Entreprenören som samhällslösning, i en neliberal kontext

1

Entreprenören som samhällslösning

I en neoliberal kontext

The entrepreneur as a social solution

In a neoliberal context

Författare: Pontus Örnstrand

Ledarskap och organisation Kandidat nivå

15hp

Ht 2014, inlämnad 16/1 2015 Handledare: Maria Appelqvist

2

Sammanfattning

Frågan om att vara eller inte vara entreprenör är i dagens samhälle en icke fråga. Genom både myndigheter och media uppmanas alla till att vara entreprenörer. Således bidrar frigörandet av individen, entreprenören, till en positiv samhällsutveckling, innefattande av en hållbar tillväxt. Följande studie avser att undersöka hur entreprenörskapsdiskursen tar sig uttryck bland praktikerna på Näringslivskontoret, i förhållande till en bredare social praktik, Neoliberalism. Genom studiens metodologiska och teoretiska utgångspunkt, ”kritisk diskursanalys”, möjliggörs det att studera huruvida begreppet entreprenör fylls av meningsbyggnaden av den neoliberala ideologin.Studien visar på hur neoliberalismens starka position i samhälle skapar konsekvenser för användandet entreprenören, vilket synliggörs i Näringslivskontorets arbete och definition av entreprenörskapsfunktionen. Studien lägger fram ett breddat perspektiv på begränsningarna i entreprenörskapsdiskursens syfte att uppnå hållbar tillväxt.

Nyckelord: kritisk diskursanalys, entreprenörskap, neoliberalism, näringslivskontoret, hållbar tillväxt

3

Innehållsförhållsförteckning

1. Inledning

1.1 Epistemologisk utgångspunkt s.6

2. Syfte & problemformulering

s.7

2.1 Avgränsning s.7

2.2 Reflektioner s.8

3. Bakgrund

3.1 Introduktion till det neoliberala samhället s.9

3.2 Sverige – Neoliberal diskurs s.9

3.3 Entreprenören, ett uttryck för Neoliberala samhället? s.10

4. Metod

4.1 Diskursteori s.12

4.2 Kritisk diskursanalys s.13

4.3 Faircloughs tredimensionella modell s.15

4.3.1 Del 1 s.15 4.3.2 Del 2 s.17 4.4 Kvalitativ intervju s.18 4.5 Forskningsetik s.19 4.6 Metodreflektion s.20

5. Teori

5.2 Globaliseringen och människan s.23

6. Resultat och Analys

6.1 Förvaltarna s.28

6.2 Diskursiva praktiker s.30

4

7. Diskussion

7.1 Slutord

5

1. Inledning

Den skapande människan, entreprenören

Frågan idag är inte att vara eller inte vara entreprenör, alla uppmanas till att vara entreprenörer. Karin Berglund (2012) är en av dagens forskare som studerat fenomenet entreprenör mer ingående. I hennes forskningsstudie ”Jakten på entreprenörer, om öppningar och låsningar i entreprenörskapsdiskursen” lyfter hon bland annat fram hur dagens entreprenörskapsdiskurs tar sig i uttryck. Då det är entreprenören som skapar något nytt, försöker man att placera denne i samhällets alla olika vrår (2012 s.107f). Entreprenören är inte bara någon som skapar något nytt utan även någon som skapar ”mer”, ofta med en betoning på tillväxt och nyföretagande. Man skulle kunna säga att adjektivet entreprenörskap har förvandlats till substantivet entreprenör, vilket flyttar fokus från att göra till att vara. Det vill säga att entreprenören har blivit en identitet (2012 s.107f). Berglunds beskrivna bild av entreprenören, menar jag, hänger samman med dagens romantiserande bild av den individualiserade människans förmåga att skapa en framtid, porträtterad av hur vi vill att framtiden skall gestalta sig.

Texter om entreprenören och entreprenörskap är inte svåra att hitta då de flitigt diskuteras i olika medier. Man kan hitta texter om entreprenören i renodlade entreprenörskapstidningar (Entreprenör 2014), debattinlägg i dagstidningar (VLT debatt, 2014), krönikor (Dagens Nyheter, 2014) eller i intresseorganisationers webbtexter (Svenskt näringsliv 2014). Staten och myndigheter förmedlar och poängterar hur entreprenören fungerar som samhällslösning och att entreprenören är något vi skall satsa på för att nå en ”hållbar tillväxt”. (Näringsdepartementet, Partnerskapsöverenskommelsen, 2014, Tillväxtverket, 2014) Som en följetång till att entreprenörskap blivit ett modebegrepp har det vuxit fram organisationer som explicit är utformade för att hjälpa människor med att styra rätt i sitt entreprenörskap och uppstartandet av företag. Ett exempel på en sådan organisation är Drivhuset. Drivhuset finns i hela Sverige och erbjuder vägledning, utbildningar och mötesplatser för entreprenörer (Drivhuset, 2014). Även inom utbildningssektorn används begreppet entreprenörskap allt flitigare. Där finns en uppsjö av utbildningar inom ämnet på alla Sveriges Universitet och Högskolor. Malmö högskola erbjuder bland annat ”Utbildningar, tävlingar och mötesplatser där du träffar entreprenörer som själv har startat och drivit företag är bara några exempel” (Malmö högskola, entreprenörskap, 2014). Det är inte bara på högskolorna du hittar undervisning av entreprenörskap, utan ämnet har även blivit infört som valbart ämne på gymnasiet (Skolverket, läroplaner och ämnen, 2014). I och med att entreprenören utgör ett så

6 starkt begrepp i tiden, så till den grad att det nästa blivit en modetrend, blir det således relevant att studera hur användningen av entreprenören tar sig i uttryck runt om i samhället. 1.1 Epistemologisk utgångspunkt

Följande studie har sin epistemologiska utgångspunkt i det diskursteoretiska forskningsfältet. Diskursteori, som i grunden tillhör det socialkonstruktivistiska kunskapsteoretiska angreppsfältet blir således det fält studien tar sin utgångspunkt i (2000, s. 11). Studien lutar sig mot fältet av kritiska forskare som alla gör en ansats att fördöma den kraftfulla tendens som går under namnet neoliberalism (Saad-Filho and Johnston (2005) sammanställning av ”kritisk forskning” cf. e.g. Blomgren 1997; Bourdieu 1998; 1998a; 2001; Giddens1998; Chomsky 1999; Campbell and Pedersen 2001; Touraine 2001; Marsdal and Wold2004; Rapley 2004; Harvey 2005; Hagen 2006; Plehwe et al. 2006).

Diskursbegreppet är i sig själv mångtydigt, men vi kan inledningsvis nöja oss med definitionen: ”ordet diskurs rymmer en eller annan idé om att språket är strukturerat i olika mönster som våra utsagor följer när vi rör oss i en viss social domän” (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s.7).För att förstå uppsatsens vidare struktur blir det relevant att nämna att en diskurs alltid står i relation till olika aktörer innanför en diskurs. En diskurs är inte majestätisk och oföränderlig i den bemärkelsen utan alltid föränderlig. Diskursens uttryck beror på tolkningar inom en viss social domän. Begreppet ”intertextuell kedja”, beskriver detta på ett bra sätt. En intertextuell kedja är en kedja där ”en serie texttyper som binds samman i en kedja genom att varje text införlivar element från en annan text eller andra texter” (Winther Jörgensen & Phillips 2000, s. 77).

7

2. Syfte och problemformulering

Syftet med studien är att undersöka hur den rådande entreprenörskapsdiskursen tar sig i uttryck på Näringslivskontoret i Malmö. Således avser studien att studera hur Näringslivskontorets arbete med just entreprenörskap formuleras och konkretiseras i vardagen. För att kunna tolka uttrycken kommer en kontextualisering av den bredare sociala praktiken ske för att se om den formar och gynna sina utgångspunkter och hållningar. Följande forskningsfrågor har guidat studien:

Hur ser förhållandet ut mellan entreprenörskapsdiskursens uttryck och den neoliberala samhällsordningen?

