Hälsa och samhälle Maj 2007
HUNDAR SOM HJÄLPMEDEL I
VÅRD OCH TERAPI
EN STUDIE OM DJUR SOM HJÄLPMEDEL I
BEHANDLINGSARBETE
FÖRFATTARE:
GUNILLA GLINGSTEN
ROSEMARIE LUND
HUNDAR SOM HJÄLPMEDEL I
VÅRD OCH TERAPI
EN STUDIE OM DJUR SOM HJÄLPMEDEL I
BEHANDLINGSARBETE
A STUDY ABOUT ANIMALS ASSISTING
HUMANS’ FOR THERAPEUTIC PURPOSES
GUNILLA GLINGSTEN
ROSEMARIE LUND
Glingsten, Gunilla & Lund, Rosemarie. Hundar som hjälpmedel i vård och terapi. En studie om djur som hjälpmedel i behandlingsarbete. C-uppsats i socialt arbete,
examensarbete, 10 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, Socionomprogrammet,
2007.
Syftet med denna studie var att undersöka hur djur, med fokus på hundar, används som hjälpmedel i behandlingsarbete samt vilka effekter användningen av hundar anses ha. Vi fördjupade oss i de metoder som finns med djur som hjälpmedel samt studerade ett exempel på ett behandlingshem där hundar används i vård- och terapisyfte. Genom en litteraturstudie och en kvalitativ intervjuundersökning har vi fått svar på följande
frågeställningar: Hur kan hundar användas som hjälpmedel i behandlingsarbete och vilka arbetsmetoder finns? Vilka fysiska och psykiska effekter kan användningen av hundar som ett hjälpmedel i vård- och terapisyfte ha? Vad gör en hund till en bra vård- och terapihund? Hur används hundar på en missbruksinstitution för äldre män? Resultatet pekar på att hundar kan användas i vård- och terapisyfte genom användning av de metoder som finns, det vill säga Animal-Assisted Activity, Animal-Assisted Therapy samt Animal-Assisted Therapy in Counseling. Vad som gör en hund till en bra vård- och terapihund är att den tränas på adekvat sätt, har ett bra temperament samt har en
hundförare som ser till klientens och hundens bästa. De fysiska och psykiska effekter som uppstår i interaktionen mellan hund och människa är att den ger ökad anknytning, empati och motivation samt en höjning av oxytocinhalten. Hundarna på behandlingshemmet vi studerade används i klienternas syfte för att erbjuda tekniker som underlättar förhållandet till anknytningen, för att öka empatin, som motivationshöjare till terapi och motion samt för att höja oxytocinhalten.
Nyckelord: anknytning, behandling, djur, empati, hjälpmedel, hundar, metoder,
FÖRORD
Arbetet med den här C-uppsatsen har varit både roligt och intressant då detta är ett fascinerande ämne. Höjdpunkten var dock utan tvekan intervjun med vår
informant – en oerhört inspirerande person som vi är mycket glada för att vi fått träffa och lära känna. Vi tar därför tillfället i akt att med detta förord framföra ett stort tack till henne. Vi vill även tacka vår handledare som har varit enormt hjälpsam och tagit sig tid till alla våra samtal och frågor. Hon har kommit med konstruktiv kritik och under arbetets gång hjälpt oss förbättra resultatet av vår studie. Slutligen vill vi tacka våra opponenter och vår examinator som gett oss många betydelsefulla och användbara tips.
Tack!
Gunilla Glingsten Rosemarie Lund
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning ... 6 1. 1 Problemformulering... 7 1. 2 Syfte ... 8 1. 3 Frågeställning ... 8 1. 4 Definitioner ... 8 2. Metod... 9 2. 1 Litteraturundersökning... 9 2. 2 Studie om en missbruksenhet ...10 2. 2. 1 Intervjustudie ...10 2. 2. 2 Analysverktyg ...11 2. 2. 3 Validitet ...11 2. 3 Förförståelse ...11 2. 4 Etik...12 3. Teoretiska perspektiv...133. 1 En trygg bas med närhet...13
3. 2 Empati – en viktig faktor ...14
3. 3 Inre och yttre motivation...15
4. Tidigare forskning ...17
4. 1 Forskningsrapporter...17
4. 2 Delta Society ...18
4. 3 En ökning i dokumentation och forskning ...18
5. Resultat med analys...19
5. 1 Arbetsmetoder med djur som hjälpmedel ...19
5. 1. 1 AAA – Animal-Assisted Activity ...20
5. 1. 2 AAT – Animal-Assisted Therapy ...21
5. 1. 3 AAT-C – Animal-Assisted Therapy in Counseling ...21
5. 1. 4 Skillnader mellan metoderna ...22
5. 1. 5 Fördelar med metoderna...22
5. 1. 6 Nackdelar med metoderna ...23
5. 2 Interaktionen med djur och dess positiva effekter på människan...24
5. 2. 1 Djur- och människointeraktionens fysiologiska och psykologiska effekter ...24
5. 2. 2 Oxytocinets positiva verkan ...25
5. 2. 3 Djur kan fylla behovet av närhet och trygghet ...25
5. 2. 4 Empatiträning med djur...26
5. 2. 5 Djur som motivationshöjare ...27
5. 3 Vad som gör en hund till en bra vård- och terapihund ...28
5. 3. 1 Hund som hjälpmedel i vård och terapi...28
5. 3. 2 Kriterier för en bra vård- och terapihund ...29
5. 3. 3 Träning av vård- och terapihundar...29
5. 3. 4 Tester och träning för en bra vård- och terapihund – IP berättar...30
5. 4 Användning av hund på en missbruksinstitution för äldre män...31
5. 4. 1 Presentation av intervjupersonen ...31
5. 4. 2 Beskrivning av behandlingshemmet ...32
5. 4. 3 Vård- och terapihundarna på behandlingshemmet...32
5. 4. 4 Hur hundarna fungerar som hjälpmedel inom vård- och terapi...33
5. 4. 5 Trivsel och säkerhet för vård- och terapihundarna på behandlingshemmet ...34
5. 4. 7 Oxytocin som medicin...35
5. 4. 8 Hunden som trygg bas...36
5. 4. 9 Empatiträning med hund ...37
5. 4. 10 Hunden som motivationshöjare ...38
6. Sammanfattning ...40
7. Avslutande diskussion ...43
8. Referenser ...46
Bilagor ...47
1. INLEDNING
Naturbaserade kontakter, det vill säga djur- och naturkontakter, påstås vara bra för människans välmående på många olika sätt. Det är till exempel allmänt vedertaget att en patient tillfrisknar snabbare med ett grönområde utanför sitt sjukhusfönster. Florence Nightingale sa redan på 1800-talet att ”A small pet is often an excellent
companion for the sick” (Citat hämtat ur Beck & Katcher, 2003: 79).
Djur som hjälpmedel i behandlingssyfte används i mycket högre utsträckning i andra länder än i Sverige. Ett exempel är vuxna missbrukare som på ett
behandlingshem i Spanien fick i uppdrag att träna hundar som senare skulle bli assistanshundar till personer med funktionshinder. Hundarna bodde tillsammans med klienterna på hemmet och deras syfte var dels att motivera klienterna till att fullfölja sin behandling men även att ge dem bättre förutsättningar att fungera i sociala sammanhang. Vid projektets evaluering, som gjordes av en institution i socialpsykologi i Madrid, redovisades mycket positiva resultat. Av de klienter som haft hand om en hund fullföljde mer än dubbelt så många sin behandling jämförelsevis med dem som inte haft hund. Deras ansvarskänsla hade ökat och likaså upplevde de det lättare att uttrycka sina känslor. De fick starkare
självförtroende och fungerade också bättre i sociala situationer. Ett liknande exempel kommer från USA där klienterna på tre olika hem för kriminella ungdomar fick dressera hundar för samma ändamål som i förra exemplet. Resultatet var även här mycket positivt då dessa ungdomar lättare klarade av att hantera sin ilska, våldet minskade, deras intresse för lektionerna ökade och deras självförtroende likaså – de fick helt enkelt tillbaka sin livsgnista (Sistone, 2005: 8).
Djur i socialt arbete förespråkas även av Birgitta Molang som är keramiklärare och handledare på ett behandlingshem i Mellansverige för pojkar mellan 16 och 20 år med svåra psykosociala problem samt pågående kriminalitet och missbruk. Birgitta Molang är även hundpsykolog. Hon tar med sig sina tre storpudeltikar till institutionen med jämna mellanrum. Vissa av pojkarna på behandlingshemmet är rädda för hundarna medan andra kan bete sig aggressivt mot dem. Vid sådana tillfällen förklarar hon för pojkarna varför pudlarna reagerar på det sätt de gör samt hjälper dem att tolka pudlarnas signaler. Pojkarna tar ofta detta till sig vilket inte är så konstigt, menar hon, då det kan vara lätt att göra jämförelser mellan hur djur och människor fungerar. Med hjälp av hundarna lär sig pojkarna respekt, var gränserna går men får också mycket närhet. De lär sig att förstå andra individer, att ta det lugnt samt att läsa av utan att bli arga eller rädda (a a: 9).
