Röntgensjuksköterskors upplevelser av
sin roll i covid-vården
- En intervjustudie
HUVUDOMRÅDE: Kandidatuppsats Radiografi, 15 hp FÖRFATTARE: Sebastian Alfelt & Linnea Bodare HANDLEDARE: Berit Møller Christensen EXAMINATOR: Britt-Marie Ahlander JÖNKÖPING 2021 Juni
Sammanfattning
Bakgrund: Covid-19 bröt ut som en pandemi i början av år 2020. Detta har gjort att hälso- och sjukvårdspersonal inom äldreomsorgen, akutmottagningar, intensivvårdsavdelningar och infektionsavdelningar med inriktning mot vård av covid-patienter tvingats arbeta under hög arbetsbelastning, vilket har belysts av olika medier. Trots att röntgen är en stor del i vårdkedjan av covid-patienter har röntgensjuksköterskans roll inte blivit lika uppmärksammad.
Syfte: Att belysa röntgensjuksköterskors upplevelser av sin roll i covid-vården med att utföra datortomografiundersökningar av patienter som är misstänkta eller bekräftat sjuka i covid-19. Material och metod: Studien har en kvalitativ design och bygger på semistrukturerade intervjuer med fem röntgensjuksköterskor från två röntgenkliniker i Sverige.
Resultat: Covid-19 har medfört en förändrad arbetssituation för röntgensjuksköterskor där en ny patientgrupp kräver nya rutiner. Dessa rutiner kräver mer planering och en större tidsåtgång. Röntgensjuksköterskans roll i covid-vården upplevs vara osynlig för andra avdelningar. Slutsats: Deltagarnas upplevelser av stress, osäkerhet och tidsåtgång som covid-rutiner medfört påverkar det dagliga arbetet men har förändrats genom pandemins fortgång i och med att dessa rutiner blivit en vardag. Röntgensjuksköterskan har i uppgift att tillgodose patienten god omvårdnad i samband med undersökning vilket har varit och är en utmaning pga. skyddsutrustningen som upplevs hämmande.
Abstract
Radiographers’ experiences of their role within covid-healthcare - An interview study
Background: Covid-19 was classified as a pandemic in the beginning of 2020. This forced health care professionals within elderly care, emergency departments, intensive care units, and infection wards with focus on care of patients with covid-19 to work under high pressure, which has been highlighted by various media. Despite playing an important role within covid-healthcare, radiographers have not been acknowledged to the same extent.
Aim: To highlight radiographers’ experiences of their role in the covid-healthcare when performing computed tomography examinations of patients who are suspected or confirmed to have covid-19.
Material and method: This study has a qualitative design and is based on semi-structured interviews with five radiographers from two radiology departments in Sweden.
Results: Covid-19 has led to a change in the work situation for radiographers where a new patient group requires new routines, including more planning and time. The radiographers’ role in covid-healthcare is perceived to be unseen by other departments.
Conclusion: The participants' experiences of stress, uncertainty and time spent due to covid-routines affect their work, but have changed during the pandemic as these covid-routines have become part of their daily work. Radiographers are providing patients with good care in connection to the examination, which has been and still is a challenge due to protective equipment feeling obstructive.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 1
Covid-19, en snabbt utvecklad pandemi... 1
Datortomografins betydelse för diagnosticering av covid-19 ... 3
Radiografins betydelse och röntgensjuksköterskans yrkesroll ... 3
Pandemins påverkan på röntgensjuksköterskans arbete ... 4
Problemformulering ... 5
Syfte ... 6
Material och metod ... 6
Urval ... 6
Datainsamling ... 6
Dataanalys ... 7
Etiska överväganden ... 8
Resultat ... 10
Nya rutiner har blivit en del av vardagen ... 10
Ny patientgrupp skapar personliga och professionella dilemman ... 14
Förändrad intra- och interprofessionellt arbete ... 16
Diskussion ... 18
Metoddiskussion ... 18
Resultatdiskussion ... 19
Slutsats ... 21
Studiens värde och fortsatt forskning ... 22
Omnämnanden ... 22 Referenser ... 23 Bilagor ... 27 Bilaga 1 ... 27 Bilaga 2 ... 28 Bilaga 3 ... 29
Inledning
Röntgensjuksköterskor har en viktig roll i vården av patienter som har coronavirus disease 2019 (covid-19) då medicinsk bildtagning visat sig ha stor betydelse som en kompletterande diagnostisk metod samt vid uppföljning av allvarligt sjuka patienter (Stogiannos et al., 2020). För att undersöka patienter som är misstänkta eller bekräftat sjuka i covid-19 krävs en omställning i arbetssättet för röntgensjuksköterskor vilket innebär nya städrutiner och användande av skyddsutrustning för att förhindra smittspridning till personal och andra patienter (Zervides et al., 2020). Att utföra radiografiska undersökningar på dessa patienter medför en ökad arbetsrelaterad stress hos röntgensjuksköterskor (Akudjedu et al., 2020). Forskning har också visat på att röntgensjuksköterskor upplever att deras roll och arbete är osynlig för omvärlden (Foley et al., 2020; Lewis & Mulla, 2021). Författarna anser att det är ett mycket aktuellt och viktigt ämne där det finns brist på forskning om röntgensjuksköterskors upplevelser om deras roll i vården av patienter med covid-19 i Sverige.