Hur tar entreprenörskapsdiskursen sig i uttryck bland praktiker på Näringslivskontoret i Malmö?

Vilka konsekvenser får ”entreprenören som samhällslösning”, i en neoliberal kontext, för uppfyllandet av en hållbar tillväxt, innefattande av sociala dimensioner?

2.1 Avgränsning

Studien är avgränsad till studera det neoliberala samhället som bredare social praktik. Det kan finnas andra sociala praktiker som påverkar entreprenörskapsdiskursen och skulle således kunna användas för att ge nya perspektiv på studiens resultat. Samtidigt argumenteras det genom studien för neoliberalismens starka ståndpunkt i samhället, vilket således kan motivera valet av den och ingen annan som bred social praktik.

För en breddad förståelse av entreprenörskapsdiskursens uttryck på Näringslivskontoret, är studien avgränsad till att analysera två specifika aktörer som är en del av den ”intertextuell kedja” Näringslivskontoret ingår i. De två aktörerna är Tillväxtverket och Näringsdepartementet. Aktörerna benämns i texten som förvaltare av diskursen, det vill säga att de förmedlar den rådande entreprenörskapsdiskursen. Detta görs för att studera Näringslivskontoret i ett sammanhang eller, som jag beskriver i inledningen, genom den ”intertextuell kedja” de ingår i. Då Näringslivskontoret är en politiskt styrd organisation blir de två valda aktörerna relevanta då de är de som sätter agendan för hur Näringslivskontoret skall jobba. Analysen av Tillväxtverket och Näringsdepartementets ligger som en första del i resultat och analysdelen, 6.1 förvaltarna.

8

2.2 Reflektioner

Det finns en medvetenhet om att de valda metodologiska och teoretiska glasögon, och den forskning studien stödjer sig mot, ger uttryck för det som är verkligheten inom ramen för ansatsen. Meningen med studien är inte att förmedla en objektiv sanning om hur världen ”verkligen” är eller om hur Näringslivskontoret ”bör” organiseras. Studien skall ses som ett forskningsbidrag sett ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, där diskurser konstruerar vår sociala identitet och således vårt sätt att agera (Bergström och Boréus, 2005 s.321).

Studien kan uppfattas som bred i den bemärkelsen att det görs en bredare kontextualisering av den undersökta organisationens sammanhang och bredare samhällsordning. Inom ramen för det valda metodologiska angreppsättet som studerar människan som social konstruktion, blir det dock nödvändigt att göra studien så bred som den kan upplevas. De teoretiska kopplingarna till den bredare samhällsordningen kommer tydligare att förklaras i teorikapitlet, 5.1 Vad är neoliberalism?, och 5.2 Globalisering och människan.

9

3. Bakgrund

Följande kapitel har som ändamål att bidra till en förståelse och argumentation till varför det neoliberala samhället är intressant i relation till undersökningen av entreprenören. Frigörandet av entreprenören har många likheter med det neoliberala samhällets hyllning av individen och individualismen. Således kan det tänkas att den neoliberala ideologin skapar meningsbyggnaden för innehållet i entreprenörskapsdiskursen.

3.1 Introduktion till det neoliberala samhället

I en artikel från The Guardian (2014), resonerar Paul Verhaeghe, ”senior professor at Ghent University”, kring sociologen Zygmunt Baumans (t.ex. Zygmunt, 1998) teoretiska bild av den paradoxala konsekvensen av det neoliberala samhället, “Never have we been so free. Never have we felt so powerless.” (Theguardian, 2014). Verhaeghe menar vidare att neoliberalismen och det marknadsekonomiska systemet har lockat fram det värsta i oss människor:”An economic system that rewards psychopathic personality traits has changed our ethics and our personalities” (Theguardian, 2014). Han beskriver hur individualisering av samhället resulterat i att människor bland annat söker lycka genom konsumtionssamhälles uppmaning till materiell lycka. Individualiseringen leder till en värld av individer, som för att bli lyckliga, gör allt för att förverkliga sig själva. Individens självförverkligande sker även om det får konsekvenser som individen moraliskt inte kan stå för. Självförverkligandet kan till exempel innebära:

A person with a good job who turns down a promotion to invest more time in other things is seen as crazy – unless those other things ensure success. A young woman who wants to become a primary school teacher is told by her parents that she should start off by getting a master’s degree in economics – a primary school teacher, whatever can she be thinking of? (Theguardian, 2014)

Verhaeghe menar att det beskrivna samhällsklimatet skapar det han kallar, ”psychopathic personality traits” vilket får konsekvenser för människors etik och identitetsskapande (Theguardian, 2014).

3.2 Sverige – Neoliberal diskurs

Neoliberalismen ”drabbade” Sverige på 70-talet och kan ses som något globaliseringen medförde. Den neoliberala ideologin härstammar från klassiska liberala tankar som innebär en tydlig vilja av att lyfta fram friheten hos individen (individualism). Den liberala ideologin

10 anser att personlig frihet och marknadsekonomi blir moraliskt rätt i och med att individer har äganderätt av sig själva och sitt arbete (Nationalencyklopedin 2014). David Harvey är en av de forskare som försökt definiera och problematisera ideologin av vår tid, neoliberalismen. I inledningen av sin bok (Harvey, A brief of history of neoliberalism, 2005) ger han oss en definition av vad det skulle kunna innebära:

Neoliberalism is in the first instance a theory of political economic practices that proposes that human well-being can best be advanced by liberating individual entrepreneurial freedoms and skills within an institutional framework characterized by strong private property rights, free markets and free trade. The role of the state is to create and preserve an institutional framework appropriate to such practices.

(Harvey 2005, s.2) Som Harvey (2005) säger så står och verkar det neoliberala samhället för en stark privat äganderätt och marknadsekonomisk modell som inrymmer kapitalistiska idéer. Vanligen förekommer dessa begrepp i relation till varandra. Kapitalism (av kapital), ses som ett ekonomiskt system där produktionsmedlen företrädesvis befinner sig i privat ägo och där produktionen regleras av marknadskrafterna (Nationalencyklopedin 2014). Marknadsekonomi, utgör ett ekonomiskt system som förutsätter enskild äganderätt, privatägda företag samt rätt för producenter och konsumenter att fritt agera som säljare och köpare (Nationalencyklopedin 2014).

3.3 Entreprenören, ett uttryck för Neoliberala samhället?

Historien om entreprenören sträcker sig från Schumpeters (1900-talets mest ledande nationalekonom) tes om ekonomisk utveckling (t.ex. Schumpeter, 2008) till dagens bild av entreprenören som samhällslösning, med sina innovationer och nyskapandekraft (Berglund, 2012). Karin Berglund (2012) beskriver i sin bok ”Jakten på entreprenörer, om öppningar och låsningar i entreprenörskapsdiskursen” om hur man idag står inför ett problem med att definiera vad entreprenörsfunktion innebär. I dagens Sverige har en ny målgrupp bestående av ungdomar, invandrare och kvinnor blivit mål för de offentliga stödformerna, vilket görs för att tillgodose de behov som dessa människor efterfrågar. Berglund varnar dock för att det finns en risk att de utpekade grupperna ”pressas” in i den redan existerande mallen av entreprenörskap. Berglund menar vidare att det oftast glöms bort att ifrågasätta det givna rummet i ivern att bredda entreprenörskapsfunktionen. (Berglund, 2012 s. 29) Oavsett om entreprenören är en funktion eller en personlighet, är det något vi lägger ett väldigt stort framtidshopp till idag. Steyaert och Katz (2004) är två forskare som forskat om entreprenören

11 de senaste åren. Deras forskning visar på hur entreprenören har blivit någon som ger oss hopp inför en till synes oviss, utsiktslös och möjligen dyster framtid (T.ex. Steyaert och Katz, 2004, Narrative and discursive approaches in entrepreneurship: a second movements in entrepreneurship book).