En av oss författare arbetar på ett LVM-hem (Lag om vård av missbrukare i vissa fall) för kvinnliga missbrukare i södra Sverige och var en dag, tillsammans med en arbetskamrat, ute och promenerade med en klient. De enda som pratade var författaren, som också var klientens kontaktperson, och hennes kollega medan klienten enbart svarade kort när hon blev tilltalad. När de efter en stund mötte en man som var ute och gick med sin hund tog författaren tillfället i akt och frågade om det var okej att de klappade hunden. Mannen sa att det var det så hon böjde sig ner och började klappa den och det tog inte många sekunder förrän både hon och klienten satt på huk och kelade med den lilla hunden. De tackade sedan för sig och gick vidare och efter en kort stund började klienten prata. Hon öppnade sig och
började berätta om sina djur som hon haft under sin uppväxt samt vilka hon har nu. Författaren och klienten utbytte erfarenheter och skrattade och samtalet berörde snart andra ämnen såsom pojkvännen och klientens liv i övrigt. Hunden fungerade här som en isbrytare och samtalet, som först bara ägt rum mellan författaren och hennes kollega, utvecklades istället till ett terapeutiskt samtal mellan kontaktperson och klient.
1. 1 Problemformulering
I USA är det relativt vanligt att använda djur som ett hjälpmedel i
behandlingssyfte för att bland annat öka klientens motivation, sociala förmåga samt empati. Forskare är eniga om att djur betyder mycket för människor som befinner sig i krissituationer eller andra omdanande livssituationer. Att använda djur som hjälpmedel hos människor kan ge positiva psykiska, fysiska och sociala effekter. Barn som i sin uppväxt har haft djur omkring sig har ett bättre
immunförsvar och drabbas mindre ofta av allergier än barn som inte har växt upp med djur. Rörelsehindrade som har tillgång till ett djur, vare sig personen har assistanshund, sällskapsdjur eller genomgår någon sorts behandling med djur, uppvisar bättre livskvalité och mår bättre både fysiskt och psykiskt än de som inte har den möjligheten. Detta gäller även inom äldrevården där djur fungerar som socialt smörjmedel. För människor på fängelseanstalter eller i missbruksvård har metoden visat sig ge både livsglädjen tillbaka samt verka som en
motivationshöjare för att återanpassa sig till samhällets vardag (Manimalisrapporten, 2005).
Det finns inte mycket skrivet om djur i vård- och terapi vare sig i Sverige eller i resten av världen. I Sverige finns Manimalisrapporten samt Ingmar Norlings forskningsöversikt som presenteras i avsnittet Tidigare forskning. Det är också sällsynt att behandlingshem i Sverige har djur som en del i sin verksamhet (Hälsans Natur). I Sverige är det vanligare att djur används som sällskap, tröst, förströelse och som en trygghetsfaktor. Detta framgår i Norlings översikt som påvisar att äldre personer som umgås med husdjur av olika sorter får förbättrad sinnesstämning vilket också innebär att deras anhöriga mår bättre. Äldre personer upplever också trygghet och husdjuren ger ett bra stöd både psykiskt och socialt. Vad det gäller fysiska effekter, genom till exempel promenader med hund, bygger de upp sin benstyrka, sin kondition och deras blodtryck sjunker (Norling, 2002: 21f).
Då vi skrev vår B-uppsats genomförde vi intervjuer på två behandlingshem i Skåne som använder sig av djur. Det visade sig snart att användandet av djur på dessa behandlingshem inte hade ett utsatt mål och syfte utan fanns där som förströelse för klienterna och för att ge dem något att ha ansvar för. Vi blev intresserade av ämnet och ville undersöka hur djur används som hjälpmedel i behandlingssyfte samt vilka metoder det finns och som används inom området. Utifrån vår förförståelse vet vi att djur har en positiv effekt som sällskapsdjur men att det även går att använda djur målmedvetet i terapi. Men hur fungerar dessa metoder och finns det andra? Vilka fysiologiska och psykologiska effekter menas hjälpmedlet djur ha i dessa metoder?
1. 2 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur djur, med fokus på hundar, används som hjälpmedel i behandlingsarbete samt vilka effekter användningen av hundar anses ha. Vi avser att fördjupa oss i de metoder som finns samt att studera ett exempel på ett behandlingshem där hundar används i vård- och terapisyfte. Genomgående i studien berörs olika anledningar till varför de metoder vi undersöker inte används i större utsträckning. I sökandet efter svaren på våra frågeställningar återkom vi ideligen till denna fråga vilken av denna anledning finns med som ett övergripande tema genom hela studien och därav inte tas upp som en separat frågeställning.
1. 3 Frågeställning
1. Hur kan hundar användas som hjälpmedel i behandlingsarbete och vilka arbetsmetoder finns?
2. Vilka fysiska och psykiska effekter kan användningen av hundar som ett hjälpmedel i vård- och terapisyfte ha?
3. Vad gör en hund till en bra vård- och terapihund?
4. Hur används hundar på en missbruksinstitution för äldre män?
1. 4 Definitioner
Vi använder oss till viss del av behandling som ett samlingsnamn för vård och
terapi. Med djur/hund som hjälpmedel menar vi att ett djur/en eller hund/en
fungerar som ett redskap och som ett komplement till annan behandling. Följande metoder innefattar arbete med djur som hjälpmedel inom vård och behandling. AAA, Animal-Assisted Activity handlar om egenvård samt används till att aktivera individer. När djurmedverkan omnämns som AAA handlar det inte om målinriktad terapeutisk verksamhet utan om närvaro eller innehav av djur.
AAT, Animal-Assisted Therapy har ett utstakat mål och används som en del i
terapeutiskt syfte samt måste dokumenteras och utvärderas för att få kallas AAT.
AAT-C, Animal-Assisted-Therapy in Counseling påminner om AAT men inriktar
sig enbart på hur behandlaren eller terapeuten kan ta hjälp av djur i den terapeutiska processen.
2. METOD
Vi har, genom en litteraturundersökning och en kvalitativ intervjuundersökning, studerat hur djur, med särkilt fokus på hundar, används i behandling.
Användandet av djur i behandlingsarbete började i USA redan på 1700-talet men dokumenterades inte överhuvudtaget förrän på 1960-talet. Sedan slutet på 1990-talet har olika metoder på området utvecklats men trots det ses metoderna, bland annat i Sverige, fortfarande som nya. Av den anledningen är vår
undersökningsform en blandning av den deskriptiva och den explorativa. Den deskriptiva då det finns begränsat med litteratur och forskningsrapporter i ämnet vilket har gett oss möjligheten att i vår litteraturundersökning studera förekomst, tillvägagångssätt, effekter med mera. Den explorativa undersökningsformen har vi använt då vi har genomfört en kvalitativ intervjuundersökning av en
missbruksinstitution för äldre män där hundar används i behandlingsarbetet och har på så sätt fått möjlighet att samtala med vår informant om hur arbetet där går till, dess effekter samt vad som krävs för att det ska fungera i praktiken. Eftersom metoden de använder är så pass ovanlig i Sverige anser vi att vi utforskar ett fenomen som är relativt okänt där de enda möjligheterna för oss att ta reda på mer är att läsa om ämnet. I kombination med det deskriptiva forskningsintresset uppstår en möjlighet att reflektera över användandet av djur i både teori och praktik och vi använder därför intervjun att exemplifiera med.
En alternativ undersökningsmetod kunde ha varit att genomföra en större enkätundersökning på institutioner som genom sina hemsidor anger att det
förekommer djur på institutionen. En sådan undersökning kunde ha gett bred men ytlig kunskap om hur och varför djur används men vårt syfte var att fördjupa kunskapen om metoder och effekter och dessutom är det svårt att genomföra enkätundersökningar på grund av etiska skäl. Vi kunde även ha valt att genomföra intervjuer på mer än ett behandlingshem men valde att undersöka en institution då det inte finns så många institutioner som arbetar med djur som hjälpmedel och som dessutom har ett utsatt mål och syfte med behandlingen. På den institution vi valde att genomföra vår intervju är institutionschefen en av de dominerande förespråkarna för djurs medverkan i behandling och på så vis kunde vi genomföra den fördjupning vi sökte.
