunskapsförmedling och stöd?
Avgränsningar
Då syftet med studien är att belysa mötet mellan kund och säljare i sexbutik, med fokus på kunskapsförmedling och stöd, har studien avgränsats till att enbart undersöka den fysiska butiken. Annan verksamhet som kan kopplas till sexbutiker, exempelvis Homepartys där en försäljare åker ut och besöker ett sammanhang för att berätta om och sälja sexprodukter, har inte tagits med. Detta gäller även butiker som drivs via internet.
Disposition
Följande studie inleds med en bakgrundsdel där tidigare forskning beskriver hur sexualrådgivningen ser ut för vuxna i Sverige idag samt vem som kan ge den. Denna del innehåller även en beskrivning av sexbutikernas förändring, samt tidigare forskning om hur sexbutiker förmedlar kunskap och stöd. Därefter följer ett metodavsnitt som avslutas med en redogörelse för etiska hänsyn som tagits under arbetets gång. Sedan presenteras studiens teoretiska perspektiv. Efter denna del redovisas resultat och analys. Studien avslutas med en diskussionsdel där metod samt resultat och analys diskuteras.
2. Bakgrund
2.1 Sexualrådgivning för vuxna
Studier visar att det saknas instanser som ger råd och stöd kring sexualitetsfrågor för vuxna och äldre, nationellt och internationellt, och att det efterfrågas nya arenor för var råd och stöd kan ges (Folkhälsomyndigheten, 2019; Herbenick & Reece, 2007; Lundström & Ouis, 2019; Nodulman, 2016; Reece et al., 2004). I Folkhälsomyndighetens rapport (2019) lyfts det att arenor inom sexualitetsområdet bör analyseras samt diskuteras, utifrån tillgången till rådgivning, stöd och utbildning. Vidare framkommer det i rapporten att vuxna och äldre idag inte kommer i kontakt med instanser som ger råd och stöd kring sexualitetsfrågor (a.a.).
I forskning framkommer det att det finns en föreställning om att det enbart är unga personer som har problem med sexuell hälsa eller behöver sexualutbildning (Lundström & Ouis, 2019; Nodulman, 2016). Lundström & Ouis (2019) beskriver att det finns en föreställning om att vuxna personer är mer monogama, tar mindre sexuella risker och är mer ansvarstagande i jämförelse med yngre personer vilket bidrar till att många instanser som ger råd och stöd inte riktar sig till den målgruppen. Författarna skriver vidare att föreställningarna om vuxnas sexualitet många gånger inte stämmer och ställer sig frågan varför vuxna och medelålders sexuella beteende inte problematiseras (a.a.) Enligt Nodulman (2016) så testar sig även vuxna personer för könssjukdomar och genomgår exempelvis aborter så det finns statistik på att även denna målgrupp behöver sexualrådgivning. Författaren lyfter dessutom att det idag läggs för stort fokus på att prata om risker och faror med sexualiteten istället för njutning.
Enligt Folkhälsomyndigheten (2019) bör informationen, rådgivningen och vården som ges till vuxna vara behovsanpassad då det visar sig vara skillnader mellan kön och åldersgrupper i upplevelsen av problem kopplat till sexualiteten. Bland annat så framkommer det i rapporten att det är vanligare bland kvinnor att sakna sexuell lust, sexuell upphetsning samt svårigheter att få orgasm. Hos männen var det vanligare att få orgasm tidigare än önskat eller svårigheter att få eller behålla erektionen. I rapporten (2019) framkommer det att 82 % inte sökt hjälp för problem med sexlivet. Det var ungefär lika många män (4,5 %) som kvinnor (3,9 %) som inte sökt hjälp inom hälso- och sjukvården trots att de ansåg sig behöva det (a.a.).
Internationella och nationella studier lyfter att patienter och hälso- och sjukvårdspersonal kan ha svårt att prata om sex av olika anledningar (Almås & Pirelli Benestad, 2017; Black, 2012; Brandenburg & Bitzer, 2009; Ekdahl, 2017; Herbenick & Reece, 2007; Nodulman, 2016; Rasmusson, 2015; Reese et al., 2019; Valpey et al., 2019). Det beskrivs kunna bero på att patienten tycker det är pinsamt att prata om eller att det saknas kunskap och tid från vårdgivaren (a.a.). Exempelvis har Rasmusson (2015) i en svensk forskningsstudie studerat cancerpatienters behov av information kring sexuell hälsa. Hon lyfter att sjukvårdspersonal har en skyldighet att informera om behandling och biverkning samt information om hur sexuallivet påverkas men att denna information inte ges rutinmässigt (a.a.). En annan studie visar på att kommunikationen med patienter med bröstcancer om sexuell hälsa är bristfällig (Reese et al., 2019).
2.1.1 Vem kan ge sexualrådgivning?
I litteratur framkommer att sexuell behandling och rådgivning kan ske hos varje kliniker som möter sexuella problemställningar (Almås & Pirelli Benestad, 2017). PLISSIT- modellen utvecklades av psykologen Annon (1976) och fungerar som ett ramverk där de olika nivåerna tydliggör hur den som möter sexologisk problematik kan förhålla sig och behandla beroende på hur problemet ser ut samt vilken kunskap behandlaren har. Den första nivån i modellen handlar om att ge klienten tillåtelse att prata om sina tankar kring sex (P-permission). Den andra nivån handlar om sexualupplysning och kräver att behandlaren har en viss kunskap (LI-
limited information). Den tredje nivån kräver mer av behandlaren som ska kunna ge klienten relevant information (SS-specific suggestions) (a.a.). Graugaard et al., (2006) skriver exempelvis att denna nivå handlar om mer specifik och detaljerad rådgivning, som exempelvis bäckenbottensövningar, eller användandet av sexologiska hjälpmedel som pubisring, vibrator och massageapparat. Annon (1976) beskriver den fjärde nivån som en intensiv terapi och är specialiserad behandling (IT- intensive therapy). Flera författare lyfter att det för en del klienter är tillräckligt att få prata om sin sexualitet med en professionell person och att dessa senare kan hantera problematiken på egen hand (Almås & Pirelli Benestad, 2017; Ekdahl, 2017; Fugl-Meyer & Sandström, 2010; Møhl et al., 2019). Almås & Pirelli Benestad (2017) skriver att det är av stor vikt att i alla behandlingsrelationer klargöra vad det är som ska behandlas och varför. Det handlar om att terapeuten ska ta ställning till om det är inom terapeutens kompetens och om det är etiskt försvarbart att gå in på behandlingen. De skriver vidare att den som möter sexologisk problematik ska vara försiktig med att tro sig driva psykologisk behandling enbart genom att föra samtal med klienten. Enligt författarna bör den som möter sexologisk problematik se till att få vägledning och hänvisa klienter vidare om hen inte har tillräckliga kompetenser. Författarna skriver vidare att personen som möter sexologisk problematik bör känna till sina egna gränser och vara försiktig med att lova mer än vad som kan följas upp (a.a.). Det framkommer också att det är av vikt att klienten har förtroende för behandlaren för att få till innehållsrika och konstruktiva samtal (Brattberg & Hulter, 2010).
