Kandidatuppsats, 16 hp , Grundnivå, TQDE10, VT 2020 Malmstens, Linköpings Universitet, Campus Lidingö
LIU-IEI-TEK-G—20/01813--SE
Asymmetri
- en undersökning där asymmetri använts som ledord i formgivning och tillverkning av möbler
Asymmetry
- a study using asymmetry as a key word in the design and manufacture of furniture
Anna Engvall Möbeldesignprogrammet Handledare: Chandra Ahlsell
Sammanfattning
I detta examensarbete ville jag undersöka asymmetri och använda det ordet för att formge möbler och objekt. Jag ville undersöka hur asymmetrin skulle kunna te sig och jag lade en stor grund vid litteratur och omvärldsanalys. Med researchen tog jag mig vidare in i en skiss- och modellprocess som därefter ledde fram till två utvalda former som jag skulle tillverka i full skala.
Arbetet är förhållet till ett tio veckor långt tidsspann och jag betraktar arbetet i helhet som en skiss och en grund för fortsatta studier på master- och forskarnivå. Jag kom fram till att asymmetri kan te sig på olika sätt i formgivningen – en materiell asymmetri, en asymmetri i formers relationer till varandra och att det krävs en viss symmetri för att kunna urskilja asymmetrin, det avvikande. Resultatet är två möbler som visar hur långt eller hur kort man kan dra
asymmetrin och de båda objekten innefattar symmetriska beståndsdelar placerade i en asymmetrisk relation till varandra.
Abstract
In this thesis I wanted to investigate asymmetry and use that word to design furniture and objects. I wanted to investigate how the asymmetry could manifest itself and I laid a great foundation in literature. With the research I proceeded into a sketch and model process which then led to two selected forms that I would produce in full scale.
The work is related to a ten-week long span of time and I regard the work as a whole as a sketch and a basis for further studies at master’s and doctoral level. I found that asymmetry can manifest itself in different ways in design – a material asymmetry, an asymmetry in the relations of shapes to each other and that a certain symmetry is required to be able to discern the asymmetry, the deviating. The result is two pieces of furniture that show how far or how short one can take the word investigated. The two objects comprise symmetrical elementes placed in an asymmetric relationship to each other.
Förord
Tack till min handledare Chandra Ahlsell för intressanta och roliga
handledningstillfällen, Jonas Nobel och Fredrik Stenberg på Uglycute Stockholm för inspirerande samtal i början av projektet, Andreas Nobel för intressanta samtal om möbler i rummet, Unni Strid och Victor af Wetterstedt för lärorika och roliga samtal om konstruktion. Även ett stort tack till Malmstens, Linköpings Universitet för tre fantastiskt roliga år.
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2 Abstract ... 3 Förord ... 4 1. Inledning ... 7 1.1 Bakgrund ... 7 1.2 Syfte ... 9 1.3 Mål ... 9 1.4 Frågeställning ... 9 1.5 Avgränsning ... 9 1.6 Metod ... 10 1.7 Struktur... 10 1.8 Begreppsförklaringar ... 102. Litteraturstudier, omvärldsanalys och research ... 12
2.1 Omvärldsanalys ... 12
2.2 Litteraturstudier ... 14
2.3 Asymmetrisk vardag ... 16
2.4 Möbler och rummet ... 17
2.5 Asymmetrisk arkitektur och busungar ... 20
2.6 Symmetri ... 24
3. Asymmetri ... 28
3.1 Nyckelord från researcharbete ... 28
3.2 Skiss- och modellarbete ... 28
3.2 Ta vidare i nästa etapp... 35
3.4 Undersökningar och besök hos glasmästare... 38 3.5 Fullskalemodeller ... 40 3.6 Materialval ... 41 3.7 Tillverkning ... 43 4. Resultat ... 46 4.1 Hyllan ... 46 4.2 Bordet ... 49 5. Diskussion ... 52 6. Reflektion ... 55 7. Slutsats ... 58
Referensförteckning och källhänvisning ... 59
7
1. Inledning
Asymmetriska instick kan vara det som gör en möbel eller ett objekt till något man fastnar för och håller kvar blicken vid. En avvikande detalj som får betraktaren att haja till – som ett gupp i den symmetriska vardagsrutinen. Detta examensarbete behandlar det där guppet och är ett tio veckor långt arbete om hur asymmetri formmässigt kan se ut när man använder asymmetri som ledord.
1.1 Bakgrund
Under andra året på möbeldesignprogrammet på Malmstens, Linköpings Universitet, läste jag kursen Stilhistoria II. Kursen tog upp olika nedslag i stilhistorien i överlag, men fokuserade på 1900-talet i synnerhet. Här bekantade jag mig med Lars Israel Wahlman (1870 - 1952), en allkonstnär som bland annat ritade Engelbrektskyrkan i Stockholm och ett hus i Hinsnoret utanför Falun - Norhaga.
Lars Israel Wahlman var med sina verk en stor del av en svensk arts and craft-rörelse och detta syntes tydligt i villan i Norhaga. Mycket fokus lades på materialet, utsmyckning, färg och tydligt redovisade konstruktioner, men likväl lades mycket fokus på husets riktningar. Det sistnämnda plockades också upp i inredningen och under ett besök i huset under kursen i stilhistoria, fann jag en
8 hylla som var öppen åt flera håll. Jag fick med mig en enorm inspiration från besöket – tydligt redovisade konstruktioner, färg och form. Som pricken över i:et stoltserade den lilla hyllan – en möbel som öppnade upp mina ögon än mer för en möbels placering och relation till rum och människa.
Som praktisk uppgift i kursen skulle vi tillverka en möbel i samarbete med Stockholms Stadsmission. Alla studenter i min årskull fick välja och vraka bland objekt i Stadsmissionens lager i Sätra, utanför Stockholm. Därifrån fick jag med mig två glaskupor i orange och grön – och jag inledde en formprocess där jag ville förhöja dessa former. Under arbetets gång följde hyllan från villan i Hinsnoret, med mig i bakhuvudet och den möbel jag redovisade vid kursavslut hade en stor förankring i inspirationskällan.
Möbeln tangerade i tankar om möbler som inte är väggbundna, utan kan vara placerade ute i rummet, är öppen åt flera håll och möbelns komponenter förhåller sig till varandra med en asymmetrisk komposition. Hyllan blev ett startskott in i asymmetrin – ett otroligt stort ämne, men ett oerhört spännande sådant.
9 1.2 Syfte
Syftet med mitt examensarbete är att genomgå en undersökning av asymmetri genom litteraturstudier, studiebesök, skissarbete, utveckling och tillverkning av möbler.
Arbetet tar avstamp i litteratur och en omvärldsanalys av hur asymmetri kan se ut och beskrivas. Den främsta anledningen är att fortsätta botanisera i ämnet
asymmetri för att få fram frön och material till en senare masterutbildning. Jag ser examensarbetet som en tid för undersökning av ett tema jag länge funderat och intresserat mig av. En stor del av syftet är att låta processen och undersökandet styra mig.
1.3 Mål
Målet med detta examensarbete är att hitta underlag att arbeta vidare med på senare masterutbildning. Examensarbetet är en undersökande process, där det som blir resultatet är ett utkast till något större.
1.4 Frågeställning
Hur kan jag använda mig av asymmetri som ledord för att formge möbler och objekt och vad skulle det kunna leda till formmässigt?
1.5 Avgränsning
Examensarbetet sträcker sig mellan vecka 13 till och med vecka 23, där de åtta inledande veckorna är tid för research, skissprocess, modellarbete och
tillverkning. De avslutande veckorna är tid för skrivande, framläggning av godkänt examensarbete och utställning.
Inledningsvis i projektet spaltade jag upp hur mycket tid jag avsåg lägga på varje etapp, fyrtioåtta timmar research, sjuttiofyra timmar på den första skissetappen, fyrtioåtta timmar på den senare skissetappen, fyrtioåtta timmar på utvecklingsfas och fullskalemodell och avslutningsvis hundrafyra timmar tillverkning av de fysiska prototyperna.
10 Detta nämns för att förstå tidsspannet som är lagd på varje del i projektet. Dessa förhållandevis strikta ramar har påverkat projektets resultat, men projektet i helhet är också, som nämnt, en del av ett större arbete.
Arbetet tar stor fasta på skissprocessen och researchen och det som ritas och diskuteras är också helt subjektiva åsikter från mig, utifrån vad jag lärt mig om form under min studietid, vad jag anser vara asymmetriskt, har en spänst i form eller vara, tvärtom, allt för symmetriskt.
