J U R I D I C U M
Testamentsrätt
Utredning av gällande rätt och tolkning av testamente
Jennike Åkesson
VT 2014
RV4460 Rättsvetenskap C, Tillämpade studier (C-uppsats), 15 högskolepoäng Examinator: Anna Gustafsson
Sammanfattning
Ett testamente är en ytterst personlig handling som är menad att reglera och redovisa för hur en individ vill att sin kvarlåtenskap ska fördelas efter sin bortgång. Avsikten och syftet med ett testamente är att det ska spegla testatorns sista och yttersta vilja. Den så kallade verkliga viljan. Kan inte den verkliga viljan fastställas ska den hypotetiska viljan i så lång utsträckning som möjligt försöka fastställas och nyttjas. Innebörden av tolkning är att fastställa vad som är mest troligt att testatorn har önskat. Ett testamente kan dock inte upprättas fritt. Det finns ett flertal krav och restriktioner som reglerar hur framställningen och upprättandet ska ske, för att det ska anses vara giltigt. Formkraven och tolkningsreglerna kommer redovisas för i denna uppsats. I uppsatsen kommer även en redovisning över betydelsen av formkraven att ske. Är de tillräckliga eller behöver det upprättas fler formkrav för att säkerhetsställa att testamentet verkligen speglar testatorns vilja? Fokus har också legat på att redovisa för hur ett testamente ska upprättas, varför det bör upprättas och vad som är viktigt att ta hänsyn till vid upprättandet för att det ska anses vara giltigt vid klandertalan.
Vidare är uppsatsens syfte att fastställa den gällande rätten, utreda och redovisa för de mest förekommande problemen vid upprättande vid och tolkning av testamente.
Fokus har centrerats runt att redovisa för olika situationer där testamentet blir föremål för tolkning och vilka tolkningsregler som då ska anses vara relevanta. En tolkning kan behöva ske i de fall där testatorns sista vilja är oklar eller där förutsättningarna sedan upprättandet har förändrats. Det är nödvändigt med tolkning i dessa fall för att kvarlåtenskapen ska tillfalla den person som testatorn anser vara värdig den. Uppsatsen kommer även att analysera om presumtionsreglerna verkligen är användbara och om man verkligen bör använda sig av dem vid tolkning av testamenten, detta eftersom det kan finnas svårigheter med att försöka fastställa en individs vilja. Detta råder det delade meningar om, vilket gör det intressant att studera. Speciellt när den personen inte längre finns i livet och inte längre kan redovisa för sina ord eller sin vilja. Ska vi verkligen försöka fastställa någon annans vilja eller ska de testamenten som är otydliga anses vara ogiltiga?
Abstract
A will is an intensely personal document that determines how an individual wants his estate to be distributed after his death. The purpose of a will is that it should reflect the persons last and real wish of how his estate should be distributed after his death. It´s called the real will. If the real will can´t be established, we have to establish the hypothetical willingness to determine what would be the most likely that the individual would have wanted. The purpose of a will is that before an individual’s death, ha can determine which assets of his should accrue to which person. A will can’t be established freely with no subject. There are several requirements and restrictions that determine how the will should be established, so it is considered valid. The requirements will be reported for in this essay. The essay will also recognize the significance of the formality requirements. Are they enough or should we have more restricted formality requirements to make sure that they truly reflect the testator’s will? The focus have been to report for how a will should be drawn up, why it should be drawn up and what is important to take into account when preparing for it to be considered valid in case of annulment.
The purpose of this essay is to determine the applicable law, investigate and report on the most common problems in the preparation and interpretation of a will. In this essay there is also a shorter analysis of the interpretation rules. Advantages and disadvantages are set against each other and analyzed. The focus have been on how a will properly should be drawn up, why you should have a will and what are the main things that you should think about so the will doesn’t is questioned and invalid. The main focus have been on the cases where the will is a subject for interpretation. An interpretation is necessary in the cases were the testator´s last wish is unclear or where the conditions have changed since the establishment of the will. It is necessary with an interpretation in these cases to insure that the person that the testator finds worthy gets his part of the estate. The essay will also analyze whether the presumption rules really is useful and if we really should use them in the interpretation of the will, this is because there may be difficulties in trying to establish an individuals will. This question people have divided opinions about, which makes it interesting to study. Especially when that person no longer is alive and no longer can account for their words in the will. Should we really try to determine another person’s will or should the will be considered invalid?
Förkortningar
FB Föräldrabalken
HD Högsta domstolen
HovR Hovrätten
H. R Häradsrätten (föregångare till tingsrätten) NJA Nytt Juridiskt Arkiv (Avd.1)
Prop. Proposition
RR Regeringsrätten
SOU Statens Offentliga Utredningar TL Testamentslagen (1930:104)
TR Tingsrätten
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 1
1.3 Metod ... 2
1.4 Avgränsning... 2
1.5 Disposition ... 2
2. Testamentsrättens historia ... 3
2.1 Romersk rätt ... 3
2.2 Testamentsrättens utveckling i Sverige ... 3
3. Allmänt om testamentsrätt ... 5
3.1 Ordinärt testamente och dess innehåll ... 5
3.1.1 Legat och universella testamentstagare ... 5
3.1.2 Fri förfoganderätt, nyttjanderätt och avkomsträtt ... 6
3.2 Förutsättningar för att upprätta testamente ... 7
3.3 Förutsättningar för att kunna ta testamente ... 7
3.4 Testamente och dess formkrav ... 8
3.4.1 Kravet på skriftlighet - huvudregel ... 9
3.4.2 Krav på underskrift ... 9
3.4.3 Krav på stabil psykisk hälsa hos testator ... 10
3.4.4 Krav på vittnen ... 10
3.5 Nödtestamente ... 11
3.5.1 Muntligt testamente ... 11
3.5.2 Holografiskt testamente ... 12
3.6 Återkallelse och ändring av testamente ... 13
3.6.1 Återkallelse av återkallelse ... 14
3.6.2 Ändring av testamente ... 14
3.7 Ogiltighet och klander av testamente ... 15
3.7.1 Klander av testamente ... 15
3.7.2 Tvång, hot och missbruk av testators viljesvaghet ... 15
4. Tolkning av testamente ... 17
4.1 Allmänt om testamentstolkning ... 17
4.3 Behovet av tolkningsregler och formkrav ... 19
4.4 Presumtionsregler ... 20
4.5 Felskrivningar eller annat misstag av testatorn ... 21
4.5.1 Egendomliga skäl och övriga situationer ... 22
4.6 Tolkningsregler vid legat ... 24
4.6.1 Istadarätt efter testamentstagare ... 25
4.6.2 Accrescens ... 26
5. Avslutande diskussion ... 27
1
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Under de senaste århundradena har testamentet fyllt ett mycket viktigt syfte för många individer. Syftet med att upprätta ett testamente är att testatorn själv har möjlighet att reglera hur sina tillgångar ska fördelas efter sin bortgång. Ett testamente upprättas för att kunna återspegla testatorns sista vilja och önskningar. Testatorn har en möjlighet att nästan utan förbehåll fördela kvarlåtenskap enligt sin önskan.1 Det finns ett flertal formkrav som är obligatoriska vid upprättande av testamente. Bortser testatorn från de lagstadgade formkraven i 10 kap. ÄB, kan testamentet helt eller delvis sättas ur spel. Exempel på formkrav kan vara krav på underskrift, godkända vittnen och andra skriftliga inskränkningar.