Löfgren- Mårtensson (2015) har i en studie studerat hur svenska sexologer ser på sig själva och sin profession. Hon skriver att det de senaste åren har skett en stor ökning av hjälpsökande för sexuella problem men att det saknas kunskap om vilka det är som arbetar med sexualitet samt sexuell hälsa och i vilka yrken. Det finns inte en gemensam idé om vem som får kalla sig sexolog, vem som kan, ska eller bör utföra sexologiska uppgifter eller vad en sexolog egentligen gör. I Sverige har sexolog som profession växt fram sen mitten av 1960-talet och det är idag möjligt att läsa fristående kurser men också mastersprogram i sexologi på Universitet. Hon skriver att sexologen möter kunder med fysiologiska, psykologiska och relationella sexuella problem. Utifrån olika kunskap och bakgrund har det enligt Löfgren-Mårtensson (2015) växt fram olika grupper av sexologer: ”pionjärerna”, ”kompetenssexologerna”, ”entreprenörsexologerna”, ”forskningssexologerna” samt de ”icke- professionella” (a.a. s. 39). De icke-professionella saknar en längre människovårdande utbildning eller har inte läst sexologi. Det framkommer att det finns en oklarhet kring deras formella kompetens trots att de ofta kan synas i media som rådgivare. I studien definierar sexologerna de icke-professionella som ”de andra” och det lyfts att det förekommer en slags kamp mellan de professionella och de icke- professionella som strävar efter att få legitimitet. En viktig skillnad mellan sexologerna och de icke-professionella är dock, enligt författaren, att sexologerna har, dels via sin grundutbildning men också som sexolog, etiska riktlinjer att förhålla sig till. För att säkra kompetensen hos sexologer finns det möjlighet att söka auktorisation genom Nordic Association for Clinical Sexology (NACS) som har utvecklat etiska riktlinjer för dem som jobbar med sexterapi, råd, utbildning och forskning (a.a.).
2.2 Sexbutiker i förändring 2.2.1 Från mörka till ljusa
Samhällets normer kopplat till sexualiteten, vad som anses vara normalt eller avvikande, är ständigt i förändring (Elmerstig, 2012). Det gäller även synen på sexuella hjälpmedel och sexbutiker. Användandet av sexuella hjälpmedel är inget nytt fenomen utan redan i det gamla Grekland sägs de första dildos vara tillverkade (Wong, 2007). I slutet av förra seklet kom de första vibratorerna som uppfanns ungefär samtidigt som dammsugaren. Då ansågs kvinnor som led av hysteri kunna botas genom att stimuleras till orgasm av sin läkare. Under denna
kvinnorna kunde hålla sig unga och vackra. Synen på massageapparater ändrades under 1920-30- talet då de kopplades ihop med den då förbjudna porren. Amerikanen Reuben Sturman, även kallad porrens svar på Disney, var den som uppfann runkbåsen och de privata filmkabinerna (Wong, 2007). I slutet av 1960-talet införde han försäljning av sexleksaker i porrbutikerna (a.a.).
I ett forskningsprojekt om visning av pornografisk film på 1970-talet har Larsson (2012) valt att titta på biografer, butiker och klubbar i Malmö. Författaren lyfter att sexbutiker traditionellt sett har varit en plats för mäns konsumtion, lokaliserade undangömda och på avsides platser. Under 1960-talet växte det fram en ny industri med sexbutiker som sålde porrtidningar, pornografisk litteratur, underkläder sexhjälpmedel samt hårdpornografi. Det var möjligt att via dessa sexbutiker få medlemskort till förbjudna sexklubbar där det erbjöds striptease, liveshower och filmvisningar. Gränsen mellan klubb och butik var, enligt Larsson (2012), inte så tydlig vilket innebar att butikerna kopplades ihop med prostitution. Det ledde till att butikerna och klubbarna fick hård kritik från bland annat kvinnorörelsen. Larsson (2012) skriver att många sexklubbar stängdes ner under 1980-talet i samband med en lagstiftning som förbjöd pornografisk föreställning. Under denna period kom videobandspelaren vilket förenklade att se pornografisk film hemma eller i sexbutiker. Även antalet sexbutiker minskade under denna period men försvann inte helt (a.a.).
Flera studier skriver om sexbutikernas förändring, från att vara mörka och dolda främst riktat till en manlig publik till att bli ljusa och öppna för att locka fler kvinnor (Black, 2012; Crewe & Martin, 2017; Fisher et al., 2010; Herbenick et al., 2008; Herbenick & Reece, 2007; Larsson, 2012; Malina & Schmidt, 1997; Nodulman, 2016; Reece et al., 2004). Butikerna ändrade skepnad, dels genom den geografiska placeringen men också genom stilfull och ljus design för att locka en kvinnlig publik. Startskottet för denna trend kom på 1970-talet i samband med att Ann Summers öppnade den första sexbutiken (Sh!) för kvinnor i Storbritannien (Crewe & Martin, 2017; Larsson, 2012; Malina & Schmidt, 1997). Butiken sålde sexhjälpmedel, underkläder samt konstböcker och hade ingen pornografi (Malina & Schmidt, 1997). Summers skapade en bekväm miljö, genom exempelvis inredning och design, för att få kvinnor att komma in i butiken (a.a.). De senaste tjugo åren har trenden vuxit sig starkare och butikerna har, som Larsson (2012) kallar det, förvandlats till ”Hennes & Mauritz för sex-leksaker” då dessa butiker riktar sig till både kvinnor och män (a.a. s. 129). Martin och Crewe (2017) hävdar att ljuset i sexbutikerna har en stor symbolisk funktion och att det inte bara handlar om att tillföra ljus. Ljus och ljusstyrka beskrivs som nyckelstrategier i skapandet av sociala möten och upplevelsen i butiken. Ljuset används, enligt författarna, för att signalera en sinnesstämning och att ge intrycket av en trygg plats. De skriver vidare att mörker förknippas med kväll, fara, omoralisk aktivitet medan dagsljuset associeras med förnuft, moral och kontroll (a.a.).
Sexbutikernas förändring beskrivs kunna ha sin grund i dels kvinnorörelsens kamp om kvinnans rätt till sexualitet men också som en kritik mot porrindustrin (Black, 2012; Crewe & Martin, 2017; Larsson, 2012; Malina & Schmidt, 1997). Enligt Black (2012) har internet bidragit till att försäljningen av porrfilmer och tidningar minskat drastiskt. De sexbutiker som överlevde den ekonomiska nedgången var de butiker som erbjöd en plats för kvinnor att känna sig bekväma och där kunder kunde komma in och ställa frågor om sex och få stöd (a.a.) Den sexuella underhållningsindustrin har, enligt Larsson (2012), på de senaste fyrtio/femtio åren vuxit från att enbart vara små butiker till att bli en stor industri. Idag finns det således sexbutiker som riktar sig till både män och kvinnor, sexbutiker som enbart riktar sig till kvinnor men även de traditionella mörka porrbutikerna finns kvar (a.a.).
2.2.2 Röster om sexbutikernas förändring
Det finns olika röster och åsikter kring sexbutikernas förändring (Huff, 2018; Crewe & Martin, 2017; Curtis, 2004). Huff (2018) har i en studie intervjuat ägare och anställda i en
feministisk sexbutik och ställer sig frågan om butiken bidrar till att göra den feministiska politiken till en handelsvara. Enligt Huff (2018) så agerar de anställda och ägarna som experter på sexprodukter som blir som symboler för kvinnlig frigörelse och kamp (a.a.).