2. 1 Litteraturundersökning
Eftersom området är relativt nytt i Sverige och även till viss del också i övriga världen samt att det inte i Sverige ännu finns så många institutioner som använder sig av djur som hjälpmedel i behandling och terapi valde vi att genomföra en litteraturstudie. Vi avsåg med denna att undersöka kunskapen om de metoder som används där djur ingår som ett hjälpmedel samt metodernas effekter på klienter. När vi sökte litteratur till studien använde vi oss av de Internetadresser vi letat fram då vi skrev vår B-uppsats men även av nya seriösa hemsidor både från Sverige och från utlandet som vi fann under arbetets gång. Vi ville även ha litteratur med mer ingående texter om metoderna med djur och införskaffade därför, genom Amazon, en bok som var relativt nyskriven och som innehöll olika metoder samt arbete med djur; Cynthia K. Chandlers Animal Assisted Therapy in
Counseling från 2005. Vad det gäller de psykologiska och fysiologiska effekter vi
ville veta mer om valde vi att utgå från bland annat Gunilla Lindéns
Psykodynamiska perspektiv på sociala problem i Anna Meeuwisse och Hans
Swärds antologi Perspektiv på sociala problem (2002), Oddbjörn Evenshaug och Dag Hallens Barn och ungdomspsykologi (2001), John Bowlbys En trygg bas -
Kliniska tillämpningar av bindningsteorin (1994), Magne Raundalens Empati och aggression - Om det viktigaste i barnuppfostran (1997), Inga Sylvander et al
(1992) med titeln Empati, Anna Hedin och Lennart Svenssons Nycklar till
kunskap (1997), Lennart Jenners Motivation och motivationsarbete (2004) samt
Kerstin Uvnäs Mobergs Lugn och beröring – oxytocinets läkande verkan i
kroppen från 2000.
Vi valde att dela upp läsningen och sedan diskutera de fakta vi fått fram. Vi diskuterade olika tolkningar och vi jämförde och försökte hitta likheter och skillnader. Slutligen använde vi oss av det som vi upplevde vara mest relevant för vårt syfte, våra frågeställningar samt för att kunna ge läsaren en så fullständig bild som möjligt av ämnet.
2. 2 Studie om en missbruksenhet
Undersökningen av missbruksenheten genomfördes som en intervjuundersökning. Vi gjorde ett strategiskt val av institution då vi visste, genom vår förförståelse, att institutionschefen var mycket engagerad i att införa djur i behandlingsarbete och att det på just den institutionen fanns hundar. Genom att välja denna institution och informant ansåg vi att vi skulle kunna få mycket kunskap och information (Rosengren & Arvidsson, 2002: 54f).
2. 2. 1 Intervjustudie
Den undersökningsform vi har utgått ifrån är den kvalitativa intervjun där syftet är att undersöka samt identifiera. Intervjun beskriver vi som ett samtal innehållande stora frågeställningar vi formulerade inför intervjun. Vi valde denna form för att ge vår informant möjlighet att beskriva sina arbetsmetoder och ge sina synpunkter på arbete med djur i behandlingssyfte. Vi har använt oss av den semistrukturerade intervjutekniken som är icke-standardiserade i sina frågor vilket innebär att vi gett vår informant möjlighet att själv lyfta in teman och belysa förhållanden som vi själva inte haft med i vårt ursprungliga intervjuunderlag (Rosengren & Arvidsson, 2002: 155). För att få en god intervju krävs att intervjuaren låter informanten tala ostört vilket kräver bra förkunskaper. Vi upplevde att vi hade tillräckligt med förkunskaper och kände oss beredda att ta rollen som personliga intervjuare (a a: 138f).
Intervjun genomfördes med institutionschefen på ett behandlingshem i Sverige som aktivt använder sig av hundar i behandlingssyfte och som uppfyller de fastställda krav som fordras för att få använda sig av metoderna med djur som hjälpmedel. Intervjun ägde rum på institutionschefens kontor mellan 13.00 och 15.30 fredagen den 27 april 2007 och spelades in med diktafon av märket ZOOM H4. Intervjun delades upp i två delar med en paus i mitten. Intervjufrågorna konstruerades genom att vi utgick ifrån vårt syfte och våra frågeställningar och på så sätt kom fram till ett antal teman som användes som referensram för vilka frågor vi önskade lyfta med vår informant (IP). Följande teman ingick i
intervjuunderlaget: djur som hjälpmedel, djuren på behandlingshemmet, frågor
specifikt till intervjupersonen, övrig personal samt klienterna på
behandlingshemmet (Bilaga 1). Informanten var väl insatt i ämnet och lyfte själv
fram våra teman och det vi ville undersöka utan att vi behövde ställa frågorna. Vi flikade dock in med följdfrågor där det behövdes för att få ut så mycket som möjligt av intervjun.
2. 2. 2 Analysverktyg
Genom att tematisera transkriberingen på var sitt håll fick vi fram olika infallsvinklar på intervjun. I intervjumaterialet sökte vi efter röda trådar, olika nyckeltermer, begrepp samt huvudämnen som vi sedan sammanfogade med våra teoretiska utgångspunkter. Vi valde tematisering framför kategorisering och kodning då vi hellre jobbar med textens helhet istället för att bryta ner texten för att sedan återuppbygga den (Föreläsning 1).
Redan under bearbetningens fas började vi att analysera och upplevde det svårt att helt separera analysen från bearbetningen då vi redan i denna fas började applicera empirin på teorin och tvärtom. Vi vred och vände sedan på det vi fått fram och försökte på så sätt hitta likheter och skillnader. Detta ledde i sin tur fram till nya tankar och funderingar kring ämnet och vi har försökt göra resultatet så förståeligt och rimligt för läsaren som möjligt då vi har undersökt hur användningen av djur går till i behandlingssyfte men även effekterna av behandlingen (Rosengren & Arvidsson, 2002: 30). Självkart finns det både för- och nackdelar med den
kvalitativa analysen då det handlar mycket om våra egna tolkningar. Bra är att det lämnar stort utrymme för mer detaljerade beskrivningar och förklaringar medan den samtidigt innebär en risk vad gäller representativiteten och speciellt då det gäller en studie som är så pass begränsad som vår C-uppsats faktiskt är.
2. 2. 3 Validitet
Angående validiteten menar Svensson (1996) att den beror på hur noga forskaren är med att kontrollera tillförlitligheten på sitt resultat. Detta har vi gjort genom att försäkra oss om att det finns empiriskt belägg för resultaten vi fått fram samt att de är realistiskt giltiga. Dessutom har vi försökt se till att resultaten är både rimliga och relevanta för vårt arbete, att de är övertygande och förhoppningsvis även användbara för våra läsare på ett eller annat sätt. Att vi är två personer som har intervjuat ser vi som en fördel då vi kan jämföra våra tolkningar med varandra då vi tolkar vissa saker likadant medan andra inte. Bådas tolkningar är valida – dock är tolkningarna ”vår sanning” men det kan vi aldrig komma ifrån (Svensson & Starrin, 1996: 209f). Vi har även strävat efter att synliggöra
forskningsprocessen och gjort vårt bästa för att se till att resultaten är relevanta för vårt syfte och vår frågeställning (Rosengren & Arvidsson, 2002: 198f).
2. 3 Förförståelse
Vi påbörjade denna uppsats med en viss förförståelse. Vi skrev vår B-uppsats om ämnet och är därför till viss del inlästa på området. Vi har båda egna djur och är positivt inställda till att ha djur som hjälpmedel i behandlingssyfte, dock med fokus inte bara på människans men även på djurens välmående. Det är troligen få forskare som går in i ett ämne utan egna åsikter eller någon förförståelse då det
(förmodar vi) krävs för att ämnet ska bli så pass intressant att de väljer att undersöka det vidare.
2. 4 Etik
Innan vi satte igång med den här uppsatsen sände vi in en ansökan till Etiska Rådet på Malmö Högskola. Vi hade redan innan detta börjat läsa in oss på ämnet och även påbörjat problemformulering, syfte och frågeställningar men inte förrän vi fick Etiska Rådets godkännande satte vi i gång på allvar och det innebar vissa etiska övervägningar. Vi berättade för vår informant om vad uppsatsen skulle handla om, dess syfte samt var och hur den kommer att publiceras. Vi upplyste henne även om informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet enligt Vetenskapliga Rådets forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet). Utöver detta är informanten informerad om att hon, när uppsatsen publiceras, kommer att vara anonym genom att avidentifieras på grund av integritetsskäl.
Intervjun ägde rum på behandlingshemmet där informanten arbetar och spelades in med en diktafon. Anteckningar gjordes inte som komplement av den orsaken att vi istället valde att aktivt lyssna och ställa frågor då diktafonens ljudkvalité var mycket tillfredsställande. Intervjun transkriberades sedan ordagrant. Vi fick från vår informant tillåtelse att höra av oss efter intervjutillfället med eventuella följdfrågor. Allt detta innebär att intervjuresultatet blev adekvat och risken för missförstånd liten.
3. TEORETISKA PERSPEKTIV
Vi hade kunnat använda oss av åtskilliga teorier i denna studie men då vi var begränsade både i tid och i utrymme, valde vi att koppla de metoder vi presenterar (AAA, AAT, AAT-C) till tre teorier/teoretiska begrepp: anknytning, empati och motivation. Denna koppling gör vi utifrån litteraturstudier och begreppen använder vi sedan i undersökningen av hur hundar används på en
missbruksinstitution.