Ett testamente kan anses vara ogiltigt på grund av felaktiga förutsättningar vid upprättandet eller på grund av att det inte har upprättats enligt de stadgade formkraven. I vissa fall behöver det genomföras en tolkning av testamentet, vilket eventuellt kan medföra att testamentet kan komma att avvika från ordalydelsen i handlingen. En tolkning sker i de fall där testamentet är otydligt eller där förutsättningarna har ändrats sedan upprättandet. Det sker en gränsdragning mellan ogiltighet på grund av bristande formkrav och att göra en tolkning av testamente. Ett testamente som är ogiltigförklarat sätts ur spel och istället inträder den legala arvsordningen. En tolkning av testamentet sker i de fall där testamentet förvisso är upprättat enligt formkraven, men där lydelsen i testamentet strider mot testatorns sista vilja. Utgångspunkten vid testamentstolkning är att alltid utgå från testamentet. Ger inte testamentet något tydligt svar på hur kvarlåtenskapen ska fördelas, måste en tolkning ske. Huvudregeln vid tolkning är att testatorns sista och yttersta vilja ska fastställas och efterföljas. Tolkning av testamente måste ske i de fall där förutsättningarna för testatorns vilja har förändrats mellan tiden för upprättandet och vid tiden för dennes bortgång. Förutsättningarna kan ha ändrats i andra avseenden. Testatorn kan ha testamenterat tillgångar som inte längre finns att tillgå i dödsboet eller så kan det föreligga en situation där testatorn varit otydlig i sitt testamente. Vid dessa fall måste en tolkning ske genom användandet av tolkningsreglerna i 11 kap. ÄB.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att fastställa och redogöra för den gällande rätten beträffande tolkning av testamente, samt att utreda och redovisa för diverse skäl som kan ogiltigförklara ett testamente. De situationer som rättfärdigar tolkning av testamentet kommer att redogöras för och de olika tolkningsreglerna kommer att redovisas. De obligatoriska formkraven vid upprättande av testamentet kommer att analyseras. Vidare kommer även presumtionsreglerna i 11 kap. ÄB att analyseras för att granska deras användbarhet och granska om de verkligen är tillförlitliga vid tolkning. Och även om de verkligen bör användas som ett komplement i bedömningen av testamentets giltighet, eller om detta möjligtvis kan medför någon form av risk?
1 Exempel på krav som inte är möjliga att bortse ifrån är laglottsskydd till bröstarvinge och att efterlevande make inte får hamna i ekonomiskt underläge.
2 De frågeställningarna som kommer att behandlas i denna uppsats är att utreda och fastställa de formkrav som måste beaktas vid upprättandet av ordinärt- och nödtestamente för att det ska anses gällande, samt att utreda vilka tolkningsregler som är stadgade och hur tolkningen bör ske när förutsättningarna har förändrats och testamentet inte längre uppfyller sitt bestämda syfte. Den sista frågeställningen innefattar en analys av tolkningsreglernas användning. Bör man försöka fastställa någon annan persons verkliga eller hypotetiska vilja? Samt bör presumtionsreglerna tillämpas?
1.3 Metod
Vid framställning av uppsatsen har författaren använt sig av traditionell rättsvetenskaplig metod. Valet av metod har gjorts för att den möjliggör ökat utrymme för tolkning. Samt att den i viss mån ger ett ökat utrymme för kritisk granskning i förhållande till vad användandet av rättsdogmatisk metod hade erbjudit. Möjligheten till kritisk granskning är användbar vid besvarandet av de aktuella frågeställningarna i denna uppsats. I uppsatsen har ett flertal olika källor använts för att få så brett material som möjligt. Materialvalet består i huvudsak av lagar, praxis, förarbeten, rättsfall och doktrin. Fokus har lagts vid rättsfall och doktrin, samt gällande lagrum. Till hjälp har ett flertal databaser använts. De rättsfall som är representerade är hämtade från doktrin och databasen Karnov.
1.4 Avgränsning
I uppsatsen kommer enbart den svenska rätten att behandlas. Utländsk rätt och EU-rätten har avsiktligt utelämnats för att uppsatsen ska kunna fokusera på den svenska rätten. Arvsordningen vid avsaknaden av testamente har utelämnats, likaså har inskränkningar i testationsfriheten utelämnats. Anledningen till utelämnandet är att kunna begränsa omfånget på uppsatsen. Uppsatsen kommer inte heller att behandla makars inbördes testamente och kommer inte heller att beröra sambolagen i någon vidare utsträckning. Det har avsiktligen utelämnats för att dessa delar är så pass omfattande och bör behandlas separat.
1.5 Disposition
I denna uppsats kommer dispositionen att vara utformad enligt logisk disposition. Uppsatsen kommer att delas in i fem kapitel. Detta gör att uppsatsen blir tydlig och lättöverskådlig. Det första kapitlet innehåller inledning, syfte, frågeställningar, avgränsningar och metod. Det andra kapitlet kommer väldigt kortfattat behandla testamentsrättens historia och dess uppkomst. Här kommer utvecklingen av testamentsrätten att redovisas för. Tillbakablicken sker för att läsaren ska få bättre förståelse till varför testamentsrätten är av stor vikt i dagens samhälle. I det tredje kapitlet kommer en generell beskrivning av testamentsrätten att göras. Formkraven för ordinärt- och nödtestamente kommer att redovisas för och analyseras. Regler för upprättande av testamente kommer redovisas. I det fjärde kapitlet kommer en översikt av gällande regler vid testamentstolkning att ske. Situationer som kräver tolkning kommer att exemplifieras och utredas med hjälp av praxis. I det sista kapitlet sker en avslutande diskussion och analysen av lämpligheten av tolkningen kommer att ske utifrån de fakta som redovisas i kapitel 3.
3
2. Testamentsrättens historia
2.1 Romersk rätt
För att få ökad förståelse till hur dagens testamentsrätt verkar och varför den behövs, kan det vara fördelaktigt att göra en tillbakablick över testamentsrättens historia. Testamentsrätten kan härledas tillbaka till den romerska rätten, vilket var ett rättssystem som utvecklades under det romerska riket. Under denna tid utgick man i första hand från släktens arvsrätt, vilket innebar att man ansåg att arvet automatiskt skulle tillfalla bröstarvingarna och familjen. Under denna tid utvecklades det dock en genomgripande testationsfrihet i det romerska riket som innebar att den testamentariska successionen fick företräde framför den tidigare stadgade legala arvsrätten.2 Successionsrättens grundprinciper utgick ifrån familjegemenskapen. När familjens överhuvud avlidit tillföll hans egendom automatiskt bröstarvingarna och den närmaste familjen. Saknade den avlidne bröstarvingar och nära familj, kunde egendomen tillfalla utarvingar.3 Trots att familjen var utgångspunkten under denna tid skapades en starkt förankrad testationsfrihet som innebar att den testamentariska successionen gavs företräde framför den etablerade legala arvsföljden. Den romerska rättens genomgripande testationsfrihet grundandes på föreställningen om den fria äganderätten och tanken på att familjens överhuvud skulle ha den absoluta makten. Testationsfrihet innebär att testatorn har fritt handlingsutrymme till att välja valfri person som arvtagare åt sin kvarlåtenskap. Testator behöver exempelvis inte ta hänsyn till bröstarvingars eller makens arv, vilket de måste ta hänsyn till vid upprättande av testamente i dag.4 För rika köpmän och adelsmän i Rom under den tiden tedde sig de gamla romerska arvsreglerna högst troligt som föråldrade. Genom att upprätta ett testamente gavs möjlighet till att efter eget tycke testamentera tillgångarna fritt utan inskränkningar. Alltjämt med utvecklingen i det romerska riket började testationsfriheten att begränsas. Exempelvis infördes rätten till laglott (portio legitima). Under medeltiden kvarstod den romerska testamentestraditionen. Under denna tid var kyrkan av betydande vikt vid fasthållandet av testationsfriheten. Kyrkan gynnades av att testationsfriheten kvarstod. Kyrkan fick genom detta en hel del donationer genom att det var möjligt för testatorn att göra ett fritt val.5
2.2 Testamentsrättens utveckling i Sverige
I Sverige dröjde det fram till 1200-talet innan testationsfrihet infördes. Den infördes på ett kyrkligt initiativ, men initiativet möttes av omfattande kritik. Människorna i samhället ansåg vid denna tid att jorden och tillgångarna tillhörde släkten och att det skulle ärva inom familjen. På grund av detta utvecklades testamentsrätten ytterst långsamt i Sverige. När de första reglerna gällande testamente upprättades utgick de från önskan. Att egendomen skulle tillfalla familjen. Det utformades två system för att skydda den efterlevande släktens rätt till egendom. Det första