1.6 Metod
Genom djupdykning i litteratur, samtal med verksamma konstnärer, arkitekter, industridesigners, inredningsarkitekter och en stor inhämtning av bildmaterial i en omvärldsanalys kommer jag lägga grunden för mitt examensarbete.
Med denna grund kommer jag sedan genomgå en skissprocess där jag använder mig av skiss- och modelltekniker jag lärt mig under min studietid på Malmstens, Linköpings Universitet. Jag använder mig av min kunskap i en snickeriverkstad för att realisera mina idéer.
1.7 Struktur
I rapporten kommer jag beskriva projektet linjärt. Inledningsvis i avsnittet Bakgrund (1.1), berättade jag om vad som fick mig att gå in på det här ämnet för examensarbete. I kommande avsnitt ”Litteraturstudier, bildmaterial och
omvärldsanalys” (2), berättar jag om min research, visar upp inspirerande verk och min omvärldsanalys och också olika sammanhang som jag tänkt på där asymmetri kan vara förekommande eller applicerbart. I det tredje avsnittet går jag in på min formprocess, följt av en presentation av resultatet av detta tio veckor långa arbete, och avslutningsvis ett diskussions- och reflektionsavsnitt. 1.8 Begreppsförklaringar
Arts and craft – en rörelse sprungen från Storbritanninen som lät sig inspireras
av John Ruskins (konstteoretiker, poet och författare) skrifter från 1853. Rörelsen förespråkade hantverket och att den mänskliga handen skulle synas i det
11 tillverkade, som en reaktion mot maskintillverkningen som tog fart under 1800-talets industrialisering.
Asymmetri – motsats till symmetri. Något som inte är symmetriskt.
Busungar – en term som används inom arkitektur, men förekommer även inom
den grafiska formgivningen. Busungen är den avvikande detaljen, exempelvis ett fönster som placerats på ett knasigt ställe på fasaden, som inte följer mönstret. Bidrar till en oförutsägbarhet.
Funktionalism – även; funkis. En arkitektur-, design och stadsbyggnadsstil som
gick tvärtemot sina föregångare som förespråkade dekor och historiska anknytningar. Funkisen tog fasta på funktionen och lät den styra estetiken.
Ghostsketching – skissteknik där man placerar ett papper, ofta smått transparent,
på en förlaga och använder förlagan som grund för vidare skissande.
Klassicism – konstform med många antika anknytningar i symboler och detaljer
applicerade på det avmålade motivet. Talade mycket för symmetrier och harmoni i arkitektur.
Memphisgruppen – ett designerkollektiv under 1980-talet som var
postmodernister.
Postmodernism – motreaktion mot modernismen, eller funktionalismen. De
pläderade för en bildrikedom, symbolik,
Puritanism – puritaner; del av en kyrklig reformationsrörelse i slutet av
1500-talet. De förespråkade en sträng, kyrklig och individuell renhet och föraktade yttre nöjen. Puritanskt brukar även nämnas som spartanskt.
Skölp – skärverktyg vid bildhuggeri, men också vid svarvning, med olika former
på stålet.
Symmetri – även; spegelsymmetri, där två delar av en enhet är varandras
12
2. Litteraturstudier, omvärldsanalys och research
2.1 Omvärldsanalys
För att sätta mig in än mer i den formmässiga värld jag ville undersöka, gjorde jag en väldigt stor djupdykning i bildmaterial. Jag tittade mycket på andra formgivare, arkitekter och konstnärer som på olika sätt rörde sig under det asymmetriska paraplyet. Olika egenskaper som jag tittade efter var materiell asymmetri, formers individualitet men också förhållande till andra, likväl som att jag tittade på en del funktionsmässig asymmetri som snarare påverkade människans rörelse och handlande kring och med objektet.
Av en slump, när jag tittade igenom det insamlade materialet, upptäckte jag att mycket hade dragningar till postmodernism i allmänhet och Memphisgruppen i synnerhet. En stor del av det som tillverkades under gruppnamnet tilltalar mig generellt i form, färg och sambandet mellan ett grafiskt uttryck och skulptur. För att inte glömma hur dessa objekt är sådana som inte passerar betraktaren blint förbi. De tar upp sin plats och breder ut sig. Stör kanske, som en liten vagel i ögat hos den funktionalistiska förespråkaren. Här är det, enligt mitt tycke, formen och objektet som tar upp utrymme och det vurmas för en lekfullhet. En enorm kontrast mot funktionalismens helt uträknade mått för hur mycket plats en människa behöver i ett kök för att kunna arbeta så effektivt och ergonomiskt som möjligt. Det är den där vageln i ögat, guppet i människans vardag, som attraherar mig i det här projektet. Produkter som kanske inte får ta plats, men bara gör det på grund av sitt visuella uttryck. Det behöver förhållandevis inte handla om att objektet i sig är asymmetriskt, utan att den triggar det där avvikande i en människas vardagliga symmetri är det som skapar asymmetrin. Richard Horn skrev om en lampa från Memphisgruppen ”Of course, the lamp itself will be jarring, and evocative and funny. But because it is relatively small, it will not dominate the room. Rather, it will make its statemet, and otherwise keep to itself. Still, you will not forget that it is there. Not will you want to”. 1
13
Fig. 4 – 14: Urval ur min omvärldsanalys. Från vänster: Nort Studio, Andrea Branzi, Liang Luscombe, Andrea Branzi, Andrea Zittel, Enzo Mari, Michele de Lucchi, Ettore Sottsass,, Katie Stout, Mpgmb, Vasty
14 2.2 Litteraturstudier
I researchfasen tog jag del av en hel del litteratur. Några texter knep sig fast extra mycket då dessa tangerade eller var fullkomligt relevanta för min frågeställning som lyder ”Hur kan jag använda mig av asymmetri som ledord för att formge möbler och objekt och vad skulle det kunna leda till formmässigt?”. Av de böcker jag läste sparade jag relevanta citat och samlade ihop dem i ett dokument. Dessa har fått ”styra” mitt arbete en del – men främst agerat bollplank.
Rowena Reed Kostellow skrev ”Appreciate the qualities of contrasting shapes. The volumes you choose should vary in character as much as possible, and no two should have the same measurements. Learn to assess the volume of an element by eye, without measureing”.2 Rowena Reed Kostellow var professor på Pratt
Institute i New York och var också forskare inom form. Hennes metodik och forskning kring ”the structure of visual relationships” talade, enligt mig, för en asymmetri för att skapa en spänst mellan former. Kostellow menade att om man bekantar sig med form och deras relationer sinsemellan, kommer man intuitivt bli medveten om vad som är vackert, intressant och formmässigt hållbart. Jag tror även, som ett tillägg, att det handlar om att kunna beskriva och tala om form och vad de utstrålar i riktningar, djup och symbolik etcetera.
2 ”Elements of design – Rowena Reed Kostellow and the structure of visual relationships”, Gail
Greet Hannah, 2002, s. 50
15 Metodiken som Rowena Reed Kostellow talade om var som nämnt ”the structure of visual relationships”, som grundar sig i idén om tre former och deras relationer sinsemellan. Ett ”plane”/yta, en ”volume”/volym och en ”directional”/riktning där varje enskild form inte får vara lik den andre. De ska samspela men varje mått eller avstånd får inte återkomma någon annanstans i relationen. Figur 15 och 16 visar exempel på hur metodiken kan användas.
”It is important to vary the proportions in your design. Make it interesting. The last thing you want is a predictable sequence of forms that looks like ”going-going-gone”.3 Min personliga tolkning av detta är att det är eftersträvansvärt att göra något som är avvikande till övriga former, något som bryter upprepningen och mönstret.
Verksam under ungefär samma tid var Memphisgruppen, och även om det inte är uttalat, så ser jag en koppling mellan Rowena Reed Kostellows forskning och metodik och Memphisgruppens produkter. Formforskaren talade för intressanta och oförutsägbara former och Memphisgruppen arbetade allt annat än
förutsägbart.
En annan postmodernistisk pionjär var Robert Venturi som förespråkade en pluralistik, symbol- och bildrik arkitektur som ersättning för modernismens puritanism (även menat: spartanskt). Venturi föreslog ”komplexitet och motsättning framför förenkling, tvetydighet och spänning framför klarhet i uttrycket, både och framför antingen eller”. Ett välkänt citat av Mies van der Rohe, en tysk arkitekt och arkitekturteoretiker, var ”less is more”. Robert Venturi kontrade med ”less is a bore”.4 Min tolkning av Robert Venturis citat är framför
allt, likt Rowena Reed Kostellow, att inte vara sparsam med formernas uttryck. Istället är det att föredra att det är mycket som pågår i objektet för att bibehålla en
3 Elements of design – Rowena Reed Kostellow and the structure of visual relationships”, Gail
Greet Hannah, 2002, s. 50
4 ”Postmodernismen i USA”, Olof Hultin – ur ”Provokationer – nya former i arkitekturen”,
16 lekfullhet, spänst och intresse. Lite som en teater eller film med ett varierande tempo i dramaturgin – för att bibehålla intresset hos betraktaren.