3. 1 En trygg bas med närhet
John Bowlby räknas som den som grundade anknytningsteorin. Han ansåg att människan under sitt första levnadsår skapar en anknytning till en eller flera vårdnadshavare. Barnet lär sig genom denna anknytning skapa affekter och med dessa lär det sig förstå andras känslor samt sina egna. En person som har utvecklat Bolwbys teori är Mary Ainsworth. Hon menar att barnets förmåga till anknytning är beroende av den fysiska närheten mellan barnet och dess vårdnadshavare men att kvaliteten på anknytningen kan variera. I studier hon genomfört har hon upptäckt olika kvaliteter av anknytning; trygg anknytning samt otrygg men organiserad anknytning. Den senare delar hon upp i ambivalent samt undvikande. Det finns enligt forskare som studerat Ainsworths material barn som inte passar in på dessa tre beskrivningar – barn med desorganiserad anknytning vilken
karaktäriseras av att relationen mellan barnet och dess vårdnadshavare bygger på rädsla. Hem där fysisk eller psykisk misshandel förekommer, där
vårdnadshavaren har en psykisk åkomma eller ett missbruk kan även falla in i denna kategori (Lindén, 2002: 216f).
Barn som har haft en trygg anknytning (en trygg bas med närhet, ömhet och beskydd) till sina vårdnadshavare när de är små, uppvisar senare i livet en mer positiv utveckling i sociala, kognitiva och emotionella områden. Barn med en undvikande eller ambivalent anknytning kan istället uppvisa beteendestörningar och utvecklingsproblem medan barn med den desorganiserade anknytningen senare i livet har uppvisat svårigheter med att få kamrater samt visar ett utagerande beteende i skolåldern. Dock kan inte alla fall av denna problematik förklaras enbart med att barnet haft en otrygg anknytning i spädbarnsåldern utan bör ses till sin kontext (Evenshaug & Hallen, 2001: 193). När barnets kognitiva förmåga successivt tilltar börjar det att utveckla föreställningar om sig självt och sin omgivning, så kallade inre arbetsmodeller, som senare gör att barnet kan förstå sina relationer till andra individer. Dessa inre arbetsmodeller måste stämma bra överens med verkligheten för att fungera på rätt sätt. Det gör de om de positiva erfarenheterna med barnets vårdnadshavare råder över de negativa. Är fallet tvärtom blir effekterna istället de motsatta (Lindén, 2002: 217).
Bowlby presenterar en bindningsteori vilken utgörs av ett beteende där individen på något sätt söker efter, och försöker uppnå samt bibehålla, önskad närhet, alltså mynnar varje form av beteende ut i att en person når eller bevarar närhet till en annan individ som upplevs som mer i kontroll. Detta beteende är mest tydligt när personen är rädd, sjuk eller befinner sig i en situation där denne behöver lugnas med hjälp av tröst och omvårdnad. Bindningsbeteendet är mest påtagligt under
barndomen men kan upptäckas under hela livet och speciellt i krissituationer. Eftersom detta gäller en stor del av oss människor uppfattas det också som en mycket viktig del av vår natur och som något vi har gemensamt med individer av andra arter. Bowlby menar att en individ som haft en trygg bas känner sig trygg längre fram i livet (i vilken ålder som helst) och därmed kan avlägsna sig från bindningsgestalten och ge sig av för att utforska omgivningen och ta till sig nya intryck (Bowlby, 1994: 170f).
Den viktigaste kommunikationen mellan två individer är den emotionella. Den är oumbärlig, menar Bowlby, för konstruktionen och rekonstruktionen av
arbetsmodeller av självet. Detta grundar sig i de första åren av vårt liv då
känslouttrycken samt hur dessa tas emot är de enda kommunikationsmedel vi har vilket innebär att våra arbetsmodeller av självet och av bindningsgestalterna får informationen från enbart den emotionella källan (a a: 192).
3. 2 Empati – en viktig faktor
Empati kommer av grekiskans ”empatheia” av em = in och pathos = känsla. Det finns många definitioner av empati men Raundalen (1997) förklarar det som förmågan att leva sig in i, och förstå, andra människors känslor och behov. Detta kan vi sedan använda oss av för att komma fram till hur vi ska reagera. Det avgörande med empati är att vi måste kunna och vilja känna att vi bör göra något och att vi känner ansvar (Raundalen, 1997: 12). Sylvander (1992) utvecklar detta resonemang till att empati innebär en oförutsedd, till att börja med omedveten, kännedom om en annan individs sinnesstämning. Hon menar att empati består av två viktiga faktorer, den kognitiva (intellektuella) och den affektiva (emotionella). De kognitiva faktorerna registrerar vi oftast inte då de bara ”finns där”. Vi lyckas registrera den andra individens sinnesstämning genom att iaktta och tolka signaler med hjälp av våra egna erfarenheter och av vår kunskap. De kognitiva faktorerna måste dock kombineras med de affektiva för annars klarar vi inte av att sovra bland, eller applicera den rätta tonvikten på, det vi minns och iakttar.
Förutsättningen för empatin och dess process är också att vi tydligt uppfattar gränsen mellan oss själva och den andra individen. Hon förklarar empatin med att vi tar plats i en annan individs inre verklighet utan att vi upplever det som farligt och för att det överhuvudtaget ska vara möjligt måste vi tolerera andras känslor. Gör vi inte det är det omöjligt att känna med den andre utan att vilja gå i försvar eller helt enkelt överta den andres känslor. Viktigt är också att vi har en selektiv empatisk förmåga, det vill säga att vi exempelvis kan uppfatta det som svårare att vara empatisk mot individer som får oss att känna motvilja eller rent av antipati (avsky). Det kan upplevas som lättare att känna empati för någon som till exempel har varit med om samma sak men då måste personen ha en viss distans till sina egna erfarenheter och helst ha bearbetat dem. Faran är annars att denne drar sina egna slutsatser om hur den andra individen mår. Det är alltså inte ett måste att ha upplevt vad den andre har för att kunna känna empati för denne (Sylvander et al, 1992: 21f).
Det finns stora skillnader mellan olika individer men själva förmågan att visa empati grundar sig i ett biologiskt, nedärvt mönster. Styrkan i detta medfödda mönster bestäms senare av yttre faktorer i barnets uppfostran och uppväxt samt av tidigt beroende av känslor som styrs utifrån specifika personer i specifika
annat genom modellinlärning (den vuxne ”står modell” för barnet). Barnets uppfostran är alltså en av de faktorer som styr empatiutvecklingen och om ett aggressionsbeteende förekommer vid upprepade tillfällen, till exempel att föräldrarna grälar mycket, kan det hämma empatiförmågan. Barnets kognitiva erfarenheter är också viktiga för empatin och för att kunna förstå den men lika viktigt är det att kunna vara fantasifull (Raundalen, 1997: 99f). Genom forskning har det konstaterats att om föräldrarna uppfostrar sitt barn genom att använda sig av metoder som är positiva och empatiska och barnet vill efterlikna (identifiera sig med) föräldern så ger detta bäst effekt. Anledningen är att föräldrarna då förklarar, diskuterar och delar med sig av sina värderingar (a a: 21).
3. 3 Inre och yttre motivation
För att ha framgång behövs både inre och yttre motivation och de två går många gånger hand i hand. Den inre handlar bland annat om lusten att lära och ta till sig nya saker för att kunna utvecklas, psykiskt välbehag samt egna uppsatta mål. Med den yttre menas att det är yttre omständigheter som spelar in som exempelvis positiv feedback eller andra typer av belöningar (Jenner 2004: 24f). Genom motivation blir det mesta mer intressant och det är lättare att koncentrera sig på sin uppgift. Motivation gynnar inlärning då motivationen genererar psykisk aktivitet. Genom detta når individen oftare framgång, vilket ger positiva
upplevelser av att lyckas samt ökad självtillit inför kommande prestationer – en positiv cirkel skapas (Hedin & Svensson, 1997: 42f).
För att den inre motivationen ska gagnas finns det vissa faktorer som är viktiga att individen besitter. Ett är behov, då det är väsentligt att denne upplever att det finns något positivt som ska göras och att det innefattar någon slags belöning. En annan viktig faktor är stimulans som behövs för att orka vara uppmärksam. Känsla är också en viktig beståndsdel och det har visat sig, enligt Hedin & Svensson (1997) att om individen får en bra känsla, en bra upplevelse, stärker det självkänslan, självförtroendet samt den egna upplevelsen av att kunna påverka och klara av saker. Det leder i sin tur till att individen blir ”någon” och ger denne en bra känsla av egenvärde. Dålig erfarenhet visade sig i studien ge helt motsatta effekter. En annan central faktor är trygghet. Balansen mellan dessa faktorer är givetvis
individuell och måste tillgodoses därefter (a a: 42f). I behandlingsarbete skapas en trygg miljö av personalen och av klienterna tillsammans med hjälp av den
stimulans och det förhoppningsvis uppmuntrande samspel som väcks dem emellan. Stimulansen skapas övervägande av att klienterna aktivt få delta i sysslor, undervisning med mera, vilket även väcker intresse. Detta påverkar givetvis även den yttre motivationen (a a: 56f).