Crewe & Martin (2017) har i en studie tittat närmare på sexindustrin i Storbritannien och Wales genom att studera kommodifieringen (den process där något börjar betraktas som en vara) och marknadsföringen kring kvinnors köp av sexprodukter. De ställer sig frågan om kommodifieringen av sex kan skapa empowerment för kvinnor. Författarna lyfter att de finns de som anser att spridningen och normaliseringen av sexbutiker är en symbol för heteronormativ kapitalism och patriarkat. Detta för att industrin domineras av män som skapar sexuellt material först och främst för deras vinstintresse men också för att tillfredsställa heterosexuella män. I studien lyfts också det motsatta perspektivet fram där de nya synliga sexbutikerna ses som ett bevis på kvinnlig frigörelse, där normalisering och demokratisering av lust skapar nya friheter för den konsumerande kvinnan. Författarna sammanfattar dessa olika riktningar med att: ”The commodification of sex products reveals both the changing gendered nature of sex shops and their increasing visibility in ways that are variously interpreted as empowering or emasculating” (Crewe & Martin, 2017 s. 584). Enligt författarna så marknadsför sexbutikerna de dyra produkterna som en del av kvinnlig empowerment vilket innebär att kvinnorna kan handla sig till sexuell njutning och frigörelse. Alla kan dock inte ta del av denna rörelse då det kräver ekonomiska förutsättningar vilket i sin tur leder till att frigörelsen kan ses som en klassfråga (a.a.).
Curtis (2004) har i en etnografisk studie undersökt sambandet mellan kommoditeter, konsumtion av njutning och sexuella praktiker. Curtis lyfter att kritiker av konsumtionskulturen menar att marknaden är designad så att den skapar behov, som den säger att den kan tillfredsställa, men att den istället skapar en känsla av otillfredsställelse. Utifrån detta synsätt skapar konsumentkulturen en slags passivitet vilket gör det svårt att kunna känna igen sina egna behov. I studien ställs frågan om vi kan skilja på genuina behov eller om alla behov är socialt konstruerade. Curtis (2004) drar inte likhetstecken mellan konsumentens val och sexuell frihet, men menar samtidigt att de som är kritiska mot konsumtionskulturen missar de positiva effekterna som köp av sexuella produkter kan innebära. I studien framkommer det att deltagarna uttrycker att deras sexliv har blivit mycket bättre efter att de köpt vissa produkter och att de fortare kommer i sinnesstämning och får orgasm. Kunderna får också en stark erotisk koppling till sina sexprodukter. Curtis konstaterar att informanternas konsumtion av sexprodukter har förändrat deras sexuella handlingsmönster och således deras sexuella script (a.a.).
Katz & Marshall (2003) undersöker i en artikel samband mellan åldrande och sexualitet i relation till hur medicinska sexprodukter marknadsförs. De skriver att den hälsofrämjande marknadsdiskursen har använt sig av empowerment för att få individer att ta ansvar för sitt sexuella välbefinnande. Författarna lyfter att det som annars skulle kunna ses som en normal del av åldrandet, exempelvis att ha problem med erektionen eller lust, kopplas ihop med sexuell dysfunktion som på olika sätt kan botas. De ser att när sexprodukter marknadsförs som medicinska produkter ökar acceptansen. Författarna exemplifierar med penispumpen som tidigare användes som penisförstorare och som onaniredskap men som idag marknadsförs som en revolutionerande klinisk produkt för personer med erektil dysfunktion. Samma sak gäller lufttrycksvibratorer som länge funnits som sexleksak men som nu också marknadsförs vid behandling av Female Sexual Arousal Disorder (FSAD) och säljs dyrt via recept. Katz & Marshall (2003) betonar att lidandet vid erektions- eller lustproblematik inte är oväsentligt men betonar att det tillhör en naturlig del av åldrandet och att det är viktigt att uppmärksamma att sexindustrin och medicinen tjänar ekonomiskt på att skapa en föreställning om att ha aktivt tillfredställande sexliv (a.a.).
2.3. Sexbutiker som kunskapsförmedlare
Internationell forskning beskriver hur sexbutiker skulle kunna fungera som en arena för att förmedla kunskap och stöd kring sex och sexuell hälsa (Black, 2012; Fisher et al., 2010; Herbenick & Reece, 2007; Herbenick et al., 2008; Nodulman, 2016; Reece et al., 2004). Reece et al., (2004) har i en studie undersökt om sexbutiker kan bidra till att öka den sexuella hälsan i ett samhälle. I studien samlades det in data från 294 anställda från 80 butiker i 61 amerikanska städer. Studien visar på att butikerna har potential till att öka kunskapen kring sex och därmed förbättra den sexuella hälsan. Författarna anser att forskare och praktiker borde fortsätta med att undersöka nya och effektiva metoder som kan öka den sexuella hälsan och att sexbutiker skulle kunna vara en sådan arena (a.a.). I en annan studie har det undersökts i vilken utsträckning besökare i sexbutiker får utbildning kring sex och sexuell hälsa, detta genom att fråga butiksanställda vilka frågor som kunder ställer i butiken (Herbenick & Reece, 2007). Studien baseras på information från 273 anställda från 61 sexbutiker i amerikanska städer. Det framkommer att de flesta frågorna som ställs i butikerna handlar om filmer, sexleksaker och glidmedel men det förekommer också frågor om förbättrat sexliv. Det var frågor om ökad njutning och ämnen som relationer och hälsa samt skydd (a.a.).
Den mest grundläggande informationen om ett sexhjälpmedel beskrivs i forskningen som en sexuell hälsoutbildning (Black, 2012; Herbenick & Reece, 2007; Reece et al., 2004). Det kan exempelvis handla om vibratorer som ofta rekommenderas som terapeutisk behandling för kvinnor som har svårt att få orgasm. Det kan också vara vaginalstavar som kan användas postoperativt för transpersoner eller kvinnor som har behandlats för gynekologisk cancer eller penisringar, penispumpar och prostata-vibratorer. (a.a.). Black (2012) noterar att läkare och kliniker oftast inte har så stor kunskap kring sexhjälpmedel samt att det är få patienter som känner sig bekväma att prata med sin läkare om sexuella hjälpmedel (a.a.). Det framkommer dock att läkare bör känna till sexuella hjälpmedel och att det är viktigt att informationen om dessa är korrekt (Risør & Risør, 2006; Agger, 2006).
Interaktionen mellan den anställde och kunden beskrivs som ett viktigt element i förmedlande av kunskap och stöd i sexbutiken (Herbenick & Reece, 2007; Reece et al., 2004; Nodulman, 2016) Herbenick och Reece (2007) kallar dessa situationer teachable moments vilket här översätts med undervisande moment. Enligt författarna ställs det många frågor i butiken och att interaktionen mellan anställd och kund innehåller undervisande moment som kan öka den sexuella hälsan och samtidigt ge ökad vinst åt butiken (a.a.). Den anställdes upplevelse av att känna sig trygg i sin roll har betydelse för hur kunskap och stöd förmedlas (Reece et al., 2004). Om den anställde har fått utbildning, upplever tillit och trygghet ökar möjligheten att svara på frågor omkring sexuell hälsa. Enligt Reece et al., (2004) upplever de anställda att de i stor grad bidrar till att öka den sexuella hälsan hos kunderna (a.a.). Nodulman (2016) har i en studie undersökt hur en specifik sexbutik i USA (Good vibrations) kan vara en plats där vuxna människor får information om sex och sexualitet. Personalen i butiken beskrivs fungera som coacher för kunderna och utbildar dem med fokus på njutning och sexpositivitet. Det läggs stor vikt på interaktionen mellan den anställde och kunderna i butiken. Genom den fysiska miljön och hur de anställda pratar med kunden skapas det trygghet. Den anställde tillbringar lång tid med kunderna med målet att få kunden att känna sig trygg. Det finns, enligt Nodulman (2016), ett ansvar hos de som undervisar inom sexualitet i sexbutiken vilket betyder att den sexuella utbildningen ska vara inkluderande, tillgänglig och att det är kunden som ska leda samtalet eftersom kunderna har olika mål. Författaren beskriver detta ansvar som: ”This shared responsibility between coach and participant balances a tension in sexuality education – that people want to know more about sex, but they are also agentic individuals who can make decisions about sex for themselves” (Nodulman, 2016 s. 659). Curtis (2004) lyfter att lusten kopplat till en viss sexprodukt är beroende av de symboliska associationerna som konsumenten tillskriver sexprodukten, speciellt under genomgången av produkten. Hur produkten blir presenterad och vem det är
som presenterar dem har därför betydelse då produkten sammankopplas med personen som förmedlar varan. Enligt författaren är försäljarna skickliga marknadsförare då de skapar, dels ett band mellan produkt och konsument men också, ett band mellan säljare och konsument. Detta känslomässiga band skapas exempelvis genom att dela med sig av sina egna sexuella upplevelser som en del av presentationen. Denna vänskap samt löften om romantik och förbättrat sexliv påverkar konsumentens sexuella handlingsmönster och valfrihet enligt Curtis (2004). Malina & Schmidt (1997) beskriver hur vissa egenskaper tycks vara värdefulla som anställd exempelvis att kunna balansera mellan att vara en ”stå-upp komiker” och att ge råd genom att vara icke-dömande, vänlig och kvick. Säljarens assistansroll har enligt författarna ökat den utbildande delen av arbetet. De lyfter att det kan tyckas osäkert att de anställda gör mer än att enbart sälja produkter, men att kunderna tycks uppskatta detta (a.a.).
