Att planera för en ny stad : en studie av hur attraktiviteten kan bibehållas vid Kiruna stadsflytt

(1)

Kulturgeografi

Att planera för en ny stad

– en studie av hur attraktiviteten kan bibehållas vid Kiruna stadsflytt

Kulturgeografi D 61-80 p Uppsats 10 p. HT 2006 Handledare: Mats Lundmark Författare: Frida Hammarlind & Madeleine Kivinen

(2)

berget Kiirunavaara lett till sprickbildningar i marken som hotar stadens existens, vilket gör att orten successivt måste förflyttas. Syftet med uppsatsen är att studera vad som bör prioriteras vid uppbyggnaden av en ny stad och vilka möjligheter planeringssituationen ger. Frågor som avhandlas i uppsatsen är också hur attraktivitet skapas i en ny stadskärna samt hur det är möjligt att samtidigt upprätthålla attraktiviteten i den existerande stadskärnan. Vidare studeras också dialogen och relationen mellan olika berörda aktörer såsom medborgare, kommun och andra inblandade intressenter, vilka alla påverkas av processen.

Staden Kiruna grundades runt sekelskiftet 1900 och är en stad till stor del präglad av gruvverksamhet. Gruvverksamheten är än idag den största näringen i kommunen och är även den som bidrar till att förändringar måste komma till stånd då staden hotas av sprickbildningar. Beroendet mellan Kiruna och gruvan är därmed stort, därför måste dagens situation där staden ligger i riskzonen lösas utan att gruvverksamheten upphör. Situationen i Kiruna idag ger en helt ny planeringssituation där det är möjligt att studera hur nya ideal och lösningar tas tillvara då man har möjlighet att planera för en helt ny stad. I andra städer ges ofta inte den möjligheten då redan befintliga strukturer sätter gränser. Hur detta kommer att hanteras i Kiruna är därför mycket intressant att studera.

För att kunna studera det här introduceras ett antal teorier angående vad som tycks göra en stad attraktiv samt hur så hög attraktivitet som möjligt kan nås. Ett antal intervjuer med politiker och tjänstemän från Kiruna kommun presenteras också, med syftet att spegla resonemangen som pågår kring detta. I dagsläget står kommunen inför olika lokaliseringsalternativ vilka också presenteras och resoneras kring i uppsatsen, samt vilka möjligheter var och ett av dem har för att kunna frambringa en attraktiv stad. I uppsatsens senare delar förs ett sammankopplande resonemang och en analys om vilka möjligheter som ses med denna exceptionella planeringssituation, och hur maximal attraktivitet kan skapas och upprätthållas specifikt i Kiruna, samt hur dialogen har fungerat och fortskrider.

(3)

rikta ett tack till vår handledare Mats Lundmark som givit oss goda råd och uppmuntran under hela uppsatstiden. Vi vill även framföra ett varmt tack till de fyra personer som vi varit i kontakt med i Kiruna, och som ställt upp på att bli intervjuade; Thomas Nylund, Göran Olsson, Mary Rosenfors och Niklas Sirén. Slutligen vill vi även tacka Margareta Arvidsson på Örebro Universitetsbibliotek som hjälpt oss med litteratursökning.

(4)

1 INLEDNING... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Syfte ... 1

1.3 Avgränsning och förklaring till urval... 2

1.4 Metod ... 2

1.5 Disposition ... 7

2 KIRUNA STAD ... 8

2.1 Stadens framväxt ... 8

2.2 Malmbrytningens konsekvenser... 9

2.3 Presentation av Kiruna centralort ... 11

3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 14

3.1 Begreppet attraktiv stad... 14

3.2 Attraktiva faktorer ... 16 3.3 Medborgardeltagande... 20 3.4 Sammanfattning ... 22 4. PLANERING FÖR EN NY STAD ... 24 4.1 Alternativ nordöst... 24 4.2 Alternativ nordväst... 25 4.3 De två huvudalternativen i kombination ... 27 4.4 Sammanfattning ... 29

5. RÖSTER FRÅN POLITIKER OCH TJÄNSTEMÄN ... 30

5.1 Vad bör prioriteras vid utformandet av en ny stad, vilka möjligheter finns?... 30

5.2 Hur kan man i praktiken skapa ett nytt attraktivt centrum, samtidigt som attraktiviteten bibehålls i den existerande stadskärnan?... 35

5.3 Hur ser dialogen ut mellan kommunen, olika berörda aktörer och intressenter samt medborgarna? ... 38

6 ANALYS ... 45

Möjligheter, prioriteringar och attraktivitet vid utformandet av en ny stad... 45

6.1 Inledande ord... 45

6.2 Grönytor ... 46

6.3 Karaktäristiskt för Kiruna... 47

6.4 Tät eller gles stad... 49

7. EPILOG ... 52

REFERENSLISTA

BILAGA

(5)

1 INLEDNING

1.1 Bakgrund

Kiruna kommun och främst Kiruna centralort står inför stora förändringar då markdeformationer uppstår som en konsekvens från den närliggande gruvbrytningen och hotar den nuvarande bebyggelsen. Detta gör att nya alternativ för staden måste tas fram. Det ursprungliga Kiruna byggdes som en mönsterstad runt sekelskiftet 1900 då gruvverksamheten expanderade kraftigt. De mönsterstadsideal med klimatanpassning och andra drag som är säregna för Kiruna har gjort staden till riksintresse för kulturminnesvård.

Tanken om att bygga en mönsterstad föddes i slutet av 1800-talet. Avsikten med denna typ av samhälle var att samhällsplaneringen skulle styras av människors olika behov. Denna vision testades sedan i många städer i världen men blev mycket väl genomförd i Kiruna.1

De stora förväntade omformningarna av Kirunas fysiska strukturer kommer att kräva noggrann planering och utredning för att kunna behandla, ta hänsyn till och förverkliga all den information, samt de krav och förväntningar som ställs från olika håll på hur ett framtida Kiruna skall utformas.2 Flytten är således en utmaning och en möjlighet men även ett hot för den välplanerade staden Kiruna. Denna sällsynta planeringssituation i Kiruna är därigenom viktig att dokumentera, samt är väldigt intressant ur planeringsteoretisk och metodologisk synvinkel.3 Kan Kiruna flyttas med sin attraktivitet bibehållen och lyckas upprätthålla samma status, och vilken typ av planering krävs i så fall för att få de boende att stanna kvar i Kiruna.

1.2 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka vad som främst bör prioriteras vid uppbyggnaden av en ny stad, och vilka möjligheter denna exceptionella planeringssituation kan ge. Avsikten är även att ta reda på om det är möjligt att skapa ett nytt attraktivt centrum utanför det nuvarande geografiskt placerade Kiruna, samtidigt som attraktiviteten i den existerande stadskärnan bibehålls. Intentionen är dessutom att studera hur dialogen och relationen ser ut emellan olika berörda aktörer, intressenter och medborgare som påverkas av processen.

För att kunna besvara syftet har tre frågeställningar formulerats.

• Vad prioriteras vid utformandet av en ny stad och vilka möjligheter finns?

• Hur kan det i praktiken skapas ett nytt attraktivt centrum, samtidigt som attraktiviteten bibehålls i den existerande stadskärnan?

• Hur ser dialogen ut mellan kommunen, berörda aktörer och intressenter samt medborgarna?

1

Nilsson, Kristina (2005): ”Gruvlig expansion flyttar Kiruna” s. 38-39, Miljöforskning årg. 2005 nr 2

2

Ibid. s. 39

3

(6)

1.3 Avgränsning och förklaring till urval

För att innehållet i uppsatsen skall vara så relevant som möjligt har vissa avgränsningar gjorts. Detta för att bättre kunna besvara våra frågeställningar och för att vårt syfte skall uppnås. Geografiskt har vi begränsat oss till Kiruna kommun och den exceptionella planeringssituation som är aktuell där idag. Det syfte och frågeställningar vi valt ger oss teorier om hur en attraktiv stad kan utformas, vad en attraktiv stad är samt hur dialogen fungerar och bör fungera i planeringsprocessen. Uppsatsen har alltså inte för syfte att studera andra planeringssituationer som uppkommer i Kiruna eller på andra platser som konsekvens av gruvbrytningen. Fokus kommer att ligga på staden Kiruna och hur planeringssituationen ser ut då man har möjlighet att planera en helt ny attraktiv stad, och vad som då prioriteras i planeringsprocessen.

1.4 Metod

I föreliggande kapitel redogörs en beskrivning av hur vi gått tillväga för att genomföra denna uppsats samt uppnå syftet med arbetet. Avsikten med att välja en metod är för att arbetets utförande ska underlättas, och syftet med att skildra detta val är så att läsaren skall kunna få insikt i hur uppsatsen utförts. Den metod som väljs skulle kortfattat kunna sägas vara det redskap som används4.