Till skillnad från Hedin och Svensson påstår Jenner (2004) att motivation inte är en egenskap och att det inte i första hand handlar om vilja men han är överens med Hedin och Svensson om att det handlar om bemötandet, både nya och tidigare erfarenheter av olika bemötanden. Han menar att det är viktigt hur klienten själv uppfattar sina utsikter och hur denne tyder sin framgång och sitt bakslag. Lika viktigt, menar Jenner, är vilka tolkningar terapeuten gör och vad denne förväntar sig. Om terapeutens förväntningar är av negativt slag påverkar det klientens framgång men om de är positiva är denne villig att granska sitt
motivationsarbete mycket av terapeutens bemötande enligt Jenner (Jenner, 2004: 15f).
4. TIDIGARE FORSKNING
I detta avsnitt presenterar vi de forskningsöversikter och rapporter som skrivits inom ämnet i Sverige samt den största internationella organisationen för kunskap om banden mellan djur och människa i USA, dess dokumentation och även lite kort om framväxten av dokumentation på området inom vård och terapi i USA.
4. 1 Forskningsrapporter
Trots att djur har använts som hjälpmedel inom vård och behandling i många år är litteraturen i ämnet begränsad. Den övervägande delen av vad som finns skrivet kommer från USA och är ofta knutet till Delta Society (som vi presenterar i avsnittet Delta Society). Det material det finns mest av i världen inklusive Sverige är rapporter om studier i ämnet och då mestadels inom äldreomsorg, ungdoms- och demensforskning. Forskning är också genomförd i bland annat USA och Tyskland på djurprojekt på olika anstalter och behandlingshem. I Sverige har vi inte funnit någon skriven litteratur i bokform som specifikt handlar om metoderna med djur. Dock finns ett fåtal rapporter såsom tidigare nämnda Norlings
forskningsöversikt samt Manimalisrapporten. Ingemar Norlings
forskningsöversikt Djur i vården - Om hur sällskapsdjur kan påverka äldres hälsa
och livskvalitet, egenvård och oberoende, avlasta och förbättra vård och omsorg, sänka vårdkostnader och förbättra vårdpersonalens arbetsmiljö är från 2002 och
tar i största del upp hur äldres livskvalité samt vård kan förbättras genom att använda djur som hjälpmedel. Norling pekar på att användningsområdet djur som
hjälpmedel även kan bidra till att reducera stressnivån hos patienter samt de
anhöriga och arbetande inom äldrevården. Andra positiva effekter av interaktionen med djur som tas upp är till exempel olika hälsofaktorer,
känslofaktorer, socialt stöd och trygghet. Översikten redovisar även metoder som AAA och AAT (Norling, 2002: 4) och konstaterar att AAT på äldreboenden kan reducera ångest, förvirring, depressioner, trötthet samt öka vitaliteten. Det framgår också att djur har stor betydelse för det sociala livet då AAA ökar det sociala stödet och fungerar som ett skydd då negativa konsekvenser uppstår. Den tar även upp begreppet social lubricant som betyder att djuret fungerar som ett socialt smörjmedel eftersom djuret ofta har förmågan att skapa kontakter mellan
människor (a a: 23ff). Det centrala i forskningsöversikten är betydelsen av djur i äldrevården men också att djur ses som ett basbehov för människan och
evolutionsteoretiska analyser presenteras om att människan är genetiskt mottaglig för att reagera positivt på kontakt med djur, natur och kreativitet som exempelvis sång och musik (a a: 15).
Manimalisrapporten kom ut 2005 och är framtagen av organisationen Manimalis
som är en fristående organisation med syfte att öka kännedomen om
sällskapsdjurs fysiologiska, psykologiska och sociala effekter på människor. De har sammanställt en rad olika forskningar som påvisar att sällskapsdjur har positiva effekter på människan samt tar i sin rapport upp hur dementa,
rörelsehindrade, autistiska barn, olika inrättningar som skolor, vårdinrättningar, fängelser med mera kan använda sig av djur som motivationshöjare, för att ge hög social stimulans samt bättre livskvalité. Även i denna rapport redovisas att
forskare hävdar att kontakt med djur och natur är ett basbehov hos människan men också att djur är naturliga terapeuter (Manimalisrapporten 2005: 4f).
4. 2 Delta Society
Delta Society grundades 1977 i Portland, Oregon, under ledning av Doktor
Michael Mc. Culloch och är den största internationella organisationen för kunskap om banden mellan djur och människa. Delta Societys mål är att öka
medvetenheten om de positiva effekter djur kan ha på mänskligt välbefinnande, avlägsna de hinder som finns för att ha djur i vardagslivet samt utöka AAA och AAT inom hälsa, vård och utbildning (Delta society). 1990 startade Delta Society forskning om AAA, AAT samt om sina ”pet partner programs”. 2003 hade de över 6400 terapidjur i 50 olika stater i USA samt i fyra andra länder. Delta society främjar arbetet för olika terapidjur som hundar, katter, fåglar, andra smådjur (exempelvis gnagare), hästar och bongårdsdjur i olika miljöer såsom i fängelser och skolor, på sjukhem och sjukhus. Vissa faciliteter vill inte ta in djur om de inte är nationellt certifierade vilket de blir hos Delta Society och med det menas att djuret och dess tränare har adekvat träning och förberedelse för arbetet som, och med, terapihund. Delta society är kända för sin rigorösa träning samt sina sakenliga utvärderingskrav (Chandler, 2005: 11).
4. 3 En ökning i dokumentation och forskning
I USA har det blivit allt vanligare att sjuksköterskor använder terapidjur i sitt arbete vilket har det lett till accepterandet av användningen, vid sidan om allmän medicin och hälsovård. I början rapporterade sjuksköterskorna att kontakten med terapidjur gav patienterna lugn samt uppfyllde deras längtan om att vara behövda av någon. På senare år har forskning påbörjats på sjukhem och andra
hälsovårdskliniker och i och med det finns dokumenterade fysiologiska effekter på djur- och människointeraktion, till exempel att det sänker blodtrycket hos barn men även att det visar bättre överlevnadssiffror vad det gäller patienter med hjärtproblem. På 1990- och 2000-talet publicerades flera artiklar innehållande dokumenterade fördelar av metoder med vård- och terapidjur. Ett exempel var inom hemtjänsten där personalen tog med sig ett terapidjur och när vårdtagaren var med om någon jobbig situation bidrog djuret till att denne blev positivt distraherad samtidigt som det gav skötarna en bättre arbetssituation. Det bidrog också till att reducera spänningar och stress när patienter kom till sjukhem och det var även till hjälp för patienter med Alzheimers då de blev mer sociala. Dessutom minskade det patienternas upprördhet. Hos mentalsjuka patienter (med olika sorters diagnoser) har det bevisats att interaktionen med djur relaterar i färre depressioner, minskad ångest samt ökad social närvaro. Metoderna med djur växte på 1990- och 2000-talet i USA på grund av kommersiell medias uppvaktning och det ledde till att flera utbildade sig till att kunna använda sig av terapidjur i sitt arbete (Chandler, 2005: 11).
5. RESULTAT MED ANALYS
I den följande texten redovisas de arbetsmetoder som finns med djur som
hjälpmedel inom vård och terapi samt var de används. Redovisas gör också vilka olika fysiska och psykiska effekter av oxytocin, anknytning, empati och
motivation som uppstår i behandlingen med djur som hjälpmedel. En redogörelse för vad som gör en bra vård- och terapihund görs. Dessutom exemplifieras hur hundar används som hjälpmedel på ett behandlingshem med hjälp av en intervju.
5. 1 Arbetsmetoder med djur som hjälpmedel
Redan på 1700-talet börjades användningen av olika smådjur på ett psykiatriskt sjukhus i England – The York Retreat – av en man, William York, som ett alternativ till den tidens inhumana vård för de psykiskt sjuka. Personalen kunde konstatera att djuren hade en lugnande effekt på patienterna och att de även gav patienterna en känsla av ansvarstagande och självkänsla. Även Bethel i Bielefeld, Tyskland 1867, ett behandlingshem för epileptiker, använde sig av djur som hjälpmedel. Där var djuren en integrerad del av behandlingen på grund av att behandlingshemmets grundare ansåg att djuren ingick som en naturlig del i att må bättre (Djurens Ö och Society and Animals Forum).
