Samverkan för bättre stöd

Malmö högskola

Lärarutbildningen

VAL-projektet

Examensarbete

Samverkan för bättre stöd?

Collaboration for better support?

John Bruun

Lärarutbildning 90hp Handledare: Ange handledare

2013-06-12

Examinator: Nils Andersson Handledare: Anna-Karin Svensson

3

Sammanfattning

Jag har i arbetet försökt ge en bild av de funktionsvårigheter en lärare möter i sin dagliga yrkesutövning, med fokus på ADHD samt de vanligaste överlappande diagnoserna. Det kan vara svårt att veta hur man ska förhålla sig till dessa. En av frågorna som diskuteras i litteraturen är om ADHD/ beror på biologiska- eller psykosociala orsaker. Detta är inte intressant i sig, men sett ur perspektivet att en del barn feldiagnostiseras är det relevant. Syftet med uppsatsen är att tydliggöra vilken grupp som har kompetensen inom de olika områdena och se på vilket sätt grupperna kan komplettera varandra. Intressant är också viljan att samverka och vem som bör samverka. Arbetet innehåller också en enkätdel som ger svar på dessa frågor

Jag har i min undersökning, tillsammans med en litteraturstudie, valt enkätmodellen. Enkäten har delats ut i 100 exemplar till personal inom skolan och socialtjänsten. Fördelarna med enkätundersökning är att det är enkelt att nå en större population och sammanställningen av dem är förhållandevis snabb.

Av svaren ser man att kunskapsnivån mellan dessa två grupper inte skiljer något nämnvärt initialt, men när man kommer till de lite ovanligare av diagnoserna, ser man att socialtjänsten har något bättre kunskaper. Det mest intressanta är gensvaren som ges på frågan om samverkan/samarbete. Sammanlagt ställer sig över 90 procent positiva till att samverka/ samarbeta för att ge barnen med dessa diagnoser ett bättre stöd. Jag diskuterar möjligheten till en sammanhållen lagstiftning, likt den som finns i Storbritannien. En lagstiftning med ett mycket tydligt barnperspektiv och ett krav om att olika myndigheter och förvaltningar ska samverka/samarbeta i alla frågor som rör barn i behov av stöd.

Min slutsats är att med det stora stödet för samverkan bland deltagarna bör man sätta igång direkt.

5

Innehållsförteckning

Sammanfattning

3

1 Inledning

7

1.1 Syfte och problemställning 9

2 Teori, diagnoser och tidigare forskning

10

2.1 Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar 10 2.1.1 Kort historik 11 2.1.2 Vad är ADHD/ADD/DAMP 11 2.1.3 Aspergers syndrom 12 2.1.4 Touretts syndrom 13 2.1.5 Trotssyndrom 14 2.1.6 Överlappande diagnoser 14 2.2 Arv eller miljö 15 2.3Stöd och förebyggande insatser 17 2.4 Samverkan/samarbete 20 2.4.1 En svensk modell? 22

3 Metod och genomförande

24

3.1 Metoder 24

3.2 Val av metod 25

3.3 Genomförande 26

3.4 Bearbetning av data 27

3.5 Etiska aspekter 28

3.6 Tillförlitlighet och giltighet 29

6

4 Resultat, analys och teoretisk tolkning

31

4.1 Kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar 31

4.1.1 ADHD 31

4.1.2 Aspergers syndrom 34 4.1.3 Tourettes syndrom 36 4.1.4 Trotssyndrom 37 4.1.5 Överlappande diagnoser 39 4.2 Samverkan kring stödet till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar 40 4.2.1 Eleven/barnet 41

4.2.2 Föräldrarna 42

4.2.3 Samverkan/samarbete 44 4.3 Sammanfattning av resultat, analys och teoretisk tolkning 47

5 Slutsats och diskussion

48

5.1 Litteraturdiskussion 48 5.2 Metoddiskussion 49 5.3 Resultatdiskussion 49 5.4 Pedagogiska implikationer 52 5.5 Vidare forskningsfrågor 53

Referenser

54

Bilagor

7

1 Inledning

Damp, ADHD, ADD, trotssyndrom, autism, Asperger, Tourettes eller lite av varje? Detta väcker en rad frågor hos lärare. Är orsakerna biologiska eller psykosociala? Hur ska lärare förhålla sig till alla dessa olika och vitt skilda diagnoser och teorier som florerar? Hantering av alla dessa diagnoser eller problematiker ingår knappast i lärarutbildningen och ändå låter föräldrarna skolan ta hand om deras barn en stor del av dagen. Litteratur i ämnet, ofta yrkes-specifik, är skriven för lärare, psykologer eller socialsekreterare och beskriver endast det specifika området. Det har varit näst intill omöjligt att hitta litteratur som ser till helheten, men för eleverna tar deras problem inte slut i och med att skoldagen tar slut.

Som lärare på grundskolan (6-9) upplever jag att andelen elever med neuropsykiatriska funk-tionsnedsättningar tenderar att öka och då främst ADHD. Dessa elever skall ges samma förutsättningar som övriga för att nå målen även om problemen inte beror på inlärnings-svårigheter. Rektorerna har en skyldighet att skyndsamt utreda behovet av särskilt stöd till dessa elever, vilket tydligt framgår av skollagen.

”3 § Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande

och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

8 § Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov,

genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.” (Skollagens kapitel 3)

8

Dessutom skall elever och föräldrar ha inflytande i undervisningens utformning.

Min erfarenhet är att många lärare och övrig skolpersonal har bristande kunskaper om hur man skall bemöta dessa elever och att fortbildningen inom området är bristfällig på de flesta skolor. Dock är det skolans personal som har ansvaret för alla elevers utbildning samt att de klarar av vardagen i skolan. Enligt min erfarenhet, kan detta leda till frustration, d.v.s. å ena sidan lärare som anser att socialtjänsten inte är intresserad av att delta i skolan arbete att skapa förutsättningar för att alla elever att utvecklas, genom att stödet också ges i familjen. Å andra sidan finns det säkert socialsekreterare som vill in i skolan och arbeta, men inte får, då skolan anser att man är bäst lämpad för att ta hand om de problem som finns i skolan.

Anledningen till att jag fokuserar på samarbetet mellan skolan och socialtjänsten är att jag arbetar i en kommun med många familjer med sociala problem. Den frustrationen jag beskriver ovan visar sig tydligt på den skolan jag arbetar på. Vi har problem med elever som inte kommer till skolan, elever som aldrig är förberedda, elever som är trötta på grund av att har suttit uppe hela natten och spelat datorspel samt, inte minst, den elevgruppen som flyttar varje gång skolan börjar utkristallisera vilka problem elever har och vad dessa kan bero på. Från skolans håll upplevs det som om att socialtjänsten inte är intresserade i att aktualisera fler ärenden, då de allra flesta ärenden avskriv utan åtgärd. Jag valde ämnet för att se om det är möjligt att samarbeta och komplettera varandra.

I min hemvist kommun har man, efter flera år av schismer, inlett ett tydligt samarbete mellan socialtjänsten och skolan för att få ett samlat grepp om eleverna.

Syftet med uppsatsen är att tydliggöra vilken grupp som har kompetensen inom de olika områdena och se på vilket sätt grupperna kan komplettera varandra. Intressant är också att se på viljan att samverka och på vem som bör samverka.

Jag har gjort vissa nödvändiga avgränsningar för att undersökningen inte skulle bli för vid och ogreppbar. De två grupperna jag har valt är de som oftast kommer i kontakt med barn eller familjer var det finns bekymmer eller oro för att barnen inte klarar av sin vardag på normalt sätt.

Jag valde bort BUP, då jag utgår ifrån att de har kunskap och samverkar när de kan. Det finns också andra förvaltningar som hade varit intressanta, de nämns i enkäten som möjliga samverkanspartners.

9

1.1 Syfte och frågeställning

Som tidigare nämnts är diagnoserna och dess orsaker ett virrvarr som en många gånger stressad lärare ska förhålla sig till, detta oftast utan fortbildning. Min erfarenhet är att ämnet också lyser med sin frånvaro på lärarutbildningen, där neuropsykiatriska funktions-nedsättningar avhandlas under maximalt en dag. Med tanke på hur stor del av yrkesutövningen som berörs av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behövs en fördjupning.

