Irene
Andersson
“För några kvinnor tycks aldrig ha bott i Malmö”
”För några kvinnor tycks aldrig ha bott i MalMö”
om synlighet, erkännande och genus i berättelser om Malmö
Rapporten ”För några kvinnor tycks aldrig ha bott i Malmö’. Om synlighet, erkännande och genus i berättelser om Malmö” är en produkt av en satsning från Institutet för studier i Malmös historia. Avsikten var att utifrån särskilda perspektiv diskutera underlag för vidare forskning. I Institutets profil ingår att skapa mötesplatser mellan forskare och stadens invånare, bland annat genom seminarier och lokala guidade vandringar, och att initiera samarbete mellan de akademiska miljöerna inom historia och urbana studier. Projektet sätter fokus på historieproduktion om staden Malmö under 1900-talet utifrån genusperspektiv och redovisas här i en rapport som kan användas i samtal med institutioner i Malmö och människor i staden. Rapporten är en bred undersökning med nedslag i forskning och andra texter om Malmö samt i kulturarvsinstitutioners produktion. I texten ställs frågor om genusperspektiv och bilden av Malmö – staden vars historiska bild ofta karakteriseras som industrialisering, välfärdspolitik, samförståndsanda och socialdemokrati.Irene Andersson är fil. dr och lektor i historia vid fakulteten för lärande och samhälle, Malmö högskola. Hon disputerade 2001 på avhandlingen
Kvinnor mot krig. Aktioner och nätverk för fred 1914–1940. Hennes
forskningsområden är genushistoria, sociala rörelser såsom kvinno- och fredsrörelser samt fredsundervisning för barn.
”För några kvinnor tycks
aldrig ha bott i MalMö”
om synlighet, erkännande och
genus i berättelser om Malmö
irene andersson
Malmö University Publications in Urban studies/Malmö högskolas publikationer i Urbana studier
MAPIUS
14
MAPIUS
14
”För några kvinnor tycks
aldrig ha bott i Malmö”
Om synlighet, erkännande och genus i
berättelser om Malmö
Irene Andersson
Institutet för studier i Malmös historia
© Irene Andersson
Malmö högskola, Institutionen för urbana studier & Institutet för studier i Malmös historia, 2013
Malmö University Publications in Urban Studies (MAPIUS) 14
OMSLAGSBILD: Elma Oijens ”Arbetarhustru” (1989). Denna staty är placerad på innergården till Bfr Örnen i centrala Malmö. Statyn står i original på Kapellplatsen i Göteborg. Foto: Fredrik Björk
LAYOUT OCH FORM: Fredrik Björk & Josefin Björk TRYCK: Holmbergs, Malmö 2013
ISSN: 1654-6881
ISBN: 978-91-981058-4-1
Innehållsförteckning
Förord 5
1 Introduktion 7
2 Genusteoretiska funderingar 10
3 Kulturarvsinstitutioner och att se med
genusögon 25
4 Malmö i historieskrivning och andra
berättelser 43
5 Att vara kritisk och försöka förändra –
förslag och exempel 67
6 Resultat och avslutande ord 80
Appendix 83
Referenser 86
Förord
Jag är född och uppvuxen i Malmö, men flyttade till Kristi-anstad efter gymnasiet för att utbilda mig till lärare. Efter ett antal yrkesår inom skolans värld och därefter forskarutbild-ning i historia i Lund fick jag anställforskarutbild-ning på Malmö högskola. För mig - en återkomst till staden. Det här projektet handlar om att undersöka historieskrivning och berättelser om Mal-mö ur ett genusperspektiv. Minnen av min uppväxt och famil-jens och släktingars arbets- och fritidsliv samt levnadsvillkor har i både genus- och klassperspektiv fördjupat den historiska dimensionen på flera sätt. Under projektets gång har jag ofta undrat vad mor; mormor och farmor, fastrar och mostrar och de manliga släktingarna skulle ha svarat om jag bett dem be-rätta om sina erfarenheter av att leva, bo och arbeta i Malmö. Hur skulle deras upplevelser representeras i berättelser som Malmö?
Min far var plåtslagare, men drabbades av polio på 1940-talet, vilket innebar omskolning. I hans fall till finmeka-niker. När sjukdomen bröt ut tvingades han avsluta sin karriär i MFF:s ”babykedja”. Farmor och farfar hade på 1920-talet låtit bygga vårt egnahemshus på Rosenvång, på gränsen till Limhamn. Farmor bodde kvar på andra våningen tills hon dog och vi kom på så sätt att ha nära kontakt under hela min uppväxt. Jag minns att hon drygade ut änkepensionen efter farfar, stensättaren, genom att vid sitt vardagsrumsbord fäs-ta tunna blytyngder i kanten av fiskenät. Min mor kom från fattigare förhållanden, mormor och morfar var tillfällig lan-tarbetare och tog upp betor. Familjen flyttade till den egna
kolonistugan varje vår, sade upp sin lägenhet och sökte ny när hösten kom. Mor berättade att hon som barn bar ett märke i ett band runt halsen för att få mat i skolbespisningen. Det året far och mor gifte sig skulle hon fylla 18 år. Hon slutade sitt ar-bete på Tobaksmonopolet, och blev såsmåningom hemmafru med tre barn. I många år delade hon dessutom ut tidningar under tidiga morgontimmar och arbetade som dagmamma. Senare fick hon anställning inom hemtjänsten och på ett ser-vicecenter för äldre. Runt oss fanns mostrar, morbröder, fastrar och farbröder. Det arbetades på Kockums, Cementa och Facit, med lumpinsamling och i affär. Få hade bil, det var cykeln som gällde. Vid kalas togs kortleken fram, de drack kaffe eller grogg, åt kakor och smörgåsar inomhus i vardagsrummet eller i trädgården.
Men viktigast i projektet har inte varit den personliga kopplingen, utan upptäckten att en lokal kontext spelar roll för historiska analyser. I min tidigare forskning, om kvinno- och fredsrörelsen, har Stockholmsperspektivet utgjort en ram. Det föreningsmaterial jag då använde hade mestadels produ-cerats och sparats nationellt. Nedslag i den lokala dagspres-sens rapportering om livet i Malmö under första och andra världskriget visar emellertid att händelser ibland tolkades lokalt och regionalt. Huvudstadens sammanhang förstås ofta som det nationella, men det är inte alltid detsamma för en stad i södra delen av landet nära kontinenten. Plats har bety-delse för historieskrivning.
1 Introduktion
”Några kvinnor tycks aldrig ha bott i
Malmö”
Journalisten Per Svensson, pekar på frånvaron av genusper-spektiv i historieskrivningen om Malmö i sin bok Malmö – Världens svenskaste stad. En oauktoriserad biografi, 2011. En typisk invånare i Malmö har varit en man som arbetade på skeppsvarvet, som gick på alla MFF:s fotbollsmatcher och som röstade på socialdemokraterna. Efter denna beskrivning undrar han om arbetarklassens män reproducerade sig själva. Om man ser till historieskrivningen verkar det som det inte har bott några kvinnor i Malmö, varken som kollektiv eller som individer, är hans slutsats.1 Dessa skarpa formuleringar
fångade mitt intresse och blev startpunkten för tankar om ge-nus i berättelser och historieskrivning om staden Malmö. Hur genusperspektivet ser ut i Per Svenssons egen bok är en fråga som besvaras längre fram.
Rapporten ”För några kvinnor tycks aldrig ha bott i Malmö”. Om synlighet, erkännande och genus i berättelser om Malmö är en produkt av en satsning som Institutet för studier i Mal-mös historia gjorde under 2011-2012. Avsikten var att utifrån särskilda perspektiv diskutera underlag för vidare forskning. I institutets profil ingår att skapa mötesplatser mellan
fors-1 Svensson, Per, Malmö – Världens svenskaste stad. En oauktoriserad
kare och stadens invånare, genom olika seminarier och lokala guidade vandringar, och att initiera samarbete mellan historia och urbana studier. Mitt projekt sätter fokus på historiepro-duktion om staden Malmö under 1900-talet utifrån genus-perspektiv och redovisas här i en rapport som kan användas i samtal med institutioner i Malmö och människor i staden. Rapporten är en bred undersökning med nedslag i forskning och andra texter om Malmö samt i kulturarvsinstitutioners produktion. I texten ställs frågor om genusperspektiv och bilden av Malmö - staden vars historiska bild ofta karakteri-seras som industrialisering, välfärdspolitik, samförståndsanda och socialdemokrati.
Historieproduktionen kring en stad bygger på materi-al av skilda slag, som stadshistoriska verk, forskningsartik-lar, utställningar, filmproduktion, iscensättningar av minnen i staden, dagspress, bibliografier, arkivmaterial och föremål. Dessa produceras och förvaltas av olika yrkesmänniskor och inte minst av en intresserad allmänhet. Projektarbetet star-tade med att ringa in vad som producerats, av vem och för vilka syften. I rapporten diskuteras historieskrivning gjord av forskare och historieproduktion framställd inom ramen för kulturarvsinstitutioner, men även historieberättande av jour-nalister i olika medier. Däremot finns minnesberättande av populärvetenskaplig karaktär och olika typer av fotoböcker samt skönlitterära skildringar av utrymmesskäl inte med.
