Hur användningen av språk kan göra skillnad i en förskoleverksamhet

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

Hur användningen av språk kan göra

skillnad i en förskoleverksamhet

How different use of language can make a difference in preschool

Ulrika Andersson

Jonas Malmqvist

Specialpedagogexamen 90 hp Slutseminarium 2016-04 -14

Examinator: Magnus Erlandsson Handledare: Kristian Lutz

2 Blank/förord

Vi vill tacka alla som har bidragit med olika kompetenser så att denna studie har kunnat genomföras.

Vårt syfte under studiens gång har varit att gemensamt arbeta med alla delar. Litteraturen har delats upp mellan oss för att få ett bredare forskningsomfång, men den forskning som förekommer i studien har båda tagit del av, både genom varandra samt läsning. För att få samma skriftspråk har Jonas tagit hand om skrivandet, men all text har vi gemensamt stött och blött för att båda ska känna att de äger texten.

3

Sammanfattning/abstrakt

Problemområde

Syftet med arbetet är att synliggöra hur barn framställs muntligt och verbalt inom en förskoleverksamhet. I studien vill vi undersöka om samma barnsyn kan spåras i det skrivna och det verbala språket. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv kan det vara av nytta att se vilka olika sätt att betrakta barn som det kan finnas inom en verksamhet, samt hur man som specialpedagog kan arbeta med det. Vidare kommer studien att beröra hur barn och vårdnadshavare blir påverkade av denna barnsyn.

Så vårt problemområde blir:

- Hur framställs barn inom en förskoleverksamhet?

Syfte

Vi vill med detta arbete synliggöra hur barn beskrivs inom en förskoleverksamhet. I denna studie vill vi undersöka om samma barnsyn genomsyrar det skrivna, samt det verbala språket. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv kan det vara av nytta att se vilka olika röster om barn som lyfts inom en verksamhet och hur man som specialpedagog kan arbeta med det.

Frågeställningar

• Hur ser olika pedagoger på relationen mellan individ och dokumentation? • Hur framträder barns och vårdnadshavares delaktighet?

• Hur görs bedömningar av barn och vilka olika synsätt framträder?

Teoretiska utgångspunkter

Den teoretiska utgångspunkten är en ansats till kritisk pragmatism. Inom kritisk pragmatism utgår man ifrån helheten och all verksamhet, samt hur konsekvenserna av verksamheten ska förstås ur ett helhetsperspektiv. Den kritiska pragmatismen tillsammans med diskursanalysen har gett oss möjligheten att se detta helhetsperspektiv i verksamheten som studien har utförts i. Även Foucaults maktteorier har hjälpt oss att se balansen mellan de olika aktörerna som verkar inom verksamheten.

Metod

Studien har en kvalitativ och hermeneutisk ansats och hermeneutiken har hjälpt oss att tolka det empiriska materialet, både utvecklingsplanerna samt att skapa en förståelse kring

4

informanternas utsagor vid intervjutillfällena. Våra intervjuer har varit semistrukturerade, intervjuerna har transkriberats och med hjälp av diskursanalys har mönster hittats. Studien har genomförts i en förskoleverksamhet och sammanlagt har fem förskollärare och två specialpedagoger intervjuats.

Sammanfattning av resultatet

Resultatet i vår studie visar att det finns två olika sätt att se på barn i verksamheten där den ena är en verbal barnsyn och den andra är en skriftlig barnsyn. Den verbala barnsynen lutar sig överlag mot en sociokulturell utgångspunkt medan den skriftliga har inslag av konstruktivismen. Verbalt visade pedagogerna en medvetenhet om att verksamheten ska utgå ifrån det kompetenta barnet, medan detta synsätt inte lyftes lika tydligt i den skriftliga dokumentationen. Anledningen till att det kan ha uppstått två olika sätt att beskriva barn anser vi kan bero på att idag ska det sociokulturella perspektivet genomsyra förskolans verksamhet, men samtidigt finns en utvecklingspsykologisk tradition som lever kvar. Den sociokulturella medvetenheten finns med i det verbala språket och en generell slutsats till varför det sociokulturella inte lyser igenom utvecklingsplanen kan vara att pedagogerna inte är nöjda med utvecklingsplanens utformning. Vi kan i studien se maktens betydelse bland de olika aktörerna inom verksamheten. Pedagogerna gav uttryck för en strävan mot en jämnare maktfördelning där barn och vårdnadshavare ska få ökat inflytande. Samtidigt finns en ojämn maktfördelning som kan vara svår att bryta, då pedagoger besitter en legitim kunskap via sin yrkesprofession. Även specialpedagogerna beskriver två olika sätt att se på barn i de verksamheter som de besöker. Specialpedagogerna lyfter fram att de strävar efter att maktfördelningen ska bli jämnare mellan alla aktörer inom verksamheten.

Nyckelord

6

Innehållsförteckning

INLEDNING ... 8

SYFTE ... 11

PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR... 11

DEFINITION AV CENTRALA BEGREPP ... 11

TIDIGARE FORSKNING ... 14

DOKUMENTATION I FÖRSKOLAN ... 14

BEDÖMNING AV BARN I FÖRSKOLAN ... 16

DELAKTIGHET FÖR BARN OCH VÅRDNADSHAVARE ... 17

TEORETISK FÖRANKRING ... 20 KRITISK PRAGMATISM ... 20 MAKTTEORIER ... 20 METOD ... 23 METODVAL ... 23 GENOMFÖRANDE ... 23

BEARBETNING OCH ANALYS ... 24

ETISKA ASPEKTER ... 25

RESULTAT OCH ANALYS ... 27

BEDÖMNING I UTVECKLINGSPLANER ... 27

Delanalys kring bedömning i utvecklingsplaner ... 29

DOKUMENTATION ... 30

Delanalys dokumentation ... 32

BEDÖMNING I INTERVJUERNA ... 33

Delanalys bedömning i intervjuerna ... 36

DELAKTIGHET ... 38 Delanalys delaktighet ... 40 Sammanfattande analys... 41 DISKUSSION ... 43 RESULTATDISKUSSION ... 43 SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER ... 45 METODDISKUSSION ... 45

FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 46

7

8

Inledning

Vår studie syftar till att undersöka hur barn beskrivs i en förskoleverksamhet. Då vi arbetat som förskollärare har vi upplevt att förhållningssättet till sitt yrke och barn har varierat mellan pedagoger. Genom att vi nu skaffat oss en ny utbildning och därmed fått nya perspektiv har vi funderat under utbildningens gång hur det går att arbeta med pedagogers förhållningssätt ute i verksamheten. Vidare funderar vi över om det förhållningssätt man har till sitt yrke påverkar pedagogers syn på barn. Därför ansåg vi att det kunde vara av intresse för oss att undersöka om det finns olika syn på barn inom en förskoleverksamhet.

Syftet med utvärdering är att få kunskap om hur förskolans kvalitet, dvs. verksamhetens organisation, innehåll och genomförande kan utvecklas så att varje barn ges bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande. Det handlar ytterst om att utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet sker i enlighet med målen och undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan. Det är analyserna av utvärderingens resultat som pekar ut väsentliga utvecklingsområden. All form av utvärdering ska utgå från ett tydligt barnperspektiv. Barn och föräldrar ska vara delaktiga i utvärdering och deras röster ska lyftas fram (Utbildningsdepartementet, Läroplanen för förskolan 1998 (LPFÖ98), Reviderad 2010).

Utvecklingen till den förskola som vi känner till idag började redan på mitten av 1800-talet. 1840 startade Fredrich Fröbel sin första Kindergarten. Barnsynen enligt Orlenius (2010) byggde på den kristna tron där barnen skulle uppfostras till laglydiga medborgare med gudsfruktan. Fokus inom verksamheten var på pojkarna och flickor nämndes endast vagt.

Under 1800-talet var det kyrkan som dominerade och syftet var att uppfostra barnen så att de hade respekt för de normer och regler som gällde för vuxna (Orlenius, 2010).