Jag vill undersöka om andra yrkesgrupper kan komplettera lärarnas kompetens för att skapa bättre förutsättningar för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Jag kommer att lägga huvudvikten vid ADHD.

Mina huvudfrågor är:

Anser lärare och socialtjänstens personal att kompetensen om dessa barn finns inom skola och socialtjänst?

Hur ser de båda personalkategorierna på samverkan?

10

2 Teori, diagnoser och tidigare forskning

WHO definierar skada, funktionsnedsättning och handikapp enligt följande1: med skada menas en kropplig defekt. Funktionsnedsättningen är den störning som uppkommer till följd av skadan, fysiskt eller psykiskt. Handikappet är konsekvensen av funktionsnedsättningen på det praktiska och sociala planet.

Nedan kommer jag att ge en kort beskrivning av de olika diagnoserna för att ge läsaren bild av den komplexa värld av diagnoser lärare har att förhålla sig till dagligen samt hur de artar sig.

2.1 Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar innebär en medfödd nedsättning i vissa av hjärnans funktioner eller att dessa funktioner fungerar på ett annorlunda sätt, enligt det naturvetenskapliga synsättet2. Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har ofta svårt att få den praktiska vardagen att fungera. De drabbas också oftare än andra av missbruk, depression och andra psykiska problem. Det finns dock ett sociologiskt synsätt som anser att delar av de neuropsykiatriska diagnoserna beror på uppväxtmiljön och inte på biologiska faktorer. Detta belyses i ett eget avsnitt.

1 _{Danielsson, Lennart och Liljeroth, Ingrid (2005) Vägval och växande, Liber, s. 140}

2

www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/infoteket/Funktionsnedsättningar/Vad-ar-en-neuropsykiatrisk-funktionsnedsattning/

Kärfve, Eva (2000) Hjärnspöken, Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB, s. 17f, samt Gillberg, Christopher (2005) Ett barn i varje klass, Cura Förlag och Utbildning AB, s.13ff

11

2.1.1 Kort historik

Redan under den senare delen av 1800-talet uppmärksammades barn med överaktivitet, bristande koncentration och impulskontroll, motoriska problem och andra inlärningssvårigheter. Det var hos barn som hade haft hjärnhinneinflammation det först uppdagades och man utgick ifrån att dessa hade drabbats av en minimal hjärnskada, ”minimal brain damage” (MBD). Under 40- och 50-talet blev begreppet vedertaget framförallt i USA. Det fanns dock röster mot detta, främst i Storbritannien. På 60-talet lyckades de kritiska rösterna att få till en ändring i begreppet MBD, man bytte ut betydelsen på D från damage till dysfunction. Begreppet MBD håller på att självdö, knappt något använder det idag.3Eva Kärfve anser dock att innebörden finns kvar även om man har bytt ut namnet till DAMP eller möjligtvis ADHD4.

2.1.2 Vad är ADHD, ADD och DAMP

ADHD står för Attention Deficit/ Hyperactivity Disorder eller på svenska

hyperaktivitets-syndrom med uppmärksamhetsstörning. I litteraturen finns en definition av ADHD som är fastställd av den amerikanska psykiatriska föreningen, American Psychiatric Association, DSM-IV-TR5. Vilket innebär att barnet/ungdomen har betydliga problem med ouppmärksamhet och/eller hyperaktivitet, en problematik som skall ha pågått under en längre tid. DSM-IV-TR fastställer ett antal kriterier som skall vara uppfyllda för att få diagnosen ADHD. Dessa barn är också oftast väldigt impulsstyrda.

Denna symtombeskrivning, som beskrivs i bilaga 1, anser den amerikanska barnneurologen Martin L. Kutscher vara för enkel och lanserar en egen; att ADHD beror på hämningsbrist och att de lever i nuet, utan att reflektera över gårdagen och utan att fundera över framtiden. Barn med ADHD kan koncentrera sig långa stunder om de spelar tv-spel eller är sysselsatta med

3 _{Gillberg s. 13ff} 4 Kärfve s. 13ff 5 Se bilaga 1

12

annat som intresserar dem. Skolarbete distraheras ofta av annat som är mera intressant. Han anser att de har ”dåliga bromsar” och därför inte klarar av att6

:

 få stopp på distraherande faktorer → bristande uppmärksamhet

 få stopp på inre tankar → impulsivitet

 avstå från att agera utifrån distraherande faktorer eller tankar → hyperaktivitet

Båda författarna är dock eniga om att problemen för barnen finns kvar hela dygnet och att det inte enbart är ett skolproblem.

ADD (Attention Deficit Disorder) är ADHD utan hyperaktivitet, flickor får oftast denna

diagnos.

DAMP (Deficits in Attention, Motor control and Perception) är ett begrepp som nästan enbart

har används i Norden. Begreppet används knappt längre men är med avsnittet av den anledningen att en del äldre lärare fortfarande refererar till den. För att uppfylla kriterierna för DAMP, enligt Christopher Gillberg7, tillkommer utöver ADHD problem med aktivitets-kontroll, motorikkontroll och perception. Han använder också begreppet ADHD/Damp i sin bok ”Ett barn i varje klass”.

Ungefär hälften av barn med ADHD har även DAMP, enligt Gillberg.

En stor del av barnen med ADHD/ADD/DAMP löper en ökad risk för att hamna i kriminalitet eller ett missbruk om de inte får hjälp och stöd. Med rätta insatser som stöd för att lyckas i skolan, kan många ”räddas” till ett fungerande liv.8

2.1.3 Aspergers syndrom

Aspergers syndrom är en del av det som kallas Autismspektrumstörningar. Det innebär störningar i kommunikationen, i ett vitt begrepp. Personer med Aspergers har oftast problem med att kommunicera icke-verbalt. De har dessutom svårt att etablera relationer och har

6 _{Kutscher, Martin L. (2010) Barn med överlappande diagnoser, Natur & Kultur, s. 51f}

7

Gillberg, Christopher s. 22

8

13

endast ett fåtal intressen. Kutscher9 tar upp ett antal specifika symptom på Aspergers, nedsatt förmåga att använda sociala signaler, till exempel kroppsspråk eller tonfall. De har dessutom en nedsatt förmåga att förstå ironi eller annan ”undertext” vid kommunikation, vilket resulterar i ett ”konkret” tänkande. Det finns inget utrymme för abstrakta tankar. Detta tillsammans med ensidiga intressen med många fakta, en tendens att föreläsa med långrandig och entonig röst samt enträgna udda beteenden gör att de upplevs som att vara avvisande eller framstå som enstöringar.

Han anser dessutom att det är av största vikt att man förklarar diagnosen för barn med Aspergers då det kan underlätta acceptansen för behandlingsprogram10.

2.1.4 Tourettes syndrom

Tourettes syndrom förknippas ofta med sin mest extrema form, ofrivilliga obscena vokabulära tics, men är egentligen inget annat än en störning med en kombination av ofrivilliga motoriska och vokala tics. Det kan vara enkla motoriska tics som att blinka, rulla med ögonen eller rynka på näsan. Det kan bestå i komplexa motoriska tics som att vrida på kroppen, slänga med armarna eller hoppa till eller av vokala tics som harkling, pip, snörvling eller en upprepning av det som precis har sagts. Det kan också i sällsynta fall yttra sig som jag beskrev inledningsvis. Den enkla definitionen av Tourettes syndrom11är att det beror på en kombination av minst en vokal och två motoriska tics som har pågått under en längre tid. Tourettes syndrom har en biologisk grund beroende på överaktivitet hos signalsubstanserna. Syndromet förekommer oftast i kombination med andra neuropsykiatriska funktionsnedsätt-ningar, exempelvis ADHD, tvångssyndrom, ångest eller inlärningssvårigheter. 60 procent av alla med Tourettes syndrom har ADHD eller omvänt 7 procent av alla med ADHD har Tourettes.12 9 _{Kutscher s.113f} 10 _{Kutscher s. 128} 11 Kutscher s. 177 12 Kutscher s. 178

14

2.1.5 Trotssyndrom

Trotssyndrom har ofta en biologisk grund men förekommer sällan isolerat. Syndromet har oftast sin grund i en eller flera av de neuropsykiatriska funktionsnersättningarna. Kutscher13 beskriver tre störningar som faller under Trotssyndrom:

 Trotssyndrom. Barn med trotssyndrom vill ogärna foga sig (inte ens när de ställs inför en intressant uppgift). De kan vara negativa, medvetet förargliga eller trätiga, arga och illvilliga. De verkar få en ”kick” av att förarga andra människor.