Rapporten gör inte anspråk på att vara heltäckande när det gäller historiska skildringar av Malmö. Även om genus är i fokus kan förhoppningsvis denna undersökning fungera tankeväckande och användas i förändrande syfte även utifrån andra perspektiv. Förutom att ge exempel på förändringar re-flekterar jag över vad det skulle kunna betyda eller inte betyda för invånare och verksamma i staden i termer av synlighet och representativitet, erkännande och identitetsarbete. Jag menar att rapporten kan användas för att föreslå forskning eller
an-dra insatser från kulturarvsinstitutionernas sida. Den kan ock-så användas i diskussioner med olika grupper av invånare från skilda generationer och tillhörigheter samt för att skapa kon-takt med liknande idéer och projekt i Sverige och i Europa.
Rapporten består av några punktstudier som avser att visa hur berättelsen om Malmö kan se ut i material som stadshis-toriker, stadsvandringsmaterial, museibroschyrer eller arkiv-presentationer. Punktstudierna har gjorts dels mer översiktligt genom att kvantifiera och lyfta fram teman och bilder som rör kvinnor respektive män i olika skrifter, dels ibland något dju-pare analyser av de aktuella texterna eller utställningarna. De diskuteras mot bakgrund av genusvetenskapens och genus-historiens snabba utveckling, som i vissa dimensioner också redovisas kortfattat i skriften. Dessa insikter har gjort att jag kunnat komma med kritik och förslag till hur fortsatta studier kan te sig av såväl kvinnors som mäns faktiska villkor – som av hur dessa representeras eller icke representeras i berättelser om Malmö.
Slutligen presenteras projektets övergripande resultat i sju punkter, i vilka det finns något för olika yrkeskategorier att be-grunda antingen man befinner sig på en kulturarvsinstitution, ansvarar för jämställdhet, är forskare, journalist eller skriver historia i andra genrer. I ett appendix redogörs för när delar av rapporten har presenterats på vetenskapliga konferenser och i seminarier, samt vilken textproduktion projektet har lett till.2
2 Tack till Carina Listerborn, Eva Österberg och Stefan Nyzell för läsning av manus och värdefulla kommentarer. Tack till Cecilia Hansson för språkgranskning, Fredrik Björk och Josefin Björk för sättning och layout.
2 Genusteoretiska funderingar
Att identifiera ett vetenskapligt fält –
genus och urbana studier
Projektet inleddes med frågan: Hur ser kopplingen mellan ge-nus, urbana studier och historia ut? En översikt över urbanhis-toria, urbana studier samt urban history gjordes för institutets räkning 2012. Det blev då tydligt att ordet ”urban” används i många olika sammanhang.3 När det gäller genus lyfts ett par
projekt på svenska universitet och högskolor fram i översikten. På Malmö högskola inom Urbana studier har Carina Lister-born ett projekt som heter ”Att växa upp i glokala rum – om unga kvinnors möjligheter och hinder att ta plats”. Urban-historia på Stockholms universitet har ett forskningsprojekt som heter ”Gender perspectives on preindustrial crowds”. Vid Örebro universitet, Centrum för urbana och regionala studier, bedrivs forskning under rubriken ”Partnerskap för tillväxt: en fråga om genus, tillit och lärande”. Ett av projekten är såle-des historiskt inriktat men behandlar förindustriell tid. Mina egna sökningar på ordet gender i internationella tidskrifter - Journal of Urban History, Urban History och Urban History Review – samt nedslag i sessionsrubriker på ett par större in-ternationella konferenser under 2012 - visar ett fler- och
tvär-3 Nyzell, Stefan, Kartläggning av urbanhistoria, urbana studier &
vetenskapligt forskningsområde med många olika riktningar men genus/gender var ingen tydlig kategori under det året. På databasen Libris förefaller samma typ av sökord ge litteratur som företrädesvis handlar om offentlighet, rädsla och trygg-het, arbetsliv, konsumtion, plats och planering.4
Om däremot sökorden gender respektive feminism kom-bineras med geography och architecture öppnas ingångar till genusvetenskapliga fält.5 Särskilt det tvärvetenskapliga fältet
Feminist Geograhy har mycket att erbjuda.6 Tidskriften
Gen-der, Place and Culture har funnits sedan 1994. År 2003, un-der 10-årsjubiléet, diskuterades olika teman inom fältet och hur feministisk geografi har påverkat huvudfältet geografi. År 2008 publicerades en text som behandlade 15 års utveckling av tidskriften empiriskt, teoretiskt och metodiskt. Artikelför-fattaren reflekterade över hur tidskriften hade levt upp till sin feministiska politiska förändringsagenda. Det är tydligt att det vetenskapliga fältet feministisk geografi bygger på post-modern kritisk teori och postkolonial teori. I tidskriften kom-bineras begreppen space och place med till exempel body, ur-ban landscape, cities, built environment, identities, migration, planning och development. Centralt är att studierna handlar
4 Sökorden ”genus och städer” oktober 2012 gav bland annat: Edgren, Monika, Hem tar plats: ett feministiskt perspektiv på flyttandets politik
i 1970-talets sociala rapportböcker, Lund 2009; Listerborn, Carina, Trygg stad: diskurser om kvinnors rädsla i forskning, policyutveckling och lokal praktik, diss., Göteborg : Chalmers tekniska högsk. 2002
och Nilsson, Lars (red), Kvinnan och staden: rapport från en
stadshis-torisk konferens i Stockholm den 30 november 1995, Stads- och
kom-munhistoriska institutet, Stockholm 1998.
5 Ett särskilt tack till Carina Listerborn, Urbana studier, Malmö hög-skola, som tipsade om dessa sökord.
6 Ett tidigt verk är McDowell, Linda, Gender, Identity & Place.
Un-derstanding Feminist Geographies, Minneapolis 1999. Följande
an-tologi tar upp området som ett kunskapsprojekt, Moss, Pamela and Falconer Al-Hindi, Karen (red), Feminisms in Geography.
om hur genuskodade liv levs, upplevs och praktiseras, i och på tvärs av olika rum och platser, som alla är ”gendered”.7
Stu-dier av historisk karaktär finns men de är få.8 Ändå, att följa
rubriker i tidskriften över tid och läsa abstract sätter min his-toriska forskningsfantasi i gungning. Jag landar på begrepp som moraliska, representativa och emotionella urbana rum el-ler landskap. Jag inspireras av möjligheten att undersöka hem som platser för politisk kamp och hur bilder från det förflutna används som fotografiska röster.
I en svensk kontext bidrar antologikapitlet ”Genusgeo-grafier – regional utveckling och feministisk kulturgeografi”, av Christina Lindqvist Scholten, i Mer än bara män och kvin-nor. Feministiska perspektiv på genus, till kunskap om platsbe-greppet.9 Antologin Speglingar av rum. Om könskodade platser
och sammanhang, 2005, innehåller tre bidrag som har tydliga historiska perspektiv. Gunnel Forsbergs ”Den genderiserade staden”, Hillevi Ganetz ”Damernas Paradis? En historia om varuhus och köpcentrum” och Wera Grahns ”Inbyggda
genus-7 Johnson, Louise C., “Replacing gender? Reflections on 15 years of Gender, Place and Culture”, Gender, Place & Culture: A Journal of
Feminist Geography, 2008:15:6.
8 Några exempel är Wainwright, Emma M., “Constructing Gendered Workplace ‘Types’: The weaver–millworker distinction in Dundee’s jute industry, c. 1880–1910”, Gender, Place & Culture: A Journal of
Feminist Geography, 2007:14:4. Crowley, Una & Kitchin, Rob,
“Pro-ducing ‘decent girls’: governmentality and the moral geographies of sexual conduct in Ireland (1922–1937)”, Gender, Place & Culture: A
Journal of Feminist Geography, 2008:15:4; Lee, Jo-Anne, “Gender,
Ethnicity, and Hybrid Forms of Community-Based Urban Ac-tivism in Vancouver, 1957–1978”: The Strathcona story revisited,
Gender, Place & Culture: A Journal of Feminist Geography, 2007:14:4.
