M A L M Ö S T U D IE S I N E D U C A T IO N A L S C IE N C E S N O 3 7 , D O C T O R A L D IS S E R TA T IO N I N E D U C A T IO N S O L B R IT T S C H Y B E R G M A L M Ö H Ö G S k O L A 2 0 0 7 MALMÖ HÖGSkOLA 205 06 MALMÖ, SwEDEN www.MAH.SE
SOLBRITT SCHYBERG
HÖGSkOLELÄRARES
PERSONLIGA TEORIER OM
SIN PEDAGOGISkA PRAkTIk
I detta arbete betraktas högskolelärare på högskolans grundutbild-ning i första hand som praktiker i sin verksamhet som lärare i några humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Deras personliga teorier om deras pedagogiska praktik förstås främst mot bakgrund av Polanyis teori om underförstådd eller tyst kunskap samt Bourdieus teori om praktiskt sinne. Detta analyseras mot bakgrund av tidigare forskning om lärares tänkande, den s.k. teacher thinking traditionen, samt i ljuset av några drag i den högre utbildningens historia.
En personlig teori som är gemensam för samtliga lärare beskrivs metaforiskt som ”predikantens” lärarstil. Enligt denna lärarstil är lärarens främsta roll att förmedla ett viktigt budskap utifrån ett ge- diget och engagerat ämneskunnande. Faktakunskaper är det centrala. Men, dessa fakta är i sig engagerande och innefattar därför också affektiva aspekter enligt lärarna. Studentens roll är att ta del av detta, att bli ”upplyst” samt visa upp sina kunskaper på skriftliga prov.
Att undervisa på högskolans grundutbildning är självklart och oproblematiskt enligt de flesta lärarna, som inte menar sig ha några behov av egen pedagogisk kompetensutveckling. Andra varianter av ”predikantens” lärarstil beskrivs metaforiskt som ”presentatörens”, ”estradörens”, ”regissörens” och ”illuminatörens” lärarstilar. Samt-liga dessa lärarstilar är klart innehållscentrerade med viss variation i hur man ser på genomförandet av undervisningen.
isbn/issn 978-91-976537-9-4 / 1651-4513 H Ö G S k O L E L Ä R A R E S P E R S O N L IG A T E O R IE R O M S IN P E D A G O G IS k A P R A k T Ik