12

4. Metod

Den inledande delen av metodkapitlet innehåller en övergripande beskrivning av de grundläggande principerna för den metodologiska utgångspunkt, diskursteori, som ligger till grund för uppsatsen. Det blir nödvändigt att presentera detta då det till stor del ligger till grund för förståelsen av den kunskap metoden avser att generera. Winther Jörgensen & Phillips (2000, s. 10) beskriver i sin bok ”diskursanalys som teori och metod” hur diskursanalysen fungerar som en ”paketlösning”. Det vill säga att diskursanalysen fungerar som en teoretisk och metodologisk helhet. Således blir det viktigt att acceptera de grundläggande filosofiska premisserna i metoden. I och med att det i diskursteori är svårt att skilja på teori och metod är metoddelen väldigt teoretisk.

4.1 Diskursteori

Winther Jörgensen & Phillips (2000) ger oss en förklaring av vad ordet diskurs innebär; ”… oftast rymmer ordet ”diskurs” dock en eller annan idé om att språket är strukturerat i olika mönster som våra utsagor följer när vi agerar inom olika sociala domäner” (Winther Jörgensen & Phillips, 2000 s. 7). Diskursteori har sin utgångspunkt i det socialkonstruktivistiska fältet som är en gemensam beteckning på en rad nyare teorier om kultur och samhälle (2000, s.11). Dessa har i sin tur utvecklats från strukturalistisk och poststrukturalistisk språkteori som är en vidareutveckling av strukturmarxismen. (2000, s. 9). Diskursteori ”är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (2000, s.7). Michel Foucault är en av dem första forskare som på allvar satte igång med diskursanalysen. Foucault bildade utgångspunkten för subjektet inom diskursanalys. Han menade att subjektet skapas i diskurser. Foucault argumenterar således för att diskurser inte är ”ett majestätiskt framfört uttryck för ett subjekt som tänker, känner till och som säger det” (Foucault, 1972, s.64). Man skulle kunna uttrycka det som att det är språket som talar genom personen, där det enskilda jaget blir som ett medium för olika kulturer och dess språk (2000, s.21).

Som sagt så finns de anledning att acceptera de fyra grundläggande premisserna i metoden för att kunna använda sig av den. Den första av dem är ”den kritiska inställningen till självklar kunskap” (2000, s. 11). Med det menar Winther Jörgensen & Phillips ”Verkligheten är bara tillgänglig för oss genom våra kategorier- och att vår kunskap och våra världsbilder är inte spegelbilder av verkligheten därute utan ett sätt att kategorisera världen” (2000, s.11). Den andra är ”Historisk och kulturell specifikation”. Detta innebär att vi människor i synnerhet är

13 präglade av vår historia och de kulturella betingelser som har varit. Ett diskursivt handlande är en typ av socialt handlande som bidrar till att konstruera vår sociala värld och på det sättet bevarar vissa sociala mönster (2000, s11f).

Sambandet mellan kunskap och sociala processer, definieras som den tredje filosofiska punkten. Människans sätt att se på världen skapas och upprätthålls av de sociala processer vi ingår och utsätts för. Det finns en motsättning i denna process då vi dels bygger upp gemensamma sanningar samtidigt som vi kämpar för vad som är sant och falskt (2000, s. 12). Den fjärde filosofiska nyckelpremissen innefattar ”sambandet mellan kunskap och social handling” (2000, s. 12). Det vill säga att i vissa världsbilder blir vissa handlingar naturliga och andra otänkbara. Olika världsbilder konstruerar således olika kunskaper som får konkreta sociala konsekvenser (2000, s.12).

Resultatet av ovan redogjorda premisser bidrar till insikten kring forskarens roll inom det diskursanalytiska området. Det vill säga att man som forskare inte skall tro att man gör en diskursanalys för att komma bakom diskursen. Tvärt om, utgångspunkten i diskursanalysen är att man aldrig kan nå verkligheten utanför diskursen (2000, s. 28ff). Diskursanalys, som i sig själv är ett mångtydigt begrepp, kan rymma flera olika innebörder även om alla angreppssätt rör sig inom ramen för det socialkonstruktivistiska fältet och de grundläggande principerna för angreppsättet. För att kunna analysera den i studiens fall, insamlade empirin, kommer Faircloughs tredimensionella modell att användas (2000, s. 74). Då Faircloughs teorier och modell befinner sig inom kritisk diskursanalysen, kommer det i nästa del en närmare beskrivning av vad det mer avsmalnade teoretiska angreppssättet kritisk diskursanalys innebär.

4.2 Kritisk diskursanalys

Kritisk diskursanalys, tillskillnad från den ovan redogjorda breda bilden av diskursteorifältet, fungerar som en mer avsmalnad teoretisk ingång. En av de tongivande personerna inom den kritiska diskursanalysen är Norman Fairclough. Han använder begreppet ”kritisk diskursanalys” dels för att beskriva det angreppsätt han representerar, men även som begrepp för att beskriva en bredare riktning inom diskursanalysen (t.ex. Fairclough 1992a). Det som är utmärkande för Faircloughs kritiska diskursperspektiv är att, diskursen som sådan är en viktig form av social praktik som dels konstituerar den sociala världen, samtidigt som den konstitueras av andra sociala praktiker. Det vill säga att diskursen inte bara formar och omformar sociala strukturer och processer, utan även speglar dem (Winther Jörgensen &

14 Phillips, 2000 s. 67f). Kritisk diskursanalys anses vara kritisk i den bemärkelsen att, kritisk diskursanalys syftar till att kartlägga de diskursiva praktikernas roll i upprätthållandet av den sociala världen. Syftet blir således att studera ojämna maktförhållande mellan sociala grupper, som kan betraktas som effekter och närmare bestämt som ideologiska effekter (Winther Jörgensen & Phillips, 2000 s. 69). Den kritiska diskursanalysen skiljer sig från andra angreppsätt på det viset att man gör en konkret lingvistisk textanalys av språkbruket i sociala interaktioner (2000, s. 68). Detta sker genom empiriska forskning, tillexempel genom systematiska analyser av tal och skriftspråk i massmedia eller intervjuer (2000, s. 71).

Diskursen bidrar till att konstruera: 1. Sociala identiteter (en identitetsfunktion), 2. Sociala relationer (en relationellfunktion), 3. Kunskaps- och betydelsesystem (en ideationell funktion). Dessa tre funktioner bygger på Michael Hallidays (1994, Introduction to Functional Grammar) flerfunktionella förhållningsätt till språk. Utöver detta bör det fokuseras på följande två dimensioner när man skall utöva diskursanalys (2000, s. 73). Den första av dessa två dimensioner innefattar ”den kommunikativa händelsen”. Det vill säga ett fall av språkbruk, tillexempel en tidningsartikel, en intervju eller ett politiskt tal. Den andra dimensionen är ”diskursordning”. Denna dimension hänvisar till summan av de olika diskurstyper som används inom en social institution eller social domän. (2000, s. 73). Förhållandet mellan dessa två dimensioner beskrivs som dialektiskt. Med det menas att diskursordningen som sådan är en typ av struktur fast inte i strukturalistisk mening. Detta beror på att den kommunikativa händelsen inte bara reproducerar diskursiva ordningen utan också kan förändra den genom kreativt språkbruk. (2000, s. 76) Diskursordningen är i hög grad påverkbar och öppen för förändring i avseende till att det införs diskurser och genrer som tillhör en annan diskurs (2000, s76). Winther Jörgensen & Phillips (2000, s76f) redogör för ett sådant exempel i sin bok ”Diskursanalys som teori & metod”;

Till exempel har man inom danska sjukvårdsystemet efter andra världskriget använt bestämda diskurser och genrer i de olika diskursiva praktiker som utgör sjukvårdsystemets diskursordning. Välfärdsdiskursen har varit dominerande men för en kamp med andra diskurser, inklusive en nyliberal konsumtionsdiskurs som tidigare uteslutande har förbunden med marknadens diskursordning (2000, s76).