2 Agell, Anders, Testamentsrätt, s. 16.
3 Utarvingar är personer som inte är i nära släktskap med testator. 4 Agell, s. 16 ff.
4 systemet kallades för huvudlottssystemet. Det användes främst på landsbygden. Huvudlottssystemet innebar att arvtagaren skulle dela kvarlåtenskapen mellan sig själv och de andra återstående arvingarna. Den del som tillföll arvtagaren kunde, helt utan arvingarnas vetskap, borttestamenteras. Arvejordssytemet möjliggjorde att 1/10 av kvarlåtenskapen kunde testamenteras fritt enligt testators egen önskan. I de större städerna använde man sig inte av arvejordssytemet. Där kunde inte en individ borttestamentera sin egendom till någon utomstående, om de inte hade erhållit bröstarvingarnas tillstånd. Var testator barnlös hade han möjlighet att fritt förfoga över 1/3 del av kvarlåtenskapen, vilken han kunde testamentera fritt. De andra 2/3 andelarna skulle tillfalla arvingarna, som en laglott.6
Under 1600-talet tog utvecklingen fart och behovet av tydligare arvs- och testamentsregler efterfrågades i Sverige. De ekonomiska förhållandena hade ökat i rörlighet och fler människor hade tillgångar av betydande värde. Under denna tid var risken att avlida tidigt betydlig större än vad den är idag. Detta var främst på grund av de krig som pågick runt om i Europa under denna tid. Det var också på grund av kriget som en tydligare lagstiftning efterfrågades.7 1686 upprättades den första lagen om testamente. Det var dessa bestämmelser som sedan kom att ligga till grund för 1734 års lag. Lagen var komplex för att den skiljde sig i förfarandet gällande landsbygden och städerna. Arvejorden tillföll som sagt arvingarna, men det var fortfarande möjligt att borttestamentera avlingejorden och lösören. Avlingejord är fast egendom som arvlåtaren själv har förvärvat det vill säga inte sådan egendom som har tillfallit arvlåtaren genom tidigare arv. I städerna levde laglottssystemet kvar. Men utförandet hade förändrats något. Nu var det möjligt att testamentera bort 1/6 av egendomen och hälften om det endast fanns andra arvingar än bröstarvingar. Det var under denna tid som begreppet ”yttersta viljan” introducerades och började få fäste. De skilda reglerna som användes i Sverige var redan vid upprättandet omoderna och komplicerade. Redan några år senare omarbetades testamentesreglerna återigen, för att förenkla och förtydliga regelverket.8
1857 avskaffades arvsjordssystemet på landet och det var nu samma lagar som gällde både för de som bodde i städerna och de som bodde på landsbygden. Det var genom 1857 års lag som man införde det så kallade laglottsskyddet I lagen stadgades att inte mer än hälften av kvarlåtenskapen får fördelas genom testamente, i de fall där det finns en efterlevande bröstarvinge. Lagrummet ändrades i och med 1930 års lag om testamente. Men än idag är det en grundprincip i testamenteslagen i Sverige.9 1958 omarbetades testamentslagen (TL) till Ärvdabalken, vilken vi använder idag.
6 Brattström, Margareta & Singer, Anna, Rätt arv, s. 27. 7 Agell, s. 18.
8 Agell, s. 17 ff.
5
3. Allmänt om testamentsrätt
3.1 Ordinärt testamente och dess innehåll
Ett testamente är en rättshandling som syftar till att återspegla en individs sista vilja över hur denne vill att sina tillgångar ska fördelas, efter sitt frånfälle. Det är inte alltid samhörigt med testatorns vilja att kvarlåtenskapen ska fördelas enligt det ordinära arvssystemet. Genom testamente kan testatorn välja att åsidosätta en eller flera personer från att ta arv efter sig. Genom ett testamente får testatorn en ökad rörlighet. Ett testamente ger testatorn möjlighet att disponera sin kvarlåtenskap till en ideell förening eller en organisation.10 Begreppet testamente fastställs närmare i ärvdabalken, men dess huvudsakliga syfte anges i 9 kap. 1 § ÄB. Där står det att testamente är en handling som förordnar hur en individ vill att sin kvarlåtenskap ska fördelas efter sin död.11
Ett testamente är en rättshandling som upprättas under testatorns tid i livet, men som först kommer att komma till användning efter testatorns frånfälle. Det är den enda dödsrättshandlingen som är tillåten enligt den svenska rätten, med undantag för återkallelig förmånstagarförordnande vid livförsäkringar. Andra avtal och handlingar ska anses vara ogiltiga och kan inte användas som riktlinjer vid fördelningen av kvarlåtenskapen. Detta regleras i 17 kap. 3 § ÄB.12 Genom ett testamente kan testatorn välja att sätta den lagstadgade legala arvsordningen ur spel. Det möjliggör att testatorn fritt kan bestämma hur tillgångarna ska fördelas. Om en person inte gör ett aktivt val och upprättar ett testamente kommer kvarlåtenskapen att fördelas enligt de lagstadgade bestämmelserna i Ärvdabalken. Kvarlåtenskapen kommer att fördelas enligt arvsordning13
3.1.1 Legat och universella testamentstagare
En individ som upprättar ett testamente kallas för testator. I testamentet anger testatorn vem eller vilka han vill ska ta del av tillgångarna och kvarlåtenskapen efter hans död. Den som enligt testamentet är berättigad till arv kallas för testamentstagare eller arvtagare. Enligt 11 kap. 10 § ÄB finns det två stycken olika typer av testamentstagare. Universella testamentstagare och legatarier.
Det som skiljer dessa åt är att universella testamentstagare är de som testatorn har valt att skänka hela sin kvarlåtenskap till. Att vara legatarier innebär att man har ärvt ett specifikt legat. Legat innebär att det är ett viss specifik, namngivet objekt som ska tillfalla testamentstagaren. Det kan vara ett visst föremål, så som en bil eller ett smycke, eller så kan det vara så att man har ärvt ett visst penningbelopp, nyttjanderätt eller en viss avkomsträtt. Skillnaden mellan universell testamentstagare och legatarie, skiljer sig även åt gällande rättsverkningarna. Den universella testamentstagaren har till skillnad från legatarien rätt till att delta i boutredningen och arvsskiftet. Legatarien har rätt till sitt arv omedelbart utan att behöva vänta ut eventuell
10 Eriksson, Anders, Arv och testamente, s. 137.
11 Walin Gösta & Lind Göran, Kommentar till ärvdabalken, s. 257. 12 Eriksson, s. 139.
6 arvskifte. Och legatarien behöver inte heller vänta på att det ska ske en avräkning från eventuella skulder i dödsboet.14
Det är vanligt förekommande att testatorn väljer att skriva i sitt testamente att kvarlåtenskapen ska fördelas i två led. Arvet ska först tillfalla den första arvtagaren och efter dennes död ska den tillfalla en annan individ. System med olika led kallas för testamentarisk sekundosuccession. Det är vanligt att testatorn skriver likadant i sitt testamente för legat. En legatarier ärver en tavla, men när den personen har avlidit ska tavlan enligt testatorns testamente tillfalla en annan testamentstagare. Detta kallas för successiva legat och regleras i 12 kap. ÄB. Det är inte ovanligt att två eller flera personer bestämmer sig för att ömsesidigt testamentera sin kvarlåtenskap till varandra. Det är en väldigt vanlig handling hos makar och sambor. Denna form av ömsesidigt testamente kallas för inbördes testamente.15
3.1.2 Fri förfoganderätt, nyttjanderätt och avkomsträtt
Det är vanligt förekommande att testatorn förordnar att en individ ska ärva kvarlåtenskapen med fri förfoganderätt med rätt till sekundosuccession före någon annan. Fritt förfogande innebär att arvtagaren får samma rätt att förfoga över egendomen som om egendomen hade innehafts med äganderätt. Den kan nyttjas fritt i alla avseenden. Det finns dock ett undantag. Testamentagaren får inte förfoga över egendomen genom testamente.16 Efterarvet ska tillfalla den individ som testatorn har förordnat om. Det är vanligt bland äkta par att de förordnar om att den efterlevande maken ska överta den avlidne makens lott i boet och ha fri förfoganderätt över den under sin livstid. När den efterlevande maken har avlidit ska det som återstår i dödsboet fördelas mellan de kvarlevande arvingarna på respektive makes sida.17
Fri nyttjanderätt innebär att testatorn skriver i sitt testamente att en testamentstagare ska få nyttjanderätten till specifik egendom, samtidigt som en annan individ får äganderätten till samma egendom. Det är med andra ord två helt skilda begrepp. Äganderätten kan behållas flytande under en längre tid och avgöras i ett senare skede. Testatorn har rätt att lämna frågan oberörd till dess att nyttjanderättens tidsfrist har upphört. Detta ska i så fall regleras i testamentet, (12 kap. 3 § ÄB).18 Nyttjanderätten kan upplåtas både när det avser anvisad egendom, ett legat, men kvarlåtenskapen i dess helhet eller enbart en del av denna.19
Avkomsträtt innebär att en testamentstagare har fått rätt till avkastningen från en specifik egendom från testatorns kvarlåtenskap. Men han har inte ärvt äganderätten till den specifika egendomen. För att det hela ska gå lagligt till och för att individen verkligen ska få avkastningen, så kan en god man utses som får omhänderta egendomen, (12 kap. 1 § ÄB).20
14 Walin & Lind, s. 357 f.
15 Eriksson, s. 137 ff. 16 Eriksson, s. 170. 17 Walin & Lind, s. 360. 18 Brattström & Singer, s. 101. 19 Walin & Lind, s. 363. 20 Eriksson, s. 176.