År 1904 startade systrarna Moberg den första svenska barnträdgården. För att barnen skulle få en bra uppfostran ansågs det att endast kvinnor skulle arbeta inom barnträdgårdarna. Barnsynen inom barnträdgården var hämtad från naturen där barnen liknades med växter som behövde utvecklas inifrån för att kunna växa. Inom barnträdgården var uppfostran fri, men lärarens roll var att betraktas som en trädgårdsmästare som skulle vårda barnen som växter så att de utvecklades inom Fröbels teori. Fröbel försökte komma ifrån den stränga barnsynen och han ansåg att barnen inte inhämtade kunskaper när de vuxna var av auktoritär karaktär. Från 1930-talet började intresset för Fröbel att minska och istället tog en mer psykologisk inställning till barns utveckling form (Hultqvist, 1990).

9

På 1940-talet var Gesells tankar framträdande och han ansåg att barns mognad skulle vara utgångspunkt för barnets lärande (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006). Detta tänkande lämnades under 1950-talet då det fanns en förhoppning om att kunna plocka bort mallar och mer bygga en förskola som utgick ifrån barnets egna skapande (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2012). Från 1950-talet och framåt har synen på barnen i förskolan och skolan varit att utbilda den demokratiske medborgaren. Med detta synsätt på barnen menades att barnen skulle frigöras och inte fästas i hemmet. På 1960-talet pratades det mer om pedagogisk frihet och barnen skulle få ta större plats. Samhället började lämna den auktoritära barnsynen och kyrkan fick mindre inflytande (Orlenius, 2010).

Under 1960-talet började förskolan som den ser ut idag att växa fram och en av pionjärerna inom detta arbete var Alva Myrdal. Myrdals vision var att social omsorg och pedagogik skulle bli till en enhet (Hultqvist, 1990). Fram till 1970-talet drevs förskolan i volontär regi medan skolan var statligt driven och det var först på 1970-talet som staten började bli inblandad i förskolan och man kan börja tala om den svenska förskolemodellen (Orlenius, 2010).

Den Vygotskij-inspirerade pedagogiken som idag dominerar inom förskolan (det sociokulturella) har föregåtts av tre andra pedagogiska inriktningar nämligen förmedlingspedagogiken, utvecklingspedagogiken och dialogpedagogiken (Orlenius, 2010).

På 1970-talet tog barnsynen ett stort steg framåt då dialogpedagogiken lanserades och fram till mitten på 1980-talet var detta den ledande pedagogiken. Dialogpedagogiken hade som uppgift att kommunicera och bemöta barnen som subjekt och inte objekt. Det revolutionerande med detta var att dialogpedagogiken utmanade den rådande barnsynen som under denna tid var vuxencentrerad. Det var de vuxna som styrde verksamheten och barnen sågs som tomma blad som skulle fyllas med de vuxnas kunskaper. Dialogpedagogiken försvann som metod på 1980-talet, men dialogen mellan den vuxna och barnet som skulle bygga på ömsesidig respekt finns idag kvar i förskolan (Asplund Carlsson & Pramling Samuelsson, 2014). Därför anses dialogpedagogiken vara en av de byggstenar som ligger till grund för dagens barnsyn i förskolan. Men skillnaden jämfört med dagens barnsyn var att det utgicks ifrån stadier i form av mognad och behov. Tidigare var det de vuxna som ansågs besitta all kunskap, men nu var man även intresserade av barnens kunskaper och vad de hade att berätta. Även de vuxnas förhållningsätt till barnen började att sättas i fokus (Hultqvist, 1990).

Kritiken mot dessa tre olika pedagogiska förhållningssätt som gjort att de inte har fått fäste i dagens pedagogik beror på att förmedlingspedagogiken ansågs vara för vuxenstyrd.

10

Detta kan då ställas mot utvecklingspedagogiken som ansågs vara för passiv för den vuxne. Mycket av dialogpedagogiken byggde på Piagets teorier om mognadsstadier (Olenius, 2010). Enligt Havnesköld och Risholm Mothander (2013) delade Piaget in barnen i olika mognadsstadier och stadierna var åldersindelade där barnet ej kunde lämna ett stadie och gå in ett annat om inte det förra var avslutat.

1998 fick Sverige sin första läroplan som riktade sig endast till förskolan. Det som är unikt för förskolans läroplan är att den baseras på strävansmål och inte uppnåendemål, vilket leder till kravet om att pedagoger själva ska skapa sin pedagogiska verksamhet. Eftersom läroplanen för förskolan inte har några uppnåendemål leder det till olika arbetssätt på förskolorna om hur man ska arbeta utifrån läroplanen/strävansmålen.

I förskolans verksamhet görs olika beskrivningar av barnen. Dessa kan vara i form av skriftlig dokumentation och/eller i muntlig form som exempelvis på arbetslagsmöten eller vid föräldrasamtal. Det går i sammanhanget att beteckna detta som olika språkliga genrer (Bergström & Boreús, 2012). Hur barnet beskrivs via språket kan vara ett uttryck som synliggör de olika sätt som barnet betraktas i olika sammanhang. Så vårt problemområde blir att belysa:

11

Syfte

Syftet med arbetet är att synliggöra hur barn framställs muntligt och verbalt inom en förskoleverksamhet. I studien vill vi undersöka om samma barnsyn kan spåras i det skrivna och det verbala språket. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv kan det vara av nytta att se vilka olika sätt att betrakta barn som det kan finnas inom en verksamhet, samt hur man som specialpedagog kan arbeta med det. Vidare kommer studien att beröra hur barn och vårdnadshavare blir påverkade av denna barnsyn.

Preciserade frågeställningar

• Hur ser olika pedagoger på relationen mellan individ och dokumentation? • Hur framträder barns och vårdnadshavare delaktighet?

• Hur görs bedömningar av barn och vilka olika sätt att betrakta barn framträder?

Definition av centrala begrepp

Under denna rubrik presenteras begrepp som anses vara centrala för studien och där det förklaras hur vi definierar begreppen. För att förtydliga och hitta stöd till vår studie väljer vi att undersöka vad skollagen och läroplanen för förskolan säger om dessa områden.

Dokumentation

För att kunna få en mer holistisk bild av barnet behövs det flera olika former av dokumentation som vidgar perspektiven och skapar en helhetsbild av barnet. Dokumentation syftar till att se det enskilda barnet, men sedan är det inte barnet som ska utvärderas utan det är verksamheten.

Använda olika former av dokumentation och utvärdering som ger kunskaper om förutsättningarna för barns utveckling och lärande i verksamheten samt gör det möjligt att följa barns förändrade kunnande inom olika målområden (Utbildningsdepartementet 98/10)

När vi skriver utvecklingsplan i texten är detta baserat på förskolans dokumentationsunderlag ”inför utvecklingssamtalet”. ”Inför utvecklingssamtalet” är den dokumentation som förskolan använder som ligger närmst läroplanens definition av dokumentation.

12

Arbetslaget ska kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner (Utbildningsdepartementet, 1998/10).

Barnsyn

Enligt Hundeide (2008) är barnsyn de föreställningar och förhållningssätt vi har till barn. Den människosyn vi besitter speglar också vår barnsyn. Det handlar om att se barnet som en individ, en medmänniska och inte i första hand som ett barn. När begreppet barnsyn förekommer i studien utgår vi ifrån informanternas definition av begreppet, samt att vi speglar det tillsammans med tidigare forskning.

Barn

När ordet barn förekommer i studien syftar vi till att det är en generell syn på barn. Vi har valt att inte anpassa denna studie efter barn som blivit kategoriserade som till exempel barn i behov av särskilt stöd. Den dokumentation som vi har tagit del av har varit skriven på alla barn som vistas i förskoleverksamheten.

Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt (Utbildningsdepartementet 1998/10).

Bedömning

Detta utdrag ur skollagen belyser hur vi tänker om bedömning och detta utdrag har vi haft som utgångspunkt vid analysen av hur den undersökta verksamheten hanterar och arbetar med bedömning. I utdraget blir det tydligt att det inte är det individuella barnet som ska utvärderas utan pedagogerna ska ha en helhetsbild av barnet och verksamheten ska anpassas efter barnets behov.

§2 Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Förskolan ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och förbereda barnen för fortsatt utbildning (www.skolverket.se)

Delaktighet

Idag ska barn och vårdnadshavare ha inflytande och insyn i förskolans verksamhet. Detta är inget strävansmål utan detta står under rubriken ”arbetslaget ska” och är därmed ett område

13

som det ska arbetas kontinuerligt med. Följande utdrag anser vi belyser den infallsvinkel som vi haft kring delaktighet i vår studie.