2.3 Asymmetrisk vardag
När jag gick i gymnasiet läste jag sociologi som valbara kurser. Under samma termin var jag också delaktig i en antistresskurs där vi fick lära oss om hur stress påverkar kroppen, hjärnan och vardagen i kort- och långsiktigt perspektiv. Jag minns en övning väldigt tydligt, där vi alla skulle ändra något litet i vår vardagliga rutin. Det kan låta banalt och lite för enkelt, men för en stressad person kan det rubba vardagslivet totalt. Jag började ta en annan buss till skolan, en bussresa som tog längre tid och också gjorde att jag behövde ta en promenad innan jag anlände till skolan. Jag handlade på en annan affär på vägen hem. Jag gick av en
busstation tidigare. Jag började skjuta upp läxor till dagen innan deadline, för att testa hur min stressiga hjärna kunde hantera det.
Dessa småsaker gjorde att jag bröt min annars väldigt schematäta, utstakade, planerade vardag. Min symmetriska vardag som egentligen bara gick i ett – som till slut gjorde att jag knappt kände igen dagarna och kunde utläsa vad jag gjorde igår eller för en vecka sedan. Dagarna började gå ihop i ett gytter. När jag började göra dessa övningar började saker rubbas, sticka ut och jag kunde avläsa saker och uppskatta de avstickande vardagshändelserna.
Precis som Rowena Reed Kostellow skrev: ”it is important to vary the proportions in your design. Make it interesting. The last thing you want is a predictable sequence of forms that looks like ”going-going-gone.” Det sistnämnda tycker jag kan appliceras på min vardag likväl som på form inom möbler, arkitektur, konst eller hantverk. Variationerna i proportioner gör
vardagen, formen, intressant och fångande, inte förutsägbar, instängd eller tråkig. Denna typ av övning blev en asymmetrisk handling i relation till vardagens symmetri och detta tankesätt vill jag ha applicerat på möbler omkring mig. Möbler som tar upp en plats som får mig att vakna till och ta in, istället för att snabbt titta bort för att jag redan har en förutfattad mening av hur möbeln ser ut.
17 2.4 Möbler och rummet
I ett samtal med Chandra Ahlsell, industridesigner och en del av duon Folkform, pratade vi om möblering av rum. Vi kom in på att det kan vara tillfredsställande för både människa och rummet att inte placera möblerna jämns med väggarna. Att exempelvis aktivera ett hörn med en fåtölj ställd diagonalt mot hörnet, eller att ställa en soffa i mitten av rummet istället för förankrad mot en vägg, är enkla medel för att öppna upp och skapa ”rum i rummet”. Rummets storlek kan
upplevas större, likväl som att den mänskliga rörelsen förändras i hur man tar sig an rumsligheten.
Ge möbler och objekt en ordentlig plats kan vara svårt i miljöer med trångboddhet eller små studentlägenheter, där möbler snarare kan vara inklämda på grund av många flyttar, varierande storlekar på bostäderna och samtidigt ett samlande av möbler och andra objekt. Att ta en ordentlig plats kan däremot också handla om att de får ta upp en visuell plats, med många detaljer, färger och former. Om det dock finns utrymme att gå runt en möbel och titta på den från flera håll, tror jag att den förutfattade meningen av möbeln kan förändras – och denna upplevelse förstärks än mer om möbeln i sig är oförutsägbar, kanske med en detalj på en byrås baksida.
Fig. 17: Soffa med utsmyckad baksida. Nipa Doshi och Jonathan Levien – ”My Beautiful Backside”
18 Konstnären Andrea Zittel har gjort en möbel som både är en hylla och ett
inredningsarkitektoniskt objekt som behandlar relationen mellan framför och bakom. Den är väggbunden, men visar ändå på en avvikelse, där böckerna försvinner in bakom möbelns front. Här är det möbeln som är dominerande och objekten placerade inuti är underordnade formen.
Möbler likt dessa får en stark koppling till Richard Horns bok om
Memphisgruppen. I boken nämner Horn att om man gör visuellt komplexa möbler så ifrågasätter man människans hamstrande. ”Then there are storage pieces which look as if they could hold about a third as much as a far less expensive piece of equal size bought at your local unpainted-furniture shop. Yet these pieces
encourage us to examine out attitudes towards possessions – to ask ourselves why we own as much as we do; whether we need all that we have; and whether we
19 need to store it all in the orderly manner dictated by the massproduced storage pieces”.5
Varför ska vi äga så många saker? Många möbler försvinner under ett berg av böcker och andra objekt som kan anses viktiga för människor och deras
karaktärer, levnadssätt eller eftersträvande estetik. Bokhyllan BILLY, IKEA, är ett exempel på det. En möbel som är relativt billig som många kan köpa, den är tydlig med sin funktion – att förvara böcker – och den är förhållandevis distinkt i sitt uttryck. En möbel där funktionen fått styra formen. Många gånger köper vi möbler för att förvara andra objekt i dem, så att möbeln snarare blir underordnad tingen.
Underordnandet av möbeln kan förstås också vara eftersträvansvärt. Ett podium exempelvis, agerar för att höja upp det som placeras ovanpå. Podiet behöver således inte vara så värst utsmyckat. Eller ett tidningsställ, likt Jonas Bohlins ”Zink”, Källemo, där huvudfunktionen är att visa upp tidningar eller
informationsblad. Dessa objekt, liksom Billybokhyllan, har tagits fram efter givna mått, och blir relativt distinkta möbler med utstakade användningsområden, till skillnad från exempelvis en pall av Alvar Aalto.Pallen används likväl som
nattduksbord eller pidestahl för en växt, liksom den sittmöbel man ställer fram för den anslutande middagsgästen. Det flexibla användandet skapar en asymmetri i användningen, snarare än det förutbestämda, ibland förutsägbara,
användningsområdet.
Jag menar att en oförutsägbarhet är en kvalité. Möbler som är komplexa, där mycket försiggår mellan möbelns olika komponenter, är lite knäpp i uttrycket och tar sig i form av att brukaren inte förstår den direkt, är en eftersträvansvärd kvalité. Jag tror att detta gör att man ”hoppar till” och behöver betrakta objektet en stund till för att vilja förstå vad det är som bevittnas. En annan stärkande faktor är en variation och annan användning av möbeln. Det kan skapas en asymmetrisk handling, som bryter sig loss från förutsägbarheten – som Alvar Aaltos pall.
20 ”Asymmetry – strived to maintain diversity and aims to counterbalance elements, movements and forces so as to compensate for opposing strengths and
weaknesess, yet does not lead to repetition”.6
2.5 Asymmetrisk arkitektur och busungar
Peter Celsings egna bostadshus Villa Klockberga har beskrivits som ”en skissbok i tre dimensioner”, med de olika tillbyggnaderna. 7 De adderade kvadratmetrarna
symboliserar olika tider som Peter Celsing ritat på huset, och kraft i att få
huskropparna att smälta in i varandra har inte varit i fokus. Liksom Rowena Reed Kostellow förespråkade, med de olika formenheterna som samspelar trots sina 6 ”Three-dimensional visual analysis”, Cheryl Akner-Koler, 2000, s. 52
7 ”Den svenska scenen”, Claes Caldenby, ur ”Provokationer – nya former i arkitekturen”,
utställningskatalog, Kulturhuset Stockholm 1982.
21 individualiteter, tycker jag att Celsings hus tar sig an en asymmetri. En krock i stilar, som dels symboliserar tidsmarkörer, dels trycker på en variation i arkitekturen – allt behöver inte smälta in. Det kan fungera som ett lapptäcke. Arkitekten Gert Wingårdh lade fram ett förslag om ett höghus mitt i Sundsvall centrum, som skulle få fungera som en knappnål på kartan för att markera det stora torget, stadens mitt.8 Målet med huset var att inte smälta in i stadssiluetten – Gert Wingårdh ser det som att alla hus inte behöver smälta in i sin omgivning. Det kan vara något som sticker ut. Förslaget fick ett stort negativt gensvar och det beslutades att huset inte skulle få byggas – just för att många Sundsvallsbor ansåg att det förstörde stadsbilden framför att förstärka den.