Bakgrund
I denna studie används ord som covid-patient, covid-vård, covid-rutin, covid-undersökning, covid-klädd och covid-städ därför att det är ord som deltagarna i den här studien använt sig av i intervjuerna samt i vardagligt tal i den kliniska verksamheten. Författarna har därför valt att använda dessa ord i studien för att få ett bättre flyt i texten. En covid-patient är en patient som är antingen bekräftat eller misstänkt sjuk i covid-19 till dess att antingen smittsamheten eller misstanken kan avskrivas och till dess får en särskild vård; covid-vård. Med covid-vård menas den vård och omsorg som en covid-patient går igenom och den här vården utförs med särskilda rutiner; covid-rutiner. Covid-rutiner innebär nya rutiner för att använda skyddsutrustning; klädd, samt särskild städning; städ. En undersökning innebär att en covid-patient gör en vanlig radiografisk undersökning fast med covid-rutin.
Covid-19, en snabbt utvecklad pandemi
Severe Acute Respiratory Syndrome Coronavirus 2 (SARS-CoV-2) är en ny variant av coronavirus som upptäcktes i Kina i slutet av 2019 som orsakar sjukdomen covid-19 (Folkhälsomyndigheten, 2020). World Health Organization (WHO) bekräftade den 11 mars 2020 att covid-19 kunde klassificeras som en pandemi på grund av den alarmerande
spridningens fart mellan världens länder (World Health Organization, 2020). I den senaste rapporten från 1 juni 2021 skriver WHO att över 169 miljoner människor insjuknat och över 3 miljoner avlidit till följd av covid-19. I Sverige har det rapporterats över 1 miljon bekräftade fall och över 14 000 avlidna (World Health Organization, 2021a).
Enligt Haque och Pant (2020) har forskning riktat in sig på att undersöka hur immunitet fungerar mot SARS-CoV-2 och hur vaccin ska utvecklas. Förhoppningarna är att det ska kunna skydda mot framtida utbrott även om det kan komma att behöva uppdateras säsongsvis (Haque & Pant, 2020). I nuläget finns det enligt WHO fyra godkända vaccin mot covid-19 av fyra olika fabrikat och de betonar vikten av att ta det vaccin som erbjuds då alla godkända vaccin ger ett högt skydd mot att bli allvarligt sjuk men att fortsätta följa restriktioner då inget vaccin ger 100% skydd (World Health Organization, 2021b).
Zhang et al. (2020) har kommit fram till att det inte funnits tillräckligt med kunskap i exakt hur denna smitta förs vidare. Främst har hanteringen av smittspridning skett genom restriktioner för att motverka kontaktsmitta så som social distansering och isolering. De menar att sjukdomen främst smittar som luftburen aerosol men att detta inte blivit tillräckligt uppmärksammat av myndigheter. De förespråkar därför att munskydd bör bäras av allmänheten på publika platser för att minska smittspridningen och att detta, tillsammans med test vid symtom, social distansering och smittspårning är den korrekta metoden för att bekämpa denna pandemi (Zhang et al., 2020).
I de flesta fall orsakar viruset en luftvägsinfektion med klassiska symtom som hosta, feber, snuva, halsont och andningsbesvär. Symtomen skiljer sig mellan varje person där de flesta endast får lindriga besvär medan andra blir allvarligt sjuka och kräver sjukhusvård (Folkhälsomyndigheten, 2020). För att tidigt diagnostisera sjukdomen rekommenderas ett nasopharynx eller oropharynx test på grund av att hög ansamling av virus har påträffats i de övre och nedre respiratoriska gångarna hos patienter med covid-19 redan inom fem till sex dagar från symtomdebut (Islam & Iqbal, 2020). Det finns i nuläget ingen behandling mot covid-19 annat än symtomlindrande behandling och vid svårare fall, behandling för att stödja andningsfunktionen och andra organ (Folkhälsomyndigheten, 2020). Datortomografi (DT) av lungorna har visat sig vara effektivt för att identifiera patienter med covid-19 i ett tidigt skede
där den kliniska undersökningen inte ger en klar bild av symtomen samt när labprover visar ett negativt svar men den kliniska misstanken kvarstår (Zanardo et al., 2020).
Datortomografins betydelse för diagnosticering av covid-19
DT används för att avbilda kroppen med beräknade transversella snittbilder. Med dessa bilder kan kroppens anatomi och dess organ utskiljas, samt att tätheten hos organ och vävnader kan beräknas. Detaljrikedomen i bilderna är stor vilket gör DT till en bra modalitet för att diagnostisera flertalet olika sjukdomar och skador i kroppens organ och vävnader. Kontrastmedel kan användas vid vissa DT-undersökningar för att ytterligare förstärka skillnaden mellan olika vävnader i kroppen (Aspelin & Pettersson, 2008).
En DT-undersökning anses vara lättillgänglig och är en snabb metod för att bekräfta om en patient har covid-19 särskilt vid användande av högupplösande metoder. High-resolution computed tomgraphy (HRCT) visar lesioner i flera plan med en hög spatial upplösning som är fri från störningar av omkringliggande vävnad. En fördel är att dessa detaljerade bilder kan visa progress i ett tidigt skede av sjukdomen (Xiong et al., 2020) till skillnad mot konventionell lungröntgen som inte är lika känslig för att detektera så kallade ground glass förändringar i lungan vilket är ett resultat av covid-19. Konventionell lungröntgen har dock visat sig vara betydelsefullt för uppföljande undersökningar, särskilt vid allvarliga fall då mobila enheter kan användas och undersökningen kan utföras på t.ex. en intensivvårdsavdelning (Qu et al., 2020). Covid-19 har visat sig medföra en ökad risk för att drabbas av lungemboli vilket kräver en DT-undersökning med kontrastmedel för att diagnostiseras (Bompard et al., 2020; Danzi et al., 2020). Bakom varje röntgenundersökning finns ett team av röntgensjuksköterskor som ansvarar för att det diagnostiska materialet framställs på ett korrekt sätt med hänsyn till strålsäkerhet, bildkvalitet och god omvårdnad (Vårdförbundet & Svensk förening för röntgensjuksköterskor, 2008).