I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av verksamheten (Utbildningsdepartementet 1998/10).

Läroplanen för förskolan 1998/10 betonar vårdnadshavarnas möjlighet till inflytande kring verksamheten som bedrivs på förskolan. Hur vårdnadshavarnas möjlighet till inflytande beskrivs i läroplanen kommer vi att ha i åtanke under studiens gång.

att ge föräldrarna möjligheter till delaktighet i verksamheten och att utöva inflytande över hur målen konkretiseras i den pedagogiska planeringen (Utbildningsdepartementet 1998/10).

14

Tidigare forskning

Under detta avsnitt i studien presenteras relevanta studier kring forskningsområdet. Texten består av utdrag från litteratur, vetenskapliga artiklar samt avhandlingar. För att skapa en dynamik i texten låter vi de olika källorna mötas.

Under de senaste 40 åren har det funnits en vilja att få verksamheten att kretsa mer kring barnen och barnens vilja att erövra och förstå sin omvärld ligger i fokus. I dagens förskoleverksamhet utgår man ifrån att de vuxna ska vilja och förstå barnens livsvärld. De vuxna ska vara inspiratörer som aktivt tar del i barnens värld och som engagerar sig i den (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2012).

Dagens förskolepedagogik bygger på Vygotskijs teorier där det sociokulturella perspektivet är dominerande. Det står för interaktion, samspel och lärande av varandra, och att man lär i samspel med andra individer (Havnesköld & Risholm Mothander 2013). Läroplanen för förskolan 98/10 bygger på Vygotskijs sociokulturella teori (Säljö, 2000).

Dokumentation i förskolan

Pedagogisk dokumentation är material som visar på vad barn säger och gör men det visar även på hur pedagogerna förhåller sig till barnens arbete. Det finns en mängd valmöjligheter att dokumentera barnens lärande på, några exempel är skriven text, videoinspelning, kamera och så vidare. Pedagogisk dokumentation ska fungera som en reflektion kring verksamheten som bedrivs. Pedagoger reflekterar själv men också tillsammans med andra kring det som har kommit fram i deras observation (Samuelsson & Asplund Carlsson, 2014). Det är tack vare en pedagogik som kallas för Reggio Emilia som dokumentation har fått genomslag i Sverige. Reggio Emilia och dess pedagogik blev världskänt i slutet av 1980-talet och det var även vid denna tid som Reggio Emilia började inspirera förskolor i Sverige. Inom Reggio Emilia finns det en positiv syn på människan och man bejakar människans personliga kompetens där hinder inte ses som något negativt utan som en möjlighet. Från Reggio Emilia kommer uttrycket det kompetenta barnet och deras barnsyn står för att barnet ses som rikt och erfaret. Men för att vi vuxna ska kunna se det rika och kompetenta barnet måste vi ge barnen möjlighet att uttrycka sig på olika sätt. (Vallberg Roth & Månsson, 2011).

När läroplanen för förskolan introducerades 1998 (Lpfö98/10) fick pedagogisk dokumentation ett relativt stort utrymme enligt Elfström (2013). Pedagogisk dokumentation syftar till att ha tre huvudsyften nämligen att bidra till ny kunskap, kontroll av verksamheten,

15

samt ge information om verksamheten. Den pedagogiska dokumentationen lyftes fram som en metod för pedagogerna att ta del av barnens lärprocesser, men det var även ett sätt för vårdnadshavarna att få inblick och kunna påverka verksamheten. Pedagogisk dokumentation har som syfte att lyfta fokus från det enskilda barnet och istället titta på den verksamhet som pedagogerna erbjuder och vilka möjligheter till lärande som erbjuds. Elfström (2013) lyfter att syftet med dokumentation i det långa perspektivet är att alla elever när de slutar nionde klass ska kunna gå ut med godkända betyg. Utgår pedagogiken från ett ”här och nu perspektiv” är syftet att se barnets eller elevens positiva samt starka sidor och se till att barnen bidrar till utvecklingen av den verksamhet som de vistas i. Elfström (2005) menar att dokumentation och individuella utvecklingsplaner ska vara en hjälp att hitta de barn som befinner sig i svårigheter.

Även Palla (2011) menar att dokumentation kan ha flera olika dimensioner. Å ena sidan kan dokumentation vara ett sätt för förskolan att utveckla sin verksamhet och sitt lärandeuppdrag men å andra sidan menar Palla (2011) att viss dokumentation riktar blicken mot det individuella barnet. Då är det förskolans syn på den rätta utvecklingen som observeras och vidare menar Palla (2011) att dokumentation beroende på hur den är skriven signalerar en viss människosyn. Då blir det lätt att pedagogerna kategoriserar barnen vilket medför att de ses som lika och det är svårare för barnen att avvika mot förskolans uppsatta regler och normer.

Bartholdsson (2007) lyfter i sin avhandling om ”det normaliserande utvecklingssamtalet” att utvecklingssamtalet är ett granskande samtal där elever får information om hur det går för dem i skolarbetet. Vidare menar Bartholdsson (2007) att oftast är det elevens svårigheter som ligger till grund för hur skolarbetet ska gå vidare och vid utvecklingssamtalet görs det även en utvärdering av eleven som social person. I verksamheten som Bartholdsson (2007) gör sin studie i sker en utvärdering av eleven i form av en enkät som utformats i skolan som sedan elever och vårdnadshavare fyller i tillsammans. Resultatet av enkäten visade att merparten av frågorna styrde mot elevernas uppförande och endast en liten del var avsatt till hur arbetet i skolan var konstruerat. Vallberg Roth och Månsson (2011) menar att förskolan har tagit ett steg närmre skolan eftersom det tittas på barns individuella utveckling och inte verksamheten och vidare menar de att individuell utvecklingsplan kan leda till att det letas efter det normala barnet. De beskriver även maktförhållandet mellan barn och pedagoger där barnen inte har möjlighet att påverka eller välja om de ska bli dokumenterade. Emilsson och Pramling Samuelson (2012) pekar i sin studie på att pedagoger i dokumentation oftast har fokus på barnets prestationer och vidare anser de att det är av största vikt att pedagoger reflekterar över

16

vad det är de dokumenterar. Ska dokumentation leda till utveckling av verksamheten eller syftar den till att hitta brister hos barnet. Vidare problematiserar de att en alldeles för tidig dokumentation av små barn som fokuserar på barnets brister kommer att leda till att en bedömningskultur skapas.

Bedömning av barn i förskolan

Williams, Sheridan och Sandbergs (2014) forskning om hur pedagoger ser på barns lärande har två sidor. Den ena sidan anser att barn lär sig i förskolan genom sociala färdigheter medan den andra sidan har en mer holistisk bild och anser att sociala och kognitiva färdigheter, samt lek är av största vikt vid barns lärande. Forskarna menar vidare att den sistnämnda sidan håller sig närmare läroplanen för förskolan som lyfter fram det sociala och leken. Hur pedagogerna förhåller sig till de två läger som forskarna skriver om kommer att påverka den pedagogiska verksamheten som barnen befinner sig i. Williams, Sheridan och Sandberg (2014) anser inte att det är konstigt att pedagogerna betonar det sociala då det är denna pedagogiska inriktning som idag dominerar i förskolan.

Elfström (2005) betonar att pedagogerna i hennes studie anser att arbetet med individuella utvecklingsplaner är invecklat. Det är ett arbetsverktyg som tar tid att utveckla men pedagogerna kan samtidigt se pedagogiska vinster med sitt arbete. Detta eftersom man inom förskolan får ett gemensamt synsätt på barn, barn och vårdnadshavare blir mer delaktiga i verksamheten samt att pedagogernas yrkesroll blir tydligare.