 Uppförandestörning. Barn med uppförandestörning har oftare en direkt fientlig inställning och bryter mot lagen utan att visa ånger. Dessa personer kränker andra människors rättigheter, misshandlar djur, stjäl med mera.

 Antisocial personlighetsstörning. Personer med antisocial personlighetsstörning uppvisar ett ihållande mönster av allvarliga kränkningar av andra personers rättigheter, vanligen tillräckligt allvarliga för att leda till gripande.

Som tur är faller den allra största delen av dessa utåtagerande beteenden under första punkten.

2.1.6 Överlappande diagnoser

Med överlappande diagnoser menas att två eller flera funktionsnedsättningar förekommer samtidigt. Kutscher och Gillberg är relativt samstämda i frågan om överlappande diagnoser, ut över de ovan nämnda förekommer också:

 inlärningssvårigheter

 problem med integrering av sinnesintryck

 ångest- eller tvångssyndrom

 Depression

 bipolär sjukdom

13

15

 svårigheter att bearbeta hörselintryck

Skillnaden mellan Kutscher och Gillberg är att den sistnämnde ser dessa störningar som tilläggsproblem till ADHD/DAMP, Kutscher ser inte denna koppling till ADHD, utan anser att huvudproblemet kan vara vilken som av störningarna. Enligt dessa är sannolikheten stor att barn med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning även har en eller flera av de övriga nersättningar ovan.

Exakt hur många som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är svårt fastställa. Gillberg skriver att mellan 16 och 25 procent av alla barn kommer i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin någon gång under sin uppväxt. Samma siffror gäller för barn i skolåldern med en beteendeavvikelse som kräver åtgärder. 14

Han anser vidare att ca.7 procent av alla barn har DAMP och att 4-8 procent har ADHD. I denna siffra är inte inräknat att alla med DAMP också har ADHD, pojkar drabbas tre gångar oftare än flickor. Av andelen med DAMP har ca 66 procent någon annan överlappande diagnos, frånsett ADHD, hälften ligger inom autismspektrumstörning.

Kutscher anser att mellan 5 och 15 procent uppfyller kriterierna för trotssyndrom. Ungefär hälften av alla barn med ADHD har ett utagerande beteende som kräver åtgärder, men ligger dock utan för trotssyndromet.15

2.2 Arv eller miljö

Eva Kärfve, leg. sjuksköterska och docent i sociologi, riktar i sin bok en skarp kritik mot psykiatrin och mot Gillberg i synnerhet. Kärfve har anmält en av Gillbergs forskningsrapporter för fusk, då hon anser att andelen som avböjde att delta i uppföljningen var alldeles för låg. Hon har krävt att få ta del av hans forskningsunderlag, men med hänvisning till forskningsetiken vägrade Gillberg lämna ut materialet. Fallet har gått så långt som till kammarrätten. Domslutet där utföll till Kärfves fördel och Gillberg dömdes senare till dagsböter då han vägrade att lämna ut materialet. En diskussion som aldrig får ett slut

14

Gillberg s. 28ff

15

16

eftersom tre av Gillbergs medarbetare har kört hela materialet genom en dokument-förstörare.16

Kärfve anser att forskningen på bokstavsdiagnoser enbart har som syfte att bekräfta det forskarna redan har fastställt som fakta och inte är intresserad av att titta på andra förklaringsmodeller till varför att så många barn och ungdomar ”misslyckas”.17 Gillberg avfärdar att orsakerna till ADHD/DAMP skulle ha några andra orsaker än ärftliga eller bero på hjärnskada med orden

Sociala faktorer är ett mycket vagt begrepp, som brukar finnas med i alla böcker om psykiska problem utan att definieras.18

Gillberg anser att sociala faktorer kan förstärka symptomen men inte orsaka dem. Han menar också att bristande föräldraskap många gånger beror på den stress föräldrar till dessa barn utsätts för genom barnens agerande. Kärfve anser att Gillberg genom detta skuldbelägger barnen och menar på att han ingenstans i sitt resonemang tittar på hur uppväxtförhållanden kan påverka.

Som argument mot ärftlighetstesen skriver Kärfve att det är enbart en tvillingstudie som kan ge svar på denna fråga och några sådana är inte gjorda på barn med en DAMP-diagnos. Att där finns personer i släkten som har haft ”problem” i skolan avfärdar hon med:

att flertalet människor med lite ansträngning skulle kunna finna släktingar, inte minst på makens sida, som inte når upp till de stränga kriterierna i det gillbergska normalitetsbegreppet. (Kärfve s, 99)

Kärfve får stöd för sina tankar kring den psykosociala påverkan från flera olika håll. Socialstyrelsen19 skriver i en rapport om barnmisshandel att barn som bevittnat eller utsatts för våld i hemmet uppvisar samma symptom, på grund av post traumatisk stress, som finns i diagnostiseringen av ADHD/ADD/DAMP det vill säga svårigheter i den kognitiva

16_{www.dn.se/nyheter/vetenskap/hjarnkampen 2003-06-02 samt} www.dn.se/nyheter/sverige/professor-falls-for-tjanstefel 2006-02-08 17 _{Kärfve s. 13ff} 18 Gillberg s. 131 19

17

utvecklingen och har koncentrationssvårigheter. De har också beteendestörningar som gör att de har svårt att skapa relationer, som tar till uttryck vid lek och i inlärningssituationer ofta genom ett aggressivt beteende. Det kan även visa sig genom hyperuppmärksamt och –akti-vitet. Många har dessutom sömnsvårigheter, lider av nedstämdhet eller rent av depression Utan rätt behandling och stöd blir ofta dessa svårigheter permanenta. Barn som reagerar på traumat med våld i hemmet kommer ofta i kontakt sjukvården, socialtjänsten, elevvården och/eller skolhälsovården, men man ser inte symptomen som en reaktion på traumatiska upplevelser. Socialstyrelsen definierar, i samma rapport, övergrepp som att barnet har blivit utsatt för detta eller har bevittnat övergrepp, fysiskt som psykiskt.

Problematiken har också nått Riksdagen. I en artikel i Göteborgsposten, skriver tre riksdagsledamöter, som alla har en yrkesbakgrund där de kommer i kontakt med barn i svårigheter, om överdiagnostiseringen. De ger sitt stöd till socialstyrelsens rapport och vill dessutom se att man öppnar upp för flera orsaker till bokstavssvårigheterna. De skriver att Sverige ofta är ett ”enfrågeland” där vi tänker i stuprör och att gällande stuprör inom psykiatrin är det neuropsykiatriska.

Det är hög tid att vi inser komplexiteten i detta och slutar med stuprörstänkande och i stället jobbar enligt hängränneprincipen. Det är hela barnets situation som ska beaktas (...)20

2.3 Stöd och förebyggande insatser

Vilket stöd behöver barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och på vilket sätt kan man underlätta deras vardag? Allmänna råd, enligt Kutscher, är att berömma rätt beteende, struktur och kommunikation mellan skola och vårdnadshavare. Detta gäller alla neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Han ställer frågan ”kommer det att ordna sig?” och svarar själv ”ja, men vi måste inse att det ofta är ett pågående arbete, en 50-årsplan”.21 Med detta säger han att det är en ständigt pågående process, som sakta går framåt.