När man pratar om artikuleringar av diskurs som sker mellan eller inom en diskursordning benämner man detta som interdiskursivitet. Intertextualitet, som är en form av interdiskursiviteter, syftar till det förhållande texter har med andra texter. Det vill säga att en kommunikativ händelse bygger alltid på en tidigare händelse, eller en text bygger alltid på en tidigare text. En intertextuell kedja, är en kedja där ”en serie texttyper som binds samman i en

15 kedja genom att varje text införlivar element från en annan text eller andra texter (Winther Jörgensen & Phillips 2000, s. 77).

Fairclough definierar ideologi som ”betydelse i maktens tjänst” (2000, s. 79, Fairclough 1995b:14), där ideologin står i relation till betydelsekonstruktion. ”ideologier som betydelsekonstruktioner som bidrar till produktion, reproduktion och transformation av dominansrelationer” (2000, s.79, Fairclough 1992a:87). Således skulle man kunna säga att betydelsen av ideologin mobiliseras för att upprätthålla maktrelationer. I perspektiv på den ideologiska praktiken ställer Fairclough sig i ledet till tidigare forskare Gramscis och Althusser teorier som har en tydlig utgångspunkt i det kulturmarxistiska perspektivet som tillskriver vikten av vardagens betydelseproduktion för upprätthållandet av den sociala ordningen (2000, s. 80).

subjekt är ideologiskt positionerade, men de är också i stånd att handla kreativt och skapa sina egna förbindelser mellan de olika praktiker och ideologier som de utsätts för, och de är i stånd att omstrukturera de praktiker och strukturer som de positioneras av. (2000, s. 80, Fairclough 1992, s.91)

Enligt Fairclough innebär hegemoni begreppet hur vi kan analysera hur diskursiva praktiker ingår i en större social praktik, där maktrelationer ingår. Man kan se de diskursiva praktikerna ur en hegemonisk aspekt, där de bidrar till att reproducera och transformera den diskursordning de ingår i och därmed påverkade av de existerande maktrelationerna (Fairclough 1992, s.91).

Med stöd i de ovan beskrivna teoretiska och metodologiska angreppssätt möjliggörs det att förstå varför Näringslivskontorets uttrycker den undersökta entreprenörskapsdiskursen på det sätt de gör. I nedanstående kapitel förklaras den teoretiska kopplingen till studiens utförande.

4.3 Faircloughs tredimensionella modell

Följande kapitel är uppdelat i del 1 och 2. I första delen beskrivs Faircloughs teoretiska förklaring till den tredimensionella modell som ligger till grund för min studie. Andra delen är en beskrivning av hur jag applicerat hans modell och teorier i min studie.

4.3.1 Del 1

De tre olika delarna i Faircloughs modell har sin grund i den kommunikativa händelsen. För att genomföra en analys av en kommunikativ händelse (ett fall av språkbruk) är man i direkt behov av att förstå följande tre dimensionernas påverkan på den. Den första och innersta

16 kärnan i modellen beskrivs som texten. ”Texten” behöver nödvändigtvis inte var en text utan kan lika bra vara tal, bild eller en blandning av de båda. Den andre dimensionen är den ”diskursiva praktiken”. Den består av textproduktionen och textkonsumtionen som jag tidigare beskrivit som konstituera och konstitueras. Den tredje och sista dimensionen är den ”sociala praktiken”, vilket omfattar den bredare sociala praktiken (2000, s. 74). Den sociala praktiken är som sagt den nivån som påverkar de diskursiva praktikerna, och kan där av ses som en kontextualisering (2000, s.90).

Reproduktion av Figur 3.1 Faircloughs tredimensionella modell för diskursanalys (Winther Jörgensen & Phillips, 2000 s. 74, 1992a:73)

Inom ramen för en analys av en bredare social praktik som innefattar både diskursiva och icke diskursiva element, förespråkar Winther Jörgensen & Phillips sociologiska teorier och kulturteorier (2000, s. 75).

17 4.3.2 Del 2

Följande modell är gjord som en förtydligande överblick av min forskning i förhållning till Faircloughs modell:

Mitt studieobjekt kan liknas med Faircloughs beskrivning av en kommunikativ händelse. Det vill säga att entreprenörskapsdiskursens uttryck på Näringslivskontoret representerar den kommunikativa händelsen jag valt att studera. I linje med Faircloughs rekommendationer för användning av modellen måste man förstå relationen mellan de tre nivåerna text, diskursiva praktiker och social praktik för att förstå den kommunikativa händelsen.

För att kunna studera de diskursiva praktikerna, som är studiens syfte, måste man förstå förhållandet mellan tidigare kommunikativ händelse då denna alltid bygger på en tidigare händelse. Fairclough uttrycker detta som en interdiskursiv kedja, ”en serie texttyper som binds samman i en kedja genom att varje text införlivar element från en annan text eller andra texter ”(2000, s. 77). Således menar jag att det blir relevant, som en första analysnivå, att analysera de valda förvaltarna, tillväxtverket och näringsdepartementets (text kring partnerskapsöverenskommelsen), då de i min text utgör funktionen av en ”annan social

Tillväxtverket (Förvaltare) Näringsdepartementet Partnerskapsöverenskommelsen (Förvaltare)

Näringslivskontoret

18 praktik” eller ”text” som konstituerar entreprenörskapsdiskursen som Näringslivskontoret i Malmö förhåller sig till.

Den andra analysnivån innehåller en analys av fyra intervjuer med personerna på Näringslivskontoret. Det vill säga en analys av praktikerna på Näringslivskontoret, som i min modell utgör de diskursiva praktikerna. Intervjuerna utgör således en del av det material jag kommer använda för att tolka entreprenörskapsdiskursens uttryck. Tillvägagångsättet för intervjuerna finner ni i kapitel 4.4, Kvalitativa intervjuer. Den tredje analysnivån innehåller en analys av metodförverkligandet. Det vill säga arbetet med entreprenörskap, taget från Näringslivskontorets hemsidas beskrivning av vad de gör (Malmöstad, Näringslivskontoret 2014) och de arbetssätt som diskursiva praktikerna omtalad i intervjuerna. Med andra ord kan metodförverkligandet förstås som entreprenörskapsdiskursens praktiska uttryck.

Som min modell visar kommer Näringslivskontorets uttryck att kontextualiseras till en bred social praktik (neoliberala samhället). Som Fairclough uttrycker det så står de diskursiva praktikerna i relation till hur eventuell bakomliggande ideologi tar sig i uttryck. Definitionen av begreppet ideologi i sammanhanget är, ”ideologier som betydelsekonstruktioner som bidrar till produktion, reproduktion och transformation av dominansrelationer” (Fairclough, 1992a, s. 87). I och med att neoliberalism fungerar som en ideologi blir detta relevant för studien. Teoribildningar kring konsekvensen av det neoliberala samhället finns under kapitel 5.1 och 5.2. Anledning till en bredare kontextualisering har att göra med Winther Jörgensen & Phillips som menar att ”det är i analysen av förhållandet mellan diskursiv praktik och den bredare sociala praktiken som undersökning finner sina slutliga konklusioner” (2000, s.90). Vid användning av Faircloughs modell möjliggörs det således att studera huruvida de diskursiva praktikerna förstärker och döljer vissa ojämna maktförhållande i samhället (2000,s. 90).

4.4 Kvalitativ intervju

För att undersöka de diskursiva praktikerna, och deras uttryck, gjordes fyra kvalitativa intervjuer i form av semistrukturerad djupintervju. Denna typ av intervjumetod liknas det som kallas livsberättelser och muntliga historier (Alan Bryman, Samhällsvetenskapliga metoder 2008, s. 415). Intervjumetoden möjliggör för forskaren att studera intervjupersonernas ”verklighet” eller som det i mitt fall handlar om, att studera de diskursiva praktikernas verklighet. I och med att den semistrukturerade djupintervjun kräver en bredare ingång till intervjufrågor har jag format tre teman att intervjua utefter. Dessa är, identitet, begrepp och

19 omvärld. Temat ”identitet” valdes som ett försök att komma åt intervjupersonernas egen bild av arbetsplatsen. Jag valde temat ”begrepp” för att se om intervjupersonerna använde samma typ av begrepp och således huruvida de hade en samsyn eller inte kring dessa. Temat ”omvärld” valdes för att undersöka intervjupersonernas förståelse av vilka strukturer och aktörer som påverkar deras arbete. Ahrne, Svensson (2011) refererar i sin bok ”handbok i kvalitativa metoder” till Mills (1959/1985) som skriver om livsberättelser: ”man kan varken förstå en individs livshistoria eller ett samhälles historia om man inte förstår dem bägge” (Mills 1959/1985, refererad i Ahrne, Svensson, 2011, s. 61). I studiens fall fungerar kontextualisering av den bredare sociala praktik som ett komplement till att förstå individernas historia och tvärt om.