Radiografins betydelse och röntgensjuksköterskans yrkesroll
Radiografi är ett tvärvetenskapligt område med kunskap hämtat från omvårdnad, bild- och funktionsmedicin, strålningsfysik och medicin. Dessa fyra grundpelare och relationen mellan dem utgör röntgensjuksköterskans huvudsakliga ansvarområde och bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet (Svensk förening för röntgensjuksköterskor, 2011). Röntgensjuksköterskans yrkesutövning sker i en högteknologisk miljö tillsammans med andra professioner och patienter som är i behov av omvårdnad och medicinsk hjälp. Undersökningar
ska ske enligt den yrkesetiska koden på ett patientsäkert sätt där radiologiska undersökningar utförs med hjälp av så låg stråldos som möjligt (Vårdförbundet & Svensk förening för röntgensjuksköterskor, 2008).
Avbildning med DT innebär användning av joniserande strålning, vilket kan orsaka kroppsskador och därför finns regler och rekommendationer framtaget av internationella strålskyddskommissionen (ICRP) som ska verka för att minska skador som uppstår av strålning i samband med röntgenundersökningar (Aspelin & Pettersson, 2008). Röntgensjuksköterskor ansvarar för att de förskrifter som finns för strålskydd och strålsäkerhet efterföljs. De har även ansvar för att undersökningar utförs på ett korrekt sätt och uppfyller kriterier för ett diagnostiskt underlag (Svensk förening för röntgensjuksköterskor, 2011). En annan viktig del i yrkesrollen är att jobba för ett gott samarbete mellan kollegor och annan personal inom hälso- och sjukvården (Vårdförbundet & Svensk förening för röntgensjuksköterskor, 2008).
Röntgensjuksköterskor har alltså en viktig ansvarsroll vid bildgivande diagnostik och behandling på en röntgenavdelning där hen möter patienter dagligen vid t.ex. trauma-undersökningar och cancerutredningar. Under pandemin har röntgensjuksköterskor stått i frontlinjen för vården och utfört, utöver de vanliga undersökningarna, konventionell lungröntgen och DT-undersökningar av patienter som är misstänkta eller bekräftat sjuka i covid-19 (Akudjedu et al., 2020). Det här har krävt en omställning i arbetet för att minska smittspridningen mellan patienter och personal med hjälp av strikt användning av personlig skyddsutrustning och omfattande städrutiner (Zervides et al., 2020).
Pandemins påverkan på röntgensjuksköterskans arbete
För att utföra radiografiska undersökningar med patienter som är misstänkta eller bekräftat sjuka i covid-19 bör röntgenrummet vara någorlunda isolerat och helst endast användas för denna patientgrupp (Zanardo et al., 2020; Qu et al., 2020). Enligt Zanardo et al. (2020) ska all utrustning som inte behövs för undersökningen plockas ut ur rummet för att underlätta desinfektionen av alla ytor vilket ska ske efter varje patient. Röntgensjuksköterskor bör arbeta i team om två vid dessa undersökningar med en uppdelning där den ena är “ren” och ansvarar för manöverrummet och den yttre panelkontrollen. Den andra är “smutsig” och ansvarar för det patientnära arbetet som innebär patientens omvårdnad i samband med undersökningen, positionering i datortomografen och att ge patienten instruktioner om undersökningens tillvägagångssätt. Detta ska ske på samma sätt för både misstänkta och bekräftade fall för att
behålla en tydlig rutin. Den som har kontakt med patienten ska bära kirurgiskt munskydd, huvudhätta, visir, plastförkläde och skoskydd. Är patienten bekräftat smittad och har en behandling som ökar risken för aerosolspridning t.ex. respirator ska andningsskydd med skyddsgrad FFP2/3 användas vilka har en högfiltrerande funktion (Zanardo et al., 2020).
Enligt Akudjedu et al. (2020) har förändringar i det dagliga arbetet på grund av pandemin resulterat i en ökad arbetsmiljörelaterad stress hos röntgensjuksköterskor. I en studie av Foley et al. (2020) framkom att över 97% av de tillfrågade röntgensjuksköterskorna kände av någon form av ängslan eller oro av covid-19 i början av pandemin. Flertalet deltagare uppgav av de kände sig bortglömda och ansåg att röntgensjuksköterskans roll i frontlinjen av att bekämpa covid-19 var osynlig både internt inom sjukvården men också externt, särskilt i media (Foley et al., 2020).
Problemformulering
SARS-CoV-2 och sjukdomen den orsakar, covid-19, var en del av de mest omtalade ämnena i samhället under 2020. Nyhetssändningar och inlägg i sociala medierhar handlat om hur hälso- och sjukvårdspersonal drabbats av hög arbetsbelastning vid stora smittvågor och tvingats arbeta under bristfälliga förhållanden med otillräcklig och ofullständig skyddsutrustning. Detta gäller framförallt äldreomsorgen, akutmottagningar, intensivvårdsavdelningar och infektionsavdelningar med inriktning mot vård av covid-19 där stora flöden av denna patientgrupp finns. Läkare, undersköterskor, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor har under året rapporterat om problem, uppoffringar och stress på arbetsplatserna gällande deras arbetsmiljö, patientens omvårdnad och oro inför att själva bli smittade. Det finns en yrkeskategori som författarna anser inte har fått lika mycket ljus av strålkastaren trots att de under rådande pandemi fortsatt att hantera alla typer av patienter och samtidigt stått i frontlinjen för att ta emot patienter med covid-19, nämligen röntgensjuksköterskor. En radiografisk undersökning är en del av vårdkedjan för flertalet sjukdomar och skador, även för patienter som är misstänkta eller bekräftat sjuka i covid-19. Den här patientgruppen behöver omhändertas med en ny rutin vilket leder till en förändrad arbetssituation för röntgensjuksköterskor som i modern tid med dagens teknik inte har upplevts tidigare. Författarna vill med denna studie belysa röntgensjuksköterskors upplevelser av deras roll i covid-vården och omställning till att hantera en ny patientgrupp, samtidigt som det normala flödet av akuta och polikliniska patienter fortsätter.