20

18

Jesper Juul och Helle Jensen22 skriver att begrepp som ”stökiga barn” eller ”barn i behov av särskilt stöd” har brett ut sig sen några decennier tillbaka, men det går inte att se dem som en grupp. Alla nedanstående diagnoser och flera därtill ryms i dessa begrepp. De skriver vidare att lugna barn alltid har uppfattats som goda barn och att det har varit svårare att skapa relationer till stökiga barn. Dessutom anser de att en del av skolans personal inte har någon erfarenhet av att skilja mellan orsaker till ett ”stökigt” beteende. De menar att:

En del pedagoger är ständigt benägna att enbart värdera barns beteende utifrån den inverkan det har på deras arbetsvillkor och inte utifrån de konflikter och dilemman som det enskilda barnet bär inom sig. (Juul och Jensen s. 250)

ADHD symptomen kan dämpas genom en rad enkla åtgärder23. Vid inlärningssituationer skall lokalen tömmas på så många distraherande föremål som möjligt. Låt barnet vara med att välja plats i klassrummet, oftast väljer barn en plats nära läraren. Man bör också dela upp instruktioner och anvisningar, ta ett steg åt gången och låt gärna barnet läsa det högt. ”Väck” gärna barn med ADHD genom att knacka i bordet, ändra röstläge eller genom att påtala när något är särskilt viktigt. Låt dem gärna hjälpa till med att dela ut material eller låt gå ut en stund. Många bli rastlösa och behöver röra på sig för att kunna fokusera igen.

Vardagen för barn med ADHD måste genomsyras av struktur och organisation. En anteckningspärm för alla ämnen minimerar risken att något glöms eller försvinner. Vecko- eller månadsschema var alla prov och läxor etc. finns noterat underlättar vardagen. De får lättare saker gjort om de vet om långt innan det blir aktuellt, informera också vårdnadshavarna. En mapp med två fack, ett för utgående information och ett för inkommande, underlättar för att det som skall tillbaka också kommer tillbaka. De behöver också samma struktur och fasta rutiner hemma till exempel tid för läxläsning, spel, tv etc. Gillberg anser24 att familjen är av betydelse för barn med neuropsykiatriska funktions-nedsättningar, men att barn med ADHD bättre, än andra, klarar att leva i en dysfunktionell familj. Beroende på att de är ouppmärksamma, okoncentrerade och har svårt att reflektera

21 _{Kutscher s.72}

22 _{Juul, Jesper och Jensen, Helle (2003) ”Relationskompetens i pedagogernas värld”, Runa förlag, s.250}

23

Kutscher s. 63ff

24

19

registrerar de inte den negativa miljön de vistas i. Undantaget är dock om de ständigt utsätts för ilska, detta kan leda till lågt självförtroende och en dålig självbild. Risken är här stor för att barn och föräldrar hamnar i en ond cirkel om inte föräldrarna får hjälp med att förstå barnets grundläggande svårigheter.

Åtgärder för Aspergers syndrom är det lite svårare att få grepp om. Enligt Kutscher25 bör man ransonera tiden för specialintressen, detta gäller båda lärare och föräldrar. Vuxna bör då också ta sig tid att diskutera dessa intressen som ett led i den sociala utvecklingen. Man skall försöka att inlemma dessa specialintressen i undervisningen. Det ger effekt i form bibehållen uppmärksamhet. Detta kan ske som teman eller som belöning. Kutscher anser också att ett sätt att skaffa vänner är att träffa någon med samma intressen. Många barn utan funktions-nedsättning beskriver en vän som en som tycker om samma saker.

Man kan underlätta för barn och unga med Tourettes syndrom26 genom att låta dem välja plats i klassrummet och ge dem extra tid, låt slippa läsa högt i klassen om det känns besvärande. Tics kan vara besvärliga och högljudda, låt då barnet lämna klassrummet om det vill. Be dem aldrig lämna då det uppfattas som en bestraffning för något som de inte kan kontrollera. Tillåt aldrig att dessa barn blir retade. Säg ifrån direkt! Visa förbiseende med tics, som vuxen skall man föregå med gott exempel.

När det gäller Trotssyndrom27 är det viktigt att bevara lugnet och avvärja större gräl innan de uppkommer. Man skall som vuxen välja sina strider och inte diskutera med någon som inte har kontroll över sina känslor. Ta diskussionen när alla har lugnat ner sig. Eftersom dessa barn har svårt att bemästra sanningen är det extra viktigt med kommunikationen mellan hemmet och skolan. Planera in regelbundna träffar med vårdnadshavarna.

Vid Överlappande diagnoser ges stödet enligt de specifika åtgärder som är redovisat ovan. Man skall dock vara uppmärksam på att diagnoserna kan förvärras av varandra.

Vid Övergrepp säger sociallagen att, ”Socialnämnden ska också särskilt beakta att ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott och ansvara

25 _{Kutscher s.148ff} 26 Kutscher s.183 27 Kutscher s.208ff

20

för att barnet får det stöd och den hjälp som barnet behöver.” (Sociallagen 5 kap. 11§) Steg ett är att upptäcka och stoppa övergreppen, här spelar förskola och skola en avgörande roll tillsammans med socialtjänsten. Skolan har en anmälningsplikt vid misstanke om missförhållanden28.

Med dessa barn är det viktigt för deras framtida utveckling att de snabbt ges stöd och behandling för att sätta igång den läkande processen. Enligt Socialstyrelsen, genom Kommittén mot barnmisshandel29, börjar detta redan vid det första samtalet. Det är av största vikt att barnet känner sig trodd för att inte förlora tilliten till vuxna. Behandlingen kan se olika ut men en vanlig modell30 är att i tre steg ge krishantering. Första steget är att etablera en god kontakt med barnet, därefter göra en rekonstruktion av händelserna. Det avslutas med att försöka ge förståelse och en inblick i vad som sker med individen i en traumatisk situation. Detta kombineras oftast med stöd och insatser i familjen. I denna helande process anses det att skolan har en viktig roll som stödande och hjälpande, för att se till barnets hela livssituation. Skollagen talar om elever i behov av särskilt stöd och markerar då att det inte enbart handlar om att ge stöd till elever med en diagnos. Alla elever med behov skall ges stöd ut ifrån deras problematik och förutsättningar för att nå målen.

2.4 Samverkan/samarbete

Jag skiljer mellan samverkan och samarbete. Jag anser att mellan kommunens förvaltningar ska man samarbeta i första hand och samverka med övriga. Skillnaden som jag ser den är att samverkan innebär att man talar med varandra om hur och vad var och en kan bidra med. Samarbete är att tillsammans arbeta över förvaltningsgränserna och bidra med kompetens i varandras verksamheter och utföra arbetet tillsammans.

28 _{Socialtjänstlagen SFS 2001:453, 14kap. 1§} 29 SOU 2001:72 s.286 30 SOU 2001:72 s. 291 samt 285

21

Juul och Jensen skriver31 att barnet i fråga inte är hjälpt av att där sker en arbetsfördelning mellan föräldrar och professionella där var och en tar ansvar för sin del. Barnets utveckling står och faller med hur väl vuxna lyckas inkludera hela barnet. De anser vidare att det enligt deras klara erfarenhet att dessa barn får hjälp att klara sig väl om skolans lärare och framförallt specialpedagogerna fritt kan använda sig av yrkesexperterna i andra delar av systemet. Om inte detta sker blir barnen oftast statister i ett drama mellan olika yrkesgrupper. All litteratur är enig om att problemen inte är skolrelaterade även om många av svårigheterna ”blommar” ut i den konstgjorda miljön som skolan trots allt är. Det innebär också att skolproblemen kan spilla över på övrig tid, det vill säga att man kanske tar ut sig i skolan och därför inte orkar trycka undan problemen hemma. Danielsson och Liljeroth uttrycker32 att skolan inte är isolerad, när det gäller barn med funktionsnedsättningar, utan påverkas av politiska ideologier, attitydbildning, missbruksproblem, arbetslöshet samt samlevnadsproblem och de effekter dessa ger barns utveckling En problematik som också beskrivs i avsnittet om arv eller miljö, kan svårigheterna för en del av barnen bero på problem i hemmet.