Tillvägagångssätt

Vårt arbete startade med en litteratursökning då relevant litteratur, plandokument och artiklar uppsöktes som stämde med uppsatsens valda syfte och frågeställningar. Sökningarna skedde främst genom Örebro universitetsbiblioteks katalog Voyager, främst med sökorden: Kiruna, attraktiv stad, delad stad, attraktiv planering samt på Kiruna kommuns hemsida där bland annat plandokumenten Fördjupad översiktsplan över Kiruna centralort och Miljökonsekvensbeskrivning för fördjupad översiktsplan Kiruna centralort påträffades. Tid ägnades sedan åt att läsa den utvalda litteraturen, plandokumenten och artiklarna etc. för att öka våra kunskaper inom området. Relevanta delar av det insamlade materialet användes sedan till att börja skriva på uppsatsens bakgrund, presentationen av Kiruna och en presentation av de plandokument som finns samt teoretiska utgångspunkter. Det insamlade materialet och våra erhållna kunskaper inom området nyttjades även till att bearbeta vårt syfte och våra frågeställningar ytterligare samt att utarbeta intervjufrågor (bilaga 1). Kontakt togs sedan med enligt oss relevanta personer att intervjua i Kiruna, och fyra intervjuer genomfördes. Empirin i arbetet är således skapad utifrån de genomförda intervjuernas bearbetade svar. Intervjumaterialet var menat att tillsammans med uppsatsens andra delar verka som kunskapsstöd i vårt analysarbete. I analysdelen jämförs sedan empirin med resten av informationen i uppsatsen för att försöka ge en fullgod analys, samt i möjligaste mån besvara vårt uppsatta syfte och våra formulerade frågeställningar. I slutsatserna presenteras sammanfattade förslag på svar till syftet.

Angreppssätt

Man brukar inom samhällsvetenskapen skilja mellan två olika metodiska angreppssätt, det kvalitativa och det kvantitativa. Val av angreppssätt bör göras utifrån karaktären på det man vill undersöka, och med utgångspunkt i de frågeställningar som ska undersökas. Det behöver dock inte vara ett val gällande antingen eller, då båda angreppssätten har sina svaga och starka sidor. Om man använder sig av kvalitativa metoder är det troligen ett förstående så kallad

4

Holme, Idar M & Solvang Bernt K (1997): Forskningsmetodik om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur. s. 13

(7)

”mjukdata” som främst ska uppnås. Det centrala är då att få en djupare förståelse för det som ska studeras och att ha en närhet till den källa man ska studera, en så kallad subjekt-subjekt-relation. Utmärkande är också att den kvalitativa metoden har en låg grad av formalisering och strukturering, därmed är det även mest förekommande med intervjuer främst bestående av öppna (ostrukturerade) eller delvis öppna (semistrukturerade) frågor inom en kvalitativ undersökning. Inom kvantitativa metoder är det istället viktigast att kunna pröva om informationen har generell giltighet samt går att beräkna statistiskt, alltså att få fram så kallad ”hårddata”, formalisering och strukturering är därför väsentligt. Kvantitativt angreppssätt kännetecknas även av selektivitet och avstånd till det som ska undersökas (källan), det vill säga en sorts subjekt-objekt-relation.5

Vårt valda angreppssätt i denna uppsats är kvalitativt eftersom vi haft som främsta avsikt att få en djupare förståelse för (utvinna mjukdata från) det som studeras, och inte har något syfte eller några frågeställningar som kräver statistiska beräkningar. Vi har även försökt närma oss vårt studieobjekt genom att studera kartor, planer och bilder samt intervjua och prata med insatta personer från Kiruna, så att vi skulle kunna uppnå så stor närhet och insikt som möjligt åtminstone mentalt, då vi tyvärr inte hade möjlighet att besöka Kiruna fysiskt. Ansatsen var därmed att skapa en subjekt-subjekt-relation i så hög grad som möjligt. Våra intervjufrågor var även av semistrukturerad karaktär och intervjuerna präglades av mycket låg formalisering och strukturering.

Datainsamling

Vid datainsamling brukar skillnader göras mellan två olika typer av data; primär- och sekundärdata. Det är närheten till källan som avgör vilken kategori datamaterialet ingår i. Primärdata är främst den information som forskaren själv samlar in, till exempel genom intervjuer, enkäter eller fallstudier etc. medan sekundärdata är den information som redan insamlats från någon annan i ett tidigare skede, exempelvis böcker, statistik, tidningsartiklar eller plandokument etc.6

Sekundära källor

En stor del av uppsatsens insamlade datamaterial kommer ifrån sekundära källor. De sekundära källorna består främst av relevant litteratur i form av böcker, plandokument, tidningsartiklar och materiel från Internet. Vi har i möjligaste mån endast valt ut och använt oss av källor som vi ansett är tillförlitliga och vetenskapliga. Vid uppsökandet av lämplig information har vi bland annat sökt via universitetsbibliotekets sökmotorer, gått vidare genom att kolla upp relevanta böckers, uppsatsers och artiklars använda sekundära källor, samt letat på Kiruna kommuns hemsida.

Primära källor

Den primärdata som finns i uppsatsen kommer från de personer som intervjuats. Urvalet av intervjupersoner gjordes bland annat för att det skulle passa för det vi ville undersöka i så hög grad som möjligt. Avsikten var även att få ett så mångsidigt informationsinnehåll som möjligt, därför försökte vi till exempel få tag i både politiker från både majoriteten och minoriteten samt tjänstemän. Målet var att utföra cirka fem intervjuer, fyra genomfördes. Om dock fler av dem som kontaktades hade haft möjlighet och känt att de kunde ställa upp, hade troligtvis fler intervjuer utförts. Möjligheten att få tag på människor att kontakta för intervjuförfrågning fann vi främst via Kiruna kommuns hemsida. Den första kontakten togs via mail, genom vilken även de flesta intervjutillfällen inbokades. Intervjuerna genomfördes den 11, 18 och

5

Holme & Solvang (1997): s. 13f, 92f

6

(8)

20:e december, och varade ungefär en timme var. Samtalen utfördes via telefon då alla respondenter är bosatta i Kiruna, och vi ej hade möjlighet att åka dit. Under intervjuerna fördes öppna resonemang kring frågorna från intervjuguiden. Intervjuerna spelades in på band och det inspelade intervjumaterialet omarbetades sedan till skriftspråk så kallad transkribering. Den största delen av orden och uttrycken är dock fortfarande respondenternas egna, direkt nedskrivna från de muntliga intervjuerna. De personer som intervjuades var: - Planarkitekten Thomas Nylund på Kommunkontoret/Planerings- och

utvecklingsavdelningen i Kiruna kommun, som även arbetat med att utforma den fördjupade översiktsplanen.

- Mary Rosenfors som är Miljöinspektör på Miljökontoret i Kiruna kommun och har arbetat med att skapa Miljökonsekvensbeskrivningen för Kiruna centralort. - Göran Olsson som är verksam inom Folkpartiet i Kiruna kommun.

- Niklas Sirén som arbetar inom Vänsterpartiet och är ledamot i Kommunfullmäktige i Kiruna kommun.

Vi anser att våra genomförda intervjuer är av semistrukturerad karaktär, eftersom de styrdes av en intervjuguide med ett antal förutbestämda frågor, underfrågor och en checklista med korta frågor och meningar innehållande information som vi ansåg borde behandlas under intervjuerna. Den utformade intervjuguiden följdes dock inte exakt vare sig gällande ordningsföljd eller samma språkliga utformning från intervju till intervju. Vi menar därigenom att våra intervjuer är semistrukturerade då vår utformade intervjuguide innebär en viss struktur och tematisk ram, medan vi däremot utövande så lite styrning som möjligt i övrigt och till exempel lät intervjupersonerna påverka samtalets utveckling i så hög grad som möjligt. På så sätt hoppades vi kunna få fram ett resultat av respondenternas egna uppfattningar samt så mycket information som möjligt, om de frågor som var av intresse.7 Intervjuernas semistrukturerade karaktär gav även respondenterna utrymme att berätta om saker utöver det frågorna exakt rörde, samt gav oss möjlighet att ställa ej förutbestämda följdfrågor. Vid intervjuerna som utfördes via telefon var vi båda närvarande under alla fyra samtal. Högtalartelefon användes även av oss för att vi båda skulle kunna höra och tala med respektive respondent på ett smidigt sätt. Enligt Holme och Solvang bör kvalitativa intervjuer spelas in, eftersom de i stort sett inte skiljer sig så mycket från ett vanligt samtal, även om styrningen är tydligare, vilket gör att det kan vara svårt att fånga all information och alla nyanser med hjälp av att bara anteckna. Att spela in intervjun gör även intervjuaren mer fri att endast koncentrera sig på samtalet, intervjuguiden och respondenten. Det är emellertid viktigt att berätta i förväg att samtalet ska spelas in samt få godkännande av den intervjuade att detta får ske. Vi spelade följaktligen in alla fyra intervjuer för att så lite information som möjligt skulle undgås, samt ge oss tillfälle att gå tillbaka och lyssna igen efter exakta formuleringar och innebörder. Vi såg också till att få respondenternas godkännande att detta fick ske, i god tid innan själva intervjutillfällena. En nackdel med att spela in intervjuer kan dock vara att respondenterna kan bete sig ”onaturligt” och känna sig obekväma, främst om det till exempel uppkommer känsliga ämnen. Enligt vad vi kunde uppleva gav emellertid inte förekomsten av bandspelaren upphov till någon märkbar nervositet eller något märkbart obehag hos någon av våra respondenter, som i så fall kunde ha påverkat deras svar.8