En AAA-liknande metod inleddes i USA 1919 när Franklin K Lane föreslog att använda hundar på psykiatripatienter på St. Elisabeth’s Hospital i Washington D.C. 1942 använde USA militär djur som terapeutisk redskap på Pawling army
air force convalenscent hospital i Pawling New York där veteraner fick ta hand
om bondgårdens djur under den tid då de återhämtade sig från sina krigsskador. Dock var det ingen av dessa två platser som skrev ner journaler eller
dokumenterade resultaten på något sätt (Chandler, 2005: 10). 1944 i New York användes djur som ett hjälpmedel i ett organiserat program i det amerikanska röda korset på ”Army Air Corps Convalescent Center” där patienterna uppmuntrades att interagera med djuren på gården. Arbetet dokumenterades inte heller här och upphörde efter andra världskriget (Society and Animals Forum).
Den dokumenterade forskningen startades av Boris Levinson, den första personen som använde sig av djur inom vård och terapi och förde dokumentation över sitt arbete. Levinson var barnpsykiatriker och utvecklade Pet Facilitated Therapy (PFT). PFT kan sägas vara föregångare till metoderna med djur och innefattar djur som hjälpmedel för att lösa mänskliga problem och underlätta vården genom att dra nytta av den känslomässiga, fysiska, intellektuella och filosofiska förbindelsen som kan uppstå i interaktionen mellan ett djur och en människa (Djurens Ö och Society and Animals Forum). Levinson såg att interaktionen med djuret gjorde att klienten tillfriskande snabbare. Han publicerade sin artikel “the Dog as a
Co-therapist” 1962 i Mental Hygiene, då han upptäckte att han med sin hund, Jingles,
kunde nå många introverta barn som annars hade svårt för att kommunicera men som med hundens hjälp kunde finna ett sätt att våga interagera (Chandler, 2005: 10). Levinson sa att "A pet can provide, in boundless measure, love and
unqualified approval. Many elderly and lonely people have discovered that pets satisfy vital emotional needs" (Citatet hämtat från Society and Animals Forum).
hjärtsjuka patienter, ungdomar med känslomässiga störningar, klienter på anstalter samt inom äldrevården (Society and Animals Forum).
När Boris Levinsons arbete med barn och djur började ta fart på 60-talet inleddes även fysisk terapi med hästar (hippotherapy). Hästterapi är idag en av de största formerna av AAT-C i USA och kostnaderna till och med ersätts av de flesta försäkringsbolag. North American Riding for the Handicapped Association (NARHA) hade år 2003 700 center i USA (Chandler, 2005: 10). På 70-talet gick en jordbruksgård över till att bli Green Chimneys Children’s services in New York – ett behandlingshem för barn med olika utvecklingsskador samt känslo- och beteendestörningar. Där finns olika lantbruksdjur som fungerar som sällskap till barnen men är även till för att motivera dem och få dem att tillfriskna. Boris Levinsons AAT-liknande arbete expanderade på 70-talet även genom
psykiatrikerna Sam och Elizabeth Corson från Ohio State University Psychiatric Hospitalsom var de första att integrera djur i den dagliga sjukhusmiljön och som även samlade data kring det. 1975 utvidgade de till att ha djur på sjukhem (för patienter, långtidspatienter, äldre samt handikappade) och började även föra anteckningar om fysiska, psykologiska och sociala förbättringar för de patienter som fanns på hemmet (Chandler, 2005: 10).
Therapy Dogs International (TDI) startades 1976 av Elaine Smith, en
sjuksköterska som flyttat från England till New Jersey. Hon hade bra erfarenheter av att jobba med terapidjur i sitt hemland och tog därför med sig konceptet till USA. Genom arbetet med sina två terapihundar fick hon till exempel en kvinna att tala som inte hade sagt ett ord på flera år. TDI är den äldsta och nuvarande största hundterapiorganisationen i USA. År 2003 fanns det över 14 000 hundar, ca 11 000 hundförare i 50 stater i USA men även i Kanada och andra länder (a a: 11)
5. 1. 1 AAA – Animal-Assisted Activity
AAA står för Animal-Assisted Activity och är en metod som är till för att öka patienters och klienters välmående, livskvalité samt öka socialiseringen mellan klienter eller patienter. Det kan vara ett djur som kommer och hälsar på med sin djurskötare eller ett djur som bor på till exempel ett vårdhem eller på ett sjukhus. Patienten eller klienten kan få gå ut och gå med djuret eller leka och gosa med det (Chandler, 2005: 5). Det kan också innebära att en volontärgrupp tar med sina katter eller hundar till ett äldreboende några gånger i veckan för att de äldre ska få träffa djuren eller att en privat person tar med en hund till en skola med barn som har koncentrationssvårigheter. Mötet kan vara spontant och längden kan variera från en kort stund till en längre beroende på situation (Delta Society). AAA är något som för klienter är trevligt och höjer välbefinnandet men i sin karaktär är ostrukturerat (det kan gå till på olika sätt och det krävs bara ett av AAT: s kriterier för hur det ska gå till) och utan specifika terapeutiska mål. På ett äldreboende för dementa fungerar det på ungefär samma sätt som sång, dans, teater eller liknande aktivitet. Dock har forskare kommit fram till att AAA skiljer sig med en liten del detalj från dessa aktiviteter. AAA ökar kommunikationsförmågan mellan
klienterna då de ofta börjar föra mer resonerande samtal än tidigare. Detta sker genom att de talar med, om eller genom djuret. Klienterna ler även oftare samt beter sig lugnare gentemot varandra och personalen. Närheten och kontakten med djur kan även fungera som tröst och ge trygghet i mer informella stunder när till
exempel klienten är ensam med ett djur och berättar hur denne känner för djuret (Intervju)
5. 1. 2 AAT – Animal-Assisted Therapy
AAT står för Animal-Assisted Therapy och är en metod som innebär att djur ingår i ett behandlingsarbete som ett hjälpmedel för att förbättra den psykiska och fysiska hälsan hos individen men även för att motivera och öka klientens sociala färdigheter (Norling, 2002: 7). AAT är målinriktat och djuret måste ha specifika kriterier för att arbeta som vård- eller terapidjur. Djuret blir en essentiell del av behandlingsprocessen och målen är specifika för varje individ. AAT är handlett av en behandlare som är specialutbildad inom detta ämne och terapin är utformad för att förbättra fysiska, sociala, emotionella och kognitiva funktioner. AAT kan både användas individuellt eller i grupp och måste dokumenteras och utvärderas. Inom AAT mäts även processen för att se om det skett någon förbättring eller inte. Det finns olika sätt att ta hjälp av djuret inom AAT. Det kan vara fysiskt då terapeuten vill förbättra klientens finmotorik och balansen genom att få klienten att rasta hunden (Delta Society). Terapeuten kan till exempel under promenaderna be klienten klappa hunden och på det sättet öva upp balans vilket gör att det inte upplevs som sjukgymnastik för ”man går ju bara ut med hunden” (Intervju). Djuret kan användas för mental träning genom att till exempel se till att den verbala interaktionen mellan människor ökar vilket sker då djuret blir det
gemensamma samtalsämnet. Djuret hjälper till med att få klienten att lyssna, rikta sin uppmärksamhet mot en sak i taget, utveckla lugn, öka självkänslan samt att minska ensamhet och ångest. AAT kan användas i undervisningssyfte, för att öka ordförrådet, få hjälp med kort- och långtidsminnet, förbättra kunskaper om begrepp som storlek, färg och liknande och även här genom att till exempel be ett barn med lässvårigheter tala om hunden och vad den gör. Hunden kan också hjälpa till med motivationsarbete för att öka viljan till att vara med i
gruppaktiviteter, interaktionen med andra klienter och med behandlingsteamet samt viljan till att motionera då hunden fungerar som en morot, som något roligt att se fram emot på terapin eller i behandlingen (Delta Society).
5. 1. 3 AAT-C – Animal-Assisted Therapy in Counseling
AAT-C står för Animal- Assisted Therapy in Counseling och är en gren kommen ifrån AAT som inriktar sig mer på den terapeutiska processen. I USA finns AAT-C ofta i skolor, på sjukhus och på olika privata sjuk- och behandlingshem. Då terapeuterna tillhandahåller sina egna djur är det vanligast att de arbetar i team med djuren och detta på grund av att de själva känner sitt djur bäst och kan förutspå dess reaktioner och känslor inför händelser. Dessutom kan det starka band som finns dem emellan ge positiva utslag på den terapeutiska processen. När klienten ser den positiva interaktionen mellan djuret och terapeuten och ser att terapeuten går att lita på, kan denne känna sig tryggare och lugnare. En annan tillämpning på metoden för en terapeut är att låna in ett tränat vård- och terapidjur att arbeta med men det krävs dock att en djurtränare underlättar interaktionen mellan djur och klient under terapeutens uppsikt. Nackdelen med denna metod är att terapeuten måste blanda in en annan person i den terapeutiska processen. Klienten måste då ge sitt godkännande (Chandler, 2005: 3). I terapeutiska samtal kan djuret användas som ett redskap för att tala om vad klienten tycker och tänker samt sätta ord på klientens egna känslor. Djuret kan även ha funktionen att
distrahera då klienten, i ett terapeutiskt samtal inte behöver titta på terapeuten hela tiden utan kan gosa med djuret eller gå ut och gå med det samtidigt. Därav blir terapin inte till det kliniska arbete som ibland kan vara förknippat med något svårt för klienten utan associeras i stället med något värdefullt och upplyftande
(Intervju).