Kommittén mot barnmisshandel föreslår i sitt slutbetänkande33, från 2001), att regeringen inför nya paragrafer om samverkan i Socialtjänstlagen (SoL), Hälso- och sjukvårdlagen (HSL) samt Skollagen. Detta har också skett. Den sista lagen, SoL, ändrades nu vid årsskiftet 2013-01-01. Numera står samverkan inskrivet i alla tre lagarna med en liknande lydelse,

(…) ska på socialnämndens initiativ i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Ifråga om utlämnande av uppgifter gäller de begränsningar som följer av (…) offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). ( Skollagens 29kap. 13§)

Sekretesslagstiftningen är inte helt enkel att förstå. Det finns olika regler och undantag för ett stort antal namngivna myndigheter. Undantagen gäller oftast mot liknande verksamhet eller sjukvården. Det finns dock en generalklausul:

31 _{Juul och Jensen s. 252f}

32

Danielsson och Liljeroth s. 203

33

22

Utöver vad som följer av (…) får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. (Offentlighets- och sekretesslagen, 10 kap. 27§)

Den tolkningen jag gör av lagtexten är att även här är det på socialnämndens initiativ om sekretessen kan/ska brytas.

Kommittén har funnit att i Storbritannien har man samlat all lagstiftning som rör barn i ”The Children Act 1989” och utifrån det har britterna skapat strategin ”Working Together” som är en strategi för lokalt samarbete. Man har ”barnskyddskonferenser”, det vill säga nätverksmöten där man diskuterar stöd och hjälp till barnet. Här ingår chefer från socialtjänst, förskola, skola, polis, hälso- och sjukvård, frivilligorganisationer och övriga som kan beröras. Strategin bygger också på FNs barnkonvention.34 Där finns ett uppdrag till regeringen, från riksdagen, att arbeta för att FNs barnkonvention skall bli lag i Sverige.

2.4.1 En svensk modell?

Kommittén mot barnmisshandel anser35 att delar av det brittiska systemet går att överföra till svenska förhållanden. De lyfter fram ”barnskyddskonferenser” som ett exempel, de vill dock ändra namnet till ”barnkonferens” för att betona att det är barnet som är i centrum.

För att få till stånd en svensk modell för samverkan/samarbete, enligt Kommittén36, krävs åtgärder på flera nivåer. På den övergripande nivån måste förvaltningschefer eller motsvarande ta ett ansvar för att eliminera miljöer eller förhållanden var barn riskerar att inte kunna utvecklas gynnsamt. Här bör socialtjänsten, förskolan, skolan, polisen samt hälso- och sjukvården delta, de skall utveckla förebyggande strategier. Ett arbete som pågår i många kommuner och regioner, men inte alla. En samverkan ger kommuner och landsting möjlighet att ge medborgarna en bättre service till lägre kostnad, genom ett bättre resursutnyttjande37.

34 _{SOU 2001:72 s. 140f} 35 _{SOU 2001:72 s. 147f} 36 SOU 2001:72 s. 144ff 37 SOU 2001:72 s. 160

23

Kommittén anser att allt för mycket tid hittills går åt till diskussioner om vem som har kostnadsansvaret för insatserna.

På den lokala nivån, det vill säga den kommunala, ger samverkan på ledningsnivå en mycket tydlig signal nedåt i organisationen att detta är viktigt. De lokala förutsättningarna bör styra hur samverkan/samarbetet skall utvecklas, det skall dock ligga på socialnämnden att ha det övergripande ansvaret och samordningen. Här kan man ta in andra i arbetet, till exempel frivilligorganisationer och kyrkan, det är viktigt att inte glömma de privata aktörerna inom BVC, förskola och skola. Ett led i detta samarbete är gemensamma fortbildningar som ger en likvärdig grund för alla att stå på. Det är viktigt att se till hela barnet livssituation38.

På den politiska nivån är det av yttersta vikt att frågorna om barns och ungdomars villkor lyfts fram i den politiska debatten. Detta innebär att den politiska ledningen måste ta ansvar för resursfördelning och ge övergripande direktiv för hur och vilka områden samverkan ska ske. Tydliga mål, barnbudget och barnkonsekvensanalyser eller barnplaner är några av de åtgärder Kommittén förordar.

I rapporten skriver kommittén att samarbete är en konst som sällan applåderas och att sam-arbete först inträffar när man slutar använda ordet samsam-arbete om det gemensamma sam-arbetet.

38

24

3 Metod och genomförande

Jag har genomfört en litteraturstudie kompletterat med en enkätundersökning bland lärare och personal inom socialtjänsten. I litteraturstudien har jag gett en bild av hur fackexpertisen ser på de olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna och vad de beror på. Vidare har jag undersökt huruvida man anser om samverkan/samarbete är en möjlig väg till framgång.

Därutöver har jag genomfört en enkätundersökning bland skolpersonal och personal inom socialtjänsten som kommer i kontakt med barn i sin yrkesutövning. Detta för att undersöka kunskapen hos dessa två grupperna avseende barn med neuropsykiatriska funktions-nedsättningar och också se på om det finns ett intresse av att samverka/samarbete och i så fall med vem.

3.1 Metoder

Val av metod är inte enkelt. Det finns för- och nackdelar med alla och min uppgift är att väga dessa mot vad jag vill ha ut av undersökningen. Jag är medveten om undersökningen inte kan bli helt objektiv då alla val jag gör återspeglas av min subjektiva uppfattning. Subjektiva val är oundvikliga enligt Bryman39, det visar sig när man väljer undersökningsområde och när man utformar frågeställningar. Valet av metod och genomförandet av undersökningen är också subjektiva val liksom tolkningen och de slutsatser man drar av det insamlade materialet. Det finns en uppsjö av metoder man kan välja mellan, kvalitativa eller kvantitativa? Skillnaden mellan dessa är, kortfattat, att slutprodukten som tenderar att lämpa sig för tabellform i det kvantitativa fallet. Den kvalitativa undersökningen brukar tillämpa det skrivna

39

25

ordet framför tabeller.40 Nedan kommer jag att redovisa några av de metoder jag valde bort. De två första är kvalitativa.

Observationer som undersökningsmetod valde jag bort beroende på att jag inte anser att de

skulle kunna ge svar på mina frågor. När man endast observerar en eller flera personer under en avgränsad tid är det svårt att få svar på mina frågeställningar.

Djupintervjuer där man resonerar kring ett antal frågor är oerhört tidskrävande och kan vara förknippat med vissa kostnader för transport, fika etc. Fördelen med djupintervjuer är att man kan ställa följdfrågor för att tydliggöra respondentens svar.

Strukturerade intervjuer är en form av enkät. Respondenten får svara på ett antal med

flersvarsalternativ och intervjuaren fyller i svarat i ett frågeformulär. Fördelen med denna metod är att flera intervjuare kan arbeta samtidigt och få likvärdiga resultat. När flera utför intervjuerna blir det inte heller så tidskrävande för den enskilda, men när man som i mitt fall gör undersökningen ensam blir den dock tidskrävande. En annan nackdel med denna metod är att intervjuaren kan påverka respondenten genom tonfall och kroppsspråk.

Bryman tar upp två osäkerhetsfaktorer gällande intervjuer. Den första är ja- och nej sägarna, det vill säga de som inte engagerar sig utan väljer den lätta lösningen att vara positiv eller negativ till alla frågor. Den andra är social önskvärdhet vilket innebär att man vill framställa sig själv i så bra dager som möjligt eller ge de svar som är socialt gångbart eller önskvärt.41

3.2 Val av metod

Som jag skrev i inledningen till förra avsnittet måste jag väga för- och nackdelar av metoderna mot förväntat resultat av mitt val.

Jag har i min undersökning valt den kvantitativa metoden enkät. Enkäter är ett frågeformulär som delas ut till en större population och sedan samlas in för att sammanställas. Enkäter kan

40 _{Bryman s. 150ff och 340ff} 41 Bryman s. 223f 42 Bryman s. 227ff samt 245ff

26

också göras via e-post. Enligt Bryman är det viktigt i utformningen av enkäten att den verkar kort eller tunn för att inte avskräcka respondenten.

Enkäter kan bestå av slutna eller öppna frågor. Slutna frågor innebär att frågorna har färdiga svarsalternativ. Det kan vara ja eller nej, men också fleralternativssvar. Öppna frågor innebär att respondenten svarar med egna ord. Öppna frågor är dock mer svårsammanställda än slutna frågor, risken är också högre för att man misstolkar ett öppet svar.