Markström (2005) är kritisk mot hur pedagogisk dokumentation tar sig uttryck inom förskolan. Elfström (2013) menar att det är den pedagogiska verksamheten som ska utvärderas medan Markström (2005) anser att fokus fortfarande ligger kvar på det individuella barnet. Stor kritik lägger Markström på utvecklingssamtalet och de frågor som ligger till grund för samtalet. Vidare menar Markström (2005) att det är i utvecklingssamtalet som pedagogerna synliggör vad de anser ligger till grund för det ”normala barnet” inom verksamheten. Markström (2005) lyfter att utvecklingssamtalet kan ha två dimensioner, den ena är att utvecklingssamtalet kan leda till delaktighet mellan förskola, barn och vårdnadshavare. Det kan även vara en arena där pedagogerna använder en styrningspraktik där barnet men även vårdnadshavarna synas och avsaknaden av kritik mot den egna verksamheten är inte ovanlig. Markströms (2005) studie visar även att det är pedagogerna som tar det största utrymmet under samtalen. Vidare lyfter hon att ofta dominerar pedagogernas utsagor en strävan efter att göra barnet till ett ”förbättringsprojekt”.

17

Pedagogisk dokumentation kan ses som en social konstruktion där lärare genom sina val av vad de anser är värt att dokumentera skapar en tyst kunskap kring vad som ska kategoriseras och klassificeras (Vallberg-Roth, 2012). Enligt Vallberg-Roth (2012) bedöms inte barn utifrån sig själv utan de bedöms också mot en uppsatt norm som finns inom skolan. Det är personen som äger teknologin (individuell utvecklingsplan) som bestämmer vilken norm som är den rätta. Markström (2005) och Lutz (2006) för fram i sina studier att individuella utvecklingsplaner samt utvecklingssamtal bedöms barn utifrån deras personliga egenskaper samt att bedömningarna kan innehålla kränkande omdömen och problemet oftast läggs hos barnet själv. Bjärvås (2011) studie pekar på att de individuella utvecklingsplaner som hon fick ta del av kunde hon se ett mönster där problemen inte lades hos barnet och endast få hade inslag av bristperspektivet, istället tittades det på verksamheten som barnen vistades i.

Valberg Roths (2009) forskningsresultat visar att bedömningarna i utvecklingsplanerna är formulerade i vad- och vem utsagor och de är fokuserade på vad det enskilda barnet gör och vad det lär sig. I sin senare forskning lyfter Valberg Roth (2012) att utvecklingsplaner borde vara mer fokuserade på reflektion så som hur lär barnet sig och varför blev det så här? Elfström (2005) lyfter att många pedagoger anser att det är svårt att veta hur man ska formulera sig i den individuella utvecklingsplanen. Problematiken som pedagogerna lyfter är att de tycker att det är svårt att få vårdnadshavarna att förstå branschspråket, samt att pedagogerna kan ha svårt att förstå varandras tolkning av barnen. Samtidigt lyfter även pedagogerna att fördelen med individuella utvecklingsplaner är att alla barn blir sedda och inget barn kan glömmas bort.

Dowdy, K Chin och Quirk (2013) menar att alla barn inom förskolan borde screenas. Enligt deras forskning hjälper screening till att hitta de problem som kan uppstå bland annat känslomässiga och beteendeproblem. Forskarna menar att screening hjälper att hitta dessa svårighet i ett tidigt stadie och på så sätt blir det lättare att arbeta med dessa svårigheter. Lutz (2013) menar att screening används i huvudsak för att hitta de barn som anses vara avvikande från normen och vidare menar han att de verktyg som används inom screening kan användas som hjälpmedel för att anpassa verksamheterna efter barnens behov.

Delaktighet för barn och vårdnadshavare

Bruce och Riddersporre (2012) nämner barns perspektiv och barnperspektiv. Inom begreppet barnperspektiv är det de vuxnas förståelse och tolkningar av barns erfarenheter och handlingar

18

som är i fokus. I barns perspektiv är det barnet som är i fokus och det är barnets erfarenheter av sin livsvärld som undersöks. Vidare menar Bruce och Riddersporre (2012) att pedagoger antas arbeta efter ett barn perspektiv. Detta eftersom pedagogerna förväntas anpassa sin verksamhet efter det som de anser är det bästa för barnen.

Vårdnadshavare ska ha inflytande över verksamheten men Bruce och Riddersporre (2012) lyfter fram att den makt som pedagogerna besitter kan försvåra vårdnadshavarnas inflytande i verksamheten. Bruce och Riddersporre (2012) lyfter att pedagogerna har en professionsmakt och denna ställer de mot vårdnadshavarnas emotionella makt. Den emotionella makten styrs av vårdnadshavarnas privata känslor till sitt barn och anses vara mycket stark (Bruce & Riddersporre, 2012).

Barnperspektiv och barns perspektiv kan vävas samman med det Öhman (2013) beskriver som barns livsvärld. För att pedagogerna ska förstå barnets livsvärld måste de vilja bli en del av den. Barnets livsvärld består och formas av faktorer som intryck, önskningar, tankar och känslor och det är dessa faktorer som skapar mening för det enskilda barnet.

Forskning gjord av Rydjord Tholin och Thorsby Jansen (2012) visar att pedagoger inte alltid lyckas att få in barnens perspektiv i verksamheten. Deras forskning pekar mot att en verksamhet ofta är uppbyggd av att pedagoger frågar och barn svarar, vilket visar på att pedagoger har svårt att göra barnen delaktiga. För att barn ska känna att deras röster är hörda anser Rydjord Tholin och Thorsby Jansen (2012) att pedagoger måste lyfta in det som är viktigt för barn att prata om i verksamheten. Vidare menar de att för att detta ska lyckas måste det ske ett nytänkande inom förskolan där pedagoger har detta tänk med sig i deras pedagogiska diskussioner.

Forskning från USA gjord av Grogan (2012) visar på att det kan vara av vikt att veta om vårdnadshavarnas bakgrund, deras önskemål samt hur de tror att förskolan fungerar, detta för att på ett administrativt plan kunna utveckla förskolans verksamhet. Grogan (2012) lyfter att detta skulle kunna optimera kvaliteten inom verksamheten samt skulle det vara lättare att möta vårdnadshavarnas önskemål och behov. Skolutvecklare och förskolan borde arbeta mot att möta vårdnadshavarnas behov och önskemål då dessa individer valt att satsa på tidig utbildning för sina barn (Grogan, 2012). Läroplanen för förskolan 1998/10 betonar att det är vårdnadshavarna som har ansvar för barnets fostran, men också att förskolans verksamhet ska bygga på vårdnadshavarnas tankar och uppfattningar (Bruce & Riddersporre, 2012). Bruce och Riddersporre (2012) lyfter att läroplanens mål om samarbete mellan förskolan och hemmet kan vara svårt att uppnå då de anser att läroplanen lyfter fram att vårdnadshavarna

19

ska ha ett reellt inflytande i förskolans verksamhet. Samtidigt anser de att förskolan erbjuder för få mötesplatser mellan de olika parterna för att detta samarbete ska lyckas.

Förskollärare ska ansvara för

 att ge föräldrarna möjligheter till delaktighet i verksamheten och att utöva inflytande över hur målen konkretiseras i den pedagogiska planeringen,

 utvecklingssamtalets innehåll, utformning och genomförande, och

 att vårdnadshavare är delaktiga i utvärderingen av verksamheten (Utbildningsdepartementet 1998/10).

Samtidigt visar forskning i Sverige att vårdnadshavare och barn sällan har inblick eller är delaktiga i hur de individuella utvecklingsplanerna är upprättade (Vallberg-Roth, 2009). Elfströms (2005) forskning visar att pedagogerna anser att det är viktigt att få med vårdnadshavarna i den pedagogiska dokumentationen, detta eftersom pedagogerna och vårdnadshavarna kan anses ha ett gemensamt ansvar för barnens utveckling och lärande. Men många gånger anser pedagogerna att det är svårt eftersom de kan möta motstånd från vårdnadshavare som inte vill att deras barn ska bli dokumenterade. Vidare menar Elfström (2005) att vårdnadshavare ofta utgår ifrån det pedagogerna lyfter om barnet i samtalet. Detta beror enligt Elfström (2005) på att även vårdnadshavarna är medvetna och inskolade i den norm som finns på förskolan och vårdnadshavarna är ute efter att få en samstämmig bild av sitt barn gentemot förskolans bild.