Innan genomförandet av intervjuerna undersöktes organisationens hemsida (Malmöstad, Näringslivskontoret 2014). På hemsidan redogjordes det för olika saker som de arbetade med. Bland annat används begreppen hållbar tillväxt, entreprenörskap och innovation flitigt. Således beslutade jag att använda dessa tre begrepp i intervjusammanhanget för att se huruvida de definierades.

Valet av intervjupersoner var egentligen inget direkt val, utan alla på avdelningen blev tillfrågade. I samstämmighet förmedlade de tillfrågade att jag skulle prata med person X, då hen var mest lämplig att svara på mina frågor. Bortsett från denna person var en annan intresserad av att medverka då hen ansåg att Näringslivskontoret tidigare varit dålig på att ta emot studenter. Den tredje och fjärde personen kom sedan till genom en variant på ett snöbollsurval som kallas aktör-nätverk-teori. Teorin innebär att man följer aktörers kopplingar till varandra (Ahrne, Svensson 2011, s.43). I mitt fall handlade det om personer istället för aktörer. Det vill säga att genom de två första intervjuerna blev jag ledd till en tredje person som kunde, enligt tidigare personer, svara mer utförligt på mina frågor. För tillgång till transkriberingarna av intervju se bilagor 1,2 osv.

4.5 Forskningsetik

I Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (1990) bestämmelser, ”Forskningsetiska principer i humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning”, finns fyra huvudkrav en forskare måste problematisera och överväga i sitt insamlande av empiri. Dessa är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. (Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, 1990). Följande är en redogörelse för tillgodoseendet av dessa regler:

20 Alla de intervjuade personerna gavs inledande en redogörelse av vad min studie handlade om. Efter detta förhörde jag mig om de ville ge sitt samtycke till att delta, vilket alla gjorde. Konfidentialitetskravet är inte problematiskt då undersökandet av en diskurs inte är beroende av enskilda personers identifiering. I undersökandet av en diskurs är den samlade bilden av vad personerna förmedlar intressant. Personerna avidentifieras således genom att all den transkribering som skulle kunna vara avslöjande strukits. De personerna som har velat se transkriberingarna före användning har fått ta del av dem för att redigera och slutligen godkänna dem. För att tillgodose nyttjandekravet kommer alla inblandade att få tillgång till studiens resultat före en eventuell offentlig publikation.

4.6 Metodreflektion

Anledningen till att inte fler personer vid Näringslivskontoret intervjuades, var delvis för att de upprepade varandra. Med stöd hos Ahrne, Svensson tolkas samstämmigheten som en representativ berättelse av institutionell kultur (Ahrne, Svensson 2011, s. 69). Detta kan dels förklaras genom att entreprenörskapsdiskursen som förmedlats tolkats kollektivt på samma sätt, eller omtolkas på samma sätt. Diskursen upprätthålls således av sociala processer, det vill säga inom ramen för miljön på Näringslivskontoret (Winther Jörgensen & Phillips 2000, s.12). Ahrne och Svensson (2011) menar att man bör intervjua minst sex personer för att uppnå ”mättnad” i representativitet i kvalitativa studier (Ahrne, Svensson 2011, s. 44). Att inte fler än fyra intervjuades kan kritiseras, och även bidra till att ifrågasätta studiens reliabilitet. Dock argumenteras det för att det undersökta uttryck gör sig tydligt på andra sätt vilket således ger studien ”mättnad”. I frågan om uppnådd mättnad refereras det till Näringslivskontorets ”metodförverkligande” som anses bekräfta det samlade uttrycket av definitionerna som intervjupersonerna gett.

Valet av metod, Faircloughs modell, möjliggör användandet av kritisk språkmedvetenhet som ligger innanför ramen för hans teorier. Med kritisk språkmedvetenhet menar Fairclough att man kan ge människor insikt i hur olika sociala strukturer och ojämna maktförhållanden formar diskursiva praktiken. Genom detta bidrar man till att skapa medvetenhet om vilka begränsningar som finns innanför en viss praktik och vilka möjligheter där finns att göra motstånd (Fairclough, 1992a).

21

5. Teori

Följande kapitel syftar till att göra teori av det tredje steget i Faircloughs modell, ”bredare social praktik”. Det vill säga en redogörelse av utvalda teorier som beskriver det neoliberala samhället samt teorier som problematiserar konsekvensen av frigörandet av individen. Detta sker till följd av Winther Jörgensen & Phillips (2000) som menar att en analys av en bredare social praktik, innefattande av både diskursiva och icke diskursiva element, kräver sociologiska teorier och kulturteorier (2000, s. 75).

5.1 Vad är neoliberalism?

David Harvey är en av de forskare som försökt definiera och problematisera ideologin av vår tid, neoliberalismen. I inledningen av sin bok ”A brief of history of neoliberalism” (2005) ger han oss en definition av vad det innebär:

Neoliberalism is in the first instance a theory of political economic practices that proposes that human well-being can best be advanced by liberating individual entrepreneurial freedoms and skills within an institutional framework characterized by strong private property rights, free markets and free trade. The role of the state is to create and preserve an institutional framework appropriate to such practices (Harvey

2005, s.2).

Den första och kanske viktigaste essensen av den neoliberala ideologin är tron på den fria viljan hos individen eller uttryckt som individualismen. Joachim Israel är en forskare som diskuterat förhållandet mellan individualism och kollektivism vilket bland annat har resulterat i artikeln, Individualism- kollektivism, som samhälleligt problem (1987) . I den diskuteras bland annat det liberala motivet, som bygger på teorin om ”possessive individualism” (Israel, 1987, s. 53) av MacPherson (1962). Israel sammanfattar en del av teorin på följande sätt:

1. Det som karakteriserar människan är friheten från andras beroende. 2. Frihet från andras beroende innebär frihet från några som helst relationer med andra som individen inte av fri vilja själv väljer att etablera. Gör han det, sker det enligt intentionen att främja sina egna intressen.3 Individen äger sin egen person och sina färdigheter, sina förmågor och sina kunskaper. För dessa står han inte i tacksamhetsskuld eller någon som helst skyldighetsrelation till samhället. Samtidigt är samhället intet skyldig honom heller (Joachim Israel, 1987 s. 53).

Ur ett mer ekonomiskt perspektiv vill jag lyfta fram en artikel skriven av Anwar Shaikh (en av artiklarna i Saad-Filho and Johnstons samling 2004, Neoliberalism – A Critical Reader).

22 Han menar bland annat i den att neoliberalismen dominerar globaliseringen. Inom ramen för neoliberala tankar, finner vi rättfärdigandet av teoretiska påståenden som har en tydlig grund i marknadsekonomisk teori. Den del av teorin Shaikh åsyftar till är den fria marknaden, och beskriver hur ”Markets are represented as optimal and self-regulating social structures” (2004, s.41). Den neoliberala ideologin menar att, om vi bara skulle låta marknaden var (i den fria formen) kommer den att utnyttja alla ekonomiska resurser på det sättet att alla som vill ha ett jobb kommer att få det. Detta skulle i förlängningen leda till, genom den globala marknaden, att alla i största utsträckning kommer få ta del av dessa fördelar. Neoliberalismen försvarar sig självt genom att peka på den historiska skillnaden på den tidigare fria marknaden. Historien visar att tidigare fattigdom, arbetslöshet och ekonomiska kriser har varit en följd av fackligt och statligt kontrollerande av den fria marknaden. (2004, s.42). Ideologin neoliberalism vill således begränsa statens inflytande på den fria marknaden till fördel för privat företagande vilket i sig öppnar upp för större global marknad. Neoliberalismen använder den fria marknaden som ekonomisk logik, ”theory of free trade, whose central claim is that competitive free trade will atomically benefit all nations” (2004, s. 42). Vissa kritiker lyfter att världen inte ser ut som logiken förespråkar, dvs. ”competitive conditions”. Försvarare av den neoliberala ordningen menar då att historien visat oss hur” truly competitive conditions did not hold in the past… so the past is not a useful guide” (2004, s. 42). Man menar således att det kommer att fungera nu genom att ”international institutions, competition can be spread” (2004, s.42).