Nackdelarna med enkät är att respondenten inte kan få hjälp om hon/han inte förstår frågan eller har läs- och/eller skrivsvårigheter. Det finns inte heller något utrymme för följdfrågor, vilket kan leda till att man inte får med all information. En stor nackdel är också det stora bortfallet som brukar vara i enkätundersökningar, en svarsfrekvens på mellan 60 och 70 procent menar Bryman är acceptabelt.

Fördelarna med enkätundersökning är att det är enkelt att nå en större population. De är billiga att administrera och sammanställningen av dem är förhållandevis snabb. Dessutom kan intervjuaren inte påverka respondenten.

Anledningen till att jag valde enkätundersökning är att jag anser att fördelarna i detta fall överstiger nackdelarna. Eftersom nästan alla som fick enkäten har en akademisk utbildning samt arbetar i en organisation där läsande och skrivande är en förutsättning för att klara jobbet, utgick jag ifrån att själva ifyllandet av enkäten inte skulle vålla några problem. Fördelen med att de är billiga att administrera och snabba att sammanställa ansåg jag uppvägde nackdelen med bortfallet.

Om uppsatsen hade varit på en högre nivå hade jag velat komplettera med ett antal djupintervjuer. Detta för att undersöka resultatet hos barn och familjer som har fått hjälp med hela sin vardag genom ett samarbete jämfört med dem som inte har fått ett samordnat stöd, samt vilka vinster eller brister en samverkan skulle åstadkomma.

3.3 Genomförande

Först bestämde jag vilka grupper som skulle ingå i undersökningen. Det självklara valet var skolan och sedan valde jag socialtjänsten eftersom det är de som ger stödinsatser till

27

familjerna utanför skoltid. Jag valde bort fritidsaktiviteter för att inte undersökningen skulle svälla för mycket och att jag skulle förlora överblicken. Barn- och ungdomspsykiatrin valde jag bort då jag utgår ifrån att de har kunskap och att det ligger i deras intresse att de samverkar när de kan.

När man gör en enkät är det viktigt att tänka igenom vad är det man vill ha svar på och hur kan jag formulera enkla frågor som ger svar på detta. Jag gjorde ett första utkast till enkät och lät tre personer med anknytning till undersökningsgrupperna fylla i enkäten och därefter fick de ge konstruktiv respons. Det resulterade i att två frågor skrevs om då de uppfattades som ledande.

Jag valde ut fyra skolor från två kommuner. Dessa representerar mellanstor stad, större tätort och mindre tätort. Socialtjänsten finns i en mellanstor kommun och är uppdelad i socialförvaltning och omsorgsförvaltning. Socialförvaltningen utreder och ger stöd om stödbehovet finns hos föräldrarna till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Omsorgsförvaltningen ger stöd om det är barnets stödbehov som tar över. Det finns en välfungerande, nerskriven samverkansavtal mellan dessa två sistnämnda förvaltningarna. Enkäten riktades enbart till dem som arbetar med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Efter att ha kontaktat chefer och rektorer på de berörda enheterna delade jag ut enkäterna och ställde ut en låda de kunna lämna svaren i. Fick hjälp av någon i personalen att påminna om att fylla i enkäten och lämna den. Efter ett par veckor hämtade jag in enkäterna. Jag fick en svarsfrekvens på i snitt 65 procent.

3.4 Bearbetning av data

Efter att jag hade samlat in enkäterna registrerade jag svaren på varje fråga i ett Excel dokument, uppdelat i två grupper, en för skola och en för socialtjänsten. Jag valde flervalssvar i enkäterform då jag ansåg att det var mest visuellt överskådliga sättet att redovisa resultatet var i form av stapeldiagram.

I analysen försöker jag förklara resultatet och knyta dessa till litteraturstudien. Detta utifrån de forskningsfrågor jag har ställt.

28

3.5 Etiska aspekter

Det är viktigt att man inte lovar mer än man kan hålla. Jag har lovat respondenterna att all information kommer att vara avidentifierad och behandlas konfidentiellt.

Med avidentifiering menas, enligt Vetenskapsrådet43, att kopplingen mellan svar och respondent ska vara uteslutet på ett sätt så att varken obehöriga eller forskare att kan återupprätta kopplingen. Kodlistan skall förstöras. Avidentifierat anser jag materialet är då det inte går att härleda enskilda svar till en enskild respondent. Jag har valt att redovisa svaren i två grupper då jag insåg att om skulle jag redovisa i undergrupperna, som finns på försättsbladet till enkäterna, fanns möjligheten att vissa yrkeskategorier skulle kunna identifieras. Exempelvis hade endast en skolledare svarat. Jag har inte heller haft någon kodning för att kunna härleda en enkät till en viss respondent.

Att behandla ett material konfidentiellt44 innebär att ingen obehörig får tillgång till materialet, men forskaren kan spara kodlistan för senare bruk. Det betyder att behöriga också kan få tillgång till kodlistan. Vem som är behörig eller obehörig kan den enskilda forskaren inte avgöra. Vid tvister kan detta avgöras i domstol. Eftersom jag inte har någon kodning och inte tänker lämna ut enkäterna till någon obehörig anser jag också att jag uppfyller denna delen. En annan viktigt aspekt som vetenskapsrådet tar upp är vikten av att inte stigmatisera eller diskriminera en hel grupp genom sitt arbete. Även har jag lyckats undvika detta, jag trycker på flera ställen på att det är vad respondenterna anser eller skattar sig till. Jag gör inga allmängiltiga generaliseringar för hela socialtjänsten eller anser att svaren gäller all skolpersonal.

43

Vetenskapsrådet, ”God forskningssed”, Vetenskapsrådets rapportserie 1:2011, s. 66ff

44

29

3.6 Tillförlitlighet och giltighet

Med giltighet menas undersökningens förmåga att mäta det man vill undersöka. Giltighet i undersökningen är, enligt min uppfattning, bra då jag får svar på det på det jag vill undersöka. Jag har dock upplevt att svaren i vissa fall inte riktigt motsvarar min erfarenhet. Detta kan möjligtvis hänföras till Bryman osäkerhetsaspekt, social önskvärd, vissa respondenter har kanske en tendens att svarar det som är socialt accepterat. Med facit i hand inser att jag skulle ha haft några kontrollfrågor för att säkerställa riktigheterna i svaren. Det kan vara ett uppslag för en fördjupning.

Med reliabilitet menas om resultaten är tillförlitliga, två lika undersökningar ska ge samma resultat. Jag anser att om man hade gjort samma enkät på samma skolor skulle man med all sannolikhet få samma resultat. Min erfarenhet är att ingenting förändras snabbt i den offentliga sfären. Svaren är dock inte allmängiltiga för hela yrkeskårerna och är inte generaliserbara.

3.7 Bortfallsanalys

Litteraturen beskriver två typer av bortfall45, extern och intern bortfall. Intern bortfall handlar om de som inte har besvarat enstaka frågor, man har troligen missat en fråga eller inte ansett sig kunna svara på just den frågan. Extern bortfall handlar om de som inte vill svara på enkäten eller har glömt bort den. Författarna är eniga om att det inte går att ersätta bortfallet med andra respondenter, då dessa med all sannolikhet inte motsvarar de som inte har svarat. De som väljer att inte svara har, enligt litteraturen, oftast en avvikande åsikt i förhållande till de som svarar. Mina medhjälpare påminde vid minst ett tillfälle om vikten i att svara på enkäten.

45

30

Jag har lämnat ut 75 enkäter till skolorna och har fått tillbaka 47 svar, det vill säga att 62,67 procent har svarat, vilken enligt Bryman46 är acceptabelt. Till socialtjänsten lämnades 25 enkäter och 18 kom retur, vilket innebär en svarsfrekvens på 72,0 procent och uppnår nivån ”bra” hos Bryman. Vilket innebär att det externa bortfallet uppgår till 37,33 procent för skolans del och 28 procent för socialtjänsten.

Med facit i hand inser jag att gjorde ett misstag genom att lämna ut enkäterna i slutet av terminen, när lärarna har som mest att göra. Anledningen var att då hade jag tillgång till materialet under sommaren och kunna börja sammanställa det under min ledighet. Dessutom hade två av skolorna precis deltagit i en stor enkät från SCB, vilket kan ha gjort att de inte orkade med ännu en enkät. Det interna bortfallet är obefintligt, det handlar om någon enstaka fråga som inte är besvarat.