Nog för att man kan bli irriterad om ett höghus skymmer ens morgonsol eller ens utsikt ner mot vattnet, men på samma gång tror jag att en varierad arkitektur är viktig för att fortsätta utvecklas. De olika husen som ritas som får ta upp plats, kanske är en vagel i ögat för många, och kan markera en tidsepok som om hundra år kommer vara det som symboliserar just detta årtionde, tror jag är viktiga för den arkitektoniska utvecklingen. Ettore Sottsass, designer och en del av
Memphisgruppen skrev om en möbel som sinnlig närvaro. ”… en möbel är inte bara ett bruksting utan också är till för att vara, ses och beröras”.9 Samma
tankebanor borde appliceras på arkitektur.
8https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6512984 (Hämtad; 150520) 9 ”Den nya formgivningen”, Barbara Radice, ur ”Provokationer – nya former i arkitekturen”,
22 I samtal med Andreas Nobel, inredningsarkitekt och professor i möbeldesign vid Malmstens, Linköpings Universitet, nämnde han Riddarholmskyrkan som en byggnad likt Peter Celsings Villa Klockberga. Vi talade om att det är intressant hur diskussionen kring att hitta den ”rätta tiden” bland de omgivande byggnaderna för att ett nytt hus ska få byggas, när byggnader som Riddarholmskyrkan är ett enda virrvarr av tillbyggnader, adderande element och huskroppar som egentligen inte passar ihop tidsmässigt. Ursprungligen var den en klosterkyrka åt
Gråbrödraskapet, byggd cirka år 1300. När Johan III var kung, i slutet på 1500-talet, tillkom den höga spiran, och i mitten av 1600-talet uppfördes alla så kallade gravkor (även; utrymme för gravsättning av kistor) som går runt kyrkans centrala huskropp. 10
10
https://www.kungligaslotten.se/artiklar-och-film/nyheter/2018-03-02-ur-historien-riddarholmskyrkan.html (Hämtad; 150520)
23 Vid ett annat tillfälle talade jag och Andreas Nobel om att oavsett vilken
institution eller skola man åker till i västvärlden så ser det i princip likadant ut. Man förstår var toaletten ligger, hur man ska röra sig i byggnaden och hur man tar sig från våning till våning. En kanske monoton rörelse genom rummen; detta för att skapa en förutsägbarhet och såklart en enkelhet i hur man ska föra sig. Man behöver inte ha så mycket mer med sig än en tidigare grundskola i
erfarenhetsbanken för att förstå hur gymnasiets inredningsarkitektur kan se ut, exempelvis. I själva verket behöver vi, anser jag, fler möbler som bryter upp rörelserna, som kanske tvingar människor att behöva fråga för att hitta, eller som tvingar människor att behöva läsa av och ta in möbler och rumsligheter, istället för att blint passera förbi i sin symmetriska vardag. Om man hela tiden matas om platsers förhållande till varandra, skyltar som visar vägen eller liknande kan också minska en interaktion med dels andra människor men främst med rummet eller platsen i fråga. Att anlägga de små guppen och frågeställningarna hos människan kan, i mitt tycke, väcka människan från vardagsdvalan.
Under en föreläsning med Per Elde, arkitekt och adjunkt vid Arkitekturskolan KTH, pratade han om termen ”busungar”. Busungar är detaljer i arkitekturen som inte följer de symmetriska ramarna i huskropparna. Exempelvis ett runt fönster som sitter på en knasig plats, i förhållande till rektangulära fönster placerade horisontellt längs en husfasad.
Fig. 23: Byggnad med busungar, Bromma, Stockholm.
24 Charles Rennie Mackintosh, skotsk arkitekt, formgivare och konstnär, sa ”there is hope in honest error, none in the icy perfections of the mere stylist”. De små skavankerna, de små busungarna, är eftersträvansvärda.
De tidigare nämnda exemplen i detta avsnitt (2.5), är exempel på att det avvikande och asymmetriska inte är något som bara postmodernisterna stred in med som en reaktion mot funktionalisterna. Nog för att den tiden och de som drog den rörelsen framåt var oerhört markant, men ”busungarna” har även funnits under tidigare epoker. Exempelvis de lejonfötter som förekom nederst på barockmöblers böjda, skulpterade ben. 11
2.6 Symmetri
I motsats till asymmetri, är symmetri när förhållandet av två delar i en enhet är varandras spegelbilder, eller balanserar varandra och bidrar till att ge ett intryck av harmoni.12 Inom konst benämns klassicism som en symmetrisk konstform, där symboler – ofta romerska eller grekiska – skapar en harmoniserande balans i bildens dramaturgi. En stark prägel på konstarten är att grekiskt- eller romerskt
11http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1245870/FULLTEXT01.pdf s. 13, (Hämtad; 150520) 12https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/symmetri (Hämtad; 160520)
25 formspråk och detaljer återanvänds, så som kolonner, draperingar och generella proportioner.13
Klassicistisk arkitektur innehar likvärdig värdegrund som måleriet. Det strävades efter balans mellan geometriska grundformer, proportioner och detaljer. Allt skulle ha en tydlig koppling till antikens byggnader. I Villa Rotunda, utanför Vicenza, Italien, syns en tydlig spegelsymmetri som även fortsätter ut över gårdsplanen framför byggnadens entré. 14
13https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/klassicism (Hämtad; 160520) 14https://www.ne.se/uppslagsverk/bild/fotografi/klassicism-(arkitektur-villa-rotonda) (Hämtad,
160520)
Fig. 25: Klassicistik målning av Ingres ”Antiochos och Stratonike”, med många detaljer från antiken.
26 I djurvärlden har forskare sett att brist på symmetri avspeglar att individen varit utsatt för miljömässig eller utvecklingsmässig stress – medan en symmetrisk individ visar att den klarat av påfrestningar utan att det blivit en fysisk påverkan. Studier gjorda vid University of St. Andrews i Skottland har visat att mänskliga symmetriska ansikten ofta uppfattas som attraktivare. 15
Likt en vågskål är det eftersträvansvärt att ha en fullständig balans för att inte riskera att det skvalpar över.
Detta avsnitt är relevant för att förstå asymmetrins motsats. Symmetri, anser jag, kan uppfattas som för förutsägbart – när jag förstår hur en stol är ritad bara genom en enkel front- och sidovy. Det handlar såklart om att göra något så
kommunikativt som möjligt och göra det tillräckligt förståeligt. Symmetri utesluter såklart inte avvikande element, men kravet är, som i Villa Rotunda, att det fungerar i en spegelsymmetri.
Under en formövning med Chandra Ahlsell, gjorde jag och mina studiekamrater varsin form i lera. Formen skulle vara inspirerad av en geometrisk form och innehålla kurvor som Cheryl Akner-Koler, formforskare och professor på Konstfack, hade beskrivit i sin avhandling. Kurvorna beskrev olika uttryck och hur de sträckte ut sig, dalade eller var intensiva och snabba. Under redovisningen presenterade vi formerna och vi skulle tillsammans prata om vad formen
uttryckte. En viktig aspekt var att skulpturerna inte skulle se likadan ut när man betraktade alla dess sidor – inte skapa en förutsägbarhet där jag förstår hur formen ser ut av att bara betrakta den en gång framifrån. Som en kontrast till det, finns exempelvis den symmetriska, klassicistiska Villa Rotunda – jag kan ha en förutfattad bild av hur byggnaden ser ut på baksidan, bara genom att ha betraktat hur dess framsida ser ut.
Jag menar att asymmetri, i kontrast till symmetrin, inte inger en tydlig förutsägbarhet och att man kan vara friare i det formmässiga uttrycket.
27
28
3. Asymmetri
3.1 Nyckelord från researcharbete
Researcharbetet täckte in en hel del av vad som kan kopplas till det asymmetriska. Från all litteratur och allt bildmaterial tog jag med mig några
nyckelord/nyckelmeningar, som jag ansåg vara starka för mitt fortsatta arbete. Rum i rummet, framför och bakom, prepositioner, busungar, avvikande, ej standardiserat, ta plats och utrymme, bryta av, möbler utan baksida, oförutsägbarhet, vara ses och beröras, ej repetitivt.
Att undersöka ämnen som dessa är intressanta i den kontext och profession som jag utbildar mig inom, speciellt utifrån Malmstensskolan, där mycket samtal har kretsat kring att få produkter i tillverkning, hur man som bäst effektiviserar en tillverkning för att få ner tillverkningskostnader som tillverkningstid. De nyckelord som silats fram under researchen går relativt emot rationaliserandet utifrån ett industriellt perspektiv, då det är mer rationellt att tillverka ett bord med fyra likadana ben, istället för att behöva göra ett ben som är avvikande från de övriga. Med det sagt är det självfallet inte omöjligt att tillverka en möbel med asymmetriska drag.