7
3.2 Förutsättningar för att upprätta testamente
För att en individ ska erhålla rätten att upprätta ett testamente måste individen enligt huvudregeln i 9 kap. 1 § ÄB vara minst 18 år. Det är först vid denna ålder som man har rätt att själv disponera över sina tillgångar. Det är därmed vid 18 års ålder som den så kallade testationshabiliteten inträder. Det finns dock en möjlighet att göra undantag från denna huvudregel. I 9 kap. 12 § 2 st ÄB stadgas att individer som ingått äktenskap vid en ålder under 18 år har rätt att upprätta testamente. Undantaget har lagstadgats för att individen som ingått äktenskap har rätt att upprätta ett äktenskapsförord. På grund av rätten till äktenskapsförord, bör individen inte fråntas rätten att upprätta ett testamente som möjliggör att han själv kan disponera över sina tillgångar efter sitt bortfall.21
Vidare i 9 kap. 1 § ÄB stadgas att en minderårig har rätt att själv bestämma över sin egentjänade egendom som han eller hon själv har förskaffat sig genom eget arbete. Detta definieras vidare i 9 kap. 3 § FB. Där står det, precis som i äktenskapsbalken, ett en minderårig själv har rätt att råda över sin egendom som denne har förvärvat genom eget arbete. Men det står också att det gäller avkastning av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe.22
Ett registrerat partnerskap är i de flesta fall jämbördigt med ett äktenskap. Men eftersom ett partnerskap inte får ingås av individer under 18 år, blir det inte aktuellt med ett undantag från huvudreglerna.23
3.3 Förutsättningar för att kunna ta testamente
Det finns inte enbart krav och regler över testationshabiliteten. Det finns också regler som fastställer vad som krävs för att någon ska vara lämplig som testamentstagare. Huvudprincipen är att alla rättssubjekt kan vara testamentstagare. Detta gäller oavsett om det är en fysisk eller juridisk person.24 Hos fysiska personer finns en begränsning över hur långt in i framtiden testator kan påverka vem som ska ärva egendomen. Huvudregeln stadgas i 9 kap. 2 § ÄB. Där fastställs det att arv som är förordnande till någon som inte är född, eller till någon som inte är avlad och född med liv, är verkningslöst. Grundtanken med det sägs vara att testatorn inte ska kunna bestämma utveckling över längre tid än vad testatorn borde kunna förstå konsekvenserna av.25
Undantag från detta stadgas dock i 9 kap. 2 § 2 st ÄB. Där stadgas att vissa undantag får ske från första stycket. Testatorn får i specifika fall testamentera sina egendom till individer som inte är födda. Exempelvis sina ofödda och framtida barnbarn, men med det förbehållet att barnbarnet en dag kommer att bli arvsberättigad avkomling genom att det är berättigat till att ta arv efter testatorns barn.26 Det har dock i undantaget fastställts en yttersta tidpunkt då egendomen ska tillfalla de blivande arvtagarna. De har rätt till egendomen tidigast vid tiden för
21 Brattström & Singer, s. 91. 22 Agell, s. 21 f.
23 Eriksson, s. 258. 24 Agell, s. 23.
25 Brattström & Singer, s. 98 f. 26 Agell, s. 26 ff.
8 testatorns bröstarvinge avlidit eller då någon som just för tillfället är innehavare av egendomen avlider. Om det inte följs så är inte undantagsregeln tillämplig.27
Enligt 1990 års proposition förtydligas 15 kap. 1 § ÄB. Där stadgas det att den som har bragt testatorn om livet, har inte rätt att ta arv efter testatorn. Om den personen som bragts om livet är arvinge med företrädesrätt framför gärningsmannen ska inte mördaren få ta del av testamentet. Dock ska det inte gälla om gärningsmannen var under femton år vid händelsen, eller om det föreligger synnerliga skäl med hänsyn till gärningens beskaffenhet.28
I vissa fall finns inte någon arvinge som kan ärva kvarlåtenskapen. I dessa fall kommer kvarlåtenskapen från testatorn att tillfalla den allmänna arvsfonden. (5 kap. 1 § ÄB). Allmänna arvsfondens syfte är att främja ideell verksamhet till förmån för ungdomar, barn och individer med olika slags funktionshinder.29
3.4 Testamente och dess formkrav
För att ett dokument ska uppfylla kraven för ett testamente och därmed vara gällande, krävs att dokumentet är en rättshandling som avser kvarlåtenskap. Det ska vara fastslaget att dokumentet är ett förordnande och att det har förlegat en möjlighet för testatorn att återkalla det.30 (10 kap.
5 § ÄB).
Det finns två huvudsakliga syften med formkraven. Det första syftet är att uppmana testatorn till att ta ett rationellt beslut, ett beaktat beslut som noga övervägts. Detta möjliggörs genom att formkraven kräver att dokumentet ska vara skriftligt och att det måste finnas vittnen. Att finna godkända vittnen görs vanligtvis inte i en handvändning. I och med det skapas ett visst tidsspann för testatorn att göra ett begrundat övervägande och han hinner fundera över hur han vill att kvarlåtenskapen ska fördelas. Det andra huvudsakliga syftet med formkraven är att det ska underlätta bevisningen över att upprättningen har skett under rätta omständigheter.31 Kravet på att de lagstadgade formkraven är uppfyllda möjliggör att testatorn måste ha tagit ett välgrundat beslut. De omöjlig gör att testatorn ska kunna ta ett orationellt och förhastat beslut.
Syftet är att testatorn fritt ska kunna förfoga över sin kvarlåtenskap. I första hand ska alltid testatorns vilja strävas efter att följas. För att testatorns vilja ska kunna följas, och för att testamentet inte ska bli föremål för klander, är det viktigt att testatorn följer alla de lagstadgade formkraven gällande upprättande av testamente. Om inte formkrav tas i beaktande kommer testamentet anses vara ogiltigt.32 (13 kap. 1 § ÄB). Fastställandet av ogiltighet kräver dock att arvingarna påkallar klander och väljer att inte godkänna testamentet på grund av att det inte är upprättat enligt reglerna. (14 kap. 5 § ÄB).
27 Eriksson, s. 145.
28 Prop. 1990/91:194 s. 6. 29 Walin & Lind, s. 158. 30 Walin & Lind, s. 258. 31 Agell, s. 36.
9 Om testamentet uppvisar ett mindre formfel så är det vanligt att arvingarna väljer att inte klandra testamentet om de anser att testamentet uppvisar testatorns yttersta och verkliga vilja.33
Formkraven stadgas i 10 kap. ÄB. Ett testamente redovisas inte innan testatorn har avlidit. På grund av det är det viktigt att testatorn i så lång utsträckning som möjligt försöker förebygga misstag och oklarhet gällande testamentets rätta innebörd. Genom att formkraven följs minskar risken för att klander ska väckas.34
3.4.1 Kravet på skriftlighet - huvudregel
I 10 kap. 1 § ÄB stadgas att ett testamente ska upprättas skriftligen och att det måste vara undertecknat av testator. Det är inte av betydelse om testamentet är upprättat handskrivet eller på maskin. Det är inte relevant om det är testatorn själv som har skrivit det eller om testator har tagit hjälp vid upprättandet. Det relevanta är att testamentet är underskrivet med testators underskrift, som visar att han godkänt handlingen.35 Anledningen till att det ska upprättas skriftligen kan anses vara relativ självklar. Ett testamente redovisas först när testatorn har avlidit och då kan det vara komplext att redovisa den sista viljan muntligen.36
Vid upprättande av ett ordinärt testamente så godtas inte testamenten som är skrivna med blyertspenna. Det godtas inte på grund av att det utgörs en ökad risk för att någon ska kunna ändra testamentet efter att det har upprättats. Det är betydligt enklare att sudda i ett dokument skrivet med blyerts än ett dokument skrivet i bläck.37 I nödfallssituationer kan testamenten skrivna med blyertspenna dock godtas som gällande testamente.