46

31

4 Resultat, analys och teoretisk tolkning

Nedan kommer jag att redovisa resultatet av min enkätundersökning. Jag kommer att redovisa hur goda kunskaper om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar deltagarna anser sig ha, man får här ha i åtanke att de har skattat sig själva och att man inte kan generalisera resultatet. De har dessutom skattat i vilken utsträckning de anser att elever och föräldrar kan påverka stödet och om dessa får det stöd eleven är berättigad till. Respondenterna har också skattat hur goda kunskaper de har om föräldrarnas situation samt om och vem de anser man kan samarbeta/ samverka med.

4.1 Kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Jag har bett lärare, skolledare och elevhälsan vid fyra skolor och anställda inom socialtjänsten i en kommun att skatta sina kunskaper om ett antal neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, fortbildning i samma samt vilka orsaker till att dessa funktionsnedsättningar uppkommer kan ha.

4.1.1 ADHD

Som figur 1 visar uppskattar deltagarna i undersökningen, utifrån sin profession, att de har måttliga till goda kunskaper om ADHD. Skolan visar ett lite bättre resultat än socialtjänsten. Det är positivt att hälften av de tillfrågade skattar sig till fyra eller fem. Det är dock anmärkningsvärt att två procent av skolans personal inte anser att de har någon kunskap om den allra vanligaste förekomna neuropsykiatriska funktionsnedsättningen.

32 Fig.1

En anledning till resultatet kan vara att mellan 75 och 78 procent har fått någon form av fortbildningen i ämnet, dock måttlig, vilket framgår av Fig. 2. Det är emellertid nedslående att så många som 25 procent av respondenterna från skolan och 22 procent av socialtjänstens personal inte har fått någon fortbildning i ADHD alls. Det är trots allt dessa två grupper som jobbar närmast barn i svårigheter. Det är tydligt att det inte är behovet som styr vilken fortbildning personalen ska ha, utan troligtviss vad pengarna räcker till. Detta kan visa att Juuls och Jensens påstående om att en del av skolans personal inte har någon erfarenhet av att skilja mellan orsaker till ett ”stökigt” beteende stämmer.

Beträffande hur man såg på orsakerna till ADHD spretar dessa. Vad man kan förstå utifrån tidigare forskning så finns det ingen enhetlig förklaring till uppkomsten av ADHD. Psykologerna anser att det beror på en oftast medfödd neurologisk dysfunktion47. Kärfve å sin sida, med ett visst stöd av Socialstyrelsen, hävdar48 att ADHD beror på psykosociala faktorer så som fattigdom, dåliga uppväxtmiljöer både psykiska och fysiska samt i en del fall posttraumatisk stress barn som bevittnat eller utsatts för våld i hemmet upplever.

I rapporten om barnmisshandel framgår det också att BUP inte har några rutiner för att undersöka om det är övergrepp som ligger till grund för barnens problem, när de får in en begäran om utredning av ADHD.

47

Gillberg s. 14f, samt Kutscher s. 61f

48

33 Fig.2

På denna fråga kunde man kryssa i mer än ett alternativ. Fig. 3 visar dock att nära 90% procent av deltagarna anser att det har en biologisk förklaring, även om en stor del har garderat sig genom att kryssa för den psykosociala orsaksförklaringen. Jag hade väntat att en större andel av socialsekreterarna hade markerat för psykosociala orsaker då det oftast är de som är i dessa familjer och arbetar med stödet.

Avsaknad av struktur och bristande föräldraförmåga är ofta symptom på en dysfunktionell familjestruktur. Detta är två hinder som skulle kunna avhjälpas genom en samverkan mellan flera olika yrkesgrupper.

Två procent, vilket motsvarar 1 person, av skolans personal hade markerat annan orsak utan att förklara vad man avsåg med detta.

34

4.1.2 Aspergers syndrom

Även här skattar man sina kunskaper som relativt goda (fig.4). Resultatet är dock lite sämre än fallet var på ADHD. Jag får än en gång konstatera att det finns personal i skolan som inte anser sig ha några kunskaper alls. Här ser man också att mer än hälften av skolans personal skattar sina kunskaper till fyra eller fem. Socialtjänsten har dock ett lägre resultat för Aspergers syndrom. En möjlig förklaring till detta kan vara att barnens svårigheter oftast inte är av den karaktären så att socialtjänsten behöver vara involverade. Det kan bli aktuellt, men då i ett senare skede.

Efter avslutad skolgång kan vissa behöva daglig verksamhet, beroende på graden av funktionsnersättning. Detta faller under Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (LSS).

Fig.4

Fig. 5 visar att fortbildningsgraden även här är måttlig till låg, speciellt inom socialtjänsten. Skolan visar liknande siffror, frågan kan vara felställd. Jag borde kanske ha frågat om man hade fått den fortbildning man var i behov av för att utföra sitt arbete på ett professionellt sätt. En fjärdedel av de tillfrågade anser sig inte ha fått någon fortbildning alls om Aspergers syndrom. För skolans del är siffran något högre, vilket stärker den bild Juul och Jensen ger.

35 Fig.5

Att en stor del av deltagarna i undersökningen inte har fått någon fortbildning om Aspergers syndrom vilket visar sig tydligt i fig. 6. I litteraturen har ingen motsatt sig att Aspergers syndrom skulle ha någon annan orsak än biologiska, ändå har hälften av personalen inom socialtjänsten och fyra av fem i skolan kryssat för att orsaken kan vara något annat än biologiska. En orsak kan vara, att en dålig uppväxtmiljö i ett vitt begrepp, kan skada barnets självkänsla och utveckla depression49. En annan är, enligt Gillberg50, avsaknad av struktur kan förstärka symptomen. Fig.6 49 Kutscher s. 127 50 Gillberg s. 102

36

4.1.3 Tourettes syndrom

Kunskaperna kring Tourettes syndrom (fig.7) skattas som måttliga. Ett fåtal anser sig dock ha goda kunskaper, främst inom socialtjänsten. Det är däremot oroande att en så stor andel, skola 26 procent och socialtjänsten 11 procent, inte anser sig ha någon kunskap all. Med tanke på att 7 procent av eleverna med ADHD förväntas ha en överlappande problematik med just Tourettes syndrom.

Fig.7

Kunskaper om Tourettes återspeglar sig också i den fortbildning (fig. 8) man har fått inom området. Runt 70 procent av de tillfrågade har inte fått någon fortbildning alls eller i mycket ringa omfattning. Endast fyra procent av skolans personal anser sig fått en god fortbildning, motsvarande siffra hos socialtjänsten är 11 procent.

Fig.8

37

(Fig. 9) till funktionsnersättningen. Runt 50 procent anser att Tourettes syndrom beror på andra orsaker än biologiska. Här är skolan överrepresenterad. Speciellt de två specifika miljömässiga orsakerna avsaknad av struktur och bristande föräldraförmåga ger upphov till eftertanke. Två procent har även här kryssat för alternativet Annan orsak utan att specificera vad som avses. Dock ska det framhävas att en stor andel, 41 procent, av personalen inom socialtjänsten enbart kryssade för det första alternativet Biologiska orsaker.

Fig.9

4.1.4 Trotssyndrom

Trotssyndrom är det funktionshinder jag själv anser är svårast att få grepp om. Många av symptomen går igen hos ADHD och hos barn med posttraumatiskt stressyndrom.

38

Enligt fig. 10 sjunker kunskapsnivån hos båda grupperna i undersökningen när det handlar om Trotssyndrom. För skolans del anser 28 procent att de inte har några kunskaper alls och 38 procent att deras kunskaper inom detta området är ringa. Sammantaget ser vi att två av tre har låga eller ingen kunskap överhuvudtaget. Personalen inom socialtjänsten anser sig inneha något bättre kunskaper om Trotssyndrom, men dock marginellt bättre. Ett ytterst fåtal anser sig ha goda kunskaper. För skolans del två procent av personalen och i gruppen för socialtjänsten svarar sex procent att de har goda kunskaper.