Syfte
Syftet med studien var att belysa röntgensjuksköterskors upplevelser av sin roll i covid-vården med att utföra datortomografiundersökningar av patienter som är misstänkta eller bekräftat sjuka i covid-19.
Material och metod
Studien har en kvalitativ design. Datainsamlingen består av semistrukturerade intervjuer med röntgensjuksköterskor från två radiologiska kliniker i Sverige och samlades in med hjälp av en intervjuguide (Bilaga 1) (Danielson, 2017). Datamaterialet har analyserats med en konventionell innehållsanalys med en induktiv ansats (Hsieh & Shannon, 2005).
Urval
Inklusionskriterierna för deltagarna i studien var legitimerade röntgensjuksköterskor som har utfört DT-undersökningar av patienter som var misstänkta eller bekräftat sjuka i covid-19 under perioden mars 2020 till och med mars 2021. Deltagaren ska kunna förstå och göra sig förstådd på svenska för att undvika missförstånd pga. språkliga barriärer. Exklusionskriterier var avsaknad av legitimation under någon del av vald period. Ytterligare exkluderades andra yrkesgrupper på en röntgenavdelning som undersköterskor och legitimerade sjuksköterskor samt legitimerade röntgensjuksköterskor som inte hanterat dessa patienter i samband med en DT-undersökning.
Datainsamling
Ett informationsbrev (Bilaga 2) och förfrågan om datainsamling skickades via e-mail till fem enhetsansvariga för röntgenkliniker av olika storlek i Sverige. Målet var att sex deltagare som passade in med inklusionskritererna skulle tacka ja till studien. Endast en klinik gav sitt godkännande om datainsamling i det här skedet och två röntgensjuksköterskor gav samtycke till att delta i studien. För att inkludera ytterligare tre deltagare kontaktades enhetschefen på ytterligare en klinik om godkännande för datainsamling vilket inhämtades. Författarna skickade därefter ut informationsbrev via e-mail till röntgensjuksköterskor på kliniken som stämde med inklusionskriterierna samt informerade om studien på plats. Detta resulterade i samtycke från tre deltagare som inkluderades i studien.
Intervjuerna genomfördes i mars 2021. Tre intervjuer utfördes i ett konferensrum i anslutning till deltagarnas klinik och två intervjuer utfördes i Zoom Meetings. Intervjuerna utfördes individuellt och spelades in via röstinspelningsprogram med en mobiltelefon och en laptop. Båda författarna deltog i samtliga intervjuer där den ena hade ansvar för samtalet och den andra förde anteckningar och ansvarade för den tekniska utrustningen. Innan varje intervju kontrollerades att deltagaren läst informationsbrevet och författarna återberättade kort om syftet för studien och att resultatet kommer att presenterats konfidentiellt. Ett muntligt samtycke vilket innebar att låta sig intervjuas inhämtades med information om att deltagaren kan välja att avsluta sitt deltagande när som helst utan att ange orsak (Kjellström, 2017). Röstinspelningarna transkriberades till text och raderades därefter.
Innan informationsbreven skickades ut utfördes en pilotintervju i videokonferensprogrammet Zoom Meetings. Detta för att kontrollera att Zoom Meetings var lätt för deltagarna att använda och att röstinspelningsprogrammen gav bra kvalitet för att på ett korrekt sätt kunna återges i text. Frågorna i intervjuguiden kontrollerades så att de var utformade på ett sådant sätt att de svarade på syftet för studien (Danielson, 2017). Resultatet av pilotintervjun ledde till att intervjufrågorna konstruerades om för att lättare leda till öppna svar från deltagarna (Ryan et al. 2009). Pilotintervjun redovisas inte i resultatet av studien.
Dataanalys
Datamaterialet har analyserats genom en konventionell innehållsanalys med en induktiv ansats där koder och kategorier har arbetats fram direkt från datamaterialet. Att arbeta direkt från datamaterialet genom att fokusera på specifika ord eller fraser gör att innehållsanalysen får en manifest riktning (Hsieh & Shannon, 2005).
Analysen startade med att författarna lyssnade igenom ljudinspelningarna och transkriberade materialet i sin helhet. Att lyssna på ljudinspelningarna och läsa igenom datamaterialet likt att läsa en novell ledde till att författarna kunde få en känsla av datamaterialets helhet och djupare förståelse för innebörden (Hsieh & Shannon, 2005). I nästa steg lästes datamaterialet igenom ord för ord där nyckelord eller hela meningar markerades som ansågs fånga kärnan i datamaterialet och svarade på syftet. Dessa nyckelord och meningar utvecklades sedan till olika koder där koder som hade en relation till varandra grupperades till olika underkategorier och slutligen huvudkategorier (Hsieh & Shannon, 2005). Exempel redovisas i Tabell 1.
Tabell 1.
Exempel på innehållsanalys
Nyckelord Koder Underkategori Huvudkategori
...påklädd lång tid i onödan... Process innan undersökning Tidskrävande arbete med covid-patienter
Nya rutiner har blivit en del av vardagen
...inte får reda på att det är en covid-patient...