9 Scholten, Christina Lindqvist, ”Genusgeografier – regional ut-veckling och feministisk kulturgeografi”, Mulinari, Diana, Sandell, Kerstin och Schömer, Eva (red), Mer än bara män och kvinnor.
skript. Föreställningar om kön på museifasader”.10 Carina
Lis-terborns Kroppen som situation – om kön, makt och rum. Del 1: begreppsutveckling, 2007, ger en god inblick i forskning utifrån begreppet kropp, space and place i olika situationer. Ansatsen vetter mot rädslans geografi, otrygga platser i stadsrummet.11
Ett verk som använder historiskt material är Finding the movement. Sexuality, Contested space, and Feminist Activism av Ann Enke handlar om kvinnors aktivism i ett urbant landskap och hur alternativa utrymmen och rum skapas men också hur tillgång till offentligheter förändras under 1960- och 1970-ta-let i Detroit, Chicago och Minneapolis-St Paul.12 Ett annat är
Putting women in place. Feminist geographers make sense of the world, av Mona Domosh och Joni Seager. De illustrerar olika historiska perspektiv över lång tid både i text och bild, bland annat viktorianska, förorters och postmoderna hem, den in-dustrialiserade, moderna och postmoderna staden, migration och resande över nationsgränser och mycket annat.13
Genusperspektiv och urban sociologi respektive arkitektur är andra områden, som också använder historiska perspektiv och material. Cities and gender, 2009, sammanför urban stu-dies and gender stustu-dies genom att enligt egen utsago fokusera på strukturer, materialiteter, praktiker och diskurser. Metoden urban etnografi innebär närläsning av arkiv, kartor, dagböcker, statyer och monument för att ”promote a new way of seeing”. I ett avsnitt presenteras teorier om hur man i olika tider har
för-10 Friberg, Tora, Listerborn, Carina, Andersson, Birgitta & Scholten, Christina (red), Speglingar av rum. Om könskodade platser och
sam-manhang, Stockholm/Stehag 2005.
11 Listerborn, Carina, Kroppen som situation – om kön, makt och rum.
Del 1: begreppsutveckling, Lund 2007.
12 Enke, Ann, Finding the movement. Sexuality, Contested space, and
Fe-minist Activism, Durham 2007.
13 Domosh, Mona & Seager, Joni, Putting women in place. Feminist
stått och tolkat städer. Dessa teorier granskas i ett feministiskt kritiskt perspektiv.14 The urban sociology reader innehåller ett
avsnitt om gender och sexualitet. Studier av marginaliserade gruppers användande av staden, som fattiga kvinnors överlev-nadsstrategier, kvinnors hushållsarbete, samt lesbiska kvinnor, gay män och prostituerade lyfts fram.15 Gender och
arkitek-tur handlar om byggd miljö, städer, planering och utveckling. Gender, space and architecture, interdisciplinary introduction har karaktären av en ”reader”.16 I antologin City and gender.
Inter-national discourse on gender, urbanism and architecture fastnade jag för Rachel Kallus bidrag “Gender Reading of the Urban Space”, som utgår från stadskartor.17 Feministisk geografi
an-vänder begrepp som problematiserar genuskodade platser och rum och kopplar dessa även till andra maktordningar. En ana-lytisk användning av dessa begrepp fördjupar det stads- och urbanhistoriska forskningsfältet.
14 Jarvis, Helen, Kantor, Paula and Cloke, Jonathan, Cities and gender, Oxon/New York 2009. För urban entnografi, se s 29. Översikten över teorier om städer och feministisk kritik “Historical trends in cities and urban studies”.
15 Lin, Jan & Mele, Christopher, The urban sociology reader, Oxon/New York 2013.
16 Rendell, Jane, Penner, Barbara & Borden, Ian (red), Gender, space,
ar-chitecture. An interdisciplinary introduction, London/New York 2000.
17 Kallus, Rachel, ”Gender Reading of the Urban Space”, Terlinden, Ulla (red), City and Gender. International Discourse on Gender,
Genus och historia – en kort
historio grafisk översikt
På 1970-talet utmanades historievetenskapen av studier i kvinnohistoria.18 Forskare tog som sin uppgift att skriva om
glömda och gömda kvinnor i historien. Det färdiga resultatet publicerades i texter och skrifter vid sidan om den vanliga his-torieskrivningen, som tilläggskapitel eller som särskilda sidor i den gängse historieboken. Resultaten ledde snart till att det ställdes nya frågor till det förflutna med ambitionen att skriva om historien. Så småningom utvecklades begreppet genushis-toria med fokus på maktrelationer mellan män och kvinnor. Forskningen kunde handla om hur eventuella genuskontrakt mellan könen hade sett ut i olika tider och i skilda samman-hang.19 Strukturella förklaringar betonades. Inriktningen på
kvinnors liv och erfarenheter samt kvinnor som subjekt, ofta kallad kvinnohistoria, fanns samtidigt fortfarande kvar. En spirande manlighets- och maskulinitetsforskning började vinna insteg. Olika maskuliniteter, manliga stereotyper, hie-rarkier och nätverk problematiserades.20
”Den språkliga vändningen” influerade sedan 1980-talet historiker att använda sig av diskursanalyser, att analysera sty-rande tankefigurer i tal och skrift och att dekonstruera, bryta ner, språk och berättelser i olika textdokument för att studera
18 Det finns flera översikter över hur utvecklingen inom det genushis-toriska fältet har sett ut. En av de nyare som också relaterar till ut-vecklingen inom svensk historieskrivning är Österberg, Eva, ”Kul-tur, genus och samtiden. Svensk historieforskning från senare delen av 1980-talet till 2010”, i Arteus, Gunnar och Åmark, Klas (red),
Historieskrivningen i Sverige, Lund 2012.
19 I svensk genushistorisk forskning kopplas begreppet genuskontrakt ofta till Yvonne Hirdman, se hennes bok, Genus – om det stabilas
föränderliga former. Malmö 2003.
genusmönsters komplexitet över tid. Att undersöka enbart ge-nus sågs som begränsande och begreppet ”intersektionalitet” introducerades för att markera behovet av att studera flera ka-tegorier samtidigt. Här kunde då undersökas hur olika makt-relationer samverkar, till exempel klass, etnicitet, sexualitet, nation och ålder. De stora berättelserna kritiserades i post-modernistisk anda, liksom hur vetenskap producerades. Man började se på kunskapsproduktion som ”situerad kunskap” och det var viktigt att klargöra sin egen position som forskare. En individ kunde analyseras som en position i ett strukturellt hav av skillnadsskapande maktrelationer uttryckta i språket. Även skillnader inom positionen kvinna problematiserades. Det hade också gjorts tidigare, men nu ställdes frågan: Går begrep-pet kvinna överhuvudtaget att använda?
När historikerna Sara Edenheim och Cecilia Persson kri-tiserade historia och kvinnohistoria i synnerhet som ett kon-tinuitetsprojekt avvisade de, ur filosofisk synpunkt, kategorin kvinna/kvinnor. Argumentationen handlade dels om att de själva inte hade något gemensamt med medelklasskvinnor som levde och verkade under tidigt 1900-tal och dels risken att reproducera underordning genom att upprepa identite-ter i förfluten tid som om de vore evigt inskrivna på kvin-nokroppen. De föredrog att arbeta genealogiskt, det vill säga att söka efter mönster av inkluderingar och exkluderingar i språket bakåt i historien, utifrån frågor som rör kategorier och maktrelationer i nutid och på så sätt dekonstruera hur makt upprätthålls och förhandlas. Aktörer var inte viktiga.21 Deras
invändningar kunde upplevas som provocerande. Det är emel-lertid lätt att hålla med om det betydelsefulla i att ifrågasätta
21 Edenheim, Sara och Persson, Cecilia, ”Enade vi falla, söndrade vi stå! Reflektioner om kontinuitet, kronologi, myter och stringens.”
Kvinnovetenskaplig tidskrift, 2006, no 2. Se också Edenheim, Sara, Anakronismen. Mot den historiska manin. Glänta hardcore 5, 2011.
kategorisering som begränsar och den makt som byggs in i dem, studera hur de görs och upprätthålls.
Debatten inom historieämnet har fortsatt. Under 2012 gav tidskriften Scandia ut ett supplement med rubriken Genushis-toriens utmaningar. Artiklarna bygger på en seminarieserie som hölls 2010-2011 med samma namn vid historiska institutionen i Stockholm. Flera av skribenterna förhåller sig till en artikel från 2010 av Monika Edgren, som undrar varför genushistori-ker inte längre finns med i teoretiska diskussioner inom genus-vetenskap och därför får rollen av att vara ”de empiriska andra”, de som inte är delaktiga och därför inte räknas. Hon menar att historikers deltagande sjönk då den teoretiska diskussionen kom att handla om skillnadsskapande som meningsproduce-rande och det blev nödvändigt att arbeta med dekonstruktion. Litteraturvetare och filosofer tog då över scenen.22
Bild 1. Omslag från tidskriften Scandia ”Genushistoriens ut- maningar”.
22 Edgren, Monika, ”Genushistoria och den tvärvetenskapliga genus-forskningen”, Scandia 2010, band 76, häfte 1. Den ingår i ett tema-nummer med rubriken ”Tema: Intersektionell historia”.