Trots att AAT-C har funnits i över 30 år i USA ses det som en ny terapeutisk metod och det är bara några få universitet i USA som undervisar terapeuter i AAT-C. Det kan vara bra att arbeta med terapidjur då de arbetar med klienter som är motvilliga, omotiverade, trotsiga eller har dålig självinsikt, dåliga sociala färdigheter eller har svårt att utveckla relationer till andra människor (Chandler, 2005: 13). Det kan i början vara svårt för klienter som levt i
missbruksförhållanden att socialisera med andra människor och det kan därav vara enklare att börja med att bekanta sig med ett djur. Klienten känner att djuret inte dömer denne på grund av vad som sägs eller har gjorts (Intervju).
Terapidjuren kan för klienter öka motivationen, vara uppmuntrande, inspirera samt inse fördelarna med terapin genom att det blir positivt att vara tillsammans med djuret och dess terapeut. Det finns dock terapeuter i USA som är kritiska till AAT-C. Boris Levinson blev till exempel utskrattad när han presenterade sina teser 1961. Metoder som dessa ses med misstänksamhet till skillnad från mera väletablerade teorier som har varit med i många år samt kan uppvisa gedigen, vetenskaplig forskning och praktisk tillämpning i stor omfattning (Chandler, 2005: 13).
5. 1. 4 Skillnader mellan metoderna
Fastän de kan te sig lika finns det skillnader mellan AAA, AAT och AAT-C. AAT måste ha alla tre följande kriterier medan AAA bara behöver ha en av dem. Det
första kriteriet är att djurprogrammet ska vara instruerat av någon som är insatt i
hur behandlingen (eller motsvarande beroende på var det är) fungerar. Det kan vara en läkare, terapeut, fysioterapeut, lärare, sköterska, socialarbetare eller mentalskötare. Djuret ska hanteras av en professionell person eller en
frivilligarbetare under ledning av den professionelle som ska ha utbildning i AAA eller AAT. Det andra kriteriet är att AAT måste vara målinriktat, det vill säga att det finns en agenda med metoden samt att dess mål ska vara specifika för varje klient. Varje möte mellan klienten och djuret ska utmynna i att ett eller flera mål ska ge nås på lång eller kort sikt. Det tredje kriteriet är att varje session som hålls med djuret och klienten i AAT ska dokumenteras (Delta Society). Skillnaden mellan AAT och AAT-C är enbart att den sistnämnda bara inriktar sig på den terapeutiska delen. AAT kan även ha fysiska och sociala mål som att aktivera klienter eller sänka blodtrycket (Chandler, 2005: 5)
5. 1. 5 Fördelar med metoderna
Djur har ett sätt att acceptera utan att värdera klienten, de bryr sig inte om hur en person ser ut, luktar, säger eller vad dennes status i samhället är (Intervju). Ett djurs sätt att möta en person är okomplicerat och utan att döma. Att ha djur i sin omgivning bidrar till att lätta upp stämningen, öka livsglädjen och minska
människors känsla av isolering och utanförskap. Det finns många fördelar med att använda sig utav AAA, AAT och AAT-C på vård- och behandlingshem. En kan
vara att individen genom kontakten med djuren blir mer utåtriktad och social. Klienten kanske har låg självkänsla och har haft svårt att lita på personer i sin omgivning. Genom kontakt med djuret kan denne lära sig lita på djuret och efter hand också komma nära andra människor. Klienter som har empatistörningar, för att de kanske inte fick den traditionella omvårdnaden av sina föräldrar som unga, så kallade ”högriskbarn” (Delta Society), kan genom att vårda och ta hand om ett djur lära sig att ge omvårdnad vilket är ett basalt behov för människan (Tamm, 2002: 99). Detta, att ta hand om ett djur eller en annan individ, innebär i sin tur att klientens egna behov av att bli omhändertagen blir tillfredsställt. Mellan djuret och klienten växer det fram en förbindelse av ömsesidigt förtroende som kan öppna upp för ett bra samtal då det inte upplevs lika hotande för klienten att tala med terapeuten med ett djur vid sin sida (Delta Society). Metoden fungerar även som en motivationshöjare både genom att motivera till fysisk aktivitet men även genom att göra terapisessionerna till något övervägande positivt och något att se fram emot (Intervju).
5. 1. 6 Nackdelar med metoderna
I vissa situationer kanske det inte är lämpligt att använda sig av AAA, AAT eller AAT-C. Ett exempel kan vara att en klient blir självisk och vill ”adoptera” djuret till sitt eget. Andra exempel är att vissa människor som har en hjärnskada,
utvecklingsstörning eller är senila omedvetet kan provocera djuret och detta kan resultera i att djuret blir offensivt (Delta Society). Dock ska en vård- och
terapihund vara tränad så att den kan läsa av dessa signaler och börja ge tecken till klienten så att denne lugnar sig (Intervju). Vissa klienter kan ha orealistiska förväntningar på hur djuret ska bete sig mot dem och kan tro att ett djur stöter bort ”just dem” när djuret vill vara i fred vilket kan leda till att individens självkänsla blir sämre (Delta Society). Då får terapeuten se till att det finns en plan B och till exempel säga att djuret är trött eller verkar må dåligt för att på så sätt få klienten att förstå att det inte är något fel på denne (Intervju). För människor med allergi mot djur kan kontakten med djur leda till att de får andningsproblem och bör därför inte välja att medverka i ett program med djur eller istället välja att vistas med de djur som det inte får allergiska reaktioner av (Delta Society). Dock är det ovanligt med just hundallergi (katt- eller hästallergi är vanligare) – enligt IP 4 % av Sveriges befolkning (Intervju). Vissa människor är även rädda för djur och då kan arbetsmetoderna ge felaktiga effekter. Dock kan denna rädsla eller fobi i vissa fall resultera i att klienten genom att övervinna sin rädsla stärker sitt
självförtroende. En klient ska aldrig behöva vara med på terapi med djur om denne inte vill (Delta Society).
Enligt Beck & Katcher (2003: 85) kan det vara problematiskt med AAT då det börjar involvera alltfler människor och allt fler djur. De menar att den största kritiken gentemot djur i vården är att det oftast inte sker något målinriktat arbete samt att när det finns ett mål är det sällan vården eller terapin utvärderas på ett adekvat sätt. De skriver även att kan vara svårt att finna rätt djur till AAT. Förutsättningar för att få använda sig av AAT enligt Delta Society är dock att både djuret och personalen är utbildade samt att det finns ett specifikt mål med metoden (Intervju).
5. 2 Interaktionen med djur och dess positiva effekter på människan
Teorin om biophilia introducerades av biologen Edvard O. Wilson på 80-talet och är läran om människors biologiskt ärvda behov av att ansluta sig till djur och natur (Beck & Katcher, 2003: 79). Enligt Chandler (2005) finns det ett naturligt band mellan djur och människa och det är därför vård- och terapidjurets samt klientens relation oftast är så okomplicerad och naturlig. Relationen mellan klient och vårddjur är situationsbunden och gestaltas enligt Chandler (2005) av trygghet och anknytning samt att klienten finner vård- och terapidjuret enklare att förlita sig på och anförtro sig åt än terapeuten. Djuret varken ljuger eller bedrar och djuret söker dessutom lika mycket ömhet och förståelse från klienten som klienten själv söker i en terapisession. Detta bidrar till en stark relation dem emellan (Chandler, 2005: 5f).
Vård- och terapidjuret bidrar även till att klienten känner sig lugn och det ger en varm atmosfär på sessionerna. Dessutom kan klienten ha vård- och terapidjuret som ett stöd och supportmekanism under tiden sessionen pågår. Det är inte meningen att relationen mellan klient och vårddjur ska ta över relationen mellan terapeut och klient utan istället underlätta den som ett komplement. Men om en klient har haft en dålig relation med ett djur liknande terapidjuret kan detta skada den naturliga relation som kunnat utvecklas dem emellan. Människor som till exempel har fobi för hundar ska inte vara med på terapisessioner med vård- och terapihundar om de inte själva ber om det (a a).