Westlund (2011) visar i sin studie att pedagoger anser att de ger barn inflytande över verksamheten när de låter dem bestämma till exempel vad de vill leka med. Pedagoger använder sig av flera olika metoder för att öka barnens inflytande i verksamheten, men det som anses avgörande för att barnen ska ges inflytande är pedagogerna förhållningssätt till begreppet. För samtidigt som det finns en önskan om att ge barnen mer inflytande visar Westlunds (2011) studie på att pedagogerna oftast har ett förutbestämt utrymme där barnen får utöva sitt inflytande. För att arbeta fram en verksamhet där barnen ges möjlighet till inflytande är det en mängd faktorer som ska stämma överens för att det ska bli möjligt. Bland annat finns det maktstrukturer i barngruppen som medför att vissa barn får mer inflytande i verksamheten medan andra barn får mindre. En riskfaktor är när barnen anpassar sitt inflytande i verksamheten efter pedagogernas förväntningar, då blir barnen begränsade och deras vilja att yttra sig blir mindre (Westlund, 2011).

20

Teoretisk förankring

Kritisk pragmatism

Den teoretiska utgångspunkten i studien är en ansats till kritisk pragmatism och inom kritisk pragmatism utgås det ifrån helheten och all verksamhet samt konsekvenserna av verksamheten ska förstås och ses i ett helhetsperspektiv. Verkligheten ska ses som en konkurrerande kraft mellan olika intressen, alltså vilka konkurrerande krafter och bilder det finns inom olika organisationer. Genom att studera fenomen på detta sätt blir strukturer som finns i verksamheten synliggjorda och det blir lättare att diskutera vilka konsekvenser dessa ger. Inom kritisk pragmatism är det kontexten som är avgörande för hur olika fenomen tas emot och det är de inre strukturerna i kontexten som avgör vilket resultatet blir. Det intas ett kritiskt förhållningssätt inom kritisk pragmatism och teorin används för att kritiskt granska komplexa fenomen. För att fenomen ska bli tydliga för de som verkar inom organisationen måste konsekvenserna av organisationens val bli förtydligade. Inom pragmatismen anses det att den ”sanning” som forskas fram endast kan vara lokal och tillfällig och detta kan tolkas som att det resultat som framkommer i forskning är beroende på vilken kontext forskningen bedrivits inom (Von Wright, 2007).

Maktteorier

Hur makt och ledarskap fördelas och planeras ser olika ut inom olika verksamheter. En definition av makt som getts av Weber (2014) är att ”möjligheten för en eller flera personer att genomdriva sin vilja i samband med en aktivitet, även om de andra som deltar i samma aktivitet gör motstånd (s.640)”. Det finns två olika sorters makt nämligen tvångsmakt och legitim makt. Tvångsmakt kan liknas vid en diktatur eller en invasion där någon tar över och leder utan att ha folket med sig. Legitim makt kan liknas vid den som finns i Sverige och det finns till exempel val där folket har möjlighet att rösta fram en önskvärd person som ska leda landet (Giddens & W.Sutton , 2014).

Michel Foucault ses som den teoretiker som fortfarande är starkt förbunden med diskursanalys (Bergström & Borèus, 2012). Hans teorier om makt skiljer sig från tidigare forskning kring ämnet. De äldre maktmodellerna som Foucault bestred med sina maktteorier byggde på att makten låg hos vissa utvalda individer i samhället och Foucault menar att maktutövning finns överallt. Vidare ansåg Foucault att makt och kunskap bygger på varandra

21

och blir till en helhet. Hans teorier kan då användas för att se hur det fungerar med maktutövning inom olika professioner. Inom till exempel förskolan besitter pedagogerna kunskap som barn och vårdnadshavare inte har tillgång till, alltså har pedagogerna en maktposition som de dagligen utövar mot barn och vårdnadshavare. Foucaults teorier om makt har både hyllats och kritiserats. Kritikerna hävdar att hans maktteorier förenklar den makt som finns i samhället hos bland annat inom politiken (Giddens & W.Sutton, 2014).

Enligt Foucault är makt beroende av hur institutioner är uppbyggda och konstruerade. Han menar att makt skapas och sprids mellan människor och denna makt kommer sedan att utövas mot människor som inte är verksamma inom organisationen. Foucault menar att makten många gånger är omedveten och att makten utövas genom språket och vardagens handlingar. Vidare påstår Foucault att det även finns ett motstånd till makten, men även detta motstånd kan vara omedvetet. Men motståndet bidrar till att makten blir föränderlig och det skapas nya strukturer inom den redan befintliga organisationen (Dahlberg, Moss & Pence, 2002).

Foucault har i sin forskning tittat på maktstrukturer inom bland annat fängelser och skola. Utgår man från det som han har skrivit om skolan så kan man se att inom de olika institutionerna skapas föreställningar om andra människor. I skolan kan det till exempel vara föreställningar om hur man anser att barn ska bete sig. Det kan då skapas en sanning inom institutionen och det är denna sanning som är den rätta, det kan då uppstå en samförståelse mellan lärarna om vad som är normalt kontra onormalt beteende hos barn. Om dessa ”sanningar” inte bestrids kommer sanningen att leva vidare av sig själv inom organisationen och detta kommer att vara den allmänna uppfattningen om barnen (Markström, 2005).

När diskurser enligt Foucault skapas bidrar det till att människor kontrolleras. Kontrollen uppstår genom att utstängningsmekanismer skapas, vilket innebär att inom en verksamhet finns det ett visst antal procedurer som endast förstås av de som vistas inom organisationen. Språket inom organisationen leder till att vissa blir inkluderade medan andra blir exkluderade på grund av bristande insikt (Bergström & Borèus, 2012).

Govermentality är ett uttryck som har sin bas i Foucaults maktteorier. Lutz (2009) menar att grunden kommer från Foucault men att Dean (1999) har gjort en mer gripbar tolkning av begreppet. Govermentality står för styrningsrationalitet och syftet är att synliggöra hur man inom en organisation strukturerar och omstrukturerar rutiner, ritualer, procedurer och hur de som verkar inom organisationen formas av strukturen. Enligt Lutz (2009) kan inte govermentality endast ses inom ramen av värderingar, ideologi och syn på världen. Det är även andra faktorer som ligger utanför dessa begrepp som formar govermentality. Dessa

22

faktorer menar Lutz (2009) är bland annat ekonomi och hur den fysiska miljön är planerad. Dean’s teorier om styrning bygger på att det måste finnas ett problem och det måste synliggöras samt att målet är att komma fram till en förändring. För att komma fram till en förändring måste det finnas aktörer som är benägna och villiga för att en förändring ska ske, men vilka kunskaper som finns inom verksamheten är också avgörande. Lutz (2009) har delat in govermentality under fyra rubriker:

Synliggörande (visibility)

Under denna punkt måste det finnas något som anses vara problematiskt för att ett problem ska uppstå. Det måste även finnas en vilja till att lösa problemet.

Teknologier (technical aspects)

Här är det den administrativa aspekten som blir den intressanta, hur styrningen är reglerad och om den är statlig eller om den är lokalt konstruerad?

Rationalitet, legitim kunskap och medveten aktivitet (rational and thoughtful activity)

I praktiken kan de som är med och formar verksamheten ses som både teoretiska och praktiska. Det är dessa karaktärer som skapar vilken kunskap som anses vara godkänd inom verksamheten. I diskursanalytiska undersökningar blir det också intressant vem som anses sitta på mest legitim kunskap och hur kunskapen förmedlas.

Formandet av identiteter (formation of identities)

De identiteter som framträder inom govermentality är roller som formas av omgivningen. Hur verksamheten är konstruerad och upplagd ligger som grund till vilka funktioner som uppstår inom den. Dessa identiteter är inte fasta och kan skifta mellan olika personer och även rollen kan förändras. Alltså måste det göras en skillnad på identitetsroll och personlighet. Hur man agerar inom sin verksamhetsroll har inget med att göra hur man är som person utanför verksamheten.

23

Metod

Metodval

Att vi var två som utförde denna studie ser vi som en tillgång eftersom det gav oss möjligheten att utmana varandras tankar kring empirin som samlades in. Då vi båda är förskollärare delas en professionskunskap tillsammans med informanterna, eftersom vi har kunskap om diskursen finns det en förförståelse för det som informanten lyfter i intervjun och denna medvetenhet togs med till intervjuerna.