Sexbutiker, som alla butiker, är beroende av att kunder köper produkterna som de säljer. Herbenick och Reece (2007) skriver att butikernas målsättning att sälja och gå med vinst kan ses som ett hinder för att förmedla kunskap och skriver vidare att det är möjligt att den enda interaktionen som sker mellan butiksbiträdet och kunden är utbyte av produkt och pengar. Det framkommer att det är av vikt att beakta den kommersiella dimensionen av kunskapsförmedling. Herbenick & Reece (2007) skriver vidare att butikernas vilja att gå med vinst inte behöver stå i konflikt med att samtidigt förmedla kunskap och stöd. De utvecklar:
On the contrary, while profit and education may appear to be entirely different goals, consumer- employee interactions offer potential for education and profit to co-exist and even support one another. Given the business nature of the adult retail industry, realizing that education and profit not only could exist, but must co-exist, is crucial should we proceed to develop interventions that would meet the needs of entity (Herbenick & Reece, 2007 s. 73).
Nodulman (2016) skriver att trots att sexbutiker strävar efter att vara ekonomiskt framgångsrika kan de också fylla en funktion som sexualutbildare för vuxna. Idag finns det mycket kunskap att inhämta, samt möjlighet att köpa sexuella produkter, via internet vilket skulle kunna hindra sexbutikerna att förmedla kunskap och stöd (Black, 2012; Reece et al., 2004; Folkhälsomyndigheten, 2019). I Folkhälsomyndighetens rapport (2019) framkommer det att svenskar använder sig av internet i sexualitetsrelaterade syften däribland köp av sexuella produkter. Myndigheten skriver vidare att internet kan fungera hälsofrämjande och gynna folkhälsan då det är möjligt att hitta information (a.a.).
2.3.1 Samarbete med övriga samhället
Forskare efterfrågar ett större samarbete mellan sexbutiker och övriga samhället som exempelvis vården och den akademiska världen (Black, 2012; Herbenick & Reece, 2007; Herbenick et al., 2008; Nodulman, 2016; Reece et al., 2004). De framkommer att det fortfarande finns ett slags stigma kring sexbutiker och att det kan ha påverkat exempelvis sexualutbildare och personer som jobbar med sexuell hälsa att inte se möjligheterna för samarbete (a.a.). Reece et al., (2004) och Herbenick & Reece (2007) anser att vi bör titta på hur sexbutiker kan bidra till en ökad sexuell hälsa genom samarbete mellan forskare, de som arbetar med sexuell hälsa samt sexbutikerna. De föreslår att personal i sexbutikerna erbjuds utbildning, vilket kan öka den anställdes trygghet att förmedla kunskap vidare. Utbildningen kan exempelvis röra produkter och rengöring men också om säkrare sex och sexuell hälsa generellt. De lyfter också att den anställde kan fungera som en länk mellan kunden och de professionella som arbetar med sexuell hälsa. Ett annat samarbetsområde som lyfts är mellan professionella inom sexuell hälsa, ägarna av butiken samt skapare av sexprodukter som kan öka den sexuella hälsoaspekten på produkterna (a.a.). Författarna sammanfattar:
However, the type of partnerships that we propose simply take advantage of the fact that these stores sell products supportive of holistic interpretations of sexual health and that their employees are already engaged with customers in conversations about these products and their sexual lives. With training, it is possible that these venues and their employees could simultaneously be more responsive to the customers who may be seeking advice or information without jeopardizing their relationships with customers who are not interested in such interactions (Reece et al., 2004, s. 179).
Black (2012) skriver att när personalen i en sexbutik fick möjlighet att utbilda sig inom sexuell hälsa underlättade det för dem att kunna hjälpa kunderna. Kunskapen hjälpte de anställda att svara på frågorna bättre vilket ledde till att kunder kom tillbaka vilket i sin tur bidrog till att försäljningen ökade. Ett samarbete mellan sexualutbildare och sexbutiken kan, enligt författaren, legitimera butikens plats i samhället (a.a.). I Nodulmans studie (2016) framkommer det att de anställda i Good Vibrations får många frågor av professionella. Det kan exempelvis handla om att läkare behöver hjälp i hur de ska svara på en viss fråga eller terapeuter som önskar rekommendationer på böcker inom vissa områden. Personalen har, enligt Nodulman (2016), även haft utbildningar för studenter och olika företag (a.a.). Herbenick et al., (2008) skriver i en artikel om unga kvinnor som överlevt cancer och vilket intresse de har av sexprodukter. De finner i studien att kvinnorna var intresserad av sexprodukter som kunde öka den sexuella njutningen. Författarna lyfter därför fram att sjukhuspersonal borde överväga att samarbeta med sexleksaksindustrin för att kunna ge relevant information om sexhjälpmedel till dessa kvinnor (a.a.).
2.4 Sammanfattning bakgrund
Tidigare forskning visar att det finns behov av nya arenor för vuxna där de kan få rådgivning och stöd kopplat till sexualiteten (Folkhälsomyndigheten, 2019; Herbenick & Reece, 2007; Lundström & Ouis, 2019; Nodulman, 2016; Reece et al., 2004). En arena där sexualitet skulle kunna tas upp är i hälso- och sjukvården men patienter och personal upplever svårigheter att prata om sex och sexuell hälsa av olika anledningar (Reese et al., 2019; Black, 2012; Brandenburg & Bitzer, 2009; Ekdahl, 2018; Herbenick & Reece, 2007; Nodulman, 2016; Rasmusson, 2015; Valpey et al., 2019). Sexbutiker har under de senaste åren förändrats från att vara mörka, dolda till ljusa och öppna (Black, 2012; Crewe & Martin, 2017; Fisher et al., 2010; Herbenick et al., 2008; Herbenick & Reece, 2007; Larsson, 2012; Malina & Schmidt, 1997; Nodulman, 2016; Reece et al., 2004). Utvecklingen av sexbutikerna kan tolkas utifrån olika perspektiv. Tidigare forskning framhåller å ena sidan att sexproduktmarknadens utveckling kan ses som ett uttryck för kvinnans sexuella frigörelse (Curtis, 2004). Å andra sidan kan den tolkas som ett uttryck för en heteronormativ kapitalism (Crewe & Martin, 2017). I internationella studier framkommer det att sexbutiker skulle kunna fungera som en arena som förmedlar kunskap och stöd (Black, 2012; Fisher et al., 2010; Herbenick & Reece, 2007; Herbenick et al., 2008; Nodulman, 2016; Reece et al., 2004). Den forskning som finns kopplat till sexbutikers funktion i samhället kommer mestadels från USA och Storbritannien. Idag finns det ingen forskning på hur kunskap och stöd förmedlas via sexbutiker i Sverige.