Efter att intervjuerna genomförts tillfrågades respondenterna om de kunde rekommendera någon annan relevant person för oss att intervjua, och om de ville läsa igenom och godkänna

7

Holme & Solvang (1997): s. 99ff

8

Starrin, Bengt & Renck, Barbro (1996): ”Den kvalitativa intervjun” i Kvalitativa studier i teori och praktik. Svensson & Starrin (red.) Lund: Studentlitteratur. s. 67f

(9)

det transkriberade materialet innan det användes i uppsatsen. Vi frågade även om de var intresserade av att få den färdiga uppsatsen skickad till sig, och om vi fick återkomma med kompletterande frågor senare om sådana skulle uppstå. Alla fyra respondenter svarade ja på alla dessa frågor. Det inspelade materialet skrevs sedan ned i Word-dokument och skickades till respektive respondent för överseende och godkännande av våra tolkningar och sammanställningar av deras uttalanden. Texten i empirikapitlet är delvis annorlunda utformad än i uppsatsens övriga delar, t.ex. finns citat inbakade i den löpande texten eftersom de motsvarar respondenternas mer exakt uttryckta svar. Svaren är kategoriserade utifrån vilken av våra intervjufrågor som de anknyter till, därför ligger de olika intervjupersonernas svar varvade i texten. Avsikten med detta är att ge en större helhetsuppfattning om de gemensamma svaren till varje fråga.

För att försöka minimera den mänskliga faktorns inverkan, det vill säga intervjuareffekten9, försökte vi dessutom vara så neutrala och icke- bedömande som möjligt, samt objektiva och öppna för att respondenternas svar kunde bryta mot våra personliga normer och uppfattningar. De som intervjuades blev även informerade i förväg vad vår undersökning berörde, genom att vi skickade med vårt syfte, frågeställningar och vår intervjuguide i de intervjuförfrågningar vi skickade via mail. Detta gjordes så att alla potentiella respondenter skulle veta vad de medverkade i om de valde att bli intervjuade. Syftet var också att genom detta bygga upp en tillit och trygghet som är nödvändig för att en intervjusituation ska kunna fungera väl, då en intervjus framgång eller ej beror mycket på samspelet mellan intervjuare och respondent.10

Reliabilitet och validitet

Det är viktigt att man under både förberedelserna och utförandet av en uppsats ställer sig frågor om det till exempel smugit sig in några metod- eller tillfälliga fel vid utformandet av frågeställningarna eller insamlandet av information, samt om man mäter det man tänkt. För det är bara genom ständig kritisk prövning och noggrannhet man kan uppnå hög grad av reliabilitet och validitet när man undersöker något.11

Reliabiliteten fastställs av hur mätningar utförs och hur noggrann bearbetningen av informationen är. Desto mindre slumpartade fel i mätningarna och i mätinstrumenten, desto högre blir reliabiliteten. Det handlar även om i vilken utsträckning en undersökning ger samma resultat vid upprepade mätningar, så kallad replikerbarhet. Det bör vara en målsättning i all forskning att ha så reliabel eller pålitlig information som möjligt. Det är emellertid inte tillräckligt att endast ha reliabel information, för om informationen visar sig mäta något annat än det som avsågs kan den fortfarande ha hög reliabilitet, men ändå inte användas för att ta reda på det som planerades. Detta kallas validitet och handlar om i vilken utsträckning ett empiriskt mått faktiskt mäter det teoretiska begrepp som det är avsett att mäta.12

Reliabiliteten har enligt oss stärkts i denna uppsats genom att materialet från våra intervjuer spelades in och sedan noggrant överfördes till text som skickats tillbaka till respondenterna för granskning. Vi anser därmed att vi minimerat chansen att feltolkningar från våra primära källor kan ha uppstått. Däremot kan den andra aspekten av reliabilitet eventuellt inte säkerställas, då samma resultat kanske inte skulle nås om undersökningen kom att replikeras

9

Intervjuareffekten beror bland annat på att respondenterna svarar på ett visst sätt för att göra ett gott intryck eller för att inte verka okunniga. De svarar då t.ex. det som de tror att intervjuaren vill höra. (Halvorsen 1992, s. 89)

10

Merriam, Sharan B (1994): Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur. s. 90,100

11

Holme & Solvang (1997): s. 163

12

(10)

av någon annan vid en annan tidpunkt, för våra respondenters svar och åsikter kan komma att ändras under den långa omstruktureringens gång. Därigenom kan reliabiliteten eller åtminstone replikerbarheten, anses sjunka något.

Validiteten i denna uppsats är utifrån vad vi kan se relativt stark. Vi menar därmed att den insamlade data som uppsatsen bygger på, motsvarar det som avsetts undersökas. Urvalet av intervjupersoner gällande antal, befattning och sakkunskap kan dock sänka validiteten eftersom det empiriska mått våra respondenter utgör kanske inte tillräckligt motsvarar det vi avser undersöka. Vi fick till exempel inte tag på någon politiker från något av de partier som förespråkar det nordvästliga förflyttningsalternativet, då de intervjuade representanterna från Folkpartiet och Vänsterpartiet båda talar för det nordostliga förskjutningsalternativet. En högre validitet skulle därmed eventuellt kunnat uppnås om vi även fått möjlighet att intervjua någon representant från något av de större partierna inom Kiruna kommunfullmäktige som också förespråkar det nordvästliga alternativet. De tre största partierna i Kiruna kommun är Socialdemokraterna, Kirunapartiet och Vänsterpartiet. Socialdemokraterna förespråkar det nordvästra alternativet medan de andra två förespråkar det nordöstra.

Med avseende på validiteten angående den tredje frågeställningen kan vi eventuellt se den som något begränsad när det gäller representationen av de olika inblandade aktörerna. Några medborgare har inte intervjuats delvis på grund av att vi inte har kunnat besöka Kiruna, men även för att engagemanget i frågan än så länge inte är så stort på medborgarsidan. De åsikter från boende i Kiruna som vi tagit del av genom exempelvis intervjuer i artiklar har visat på förhållandevis lågt intresse och likformiga uttalanden, vilka även våra respondenter givit uttryck för. Enligt våra intervjupersoner har medborgarna givits möjligheter att yttra sig och tycka till i frågan men ändå har resultatet och åsikterna varit få. Vi ansåg därigenom att eftersom de boende inte yttrat sig under tidigare förhållanden då flera möjligheter getts, skulle engagemanget troligtvis inte vara större eller ge mer om vi intervjuat de boende. Vi har därför valt att istället ta del av medborgarnas yttrade åsikter genom sekundära källor i form av våra respondenter. Respondenternas uttalanden och medborgarnas åsikter som vi tagit del av genom valda artiklar har visat sig vara väldigt samstämmiga och ger i princip uttryck för ett fåtal ståndpunkter från de boendes sida, vilka alla presenteras i kapitel fem.

En annan aktör som inte uttalat sig som primär källa är LKAB då även deras ståndpunkt till viss del framkommit genom de intervjuer vi utfört. Den främsta orsaken till att de inte är representerade som primär källa är att de trots ett flertal intervjuförfrågningar inte ställt upp på intervju.

Vi anser emellertid att vårt urval av respondenter och det insamlade intervjumaterial som resulterat därifrån ändå är så pass tillräckligt och relevant för att ge en tillfredsställande hjälp i att besvara det som avses. Arbetet med uppsatsen har i övrigt skett på bästa möjliga sätt inom ramen för det uppsatta problemområdet för att nå det avsedda syftet och besvara det som planerats.