Vi har i vår studie valt en kvalitativ ansats för att få en djupare förståelse kring informanternas utsagor. Kvalitativa metoder bygger på möten med människor i form av exempelvis intervjustudier (Bryman, 2014). Fördelen med en kvalitativ studie enligt oss är att den ger ett djup i undersökningen och samtidigt kan en sådan forskningsansats ge en liten urvalsgrupp. Å andra sidan bygger kvalitativ forskning på och är mer fokuserad av att förstå kontexten som forskningen bedrivs i (Bryman, 2014).

Genomförande

Det första steget var att mail skickades ut till flera olika förskolor. Responsen var inte tillfredsställande och på grund av tidsaspekten tog vi kontakt med en förskola som en av oss har erfarenhet av. Förskolan ligger i en liten kommun i sydöstra Sverige och består av fem avdelningar och inom verksamheten arbetar det tio förskollärare och fem barnskötare. Det vistas ungefär 100 barn dagligen på förskolan.

Kontakt togs med förskolechefen där vi informerade om vår studie och förskolechefen gav samtycke till att studien fick bedrivas på förskolan om pedagogerna visade intresse. En av oss tog kontakt med förskolans pedagoger och delade ut information om studiens syfte. Fem pedagoger var intresserade av att medverka i studien. Vi bad om att få tillgång till skriftlig dokumentation i form av utvecklingsplaner och tanken var att vi skulle få tillgång till två utvecklingsplaner per avdelning. På tre av avdelningarna fick vi tillgång till två utvecklingsplaner och resterande avdelningarna gav oss tillgång till en utvecklingsplan var.

Fem pedagoger från samma förskola har intervjuats och de arbetar på olika avdelningar. Detta val är gjort för att få en helhetsbild av hur man tänker kring utvecklingsplaner på respektive avdelning. Två specialpedagoger som arbetar i ett resursteam som förskolan är knutet till, har intervjuats. Vårt urval har varit målstyrt som enligt Bryman (2014) innebär att

24

informanterna är utvalda för att kunna svara på forskarnas frågeställningar. För att få tillgång till förskolans kontext måste intervjuerna bedrivas med förskolepedagoger, samt personer som har inblick i verksamheten. För att jämna ut maktförhållandet mellan intervjuare och informant valde vi att endast en av oss höll i intervjuerna. Kvale och Brinkmann (2014) nämner maktrelationerna som uppstår vid en intervju. De benämner hur det kontextuella påverkar intervjuaren och informanten. Eftersom intervjun sker på informantens arbetsplats tänker vi att denne äger arenan och kan känna sig lugnare. Intervjuerna med pedagogerna pågick ungefär mellan 30 – 40 minuter.

Kontakt med specialpedagog togs via telefon. Specialpedagogen samtyckte till att medverka i studien och information skickades via mail. Vi blev tillfrågade om intresse fanns från vår sida om ytterligare en specialpedagog från resursteamet deltog vid intervjun. Det sågs som positivt att få tillgång till ytterligare en specialpedagog som kunde bidra med kunskap till studien. Specialpedagogernas intervju gjordes i par och hade en längd av ungefär 60 minuter. Med Kvale och Brinkmanns (2014) tankar om hur kontexten kan påverka intervjun valde vi att utföra specialpedagogernas intervju på deras arbetsplats. För att återigen utjämna maktrelationen mellan informanterna och intervjuarna valde vi båda att delta vid intervjun.

Bearbetning och analys

För att analysera vårt material har vi använt oss utav en ansats till diskursanalys. Den vanligaste definition av begreppet diskurs är att man kan använda metoden för att tala om och förstå världen på ett bestämt sätt (Börjesson & Palmblad, 2007). Textanalysen är en framträdande och viktig del och kan utgöras av till exempel utskrifter av intervjuer (Giddens & Sutton, 2014). Diskursanalysen hjälper till att sätta gränser i texten och vi tolkar detta som att man hittar mönster som man sedan arbetar vidare med. Diskursanalys är främst en metod för att undersöka och tolka texter, men detta kan se olika ut beroende på hur metoden används. Inom diskursanalys görs det både detaljerade och djupa analyser av text och dokument. Med hjälp av diskursanalyser är det möjligt att analysera flera olika sorters texter, allt från dagböcker till utskrivna intervjuer. En diskurs är ett tankesystem och när diskursanalys används som tolkningsmetod hjälper det till att sätta gränser för ett ämne. Med detta menas att ett stort ämne kan snävas åt och man som analytiker analyserar endast den avgränsade delen av texten (Giddens & Sutton, 2014).

I denna studie har vi antagit en hermeneutisk ansats och inom hermeneutiken är syftet att finna en mening och en förståelse. Vår tolkning av detta är att vi ska få en ökad förståelse av

25

den verksamhet där studien genomförs. Inom hermeneutiken är förståelsen i fokus och verkligheten i stort är inte generaliseringsbar och det är vanligt att man tolkar något som redan är tolkat (Westlund, 2015).

Vi har vidare en induktiv ansats vilket innebär att det samlas empiri som analyseras och slutsatser görs, även egna erfarenheter vägs in i resultatet. En induktiv ansats är en nulägesbeskrivning och det som visar sig vid ena tillfället behöver inte upprepas vid nästa (Thornberg & Fejes, 2015).

Intervjuerna som genomförts har varit semistrukturerade. Semistrukturerade intervjuer kännetecknas av att intervjuerna förbereds med en intervjuguide som innehåller frågeställningar på det som intervjun ska handla om. Frågorna i intervjuguiden har strukturerats om under tiden som de olika intervjuerna har pågått (Bryman, 2014). Vid analysen av intervjuerna blev vissa mönster tydliga för oss och dessa mönster färgkodades.

Vid kontakt med informanterna gav de samtyckte till att intervjuerna spelades in med ljudupptagning med hjälp av en Iphone. Vi valde ljudupptagning eftersom det då finns möjlighet att gå tillbaka och lyssna efter vad som egentligen sägs, detta för att ordagrant kunna återge vad informanterna lyfter och minimera vår egen tolkning (Eliasson, 2013). Alla intervjuer har transkriberats och det är precis som Eliasson (2013) lyfter, ett tidskrävande arbete. Men vi kan se att det ger oss en möjlighet att lättare hitta mönster i den utskrivna texten.

Bryman (2014) skriver om begreppen reliabilitet och validitet. Reliabiliteten i en undersökning testas genom att göra om undersökningen under liknande förhållande och ska då komma fram till ungefär samma slutsats. Validitet ska ge svar på om undersökningen är giltig. Denna studies metodval och teoretisk förankring går att applicera inom en liknande verksamhet. Dock går det inte att garantera att resultat blir detsamma eftersom det arbetas olika med studiens fråga inom olika verksamheter. För att öka trovärdigheten i vår studie har vi systematisk bearbetat empirin för att komma så nära kärnan som möjligt i materialet.

Etiska aspekter

De som deltar i en forskningsstudie ska ha fått tillgång till information om de etiska perspektiven innan ett beslut tas om ett eventuell deltagande. De etiska perspektiven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Bryman, 2014).

26

Ett brev har skickats ut där de etiska principerna beskrivs och intervjupersonerna har kunnat välja att avstå eller avsluta intervjun om så önskas. Vi var även tydliga med att informanternas utsagor i intervjuerna endast kommer att användas av oss studenter i forskningssyfte. Även att alla identiteter har avidentifierats.

De skrivna utvecklingsplanerna var avidentifierade när vi tog del av dem. Intervjuerna spelades in med hjälp av mobiltelefon och av etiska skäl döptes informanterna om till siffror för att inga identiteter ska kunna spåras. I den skrivna texten är informanterna återigen omdöpta till slumpmässigt satta siffror.

Vi kan inte garanterna att informanterna ej kan känna igen sina egna eller sina kollegors utsagor, men för att minska denna risk har vi medvetet ändrat om ordningen på pedagogerna.

De inspelade intervjuerna samt transkriberingarna ligger på ett USB som endast vi har tillgång till.

27

Resultat och analys

Enligt Stukat (2011) avgör vilken datainsamling som gjorts hur resultatet presenteras och vidare menar han att presentera kvalitativ data är mer avancerat än kvantitativ empiri. Kvalitativ empiri ska ge en ny förståelse kring materialet och det ska göras övertygande resonemang.