Två av bidragen i temanumret hävdar att historiker visst har något att bidra med. Ann-Katrin Östman, från Finland, fram-håller att just det tvärvetenskapliga genusfältet inte använder sig av den historiska möjligheten att problematisera samman-hang i förfluten tid.23 Helena Bergman menar att det
feminis-tiska projektet handlar om att skapa något för framtiden och inte att intressera sig för det förflutna. Hon betonar att histo-rikers kompetens just innebär att skapa kontextuell förståelse av samhälleliga processer, undersöka hur genus fungerar i his-toriska processer och i hishis-toriska kunskapsprocesser och att tidsaspekten är viktig att arbeta med, som både en komplex och motsägelsefull faktor.24
Ulrika Holgersson delger i sitt bidrag sin vånda över att skriva ett avsnitt om kvinnorna och kvinnorörelsernas histo-ria i modern tid från 1862 och framåt, i ett stadshistoriskt samlingsverk Lunds historia – staden och omlandet, utgivning
2012. Hon lyfter frågan om det går att skriva om kvinnor som om de funnits som enhetliga subjekt. Frågan ställs utifrån det teoretiska antagandet att kvinnor och män skall ses som his-toriskt situerade subjekt formade av sin tids skillnadsskapande identiteter. Eller som hon skriver, att det är ”materiella och kulturella mönster som styr och formar människans handlade i termer av kön, och för den delen klass”.25 Det är således
först och främst de genus- och klassmönster, som begränsar och ger utrymme i stadens pulserande liv, som skall kartläggas. I samband med det skall människors handlande och göran-de skildras. Holgersson betonar att hon i sitt bidrag väljer att studera kvinnor som om de existerade, och att hon vill ”skriva
23 Östman, Ann-Catrin, “Vad gör vi med historien? Om kvinnor och könshistoria i Finland”, Scandia 2012, band 78, häfte 2.
24 Bergman, Helena, “Vi har tiden på vår sida. Genushistoria och den tvärvetenskapliga genusforskningen”, Scandia 2012, band 78, häfte 2. 25 Holgersson, Ulrika, ”Herstory revisited”, Scandia 2012, band 78,
en dekonstruerande och rekonstruerande berättelse”.26 Hur skall
denna ambition lösas rent konkret? Författaren vill dra upp någ-ra av de gränser som rådde mellan stadens privata och offentliga rum och sedan teckna olika aktörer i de roller som formades i de olika rummen men även i gränserna mellan dem. Under de ca 150 år som skall behandlas finns en mängd roller att skildra, som till exempel hemmafruar, hembiträden, barnmorskor, läkare, industriarbeterskor, studentskor och prostituerade.27
Utgångspunkten i det stadshistoriska projektet i Lund var således ännu ett kapitel om kvinnor.28 Holgerssons bidrag
till Lundaboken har titeln ”Att leva som kvinna i Lund. Från 1862 och framåt” och finns under den samlande rubriken ”Fördjupning”. Huvudförfattaren till detta band är historikern Sverker Oredsson. Enskilda porträtt av kvinnor förekommer i andra delar av boken, och kvinnonamn nämns då och då i olika sammanhang.29 Men det är på dessa 18 sidor (inklusive
bildmaterial) som Holgersson får möjlighet att låta genushis-torisk teori genomsyra sin skildring.
Texten inleds dramatiskt med demonstrationer 1917 och 1918 av stora folkmassor i Lund för bröd och för utökad
kom-26 Holgersson Scandia 2012, s 48, med hänvisning till Denise Riley, “Am I that name?”. Feminism and the category of “Women” in history”,
Basingstoke 1988, s 112ff. 27 Holgersson Scandia 2012, s 48.
28 Utgångspunkten är densamma i antologiprojektet Malmö 1914, ett projekt i Institutet för studier i Malmös historia. En av rubrikerna är ”Kvinnorna och staden”, på 10 sidor, som skrivs av Irene Anders-son och Sif Bokholm. Fokus har blivit kvinnofrågor och kvinno-rörelse i Malmö synligt i dagspress och i Kvinnornas utställning – Årsta – på Baltiska utställningen. Författaren till denna rapport har försökt att få de andra författarna i antologiprojektet att inkludera genusperspektiv i sina texter.
29 Holgersson, Ulrika, ”Att leva som kvinna i Lund: från 1862 och framåt”, Oredsson, Sverker (huvudförfattare), Lunds historia –
sta-den och omlandet. 3. Modern tid. Där tankar möts (1862-2010), Lund
munal rösträtt, där kvinnorna utgjorde en del av massorna. Ef-ter denna inledning är texten uppdelad i en del om försörjning och arbete och en del om rösträtt och politik i kön- och klass-mönster som inte går att skilja åt. Genom att uppmärksamma skillnader mellan gifta och ogifta kvinnor, mellan mäns och kvinnors löner, rörelsefrihet i staden, arbetsvillkor, utbildning och ansvar för försörjning av oäkta barn dras genusgränser upp, mot en relief av liknande mönster i riket som helhet. För att ytterliga förtydliga att dessa gränser inte var fasta utan för-änderliga skildras de prostituerade kvinnornas utrymme och plats på stadens gator och kvarter. I vissa fall är de namngivna aktörer som i sina roller på olika sätt aktivt överskred grän-ser. Borgerliga filantropers verksamhet i samband med inrätt-ningar som barnasyler, arbetsstugor, småskolor och andra sko-lor samt fattighus lyfts ett barnhem för arbetarklassens barn fram. Även i det sistnämnda drogs gränser upp, man var inte välkommen om man hade mer än ett oäkta barn. I avsnitten om handsömmerskorna, hembiträdena, studentskorna, barn-morskor och annan sjukvårdspersonal samt lärare visas hierar-kier mellan män och kvinnor men också svårigheter på olika sätt att organisera sig och flytta fram sina positioner på arbets-marknaden. Holgersson skildrar inom området rösträtt och politik olika kvinnoorganisationers verksamhet i Lund, bland annat den socialdemokratiska kvinnoklubben, fruntimmers-föreningen, en förening för skollovskolonier, husmorsfören-ingen och Fredrika Bremer förbundet. Hon påpekar dessutom hur flera kvinnor som kom att arbeta politiskt i kommunens tjänst också engagerade sig i ovanstående organisationer. De 18 sidorna avslutas med en berättelse om hur rösträttsfören-ingen bildades och vilka skiljelinjer som visades upp på mötet, samt en genomgång av en del av de kvinnor som varit politiskt aktiva, men som under lång tid inte kom längre än till vice ordförandeuppdraget i nämnderna.
Även om berättelsen i slutet tippar över i en uppräkning av en mängd namn på kvinnor i olika verksamheter gör Ulrika Holgersson något nytt inom det som ser ut som ett ganska traditionellt stadshistoriskt projekt genom sitt fokus på gräns-dragningar. Hon tappar dessutom sällan bort gränserna och skiljelinjerna. Det är en ny ingång väl värd att läsa.
Sammanfattningsvis menar jag att studier av maktord-ningsmönster och hur mening produceras genom skillnads-skapande strukturer är viktiga. Men även empiriska studier av aktörer i deras strukturella sammanhang, och djupstudier av hur aktörer formas i olika strukturella sammanhang, som plats och rum, behövs för att upptäcka variationer i genusmönster, gränsöverskridanden och kategoriupplösningar i tid och rum. Som Eva Österberg skriver i sin översikt för svensk historie-skrivning under de senaste decennierna: ”Trots den höga gra-den av teoretiskt nytänkande står likväl kvinno- och genus-historia på solid empirisk grund, precis som annan historisk forskning”.30 Själv undrar jag alltid över vilka val människor
har träffat utifrån de sammanhang de har levt i, eller hur de berättelser och röster som finns kvar från förgången tid berät-tar om människors gjorda val.
Jämställdhet, genusintegrering och
normkritiskt förhållningssätt
Litteraturvetaren Nina Lykke redogör för och diskuterar ge-nusforskning på ett mångfacetterat sätt i sin bok Genusforsk-ning – en guide till feministisk teori, metodologi och skrift. Hon lägger först fram olika kunskapsgrunder för feministisk forsk-ning och därefter funderar hon på metodologier/metoder som kan kopplas till dessa. Hennes framställning är lärorik men inte alltid så enkel. Om man inom ämnet historia ofta
kuterar den genusteoretiska utvecklingen till viss del krono-logiskt, vad som kom först och vad som kom sedan, så utgår Lykke i sin framställning från genusforskning och inkluderar på bredden bidrag från olika ämnestraditioner. Hon kallar det att för att öppna upp för en postdisciplinär dialog på det kunskapsfält som heter genusvetenskap. För att förenkla in-tresserar jag mig i denna rapport för tre av de fem metodolo-gier hon diskuterar. Den första metoden kallas för feministisk empirism där ett syfte är att, i korrigerande syfte, kritisera den produktion av kunskap som redan är producerad. Den andra benämns ståndpunktsfeminism och kvinnors intressen, per-spektiv och erfarenheter sätts i fokus, antingen som enskilda eller som grupper av kvinnor. Det kan också röra feministiska analyser av samhället. Förutsättningen för ståndpunktsfemi-nism är att verkligheten går att studera, att den finns utanför forskaren och språket. Ståndpunktsfeminismen kan kopplas ihop med kvinnohistoria som utgår från att kvinnor finns som subjekt. Den tredje utgörs av postmodern feministisk (anti) me-tod, som studerar mönster av skillnader och hur dessa ska-par subjekt diskursivt och narrativt, där språket är viktigast.31
På sidorna18-21 i rapporten finns ett avsnitt om ett stadshis-toriskt projekt om Lund som utgår från mönster av genus-skillnader.