Även här ser man att fortbildningsnivån låg (fig.11), 9 av tio bland skolans personal svarar att de anser sig ha fått ringa eller ingen fortbildning om Trotssyndrom trots att det är de som

Fig.11

träffar barnen och ungdomarna den absolut största delen av dagen. Hos socialtjänsten är motsvarande siffror 66 procent. Endast sex procent av samtliga tillfrågade anser att de har fått en god fortbildning om Trotssyndrom. Socialtjänsten har statistiskt en mycket högre kompetens inom området, över hälften av personalen där har fått någon form av fortbildning. Bland skolans personal är siffran drygt 30 procent.

Vad man anser som orsaker till Trotssyndrom (fig.12) återspeglar det jag skrev inledningsvis under detta avsnitt. Över 40 procent har kryssat för samtliga svarsalternativen utan Annan orsak. Det sistnämnda svarsalternativet har också en högre andel använt sig av än tidigare. 11 procent av deltagarna från socialtjänsten har angett detta alternativ och sex procent för skolans del. Med Annan orsak menar man att det kan bero på överkrav från skolan, kompisar eller individen själv. Någon tror att det kan också bero på förlossningsskador.

39 Fig.12

4.1.5 Överlappande diagnoser

Denna frågan handlar om vilka kunskaper man har om de ”korsbefruktade” funktionsnedsättningar som är vanligt förekommande. Tidigare har jag beskrivit den neuropsykiatriska uppfattningen som att många diagnoser har ett tillägg genom andra vanliga förekommande diagnoser.

Här ser man en liknande bild som hos de två föregående avsnitten (fig.13). Endast sex procent inom gruppen från socialtjänsten anser sig ha goda kunskaper i ämnet ingen annan. Bland deltagarna från skolan menar 11 procent att de har rimligt goda kunskaper.

Från skolans håll uppger 39 procent att de inte har några kunskaper alls, motsvarande siffra från socialtjänsten är 28 procent. Även i denna frågan har socialtjänsten överlag skattat sin kunskapsnivå som något bättre än skolans.

På fortbildningssidan ser det lite bättre ut (fig.14) än fallet innan. 2/3 av de svarande från socialtjänsten uppger att de har fått något form av fortbildning i ämnet, drygt hälften dock i ringa grad. För skolans del är motsvarande siffror något sämre endast 45 procent har fått någon fortbildning knappt hälften av dem i ringa grad. I gruppen från Socialtjänsten anser 17 procent att de har fått en rimlig god eller god fortbildning, skolan siffra är här 11 procent.

40 Fig.13

Det sistnämnda är dock inte en bild som stämmer överens med kunskapsnivån, bland de svarande från skolan ansåg sig 13 procent ha rimligt goda kunskaper. Detta kan förklaras med att vissa kan ha kunskapen utan att ha varit i behov av fortbildning. Inom socialtjänsten var det endast 6 procent som ansåg sig ha rimligt goda eller goda kunskaper om Överlappande diagnoser, men 17 procent som uppger att de har fått en rimlig god eller god fortbildning. Detta får jag inte att gå ihop, kan det vara så att man har läst och hört men inte förstått.

Fig.14

4.2 Samverkan kring stödet till barn med neuropsykiatriska

funktionsnedsättningar

Flertalet författare till använd litteratur talar om att barnets eller ungdomens vardag består av flera olika delar som skola, fritidsaktiviteter, kompisar och vara hemma hos föräldrarna/

41

föräldern. Jag kommer nedan se på om de har möjlighett att påverka sitt stöd, om föräldrarna kan påverka stödet och sist om man vill samverka.

Med stöd menar jag de åtgärder och resurser som redovisats i avsnittet om stöd och förebyggande insatser.

4.2.1 Eleven/barnet

Ges eleven/barnet det stöd de är berättigat till? Svaren här är nerslående men dock inte helt oväntade (fig. 15). Socialtjänstens svar ligger mellan godtagbart och inget stöd alls, 22 procent anser att inget stöd ges och 56 procent anser att det endast ges ett ringa stöd. Ingen anser att det ges ett rimligt gott eller gott stöd.

För skolans del är siffrorna mer positiva, 12 procent uppger att inget stöd ges, 38 procent att stödet är ringa och 36 procent anser stödet som godtagbart. Endast 13 procent av de svarande anser att skolan ger ett rimligt gott eller gott stöd. Detta kan bero på att man ofta vill stödja mycket mer än vad resurserna tillåter. Så även om man ger ett godtagbart stöd kan det kännas som ringa då man vill mer.

En förklaring till dessa dåliga siffror kan vara den att man inte har kunskap om vilket stöd den andra ger. Eftersom man arbetar enligt stuprörsprincipen och inte enligt hängrännesprincipen, vet inte skolan vad socialen gör och tvärtom51. Sammantaget kan resultatet vara gott, här skulle en inblick i varandras verksamt genom samverkan/samarbete kunna ändra den bilden.

Fig.15

51

42

Har eleven/barnet någon möjlighet att påverka det stöd som ges (fig. 16). Bland de som svarade ifrån skolan anser endast 13 procent att eleverna har en rimlig god eller god möjlighet att det stöd som ges, 20 procent att de inte har någon möjlighet alls. Det väger nästan jämnt mellan ringa och godtagbar möjlighet.Med tanke på läroplanens tydlighet om att eleverna ska beredas möjlighet att påverka sin skolsituation anser jag att detta är anmärkningsvärda siffror. För socialtjänsten är siffrorna om än värre, endast 17 procent uppger att barnen har en godtagbar eller rimlig god möjlighet att påverka stödet. Över 20 procent anser att barnen inte har någon möjlighet att påverka stödet, ingen uppger att möjligheten är god.

Fig.16

4.2.2 Föräldrarna

Ger man då föräldrarna någon möjlighet att påverka stödet (fig. 17)? Siffrorna här är nästan identiska med föregående siffror, dock är andelen som inte ges möjlighet att påverka ungefär halverat. 31 procent uppger att föräldrarnas möjlighet att påverka stödet är ringa eller ingen, trots att det även har framgår ur läroplanen att:

”skolans och vårdnadshavarnas gemensamma ansvar för elevernas skolgång ska skapa de bästa möjliga förutsättningarna för barns och ungdomars utveckling och lärande.”52

Socialtjänstens siffror visar att 67 procent anser att föräldrarnas möjlighet att påverka är ingen eller ringa. 29 procent uppger att möjligheterna är godtagbara eller rimligt goda. Fem procent ansåg sig inte kunna svara på frågan. Anledningen kan vara att de arbetar i en verksamhet var

52

43

de inte är involverade i utformningen av stödet. För skolans del anser drygt 30 procent att föräldrarna har ringa eller ingen möjlighet att påverka. 68 procent bedömer att föräldrarnas möjligheter till påverkan av stödet är godtagbart till god. Enligt både Gillberg och Kärfve är många av föräldrarna till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i socialt utsatt position och har då inte förmågan eller orken att delta i utformningen, men de ska ges möjligheten. Många gånger anser jag att man tror att föräldrarna påverkar, men i själva verket säger de bara ja till ett färdigt utarbetat förslag.

Om inte stödet fungerar är detta lätt att förstå om inte eleven/barnet ges möjlighet till inflytande och är delaktig. Detta är en grupp barn som behöver struktur för att förstå sammanhang. Den bristande möjligheten att påverka kan bero på att eleven inte alltid förstår vad som krävs. Kutscher anser53 att, när det gäller ADHD, att funktionsnedsättningen yttrar sig bland annat som bristande framsynthet, oförmåga att lära sig av sina misstag och att

Fig.17

eleverna lever uteslutande i nuet. För elever med Aspergers kan dessa ofta leva i en fantasivärld där de lyckas, skriver han.

Vilken förkunskap har man om föräldrarnas situation(fig. 18)? Överlag verkar man ha en bra insikt om föräldrarnas situation, endast 18% av de svarande från skolan anger att de inte har någon kunskap. 62 procent anser sig en godtagbar, rimligt god eller god insikt. För socialtjänstens del är siffrorna ännu bättre. Alla har någon form av insikt i föräldrarnas situation och 72 procent hamnar mellan godtagbar och god. Detta bådar gott inför framtiden om man kan få igång en fungerande samverkan. Då kanske man kan fånga upp och behandla dem som lever i en psykosocial miljö som påverkar dem negativt.

53