Källkritik och metodproblem

Innan en källa tolkas, används och bearbetas och blir källmaterial är det viktigt att klarlägga vilken typ av källa det är. Enligt Holme & Solvang kan detta klargöras utifrån ett antal kriterier och frågor som kan hjälpa källgranskningen, exempelvis: äkthet, om källan är vad den utger sig för att vara eller om den är en förvanskning. Om källan är mer av ett normativt (värderande) eller kognitivt (berättande) påstående (det finns dock ej källor som endast är det ena eller andra). Om den är inriktad mot det förflutna eller framtiden, eller om källan är

(11)

anonym, konfidentiell eller offentlig, personlig eller institutionell, alltså vilken relation som råder mellan källan och mottagaren, vilket i sin tur kan påverka den språkliga stil som används och den information som yttras. Många gånger överlappar dessa olika kategorier varandra. Typen av källa har en väsentlig inverkan på de tolkningar vi gör.13

Vår tolkning är att alla våra källor (både primära och sekundära) innehar äkthet, och att intervjupersonernas uttalanden varken domineras av en tydligt normativ (värderande) eller kognitiv (berättande) karaktär, då blandningen av dessa känns relativt jämn i intervjumaterialet. De primära källorna har enligt oss en målinriktad, framtids-, och förutsägande inriktning, då själva omstruktureringen av Kiruna rör framtiden. Respondenterna utrycker dessutom önskningar och värderingar inför kommande tider, även om lite fokus även läggs på att se tillbaka för att bättre kunna veta vad man vill återskapa respektive undvika. Vi anser att de intervjufrågor som utformades och den relation vi hade till våra respondenter var av mer institutionell och offentlig karaktär, eftersom vårt förhållande till dem inte var av personlig art, och det de berättade var av ett mer offentligt slag.14

Det sekundära källmaterial som nyttjats har sållats ut genom att vi skaffat oss en så god översikt som möjligt om den information som finns tillgänglig inom området, och sedan valt ut det som verkat vara mest relevant för just vårt syfte.15

Det primära källmaterial som framkommit från våra utförda intervjuer har skett med medvetenhet om att icke-verbala reaktioner hos dem som utfrågats tyvärr inte kunde noteras på grund av valet att intervjua via telefon. Eventuella blickar, gester, miner och manér m.m. som möjligen kunnat nyansera, samt öka vår förståelse för vad de sa och menade missades därigenom. Det primära källmaterialet skulle möjligen också kunnat bli ännu mer användbart och varierat om fler intervjuer genomförts.16

1.5 Disposition

Uppsatsen fortsätter efter detta kapitel med en presentation av situationen i Kiruna. I kapitel tre avhandlas de teorier som ansetts relevanta för uppsatsen. Det fjärde kapitlet presenterar delar ur de plandokument som finns inom Kiruna kommun idag och som är aktuella för just våra frågeställningar. I det femte kapitlet redogörs för det empiriska underlag som framkommit genom utförda intervjuer med politiker och tjänstemän i Kiruna kommun. Det sjätte kapitlet innehåller en avslutande analys med syftet att knyta ihop uppsatsens teori och empiri. Därefter följer en epilog som kort presenterar det aktuella läget i Kiruna. Avslutningsvis följer källförteckning och intervjuguide.

13

Holme & Solvang (1997): s. 125ff,138

14 Ibid. s. 125ff,138 15 Ibid. s. 130ff 16 Ibid. s. 105ff

(12)

2 KIRUNA STAD

2.1 Stadens framväxt

Kiruna kommun är Sveriges nordligaste kommun och även den till ytan största med en areal på närmare 20 000 km² vilket motsvarar Skåne, Blekinge och Halland tillsammans. Vid årsskiftet 2005/2006 uppgick befolkningen inom Kiruna centralort till 18 181 personer, varav något färre var kvinnor än män.

Staden Kiruna grundades runt sekelskiftet 1900 för att möta efterfrågan på arbetarbostäder för de anställda inom den närliggande gruvverksamheten. Efter att beslut fattats 1898 om att förlänga malmbanan till Narvik skapades förutsättningar för gruvverksamheten att utvecklas. Detta var den största industriella satsningen någonsin i Sverige. En utökad gruvverksamhet ledde också till ett utökat behov av bostäder och service för de anställda, staden Kiruna föddes.17

Tiden runt sekelskiftet 1900 var mycket turbulent, industrialismen kom till Sverige och nya tider medförde nya ideal. Byggandet av en helt ny stad gjorde det möjligt att experimentera och efterfölja de nya idealen, Kiruna skulle bli en modern stad. Då gruvnäringens utveckling varit en förutsättning för ett upprättande av Kiruna kom också LKAB:s förste disponent Hjalmar Lundbohm att ha en betydande roll för stadens grundande. Hjalmar Lundbohm var en kulturellt intresserad geolog som strävade efter att göra Kiruna till ett mönstersamhälle i sin tid. För att genomföra detta anlitades en av dåtidens främsta stadsplanearkitekter, PO Hallman, som gav Kiruna landets första klimatanpassade stadsplan. Detta innebär att bebyggelsen är anpassad efter landskapets former, och gatorna följer mer oregelbundna mönster än de vanligare rutnätsmönstren. Detta ger ett skydd mot det karga klimatet och kalla vindar, som i ett rutnätsmönster kan röra sig fritt genom hela staden, i och med att de oregelbundna gatorna och kvarteren stoppar upp vindarna. Även bebyggelsen är anpassad efter det karga klimatet, då de är byggda bl.a. för att hålla kylan borta och styra vindriktningarna.18

För att skapa en så attraktiv stad som möjligt anlitades många erkända arkitekter, vilka bidrog till att sätta sin prägel på Kiruna genom en anpassad bebyggelse. Detta gör att Kiruna i dagsläget är rikt på arkitektritade byggnader och byggnader med högt kulturhistoriskt värde. Byggnader som är karaktäristiska för Kiruna och som även är av riksintresse för kulturmiljövården är bland annat kyrkan, stadshuset, järnvägsstationen, bostadshuset Jerusalem och Hjalmar Lundbohmsgården, dessa fem är även byggnadsminnen. Dessutom finns det en rad byggnader med anknytning till gruvnäringen samt ett antal områden ritade av arkitekten Ralph Erskine. Dessa bidrar alla till att stärka Kirunas profil och gör att staden har många byggnader med högt arkitektoniskt värde.19

Kiruna är unikt på många sätt, dels för sin naturanpassade stadsplan, sin karaktäristiska arkitektur men också för ovanligheten att den inte är planerad utifrån ett antal centrala punkter i staden. Andra städer anlagda under samma tid eller tidigare har i regel ett centralt torg eller

17

Kiruna kommun, kommunkontoret (2006): Fördjupad översiktsplan över Kiruna centralort –

Utställningshandling. Luleå: Kiruna kommun, kommunkontoret. s. 59 18

Ibid. s. 59f

19

Kiruna kommun, kommunkontoret (2006): Miljökonsekvensbeskrivning för Fördjupad översiktsplan för

(13)

liknande där samhällets viktigaste byggnader finns samlade. Detta är inte fallet i Kiruna där istället de viktigaste funktionerna ligger spridda runtom i staden.20

Figur 1 Kiruna stadshus. Foto: Mats Nilsson, Kiruna kommun

Figur 2 Hjalmar Lundbohmsgården. Foto: Thomas Nylund, Kiruna kommun

2.2 Malmbrytningens konsekvenser

Malmkroppen i Kiruna har varit känd sedan 1600-talet och är den största magnet som hittats vid jordytan. Anledningen till att brytningen på allvar kom igång först runt sekelskiftet 1900 var problemet med transporterna och beslutet att bygga malmbanan till Kiruna är troligtvis ett av de mest lönsamma beslut som fattats av Riksdagen.21

Beroendet mellan Kiruna och gruvan är stort. Gruvnäringen är en av de fyra största verksamheterna i området och idag är ca 1700 personer anställda i verksamheter kopplade till gruvan.22 De andra tre stora verksamhetsområdena är forskning, rymdindustri och turistnäring. Många kirunabor arbetar antingen i gruvan eller med arbeten som på något sätt har anknytning till gruvnäringen. I dagsläget går järnmalmsbrytningen som bedrivs av LKAB

20

Utställningshandling. s. 59 21

Kjell-Åke Halldén: Sveriges bästa samhällsbygge hämtat från

http://www.kommun.kiruna.se/web2/ny_web/nyheter_Ny/jan.feb_03/images/exp5.pdf den 7 december 2006

22

(14)

i Kiruna bra, vilket beror på världsläget där efterfrågan på malm med hög järnhalt, som finns i Kiruna, är hög. Kirunas välmående beror därmed i hög grad på gruvnäringen vars upp- och nedgångar varierar med konjunkturen.23

Järnmalmsbrytningen i Kiirunavaaragruvan börjar emellertid få konsekvenser för den intilliggande omgivningen. Den malmkropp som förser gruvan med brytbar järnmalm lutar ca 60 grader in mot Kiruna vilket gör att nedre delen av malmkroppen ligger närmare staden än gruvans övre mynning. Allteftersom malmen bryts rasar intilliggande bergsmassa in och fyller det tomrum som järnmalmen lämnar efter sig, vilket leder till sprickutbredning och markdeformation.24

Figur 3 Gruvan i genomskärning. Illustration av uppsatsens författare.