Om den feministiska empirismen, den allra första meto-den, tolkas så att forskaren tar på sig uppgiften att korrigera och ställa till rätta, går den att knyta till jämställdhetspoli-tik. Jämställdhetstänkandet har blivit kritiserat för att bland
31 Lykke, Nina, Genusforskning – en guide till feministisk teori,
meto-dologi och skrift. Stockholm 2009, s 161-165. De två följande har
rubrikerna ”Rhizomatik och sexual difference som analysstrategi” och ”Agential realism och situerad kunskap som analysstrategi”, s 166-173. Förenklat handlar det om att undersöka processer som skapas i gränssnittet mellan kroppar och materialiteter, mellan sub-jekt och obsub-jekt i forskningsprocessen. Processerna och de analytiska verktygen ses som dynamiska nätverk i förändring.
annat vara heteronormativt och ur feministisk synvinkel re-ducerats till metoder, det vill säga att undersöka jämställdhet med kvantitativa och kvalitativa metoder. Myndigheter och institutioner är emellertid ålagda att arbeta med jämställd-het. Malmö stad har en plan för jämställdhet som räcker till 2020, och har även initierat en utvärdering av vad effekter-na blir av utvecklingsarbetet 2013.32 Kulturarvsinstitutioner
skall också arbeta med jämställdhet och flera projekt sätts igång av olika myndigheter. Ett sådant jämställdhetsprojekt är rapporten från en regeringsstödd kommission, JÄMUS, som handlar om genusprojekt på museum, Genusperspektiv i museer. En omvärldsbevakning. Kommissionen har valt att in-kludera HBTQ-perspektiv och normkritiskt förhållningsätt.33
De menar att heteronormativitet behöver studeras och inte tas för given. Det behövs:
…
en kritisk medvetenhet om heteronormativitetens ramverk och hur detta ofta strukturerar förutfattade me-ningar och förgivettaganden som kan projiceras på andra ti-der, traditioner, kulturer, och till och med på djur och natur. För vidare arbete inom projektet kan till exempel normkri-tisk pedagogik vara aktuellt att arbeta vidare med, se bland annat Normkritisk pedagogik. makt, lärande och strategier förförändring (Bromseth & Darj 2010) och Bryt! Ett metod-material om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet
(Åkerlund 2011). 34
På konstmuseer runt om i landet dominerar männens konst. Det framgår av en undersökning som Malmö konstmuseum
32 ”Dubbelt så mycket till genuspedagogik”, Sydsvenska Dagbladet 2012-09-27, ”Flera miljoner satsas på jämställdhet”, Sydsvenska
Dagbladet 2012-03-01.
33 Fernstål, Lotta, Genusperspektiv på museer. En omvärldsbevakning. JÄMUS-projektet, Rapport 1, Statens historiska museer, Stock-holm, 2011. www.historiska.se.
ingick i.35 Antologin Det bekönade museet. Genusperspektiv på
museologi och museiverksamhet36, 2005, är ett resultat av en kurs
som hölls 2003 och artikeln ”Hela historien? Tjugo frågor till en utställning” är en konkret text att diskutera utställningar utifrån. Etnologen Wera Grahns arbeten från 2006, 2007 och 2011 menar jag också är värdefulla för att tillämpa genusper-spektiv både när det gäller förmedling och när genusintegre-ring i historieproduktion skall vara målet, men också för att studera kulturarv intersektionellt.37
35 Clarén, Ulf, ”Jämställdhet - en svår konst”, Sydsvenska Dagbladet 2011-09-29.
36 Aronsson, Inga-Lill och Meurling, Birgitta, (red), Det bekönade
mu-seet. Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet. Uppsala: Skrifter
utgivna av Institutionen för ABM vid Uppsala universitet, 2005, vol 1. 37 Grahn, Wera, Genuskonstruktioner och museer: Handbok för
genusin-tegrering, Uppsala: Uppsalamuseet, 2007. Se också Grahn, Wera, ”Känn dig själf ”. Genus, historiekonstruktion och kulturhistoriska mu-seirepresentationer. Institutionen för Tema, Tema Genus, diss.,
Lin-köpings universitet, 2006, och Grahn, Wera, ”Intersektionella kon-struktioner av norskhet i nutida kulturminnesförvaltning”, Sociologi
3 Kulturarvsinstitutioner och
att se med genusögon
Wera Grahns Genuskonstruktioner och museer: handbok för ge-nusintegrering erbjuder en modell för gege-nusintegrering som jag har använt mig av i min undersökning av kulturarvsinsti-tutioner i konferenspapret: “It seems like no women ever lived in Malmoe - A gender challenge to representation, identity work and recognition in cultural heritage institutions working with history in Malmoe”, 2012. Modellen har sju steg och vill visa hur köns- och genusaspekten kan hanteras på olika sätt:
Det dominerande könet privilegieras. Oreflekterad underkommunicering, eller aktivt bortval, av det som handlar om det underordnade könets förhållande till det som behandlas.
Additionens historia. Det underordnade könet adderas till historien som en liten separat del, som skiljs från den ”stora” historien.
Genusregistrering. Sortering på kön. Hälften feminint och hälften maskulint associerade föremål tas med, men utan maktaspekter och genusteoretisk anknytning.
Synliggörande. Det underordnade könets insatser lyfts särskilt fram och tillåts dominera, men utan makta-spekter och genusteoretisk anknytning.
Genusaspekter. Genusteoretiskt grundade aspekter inkluderas explicit som en mindre del i en utställning. Genusaspekterna är förankrade i kunskap från en/någ-ra specifika genusteoretiska inriktningar. Detta behöver
inte nödvändigtvis innebära att kunskap finns om alla andra genusteoretiska riktningar. Maktförhållanden ifrågasätts explicit. Emancipatorisk potential.
Genusperspektiv. Genusteoretiskt grundat perspektiv inkluderas explicit som ett av flera jämbördiga per-spektiv i en utställning. Val av genusperper-spektiv bygger på övergripande och djup kunskap om genusteorier. Maktförhållanden ifrågasätts explicit. Emancipatorisk potential.
Genusfokusering. Genusteoretiskt grundade/grundat perspektiv genomsyrar explicit hela utställningen. Ut-ställningen bygger på övergripande och djup kunskap om genusteorier. Maktförhållanden ifrågasätts explicit. Emancipatorisk potential.38
I de tre första stegen behandlas kön som enskilda subjekt el-ler kategorier, medan det är genusteoretiska val som ligger till grund för de tre sista stegen. Grahn menar också att kategorin genus går att byta ut mot till exempel klass, etnicitet, sexua-litet.39 De exempel på texter och/eller bildmaterial från
kul-turarvsinstitutioner i Malmö som Grahns modell används på är Elma and Axel Danielssons minnesrum på Arbetarrörel-sens arkiv, två informationsbroschyrer från Stadsarkivet, min-nestexter kring konferensbyggnaderna S:t Gertrud, gatu- och lokala områdesnamn i staden, internetsamlingen Kulturarv Malmö, producerad av Stadsbiblioteket samt utställningen Tidernas stad på Malmö museer.
38 Grahn 2007, s 25. 39 Grahn 2007, s 26.
Malmö stadsarkiv – två
informations
broschyrer
Stadsarkivet presenterar sig för besökaren bland annat via två olika broschyrer.40 En av dem är täckt av röda sigill på framsidan,
och insidans text är uppdelad på fyra olika sektioner som hand-lar om arkivets uppdrag och aktiviteter. Mellan texten är sex oli-ka illustrationer ur samlingarna placerade. På den sista sidan oli-kan besökaren läsa om öppningstider, telefonnummer och adress. Den andra broschyren försöker locka besökaren med en mängd fotografier och bilder som finns i arkivets samlingar. På första sidan, som är delad i tre sektioner, finns 90 små fotografier pla-cerade som en kakelvägg: ”Gå in i kaklet, arkivbilder, 1850-2000, en resa i staden, en fotografisk historia”, uppmanar broschyren. På baksidan får alla bilder någon form av förklarande text.