Kommunikation Tydlig kommunikation är viktigt
Förändrad intra- och interprofessionellt arbete
Etiska överväganden
Författarna till studien har arbetet utifrån de fyra forskningsetiska grundprinciperna; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Att följa forskningsetiska riktlinjer vid forskning och utveckling går i enlighet med röntgensjuksköterskans etiska kod (Vårdförbundet & Svensk förening för röntgensjuksköterskor, 2008).
Deltagarna i studien har blivit informerade om att deltagandet är frivilligt och gav muntligt samtycke i samband med intervjun. Deltagarna blev informerade om att deltagandet kan avbrytas när som helst utan att ange orsak. Ett informerat samtycke syftar till deltagarnas rätt att bestämma om, och hur de vill delta i studien. Det kräver att deltagarna fått information om studien, att de förstår informationen och kan fatta egna beslut. Att deltagandet ska vara frivilligt innebär att deltagarna inte ska känna sig tvingade till att delta eller påverkas av exempelvis mutor eller andra förmåner (Kjellström, 2017). Författarna valde för den här studien att använda muntligt samtycke då det enligt Kjellström (2017) är vanligt med muntligt samtycke vid intervjuer samt att ett skriftligt samtycke kan innebära att deltagaren kan känna sig tvungen till fortsatt deltagande.
Inga personuppgifter har hanterats. Röstinspelningarna har förvarats på lösenordskyddade dataenheter och raderades efter transkribering. Kjellström (2017) beskriver att konfidentialitet handlar om att inte låta obehöriga ta del av känsliga uppgifter och personuppgifter som gör det möjligt att identifiera deltagarna. Det innebär också att data ska redovisas på ett sådant sätt att
det inte går att härledas till en enskild person (Kjellström, 2017). Intervjuerna har därför kodats med siffror för att författarna ska kunna särskilja på dem utan att några känsliga uppgifter kan röjas. Varken namn eller arbetsplats presenteras i studien. Det insamlade datamaterialet har endast använts för den aktuella studien i enlighet med nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).
En etisk egengranskning enligt Jönköping Universitys mall för examensarbete (Bilaga 3) har utförts tillsammans med handledare för att följa de forskningsetiska principerna i etikprövningslagen.
Resultat
Fem röntgensjuksköterskor uppdelat på två radiologiska kliniker i Sverige har deltagit i studien. Deras arbetserfarenhet varierade mellan 6–28 år, medelvärde=14,8. Intervjuerna varade mellan 6–17 minuter, medelvärde=10,6. Analysen resulterade i tre huvudkategorier och tolv underkategorier (Tabell 2) som närmare beskriver innehållet och presenteras tillsammans med citat från deltagarna.
Tabell 2.
Fördelning av huvudkategorier och underkategorier
Huvudkategori Underkategorier
Nya rutiner har blivit en del av vardagen
Tidskrävande arbete med covid-patienter Covid-patienter är bara en del av patientflödet Arbete med nya hygienrutiner
Arbete med skyddsutrustning
Ny patientgrupp skapar
personliga och professionella dilemman
Risken att utsättas och att utsätta andra för smitta Fysisk och psykisk stress
Osäkerhet kring en ny patientgrupp Patientperspektivet kommer i skymundan
Förändrad intra- och
interprofessionellt arbete
Förståelse för varandras arbetssituation Tydlig kommunikation är viktigt Röntgens del i vårdkedjan är ej synlig Ökat kollegialt samarbete på röntgen
Nya rutiner har blivit en del av vardagen
Tidskrävande arbete med covid-patienter
Processen runt en covid-patient innefattar planering, bokning, transport till och från röntgen, undersökning och städning. Planering och bokning av en DT-undersökning med covid-rutin är mer omfattande i det stadiet att det kräver extra marginal före och efter tiden för själva undersökningen för förberedelse och städning. Patientens avdelning behöver längre förberedelse för att göra i ordning patienten för transport till röntgen vilket medför att röntgensjuksköterskan måste meddela tiden till avdelningen med större marginal än vanliga undersökningar. I början av pandemin upplevde deltagarna att det var mycket tid som gick åt
för att vänta på patienten innan den här rutinen arbetats in, det vill säga att avdelningen ringer när de är klara att gå samt förståelsen för att avdelningen behöver extra förberedelsetid. En DT-undersökning i början av pandemin tog ungefär en timme att utföra som utan covid-rutin hade tagit ungefär 10–20 minuter. Nu är upplevelsen att covid-undersökningarna tar mellan 20–30 minuter beroende på vilken typ av undersökning det är. Detta beror på att städrutinen inte är lika omfattande längre, samarbetet mellan röntgen och avdelningar fungerar bättre och arbetsrutinen har blivit en vana.
“… det tog så otroligt lång tid, en undersökning som skulle ta 10 minuter kunde helt plötsligt ta upp till 1 timme då för att man stod och vänta …" (Deltagare 5)
“...vi har ju avsatt covid-tider kan man säga, på akutlabbet, o då får det ta den tid det tar … vi räknar ju minst med en halvtimme, beroende på vad det är, är det ingen kontrast ... då kanske det är 20 minuter ... förut var det ju mycket längre...” (Deltagare 3)
Från att upplevelsen i början var att deltagarna kände osäkerhet kring hela situationen med att undersöka covid-patienter så är upplevelsen nu att dessa undersökningar går på ren rutin och har blivit en del var vardagen. Samtliga deltagare beskriver att det blivit en vana och inte upplevs som en lika stor procedur längre även fast det fortfarande är mycket arbete runt dessa patienter.