Tidigare har detta endast varit ett fenomen i omgivningen närmast gruvan, men i och med att malmkroppen lutar in mot staden kommer markdeformationen att närma sig bebyggelsen i Kiruna. Redan idag finns stora sprickbildningar som konsekvens av järnmalmsbrytningen i Kiirunavaaragruvan. Nya tekniker och utökad forskning har visat att sprickutbredningen både har haft och kommer att ha en högre takt än vad som tidigare observerats. Betydligt större områden och områden på ett större avstånd från gruvan än man tidigare beräknat kommer att påverkas av markdeformationen inom det närmaste seklet. Dessa områden kommer på sikt bli obeboeliga och övergå till industrimark. 25

På grund av att gruvbrytningen hör till de viktigare näringarna i Kiruna måste gruvbrytningen fortskrida trots att det i nuläget hotar stadens existens. Redan de närmaste åren kommer konsekvenser av järnmalmsbrytningen att kunna ses, delar av Kiruna kommer att ligga i

23

Utställningshandling. s. 45f 24

Ibid. s. 41

25

(15)

sprickzonen inom 5-10 år. Läget är särskilt akut för järnvägen och väg E 10 som påverkas först av markdeformationerna. För att den gamla järnvägen inte ska deformeras innan den nya tas i bruk 2012 har LKAB minskat omfattningen på den del av gruvverksamheten som har påverkan på sprickutbredningen mot järnvägen. I vilken takt marken kommer att deformeras är givetvis bara beräkningar men om marken spricker i den takt den håller idag, kommer hela nuvarande Kiruna att vara borta inom 100 år om inget görs.26

En kraftig efterfrågeökning på järnmalm har skett de senaste åren världen över. Prognoser visar att efterfrågan kommer att hålla i sig en lång tid. Järnmalmen i Kiruna är dessutom av extra god kvalitet då den består av nästan ren magnetit med en järnhalt på mellan 60 och 80 %. Kiirunavaaragruvan är världens största och mest avancerade järnmalmsgruva under jord, vilket gör järnmalmsbrytningen mycket värdefull både för Kiruna, Sverige och världen.27 Att staden Kiruna hotas av markdeformationer från gruvbrytningen är därför ett problem som sträcker sig längre än bara till dem som bor där. Större delar av världen efterfrågar järnmalmen som bryts i Kiruna samtidigt som brytningen är en grundpelare i den svenska ekonomin. Järnmalmsbrytningen är en mycket viktig näring både lokalt, nationellt och internationellt vilket gör att gruvan är beroende av arbetskraft för sin fortlevnad. Nya alternativ för staden Kiruna måste arbetas fram så att attraktiviteten upprätthålls och arbetskraften stannar kvar trots omfattande markdeformationer och förändringar. Det kan röra sig om en successiv flytt eller förskjutning av staden vilket innebär en förändrad stadsbild. Förändringsprocessen är en utmaning för Kiruna, att både lyckas behålla attraktiviteten så att de som bor där idag är villiga att bo kvar samtidigt som man skapar en ny stad som måste ha minst lika hög attraktivitet dit Kirunaborna är villiga att flytta.28

Det faktum att staden Kiruna redan från början är väldigt planmässigt och arkitektoniskt speciell utgör också en utmaning. Det är viktigt att ”Kiruna-känslan” bibehålls och att man även i framtiden bygger vidare på tidigare ideal. Den mönsterstad som upprättades i början på 1900-talet bör utvecklas ännu mer och bli en mönsterstad del två. Att staden ligger i deformationszonen kan ses som en möjlighet snarare än som ett hot, då ett nytt modernare Kiruna kan skapas där man kan lära av tidigare misstag.29

2.3 Presentation av Kiruna centralort

Kiruna kommun är Sveriges största kommun med en areal på närmare 20 000 km² vilket motsvarar en yta som hela världens befolkning skulle få plats på även om de ligger ned.30 Trots detta finns stora problem med byggbar mark i områden runt Kiruna stad. Begränsningar är till exempel stora områden med riksintressen bland annat inom rennäringen, naturvård kulturminnesvård samt ämnen och mineral som endast är några av de faktorer som kan begränsa en stads utbredningsmöjligheter i ett område.31

26

Kiruna centralort – Utställningshandling. s. 5 27

Ds. 2006:2 Gruvverksamheten i Kiruna och Malmberget- vissa administrativa förutsättningar för utvecklingen Regeringskansliet, Näringsdepartementet. Stockholm: Fritzes. s. 22

28

Utställningshandling. s. 76f 29

Larsson, Barbro (2005): ”Kiruna – stad i omvandling” s. 14 – 17, Planera Bygga Bo årg. 2005 nr 4

30

Ibid.

31

Hedborg, Gunnar (2005): ”Gruvdriften ger stora utmaningar för Samhällsplaneringen i Malmfälten” s. 8 - 10,

(16)

Stora områden runt den nuvarande gruvan inklusive Kiruna centrum har klassats som riksintresse för landets materialförsörjning De många riksintressena samt det varierade landskapet med berg, sänkor och myrområden begränsar möjligheter till en stadsutbredning och har gjort att Kiruna centralort idag har en relativt samlad bebyggelse. Trots att Kiruna till invånarantalet är en relativt liten stad stärks stadskänslan av dess koncentrerade bebyggelse vilket gör att staden många gånger upplevs större än den är. Stadskärnan i Kiruna är även den mycket centrerad och präglas av bebyggelse från 1950- 60- och 70-talet då den äldre bebyggelsen revs för att ersättas av ny.32

Den nya bebyggelsen i centrum är ganska karaktäristisk för en svensk småstad i förändring. I de centrala delarna finns inte mycket av den ursprungliga bebyggelsen kvar då den omskapades under framförallt 1950- och 60-talen. De nya byggnaderna som uppfördes är många gånger av en helt annan arkitektonisk skala med kvartersstora byggnader och annorlunda arkitektonisk form än de som revs. Den karaktäristiska gatustrukturen finns dock fortfarande kvar även i de centrala delarna. Mellan 1955-1975 har även bebyggelse uppförts i centrum som bidragit till att stärka Kirunas profil och som har varit mycket uppskattade. Dessa byggnader är framförallt ritade av arkitekten Ralph Erskine och finns i kvarteret Ortdrivaren med byggnader som bostadshusen ”Snusdosan”, ”Spottkoppen”, ”Mullbänken”, ”Berlinmuren” och ”Herrens pris”.33

Figur 4 Kvarteret Ortdrivaren. Foto: Thomas Nylund, Kiruna kommun

Centrumbebyggelsen präglas främst av två- och trevåningshus men har även inslag av höghus med utsikt över de närliggande fjällområdena. Detta bostadsbestånd gör att det bor ganska mycket folk i Kiruna centrum. Runt centrumbebyggelsen finns främst en- och tvåfamiljshus från tidigt 1900-tal. Områdena runt staden har också ett och annat höghus som är samtida med dem som finns i de centrala delarna, bland annat i Högalidområdet, Gruvvägen och Terrassen. På 1950-talet byggdes ett nytt stort villaområde upp i stadens nordvästra del, det så kallade Luossavaaraområdet. Under 1960- och 70-talet växte nya bostadsområden upp utanför de centrala delarna i bland annat området Lombolo som främst präglas av enfamiljsvillor och parhus, men även ett antal flerbostadshus finns inom området. Lomboloområdet har fyllts på

32

(17)

med bostäder sedan det uppfördes under slutet av 60- och 70-talet, Kirunas senaste villaområde ligger i Lombolo och här finns fortfarande lediga villatomter. 34

Under 1970-talet var bostadsbristen omfattande i Kiruna vilket resulterade i att förtätningar genomfördes inom områdena från tidigt 1900-tal. För att råda bot på problemet genomförde kommunen också en storsatsning på flerbostadshus utanför stadens centrala delar i Lomboloområdet, som resulterade i att områdena Tarfala och Konduktören skapades. Dessa hus uppfördes också för att kunna utrymma ett område så att ytterligare gruvbrytning norr om Loussajärvi kunde möjliggöras. Det omfattande byggandet under 1970-talet har senare tillsammans med en personalminskning i gruvan resulterat i att bostadsbeståndet är större än efterfrågan på bostäder.35

Kirunas industribebyggelse är koncentrerad till stadens östra delar, norr om Lomboloområdet. Bebyggelsen består främst av typisk småindustri- och verkstadsbebyggelse med inslag av handel. Under 1970-talet byggdes OBS Interiör i anslutning till industriområdet som idag utgör ett halvexternt köpcentrum med COOP forum samt ytterligare ett antal affärskedjor och butiker.36 Ytterligare österut ligger området Tuolluvaara som en gång i tiden varit ett eget litet samhälle 2-3 km utanför Kiruna centralort. Idag har området förlorat all service som tidigare funnits och beroendet av centralorten gör området mer till en perifer bostadsstadsdel än ett samhälle. Området domineras av villabebyggelse med den äldsta bebyggelsen från 1920- och 30-talet. Ytterligare villabebyggelse har uppförts under 1950- 60- och 70-tal och de senaste tillskotten är ca 10-15 år gamla. Vissa avbrott i villabebyggelsen finns i form av flerbostadshus från 1960-talet, varav några är kallställda i dagsläget.37