Shaikh menar att debatten mellan kritiker och försvarare är märklig, då båda sidor köper det grundläggande konceptet av neoliberalismen. Det vill säga att tillräckligt med ”competitive conditions” kommer att frigöra och möjliggöra det så att ”free trade would work as promised” (2004, s. 43). Shaikh argumenterar i sin text för hur denna doktrin baseras på felaktiga föreställningar om att internationell konkurrens skulle hjälpa de svaga. Han menar att detta system istället jobbar för att stärka de starka och fälla de svaga, vilket i förlängningen bara hjälper de rika länderna att bli rikare (2004, s. 48).

Joseph Schumpeter är en av nittonhundratalets färgstarkaste nationalekonomer. Han har skrivit mycket om den ekonomiska utvecklingen och entreprenören. Han beskriver entreprenören som en som fyller olika funktioner, ”entreprenörsfunktion”. D.v.s. att entreprenören fyller olika funktioner som skulle kunna innefattar termer som ”företagsledare” eller ”innovatör” eller liknande (2008, s.65). Schumpeter menar vidare att alla som innefattar entreprenörskapsfunktionen, har ett gemensamt intresse, det vill säga att bli kapitalister när de

23 lyckas. I och med att de moderna företagen inte har blivit kvitt den kapitalistiska inställningen, kan man säga att entreprenören slutligen hamnar i den kapitalistiska klassen (2008, s. 77f). I Schumpeters kanske mest sensationella artikel, ”Capitalism, socialism and democracy” från 1936 (2008, s. 260), skriver han om hur det kapitalistiska systemet snart kommer att gå under och ersättas med socialism. I den artikeln skriver han bland annat att, ”kapitalism är den organisation av samhället där produktionen handhas av det privata initiativet i syfte att skapa privata vinster” (s.262). Schumpeter menar även att det kapitalistiska systemet framgångar vilar på förutsättningen av ojämlika inkomster, ”Man behöver inte citera statistik för att klargöra att procentandelen sparande ökar med inkomstens storlek” (2008, s. 269). Dessa faktorer leder, enligt Schumpeter, sannolikt till att tillväxten bromsar.

5.2 Globaliseringen och Människan

När man pratar om globaliseringen, är det först och främst viktigt att lyfta fram att det inte bara är något som finns där ute, utan även är ett fenomen som explicit påverkar de mest privata delarna av vårt liv (Anthony Giddens, En skenande värld, 2003, s. 27).

Zygmunt Bauman skriver i sin bok ”Globalization, the human consequences” om hur globaliseringen påverkat världen. ”In earlier generation, social policy was based on the belief that the nations, and within nations cities, could control their fortunes; now. A divide opening between polity and economy” (Zygmunt, 1998, s. 55, Richard Senett). Vidare beskriver Zygmunt hur David Harvey poängterar att “some objects move faster” (1998, s55). Han syftar till hur ekonomin, “kapitalet”, hela tiden ligger steget före den politik som kanske vill en annan väg än den som kapitalet väljer. Bauman exemplifierar en kommentar av Martin Woollacott, som skriver hur ”Swedish-Swiss conglomerate Asea Brown Boveri” beslutade sig för att stänga sin väst europeiska arbetsstyrka med 57,000 personer och fokusera på jobb i Asien. Electrolux var gjorde samtidigt en liknande omorganisering och stängde ner 11 % sin globala arbetsstyrka. Den större delen av dem 11 % var personer från Europa och Nordamerika. Exemplet visar tydligt på hur en värld där ekonomin och kapitalet inte har något tak omöjliggör det för ekonomiska politik att hänga med (1998, s55f).

Den grundläggande tanken om ”universalization”, var precis som andra filosofiska tankar kring ”civilization”, ”development”, ”convergence” eller ”consensus”, något som skulle inbringa hopp eller någon typ av ”universal order”. ”the idea of universalization was coined on rising tide of the modern powers´ of resourcefulness and the modern interlect´s ambitions”

24 (1998, s 59). Dock har inget av detta blivit kvar i meningen om globaliseringen. ”Globalization is not about what we all, or at least the most resourceful or enterprise among us, wish or hope to do” (1998, s.60). Bauman menar att globaliseringen är vad kommer hända för oss alla (1998, s 60). Och den är inte särskilt stabil eller trygg, utan snarare en plats fylld av ångest och djup splittring (Giddens, 2003, s. 33).

I boken ”Det individualiserade samhället” av Zygmunt Bauman (2002, s171), beskrivs bland annat människans identitet i den globaliserade världen. Han beskriver där hur den triviala sanningen om hur individualiteten är skapad av det sociala sammanhanget, samtidigt lyfter han fram det kanske inte lika självklara motsatsförhållandet i hur ”utformningen av vår socialitet, och därmed det samhälle vi delar, beror i sin tur på hur ’individualiseringens’ uppgift gestaltas” (2002, s176). Idén om ”individualiseringen” betyder att individen skulle frigöras från den tillskrivna, nedärvda och medfödda bestämningen av dennes sociala karaktär. Detta blir en, för att citera Bauman, ”högst iögonfallande” vändning som ger ett betydelsefullt drag i det moderna tillståndet. Individualiseringen handlar alltså om att förvandla den mänskliga identiteten från något som är ”givet”, till en ”uppgift”, som i sin tur menar till att ge aktörerna ansvaret för utförandet av ”uppgiften”, konsekvenserna och biverkningarna (2002, s176). Vidare beskriver Bauman den moderna tidens dilemma:

Det dilemma som plågar män och kvinnor vid detta sekelskifte är, med andra ord, inte så mycket hur de skall uppnå de identiteter de vill ha och hur de ska få andra människor att erkänna dem – utan vilken identitet de skall välja och hur de ska hålla sig skärpta och vaksamma så att de kan göra ett annat val ifall den tidigare valda identiteten plockas bort från marknaden eller ifall den förlorar sin dragningskraft

(2002, s. 179).

I en rask globaliserad värld blir det alltså nödvändigt att använda identiteten som trygghet och förtröstan. Bauman menar att det är när gemenskapen faller samman som identiteten bildas, d.v.s. blir ett surrogat för gemenskapen. Det är alltså tack vare den snabbt privatiserade och individualiserade värld, skapad av globaliseringen, som gör att identiteten blir så viktig för oss (2002, s. 184). Baumans slutliga resonemang kring ämnet är att man kanske borde sluta prata om identiteter som ärvda eller förvärvade, och istället i ett överensstämmande med den globaliserade världens realiteter börja tala om identifiering. Identifiering, är en ständig pågående och ofullbordad och oavslutad verksamhet som alla människor nödvändigtvis eller av fri vilja ägnar sig åt (2002, s185).