3.2 Skiss- och modellarbete
Med nyckelorden gick jag in i skiss- och modellarbete. Som nämnt i syftet (avsnitt 1.2) var en stor del av arbetet att låta processen och undersökandet styra. Det var en utmaning att inte gå för fort fram i processen och tidigt bestämma mig för vilken typ av möbel jag ska göra. Ovissheten skulle styra mig, så att jag kanske landar i en form som jag inte alls kunde förutspå. Undersökningen skulle vara drivmedlet i mitt examensarbete.
Jag inledde processen med att skissa så mycket jag kunde. Av de första skisserna skissade jag vidare med en ghostsketchingteknik, som i sin tur utvann ännu fler skisser. När jag ritade förhöll jag mig efter bland annat Rowena Reed Kostellows metodik, men även efter den omvärldsanalys som jag gjort. Den agerade bollplank och inspirationsbank. Förekommande för mig var tankar om att antingen låta en
29 form styra möbeln, eller blanda in flera olika former i en och samma möbel. Jag ville rita något lekfullt och som tar upp plats, men jag tänkte att det var en fin linje mellan att göra något stökigt som tappar spänsten och blir rörig i negativ
bemärkelse. Jag ville finna något balanserat i det obalanserade.
Medan pennan arbetade drogs tankarna till relationen mellan symmetri och asymmetri och hur långt eller hur kort man behöver dra de olika termerna utan att de tappar sin betydelse. En asymmetrisk produkt, med många olika saker som pågår, materiella variationer och många former som trycks ihop i samma form och möbel, tror jag är att dra det för långt. Där någonstans tappas asymmetrin, och det är inte asymmetriskt längre för att det är för mycket på samma gång. Jag
funderade om asymmetrin behöver placeras i en symmetrisk kontext för att märkas av, och då faktiskt bli den där busungen som sticker iväg från det utstakade och planerade konstellationen. Skisserna började ta form i två, tre horisontala ytor som går parallellt i en möbel liknande en hylla. Förekommande blev också nivåskillnader och ytor som skapar en lek mellan vad som är framför och bakom i objektet, lite som Andrea Zittels möbel som nämndes i avsnitt 2.4.
30
31
32 Som synsi figur 30 – 34 så skrev och resonerade jag mycket med mig själv under skissprocessen. På grund av den relativt knappa tiden för projektet blev det snabba resonemang som styrde mitt arbete framåt. Med det sagt kan andra skisser vara relevanta för arbetet vid ett annat tillfälle. Jag tänkte flertalet gånger på objekt som inte har ett konkret fack som man kan placera in det i, utan att de skulpturala elementen i kombination med kompositionen i själva möbelns form är det som skapar formen. Själva relationerna mellan dem är det som skapar funktionen, både estetisk som fysisk. Det behöver inte handla om att formerna i sig är vackra eller fula, utan snarare att de får mig att reagera och vakna ur vardagens symmetriska dvala. Möbeln och kompositionen blir en busunge i sig själv.
De former som jag ritat upp är ganska liknande i möbeltyp – hyllor, lägre bord och någon enstaka pall. Jag funderade dels kring möbeltyperna, dels kring vilken typ av användning jag vill ha i möbeln. Jag pendlade mellan något subtilt – något som blir underordnat objekten som placeras på/i möbeln – eller något bastant och som tar upp fysiskt och visuellt utrymme. I samklang med den research jag gjort och det som Richard Horn skrev om möbler som får oss att ifrågasätta vår syn på ägande av saker, tror jag på det sistnämnda om en möbel som syns och inte göms. Det ska vara möbeln som är dominerande.
I modellarbetet skissade jag en del i tunna, färgade, semitransparenta plastark. Min främst anledning var att lyfta in färg i modellerna, som i början präglades av ljust trä, frigolit och vit kapaskiva. Här fördes tankarna till glas, och jag såg ett samband mellan materialet och det jag tidigare skrivit och funderat på; möbler som bryter av. Glas bryter ljus. En fin symbolik fanns där, tyckte jag, och jag ville genast spinna vidare på idén.
Från den första delen av skissprocessen valde jag att sålla i mina skisser. Nio favoriter valdes ut för att skissas vidare på – olika idéer som jag tyckte bibehöll en stringens mellan de innehållande formerna och att de såg spännande ut rent
visuellt, med olika asymmetriska tendenser. Jag märkte att jag drogs mer till de idéer som var mer som hyllor eller rumsavdelare – det kändes attraktivt att göra en möbel som kan placeras var som helst i rummet och inte vara bunden till vägg. En
33 hylla ansåg jag vara en ypperlig möbeltyp för att applicera de tankar jag hade om framför och bakom, lager och oförutsägbarhet – en användare kan placera lite vad som helst inuti den. Jag applicerade glaset i processen som i sin tur bestämde olika vägval för mig. Vilket typ av glas ska jag ha? Vad vill jag att glaset uttrycker? För att min idé om glas som bryter ljus skulle ros i hamn behövde glaset en höjd, så att ljus kan komma åt. Funderingar kring horisontala och vertikala ytor – vilken är att föredra? – återkom. Jag kände att glaset skulle få en mer central roll i möbeln om det är vertikalt placerat, men jag tänkte också på horisontala ytor som något härligt – en tunn glasskiva gentemot något massivt blir en asymmetrisk materiell relation.
34
Fig. 35: De nio skisserna jag analyserade och tre av dem valde jag att skissa vidare på.
Fig. 36: Några av de utvecklande skisserna från de valda tre formerna. Här började jag hitta frön till vad jag senare ville fokusera denna fas i arbetet på.
35 3.2 Ta vidare i nästa etapp
De skisser jag valde att ta vidare valdes för att de är intressanta tillsammans och spelar i ungefär samma fält – glas, massivträ, riktningar, en lek mellan de öppna och det stängda och den mänskliga rörelsen omkring och med dem. Den hylla jag tog vidare såg jag agera som en rumsavdelare – den mänskliga interaktionen med den är varierad och den är inte bunden till en vägg. Den har glas som ”bryter ljuset, och den har relationer mellan beståndsdelarna som är något avvikande och ej repetitivt. Hyllan kan bli en aktiv busunge i sin form, något att lägga märke till, och den blir representativ för min tanke om möbler utan en självklar baksida och tänjer på den rumsliga upplevelsen.
De former jag tagit vidare ser jag har olika infallsvinklar på vad asymmetri kan vara. Jag upplever det väldigt fint att de skiljer sig åt men ändå spänner i samma våglängd. Bordet jag vill utveckla är nog asymmetri i sin enklaste form.
Förändring i riktningen, två komponenter som i och för sig är likadana men de
36 står på olika sätt. Bordet får representera hur kort man kan dra asymmetrin, medan hyllan tar plats på ett något komplexare plan med fler beståndsdelar.
Jag hade en idé om att göra en kompletterande lampa till duon av möbler – som syns i figur 37. Jag ansåg att möblerna var mer fokuserade på mitt arbete och att de följde nyckelorden och valde att därför inte fokusera på lampan.
3.3 Vidareutveckling
De valda formerna lyfte jag in i modelleringsverktyget Solidworks, där jag bestämde några mått att utgå ifrån som jag kunde förhålla mig till. Jag ville bibehålla det relativt långa avståndet mellan det översta hyllplanet och det mellersta för att låta möbeln vara kvar i något icke-standardiserat. Avståndet är inte bestämt för att passa exempelvis ett magasin eller en vinylskiva i höjd, utan det visuella har fått tagit det stora fokuset.
I min omvärldsanalys (avsnitt 2.1) förekommer mycket färg. Personligen tycker jag om färg i relation till trä, något som kontrasterar och poppar ut ur det trärena, beroende på träslag, homogena ytan. Färg kan ta sig i skepnad på olika sätt, förstås, med transparens, opaka alternativ, på vissa ytor, på en speciell detalj, över hela objektet och för att inte tala om alla tekniker som finns att tillgå som kan förstärka helheten.
Fig. 38, 39: Urval av skisser gjorda i Solidworks. Test av var jag ville ha färgen och vilken typ av glas som skulle appliceras i möbeln.
37 I arbetet började det även för mig skapas en vagel i ögat när jag tittade på de former jag hade ritat upp i datorn. Det var något som inte kändes bra. Jag började skissa på att överföra element från bordet till hyllan – den vågiga delen får återkomma på fler ställen och på så vis ”knyta ihop säcken” mellan möblerna. Förstärka den lilla duon, helt enkelt. Jag valde jag att placera en vågform längs hela den vertikala delen av hyllan. Det vågiga tas upp från hyllans botten och syns även tydligt i bordets sidor. Jag tycker i överlag att möblerna snackar mer med varandra, och hyllan fick ett mer balanserat uttryck, där former återkommer. Jag stängde också den vertikala formens nedre del.