Högsta domstolen fastställde praxis genom NJA 1950 s.498. Testatorn i det fallet hade strax innan genomförandet av sitt självmord upprättat ett eget nödtestamente och ett avskedsbrev. Båda dokumenten skrev testatorn med hjälp av blyertspenna. I sitt nödtestamente utnämnde testatorn en vän som universell testamentstagare. HD gjorde bedömningen att i detta fall hade det förelegat en nödfallsituation och trots att testamentet hade avvikit från de stadgade formkraven så ska det ändå anses vara giltigt. Vid nödfall agerar testatorn ofta i tidsnöd och i vissa fall har testatorn inte tid att skaffa en bläckpenna. Testatorn kan bli tvungen att ta det som finns tillhanda. På grund av detta är undantaget nödvändigt. Ett testamente som upprättas i samband med självmord bör inte heller ha hunnit blivit utsatt för åverkan av någon annan person. Därför bör testamenten som skrivs med blyerts vara gällande.
3.4.2 Krav på underskrift
Ett testamente måste vara underskrivet av testatorn för att det ska anses vara giltigt. Kravet på skriftlighet har tillkommit för att ge en garanti på att det skrivna dokumentet verkligen återspeglar testatorns sista vilja.38 Om det inte är möjligt för testatorn att själv skriva under sitt testamente, vid exempelvis sjukdom, så är det tillåten för en utomstående att hjälpa till. Med
33 Walin & Lind, s. 258. 34 Walin & Lind, s. 278. 35 Walin & Lind, s. 280 ff. 36 Eriksson, s. 154. 37 Agell, s. 38.
10 hand på penna, brukar denna form av hjälp kallas, vilket innebär att den utomstående personen får hjälpa att skriva under testamentet. (10 kap. 1 § ÄB).
3.4.3 Krav på stabil psykisk hälsa hos testator
Förutom kravet på skriftlighet finns krav på att testatorn inte ska lida av en psykisk störning vid tidpunkten för upprättandet av testamentet. Detta regleras i 13 kap. 2 § ÄB. Kravet är fastställt på grund av att testatorn måste ha insikt i sitt eget agerande och förstå vad handlingen han utför kommer ha för konsekvenser i ett senare skede. Innan lagen ändrades 1990 så definierades det i lag att personer som lider av ”sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av självverksamhet inte har rätt till att upprätta ett testamente”.39
Lagen ska vara lika gällande oavsett om testatorn lider av en tillfällig eller permanent psykisk störning. Tillfällig psykisk störning kan exempelvis innebära att testatorn vid tillfället led av sinnesförvirring till följd av spritförtäring eller andra droger. Om det är så att testatorn lider av en permanent psykisk störning, behövs en bedömning ske över testamentets ogiltighet. Det blir enbart ogiltigt om det kan påvisas att den psykiska störningen har påverkat testamentet.40
3.4.4 Krav på vittnen
I 10 kap. 1 § ÄB stadgas att ett testamente ska upprättas skriftligen med två vittnen. I deras samtidiga närvaro ska testatorn underteckna testamentet eller vidkänna sin underskrift. Vittnena ska vid upprättandet av testamentet vara ojäviga. 10 kap. 4 § ÄB. Vidare står det i 10 kap. 1 § ÄB att vittnena ska underteckna testamentet med sina egna underskrifter. Det stadgas att vittnena bör skriva nuvarande yrke och hemvist bredvid underskriften på handlingen. Vittnen är av stor vikt vid bevisning av att handlingen faktiskt har upprättats och att det verkligen existerar. Närvaron av vittnen är en indikation på att det har förelegat en medveten planerad handling från testators sida när testamentet upprättades. Men det kanske allra viktigaste syftet med vittnen är att de avlägger en garanti på att testamentet är en handling som har upprättats av testator genom dennes fria vilja.41
Det är av stor vikt att vittnena har insett att det är ett testamente som de bevittnar. I 10 kap. 1 § ÄB stadgas det tydligt att vittnena ska äga kännedom om handlingens egenskap av testamente. Det är dock inget kav att de måste ha kännedom om vad som faktiskt står i testamentet. Om det inte framkommer för vittnena att de är där som just vittnen till ett testamente som rättshandling, kan inte deras närvaro räknas som ett förstärkt skydd till att förebygga förhastade steg från testators sida. Testamentet ska därför anses ogiltigt.42
Förutom de krav som redan redovisats så finns det ytterligare krav som måste tas i beaktande vid val av vittne. Det finns vissa inskränkningar som måste beaktas. Enligt 10 kap. 4 § ÄB får inte den som är under 15 år vara vittne. Inte heller får den som på grund av psykisk störning, saknar insikt om betydelsen av innebörden av att vara vittne, vara testamentsvittne. Testatorns make, sambo eller nära släkting i rätt upp- eller nedstigande släktskap till testatorn får inte vara
39 Prop. 1990/91:194 s. 48. 40 Brattström & Singer, s. 103. 41 Brattström & Singer, s. 92 ff. 42 Walin & Lind, s. 282.
11 vittne. Vidare står det i 10 kap. 4 § 2 st ÄB att ingen får bevittna ett förordnande till denne själv, en make eller sambo, ett syskon eller någon som står i rätt upp-eller nedstigande släktskap till honom eller henne. En svåger till testatorn får inte heller bevittna handlingen43
3.5 Nödtestamente
Utöver det ordinära testamentet så finns det två stycken ytterligare alternativ som kan användas i de fallen där ett ordinärt testamente är ogenomförbart av diverse anledningar. Exempel på situationer där ett nödtestamente är nödvändigt är vid tidsnöd, allvarliga sjukdomar eller vid andra nödsituationer44 Det görs naturligtvis alltid en bedömning om testamentet verkligen har
upprättats i en nödsituation, där testatorn inte hade några andra alternativ. Det är genom denna tolkning man kan göra en bedömning över testamentets giltighet.45
3.5.1 Muntligt testamente
I vissa fall har testatorn inte möjlighet att upprätta ett ordinärt testamente. Det kan uppkomma en nödsituation eller så kan testatorn vara allvarligt sjuk och på grund av det inte har rimligt med tid att upprätta ett ordinärt testamente. Testamenten som upprättas muntligen kan i viss mån anses vara giltiga. I 10 kap. 3 § ÄB stadgas att om någon på grund av sjukdom eller nödfall inte kan upprätta testamente så kan individen muntligen redovisa för två vittnen om hur han vill att sin kvarlåtenskap ska fördelas efter sitt frånfälle.
Vid muntliga testamenten gäller fortfarande de stadgade formkrav som används vid ett ordinärt testamente. Testatorn behöver två vittnen och i detta fall är det samma regler som är tillämpbara när det gäller kraven på vittnena, gällande lämplighet och jävighet, 4 kap. 10 § ÄB. Det är inte av betydelse om testatorn har gjort en löpande framställning av sitt testamente, eller om testatorn har svarat på ja och nej frågor. Båda alternativen ska anses vara giltiga. Det är inte heller relevant om testatorn uttryckligen har specificerat att det är dennes yttersta vilja, om det kan fastställas att det var meningen att det skulle uppfattas så. En bedömning behöver ske i varje specifikt fall.46
Möjligheten till nödfallstestamente skapades för att det i specifika fall är att anses som orimligt och inhumant att begära att en person som är svårt sjuk ska ha haft tid eller möjlighet att upprättat ett testamente i den ordinära formen.47 Ett nödtestamente förlorar dock sin giltighet tre månader efter att det har upprättats, om situationen för testatorn har ändrats och han nu har möjlighet att upprätta ett ordinärt testamente.48