25 Bauman menar att en av de bieffekter som individualisering innebär är ” är att människor som frigörs blir, som Toscqueville anade för längesedan, likgiltiga” (2002, s 63). Detta innebär att individen har tendenser av att skeptiskt eller vaksamt förhålla sig till ”det allmänna bästa” eller det ”goda samhället”. Individen ifrågasätter meningen med det gemensamma intresset om inte varje individ får tillfredsställa sina egna intressen. I förlängningen kan detta ses som ett samhälle där individualiseringen bidrar till att krackelera och långsamt upplösa medborgarskapet. Dessa ”likgiltiga” individer kan även betraktas som ”åskådare”. Begreppet ”åskådare” är hämtat från Baumans bok ”Samhälle underbelägring” (2004, s.249f). Där beskrivs ett resonemang om hur vi blivit åskådare i en beroende värld. En beroende värld likvideras med globaliseringen och det ömsesidiga beroendet. Åskådaren är någon som bevittnar, men inte bemöter. Åskådarens ansvar och oskuld är inte alltid en helt enkelt eller solklart fråga. Bauman menar att avstå från handling väger lättare som handling än att utföra handlingen (2004, s.256). Bauman menar vidare att den globaliserade tidsåldern bidragit till att den ”långvariga trätan mellan etik och ontologi förlorat mycket av sin forna skärpa tillsammans med sitt innehåll” (2004, s. 257).

Bauman menar vidare att individualiseringen har kommit för att stanna och det faktum är något vi måste acceptera och börja leva efter. Individualiseringen har skänkt oss en aldrig skådad frihet att experimentera. Den har även bidragit till en aldrig skådad ”risk” att behöva ta itu med konsekvenserna. Människor som driver från risk till risk skapar sig själv nervpåfrestande upplevelser som i sin tur leder till extrem oro. För att citera Bauman, ”ett stort smolk i de söta frihetsmjölken” (2002, s. 66). Vi bär alla konsekvenserna av vårt handlande, eller rättare sagt oförmåga att handla. En lösning på detta kan vara Pierre Bourdieus gamla universellt bindande regelnom vikten av insikter i nuet:

... planera framtiden… är förutsättningen för mänskligt så kallat rationellt beteende … krävs det paradoxalt nog åtminstone grundläggande insikter om nuet för att man överhuvudtaget ska kunna genomföra ett revolutionärt projekt, dvs. en rationell strävan att förändra nuet i förhållande till en planerad framtid. (2002, s. 66f; Pierre Bourdieu)

Problemet som Bauman ser det är att dagens människor saknar de viktiga ”insikterna om nuet” till följd av den endemiska otryggheten. Budskapet är tydligt, ”var och en är potentiellt överflödig eller utbytbar, och därför är var och en sårbar på varje social position, hur upphöjd och mäktig den än kan te sig för ögonblicket…” (2002, s.87). Tillit är ett oundgängligt villkor för rationell planering, vilket dagens nihilistiska och cyniska människor i

26 sin kortsynthet blir oförmögna att agera efter. Således blir människans själviska begäran att krama ut varje liten droppe ett offer för de konsekvenser detta kan innebära (2002, s.67f).

27

6. Resultat och analys

Följande del är en presentation och analys av den insamlade empirin. Inledningsvis återges den tidigare redovisade modellen, för att igen ge en överblick av det studien avser studera

I en första del (6.1 Förvaltarna) presentas de utvalda texter förvaltarna förmedlar genom sina hemsidor. Detta följs upp av en analys av texterna. Andra delen (6.2 Diskursiva praktiker) består av en presentation och analys av de gjorda intervjuerna samt en kort redogörelse för hur Näringslivskontoret presenterar sig själva och vad de gör på sin hemsida. Ett tredje kapitel (6.3 Metodförverkligande) avser att summera upp de metodförverkligande Näringslivskontorets arbete med entreprenörskap resulterat i.

Tillväxtverket (Förvaltare) Näringsdepartementet Partnerskapsöverenskommelsen (Förvaltare)

Näringslivskontoret

28

6.1 Förvaltarna

Tillväxtverket

Den första förvaltaren är Tillväxtverket. Tillväxtverket är en nationell myndighet som tillhör näringsdepartementet. Tillväxtverket styrs av en styrelse som utses av regeringen. Myndigheten har således det fulla ansvaret för verksamhet inför regeringen (Tillväxtverket 1, 2014). Detta är en av anledningarna till att de kan ses som en förvaltare av entreprenörskapsdiskursen. Då Näringslivskontoret är en politiskt styrd organisation blir tillväxtverkets beslut, texter och uttalande sådant som de får förhålla sig till.

Tillväxtverket definition av en hållbar tillväxt:

Den ekonomiska tillväxten är hållbar när vi kan tillfredsställa våra behov idag - ekonomiskt, miljömässigt och socialt - samtidigt som vi ger förutsättningar för kommande generationer att tillgodose sina behov. (Tillväxtverket 2, 2014)

Detta uppnås genom:

Tillväxtverket har ett speciellt uppdrag. Myndigheten ska arbeta med både

företag/entreprenörskap och med de miljöer där företagen verkar, Sveriges regioner. Vårt uppdrag är att rusta dessa områden för att möta samtidens och framtidens utmaningar. (Tillväxtverket, 2014)

Näringsdepartementet

Den andra valda förvaltaren är Näringsdepartementet. Bland Sveriges Näringslivsdepartementets ansvarsområden finns bland annat Näringspolitik och regional tillväxt. Studien är avgränsad till att studera ett nyligen släppt pressmeddelande från näringsdepartementet. I detta redovisar de att Sverige och EU kommissionen har kommit överens om genom att ingå i ”partnerskap”:

Sammantaget handlar det om en satsning på 67 miljarder kronor för att bidra till att uppnå EU2020-målen om smart och hållbar tillväxt för alla för att stärka EU:s och Sveriges konkurrenskraft

(Näringsdepartementet 2014) För Sverige betyder detta olika prioriteringar:

Sveriges prioriteringar i Partnerskapsöverenskommelsen

Främja konkurrenskraft, kunskap och innovation

29

Öka sysselsättningen, främja anställbarhet och förbättra tillgängligheten till arbetsmarknaden

De här programmen omfattar stora satsningar på innovation, entreprenörskap och gröna näringar som kan skapa än större mervärden, till nytta för jobb och företagande i hela landet, säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Satsningar på att underlätta ungas etablering i arbetslivet och deras deltagande i utbildning är en central del av socialfondens verksamhet under de kommande åren. Stora satsningar ska också göras på att öka övergångarna till arbete för människor som står långt från arbetsmarknaden, säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson

(Regeringen, Näringsdepartementet 2014)

De två förvaltarna ger uttryck för en gemensam artikulation av det som Fairclough kallar kommunikativ händelse. Båda aktörerna talar om satsningar på entreprenörskap och innovationer, det vill säga individuella prestationer, för en ökad sysselsättning. Texterna, som förmedlar att hållbar tillväxt nås genom satsning på innovationer, entreprenörskap, konkurrenskraft och ett ”hållbart och effektivt nyttjande av resurser för en hållbar tillväxt” gör det svårt för mig som läsare att utläsa innebörden av hållbar tillväxt. Texterna uppmanar myndigheter (som Näringslivskontoret) att jobba med företag och entreprenörer samt att underlätta för denna typ av arbetssätt genom skapa goda miljöer för dem. Det vill säga att myndigheter skall arbeta med att skapa miljöer där individer kan förverkliga sina innovativa idéer och tankar. Detta gör man för att möta ”samtidens och framtidens utmaningar”. Således uttrycks det ett stort hopp till individernas innovativa idéer som lösning till samtidens och framtidens problem. De idéer individerna skall ta fram är idéer som ligger innanför ramen för aktörernas definition av hållbarhet. Definitionen av hållbarhet, enligt texterna, innehåller tre följande aspekter: ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbara, samtidigt som de skall ge förutsättningar för kommande generationer att tillgodose sina behov.

Som det genomgående argumenteras för i studien, så lever vi i en tidsålder av neoliberalism (Harvey m.fl.), där samhället blivit offer för individualiseringen. Detta leder enligt Bauman (2002) till ett samhälle där människor blir nihilistiska och cyniska, och i sin kortsynthet blir oförmögna att agera efter det allmänna bästa. Konsekvensen av detta blir således människors själviska begäran att krama ut varje liten droppe till sin egen fördel (2002, s.67f). Då kan man ifrågasätta om entreprenören, fylld med ovan uttryckta teorier, verkligen bör agera ansvarstagare för den miljömässig och social hållbarhet kommande generationer behöver för att tillgodose sina behov.