5. 2. 1 Djur- och människointeraktionens fysiologiska och psykologiska effekter
När terapeuten använder djur i terapeutiskt syfte blir klienten mer motiverad till att vara med och delta i terapin eftersom denne vill tillbringa tid med djuret. Klientens smärta blir för en stund till något annat på grund av interaktionen med terapidjuret och detta medverkar till att terapeuten kan arbeta mer och längre med klienten som i sin tur leder till och denne utvinner mer av terapin. Klienten känner av affektioner genom fysisk kontakt med djuret och blir lugnad och tröstad genom att klappa djuret och hålla i det. Det sker på grund av oxytocinutsöndringen vid interaktionen (se avsnittet oxytocinets positiva verkan). Klienten kan även känna ett villkorslöst accepterande från terapidjuret (Chandler, 2005: 3).
Chandler (2005) tar i sin bok upp Odendaals forskning från 2000, som mätte olika fysiologiska fördelar vad det gäller interaktionen mellan människa och djur, i detta fall hund. Odendaals resultat visade att de bästa fysiska och psykiska fördelarna i interaktionen uppkom mellan de första fem minuterna fram till 24 minuter efter mötets start. Det skedde även neurokemiska förändringar under interaktionen som sänkte blodtrycket. Chandler (2005) skriver även om Barker och Dawson som 1998 rapporterade att en enda AAT-session för inlagda
psykiatripatienter med olika psykiska sjukdomar minskade deras ångest. Det har även gjorts studier om depression och AAA. Till exempel sattes en stor fågelbur med 20 sångfåglar av olika sorter upp på ett sjukhus för äldre krigsveteraner. Buren placerades i ett sällskapsrum och en videokamera observerade
interaktionen mellan fåglarna och krigsveteranerna. Videobandet blev sedan granskat av speciella domare som bedömde interaktionens längd, intensitet, eventuell ignorans, olika blickar samt om veteranerna talade till fåglarna eller med sina medpatienter om fåglarna. Allt detta mättes på en sexgradig skala och
stämdes sedan av mot en skala kallad Geriatric Depression Index. Det som då framkom var att ju mer veteranerna interagerade med fåglarna i buren ju färre depressioner fick de (Chandler, 2005: 16f).
5. 2. 2 Oxytocinets positiva verkan
Kerstin Uvnäs Moberg, professor i fysiologi, har i tjugo år forskat i ämnet oxytocin och dess betydelse för antistress och kroppens lugn vid beröring, både vad det gäller djur och människor (Uvnäs Moberg, 2000). Stressen regleras i hypotalamus av något som kallas peptider varav en heter oxytocin. Genom försök på råttor har det visat sig att oxytocinet framkallar effekter av antistress och läkning, men att det också påverkar aktiviteten i transmittorsystemen. Oxytocinet frigörs både i det centrala nervsystemet och direkt ut i blodbanan (Medical Link och Medikament). Beröring verkar vara det som påverkar oxytocinutsöndringen starkast, både hos djur och hos människor, och då inte bara under tiden det sker utan även på längre sikt (på råttor har visat sig hålla i upp till tre veckor). Oxytocinet har en ångestdämpande och lugnande effekt och det har även
konstaterats att puls och blodtryck sjunker. Dessutom sjunker cortisolhalten (ett stresshormon) medan både näringsupptag och läkningsförmåga förbättras. Frisättningen av oxytocinet sker hos båda parter – alltså ger det ett ömsesidigt välmående (Medikament). Uvnäs Moberg menar också att andra regelmässiga sociala kontakter ger likartade effekter som vid beröring. Det kan vara till exempel när någon pratar vänligt eller genom ansiktsuttryck, men det återstår att forska kring (Medical Link). När oxytocinhalten höjs blir läkningstillståndet rent biologiskt som bäst vilket innebär att immunförsvaret blir starkare. Dessutom blir vi mer öppna för nya intryck såsom social integration. Anledningen till detta är att när ett barn föds stiger oxytocinhalten hos både mor och barn för att öppna
sinnena och på så sätt göra det lättare att ta till sig nya saker och påverka varandra (Intervju). I och med detta stärks troligtvis anknytningen till barnet. Detta gäller även djur. Uvnäs Moberg har, vid studier av får, sett att tackan som ofta stöter bort lammet om de separeras första timmen, har varit villig att senare ta tillbaka sitt lamm vid tillförande av oxytocin och det har till och med visat sig att mamman är beredd att även ta emot andras ungar. Genom studier drar Uvnäs
Moberg slutsatsen att oxytocinet spelar en mycket central roll för anknytningen mellan mor och djurunge/barn (Medical Link och Medikament).
5. 2. 3 Djur kan fylla behovet av närhet och trygghet
Vi vet inte vilken anknytning klienterna har haft när de var barn. Dock kan vi anta att deras anknytning till andra människor innan de blev tvångsomhändertagna inte var den bästa. Relationerna är kanske mer baserade på tjänster och gentjänster än på en ömsesidig relation av ömhet och trygghet (Evenshaug & Hallen, 2001: 193). Enligt Bowlby (1994) behöver individen närhet till andra personer samt en
besvarad sådan och den behövs som mest när personen befinner sig i en utsatt situation. Dock kanske inte klienten kan ta emot andra människors närhet och omvårdad i början utan istället finner den i ett djurs närvaro eftersom djur inte kräver en motprestation förutom att bli till exempel klappade eller lekta med. För vissa människor är fysisk kontakt från en annan människa inte accepterad eller lätt att ta emot medan ett djurs mjuka och varma kropp kan fungera (Bowlby, 1994: 170f). På sjukhus där fysisk kontakt ofta är smärtsam eller för påträngande kan ett djurs närhet upplevas som tryggt. Det finns olika program från Delta Society för
människor som blivit fysiskt eller sexuellt utnyttjade och där inte behandlare eller annan personal har fått komma för nära. I dessa fall kan ett djur som går att klappa, krama och gosa med att göra stor skillnad för patienten som annars förmodligen helt skulle undvika fysisk kontakt (Delta Society).
Bowlby (1994) talar om att individer behöver en trygg bas i livet. Om en terapeut utgör en trygg bas där klienten får möjligheten att utforska och uttrycka sina tankar och känslor, får terapeuten samma roll som till exempel en förälder som för sitt barn utgör både en trygg bas och en trygg tillflykt. Men tyvärr händer det ibland att en klient är rädd för att terapeuten ska anmärka på, stöta bort eller kränka denne då det är alltför många som har behandlats just så av sin ena
förälder eller båda. En annan anledning till osäkerhet hos en klient inför kontakten med terapeuten är rädsla för att denne ska försöka skapa en relation som enbart tjänar terapeutens intressen och inte klientens. Grunden till sådan rädsla är många gånger en barndom där en förälder har försökt göra barnet till sin egen
bindningsgestalt, alltså vänt på relationen dem emellan (a a: 174f).
5. 2. 4 Empatiträning med djur
Norling framställer i sin rapport att flera AAA/T-forskare menar att vi har en viss äldrekultur, det vill säga vi förändras fysiskt, psykiskt och socialt och att vissa människor reagerar med, utöver de allt mer vanliga sjukdomarna som hjärt-, kärl- och ortopediska sjukdomar, att utveckla en passiv livsstil med effekter som låg fysisk aktivitetsnivå, mindre socialt stöd samt negativ sinnesstämning. I och med detta ökar behovet av mångsidig stimulans, egenkontroll, socialt stöd, trygghet, empati och så vidare. Här understryks även reducerad användning av det verbala språket och istället större användning av det icke-verbala språket samt dess tonfall (Norling, 2002: 17f).
Enligt psykoterapeuten Levinson är människans kontakt med djur, som tidigare nämnts, ett basbehov. Han menar att djuren har något unikt som vi inte har och som därför kan hjälpa oss i en jobbig situation där en annan människa inte räcker till. Djur lyssnar, de ger stöd, de visar empati och de värderar eller dömer inte (a a: 13). De fungerar även som känslomässigt stöd, de ger trygghet och fungerar som kontaktskapare och kontaktlänk till andra. För utsatta barn och ungdomar, men även för vuxna, kan det vara väldigt viktigt att få känna sig behövd och både kärlek och ömhet behövs i stora mängder. Genom att umgås med djur lär
individen sig att känna och visa kärlek och ömhet men lär sig även respekt och att känna förtroende och samhörighet. Att få ta ansvar för ett eller flera djur stärker självkänslan, och speciellt när individen ser ett bra resultat, och det stärker också egenkontrollen, det vill säga att klara av någonting, att lära sig behärska olika situationer och så vidare (Folke-Fichtelius, 1994: 6ff).
Det går att systematiskt lära sig att träna upp sin empati men det är mycket viktigt att bli empatiskt mött då vi människor många gånger lär oss mer genom
handlingar än genom vad någon säger. Det är också väsentligt att klimatet är tryggt för att på så sätt våga släppa fram sina känslor och genom det få större insikt i hur vi själva fungerar och vad som händer inom oss, men även vad som händer i interaktionen med andra (Sylvander et al, 1992: 21f). Vi människor tillverkade långt tillbaka i historien till exempel djursymboler, det har också alltid funnits fabler och det finns mjukdjur överallt runt omkring oss. Åldern spelar