Färgen ville jag ha med på en stark detalj, så den fick placeras på den vågiga limfogen i underredet. Det fanns något vackert i att den vågiga formen skulle bära upp de rektangulära elementen.
Fig. 40: Vågiga former. Testrendering av möbler i rummet. Test av rund glasskiva på en enhet som bygger upp bordet.
38 3.4 Undersökningar och besök hos glasmästare
Jag hade redan bestämt mig för ett material – glas – men hur förhåller det sig till trä? Trä som material var självklart – jag går på en skola där vi har bra maskiner och jag ville fortsätta öva på mitt snickrande.
När jag funderade över glaset tänkte jag på ljusa träslag som björk och lönn, och jag testade att ta ut lite bitar i båda träslagen. Jag har tidigare testat på lite enklare bildhuggeri och skurit med skölp i björk och i ask och jag såg framför mig hur något skuret vore fantastiskt vackert till ett glas som bryter ljus. Min erfarenhet var att bearbetad och skuren björk skimrade oerhört fint i ljus. Lönn skimrar än mer.
Vad jag upplevde, och också bekräftades av Unni Strid, tidigare
möbelsnickeristudent, var att lönn är väldigt hårt att arbeta i och det var extra viktigt att limfogars komponenter läggs åt rätt håll för att det över huvud taget ska gå bra att skära i. Jag hade själv aldrig testat det tidigare, men samtalet och testet fick mig att direkt lägga över tankarna på björken.
Jag var på besök hos Fasadglad i Bromma, Stockholm, och därifrån fick jag med mig olika prover på glas som de kunde bearbeta i sin fabrik. De hann inte göra färgade laminerade glas, på grund av lång härdningstid. Jag fick med mig prover på linjeglas och glas med olika etsade partier.
Ett besök hos N.P Ringström glasmästeri på Östgötagatan i Stockholm gav mig otroligt mycket inspiration. Här fanns glas som var över hundra år gamla och jag fick titta på alla möjliga sorters katedralglas – som man använde i kyrkofönster och på en hel del ornamentglas. Med hjälp av proverna testade jag dem i relation till ytor i björk för att se hur ljuset föll in genom dem.
39
Fig 41 – 46. Linjeglas till skuren björk. Linjeglas skuggspel. ”Potatisglas”/Oceanglas, gammalt fönsterglas och färgat blått glas.
40 3.5 Fullskalemodeller
Med hjälp av mina skisser i Solidworks tillverkade jag fullskalemodeller för att på riktigt känna på och se formerna och storlekarna. När alla delar var ihopsatta såg jag hur djup hyllan var, 380 millimeter. I mitt huvud kändes det för djupt och som att hyllan var alldeles för bred för sin höjd (1500 millimeter). Jag tittade runt på andra icke-väggfasta hyllor och såg att de flesta var ungefär 310 – 350 millimeter breda och var ändå stabila trots sin höjd. Det är viktigt att de inte tippar.
Jag hade ett snabbt samtal med Chandra Ahlsell och hon tryckte på hur kul det var att den inte var inom ett standardiserat djup – att den fick tillåtas vara djup och stor och inte bli som andra hyllor. Det resonemanget gick förstås ihop med mina nyckelord om det ej standardiserade och att låta möbler vara dominerande. De mått jag tidigare satt i Solidworks bibehöll jag. Å ena sidan ifrågasätter hyllan måtten och placerar den i något som inte är förutsägbart eller direkt standardiserat och öppnar upp för ett annat användande. Å andra sidan kan det väckas kritik mot den på grund av det – att möbeln anses problematisk för att den inte ”passar in” i mallen, kanske smått kontroversiell.
Formmässigt så uttryckte Chandra en kort analys av mitt lilla bord. Om jag ställer något på hyllplanet i bordet så blir det ändå inte
objektet som dominerar möbeln, utan oavsett är det formen av möbeln som är det dominerande elementet – till skillnad från hos en Billybokhylla från IKEA eller John Kandells bokhylla gjord för pocketböcker. Där hamnar istället möbeln i en underordnad position.
När mina fullskalemodeller var färdiga hade jag konstruktionssnack med Unni Strid, tidigare student på möbelsnickeriprogrammet, och Victor af Wetterstedt, också tidigare student på
Fig 47: John Kandells bokhylla ”Pilaster”
41 möbelsnickeriprogrammet men numera anställd vid Malmstens, Linköpings Universitet.
Vi pratade främst om hur jag ska tillverka de djupa hyllorna och få dem parallella i konstruktionen, så att alla bitar matchar samman. De gav mig olika sätt att tillverka dem. Antingen som en enda stor limfog, hyvlad och kapad till slutmått, och därefter sågar jag urtagen där de stavar som håller upp hyllplanen ska fästas. Jag skulle då såga i justersågen och spänna fast fogen i släden på justersågen för att inte fogen skulle tippa. Ett annat förslag var att ta ut alla ämnen till fogen, och ta de två bitar som ska vara längst ut och såga urtagen i dem. Därefter skulle jag sammanfoga dem med en domino med nästa ämne i fogen – för att skapa en styrning i fogen och för att vara helt säker på att urtagen blir helt parallella, liksom att det skulle vara lättare att hantera. Att fräsa i sinkmaskinen hade varit ett
alternativ om inte fogarna var så långa (1000, 1150 respektive 1300 millimeter). Jag planerade att göra utifrån det första valet, då jag visste att jag ändå kunde hantera en stående limfog i justersågen om jag tog det lugnt och varsamt. 3.6 Materialval
Björk – varför jag valde björk framför lönn var, som tidigare nämnt, en fråga om hur lätt det skulle vara att bearbeta. Träslagen har förhållandevis lika egenskaper, förutom densiteten som skiljer dem åt. Lönn kan också ha en missfärgad kärnved om man har otur. I och med att möblerna är massiva skulle det också bli en
markant tyngre möbel om lönnträ användes. Massivträ ville jag ha för att skapa en fysisk och visuell tyngd, och en ren känsla av materialet trä.
Glas och speglar – När jag insåg att jag kunde blanda in glas med trä – och fann en så stark koppling till glaset som bryter ljus - så fattades direkt beslut om att glas skulle förekomma på något sätt. Tack vare de glasprover från Fasadglad och N.P Ringström så kunde jag bestämma mig för vilket typ av glas som skulle vara bäst i detta sammanhang. Tidigt hade jag en idé om glas med någon sorts film i sig, likt Åsa Jungnelius bord för Källemooch jag funderade även på färgat glas. På grund av härdningstider som var för långa i relation till tiden för mitt projekt
42 fick jag skala ner till ofärgat glas och istället titta bland ornamentglasen hos N.P Ringström.
Till slut valde jag ett så kallat ”potatisglas”, eller Ocean, som är ett bubbligt glas som jag också kunde få härdat för användning till bordsskiva.
Som komplement till potatisglaset bestämde jag mig också för bronsspeglar som jag ville ha limmade. Jag hade en idé om att det skulle bringa ännu en annan dimension i hyllan och krydda på känslan av rum i möbeln.
Skurna ytor – Jag ville låta björken få skimra ännu mer och överföra en struktur från ett material till ett annat. Jag ville förstärka känslan av att det är mycket som händer i möbeln, trots tydligt visade beståndsdelar. Det var också vackert med det för hand skurna, operfekta, som inte följer några ramar andra än den rektangel den breder ut sig på. Asymmetri i symmetrin.
Fig 48, 49, 50: Skuren yta, ”Potatisglas”/Oceanglas från N.P. Ringström, Åsa Jungnelius ”Ettore”, Källemo.
43 3.7 Tillverkning
Under tillverkningen skrev jag små korta notiser för varje vägval jag gjorde. Jag har känt mig säker på alla moment men det har, trots det, hänt små misstag som absolut syns på slutresultatet. Frässtålet i sinkmaskinen gled sakta, sakta ur sin chuck, fastän den var fastspänd så hårt det gick. Ingen olycka skedde, mer än att stålet fräste mycket djupare än vad det skulle.
Att limma en sådan här stor möbel var inte en lätt match. Det fick lösas med tålamod och hjälp av studentkompisar som hjälpte mig att lyfta möbeln.
Fig. 51 – 54: Former till möblerna. Fräsmall. Delar till bord. .
44
Fig. 55 -58: Enheterna till bordet. En skiss på en utveckling av bordet. Långhålsborrning och verkstaden. .
45
Fig. 59 – 62: Tillverkning av hyllans delar. Skurna ytor. .