Vid analysen av resultaten har en ansats till kritisk diskursanalys använts samt har Foucaults maktteorier en framträdande roll. En diskursanalytisk ansats influeras av likheter eller motsättningar i texter och även maktrelationer mellan utövare och mottagare studeras.

Bedömning i utvecklingsplaner

Utdrag ur utvecklingsplan:

Utvecklingsplanerna genomsyras av att de oftast var skrivna i små korta fraser där fokus låg på barnets kompetenser och görande. Anledningen till att denna bild framkom är att barnen beskrevs med ord som glad, duktig och bra. Dessa ord kan ses som värderande:

”Duktig på att leka”, ”bra på att bygga pussel”

I utdraget nedan blir det tydligt att det läggs fokus på barnets beteende men någon bakomliggande förklaring till varför barnet upplevs på detta sätt framkom inte i texten:

”glad positiv kille”

I några av texterna kan beskrivningarna av barnen uppfattas som ganska hårt skrivna. Samtidigt kan det ses som en önskan hos skribenten att uttrycka något positivt hos barnet. Å andra sidan finns det ingen bakomliggande förklaring till varför pedagogen beskriver barnet på detta sätt:

”vuxit till sig, bryter inte ihop så lätt”

De ord som används för att beskriva barnet kan ses som negativa, samtidigt som innebörden i orden antagligen drar mot det positiva hållet. Detta citat ligger under barnets starka sidor och förmodligen vill pedagogen lyfta fram det som en positiv förändring av barnet:

28

Detta utdrag kan ses som att det är skrivet om ett barn som utmanar förskolans regler och normer. Det här barnet rör sig möjligtvis utanför denna verksamhetens uppsatta gränser och utdraget framstår som att det är skrivet ur ett bristperspektiv, där fokus är på det individuella barnet och inte hur pedagogerna ska arbeta för att bemöta detta barns behov:

”vill ha saker på sitt eget vis, går sin egen väg. Envis lyssnar inte alltid på tilltal eller när man kallar på henne”.

I utdraget nedan kan det finnas flera olika förklaringar till varför skribenten väljer att uttrycka sig så här. Ett scenario kan vara att barnets bästa läggs i fokus och arbetet för att bemöta barnet efter dess behov. Att det utrycks i texten att de försöker sätta gränser kan bero på att de anser att barnet behöver till exempel en grundstruktur. Å andra sidan kan också detta utdrag framstå som att det är skrivet ur ett bristperspektiv då det finns ansatser till en vilja om att barnet inom denna verksamhetens ram ska anpassa sig och bli det ”normala barnet”:

”vi försöker sätta gränser, komma när vi kallar, svara på tilltal. Språklig utveckling – sånger, rim och ramsor.

Trygghet och trivsel är ett återkommande tema i utvecklingsplanerna. Ett mönster som framkom kring detta är att skribenterna väljer att formulera sig i termer som är, känns och upplevs.

Utifrån nedanstående utdrag utrycks det att barnet trivs på förskolan. Det är framskrivet på ett sätt i utvecklingsplanen som att det är en tolkning ur ett vuxenperspektiv. Barnets perspektiv finns inte med och då väcks det en undran kring hur man kan vara så säker på att barnet är tryggt och att det trivs:

”pojken är trygg och trivs”

I utdraget som följer finns det en försiktig framtoning kring ordet upplever. Det är fortfarande den vuxnes tolkning av barnet men samtidigt finns en ansats till att vilja ta in barns perspektiv i dokumentationen, eftersom skribenten uttrycker barnets upplevelse och inte sätter sin egen tolkning i första hand:

”upplever att Kalle1 _{tycker det är jobbigt med nya saker och förändringar”}

1 _{Kalle är ett fiktivt namn.}

29

En mer neutral åsikt genomsyrar detta utdrag då det mer utgår ifrån barnets känsla kring sin vistelse på förskolan. Samtidigt saknas barnperspektivet och hur skribenten har kommit fram till denna slutsats:

” känns trygg och verkar trivas bra”

Delanalys kring bedömning i utvecklingsplaner

För att förstå vår omvärld sätts personer och objekt in i kategorier och när barn beskrivs i pedagogisk dokumentation enlig Asp-Onsjö (2013) är det endast vissa egenskaper som skrivs in i dokumenten. De egenskaper som pedagogerna anser är mindre viktiga lämnas åt sidan. Detta kan ställas mot Foucaults maktteori om att det inom en organisation bestäms vad som är det rätta beteendet (Bergström & Boréus, 2012). Kategoriseringar är ofta förenklade versioner av en större sanning och i ett dokumentationssammanhang kan det leda till att om barnet inte lever upp till det rätta beteendet läggs problemet hos barnet själv (Asp-Onsjö, 2013). Runström Nilsson (2015) nämner ”den tysta kunskapen”. Den tysta kunskapen innebär att det inom verksamheten finns uppsatta normer som barnen förväntas att följa.

För att ge barnet rätt utmaningar inom verksamheten måste både barnets riskfaktorer och framgångsfaktorer kartläggas. Men Palla (2011) lyfter att ofta fastnar pedagogerna i bristperspektivet och svårigheten läggs då hos individen och det som kan arbetas med på grupp och organisationsnivå glöms bort. Dokumentet som ligger till grund för studien är mer utformat efter ett vad och vem tänk, och hur och varför perspektivet förekommer inte lika ofta. Barn som inte följer normer och regler brukar enligt Markström (2005) benämnas negativt i dokumentation. Vidare beskriver Markström (2005) värderande bedömningar och ser det som att barnet har gått ifrån det som anses vara det normala och problem inom verksamheten för barnet uppstår.

Markström (2005) menar att värderande bedömningar används om barn som utmanar förskolans normer och regler. Några av informanterna anser att värderande ord inte hör hemma i en utvecklingsplan. Övriga informanter anser att dessa ord bara blir värderande beroende på tolkningen av dem. Ändå vid analysen av samtliga utvecklingsplaner förekommer det ord som kan tolkas värderande. Vi anser att informanterna inte har någon dold agenda kring de värderande orden eftersom det framkom vid intervjuerna att informanterna använder orden oreflekterat. Först vid intervjuerna började informanterna att reflektera vad orden betydde för dem personligen och hur dessa ord kunde påverka innehållet i en utvecklingsplan. Detta kan bero på att informanterna använt orden slentrianmässigt eller

30

av gammal vana och inte har reflekterat kring vilken tyngd dessa ord kan ge i en pedagogisk dokumentation. Den beskrivning som Markström (2005) ger kring pedagogers användande av värderande ord stämmer inte överens med den verksamhet som studien är utförd i.

Foucaults maktteorier utifrån Asp-Onsjö (2013), Palla (2011) och Markströms (2005) ovanstående argument kan leda till att pedagoger får en maktposition när de sitter och skriver utvecklingsplaner. Informanterna i studien uttrycker att de inte har en makt när de skriver dokumenten, men enligt Foucault finns det en omedveten makt för hur pedagoger väljer att beskriva barn och detta kommer att ligga till grund för verksamhetens barnsyn.

I en organisation enligt Foucualts teori skapas det mellan aktörer ett rätt sätt att uppföra sig på och denna teori skulle kunna avspegla sig i förskolan då det även där finns normer och regler kring det rätta beteendet. Kanske är det så att de utvecklingsplaner som ligger till grund för studien är skrivna på barn som rör sig utanför den satta normen.

I utvecklingsplanerna finns det som Bruce och Riddersporre (2012) beskriver som barns perspektiv och barnperspektiv. Främst framkommer detta i informanternas beskrivning av orden är, upplever och känns. Några informanter utgår ifrån barnets känslor och upplevelser och skriver detta i utvecklingsplanen med några informanter mer utgår ifrån sina egna tolkningar.