3. Metod
3.1 Design
För att kunna besvara syftet om hur kunskap och stöd förmedlas via sexbutiker i Sverige valdes en kvalitativ metod med intervjuer med åtta anställda och ägare. Kvalitativ metod med intervjuer är passande i studien då målet är att få fram de intervjuades åsikter, tankar och attityder kring sitt arbete (Fejes & Thornberg, 2016; Kvale & Brinkmann, 2014). Arbetet har en induktiv ansats (Westlund, 2016) då teori blev tydlig först efter insamlandet och tematiseringen av materialet. Då det vid insamlande av empiri söktes återkommande teman samt en förståelig helhet utgick tolkningen från en hermeneutisk ansats (a.a.). I följande del beskrivs tillvägagångssätt i kronologisk ordning; förarbete, urval, intervjuer, utskrift av intervju, resultatredovisning samt analys. Denna del avslutas med de etiska hänsyn som tagits under arbetets gång.
3.1.1 Förarbete och urval
För att inhämta kunskap om det aktuella kunskapsläget om sexbutiker, som förmedlare av kunskap och stöd, genomfördes inledningsvis en litteratursökning. De databaser som användes var bland annat: Libsearch, Psychinfo och Eric. Studierna söktes via block-sökning samt fritextsökningar via Google Schoolar, SwePub och LIBRIS. För att säkerställa att forskningsfältet täcktes in bokades tid med en bibliotekarie på Orkanens Universitetsbibliotek i Malmö. Vid sökning erhölls relevanta artiklar om hur sexbutiker skulle kunna fungera som förmedlare av kunskap och stöd. Det framkom också att sexbutikers funktion i samhället är ett outforskat område i Sverige.
Urvalet skedde målinriktat (Bryman, 2015) genom att söka efter sexbutiker på hemsidor via Google. Målet var att få en geografisk spridning samt att få informanter från olika sexbutiker i Sverige. Elva butiker runt om i Sverige kontaktades via mail och telefon där kontaktupplysningar till ägarna förmedlades. Ibland svarade ägarna direkt vid kontakt med butiken. Flera av ägarna informerade om att de inte hade någon anställd eller väldigt få anställda och ville därför själva delta i studien. Några av ägarna tipsade om anställda som kunde delta i studien. Valet av intervjupersoner baserades på dessa förutsättningar; att hen är över 18 år och har jobbat i butiken under minst ett år samt vill delta i studien. Ägarna tog inledningsvis kontakt med den anställde som de trodde kunde tänkas delta i studien. När den anställde godkänt medverkan skickades det ut två olika informationsbrev, ett till ägarna som inte själva deltog i studien samt ett till dem som deltog i studien (se bilagor 1 & 2). Några butiker mailades flera gånger. En av butikerna som kontaktades valde att inte delta i studien då de inte ansåg sig vara en sexbutik utan en butik som jobbar med sexuell hälsa och bland annat samarbetar med sjukvården. Kontakt togs med de som valt att delta i studien och tid till intervju samt var intervju kommer att ske bestämdes. Denna studie grundar sig på åtta intervjuer med fyra ägare och fyra anställda på sexbutiker i Sverige. Motiveringen till antalet intervjuer grundar sig på Kvale & Brinkmann (2014) som föreslår ”att intervjua så många som det behövs för att ta reda på vad du behöver veta” (a.a. s. 156). Informanterna kommer från stora och små städer runt om i Sverige. Det är allt ifrån mindre butiker med endast en ägare och inga, eller få anställda, till större kedjor.
3.1.2 Intervjuer
För att kunna besvara studiens syfte genomfördes intervjuer med fyra ägare samt fyra anställda från sexbutiker i Sverige. Intervjuerna startade i takt med att informanterna godkänt sitt deltagande. Två av intervjuerna genomfördes på plats i sexbutik, dessa intervjuer tog mellan en till två timmar. Resten av intervjuerna genomfördes via telefon som tog ca 40 minuter. Innan intervjuerna informerades informanterna muntligt om syftet med studien, att
semistrukturerad intervjuform med öppna och fördefinierade frågor (Bryman, 2015; Kvale & Brinkmann, 2014). Under intervjuerna användes en intervjuguide (se bilaga 3) med några teman och ett antal öppna underfrågor. Den semistrukturerade intervjun skapar möjligheter för intervjuaren att vara flexibel beroende på hur intervjuerna utvecklas (Kvale & Brinkmann, 2014). Exempelvis presenterades PLISSIT-modellen i de första fyra intervjuerna, där tanken var att underlätta för deltagarna att beskriva hur de arbetar med sexologiska frågeställningar (Annon, 1976). Hur informanterna arbetade blev dock tydligt utan presentation av modellen så den blev därför inte presenterad i de sista fyra intervjuerna. Enligt Bryman (2015) kan det i en semistrukturerad intervju lämnas plats för informanterna att själva lyfta intressanta teman, exempelvis så lyftes återkommande effekterna av en dokumentär från SVT upp i flera av intervjuerna. I efterföljande intervjuer så ställdes frågan till de resterande informanterna om de hade upplevt förändringar efter dokumentären. Kvale & Brinkmann (2014) beskriver forskningsintervjun som en mellanmänsklig situation och ett samtal mellan två personer om ett tema. Det är intervjuarens uppgift att skapa en trygg atmosfär så att den intervjuade kan känna sig trygg att prata om sina upplevelser och det uppstod ett positivt och dynamiskt samspel i intervjusituationen. Under intervjuerna uppstod det ganska snabbt mönster i samtalen och efter cirka sex intervjuer så uppstod en så kallad mättnad (Bryman, 2015) dock så genomfördes två intervjuer till.
3.1.3 Utskrift av intervju, resultatredovisning och analys
Efter insamlandet av data transkriberades intervjuerna ordagrant. Analysarbetet påbörjades under intervjun och fördjupades under transkriberingen. Intervjuerna lyssnades igenom ytterligare en gång och kontrollerades mot transkriberingarna för att öka studiens tillförlitlighet. Efterföljande kodades det transkriberade materialet. Meningsbärande citat markerades och kategoriserades. Utifrån en hermeneutisk tolkning är syftet att få ut en tillämplig förståelse av meningen i en text (Westlund, 2016). Vid tolkning och analys söktes återkommande teman samt en förståelig helhet utifrån en hermeneutisk ansats. (Kvale & Brinkmann, 2014; Westlund, 2016). Vid kategoriseringen utkristalliserades ett antal teman (Vem arbetar i butiken, Miljö, Roller samt Relationer). Dessa meningsbärande enheter gav en översikt av uttalanden och underlättade synliggörandet av informanternas uttalanden. Se tabell 1. Avslutningsvis analyserades resultaten utifrån de valda teorierna; professioner och tillit samt sambandet mellan sex och kommoditeter.