Figur 5 Stadskaraktärsområden. Källa: Kiruna kommun

34

Kiruna centralort – Utställningshandling. s. 26f 35

Ibid. s. 27

36

(18)

3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

3.1 Begreppet attraktiv stad

Begreppet ”attraktiv stad” och vad det innefattar, är svårt att definiera på ett entydigt sätt. Begreppet kan nämligen ha många varierande betydelser beroende på vem man frågar och vad dessa anser att en attraktiv stad bör inneha. Om till exempel den mest attraktiva staden skulle definieras utifrån kriterier som klimatanpassad bebyggelsestruktur, arktisk miljö och rika mineralfyndigheter skulle troligen Kiruna anses som mycket attraktiv, eller kanske till och med den mest attraktiva staden. Om kriterierna för vad som kännetecknar en attraktiv stad istället ansågs gälla storlek, varmt klimat och mångtusenårigt ursprung, skulle sannolikt inte Kiruna räknas som särskilt attraktivt. Tolkningar av begreppet attraktiv stad kan därmed vara varierande och mångfaldiga. En arkitekt prioriterar exempelvis antagligen vackra vyer, och utvecklade kultur- och skönhetsvärden med så få stilbrytande och förfulande inslag som möjligt, i sin beskrivning av en attraktiv stad. En miljöorienterad politiker lägger förmodligen större vikt vid grönska, luftkvalité och parker, gångstråk samt minskad bilism i sin vision av en attraktiv stad. Ytterligare en tolkning av begreppet kan förslagsvis ges av en företagsägare som antagligen föredrar städer med mycket kvalificerad arbetskraft, gott företagsklimat och möjligheter till forskarkontakter samt utrymme för expansion. Olika sorters människor med till exempel skilda ursprung, utbildning, intressen och ställning i samhället, kan således lägga olika vikt vid vilka kriterier som kännetecknar en attraktiv stad.38

Varje individ har följaktligen sin subjektiva uppfattning om vad som gör en stad attraktiv. Frågan är dock vilken uppfattning som bör gälla kollektivt och för de som styr. Det blir därigenom den lokala politiken och de planeringsansvarigas uppgift att beakta och rangordna olika önskemål, då sällan alla kan tillgodoses eftersom resurserna inte kan räcka till allt. De som styr över städernas utformning måste därmed göra avvägningar gällande vilka gruppers önskemål om hur en stad bör göras attraktiv som ska prioriteras. Då beslut om att öka attraktiviteten med hjälp av vissa tillgångar inom särskilda områden, även kan innebära försämringar och minskad attraktivitet inom andra områden. Hur dessa avvägningar sker påverkas bland annat av vilka partier som har makten på de olika nivåerna, samt hur till exempel regeringens mål samstämmer, eller ej, med respektive lokala politikers mål och definitioner av begreppet attraktiv stad.39

Ett mål för de styrande kan antingen vara att öka attraktiviteten genom att förbättra för vissa grupper, även om det också innebär att andra kan få det sämre. Användning av denna metod kan benämnas som att det då skapas en fördelningsmässigt attraktiv stad. Ett annat mål eller metod som kan nyttjas av de som styr över städer är att ökad attraktivitet aldrig får skapas på bekostnad av att några får det sämre, oavsett vilka och frånsett hur mycket bättre det kan bli. Åtgärder från de som styr för att skapa attraktivitet i staden i fråga måste således ”vara till nytta för någon men till skada för ingen”40. Denna typ av mål eller angreppssätt anses kunna skapa en attraktiv stad i bemärkelsen en samhällsekonomiskt effektiv stad och brukar benämnas som ett allmänt fördelningsmål. Valet av mål eller metod är sålunda en politisk fråga eftersom det handlar om åsikter, argumentering och bestämmanden. Politiska beslut, målformuleringar och ageranden m.m. kan emellertid sedan analyseras vetenskapligt av

38

Andersson, Roland (1998): Attraktiva städer, en samhällsekonomisk analys. Västerås: Byggforskningsrådet. s. 13f

39

Ibid. s. 15f, 22f

40

(19)

forskare, för att bland annat utröna om ageranden och styrmedel fungerat i enlighet med det uppsatta målet, eller om vissa målformuleringar är oklara eller motstridiga.41

Hur en attraktiv stad kan beskrivas, förklaras och definieras etc. kan därigenom utrönas vetenskapligt. Hur en attraktiv stad bör utformas är däremot en politisk fråga. De lokala politikerna och de planeringsansvariga måste därför skapa en relativt samstämmig uppfattning om vad som ska definieras som en attraktiv stad, för att kunna veta vad de ska sträva mot. Behjälpliga redskap för att kunna åstadkomma satsningar mot ett gemensamt definierat mål om en mer attraktiv stad, kan i många fall utgöras av sammanvägningar av olika s.k. attraktiva komponenter. Dessa komponenter vägs även emot ”deras respektive totala samhällsekonomiska värden och kostnader”42. Attraktiva komponenter utgörs i princip av tillgångar som en stad har att erbjuda och som kan uppfattas som attraktivt i jämförelse med vad andra städer har inom samma område, vilket kan kallas för komparativa fördelar.43

Roland Andersson tar i sin bok upp sju attraktiva komponenter som en stad kan ha tillgång till. En av dem är en stads fysiska naturgivna kapital, som bland annat utgörs av de naturtillgångar som finns i staden eller i dess närhet. Det kan t ex handla om malmfyndigheter (som i Kirunas fall), eller hav, sjöar, skog, berg, ängar etc. Sådana tillgångar kan även benämnas som en stads miljökapital då det också inbegriper fina miljöer och vyer, samt parker, alléer promenadstråk m.m.44

En annan typ av tillgång som en stad kan ha är dess tillverkade realkapital, vilket innebär de värden staden innehar i form av byggnader, maskiner, mark etc. Tillverkat realkapital kan därmed bestå av till exempel el- och värmeförsörjning, vatten- och avloppssystem, trafikanordningar, bostäder och andra byggnader. När en stads attraktivitet bedöms utifrån dess tillverkade realkapital brukar bland annat bostädernas kvalité, storlek och lägen överlag granskas, till exempel om det finns många bostäder på attraktiva platser i staden. Inom denna komponent bedöms även förekomsten av olika typer av företagsverksamheter och kontorslokaler inom stadskärnan, samt hur dessa fungerar.45

En stads attraktivitet kan även bedömas utifrån dess kulturella kapital, dit exempelvis museer, teatrar, konserthus och konsthallar inbegrips, men även en stads egenart, identitet eller själ.46 Attraktiviteten i en stad kan också bedömas utifrån invånarnas generella kompetensnivå, vilket vanligen benämns som en stads humankapital. Stor betydelse för nivån av denna kompetens i en stad har bland annat det existerande utbudet av skolor på platsen. Befintliga skolor på olika nivåer, med olika inriktningar och kvalité utgör därmed det utbildningskapital som finns att tillgå i en stad. Humankapitalet kan emellertid även påverkas av de olika specialiserade kompetenser som finns inom företag m.m. på platsen.47

En stads attraktivitet påverkas även av invånarnas allmänna hälsotillstånd, samt de styrandes förmåga att hantera och sköta om medborgarnas behov. Till exempel då med hjälp av en välfungerande hälso- och sjukvård och barn- och äldreomsorg, vilket kan höja en stads 41 Andersson (1998): s. 22f, 81 42 Ibid. s. 16 43 Ibid. s. 16f, 22f 44 Ibid. s. 16f 45 Ibid. s. 16f 46 Ibid. s. 16f 47 Ibid. s. 16

(20)

ansedda attraktivitet i form av hälsokapital avsevärt. I samband med denna aspekt anknyts också invånarnas sociala problem och situation. Det inverkar exempelvis negativt på en plats sociala kapital och attraktivitet om många från vissa grupper är långtidsarbetslösa. En stads hälso- och sociala kapital påverkas därigenom till stor del av tillgången till arbete för alla, god sjukvård, förskolor, äldreboenden och vård etc.48

Människors relationer till varandra inom staden och till människor på andra orter kan också påverka en stads uppskattade attraktivitet, och kan kallas för relationskapital. Goda relationer mellan människor på en plats kan nämligen leda till välfungerande samarbeten och t.ex. entreprenörskap (t.ex. den s.k. ”Gnosjöandan”), medan goda relationer till människor som t.ex. sitter i maktpositioner också kan påverka en stads anseende och attraktivitet positivt.49 Forskning har visat på att närhet till släkt, vänner, barn och föräldrar är någonting som generellt värderas högt. Därför är det viktigt att bostadsområden byggs för alla åldrar. I ett bostadsområde vill människor komma bort från staden för att få lugn och ro och nära till naturen, samtidigt är närheten till stadens centrum och andra människor viktigt. Möjlighet till detta ges i en liten stad där stadsdelar för boende ofta finns på ett närbeläget avstånd från de centralare delarna. I de mindre städerna är det också vanligt att människor bor i stadskärnan och samsas med service och handel.50