Låt oss återvända till den första broschyren och studera il-lustrationerna i ett genusperspektiv. En av bilderna föreställer en äldre man, en auktoritet iförd en vit rock. Han röker en ci-garr, och håller tre cigarrer mellan sina fingrar i sin högra hand. Cigarrerna pekar uppåt. Han ler, och han ser ut som han vet vad han talar om. Kanske är det en annonsbild. Den andra bilden är en förpackning för nylonstrumpor, en röd förpackning och inuti finns ett par Nivella strumpor. På framsidan av förpack-ningen gör en ung kvinna reklam för strumporna, hon sitter ner och visar sina tätt sammanhållna ben. Den tredje bilden visar en låda med cigarrer från Havanna. På lådans framsida finns en bild av en kvinna i röd klänning, hon är omgiven av blommor och hon har också blommor i sitt svarta hår.41
40 Malmö Stadsarkiv, Informationsbroschyr och Malmö Stadsarkiv, En
resa i staden, 1850-2000.
41 Tre andra bilder visar en ritning på en fartygskonstruktion, en bok använd i samband med kyrkan – med fyra maskulina namn på – och en bok som innehåller material från rättegångar. Både kvinnor och män finns i dessa böcker men enbart manliga namn är synliga.
Bild 2. Malmö stadsarkiv. Broschyr från Malmö Stadsarkiv.
Bild 3. En resa i staden, 1850-2000. Broschyr från Malmö Stadsarkiv. Foto: Irene Andersson
Den andra broschyren är alltså fylld med 90 små bilder, pla-cerade som en kakelvägg. I förklaringstexterna är 35 manliga namn synliga: kungar, arkitekter, fotografer, helgon, konst-närer, författare, chef på ett museum, entreprenörer och in-dustridirektörer, men också tjuvar. Det finns bara 2 kvinnli-ga namn, men en tolkning av bildinnehållet visar att ca 18 fotografier kan kopplas samman med kvinnor.42 Kvinnorna i
bildmaterialet gör reklam för olika produkter eller är synli-ga som “franska kort”, sjuksköterskor, torgkvinnor, strejkande i hungerdemonstrationer, arbeterskor i textilindustri, finns i bostadområden – och de är alla namnlösa. Trots att det fanns kvinnor som utövade fotografyrket i Malmö, är ingen av bi-derna i broschyren tagna av en kvinna.43
I en genusanalys utifrån Wera Grahns modell i sju steg tolkas materialet i broschyrerna som det första steget, dvs att Det dominerade könet priviligeras. Ingenting sägs om det man-liga könets relation till det som behandlas, eller om de icke-val eller bortval som har gjorts, till exempel beträffande kvinnliga yrkesfotografer. Åtminstone finns det ingen text som visar nå-gon sådan reflektion. En tydlig tendens är att kvinnor presen-teras utan namn och att de är frekvent använda i reklamsyfte i samband med konsumtion. Detta är en något som återkom-mer också i en tidslinje i utställningen Tidernas stad.
42 Kvinnornas namn är Anna Ottesdotter (återkommer 3 gånger) och Sonja Stjernqvist. Nummer 23, 24, 21, 37, 42, 44, 48, 50, 52, 71, 66, 64, 62, 78, 80, 82, 8 och 89.
43 Nu finns det emellertid en tredje broschyr från Malmö Stadsarkiv, den visar 11 fotografier med personliga porträtt, varav 13 personer syns och endast 4 av dem är män. På framsidan syns också en ung kvinna vid en hög med inbundna böcker. Broschyren uppmanar till släktforskning och säger ”Vi finns alla i arkiven”. Är det på grund av ämnet släktrelation som kvinnor är i överväldigande majoritet på broschyren?
Kulturarv Malmö – digital samling på
Stadsbiblioteket
Syftet med Kulturarv Malmö är att informera och under-hålla, att ge impulser att läsa mer, enligt informationstexten. En sida är organiserad från A-Ö och består av historiska personer och händelser, en annan innehåller historiska bygg-nader och platser i ett brett perspektiv. Listan på historiska personer går från A slutar på bokstaven N, och 22 män och 2 kvinnor är representerade. Listan som löper från A till Ö inkluderar 40 män och 8 kvinnor. Det finns länkar som öpp-nar sig när besökaren klickar på namnen, och i dessa ligger texter som ger mer information och även litteraturtips. Det är ett ambitiöst projekt. Genom de tillagda textreferenserna ges i vissa fall mer kunskap om kvinnor och kvinnors akti-viteter, men ändå är genusmönstret i sin helhet detsamma som framgått tidigare.44
Samma mönster är synligt i de många namnen på bygg-nader, torg, gator och parker, som är genuskodade på så sätt att de har namn som kommer från ”betydelsefulla” män eller funktioner i samhället som traditionellt har kopplats sam-man med män. Undantag är områden i staden som har varit sommarhus i historisk tid. Människor med pengar byggde hus och döpte dem ofta efter en kvinna, kanske hustrun i familjen. I Malmö finns namn som Annetorp, Agnesfrid, Idaborg, Matildenborg, Katrinetorp, Mariedal, Marietorp, Christinelund, Elisefarm, Mariebo, Heleneholm, Ellenhill,
44 Kulturarv Malmö, http://www.malmo.se/Medborgare/Kultur--no-je/Arkiv--historia/Kulturarv-Malmo.html. (Hämtad 2012-06-03.) Tydliga genustexter är: Bodin, Ann-Christine, ”Trettio kvinnliga textilarbeterskor i Malmö”, 1973, Martinsdotter, Kerstin, ”Karna på Doffelen och andra textilarbeterskor i Malmö för hundra år se-dan”, 2002, ”’De söta ljusblå kickorna’. MFF Dam 30 år”, 2000 och Rosengren, Jeanette V. och Striner, Urzula, ”Ett annat Rosengård”, 2011.
Hilmasro, Sofielund, Sofiedal … och många av dem används än i dag som områdesbeteckningar.45
Att namnge gator, torg och områden är en praktik som inte bara är en “ny-praktik” som styrs av den lokala adminis-trationens intressen. Den kan också vara påverkad av namn-givande i förgången tid, från aktiviteter och människor som bodde där tidigare. Genusrepresentation är en fråga för namn-givningspraktiken av idag. I april 2012 namngavs 5 gator på sjukhusområdet i Malmö efter 2 kvinnor och 3 män, de hade alla arbetat och på olika sätt haft inflytande på sjukhuslivet. Det var Fritz Bauer, Carl-Bertil Laurell, Jan Waldenström, Ruth Lundskog and Inga Marie Nilsson. Vad gjorde de? Vad bidrog de med?46 Tre var professorer, en administrator och en
var en sjuksköterska som enligt informationen i dagspressen hade sitt arbete som ett kall, en mission i livet.
De analyserade materialen hamnar i två av stegen i analys-modellen. Det är tydligt att det handlar om steg 2, Additio-nell historia, och att det underordnade könet har lagts till som en mindre separat del. Men här finns också ett visst mått av steg 4, Synliggörande, tolkat som att det underordnade könets bidrag är betonat men får inte dominera, och att det är gjort utan maktaspekter och kopplingar till genusteori. Sambandet mellan “kvinna - sjuksköterska – yrket som ett kall” kunde ha problematiserats eller åtminstone kommenterats som en historisk genuskonstruktion.
45 Gula sidorna, Eniro, Malmö 2010.
46 Pedersen, Hermod, “Hemligheter bakom nya gatunamn avslöjas”,
Historiska minnen i den offentliga sfären -
MFF100 år och S:t Gertrud
På olika platser runt om i staden kan besökaren stöta på min-nesplaketter. De kan vara placerade på byggnader, i parker och på marken som till exempel stenar i trottoarer. De har bekostats av privata eller offentliga medel. Möjligheterna är många. Dessa inskriptioner eller minnesplaketter öppnar ett historiskt fönster på glänt för besökare och människor som bor i staden. De representerar några människors önskan om att berätta något om individer som har levt tidigare eller hän-delser som har utspelats sig i närheten av just dessa platser. Vanligtvis kan dokument bekräfta och ge mer fakta. Det är emellertid inte så lätt att få en överblick över minnesplaketter i Malmö, vilka de är och varför de finns.
En dag parkerade jag min bil bakom teatern, och där mel-lan några buskar under ett par träd i mitten av parkeringsplat-sen, upptäckte jag en minnesplakett. Texten berättade att på just den här platsen den 24 februari 1910 hade det funnits en restaurang och i ett av rummen hade 19 män beslutat sig för att bilda MFF, Malmös Fotbollsförening. Minnesplaketten hade satts upp 2010 för att påminna om att klubben hade ex-isterat i 100 år. Texten berättar vidare om en evig tacksamhet mot de nitton grundarna, ”för alltid tacksamma”, och därefter följer alla nitton namnen, med för- och efternamn. Enligt en artikel i Sydsvenska Dagbladet talade en av stadens represen-tanter vid invigningen och han sa: ”Jag hävdar att MFF är en av Malmös mest framstående kännetecken. Under 100 år har klubben engagerat, roat, och ibland även irriterat. Men den har varit ett gemensamt centrum för många invånare i Mal-mö. MFF påminner en hel del om Malmö som stad, hur den har utvecklats från gamla traditioner och från ett industriellt
Bild 4. St. Gertrud i Malmö. Foto: Irene Andersson
fokus till ett framtidsorienterat fenomen.”47 Detta minnestal
knöt samman fotbollsklubben med Malmö som stad, fortfa-rande ett levande fenomen, som också ofta skrivs in i den his-toria som berättas om Malmö.