46
4. Resultat
4.1 Hyllan
Hyllan representerar den något mer komplexa asymmetrin – formerna i den är starkt individuella men sammanförda i denna komposition. De konstruerar tillsammans en asymmetrisk form som inte är inom några standardiserade mått. Möbeln tar upp mycket plats, både rent storleksmässigt men också
uttrycksmässigt, med de skurna ytorna som nästan påminner om flambjörk, speglarna och ornamentglaset. Jag anser att även om jag skulle fylla den med massor av böcker, vinylskivor, vaser och blommor, så skulle möbeln ändå vara dominerande. Den skulle på olika sätt omsluta, visa upp eller skymma objekten. Trots sina massiva, långa och tunga limfogar är möbeln luftig – vilket glaset hjälper till med ännu mer, med sin transparens och lätthet i uttrycket.
Det är spänningen mellan de olika enheterna och öppenheten åt flera håll som jag har fastnat för – hur de skapar rum i rummet. Precis som möbeln gör i sin
placering i en rumslighet.
Det finns för mig något vackert i den blå, vågiga formen som bär upp den massiva hyllan. Den poppande, busungeaktiga detaljen som bär upp något stort. Hyllans delar, liksom bordets, visar på olika sätt att överföra uttryck mellan material. Från det bubbliga i glaset, till det skurna, vågliknande, i hyllplan, till den blå vågiga formen i botten – i kontrast till det raka, med de horisontala ytorna gentemot de vertikala linjerna och de rektangulära planen. Den har symmetriska element placerade i en asymmetrisk kontext.
För mig är detta en möbel som komplext tar upp olika infallsvinklar av asymmetri - för att ge det där guppet i vardagsdvalan.
47
Fig. 63: Hyllan med diverse objekt som kan ställas i möbeln. Möbeln ska vara den dominerande formen. .
48
Fig. 64: Hyllan med diverse objekt som kan ställas i möbeln. Möbeln ska vara den dominerande formen. Här syns även relationen till en mänsklig kropp.
49 4.2 Bordet
Bordet står för en enklare form av asymmetri. Den lätta delen – där två likadana enheter ställs på olika sätt i förhållande till varandra. Det ger infallsvinklar från olika håll i möbeln och, som nämnt, är det bordets massiva enheter som
dominerar, oavsett produkter jag placerar på ytorna. Enheterna i sig är symmetriska, men även här är det symmetriska element placerade i en asymmetrisk kontext.
Massiviteten i relation till glasets tunna dimension blir också en materiell
asymmetri och en stor kontrast. Det ger en lätthet till möbeln, en viss transparens när man kan betrakta träets ändträ som syns igenom det bubbliga glaset.
Bordet har inte en tydlig placering i anknytning till vägg, tack vare enheternas placering i förhållande till varandra.
Fig. 65: Bordet med glasskivan. Glaset reflekterar ljuset ner på enheterna sidor. .
50
Fig. 66: Bordet och glasskivan och relationen till en mänsklig kropp. .
51
Fig. 67: Möblerna tillsammans. De vågiga detaljerna återkommer i olika skepnader i formerna. .
52
5. Diskussion
Examensarbetet Asymmetri ledde fram till en duo - två möbler som spelar i samma formspråk och är två skisser på det stora spannet som asymmetri kan verka inom. Min frågeställning ”Hur kan jag använda mig av asymmetri som ledord för att formge möbler och objekt och vad skulle det kunna leda till formmässigt?”, har under de senaste veckorna fått ett utkast av hur jag kan använda mig av asymmetri som ledord. Processen har fått styra mig och arbetets tidsspann har eldat på mig att fatta snabba beslut.
Jag tycker att mina möbler absolut faller under asymmetrins paraply, och för att besvara frågeställningens avslutande del, visar mina möbler på att det projektet och infallsvinkeln kunde leda till en hylla/rumsavdelare och ett soffbord. De båda möblernas formprocesser har marinerats i den research jag gjorde i inledningen av projektet, både det litterära som omvärldsanalysen. Jag betraktar möblerna som utkast, i en positiv bemärkelse, och en paus på ett fortsatt undersökande och arbete.
I projektet har jag kommit fram till att det krävs en viss typ av symmetri för att se asymmetrin och det tycker jag att resultatet av arbetet visar på, och även att de problematiserar asymmetrin. Bordet har två symmetriska enheter som ”bara” är placerade på olika sätt i förhållande till varandra, och de är på samma nivå visuellt och rollmässigt – båda bär upp det visuellt sköra glaset och tar upp lika mycket volym i sin massivitet. Här syns både symmetrin och asymmetrin tydligt. Jag hade kunnat tänja ännu mer på asymmetrin – kanske att de stängda vågiga formerna inte är likadana, men själva kompositionen i möbeln bibehålls. Jag tycker om att bordet sätter sprätt på mitt huvud och att jag känner ett driv i att utveckla det ännu mer.
Glaset, som återkommer i båda möblerna, visar ännu ett resultat av hur man kan använda asymmetri som ledord. Materialet i relation till det massiva träet skapar en materiell asymmetri, som nämnt i kapitel 3. Det är ett ämne som också tåls att
53 spinna vidare på som också kan tänjas på i oändlighet och resultatet av denna del i arbetet är ett, av säkert många, exempel.
Jag problematiserar resultatet också. I inledningen av kapitel tre spaltade jag upp nyckelord från researchdelen. Rum i rummet, framför och bakom, prepositioner, busungar, avvikande, ej standardiserat, ta plats och utrymme, bryta av, möbler utan baksida, oförutsägbarhet, vara ses och beröras, ej repetitivt.
Det sistnämnda ”ej repetitivt” är inte helt representativt för resultatet. I hyllan repeteras hyllplan, med parallella ytor gentemot varandra. Om jag gjort om möbeln, med denna rapport med mig i bagaget, hade jag tänkt på upplevelsen av det mönster som möbeln skapar. Det skapas också en förutsägbarhet, i att möbeln faktiskt passar in i ramen av att vara en hylla, utifrån vad företeelsen av vad en hylla är. Förutsägbarheten strävade jag inte efter, men som tidigare nämnt; en viss symmetri (hyllplanens repetition) krävs för att se det något avvikande (den blå formen, de små orangea tapparna), liksom symmetrin i hyllplanens rektangulära form – men med den skurna, vågliknande, ytan.
Jag ser det som att möblerna befinner sig inom ramen mellan ordning och kaos. Hyllan innehar en typ av harmoni och balans i sin formmässiga obalans – med material som samverkar och samtalar med varandra genom sina strukturer och uttryck, med formernas individualiteter och egenheter och att de är sammanförda i en visuell asymmetrisk kontext i förhållande till varandra.
En stor avvikelse från processen och arbetet i stort är hur jag tillverkade möblerna, alltså själva processen i tillverkningen. Det står inte med i min frågeställning eller är på något sätt ett krav som jag satt ut för mig själv, men min tillverkning var en väldigt planerad och strukturerad fas i projektet. Jag gjorde flera ritningar,
planerade upp allt oerhört strikt och i verkstaden så följde jag bara ritningarna och gjorde vad som stod. Tillverkningen av möblerna hade varit mycket starkare om jag till exempel inte förberedde något tillverkningsunderlag. Istället skulle jag bara gå in i verkstaden och snickra utifrån en känsla, tanke, med en liten skalmodell som förlaga, eller kort och gott helt utan förberedelse. Någon sådan
54 handling hade förmodligen synts mer på slutresultatet och även min
tillverkningsprocess hade fått ett asymmetriskt handlande på sig. En annan idé hade varit att bara tillverka ”på känsla” och att jag bygger ihop möblerna efter idéer jag har. Kanske hade hyllplanen haft olika former exempelvis, för att jag testade mig fram. Nästan låta slumpen och mina känslor avgöra formerna. Då hade oförutsägbarheten genomsyrat även tillverkningsprocessen.
55
6. Reflektion
Jag tycker att mitt arbete har varit otroligt roligt. Det har varit en ynnest att ha fått ägna veckor åt att rita, skissa, läsa, skriva och fundera över ett ord och sedan uttrycka det i form. Som pricken över i:et har diskussioner och samtal med studiekamrater, kompisar utanför skolan och lärare givit arbetet en större dimension. Samtalen med andra människor är den allra viktigaste byggstenen i mitt fortsatta arbete, anser jag.
Jag ser det som att mitt tillvägagångssätt i arbetet har varit dels att föredra för mig själv, utifrån vad som är inspirations- och energigivande för mig personligen, dels att det givit projektet en stadig grund att stå på. All litteratur och relevanta citat som jag funnit och bejakat i arbetet har jag kunnat argumentera med i det fortsatta arbetet.