“...man vet att man får covid-patienter i alla fall … man tar det som det kommer ... men sen inställningen till själva arbetet och hygienen den är ju den samma … de här kommer hålla på ett tag så det gör inget om det är två mer i dag än vad det var igår...” (Deltagare 1)
Covid-patienter är bara en del av patientflödet
Det finns mycket andra patienter som befinner sig i röntgens korridorer, både akuta och polikliniska. När en covid-patient ska komma in på en undersökning behöver dessa patienter flyttas på för att inte utsättas för smittan och det har hänt att dessa patienter har behövt vänta på sin undersökning för att en covid-patient behövt undersökas först. Tidsbokningen av polikliniska patienter har minskat samt så har “drop in” systemet avvecklats tillfälligt för att det inte ska vara för mycket patienter i röntgens korridorer och för att använda dessa tider till att planera in andra patienter.
“...vi har haft lite svårt att hinna med det vi ska göra och det har ju släpat efter mycket då, ... undersökningar som har liksom fått stått tillbaka på grund av covid-patienterna...” (Deltagare 5)
Upplevelsen är att de flesta covid-undersökningar körs på eftermiddagen in mot kvällen då remisserna från avdelningarnas ronder kommer då. Det kan dock komma när som helst då även mer akuta remisser kan kräva covid-rutin. Det upplevs vara fördelaktigt att göra dessa undersökningar på eftermiddagen framåt kvällen då det är färre patienter i rörelse men att de också kan upplevas tyngre då röntgenavdelningen även är mindre bemannat. Covid-rutinen ser ut på samma sätt oavsett tid på dygnet så generellt är den enda skillnaden antal personal som kan hjälpas åt.
“...jag kan nog tycka att det är lättare på obekväm arbetstid både på helg och kväll, för att då är det inte så mycket andra patienter i rörelse, så då kan man också planera själv mycket bättre...” (Deltagare 1)
“...mitt i natten är ju alltid jobbigt när det är covid-rutin … det krävs ju mer jobb runt dom, man ska städa, man ska plocka undan … de känns ju jobbigare … dels så är vi mindre folk och det kan ju hända att vi håller på med andra undersökningar...” (Deltagare 3)
Arbete med nya hygienrutiner
I början av pandemin upplevdes städrutinerna större och mer grundliga då även golvet skulle skuras efter varje undersökning. Detta medförde en större tidsåtgång per patient så färre hann undersökas per dag. På det ena sjukhuset är det personalen som städar själva vilket har upplevts som väldigt tungt men att det blivit lättare i takt med att städrutinen har ändrats och blivit en vana. Det andra sjukhuset har numera en egen lokalvårdare som sköter covid-städet. Den generella tankegången under en undersökning är att minska onödig kontamination av material och utrustning. Detta görs genom att plocka undan material som inte behövs samt att inte röra det som ska vara rent och även informera medföljande personal att inte kontaminera i onödan.
“...i början så hade vi mycket större städrutiner runt dessa patienter än vad vi har nu och då tog det ju väldigt mycket tid per patient ... nu har vi sett att vi inte behöver städa fullt så noga som vi gjorde i början så vi sparar väldigt mycket tid på det...” (Deltagare 2)
Den nya hygienrutinen innebär att den personal som arbetar patientnära är begränsad till att minimera rörelse mellan undersökningsrum och manöverrum med skyddsutrustning på. Detta har medfört att röntgensjuksköterskor fått lära upp undersköterskor att utföra vissa arbetsuppgifter som vanligtvis röntgensjuksköterskan utför för att underlätta undersökningsförloppet.
“...vi har fått lära våra undersköterskor att kunna ställa in och centrera en del på DT:n, en del har även lärt sig att koppla kontrasten...” (Deltagare 4)
Arbete med skyddsutrustning
Deltagarna upplevde att det var mycket jobbigt att ha skyddsutrustningen i början av pandemin men att den medförde trygghet mot smittan. Den bars i mycket längre perioder i början av pandemin innan rutinerna satt sig vilket ledde till att deltagarna upplevde att de blev svettiga och varma. Rutinen om “ren och smutsig zon” har använts där den som är covid-klädd inte får lämna undersökningsrummet förrän den tagit av sig skyddsutrustningen igen vilket medför att den även behöver strålskydd i form av blyförkläde eller blyskärm. Det fanns osäkerhet kring tillvägagångssättet för korrekt på- och avklädning där kollegor fick hjälpas åt att läsa upp instruktionerna för varandra. Deltagarna upplever dock också att skyddsutrustningen hämmar arbetet i form av att långa rockar orsakar risk för snubbling, munskydd orsakar imma på glasögon och försämrad sikt orsakar svårigheter i patientnära arbete som att sätta en perifer venkateter. Tillgången till skyddsutrustning har upplevts vara i stort sett bra förutom vid vissa tillfällen där tillgången till FFP3-andningsskydd inte verkar ha prioriterats till röntgen.
“det är jobbigt att ha på sig skyddsutrustning i stort sett hela dagen, man blir varm och det är jobbigt att andas, i början så var det väldigt nervöst hela proceduren med att klä på sig alltihop men det har blivit en vardag av det... så det är inge konstigheter med det längre” (Deltagare 2)
Ny patientgrupp skapar personliga och professionella dilemman
Risken att utsättas och att utsätta andra för smitta
Majoriteten av deltagarna uppger att de känt sig trygga och skyddade från att smittats när de tagit hand om covid-patienter men berättar att det finns kollegor som inte upplevt detta och istället känt sig oroliga och rädda för att utsättas för smittan. Detta upplevdes vara märkbart framför allt i början av pandemin. Det upplevs vara av vikt hos deltagarna att skydda andra patienter från att utsättas för smittan genom att ha kontroll över patientflödet. Det har gjorts genom att inte ha för många patienter i väntrummen samtidigt samt att försöka tömma väntrummet när en covid-patient ska passera. Deltagarna uppger dock att de har blivit utsatta för smittan då det i efterhand har framkommit att en patient som varit symtomfri vid undersökningstillfället i efterhand testats positivt för covid-19. Det har också hänt att patienter förnekat förkylningssymtom men att det vid undersökning med DT upptäcks tecken på covid-19 infektion i lungorna. Det finns en frustration över att samhället inte tagit sjukdomen på allvar och utsätter andra för onödig risk.