43 Prop. 1990/91:194 s. 5.
44 Agell, s. 43.
45 Brattström & Singer, s. 95. 46 Walin & Lind, s. 289 f. 47 Agell, s. 43.
12
3.5.2 Holografiskt testamente
I nödfall är det tillåtet för testatorn att själv skriva ner sin sista önskan på ett papper. Utan att det finns några vittnen till upprättandet. Detta kallas för holografiskt testamente och regleras i 10 kap. 3 § ÄB. Holografiskt testamente upprättas exempelvis i de fall där testatorn är döende och snabbt vill kunna uttrycka sin sista vilja, men det finns inga vittnen att tillgå. Här är det dock av betydelse att det holografiska testamentet är underskrivet. Om det inte finns en signatur ska det anses som ogiltigt, enligt praxis från HD.49 Det är av yttersta vikt att testamentet är handskrivet av testatorn. Testamentet får inte vara maskinskrivet eller tryckt på papper.50 I och med att det är handskrivet så ökar tillförlitligheten över att handlingen verkligen speglar testatorns sista vilja och önskningar och det påvisar att testamentet var upprättat i en nödsituation.51
I NJA 1993 s. 341 befäste högsta domstolen praxis gällande nödvändigheten av underskrift på nödtestamente. I det fallet hade en allvarligt cancersjuk kvinna gjort anteckningar om sina sista önskningar några timmar innan sitt frånfälle. Förutom att kvinnan hade upprättat ett dokument som hon valt att kalla ”mina önskningar”, efterlämnade hon också tre stycken avskedsbrev. Dokumentet märkt ”mina önskningar” bör anses vara tänkt att motsvara ett holografiskt testamente från kvinnans sida enligt Tingsrättens bedömning. Kvinnan undertecknade de tre avskedbreven men inte det dokument döpt till mina önskningar. Britta A väckte talan och hon ansåg att underskriften på avskedsbreven skulle anses vara menade att innefatta alla dokument i skrivblocket. I detta fall gjordes både en bedömning gällande bevisningen av nödfallsituation och om dokumentet skulle anses giltigt oavsett om det inte var underskrivet. Tingsrätten gjorde bedömningen att även om kvinnan var svag så borde hon haft tillräckligt med tid på sig att tillkalla vittnen och upprätta ett ordinärt testamente. TR gjorde även bedömningen att underskriften på avskedsbreven inte ska anses vara gällande för dokumentet märkt ”mina önskningar”. Kravet på underskrift enligt 10 kap. 1 § ÄB ska anses vara absolut för att ett nödtestamente ska anses vara giltigt. HovR och HD fastställde TRs beslut. Rättspraxis från detta fall visar på att kravet på underskrift är absolut, om en nödfallsituation har förelegat så bör testatorn ändå ha haft tillräckligt med tid att skriva sin namnteckning på dokumenten.
Ytterligare exempel på tillfälle då holografiska testamente vanligtvis upprättas är vid självmord. Det är relativt vanligt förekommande att individer efterlämnar ett avskedsbrev i samband med självmord. Vanligtvis innehåller brevet instruktioner om hur individen vill att sina tillgångar ska fördelas. Frågan i dessa fall är om det verkligen föreligger en nödsituation eftersom det är testatorn som försätter sig själv i en nödsituation. I de allra flesta fall är det irrelevant att det är testatorn själv som har framkallat nödläget. Om avskedsbrevet är underskrivet av individen så bör förordnandena verkställas.52
49 Agell, s. 45.
50 Walin & Lind, s. 293. 51 Brattström & Singer, s. 95. 52 Eriksson, s. 161.
13
3.6 Återkallelse och ändring av testamente
Testatorn har alltid en möjlighet att återkalla sitt upprättade testamente. Det finns dock inga formkrav för hur denna återkallning ska ske enligt ärvdabalken. Det som måste ske är att testatorn tydligt tillkännager att han eller hon inte vill att testamentet, eller delar av det, ska vara giltigt. (10 kap. 5 § ÄB). Det finns tre stycken fastställda tillvägagångssätt att återkalla ett testamente. De tre tillvägagångsätten har fastställts som tillämpbara genom praxis. Det första tillvägagångsättet är att testatorn helt enkelt upprättar ett helt nytt testamente. Detta kan dock skapa en viss problematik och bli föremål för tolkning, om inte det gamla testamentet förstörs i samband med upprättandet av det nya testamentet. Förstörs inte det gamla testamentet kan det bli problematiskt att fastställa vilket testamente som är menat att vara det gällande. I vissa fall kan det vara så att testatorns nya testamente inte blir gällande på grund av brister i formkraven, men det ges ändå en möjlighet till giltighet om det kan påvisas att det äldre testamentet är återkallat. Det som ska vara avgörande i en sådan fråga är att försöka ta reda på vilket av testamentena som anses mest överensstämmande med testorns sista vilja.53
En testator kan efterlämna sig två stycken handlingar som ska anses som testamenten. Stundtals kan det förekomma att två liknande testamenten upprättas vid två olika tillfällen. Då bör det antas att senare testamentet är en bekräftelse av det första testamentet. Testatorn kan exempelvis ha varit skeptisk till om det första testamentet verkligen var giltigt och därför valt att upprätta ett nytt testamente. I dessa fall ska testamentena anses vara två självständiga exemplar. Det är vanligt att testatorn upprättar ytterligare ett testamente som avviker från det första testamentet. I dessa fall behövs en tolkning göras för att fastställa om testatorn haft som syfte att återkalla det första testamentet, eller om ändringen är menad ett tillägg av det tidigare testamentet.54 Ett annat vanligt förekommande tillvägagångssätt vid återkallelse är att testatorn förstör det första upprättade testamentet. Testatorn kan antingen förstöra hela dokumentet eller bara stryka över de delarna som inte är längre är relevanta. I vissa fall är det godtagbart att testatorn enbart stryker över sin underskrift på dokumentet för att det ska anses vara återkallat. Förstöringen kan ske på ett flertal olika sätt. Testamentet kan rivas sönder, brännas, strykas över eller på annat sätt sättas ur spel. Här är det viktigt att understryka att det bara kan anses vara återkallat om det är testatorn själv, eller någon som är utsedd av testatorn att förstöra dokumentet, utför handlingen.55
NJA 1963 s. 512 är ett exempel på en prejudicerande dom i ett fall som gäller överstrykning i ett testamente. Testatorn hade i detta fall upprättat ett testamente som skrevs ut i två exemplar. Det ena förvarades av testatorn själv och det andra förvarades på Södermalms juridiska byrå. Testatorn hade gjort strykningar med en bläckpenna i det dokument som hade i sitt förvar. HD gjorde bedömningen att det testamentet som var hos den juridiska byrån skulle vara det testamente som skulle anses som huvudtestamente. Det överstrukna
53 Eriksson, s. 163 ff. 54 Walin & Lind, s. 299. 55 Eriksson, s. 162 ff.
14 testamentet ansågs inte otvetydigt återkallat i den strukna delen. Och därför ska det förvarade oförändrade testamentet anses vara det som återspeglade testatorns sista vilja.56
Testatorn kan återkalla sitt testamente genom en skriftligt obevittnad handling eller genom en muntlig återkallelse. Dock krävs det att det påvisats att testatorn otvetydigt tillkännager att testamentet ska anses vara ogiltigt. Vid muntliga återkallelser krävs dock en betydande bevisbörda, för att det inte ska kunna ifrågasättas.57
3.6.1 Återkallelse av återkallelse
När det gäller frågan om man kan återkalla en återkallelse av testamente, finns det ingenting stadgat om detta i ärvdabalken. Men enligt praxis kan en återkallelse återkallas. Med reservation för att ett testamente som har blivit återkallat genom förstörelse inte åter kan bli giltigt.58 Ett testamente som har blivit förstört genom att det eldats upp, rivits sönder eller förstörs på annat vis kan inte återinrättas genom att testator uttrycker ånger över förstörelsen.59
Om en återkallelse har skett muntligen, förlorar återkallelsen sin verkan i samma stund som testatorn åter tillkännager att det första testamentet ska vara giltigt.60 Det är viktigt att ha i åtanke att om testator strukit över delar i originaltestamentet och tillfört nya delar, så ska de överstrukna delarna räknas som återkallade. Men de nya delarna kan inte anses vara giltiga, eftersom tillägg i testamente måste tillföras enligt samma formkrav som vid upprättandet av ett nytt testamente.61
3.6.2 Ändring av testamente
I de fall där testatorn vill göra en ändring, ett så kallat kodicill, i testamentet måste reglerna i 1 § ÄB följas. Detta stadgas i 10 kap. 6 § ÄB.62 Det innebär att testatorn måste upprätta ett nytt testamente skriftligt med två stycken vittnen som bevittnar underteckningen. Det är med fördel som en sådan ändring genomförs genom att tillföra dem på den ursprungliga handlingen. Man bör undvika att stryka över och radera text i det ursprungliga testamentet. Tydligheten ökar markant genom att man tillför ny text till dokumentet, men fortfarande behåller den ursprungliga. Raderas originaltexten ökar risken att det enbart blir strykningarna som blir gällande och det kan då föreligga ökad risk för en eventuell tvist mellan arvingar. Detta gäller även om testatorn skriver under med sin namnteckning och intygar att det är han som utfört ändringen.63
56 Eriksson, s. 165.
57 Eriksson, s. 162 ff. 58 Brattström & Singer, s. 97. 59 Eriksson, s. 166.
60 Walin & Lind, s. 304.
61 Eriksson, Anders, Den nya familjerätten, s. 96. 62 Agell, s. 46.
15 För att gardera sig är det att rekommendera att upprätta ett helt nytt testamente och förstöra det ursprungliga testamentet. Detta gör att tolkningen blir enklare och tydligare. Det blir tydligare att utreda testatorns sista vilja.