Viktigt är även den upplevda trygghet som en stad utger, vilket påverkar i hur hög grad människor vågar vistas på offentliga platser och känna sig säkra där. En stads trygghetskapital kan därmed inverka på hur invånarna och besökande upplever platsen, och på så sätt även använder, tar den till sig och ser den som attraktiv.51

3.2 Attraktiva faktorer

I debatten om vilka faktorer som främst medverkar till att skapa en attraktiv stad pekas ofta många olika ideala möjligheter ut. Dessa idéer om vad som karaktäriserar en attraktiv stad kan även många gånger vara direkt motstridiga. Det kan till exempel handla om att fysisk attraktivitet kännetecknas av småskalighet eller storskalighet, om en förtätad stad eller en trädgårdsstad osv. Frågan om att bygga långsiktigt hållbara städer har även blivit alltmer aktuell den senaste tiden. Boverket52 har därav haft som mål inom sina projekt att genomgående verka för en god bebyggd miljö, större miljöhänsyn och långsiktig hållbarhet. Detta har bland annat inneburit en ökad fokus på och arbete för mer grönska, där betydelsen av natur, parker och grönstruktur även inom städerna betonats. Arbete med trafiksystemen och möjliggörande för olika typer av handel och verksamhetsformer i staden har dessutom accentuerats som en viktig del för att nå ovanstående mål.53

Vid planering är det viktigt att utgå ifrån platsen. Det är viktigt att inte i onödan skapa barriärer och placera nya byggnader och vägar så att de inte verkar slutande i ett annars öppet landskap. Grönstrukturen är också en grundläggande förutsättning som betyder mycket för stadens invånares hemkänsla och identitet. Det är därför viktigt att grönstrukturen är 48 Andersson (1998): s. 16 49 Ibid. s. 16f 50

Boverket (1995): Den måttfulla staden. Boverkets rapport 1995:7. Karlskrona: Boverket. s. 38

51

Andersson (1998): s. 16

52

Boverket, central förvaltningsmyndighet under Miljödepartementet för frågor om byggd miljö och hushållning med mark och vattenområden, fysisk planering och hushållning med naturresurser, byggande och boende. Verket svarar också för den centrala administrationen av statens stöd till finansiering av bostäder. www.ne.se

53

(21)

välplanerad och att det finns många och välutformade grönområden med god tillgänglighet. För att garantera att grönområdena används på rätt sätt upprättar många kommuner en grönstrukturplan.54

Områden karaktäriserade av grönstruktur inom en stad kan ha många olika funktioner för staden och människorna där. Hur väl dessa grönområden fungerar och bidrar till att öka attraktiviteten beror delvis på vilken helhet de bildar, då grönstrukturer precis som trafik- och bebyggelsestrukturer är övergripande uppbyggnader. Grönstrukturer kan i en stad bland annat bestå av natur och växtlighet i stora eller små former, parker, alléer, trädgårdar, bostadsgårdar och kyrkogårdar. Grönska i en stad kan emellertid även bestå av växtlighet på områden som järnvägsbankar, utmed vägar, skyddsområden till industrier, eller andra ytor som kanske mest framstår som de ej har något värde eller någon betydelse.55

Relationen mellan en stad och dess grönstrukturer samt omkringliggande landskap har även stor betydelse när det gäller möjligheterna att upprätthålla ett fungerande ekosystem. Naturliga och variationsrika grönområden bör vara relativt jämt fördelade genom stadsbebyggelsen och den omgivande landsbygden för att optimal biologisk mångfald ska kunna uppnås, vilket är av elementär vikt för livet här på jorden. Grönstrukturerna inom städer har nämligen möjlighet att verka som värdefulla miljöer för olika växt och djurarter som kanske annars är hotade av förändrade brukningsmetoder inom det effektiviserade jord- och skogsbruket. Grönska inom städer har dessutom stor betydelse för luftkvalitén och klimatet där. Vegetation kan exempelvis verka som ljud- och vinddämpare samt förbättra luftmiljön genom att tillföra renare och mer syrerik luft och fungera som filter för föroreningar och stoft, vilket stora träd är särskilt bra till. Obebyggda områden i staden kan även nyttjas till att skapa lokala kretslopp i form av till exempel rening för dagvatten, där dammar, små vattendrag eller våtmarker etc. kan utnyttjas för att rena vatten, så att belastningen minskas på de kommunala reningsverken och på sjöar och hav.56

Gröna områden inom tätorter har även visat sig ha positiva sociala och kulturella värden då exempelvis parker och grönområden ger möjlighet till rekreation och möten människor emellan. Tillgång till grönska och grönområden anses dessutom vara ett grundläggande behov hos människor och som enligt forskning kan öka vår livskvalitet och hälsa, då tydliga positiva korrelationer framkommit mellan folks upplevelse av mindre stress och frekvent vistelse i grönområden. Grönstrukturer inom städer betraktas också ofta som attraktivitetshöjande då de ses som levande och förskönande inslag i stadsmiljön genom att de erbjuder avkoppling, stillhet, samt möjligheter till lek, motion, odling, kreativitet och möjlighet att se årstidernas skiftningar. En stads parker och planteringar kan även berätta mycket om stadens och områdets historia och identitet. Dess olika utformningar kan spegla olika tiders stadsplaneringsideal i form av exempelvis stil, teknik, och sociala ambitioner.57

När det gäller städers transportsystem påverkar faktorer som säkerhet, tillgänglighet, trängsel, utsläpp och bullerstörningar stadens ansedda attraktivitet inom området. Hur trafikförhållandena fungerar i en stad är ofta särskilt påtagligt inom stadskärnorna. Önskemål som anses bidra till en attraktiv stad, är en levande stadskärna som ger tillgänglighet för alla, där säkerheten är hög för oskyddade trafikanter och hälso- och bullerproblemen minimala på grund av låga utsläpp och bullerstörningar. För att detta ska uppnås brukar bland annat 54 Boverket (1995): s. 78 55 Boverket (1999): s. 77 56 Ibid. s. 78ff 57 Ibid. s. 78f

(22)

gynnsamma alternativ till bilen förespråkas, samt att en fungerande dialog med stadens medborgare och näringsliv utvecklas och bibehålls.58

En viktig grundförutsättning för ett fungerande trafiksystem är fysisk planering, då bebyggelsens, verksamheters och trafikinfrastrukturens lokalisering i förhållande till varandra är en central aspekt när det gäller möjligheten att påverka människors val av färdmedel och transportbehov. Kunskapen som finns gällande sambandet mellan trafiken och en stads fysiska utformning är emellertid liten. Forskarna Peter Newman och Jeff Kenworthy har dock i en studie visat på sambandet mellan energiåtgången för transporter och bebyggelsetätheten i ett antal städer i världen. Resultatet i studien visar på ett starkt samband mellan en stads täthet och transporters energiförbrukning. Ju tätare bebyggelsestrukturen är desto lägre blir energiåtgången inom trafiksystemet. Senare studier har emellertid åskådliggjort att detta samband är mer komplext, då det visat sig finnas många fler avgörande faktorer än bebyggelsetäthet som har betydelse för den totala transportenergiförbrukningen. En betydande faktor är till exempel människors beroende av motorfordon samt deras attityder, vanor, livsstilar och värderingar i förhållande till detta. Bebyggelsestrukturen har även visat sig kunna påverka cykel- och kollektivtrafikresandet, där längre restider och avstånd mellan hållplatserna gett färre antal resor med kollektiva transportmedel. Bebyggelsens utformning, lokalisering och täthet tillsammans med andra faktorer har därmed påvisats ha betydelse för hur välfungerande och attraktivt en stads trafiksystem anses vara.59

En förtätad stadskärna kan således delvis ge ett mer attraktivt trafikläge, då biltrafiken och energiåtgången för transporter minskar och cykel- och kollektivtrafikresandet ökar, vilket i sin tur ger mindre utsläpp och bullerstörningar samt kan öka trafiksäkerheten (färre bilar), samtidigt som tillgängligheten är hög (korta avstånd och flera kommunikationsalternativ). Det krävs dock mer än en förtätad stadskärna för att detta ska uppnås. En förtätning av en stads centrum kan emellertid även ge negativa effekter på dess ansedda attraktivitet, då detta ofta innebär minskade ytor för parker och andra grönområden som då istället nyttjas till bebyggelse. Då dessa ytor blir allt mindre och utspridda har de även visat sig fungera sämre för såväl människors som djur- och växters behov. Det kan också få negativa konsekvenser för stadskärnans luftkvalitet och lokalklimat, samt dess möjligheter att hantera dagvatten och andra kretsloppslösningar.60