Ett väl frekventerat konferenscenter i Malmö är S:t Ger-trud. Centret består av tre gamla medeltida gårdar, men cen-trets namn kommer från kvarterets namn, S:t Gertrud. Platsen är emellertid äldre än de medeltida gårdarna. Staden Malmö dateras till 1200-talet. I detta område fanns en stadsport, Öst-erport, och alldeles innanför porten, i närheten av havet och nära landsvägen till Lund, slog sig människor ner för att bland annat syssla med handel. De tre gårdarna från medeltiden bär namn efter sina ägare, Rasmus Kieldson, Niels Kunze och Ha-quin Bager. Under moderniseringen på 1960-talet fanns det en risk för att kvarteret S:t Gertrud skulle förstöras, men Malmö stad gick in som köpare. Konferenscenter har ofta namn på sina olika rum, och vad kunde vara mer passande på en historisk plats än att namnge rummen efter personer som har bott och verkat där.
Grahn har något viktigt att säga om detta ämne. Hon be-tonar att fasader, hus, byggnader och andra intressanta platser, inskriptioner och minnesplaketter, också kan och bör studeras ur ett genusperspektiv. Hon ställer frågor om representation och maktrelationer. Till exempel: Vem bodde i byggnaderna? Vad vet vi om dem och deras liv? Vilka levnadsförhållanden hade de? Kopplas både kvinnor och män till byggnaderna och ges de både för- och efternamn? Ger källorna samma möjlig-heter till kunskap när det handlar om annan information om dem? Är deras relationer till byggnaderna värderade lika? Är de roller de tilldelas i relation till byggnaderna traditionella eller alternativa?
47 Kjell-Arne Landgren, i “ MFF:s grundare hedras”, Sydsvenska
dag-bladet 2010-03-08, http://www.sydsvenskan.se/sport/fotboll/mff/
Hennes frågor ger nutida människor möjlighet att hand-skas med problem som rör skillnader mellan hur genusmakt-ordning i förgången tid och genusmaktgenusmakt-ordning idag kan gö-ras synliga och presentegö-ras. Grahn betonar betydelsen av att genuskoda även män i historien, och att bli varse när och hur maskulin överordning och hierarki reproduceras. Att relatera en maskulint könad sfär till en nära relaterad kvinnlig sfär och visa på assymetriska maktrelationer och hur kvinnlig under-ordning upprätthålls är viktigt. Hon menar att det existerar två olika berättelser av män/maskulinitet och kvinnor/kvinnlighet. Det är tydligt och synligt i språket, i användandet av hela namn och titlar, berättelser i både mikro- och makroperspektiv, samt i olika adjektiv och adverb i uttryck som handlar om kvinnlig respektive manlig representation.48 Vilken information får
be-sökaren som läser informationstavlorna på S:t Gertrud? Maskulina namn: Niels Kuntze, Tomas Jyde, Oscar, Karl XII, Jep Nielsen, Hauqvin Bager, J P Salmson, Lars kök, Henriks kök, Rasmus Kieldson, William Klein, Anders Lundberg, Jonas Lundin och Ferdinand Tengwall.
Relationer till byggnaderna - män: Löjtnant, bygg-mästare, arkitekt, köpman, kung, borgbygg-mästare, ägare, präst, fader.
Kvinnliga namn: Anne Ipsdatter, Märta Bager, Ma-ria Bager, Bertha Bager, Clara Bager, Carolinahallen, St Gertrud, Gertrudhallen, Anna och Catharina.
Relationer till byggnaderna – kvinnor: Fru, dotter, flicka, borgmästarinna.
Namnen avslöjar många byggmästare och ägare från äldre tid, men också arkitekter från modern tid.49 Kung Karl XII bodde 48 Grahn 2007, s 21-22.
49 Andra namn som Malmros, Quensel, Faxe, Nerman and Cronholm är inte genuskodade.
aldrig där, men huset var byggt under hans tid som regent och hans namn finns med på skyltarna. Fäder och döttrar är de mest frekventa släktrelationerna i samband med byggnaderna, eftersom egendomen passerade genom dottern till svärsonen. De kvinnliga namnen, förutom S:t Gertrud, är relaterade till män och familjer. Besökaren får ingen information alls om de fyra flickorna som är namngivna som just ”Flickorna Bager” på de olika salarna med deras förnamn. De är konstruerade som flickor kanske för att de var det då de bodde där. Vad hände med dem? Hur såg deras liv ut i dessa byggnader? Och om namnet S:t Gertrud finns ingen information.50
Ovanstående skilda typer av material kan placeras in i steg ett i Grahns analysmodell, Det dominerande könet privilege-ras. Det finns mycket lite information om relationen till det underordnande könet, det kan nästan karakteriseras som tyst-nad. Inga reflektioner görs i relation till de val som är gjor-da. Men de kan också karakteriseras som Synliggörande. Det underordnade könet är synligt genom traditionella roller. På St:Gertrud finns emellertid en kopia av ett gravmonument på vilket Anne Ipsdatter syns i en position som i vår nutid kan tolkas som en jämställd position, åtminstone jämnbördig.
50 Det kan ha varit Sankta Gertrud från Nivelles, född 626 i Belgien, senare abbedissa i Nivelles. På medeltiden i städer med tyska invå-nare blev hon ett viktigt helgon för sjömän och andra som reste. Se Wikipedia.
Arbetarrörelsens arkiv – att minnas
Elma
and Axel Danielsson
På Arbetarrörelsens Arkiv, i Malmö, finns en särskild utställ-ning, som kallas Elma och Axel Danielssons minnesrum. På arkivets hemsida möts besökaren av följande text:
Axel Danielsson var grundare och redaktör för tidningen Arbetet. Hans fru Elma arbetade på tidningen bland annat som journalist, de var frontfigurer i den sydsvenska arbe-tarrörelsen i slutet på 1800-talet. Utställningen och vårt samlade källmaterial ger en inblick hur de påverkat arbetar-rörelsen, i socialdemokratin och varandra.51
Bild 6. Elma och Axel Danielssons minnesrum på
Arbetarrörel-sens Arkiv. ArbetarrörelArbetarrörel-sens arkiv i Skåne, http://www.a-arkiv.se/ När besökaren klickar på länken till samlingen för Axel och Elma Danielsson finns det en text som omtalar Elma Da-nielsson som fru och medarbetare till sin man. Det är intres-sant eftersom han dog 1899, 36 år gammal. Hon dog 1936, vid 71 års ålder. Hon var bara två år yngre än han, och hon levde alltså 37 år efter sin mans död. Besökaren får också veta att Axel Danielsson är begravd på Pauli kyrkogård i Malmö,
51 Arbetarrörelsens arkiv i Skåne, http://www.a-arkiv.se/. (Hämtad 2012-06-03.)
att en skulptur av hans huvud är placerad i Folkets Park, att en bronsstaty står framför Stadshuset i Malmö och att en gata är uppkallad efter honom, Axel Danielssons väg. Att Elma vilar bredvid honom, konstateras lakoniskt.52
Emellertid är Elma Danielsson mer synlig i utställningen när det handlar om hennes relation och de livsval hon gjorde i förhållande till Axel Danielsson. Trots att information om hen-nes liv är inkluderat är det tämligen tyst om henne efter makens död.53 Hon skrev artiklar för tidningen Arbetet och hon var en
av grundarna till den första socialdemokratiska kvinnoklubben. Men låt oss titta en gång till på utställningen.
Det finns tre intressanta texter, en med rubriken “Axel Da-nielsson”, en med rubriken “Elma Danielsson, född Sundqvist”, och en som kallas “Axel and Elmas familjeliv”. I den första tex-ten presenteras Axel och hans arbete, och i denna text finns inte Elma med alls. I den andra ges ett porträtt av Elma, och redan i början berättas hur hon mötte Axel, och sedan är hennes liv sammanflätat med hans i berättelsen. Även ett citat av Axel är inkluderat, då han talar om för henne att hon skall lämna sitt arbete som lärare och komma till honom. Elma gjorde senare ett radikalt uppbrott från samvaron med Axel, kanske på grund av hans otrohetsaffärer och alkolism, och reste till Amerika i fem år. Men vi får inte veta vad som hände henne där. Det finns heller ingen problematisering av Elmas levnadsvillkor och de val hon gjorde. Den tredje texten handlar om deras äktenskap, familjeliv och deras son, som dog bara ett par år gammal.