Projektet är något som jag vill arbeta vidare på i fortsatta studier på högre nivå. Jag uppfattar det som ett projekt som jag kan bibehålla väldigt stort och
undersökande, liksom att jag kan skala ner det om jag vill. En sådan bredd känns inspirerande och rolig att fortsätta marineras i – det är som att jag inte kan finna något definitivt resultat, men att undersökandet och samtalet på vägen är det som livnär mitt arbete. Det jag åstadkommit hittills är startskottet på något större. Arbetet har givit mig en drös av infallsvinklar jag kan arbeta vidare på. Materialet glas, exempelvis. Att ha fått prata med N.P Ringströms glasmästeri och Fasadglas har öppnat upp mig för en djungel av kunskap, typer av glas,
användningsområden och tillverkningstekniker. Jag ser det som väldigt intressant, likväl som en gambling att ta in ett material jag inte har någon kunskap om, men vad det tillförde till möblerna är värt risken. Det är ett fantastiskt material som jag vill fortsätta lära mig mer om och botanisera mer inom. Lära mig blåsa glas, använda mig av endast glas i produkter, utbilda mig till glasmästare… Tankarna är många.
En annan vinkel att ta vidare från arbetet är att låta mig inspireras av
56 annat. Lite som att jag släpper lös i asymmetrin inledningsvis, för att öppna upp en kreativ process inledningsvis och sedan skala ner. En ytterligare tanke är att översätta projekt jag redan gjort till glas och undersöka förändringen i uttrycket mellan materialen.
I hyllan och bordet hade jag velat testa att använda andra glas, för att se hur mycket uttrycket förändras. Ett färgat laminerat glas hade förmodligen placerat möbeln i en mer kaosartad del av spänningsfältet mellan ordning och kaos, medan hyllan, som den ser ut nu, istället är relativt harmonisk i färgval och komponenter som samtalar med varandra.
Jag reflekterar över hur mycket en möbel behöver skrika för att ändå ta plats. Det jag kommit fram till under dessa veckor synliggör att en möbel kan vara subtil i uttrycket och ändå ta plats och bli något att fästa blicken på. Det behöver inte vara den som skriker allra högst som får uppmärksamheten.
Jag har även reflekterat över var jag satt gränsen på hur styrd jag får vara av asymmetrin/symmetrin i mitt arbete. Inledningsvis hade jag inte något konkret ramverk för det, men i skissprocessen så förhöll jag mig som nämnt i Rowena Reed Kostellows metodik, och med den i bakhuvudet kunde jag resonera mig framåt i min process. Jag tror att jag hade kunnat vara mer styrd, och satt upp ett ramverk för mig själv, för att researchen också skulle sippra ut mitt aktiva görande i verkstaden.
En tanke som slagit mig är hur möblerna hade sett ut om jag hade varit en hantverkare eller utbildad möbelsnickare. På vilket sätt hade mina möbler påverkats av en större hantverksskicklighet och kunskap i verkstäderna? Det är svårt att säga om en större kunskap i snickeriet hade varit att föredra eller inte – det kan både ha hämmat mig i min formprocess för att jag tidigt har ett hum om vad som funkar eller inte funkar att tillverka, eller om det hade förstärkt uttrycket i möblerna.
En felkälla som jag reflekterat kring är att det är jag som utför en subjektiv handling och kontrollerar asymmetrin i möblerna. Det är efter mitt eget tycke och
57 smak, men också av kompletterande litteratur, som jag väljer vilka former som jag anser vara mer eller mindre asymmetriska. Jag undrar hur asymmetriskt det i själva verket blir, på grund av det. Det går inte att vara fullkomligt objektiv förstås, men jag ser det som en övning i att backa från subjektiviteten mer och mer. Jag tror det är viktigt och stärkande för processen att inte lägga in personliga värderingar i hur formerna ter sig.
Under halvtidspresentationen diskuterade jag, min handledare och examinator huruvida jag ska benämna arbetet som ”Asymmetri”. En tanke kom upp om att jag någonstans misslyckats i formgivningen om möblerna inte klarar sig utan en förklaring. Den första spontana tanken man får när man betraktar möblerna borde vara ”asymmetri”, eller att det är ett ord som kommer upp när man pratar om sin möbel med vänner och bekanta. Jag har valt att ändå döpa mitt arbete till
”asymmetri”. Kanske jag skriver någon på näsan, men det är det ordet som varit nyckeln i mitt projekt – att säga något annat hade varit att inte erkänna projektets stora innebörd.
58
7. Slutsats
Genom min research i kapitel två, avhandlande del i kapitel tre och de
efterföljande diskussions- och reflektionsavsnitten har jag kommit fram till, och resonerat i, ett svar på min frågeställning.”Hur kan jag använda mig av asymmetri som ledord för att formge möbler och objekt och vad skulle det kunna leda till formmässigt?”.
Projektet har visat att jag kan ta del av litteratur och omvärldsanalyser på temat för att gå in i en formprocess, och processen har i sin tur lett fram till möbler som på varsitt sätt behandla nyckelordet. Möblerna placerar sig på två sidor av
spektrumet – en förhållandevis enkel asymmetri och en något mer komplicerad med fler komponenter inräknad i kompositionen.
Examensarbetet visar på att formgivning är rörelse och resultatet jag presenterar är bara en paus i ett pågående arbete.
59
Referensförteckning och källhänvisning
Föreläsningar:
Per Elde, arkitekt och adjunkt vid Arkitekturskolan KTH, 2016. Chandra Ahlsell, industridesigner och utbildningsansvarig av
möbeldesignprogrammet på Malmstens, Linköpings Universitet, 2018. Studiebesök:
Villa Norhaga, Clas Yngströms privata hus, ritad av Lars Israel Wahlman, oktober 2018
Samtal och diskussioner med:
Jonas Nobel och Fredrik Stenberg, Uglycute, mars 2020. Chandra Ahlsell, april 2020.
Andreas Nobel, april 2020. Länkar till webbsida:
1. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6512984 2. https://www.kungligaslotten.se/artiklar-och-film/nyheter/2018-03-02-ur-historien-riddarholmskyrkan.html 3. http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1245870/FULLTEXT01.pdf 4. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/symmetri 5. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/klassicism 6. https://fof.se/tidning/2003/4/artikel/sa-lockas-vi Litteratur:
1. ”Memphis – objects, furniture and patterns”, Richard Horn, 1989
2. ”Elements of design – Rowena Reed Kostellow and the structure of visual relationships”, Gail Greet Hannah, 2002
60 3.”Provokationer – nya former i arkitekturen”, utställningskatalog, Kulturhuset Stockholm, 1982
61
Figurförteckning
Fig 1: https://kulturochmiljoifalun.se/wordpress/?p=698
Fig 2: Eget fotografi. Fig 3: Eget fotografi.
Fig 4: Nort Studio, https://www.prodeez.com/post/2018/09/28/acrylic-study-graphic-by-nort-studio
Fig 5: Andrea Branzi, https://www.architecturaldigest.com/story/andrea-branzi-furniture-resurgence
Fig 6: Liang Luscombe, https://liangluscombe.com/fresh-paint/
Fig 7: Andrea Branzi, http://www.designgallerymilano.com/gl01.html
Fig 8: Andra Zittel, https://www.magasin3.com/artwork/raugh-bookshelf/
Fig 9: Enzo Mari,
https://www.pinterest.se/pin/16818198586984125/?nic_v1=1aGCTuWONF2mRB CKWonECKBtF7FdB1FMdK%2BT9TC2d12mbdmV2pGsilu%2FgGpGMsHhTe
Fig 10: Michele de Lucchi,
http://www.sothebys.com/en/auctions/ecatalogue/2016/bowie-collector-part-iii-design-ettore-sottsass-memphis-group-l16149/lot.416.html
Fig 11: Ettore Sottsass, https://themodernarchive.com/products/ivory-pedestal-br-by-ettore-sottsass-for-memphis#
Fig 12: Katie Stout, http://www.ninajohnson.com/exhibitions/katie-stout-narcissus
Fig 13: Mpgmb, ”Going back to Memphis”,
https://mailchi.mp/d511567ce043/tagre-going-back-to-memphis-par-mpgmb-
225779?fbclid=IwAR18PL7fhK5dl-KM5aP1-JbXfuKWLy8pysC8LlzkE0Zi75JjDwBnWVX3Mjg
Fig 14: Vasty, https://vasty.co/work/landscapetypeface/
Fig 15: Steven Walter, http://www.verladams.com/gallery/teaching/pre-architecture/rectilinear_volumes/rect_volumes_2.html
Fig 16: Steven Walter, http://www.verladams.com/gallery/teaching/pre-architecture/rectilinear_volumes/rect_volumes_2.html
Fig 17: Nipa Doshi och Jonathan Levien,