3.2. Etiska aspekter
Vid studier om sexualitet är det av vikt att ta hänsyn till etiska aspekter, studien är därför prövad och godkänd av etikrådet på Malmö universitet (HS2019 löp nr ht19-9). I studien har hänsyn tagits till följande etiska aspekter; Informationskravet, konfidentialitetskravet, samt nyttjandekravet (se www.codex.vr.se). Informanterna informerades både skriftligt med ett informationsbrev (se bilagor 1 & 2) samt muntligt om syftet med studien för att tillgodose informationskravet, även kallat informerat samtycke (Kvale & Brinkmann, 2014). I informationsbrevet informerades även intervjupersonerna om att intervjumaterialet endast kommer att användas i denna studie i enlighet med nyttjandekravet. Informerat samtycke handlar om att informanterna deltar frivilligt och att de när som helst kan välja att inte delta i studien. Det är av vikt att säkerställa frivilligheten när den anställde i sexbutiken rekryterades av sin chef. Kvale och Brinkmann (2014) skriver om vem som ska ge samtycke när det finns en överordnad som samtycker till studien då det kan läggas krav på den underordnade att delta i studien. Butiksägare samtyckte genom att bistå med namn på personer i den aktuella sexbutiken och deltagarna samtyckte genom att låta sig bli intervjuade. De tillfrågade gav innan intervjuerna sitt muntliga samtycke till att delta i studien. Materialet (ljudfilerna samt utskrifterna) kommer att förstöras när uppsatsen är färdig och godkänd. För att säkra deltagarnas konfidentialitet avidentifierades informanterna i studiens resultat och analys.
4. Teoretiska perspektiv
Syftet med studien är att belysa mötet mellan kund och säljare i sexbutik, med fokus på kunskapsförmedling och stöd. Studiens resultat kommer att analyseras utifrån två teoretiska perspektiv, dels genom att använda begreppet tillit från professionsforskningen samt att se på försäljning av varor, kommoditeter, i relation till förmedlandet av kunskap och stöd i sexbutikerna.
4.1 Profession och tillit
Professioner kan definieras som yrken vars verksamhet baseras på vetenskaplig forskning (Brante, 2009). Professionsforskningen har haft svårt att hitta en specifik formulering på begreppet profession men forskarna kan dock enas om är att det finns en länk mellan vetenskap och profession (a.a.). Brante et al., (2015) skriver att länken mellan vetenskaplig teori och praktik är väl integrerade i en profession. Professionen får således sin legitimitet och kunskap från vetenskapen som den senare kan använda i praktiken. Läkare, ingenjörer, arkitekter, med mera, tillhör de klassiska professionerna, medan exempelvis sjuksköterskor, socialarbetare tillhör semi-professionerna (a.a.) Sexologer kan ha bakgrund i dels de klassiska professionerna men också i semiprofessionerna (Löfgren- Mårtensson, 2015).
Brante et al., (2015) skriver att få tillit och förtroende är centralt för professioner för att kunna behålla sin position i samhället. Det är nödvändigt för allmänheten att kunna lita på professionella och deras kompetens. Enligt författarna har det genom professionerna skapats nya former av tillit som inte fanns i de tidigare samhällena. I de traditionella samhällena byggde tillit på små grupper där det var möjligt att pröva varandras kompetens och pålitlighet. I det moderna samhället behövs tillit skapas till främmande personer. Brante et al., (2015) lyfter att den kritik som riktas mot moderniseringen är att de professionella nu gör uppgifter som tidigare löstes av familjen eller lokalsamfundet. De traditionella tillitsbanden har här, enligt författarna, brutits ner och ersatts av relationer mellan professionella och klienter. De skriver vidare att tidigare studier om professioner har sett förtroende och tillit som en självklar del men på senare tid har förtroendet aktualiserats genom samhälleliga förändringar. Där exempelvis kravet på evidensbaseringen har inneburit att den professionella ska jobba efter manualer, mönster och modeller vilket kan skapa en misstillit till den professionelles autonomi. Enligt författarna leder det till att klienter går till att vara kunder och det sociala kapitalet hos de professionella minskas (a.a.).
Filosofen Bornemark (2020) riktar i sin bok De omätbaras renässans kritik mot New Public Management (NPM) där det personliga omdömet har ersatts av manualer och papperskontrakt. Författaren skriver bland annat att problem löses i detta system utifrån manualer vilket leder till att lösningarna blir opersonliga och att personalen blir utbytbar:
Om personalen är fjärrstyrda och utbytbara kuggar i ett maskineri som endast utför handlingar som i detalj är regisserade av andra är de nämligen inte längre subjekt och kan inte längre möta boende, elever eller patienter som subjekt. Som subjekt är man en levande, kännande, förnimmande, tänkande, viljande omdömesutövande varelse (Bornemark, 2020 s. 75).
Hon skriver vidare att systemet bygger på en misstänksamhet där de professionella utvärderas och kontrolleras. Detta leder till en avprofessionalisering då tilliten till personalen minskar och skapar en viss passivitet och oro. Exempelvis har läkare de senaste åren förlorat utrymme för att använda det professionella omdömet vilket försvagar verksamheterna då tillit anses vara en förutsättning för att kunna förmedla kunskap eller kunna vara en vårdgivare. Bornemark (2020) skriver att de evidensbaserade metoderna tar bort ”något djupt mänskligt” (a.a. s. 207). Det finns olika arenor för att lyfta frågor om sexuell hälsa, en sådan är arena är hälso-och sjukvården. Men, om det nu är så att hälso- och sjukvården i allt större utsträckning
påverkas av ett manualbaserat tänkande, i vilken utsträckning finns det utrymme för professionella att lyfta eller bemöta frågor om sexualitet, och vilka andra arenor för kunskapsutbyte finns?
4.1.1. Vad gör tillit?
Filosofen Grimen (2010) lyfter två kopplingar mellan makt och tillit som är av vikt i studier om profession. För det första så ger tillit en möjlighet för någon att få sin vilja igenom då en persons tillit kan ge en annan person makt. För det andra så byggs tillit på situationsdefinitioner som kan manipuleras som kan förklaras som att den ena personen har kunskap som den andra personen vill ha. Den andra kan då inte kontrollera om kunskapen är korrekt då personen inte har den kunskapen. Enligt Grimen (2010) är tillitsgivaren sårbar på olika sätt. När tillitsgivare ger information till någon, exempelvis läkaren, så ger hon tillitsmottagaren något av sig själv. Den som får en sådan information får då beslutsmakt över informationen. En makt som riskerar att missbrukas, och enligt författaren, finns det ingen garanti för att den inte blir missbrukad. Tillitsgivaren är även sårbar för den professionellas inkompetens eller att de hjälpmedel som rekommenderas inte fungerar. Enligt Grimen (2010) så underlättar tillit kopplingen mellan information och kunskap. Om tillitsmottagaren litar på avsändaren behövs det inte kontrolleras om det som sägs verkar trovärdigt, detta gäller också omvänt att om det finns misstro mot mottagaren så kan det leda till att hen inte tar till sig av informationen. Tillit gör även att samarbete är lättare då det inte behövs kontrolleras eller göras om (a.a.).
Tillit mellan professionella och klienter är inte mellan likvärdiga parter utan är asymmetrisk på olika sätt (Grimen, 2010). Relationen är kännetecknad av epistemisk asymmetri vilket, enligt författaren, betyder att den professionelle har kunskap som klienten inte har men önskar. Denna asymmetri kan exempelvis visas genom att en klient känner sig för skamfylld för att söka hjälp (a.a.). Detta skulle kunna vara fallet vid sexologisk problematik. Denna asymmetri gör klienten sårbar. Ömsesidig tillit innebär att även tillitsmottagaren ska kunna lita på tillitsgivaren, exempelvis behöver läkaren kunna lita på att klienten berättar rätt upplysningar för att kunna ställa en rätt diagnos och att patienten följer behandlingsplanen. Villigheten att följa läkarens råd är, enligt Grimen (2010) beroende av om klienten litar på läkaren. Auktorisation eller licens ses som tillit ovanifrån (Grimen, 2010). Det betyder att den professionella, som genom statliga myndigheter fått en slags auktorisation eller licens för att utöva sitt jobb, kan riskera att tilliten dras tillbaka. Han eller hon kan förlora sin licens om arbetet inte utförs på ett korrekt sätt. Vid klagomål på en viss profession finns det speciella procedurer där tilliten delegeras till en beslutsmyndighet (a.a.).