52 Elma Danielsson är tämligen osynlig på websidan, även om hennes namn är nämnt i samlingen och det finns källmaterial, t ex fotografier, brev och artiklar och andra dokument katalogiserade i hennes namn. 53 Trots sina egna bidrag och det arbete för arbetarrörelsen som Elma
och några andra kvinnor, Anna Sterky och Elin Engström utförde, delar de samma öde att alltid bli presenterade som sina mäns fruar, påpekas i en artikel om Elma Danielsson, se Lindgren, Anne-Marie och Åsbrink, Monika Lindgren, Systrar, kamrater! Arbetarrörelsens
Texterna i denna utställning kan analyseras som steg 2 och 4 i analysmodellen. För det första handlar det om Addi-tionshistoria, det underordnade könet är adderat till historien som en liten separat del. Men utställningens budskap kan också karakteriseras som Synliggörande. Det underordna-de könets bidrag är, i några aspekter, betonat men får inte dominera, berättelsen är utan maktaspekter och utan kopp-lingar till genusteori. Ramverket är ganska traditionellt i ett genusperspektiv, ändå levde inte Axel and Elma Danielsson något vanligt liv. Några små förändringar, några nya per-spektiv, och denna utställning skulle kunna bli uppgraderad till Genusaspektsnivån.
Malmö museer – utställningen Tidernas stad
I den permanenta utställningen “Tidernas stad. Malmö från 1850 till idag”, från 2007, är genusambitionerna tydliga. Ut-ställningen består av fem separata historiska delar, vagt kopp-lade till nutid. Besökarna kan gå runt bland delarna och se dem från olika vinklar. De representerar: Arbete, Kommuni-kationer, Boende, Fritid och Transporter. I slutet är Framtiden presenterad. Denna del har blivit förnyad och öppnades igen i april 2012. Längst in i utställningen, längs en vägg, går en tidslinje, som är uppdelad på två tidslinjer. I sin helhet består tidslinjen av fyrkantiga boxar, i den översta raden visas hän-delser och individer i Malmö, den andra visar hänhän-delser och individer i världen.
Ett stort antal föremål från muséets samlingar är utställda och olika lager av information tar besökarna till texter och filmer på datorer, några av dem är också tillgängliga på ställningens internetsida. Guidade tematiska vandringar ut-vidgar utställningen in till den verkliga staden, till gator och torg, även här är instruktioner och information tillgängliga
på internetsidan. Den första delen, Arbete, är den mest ge-digna sett ur ett genusperspektiv, både kvinnor och mäns re-lationer till arbetsmarknaden uppmärksammas. Teman som barnomsorg och farliga arbetsplatser betonas. Den andra de-len, Gemenskaper, handlar om beslutsfattande, strejker och Malmö-andan. Här är genus underkommunicerat, det skulle kunna göras bättre eftersom de strejker som nämns endast in-kluderarar män, varför maskulinitet vore perfekt att diskutera. Genusrepresentation i beslutsfattande skulle också kunna vara en möjlighet. I de tre delarna Boende, Fritid och Transporter är föremål och fenomen synligt relaterade till kvinnor respek-tive män, men genusreflektioner är inte tydliga.
Mest intetsägande, eller kanske mest obearbetade när det handlar om genus, är de två tidslinjerna. En del boxar innehåller föremål, och de är försedda med text, andra är bara belysta. Designen fungerar bra, men innehållet ger ett frag-mentariskt intryck. Ungefär 18 boxar är relaterade till män, och 7 (eventuellt 10) boxar kan relateras till kvinnor. Men vad som verkligen skiljer sig åt är trenden att män har namn med-an kvinnor med-antingen är synliga som reklam eller inte har några namn alls, till exempel “en piga”.
De olika delarna i utställningen Tidernas stad kan analyse-ras i fyra av de sex stegen som finns i Grahns modell. Som hel-het är det Additionshistoria som gäller, det underordnade könet är således adderad till historien som en liten separat del. Här finns emellertid också exempel på steg 3, Genusregistrering, klassificering efter genus. Produktionen visar ambitioner att leva upp till hälften kvinnligt och hälften manligt kodade fö-remål, men utan att aspekter på maktrelationer och relationer till genusteori är synliga. Vidare är steget Synliggörande tydligt i vissa delar då det underordnade könet är särskilt betonat, och får dominera, och i några fall är kopplingar till makta-spekter samt till genusteori gjorda. Här gäller det till exempel betoningar av barnomsorg och textilarbeterskors möjligheter
att arbeta i 1930-talets arbetslöshetskris. I förberedelserna till utställningen fanns tydliga ambitioner att problematisera ge-nus vilket också syns genom att den når steg 5, Gege-nusaspekter. Då skall genusteoretiskt grundade aspekter, och en eller några genusteoretiska perspektiv vara inkluderade explicit. Det syns i detta fall i en mindre del av en utställning, den del som kallas Arbete. Medvetenhet och kunskap om andra genusteoretiska perspektiv behövs inte för denna nivå. Maktrelationer betonas implicit. Om utställningen i denna del är emancipatorisk är emellertid osäkert.
Nå, bodde det några kvinnor i Malmö?
Resultatet från dessa nedslag visar att kvinnor har levt och arbetat i Malmö, men relateras idag i kulturarvssammanhang, i många fall utan namn, till en familjesituation, eller framtonar som en reklambild i en konsumtionssfär.54
Naturligtvis har min “läsning” av några av stadens institutio-ner som arbetar med kulturarv lästs på ytan, men det är också vad som skulle kunna möta en besökare. Min analys visar att inget av materialet eller utställningarna nådde de två sista stegen i modellen, Genusperspektiv eller Genusfokus. Istället var nivåerna Dominerat kön/genus priviligerat, Additionshistoria och Synliggö-rande de nivåer som användes mest. Det här pekar å ena sidan på en låg grad av genusintegrering. Men å andra sidan kunde de båda utställningarna, Elma och Axel Danielssons minnes-rum och Tidernas stad, i vissa mindre delar ses som inkluderade i nivån Genusaspekter. Nivån Genusregistrering, där halva före-målsmängden skall relateras till män och halva till kvinnor, är
54 Det kan finnas en analogi med män här, eftersom många män som är namngivna tillhör de övre klasserna blir det inte synligt hur många män i de lägre klasserna som inte namnges. Representatio-nen av enticitet är troligen ännu mindre, både vad gäller män och kvinnor.
som jag ser det inte lika intressant som nivåer som inkluderar kunskap om genusteori, explicita reflektioner kring maktrelatio-ner och reflektiomaktrelatio-ner över de val som har gjorts.
Modellen och frågorna, båda utarbetade av Grahn, är av stort värde i studier av berättelser som museer producerar, men kan också användas i annan historieproduktion. När historiska struk-turer av genusojämlikheter är utställda och synliga i den offent-liga sfären är genusteoretiska reflektioner värdefulla. Män och maskulina strukturer, kvinnor och kvinnliga strukturer men också skillnadsskapande praktiker behöver problematiseras. Hur ser det ut i andra historiska undersökningar och berättelser om Malmö?
4 Malmö i historieskrivning
och berättelser
Malmös historieskrivning –
beställningsarbete eller problematisering?
För att få en bild av Malmös historia har jag valt att översiktligt studera Malmö stads historia, red Oscar Bjurling (ekonom-his-toriker), 1914-1939 band 5, och 1990 band 6, samt 1939-1990 band 7.55 Stadsfullmäktige i Malmö står bakom verket.
Jag har främst orienterat mig via rubrikerna, bildmaterialet och i viss mån bildtexterna. Det är tämligen neutrala rubriker, som inte ger intryck av någon större problematisering. Det handlar om modernitet och nymodigheter, industrier som har lagts ner, hus som rivits, förändring – försvunna miljöer att minnas men också glädjen över att de är borta – och staden ef-ter andra världskriget är den rika staden med ljus och luft och
55 Malmö stads historia, femte delen/1914-1939, (red) Bjurling, Oscar, (samt Back, Pär-Erik, Malmsten, Bo och Häger, Bengt Åke. Arlöv 1989; Malmö stads historia, sjätte delen/1939-1990, (red) Bjurling, Oscar, (samt Ranby, Henrik, Holmström, Bengt, Claeson, Ingvar, Gustafson, Ragnar, Sjöberg, Paul-Christian, Berg, Christer, Gert-ten, Magnus, Billing, Peter, Peterson, Tomas och Stigendal, Mikael). Arlöv: Utgiven på uppdrag av Stadsfullmäktige i Malmö; Malmö
stads historia, sjunde delen/1939-1990, (1994), (red) Bjurling, Oscar,
(samt Ohlsson, Rolf, Malmsten, Bo, Lindberg, P.D. och Hamberg, Lars). Arlöv 1992.