“...önska att folk uti samhället förstår vad dom utsätts för dels utsätter sig själva för när man tror att man kan leva som vanligt och vad man utsätter oss för om man inte talar om att man har symtom... klart att man kanske inte riktigt vet om att man har covid för det är ju det som är så lurigt med den här sjukdomen att det kan vara allt från inga symtom till grava symtom” (Deltagare 5)
Fysisk och psykisk stress
Deltagarna beskriver att de upplevt fysisk påfrestning i form av att bli varm, svettig och får svårare att andas i skyddsutrustningen. När personalen står kvar i undersökningsrummet under undersökningen krävs det att hen använder strålskydd exempelvis ett blyförkläde som är tungt att bära och bidrar till värme och en ökad fysisk belastning. Covid-rutinen gör att det inte är lika lätt att hjälpas åt med förflyttning av tyngre patienter vilket har lett till större fysisk ansträngning för den personal som arbetar patientnära vid en covid-undersökning. I början av pandemin fanns det en psykisk stress över osäkerheten kring den nya patientgruppen och den allmänna situationen som viruset orsakat. Deltagarna har också upplevt att det varit stressigt när covid-undersökningar tagit längre tid än planerat och andra undersökningar hamnat efter i tidsplaneringen. Patientgruppen har också berört deltagarna på ett psykiskt stadie när de varit svårt sjuka och inte kunnat förstå vad som sker runt omkring dem.
“...så är man ju ensam röntgenpersonal på rummet ... helt plötsligt var man bara två som skulle flytta en patient som vägde kanske över 100 kg...” (Deltagare 5)
“... undersökningar som har liksom fått stått tillbaka på grund av covid-patienterna … det blir ju en stress …" (Deltagare 5)
Osäkerhet kring en ny patientgrupp
I början av pandemin fanns det en stor osäkerhet kring den här patientgruppen. Det berodde på okunskapen kring viruset och sjukdomen som gjorde att deltagarna kände sig mycket osäkra när de första patienterna kom till deras avdelning för att undersökas. Det fanns osäkerhet om de nya rutinerna kring denna patientgrupp men att detta blivit bättre ju mer rutinerna arbetades in och de kände igen sig i sin arbetsroll igen.
“i början var ju alla jätterädda, vi visste inte vad vi hade med att göra, man följde med i uppdateringar... hur många som va sjuka, hur många som låg på IVA, hur såg det ut i Sverige …" (Deltagare 1)
“patienterna var ju ny så att säga ... dom hade en sjukdom som vi inte visste riktigt... någonting om...” (Deltagare 4)
Patientperspektivet kommer i skymundan
Patienter med covid-19 har många gånger ett ökat omvårdnadsbehov då de kan ha svårt med andningen och vara allmänt medvetandesänkt. I de här fallen försvinner dock en stor del av den personcentrerade omvårdnaden då fokus hamnar på själva undersökningen och sjukdomen. Skyddsutrustningen hämmar detta genom att anonymisera röntgensjuksköterskan och tar bort möjligheten för patienten att läsa av hens mimik. Det blir också svårare att höra varandra genom munskydd och visir vilket har lett till tveksamheter om patienten uppfattat instruktionerna korrekt om undersökningsförloppet. Deltagarna beskriver också att de ibland omedvetet håller ett extra avstånd till patienten vilket gör att omvårdnaden inte blir fullt personcentrerad. Viljan finns dock att ta hand om dessa patienter som vanligt och förhoppningen är att patienterna upplever att de får en god vård vid undersökningstillfället.
“...jag menar dom är rädda och dom har liksom svårt och ont och det ena med de andra, det blir inte alls samma ... dom ser ett par ögon. Det blir inte det här personliga.” (Deltagare 3)
“...jag hoppas att patienterna upplever att dom får bra vård ändå...” (Deltagare 2)
Förändrad intra- och interprofessionellt arbete
Förståelse för varandras arbetssituation
I början av pandemin innan covid-rutiner var inarbetade och etablerade upplevdes samarbetet och förståelsen för varandra vara omständligt, katastrofalt och rörigt men att arbetet under pandemins gång har medfört en mer ömsesidig förståelse. Deltagarnas upplevelser är att avdelningar som är inriktade på endast covid-vård och akutmottagningen har en tydligare arbetsrutin som medför en ökad förståelse även för röntgens rutiner vid undersökningar av covid-patienter. Ansvarig personal från patientens avdelning följer med till röntgenundersökningen i större utsträckning vilket har lett till att de fått en ökad förståelse om röntgensjuksköterskans arbete med och runt patienten. Deltagarna upplever också att de fått en ökad förståelse om avdelningars arbete kring patienten och vad som krävs innan de är redo att komma till röntgen.
“Men i takt med att tiden har liksom gått här under pandemin så upplever jag ändå att det har blivit bättre.” (Deltagare 4)
Tydlig kommunikation är viktig
Kommunikation kring covid-patienten upplevs vara av stor vikt för att kunna få ett bra flöde och på ett effektivt sätt kunna utföra undersökningar. Alla deltagare har tryckt på vikten av att avdelningar ska ringa innan de går med en covid-patient till dennes bokade tid på röntgen för att båda parterna ska slippa fördröjning. I början av pandemin uppstod situationer där röntgenpersonalen fick stå redo och vänta på covid-patienter på grund av bristfällig kommunikation vilket medförde långa perioder där DT-labbet stod tomt. Det framkommer också upplevelser av dålig kommunikation i remisser där information gällande covid-misstanke saknats vilket ledde till att röntgenpersonalen inte var beredda när patienten anlände. Deltagarna anser att kommunikationen har blivit bättre allt eftersom rutinerna har etablerats.