30

6.2 Diskursiva praktiker

Innan intervjuerna genomfördes gjordes en närmare studie av Näringslivskontorets hemsida. Där beskriver de att entreprenörskap och innovationer utgör ett av deras fokusområden. Näringslivskontoret i Malmö syftar till att ”skapa goda förutsättningar för en hållbar tillväxt i näringslivet” (Malmöstad, Näringslivskontoret 2014). För att nå en hållbar tillväxt arbetar näringslivskontoret med att underlätta för människor att vara entreprenörer och starta nya företag. En hållbar tillväxt är enligt Näringslivskontoret; ”… tillväxt genererar nya arbetstillfällen. Genom ekonomisk tillväxt kommer fler Malmöbor i arbete, vilket också förbättrar förutsättningarna för att trygga välfärden för kommuninvånarna.” (Malmöstad, Näringslivskontoret 2014). Hållbar tillväxt, är som vi kan uttyda av Näringslivskontorets beskrivning av sig själva, något man uppnår genom uppmaning till entreprenörskap och innovationer. I och med att Näringslivskontoret motiverar sitt arbete med entreprenörskap för att nå en hållbar-tillväxt kommer begreppet att problematiseras i förhållande till entreprenörskapsdiskursens meningsbyggnad. Relationen mellan entreprenören och en hållbar tillväxt är speciellt intressant i Malmös fall då det nyligen släppts siffror på att arbetslösheten är som störst, 15procent, i Malmö (SVT nyheter 2014).

Intervjuerna

I följande text presentera jag resultatet av de fyra genomförda intervjuerna. Intervjuerna representerar den delen av Faircloughs modell som han kallar ”diskursiva praktiker”. De diskursiva praktikerna, Näringslivskontoret i Malmö, är i studien de som konsumerar de texter som redogjorts i tidigare analysdel. Förhållandet mellan den entreprenörskapsdiskurs ”förvaltarna” förmedlar, och som Näringslivskoret konsumerar, är i sig inte statisk. De diskursiva praktikerna ingår i en kommunikativa händelse som inte bara behöver reproducerar den diskursiva ordningen. De har även möjligheten att förändra den genom kreativt språkbruk (2000, s. 76). Genom en textanalys av intervjuerna görs det möjligt att studera i vilken grad diskursen reproduceras eller konstrueras. I och med att både förvaltarna och Näringslivskontoret, på sin hemsida, uttrycker ett starkt förhållande mellan innovationer, entreprenören och en hållbar tillväxt kommer dessa begrepp analyseras närmare.

31 Hållbar tillväxt

Följande avsnitt är en presentation av vad intervjupersonerna fyller begreppet hållbar tillväxt med:

Person A menade på att en hållbar tillväxt handlar om att skapa fler jobb till Malmöborna, och stämmer bra med person Bs bild av tillväxt, som är att de vill ha fler företag och företagare till Malmö. Person D menar att hållbarhet kan vara väldigt många olika saker, men lyfter framför allt fram den sociala hållbarheten, ”Alla pratar om social hållbar tillväxt. Politikerna älskar att säga det”. Person B lyfter även hen fram hur begreppet hållbarhet kan innehåller en massa saker, men betonar framförallt de ekonomiska och miljömässiga aspekterna. Även om personerna har svårt att ge en tydlig bild av vad begreppet hållbar tillväxt egentligen innebär är det tydligt att de äger en överensstämmande bild av att en hållbar tillväxt dels nås genom en uppmaning till fler nystartade företag som nås genom att underlätta för människor att vara entreprenörer. I metod delen poneras det för att det insamlade materialet nått mättnad. För att tydliggöra detta syftar inte argumentet till en samlad bild av begreppet hållbar tillväxt utan istället argumenteras det för att mättnaden ligger i den samlade bilden av hur man når en hållbar tillväxt, det vill säga genom entreprenöriella nyföretagare. Man kan även säga att det finns en överensstämmande bild i oklarheterna kring vad begreppet innebär.

Således kan man fråga sig vad oklarheten innebär och vad den beror på?

Oklarheten i vad hållbar tillväxt innebär gör att intervjupersonerna gör en särkoppling av begreppen. Det vill säga att man definierar hållbarhet utifrån ett perspektiv och tillväxt utifrån ett annat perspektiv. Intervjupersonerna gav intrycket av att hållbarhet innefattas av tre olika aspekter: sociala, ekologiska och ekonomiska aspekter. När man pratade om tillväxt benämndes det ur ett mer strikt ekonomisk perspektiv. Person B gav bland annat sin syn på begreppet tillväxt:

Person B: skall man svara enkelt på den frågan är det tillväxt i den ekonomiska frågan. Alltså helt enkelt, i det här fallet, pratar vi om brutto regional produkt till skillnad från brutto nationalprodukt, nationellt så att säga. Och det är ju tillväxt man kan mäta i ekonomiska termer, de företag och andra producerar.

Vidare beskriver person B att Näringslivskontoret mäter tillväxten genom ett renodlat ekonomiskt perspektiv, där hållbarhet fungerar som ett övergripande förhållningsätt till hur de bör jobbar. Person B berättar att tillväxten mäts genom brutto regional produkt vilket betyder

32 värdet av produktionen av varor och tjänster i regionen fördelat på de som arbetar. Person C och D försöker beskriva relationen mellan begreppen hållbarhet och tillväxt:

Person C: Hållbar tillväxt betyder att vi skapar en större arbetsmarknad så att vi får flera människor ut i arbete. Det är en tillväxt. Ju flera människor som går till arbetet, vi har positiv samhällsutveckling, positiv samhällstillväxt, i stort. Eftersom att tillväxten, det finns olika nivåer, den kvalitativa tillväxten är svårt att mäta.

Person D: Om vi får nya företagare så kommer folk i sysselsättning. Det är samma kedja där igen, det är samhällsutveckling, trygga städer, folk som mår bra, det är skattefinansiering så att vi kan bygga hållbara städer etc etc…

För att uppsummera intervjupersonernas bild av relationen mellan tillväxt och hållbarhet kan man säga att en hållbar tillväxt uppnås genom att fler företag startas då dessa företag skapar jobb. Det vill säga, genom att få ut människor i arbete säkerställer Näringslivskontoret således en tillväxt som de menar, i sig själv, blir socialt hållbar då det bidrar till en positiv samhällsutveckling. Kedjan i samhällsutvecklingen beskriver Näringslivskontoret som att, nya företag skapar nya jobb, nya jobb skapar arbete för arbetslösa vilket ökar skatteintäkterna vilket leder till en bättre välfärd. För att problematisera deras bild av den beskrivna kedjan kan man ifrågasätta om användning av entreprenörer och entreprenörernas innovativa självförverkligande idéer verkligen skapar företag och således jobb till de som söker jobb. Det kan vara så att de jobb som skapas kräver en specifik typ av expertis, vilket troligen den större delen av de arbetslösa i Malmö inte har. Det vill säga att man skapar jobb till en liten del av de som söker jobb. Resonemanget ger liv till frågan om entreprenörernas innovativa idéer verkligen kan ses som bidragande till en socialt hållbar tillväxt. Som person C uttrycker det så kan en social hållbarhet även innehålla kvalitativa aspekter, det vill säga hur de som arbetar mår på sina arbetsplatser. Person C menar vidare att det finns en svårighet i att mäta den kvalitativa tillväxten.

De intervjuade personernas bild av att det är företagen som skall lösa den hållbara tillväxten och utveckling kan ses genom Baumans (2004) teoretiska ”glasögon” om åskådaren i en beroende värld. Åskådaren är någon som bevittnar, men inte bemöter. Man kan säga att Näringslivskontoret (åskådaren) har gjort det lätt för sig, genom uppmaning och arbetet för flera nyföretagare, säkerställer välfärden vilket i sig kan ses som socialt hållbart. Genom att säga detta avlastar man ansvaret från sina axlar och lägger istället frågan om hållbarhet på de redan existerande och de nybildade företagens axlar. Genom att Näringslivskontoret agerar