Ett sätt att se på tillit är hur professionella samarbetar, detta kallar Grimen (2010) för tillitskedjor. Dessa kedjor kan vara inom samma profession men också professionella som jobbar inom samma område. Grimen (2010) delar upp dessa tillitskedjor i kompetensbaserad, som handlar om att yrkesutövarna litar på varandras kompetens. Intentionsbaserad rör att de litar på varandras intentioner och den teknologibaserade som handlar om att parterna litar på varandras hjälpmedel. Där det inte finns tillit mellan yrkesutövarna i samarbetsrelationer skapas det, enligt författaren, en kontrollkedja där det inte tas för givet att de professionella i de olika leden har gjort sin uppgift på rätt sätt. Detta är en mer kostnads- och tidskrävande kedja då alla delar måste kontrolleras. Fördelarna med en tillitskedja är bland annat att den minskar mängden arbete och behovet av eftersyn samt att det går att lita på kvaliteten i de olika leden i kedjan. Tillitskedjan kan även beskrivas som effektiv för att föra vidare information då informationen enklare kan spridas om det inte ställs frågor vid varje led (a.a.). Tillit mellan professionell och klient i frågor om sexuell hälsa är en fråga, men i vilken utsträckning har tillit betydelse i mötet mellan säljare och kund i en sexbutik? Hur förmedlar säljaren trovärdighet i mötet med kunden?
4.2. Kommodifiering av sexualitet och sexuella praktiker
Den process där något börjar betraktas som en vara, där statusen ändras till att bli något som kan köpas eller säljas, kallas för kommodifiering (Eriksson, 2019). Eriksson (2019) skriver att begreppet kommodifiering kommer från Marx tidiga arbeten där det användes för att beskriva förändringar efter industrialiseringen. Begreppet kommodifiering beskriver här hur exempelvis land, boende och arbetskraft blev till varor som kunde köpas och säljas (a.a.). Enligt sociologen Giddens (1991) är kommodifieringen och konsumtionen centrala för produktionen av identiteter i den sena kapitalismen. Giddens (1991) lyfter inte direkt sexuella praktiker men hävdar att marknadsekonomin är beroende av produktionen av desire (lust, önskan eller begär). Giddens (1991) är kritisk till konsumtion som en del av självutvecklandet och menar att behovet av att skapa sin identitet blir synonymt med konsumtion, som då blir ett substitut för självutvecklandet. Konsumtionen blir därmed en central del i det kapitalistiska samhället där konsumtionskulturen påverkar skapandet av identiteter. Marknaden är här beroende av expansion och har den dubbla uppgiften att standardisera konsumtionsmönster och att främja friheten av det individuella valet. Med andra ord, jakten på självidentiteten är synonymt med konsumtion (a.a.).
I en sexbutik är det möjligt att köpa olika slags sexprodukter och sexhjälpmedel. Curtis (2004) och Crewe & Martin (2017) lyfter fram två olika perspektiv på sexproduktsmarknaden. Utifrån ett perspektiv erbjuder marknaden möjlighet till sexuell frigörelse och utveckling. Ett annat perspektiv ser att denna utveckling skapar osäkerhet. Curtis (2004) redovisar i sin artikel relationen mellan kommoditeter, konsumtion av lust och sexuella praktiker. Författaren ställer sig frågan hur den sexuella subjektiviteten påverkas av sexleksaksindustrin. Curtis utgår ifrån att marknaden skapar lust eller begär och på så sätt uppmuntrar till att förändra det sexuella handlingsmönstret. Enligt Curtis (2004) skapar länken mellan fantasi, konsumtion och sexuell subjektivitet nya möjligheter, några som ageras på och andra inte. I studien garanterar säljaren inte bara bra sex utan också romans och intimitet och på så sätt sammankopplas produkten med personen som förmedlar varan. Detta beskrivs som ett skeende där: ”The commodities simultaneously represent conflicting abstract qualities, wholesomeness, well-being, and fun, on one hand, and reckless abandon and uncontrollable passion, on the other” (a.a. s. 102). Här erbjuder marknaden möjlighet till sexuell frigörelse och utveckling. Crewe & Martin (2017) lyfter att försäljningen av sexprodukter har blivit en stor marknad som skapar osäkerhet. De beskriver att lyckad sexualitet blir en kommodifierad uppsättning av praktiker och kompetenser som kopplar ihop konsumtion med en sexuell livsstil. Den njutning som den samtida konsumtionen lovar kan skapa mer ångest i strävan att försöka att uppnå den. De beskriver det som att den post-moderna friheten att välja gör subjektet själv ansvarig för att forma den egna sexuella subjektiviteten (a.a.). Vilken betydelse har då det kommersiella sammanhanget och dessa två perspektiv på konsumtion för kunskapsförmedling och stöd från sexbutiker i Sverige?
4.3 Sammanfattning teori
Studiens resultat kommer således att analyseras utifrån två teoretiska perspektiv. Den första utgångspunkten är att använda begrepp rörande tillit kopplat till profession. För att kunna förmedla stöd och kunskap så är tillit en förutsättning, hur skapar informanterna denna tillit? Den andra utgångspunkten belyser konsumtion i relation till förmedlande av kunskap och stöd. I sexbutiker säljs det sexuella produkter av olika slag. När sexualitet och sexuella praktiker förvandlas till en vara, en kommoditet, vad betyder det för förmedlandet av kunskap och stöd?
5. Resultat och analys
Syftet med studien är att belysa mötet mellan kund och säljare i sexbutik, med fokus på kunskapsförmedling och stöd. I intervjumaterialet har samband och teman sökts utifrån studiens frågeställningar; Hur ser de som säljer sexprodukter/sexhjälpmedel på sin roll? I vilken utsträckning samarbetar personal i sexbutiker med samhällsaktörer som möter frågor om sexuell hälsa? Vilken betydelse har det kommersiella sammanhanget för kunskapsförmedling och stöd? Vid kategoriseringen av materialet utkristalliserades ett antal teman (Vem arbetar i butiken, Miljö, Roller samt Relationer). Dessa teman har sedan analyserats utifrån studiens valda teorier samt tidigare forskning. I första delen redogörs vem som arbetar i sexbutiken, här beskrivs deltagarna som informanter för att säkra deras konfidentialitet. Efterföljande beskrivs deltagarna med fiktiva namn. I resultatdelen redovisas intervjucitat för att få med informanternas egna perspektiv, längre citat redovisas med indrag medan kortare visas kursivt i löpande text.
Tabell 1. Resultatets teman och underteman
Vem arbetar i
butiken? Miljö Roller Relationer
Utbildning och
arbetserfarenhet Butiken Undervisaren. Samarbete Vägen till butiken Bemötande Vårdgivaren Vården hänvisar Att växa in i
sortimentet Tystnadsplikt och klädsel Lyssnaren Sexbutikerna hänvisar Att vara ärlig Onani godkänt av
Del 1: Vem arbetar i sexbutiken?