Dokumentation

I samtalen kring de individuella utvecklingsplanerna uttrycktes flera olika tankar om denna teknologi. Utvecklingsplanen kunde upplevas som allt för övergripande och att den inte fångade en holistisk bild av barnet:

P2: ”jag saknar vardagsbiten lite grann. Ibland kanske man missar lite av den. Ibland kan jag känna att man får titta lite mer på den. Den är ju ganska övergripande (Utvecklingsplanen). Den skulle behövt lite mer detaljerade frågor”

En informant uttryckte en oro för att det var svårt att förhålla sig objektiv och lyfter att detta är en svårighet när pedagogen ska skriva utvecklingsplan:

P3: ”ja och det tycker jag är svårt att skriva egentligen för det kan jag inte veta. Eller jo det kan ju kanske genom att rent men det är ändå min upplevelse mitt tänk min ryggsäck vad jag har med mig som färgar det”

31

Vidare lyfter samma informant att man inte bör placera de svårigheter som uppkommer hos det enskilda barnet och därmed intogs en relationell syn på mötet mellan barnet och verksamheten:

P3: ”Jag tycker att det är vi som ska försöka lägga grunden så att det är vi som ska göra det bra för barnen ser man att det är brister så ser jag inte ja att det är brister hos barnet utan mer att det är brister i verksamheten”

Det var relativt stora skillnader mellan informanternas syn på dokumentationen, där någon såg IUP som en möjlighet att få syn på varje barns behov. I nästa steg sågs detta som en möjlighet för att utveckla verksamheten:

P1: ”det är ju lite ett sätt att verkligen sätta sig ner och se behoven för varje barn. För annars är det lätt att bara tro en massa om gruppen. Men när man sätter sig ner för varje enskilt barn så även om vi inte ska värdera enskilda barn. Men vi kan ändå hitta något genomgripande i det för att sen kunna utvärdera verksamheten.

Det finns en osäkerhet kring den individuella utvecklingsplanen och dess funktion. Osäkerheten beror på om planen ska rikta sig till en gruppnivå eller fokusera på individen. Utvecklingssamtalen enligt en informant är naturliga att rikta mot individen:

P5: ”Det finns helt klart de tankarna (utveckling av gruppen) men tänker man utvecklingssamtal så tänker man på individen”

En betydligt mer negativ bild framkom i ett av de andra samtalen där dokumentationen mer upplevdes som något som var tilldelat pedagogerna utan att det fyllde någon direkt funktion för verksamheten:

P4: ”för oss är det inget levande dokument. Det är saker som vi ser varje dag utan att behöva ha med lappen. Det är bara precis så att vi sätter ord på lappen”

Informanten lyfter att förutom utvecklingsplan som dokumentationsform används även ”Tidig registrering av språkutveckling (TRAS)” och ”Registrering av motorisk och perception (RAMP)”. Enligt informanten används TRAS när det anses att det finns brister i barnens språkliga utveckling. Det verkar som att TRAS inte används på alla barn utan bara vid behov.

P3 – vi har haft TRAS bland annat och någon vad hette det? RAMP som är typ som TRAS fast med motorik, så det är kanske mer om vi ser att det är någon brist i till exempel språk och så och vi tar mer fram det då.

32

Delanalys dokumentation

Markström (2005) menar att idag har förskolan gått från en organisation som var psykologiskt inriktad till en organisation som tittar på det sociala samspelet. Idag skattas egenskaper som socialt samspel och att barnen kan ta del av varandras erfarenheter högt. Vallberg Roth och Månsson (2011) menar att i dokumentation som skrivs i förskolan läggs det stort värde på egenskaper som kompetenta, aktiva och lärande barn. Medan egenskaper som beroende och krävande barn inte skattas lika högt. Enligt Elfström (2013) är en av förklaringarna till varför individperspektivet fortfarande lever kvar inom individuella utvecklingsplaner trots att det är helheten som ska observeras beror på utvecklingspsykologin. Med detta menar Elfström (2013) att helhetsperspektivet försvinner och individen hamnar i fokus.

Asp-Onsjö (2013) menar att pedagoger väljer att lyfta vissa egenskaper i dokumentation och detta kan vara en av anledningarna till att utvecklingsplanerna inom verksamheten är skrivna på olika sätt. Men det kan också bero på att pedagogerna anser att dokumentationen är svårskriven. I och med att det finns olika önskemål om hur dokumentationen skulle vara utformad är det lätt man gör som man alltid har gjort. Då är det kanske en av anledningarna till varför det sociokulturella inte följt med till utvecklingsplanerna. Det kan finnas flera olika förklaringar till varför just bristperspektivet tar över och en möjlighet kan vara att utvecklingsplanen inte är utformad på ett sätt som svarar mot pedagogernas förväntningar. Även här kan Runström Nilsson (2015) tankar kring fenomenet ”den tysta kunskapen” synliggöras och som tidigare nämnt kan den tysta kunskapen kopplas till Focualts maktteori kring aktörerna i en organisation. En tolkning av teorin skulle innebära att det finns ett korrekt sätt för barnen att uppföra sig på och denna teori i jämförelse med de utvecklingsplaner som ligger till grund för studien syftar till att de har varit skrivna på barn som rör sig utanför den satta normen. Detta kan vara en förklaring till varför pedagogerna har en mer salutogen barnsyn när de pratar om barnen jämfört med utvecklingsplanerna där bristperspektivet blir tydligare.

Pedagogerna har inom verksamheten möjlighet att skapa en bild av vilka barn som är i svårigheter. Denna bild framkommer genom det som Foucault beskriver som den dolda maktutövningen (Boréus & Bergström, 2012). Detta kan ses tillsammans med Bartholdssons (2007) ”den vänliga maktutövningen” som syftar till att förr sågs barnet mer som individ och idag ska barnets roll ses ur hur samhället runt barnet är konstruerad. Vidare menar Bartholdsson (2007) att det finns styrningsmekanismer och dessa styr verksamheten.

33

Pedagoger anses sitta på en legitim kunskap och å ena sidan kan det ses som en utestängningsmekanism men å andra sidan kan det vara ett sätt för pedagogerna att använda en vänlig maktutövning. Enligt Foucault när två maktutövare står mot varandra leder det till utveckling. I studien möts två olika professioner och när detta sker arbetar de för att förstå varandras perspektiv. Foucault menar att det måste finnas ett visst motstånd för att utveckling inom en organisation ska ske.

Dowdy, K Chin och Quirk (2013) anser att screening ska användas på alla barn för att hitta de barn som av olika anledningar har hamnat i svårigheter i verksamheten. En informant berättar att barn som till exempel har svårigheter med språket TRASas. Vilket stärker det Lutz (2013) lyfter när han menar att screening är ett sätt att hitta de barn som avviker från normen. Även om informanten inte nämner ordet screening kan ändå TRAS och utvecklingsplan ses som en sorts screening. Utvecklingsplanen i studien har ett vuxenperspektiv då fokus i den överlag inte ligger på barnets upplevelser.

Bedömning i intervjuerna

I samtalen betonades vikten av att barnen ska känna sig trygga och trivas på förskolan. Detta beskrevs som helt grundläggande och som en förutsättning för lärande:

P5: ”mm ja det där ju det vi pratat om. Att vi vill belysa det positiva. Sen är det ju mycket med att man ska vara trygg och trivas. Det sociala och det känslomässiga och de bitarna. Och sen ja så det är nog mycket kring hur man är mot varandra och trivseln och att man funkar i grupp och så liksom. Sen så kommer det ju in med lärandet också. För det är ju också jätteviktigt. Men det är något som har svängt med åren för förr var det nog mer om man kunde klippa och så vidare. Då var det mer bedömning än det är idag. För det är ju inte riktigt det man vill. Man vill ju inte att föräldern och barnen ska känna det som en bedömning. Nä precis det vill man inte. Det ska vara ett samtal ihop”.

Citatet avspeglar farhågan att om lärandet sätts allt för mycket i centrum riskeras det att det skapas en bedömningskultur på förskolan.

En bild som framkom i materialet var att utvecklingsplanerna ibland kunde få funktionen att planera verksamheten för hela barngruppen:

P2: ”det gör vi ju när vi har avdelningsplanering oftast bestämmer vi i förväg att vi ska gå igenom och titta igen på alla barn ungefär var de ligger en kartläggning om hur de ligger också för att kunna få verksamhet som passar för barnens utvecklingsnivå”.

Denna informant vill göra en sorts screening där en nulägesbeskrivning av barngruppens behov framkommer. Då barnets utvecklingsnivå lyfts fram kan det ses som att man mer lutar