3.7 Ogiltighet och klander av testamente
Det finns ett flertal situationer som kan berättiga att klander påkallas och eventuellt ogiltigförklarar ett testamente. Bryter testamentet mot de formkraven som har redovisats i kapitel 3.5, med undantag för de regler som gäller för nödtestamente, ska testamentet anses vara ogiltigt. Detta regleras i 13 kap. 1 § ÄB. Där stadgas att om en testator inte är behörig att förordna om sin kvarlåtenskap är de inte testamentet gällande. Det kan exempelvis vara att testatorn inte har uppnått 18års ålder. Ett testamente kan bli ogiltigt om det vid upprättandet förekommit omständigheter som kan ge anledning till att det bör anses vara ogiltigt. Ett testamente som fastställs som ogiltigt saknar helt verkan.
Ett testamente som har blivit förfalskat saknar giltighet. Är testamentet en förfalskning gäller inte heller klanderreglerna i 14 kap. 5 § ÄB. Beträffande testamentens ogiltighet görs en skillnad mellan nullitet och angriplighet. Nullitet innebär att testamentet är ogiltigt genom självverkan. Det är sådana testamenten som strider mot lag, exempelvis stadgarna i 9 kap. 2 § ÄB eller testamenten som är förfalskade. Om ett testamente är ogiltigt enligt angriplighet så innebär det att någon måste påkalla att testamentet är ogiltigt, det är detta som kallas klander av testamente.64
3.7.1 Klander av testamente
Även om det kan föreligga anledning till ogiltighet, behöver det inte innebära att ett testamente automatiskt blir ogiltigt. I 14 kap. 5 § ÄB stadgas att en arvinge som motstrider testamentet och vill få de ogiltigförklarat måste väcka talan om det vid domstol.65 Detta kallas för klandertalan och måste ske inom sex månader från att arvingen blivit delgiven testamentet. Om det sker senare än 6 månader, blir klandertalan utan verkan och arvingen har förlorat sin rätt att angripa testamentet.66 God tro är irrelevant för lagens tillämpning och bevisbördan ligger alltid hos den person som väcker klander mot testamentet. Grund för klander föreligger om testatorn inte är behörig att upprätta ett testamente vid upprättningen, enligt de bestämmelser som regleras i 10 kap. ÄB. Detta gäller oavsett om det gäller ett nödfallstestamente eller ett ordinärt testamente.67
3.7.2 Tvång, hot och missbruk av testators viljesvaghet
I 13 kap. 3 § ÄB stadgas att om någon har tvingat testatorn att upprätta ett testamente eller på annat vis lurat testatorn på grund av dennes viljesvaghet, oförstånd eller utnyttjandet av beroende ställning, är testamentet inte gällande. Detta är också gällande om testatorn har försatts i motvillfarelse, vilket innebär att testatorn har misstagit sig gällande det aktuella förhållandet och som senare påverkat honom i beslutet. I denna typ av fall så ligger bevisningen
64 Brattström & Singer, s. 102. 65 Walin & Lind, s. 439 f. 66 Eriksson, s. 236. 67 Agell, s. 54 f.
16 hos den som påkallat klander av testamentet att bevisa att testamentet har upprättats under felaktiga omständigheter.68 Motvillfarelse kan uppstå av olika anledningar. Det kan innebära att en person har blivit lurad och sviken, eller att individen blivit påverkad av någon att fördela sin kvarlåtenskap på ett visst vis.
Ett testamente förlorar sin giltighet i de fall där testator blivit missuppfattad eller när testatorn har missförstått vad hans handling kommer att innebära. Grundsyftet med lagen är att testatorns sista vilja ska ges uttryck för genom testamente. Det vore därför att bryta mot själva syftet att godkänna ett testamente som har upprättats på fel grunder.69 Tvång kan också förekomma genom våld eller hot om våld. (13 kap. 3 § 2 st ÄB). För att tvång ska kunna åberopas krävs att hotet eller våldet varit av den magnituden att den haft direkt verkan på testatorns vilja vid upprättandet. Med hänsyn till testamentets natur är det irrelevant vem det är som utövar tvånget. God tro har inte heller någon påverkan vid frågan om testamentets giltighet, så därför kan inte det inte göras någon gradering av tvång.70
68 Brattström & Singer, s. 104. 69 Agell, s. 58.
17
4. Tolkning av testamente
4.1 Allmänt om testamentstolkning
I de flesta fallen behöver inte en tolkning av testamentet genomföras. I regel är de flesta testamentena tydligt skrivna och upprättade enligt de ordinära lagstadgade formkraven. I de flesta fall återspeglar även testamentet testatorns yttersta vilja redan vid upprättandet. I vissa fall är dock testamentet otydligt och en tolkning behöver genomföras. Svårigheten med testamentstolkning är att fastställa testatorns yttersta vilja. Vid försök att fastställa den yttersta viljan är testatorn inte längre i livet och kan därmed inte redovisa för hur de har menat i sitt testamente. Alla försök att definiera någon annans handlingar och tankar är ofta inte helt oproblematiska och kan bli felaktiga. Möjligheten till tolkning är omdiskuterat och det finns individer som både ser för och nackdelar med möjligheten till tolkning. Definitionen av ”tolkning”, kan definieras som en metod vilken används för att få fram handlingars egentliga syfte. Tolkningen är subjektiv och inte objektiv. Det innebär att förfarandet kan tolkas olika i liknande fall.71
Det är viktigt att betona att det bara är de testamenten som är giltiga enligt de stadgade formkraven i 10 kap. ÄB som kan bli föremål för tolkning. Har ett testamente brustit i formkraven, ska det anses vara ogiltigt och då föreligger ingen anledning att genomföra en tolkning. Detta gäller i de fall där testamentet inte blir godkänt och utsätts för klander. Blir testamentet godkänt och klandertalan inte väcks ska det verkställas enligt förordnandena i testamentet.
Klander och tolkning har dock inte samma innebörd. En tolkning behöver ske i de fall där förutsättningarna sedan testamentet upprättats har kommit att förändras. En tolkning av viljan måste ske. Förutom att testatorns vilja kan ifrågasättas, kan en tolkning behöva ske i de fall där testatorn har tolkat lagen fel, en felskrivning har skett eller där andra situationers föreliggande ger anledning till tolkning.
Huvudregeln vid testamentstolkning är att i allra största mån försöka följa testatorns vilja, dock är det inte helt oproblematiskt att fastställa vad den verkliga vilja var. Personen som har upprättat finns inte längre i livet och därför görs en bedömning av viljan. Vilket inte är helt oproblematiskt efter som personen inte längre är i livet och kan inte själv redovisa vad denne hade menat egentligen med sitt testamente. Det föreligger alltid en risk för feltolkning eftersom det inte går att garantera att tolkningen överensstämmer med viljan. Vad händer med kvarlåtenskapen när arvtagaren inte är i livet längre? Eller när egendomen som är nämnd i testamentet inte längre finns att tillgå? Vad sker om testator hamnat i svår konflikt med en arvtagare innan sin bortgång? Ska testamentet fortfarande följas?
Utgångspunkten ska alltid vara att man hänvisar till ordalydelsen i testamentet och försöker finns svar där. Finns det inga svar att tillgå i testamentet, är huvudregeln att man i allra största mån försöker följa testatorns sista vilja, det är det som behöver ske vid tolkning av testamente.
18 En utredning av den verkliga viljan.72 Förändringar kan även ha skett genom förändringar i
personkretsen. Förändringar i personkretsen kan bland annat ha uppkommit genom dödsfall, födsel, separation och giftermål. I dessa fall måste testamentet tolkas för att avgöra hur testamentet ställer sig till de nya förutsättningarna.73
4.2 Tolkningsregler- Viljeprincipen 11 kap. 1 § ÄB
Om ett testamente innehåller otydliga förordnanden, eller på annat sätt är otydligt krävs en tolkning för att man ska kunna verkställa testamentet. Huvudregeln vid tolkning är att fastställa vad testatorns yttersta vilja var. Det är viktigt att ha i åminne att ett testamente inte får tolkas med för stor frihet, det skulle tillslut innebära att upprättande av formkraven skulle ha mindre betydelse och rättssäkerheten skulle kunna urholkas. Kan inte en tolkning av testatorns verkliga eller hypotetiska vilja fastställas, blir reglerna i 11 kap. 2-9 § ÄB tillämpbara.74 Där anges bland annat att om testamentet behandlar kvarlåtenskap som inte längre finns i testatorns ägo, kommer förordnandet att vara utan verkan. (11 kap. 4 § ÄB). Resterande paragrafer kommer redovisas närmare i de nästkommande avsnitten.