”På något sätt så halkade jag in på det”
Nedan följer en beskrivning av deltagarnas utbildning och arbetserfarenhet, vägen till sexbutiken samt upplevelsen av att växa in i sortimentet. Fyra av informanterna är ägare, fyra är anställda med olika arbetsuppgifter. En av de anställda har jobbat i två år i butiken. Resten har fem till tjugo års erfarenhet av arbete i butikerna där tre av informanterna har arbetat femton till tjugo år i butiken.
1:1 Utbildning och arbetserfarenhet
Gemensamt för informanterna är att de inte hade en sexologisk utbildning innan de kom i kontakt med butikerna. Några har inte gått gymnasiet eller har gymnasiet som högsta kompetens. Vissa har estetisk bakgrund bland annat inom musikens värld, sång och teater. De finns de med utbildning inom marknadsföring, entreprenörskap, företagsekonomi, undersköterska, mentalvårdare, sjukgymnastbiträde samt massör. Informanterna har olika arbetslivserfarenheter bland annat inom; marknadsföring, serviceyrken såsom restaurang, barer, klubbar, kundservice, florist samt klädbutiker. Flera av informanterna har erfarenhet av människovårdande yrken som exempelvis; undersköterska, mentalvårdare, äldreomsorg och arbete med personer med funktionsvariationer. Några av informanterna har haft tankar på att utbilda sig inom sexologi, men att det inte blev av på grund av kravet på grundutbildning. En av informanterna berättar att hen sökt en sexologiutbildning för några år sedan men att Universitetet valde att inte ta in hen på utbildningen då de inte tyckte att erfarenhet från sexbutik var meriterande. En av informanterna berättar att hen har pluggat fristående sexologikurser efter att hen börjat arbeta i butiken: ”Sen har jag pluggat i efterhand, sen när jag började, lite sexologikurser och sådant. Men annars får man väl kalla det, egenstudier. Så det tänker jag, det gills inte på samma sätt”. En annan berättar att hen köpt litteratur som ingår i Sexolog-utbildningen och läst på egen hand.
1:2 Vägen till butiken
Några av informanterna beskriver att de inte hade något direkt intresse för sexbutiker innan de kom i kontakt med butikerna och att det var något som de halkade in på och hände av en ren slump. En av informanterna berättar att hen inte varit inne i en sexbutik innan butiken startades: ”Det är inte så spännande för att det var ingenting som jag drömde om utan på något sätt så halkade jag in på det, lite märkligt. Men jag är väl ganska, tänker jag själv, väldigt mycket entreprenör”. En del berättar att de kom i kontakt med sexbutiken genom att de först arbetade som homepartysäljare. De finns ägare som berättar att de startade butikerna som en reaktion på de då redan existerande sexbutikerna. En av informanterna började med webb-butik och såg att det då bara fanns två kategorier av sexbutiker, dels de med ”väldigt mörka sidor det var exponerade kvinnor på framsidan”, dels ”tjejaffären, då var det bara så här, det var rosa fluff”. En av informanterna köpte en redan existerande butik men ville ändra konceptet och att butiken skulle vara något helt annat: ”De hade ju typ 80 procent skämtartiklar alltså dildos som såg ut som gurkor, morötter och sådana saker, det ville inte jag”.En av informanterna berättar att hen alltid haft ett stort intresse för HBTQ-frågor och upplevt att HBTQ-personer inte fick ett bra bemötande i sexbutiker och kände att hen ville ”förändra inifrån på något vis”. En av informanterna ville göra något som skiljer sig helt och att det fanns en feministisk tanke bakom:
Som liksom stärker kvinnor, kvinnors sexualitet, och att det ska vara en trygg och schysst miljö och alla de där bitarna, som vi kände inte fanns utan det var mer videobutiker, så [vi] utgick ifrån det och skapade butiken.
1:3 Att växa in i sortimentet
Ägarna och de anställda beskriver olika vägar till kunskap om produkterna i sexbutiken. De ägare som startade butiken utan erfarenhet av sexprodukter beskriver hur de själva fick ta reda på hur produkterna fungerade, dels genom att söka efter information och/eller att pröva produkterna. De beskriver det som att de växte in i sortimentet. Ägare beskriver också hur de åkte runt och besökte andra butiker för att lära sig om produkterna. En ägare säger: ”Jag kunde ingenting (…) dels så åkte vi ju och besökte butiker men sen var det också, nu måste man ju kolla, dels var det ju bara att prova alla grejer”. En berättar att hen har ”läst på en hel del”. De ägare som hade erfarenhet av att arbeta som homepartysäljare hade redan en del kunskap om produkterna när de öppnade butiken och beskriver det som att de fick lära sig om produkterna via verkligheten. En av ägarna säger:
Jag får ju höra väldigt mycket. Jag hade ju jättemycket homepartys. Jag kunde ju ha fyra homepartyn i veckan och sitter med kvinnor som druckit lite vin och dem berättar ju väldigt mycket, man lär sig ju av verkligheten.
Det framkommer att de anställda har fått olika slags upplärning i butiken där en av de anställda berättar att hen, på sin fritid och arbetstid, fick lära sig om produkterna på egen hand: ”Så då har det blivit att jag har läst [en] massa (…) studier och olika informationer och ingredienser och sådant på jobbet, på eget bevåg”. En annan av de anställda berättar att hens upplärning var annorlunda än den som de anställda får idag:
Det var lite mer ostrukturerat på den tiden. Men då var det ju mycket så här man jobbade mycket med produktkunskap (…) det var ju ingen som, så här funkar kroppen eller så här funkar det med anatomi (…) Det fick man veta själv (…) Så det var mycket produktkunskap och sen (…) gå bredvid dem som hade jobbat med det innan, alltså de som redan var anställda och så fick man lära sig den vägen.
En av de anställda berättar att hen fick en grundlig upplärning i butiken när hen började och att de, bland annat, åkte till andra butiker där de fick inspiration och kunde ställa frågor om produkter. De framkommer också att de anställda tar hjälp av varandra i stor utsträckning i butiken och en säger att det är: ”mycket folks egen tolkning, uppfattning, kunskapsnivå som har styrt stundtals”.
1:4 Analys
Att utifrån de anställdas utbildning och arbetserfarenhet bilda sig en uppfattning om de anställdas kunskap i sexbutiken skulle ge en allt för förenklad bild av deras egentliga kunskapsläge. Det är av vikt att nämna att informanterna definitionsmässigt inte tillhör någon specifik profession då deras arbete inte baseras på vetenskaplig forskning (Brante et al., 2015). De skulle kunna beskrivas som de icke-professionella sexologerna som inte har läst en längre människovårdande utbildning eller sexologi (jmf. Löfgren-Mårtensson, 2015). Den kunskapen de själva tagit till sig formuleras av informanterna som något som inte värderas lika högt som utbildning på högre nivå. Flera av informanterna har många års erfarenhet av arbete i sexbutiken och har utbildat sig på egen hand. En viktig skillnad är att de professionella har etiska riktlinjer att förhålla sig till vilket saknas hos de som arbetar i sexbutiken. De professionella sexologerna kan också ansöka om auktorisation genom NACS (a.a.) som kan beskrivas som tillit ovanifrån eller legitimitet då den professionella sexologen får ett formellt godkännande att utöva sitt jobb (se Grimen, 2010). Denna tillit kan dock dras tillbaka om arbetet inte utförs på ett korrekt sätt och den professionella kan då riskera att förlora sin auktorisation. Vilka förutsättningar finns det för informanterna att bygga upp tillit till kunderna då de inte via auktorisation eller licens har tillit ovanifrån?