Under 1950-talet skedde förändringar i bebyggelsestrukturen som resulterade i en zonering av människor och bebyggelse, längre avstånd och ökad biltrafik. Funktionsblandningen och närhetsprincipen i bebyggelsen försvann på många håll och stadens nya delar kopplades inte på ett naturligt sätt ihop med befintlig bebyggelse. Arbetsplatser, affärsverksamheter, bostäder och andra verksamheter lades i åtskiljda områden och delade in staden i zoner.61

Då det gäller att uppnå aspekten om en attraktiv och levande stadskärna krävs det dock mer än god tillgänglighet, trivsamma grönytor, och en god livsmiljö. I en stadskärna i princip helt dominerad av handel råder det exempelvis oftast inte mycket rörelse och liv efter affärernas stängningstider. Det krävs därför i allmänhet en hälsosam och lämplig blandning av bostäder, handel, trafik och nattlivsverksamheter för att ge ett jämt fördelat liv och rörelse i en stads centrum vid alla tider.62

58 Boverket (1999): s. 73f 59 Ibid. s. 74ff 60 Ibid. s. 79, 61 Boverket (1995): s. 36 62 Boverket (1999): s. 71f

(23)

I dagens städer är det allt vanligare att dominerande stora affärskedjor i det närmaste har monopol på att etablera sig i stadens köpcentrum. Det gör att de mindre, lokala butikerna kan ha svårt att få chans att bedriva sin verksamhet i lokaler under samma tak. Till exempel kan lokala handlare inom exempelvis livsmedel få svårigheter att etablera sig och överleva i ett köpcentrum där ICA och Konsum redan bedriver livsmedelsverksamhet. Ett alternativ och komplement till köpcentrum kan därför vara affärsgator som ger marknadstillfällen till andra aktörer än de dominerande kedjorna. Affärsgatorna ger också en möjlighet att knyta ihop staden och dess geografiskt isolerade områden till en större helhet.63

I Plan och bygglagens andra kapitel, § 4 gällande ”beslut om lokalisering av handel”, föreskrivs det att det i eller i närheten av bebyggelse ska finnas utrymme för att upprätta en lämplig grad av samhälls- och kommersiell service. Enligt Boverket bör etableringar och utveckling av handeln inom en kommun kartläggas och behandlas ordentligt så att olika konsekvenser belyses i förväg. Detta skall dessutom bearbetas i kommunens översiktsplan eller i en fördjupning av denna. En bred konsekvensanalys bör även alltid göras inför större handelsetableringar eller omvandlingar och förändringar, även om detta inte omtalats i översiktsplanen. Skälet till dessa anspråk och rekommendationer är att en noggrant utarbetad politik och plan gällande handelns utveckling kan ge ett bättre beaktande för handelns utvecklingsbehov inom ett område, samt ge bra förberedelse inför framtida etableringsförslag. Det kan även minska kommunens tidspress vid ställningstaganden och beslut, och ge handeln en större rättssäkerhet samt gynna den fria konkurrensen då rörelseidkarna kan känna trygghet i att reglerna är välutlagda, genomarbetade och lika för alla. En väl strukturerad handel med goda konkurrensförhållanden, priser och ett varierat utbud med god tillgänglighet för alla, är vidare en viktig attraktiv faktor för en stad, samt en grundläggande angelägenhet för alla. För att ett sådant gott handels- och butikssystem ska kunna uppnås krävs det bland annat att kommunen skapar sig en god uppfattning om hur fördelningen av affärer ser ut i stadskärnan och andra områden. Kommunen bör även ha kontroll över den generella prisbilden, öppettider och köptroheten då dessa är goda indikatorer på hur väl konkurrensen fungerar.64

Tillgängligheten till alla typer av transportmedel är också en viktig del, och därmed möjligheten för alla typer av konsumenter att kunna handla på flera ställen utan svårighet. Det kan till exempel innebära sämre tillgänglighet för många ju mer utglesad butikstrukturen blir, och då särskilt för dem utan tillgång till bil, eller de som är fysiskt rörelsehindrade, vilka får sämre valmöjligheter när det gäller butikstyper, prisnivåer och sortiment m.m. Konsumenter utan tillgång till bil finns generellt inom alla kategorier, men oftast utgörs denna grupp främst av ensamstående, pensionerade, kvinnor samt ungdomar. Utglesning av affärer innebär dessutom längre avstånd och därmed vanligen även ett ökat bilberoende, vilket idag resulterar i ett ökat utsläpp av miljöförstörande ämnen, som har negativa effekter på miljön som helhet och den lokala luftkvalitén samt ger hälsorisker m.m.65

Städer är ständigt föränderliga och människor vill i regel ha liv och utveckling i sin stad. Varje stad har en specifik historia vilket ger den dess säregna förutsättningar. Förändringarna i staden bör vara varsamma och ske i en långsam takt. För att skapa en trivsam och naturlig stad är användande av naturliga material med anknytning till platsen, väl avvägda proportioner på bebyggelsen och omsorgsfullt utförda detaljer av stor vikt. Det är viktigt att

63

Söderlind, Jerker (1998): Stadens renässans. Från samhälle till samhälle. Om närhetsprincipen i

stadsplaneringen. Stockholm: SNS Förlag. s. 262 64

Boverket (1999): s. 71ff

65

(24)

knyta an till de lokala förutsättningarna och bygga vidare på dessa för att skapa en stad med en egen identitet som medborgarna kan trivas i.66

För att en stad ska vara trivsam och attraktiv krävs att gemensamma värderingar och mål om vad som bör finnas i staden identifieras. Många gånger kan det handla om möjligheten till att leva ett gott liv med en bra blandning av närhet, tillgänglighet och avskildhet. Sammansättningen mellan arbete och vila, tystnad och buller, trygghet och spänning samt ljus och mörker kan vara avgörande för om stadens känns tilltalande eller ej för individen. Genom dialog medborgarna emellan kan stadens gemensamma värden identifieras och utvecklas.67 Stadens identitet bygger på de människor som lever och verkar där. Tillsammans bygger människorna upp en levande, föränderlig helhet som med hjälp av kollektiva och enskilda minnen och förhoppningar utgör staden. Människan påverkas också av den plats hon lever på, och platsen påverkas av människan. Staden som helhet bygger inte bara på människans skapande utan även på beståndsdelar som hus, grönska, platser och mellanrum. Därför har planerarna en viktig roll men det är inte de som skapar en stads identitet då den uppstår ur människors handlingar. Planerarens roll är att underlätta och bidra till att ge uttryck för stadens invånares gemensamma handlingar.68

3.3 Medborgardeltagande

Sedan 1950-talet har stadsplaneringen gått alltmer från att vara en fråga enbart för experter till att få ett vardagslivsperspektiv där medborgarens roll är viktig. För att kunna implementera ett vardagslivsperspektiv i planeringen krävs en förståelse för att olika grupper i samhället lever olika typer av vardagsliv vilket leder till att de har olika behov och önskemål.69

Planeringen förs framåt och utvecklas genom en kommunikationsprocess där dialogen med och mellan medborgarna är viktig. För att utveckling och förnyelse inom planeringen ska vara möjlig krävs det att kommunikationsprocessen blir tydligare och enklare för att på ett bra sätt ta upp problem och övergripande mål.70

Enligt den kommunikativa planeringsteorin som kommit att bli alltmer dominerande sedan 1970-talet är planering en social process där tankar, värderingar och handlingar aktivt konstrueras och tar sig uttryck. Planeringen ger uttryck för medborgarnas kunskaper och identiteter, därför är det viktigt att medborgarna känner sig delaktiga i planeringen. Vanligtvis representeras medborgarna av fysiska planerare, arkitekter m.m. som är ansvariga för planeringen. Planerarna och allmänheten riskerar emellertid att få ett upplevt avstånd mellan sig då planerarna är mer utbildade inom området än de lekmän som allmänheten utgör.

66

Boverket (1995): Den måttfulla staden. Boverkets rapport 1995:7. Karlskrona: Boverket. s. 40f

67

Ibid. s. 24

68

Ibid. s. 22

69

Åquist, Ann-Cathrine (2005): ”Vardagslivsperspektiv på stadsplanering” s. 22-28 i Staden som livsmiljö –

vision och verklighet. Slutrapport från ett forskningsprogram, Centrum för Urbana och regionala studiers

skriftserie, Rapport nummer 59 2005. Andersson, Ann-Catrin & Elander, Ingemar (red.) Örebro: Örebro universitet. s. 24

70

Ruben Nyström, Charlotta, Wikander, Johanna, Grahn, Sara & Lehmann, Lotta (2005): ”Att skapa urbana livsmiljöer” s. 117-127 i Bor vi i samma stad? – om stadsutveckling, mångfald och rättvisa. Broms Wessel, Ola, Tunström, Moa & Bradley, Karin (red.) Kristianstad: Pocky. s. 123f