Enligt 11 kap. 1 § ÄB ska testamenten tolkas på det sätt som främst anses överensstämma med testators vilja. Det är denna paragraf som är huvudregeln vid testamentstolkning.75 Det är denna paragraf som ska tillämpas främst vid tolkning av testamenten. Med detta menas naturligtvis att man ska försöka efterfölja testatorns sista vilja. Det är vanligt förekommande att förutsättningar har ändrats mellan testamentets upprättande och testatorns bortgång. En bedömning behöver ske över vad testatorn hade för grunder för sitt beslut och om dessa grunder hade förändrats från tidpunkten då testamentet upprättades.76 Detta redovisas för närmare i
avsnitt 4.5.1 ”egendomliga skäl och övriga situationer”.
I viss mån måste en bedömning ske för att kunna fastställa vad testatorn verkligen har menat med sitt förordnande. Man måste försöka fastställa testatorns verkliga vilja vid tidpunkten för upprättandet av testamentet. Kan det inte fastställas vad den verkliga viljan hos testatorn var, får man göra ett försök att utreda vad testatorn med störst sannolikhet hade velat utifrån de rådande förutsättningarna. Det kallas för den ”hypotetiska viljan”.77 För att kunna avgöra vad den hypotetiska viljan hos testatorn egentligen var, måste man ställa sig frågan - hur hade testatorn valt att fördela sin kvarlåtenskap idag, utifrån de förutsättningar som finns?
Tolkningsreglerna skänker viss vägledning i säkerställandet, men om något får anses vara förordnat i testamentet blir detta avgörande. Vid upprättandet kan inte alla tänkbara scenarion tas i beaktning och därför behövs en tolkning av testatorns vilja, om denne hade varit medveten om förutsättningarna behöva genomföras.78
72 Brattström & Singer, s. 118. 73 Walin & Lind, s. 315.
74 I och med att testamentslagen (TL) upphörde 1958 och ersattes med ärvdabalken så överfördes 3 kap. TL utan ändringar till 11 kap. ÄB.
75 Eriksson, s. 203 ff. 76 Eriksson, s. 203 ff. 77 Walin & Lind, s. 319 f. 78 Walin & Lind, s. 320.
19 Exempel på en situation där den yttersta viljan har varit föremål för granskning är NJA 1937 s. 345. Testatorn hade förordnat om att 5000 kronor från hans kvarlåtenskap skulle tillfalla hans ”närmsta släktingar”. Någon vidare definition lämnades inte. Testatorns närmaste legala arvingar och närmaste släktingar var tre stycken brorsbarn. Ett av barnen var placerat i fosterhem vid tidpunkten och det rådde olika meningar om barnet var en oäkting till testatorns bror. HD fastställde att testatorn inte hade ansett att barnet i fosterhem var broders bröstarvinge och därför tolkades testamentet på det sätt, att det inte kunde anses vara testatorns syfte att fosterbarnet skulle ta del av kvarlåtenskapen. I detta fall görs tolkningen utifrån testatorns hypotetiska vilja. Testatorn hade inte ansett att barnet var en släkting till honom och därför skulle denne inte få ta arv.
Viljeprincipen är subjektiv, vilket innebär att man bakom förordnandet försöker söka efter testatorns verkliga vilja. Anledningen till att viljeprincipen är subjektiv grundas på att ett testamente är en benefik och alltid återkallelig handling. Ingen hänsyn tas heller till god eller ond tro gällande testamente. Det är inte av relevans. Ett testamente är en akt av givmildhet, där testatorn väljer att skänka sina tillgångar efter döden.79
4.3 Behovet av tolkningsregler och formkrav
Som tidigare redovisats måste ett testamente upprättas enligt de bestämda formkraven och i regel ska testamenten i allra största mån tolkas subjektivt. Syftet med formkraven är att minska riskerna för att testamentet skulle bli föremål för tolkning. Efter testatorns bortgång kan det uppstå en frestelse för arvtagare eller andra arvingar att motsätta sig testamentet. Vissa arvtagare kan exempelvis anse att de har rätt till en större del än vad som står förordnat i testamentet och väljer därför att väcka klandertalan för att en tolkning ska genomföras.
Syftet med användandet av formkraven är att påvisa att testatorn har tagit ett rationellt och genomtänkt beslut vid upprättandet och testamentet ska vid tidpunkten avspegla testatorns vilja. Syftet mellan formkrav och tolkning står i viss mån i motsats till varandra. Genom att formkraven strikt har tillämpats så minskar möjligheterna till en subjektiv tolkning. Det kan ge motsvarande effekt, att vid en för vidsträckt subjektiv tolkning kan formkravet åsidosättas.80 Det är dock allmänt känt att det alltid är testatorns sista vilja som ska tas hänsyn till vid tolkningen, vilket regleras i 11 kap. 1 § ÄB.81
Med hjälp av viljeprincipen i 11 kap. 1 § ÄB är syftet att söka den bakom liggande viljan till förordnandet. Upprättande av testamente kräver att formkraven beaktas, och detta gäller även vid ändringar eller tillägg i testamentet. Formkravets syfte är att fastställa allvaret i upprättandet och att säkerställa att kvarlåtenskapen ska fördelas enligt kraven. I och med detta är det alltid testamentets språkliga innehåll som ska tolkas. Tolkningen ska därför i princip enbart ske med
79 Walin & Lind, s. 419 f.
80 Boström, Viola, Tolkning av testamente, s. 51. 81 Boström, s. 57 ff.
20 hjälp av texten i testamentet. Det är därför viktigt att ha i åtanke vid tolkning att man inte får läsa in andra förordnad som inte har stöd i testamentet från början.
Att göra en tolkning som strider mot testamentets ordalydelse skulle innebära att man har godtagit ett nytt förordnande. Det är vanligt att testatorn muntligen kan ha nämnt att han vill göra förändringar i testamentet, men det behöver inte betyda att testatorn har ansett att de muntliga uttalandena är likställda med sin yttersta vilja. Formkraven är till för att skydda testatorn från att ta förhastade beslut.82
4.4 Presumtionsregler
Förutom de tolkningsreglerna som fastställs i 11 kap. ÄB, finns det även regler som kallas för presumtionsregler.83 Presumtionsreglerna utformades från början i förarbetena till
testamentslagen.84 Dock uttrycktes det att presumtionsreglerna skulle användas med stor försiktighet och att de inte fick baseras på rena gissningar om vad testatorn hade velat. Presumtionsreglerna har inte utformats utifrån testatorns önskemål i varje enskilt fall, utan de bygger på vad lagstiftaren eller HD anser att testatorn allmänt i de flesta fall hade velat i vissa specifika situationer. Det sker en allmän tolkning av vad testatorn i de flesta fall borde ha menat med en viss situation. Men kan en tolkning ske med stöd av 11 kap. 1 § ÄB så ska denna tolkning ha företräde framför en utfyllnad med hjälp av presumtionsreglerna. Man gör en åtskillnad mellan tolkning och utfyllnad.
Syftet med testamentstolkning är att klarlägga testamentets innehåll och i största mån, förverkliga testatorns vilja.85 Presumtionsreglerna är så kallade hjälpregler eller stödregler som
används i samband med tolkning. Stödbevisningen kan vara i form av dokument eller uttalanden från testatorn som visar på att denne hade velat fördela sin tillgång på ett visst sätt i samband med upprättandet av testamentet. Det kan även i vissa fall vara uttalanden som testatorn har gjort i andra sammanhang som kan ligga till grund för tolkningen.
Presumtionsregler kan både anses vara positiva och negativa. Användandet av presumtionsreglerna är inte alla positivt inställda till. Det råder delade meningar om hur användbara de är egentligen. De är användbara för att kunna lösa en stor mängd problem på ett enkelt och smidigt vis och de ger bra vägledning vid tolkning, men det finns en risk att man inte tar tillräckligt med hänsyn till individen och dennes yttersta vilja vid användandet av presumtionsreglerna. Det är även viktigt att man alltid försöker utgå från testamentets ordalydelse vid användandet av presumtionsreglerna. Detta för att man inte ska kunna frångå testatorns vilja. 86
82 Walin & Lind, s. 330 f.
83 Eriksson, s. 205.
84 Företrädaren till dagens Ärvdabalk. 85 Walin & Lind, s. 315.