“där det har brustit mest är ju redan i remissförfarandet, att man inte får reda på att det är en covid-patient...” (Deltagare 1)
Röntgens del i vårdkedjan är ej synlig
Deltagarnas upplevelse är att andra avdelningar inom hälso- och sjukvården inte förstått att röntgen utför väldigt mycket undersökningar på patienter som är misstänkt eller bekräftat sjuk i covid-19. Röntgens del av covid-vården har upplevts som osynlig men att det nu på senare tid uppmärksammats mer att röntgen också påverkats av pandemin eftersom de flesta patienter passerar röntgen.
“... jag tycker ju att hela sjukhuset på något sätt har kanske fått lite mer förståelse för att vi på röntgen gör väldigt mycket covid-undersökningar, i början så var det ingen förståelse för det men det börjar kanske hända lite mer...” (Deltagare 2)
“... alla går ju genom här, oavsett om du har brutit foten eller vad du har gjort så, och är förkyld så blir det covid-rutin.” (Deltagare 3)
Ökat kollegialt samarbete på röntgen
Pandemin har medfört en upplevelse av att arbetsgruppen har blivit mer sammansvetsad genom att de ställt upp för varandra i situationer där en kollega inte känt sig bekväm och trygg. Kollegorna inom röntgen har stöttat och hjälpt varandra vilket har gjort att orken har funnits för att kunna hantera arbetsbelastningen under pandemin.
“...vi har verkligen försökt att se till att ha roligt och skratta ... det har varit så mycket, man har varit så fokuserad och så, så man känner att man har så uppdämt behov att liksom verkligen bara få slappna av och ha roligt...” (Deltagare 4)
“...har man en orolig kollega så har jag sagt att jag kan stå inne med patienten, mig gör det ingenting...” (Deltagare 5)
Diskussion
Metoddiskussion
En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer valdes eftersom författarna anser att den metoden bäst svarar på syftet som handlar om att belysa röntgensjuksköterskors upplevelser om ett nytt fenomen. Semistrukturerade intervjuer medför en flexibilitet under intervjun som leder till att öppna och oväntade svar kan framträda. Att använda en intervjuguide hjälper intervjuaren att hålla en röd tråd genom samtalet men ger samtidigt öppenhet för följdfrågor och möjlighet till spontana frågor som uppstår under intervjuns gång (Ryan et al., 2009).
Datamaterialet har analyserats genom en konventionell innehållsanalys med en induktiv ansats därför att författarna ville presentera ett resultat med fokus på att framhäva röntgensjuksköterskornas upplevelser om ett ämne som i nuläget saknar tillräcklig forskning (Hsieh & Shannon, 2005). Enligt Elo och Kyngäs (2007) används en induktiv ansats när det sedan tidigare inte finns tillräckligt med forskning om det valda ämnet medan en deduktiv ansats används när befintlig forskning testas inom ett nytt sammanhang vilket inte passar för denna studie.
Enligt Patel och Davidsson (2019) kan det vara en fördel om den som genomför en kvalitativ intervju har förkunskaper inom det valda ämnet. Författarna till denna studie har en viss arbetserfarenhet inom ämnet och med det en egen förförståelse. Detta kan förstärka studiens trovärdighet i och med att den egna erfarenheten kan hjälpa författarna att förstå deltagarna på ett korrekt sätt. Författarna har konstruerat intervjuguiden utifrån den kunskap och arbetserfarenhet de sen tidigare besitter vilket enligt Danielsson (2017) är en fördel. Författarna anser dock att egna erfarenheter kan göra att det finns en risk att omedvetet blanda in egna värderingar under analysarbetet. Författarna har därför under analysarbetet varit noggranna med att diskutera detta och inte lägga egna värderingar eller tolkningar i svar från deltagarna som varit oklara eller tvetydliga.
Den huvudsakliga planen var att få samtycke av totalt sex deltagare från minst tre olika sjukhus i Sverige där alla intervjuer skulle utföras med videkonferensprogrammet Zoom Meetings på grund av den rådande pandemin och logistiska skäl. Syftet med att inkludera deltagare från flera olika sjukhus var att författarna ville få en så bred datainsamling som möjligt med hänsyn till
att olika sjukhus kan ha olika rutiner och med det olika upplevelser. När kliniker tillfrågades om att delta i studien tackade en klinik ja och resterande fyra tackade antigen nej eller svarade inte. En klinik som tackade nej uppgav anledningen att på grund av pandemin fanns det inte tid att avvara personal till studien. I det här skedet där endast en klinik tackat ja till att medverka och att tiden blev en faktor hörde författarna av sig via mail till ytterligare en klinik. Författarna fick här godkännande om datainsamling och två deltagare gav samtycke efter att de läst informationsbrevet. Dessa två intervjuer utfördes i ett konferensrum på den aktuella kliniken därför att författarna då kunde anpassa sig lättare efter deltagarnas arbetstid. Ytterligare ett samtycke inhämtades när författarna befann sig på kliniken och fick möjligheten att personligen berätta om studien och intervjun utfördes samma dag. Intervjuerna med de två deltagarna från den första kliniken som tackade ja utfördes dagen därpå via Zoom Meetings. Efter att samtliga intervjuer var genomförda märktes en tydlig mättnad i datamaterialet vilket medförde att författarna nöjde sig med fem deltagare trots att målet från början var sex stycken. Författarna anser att det inte påverkat datamaterialet beroende på om intervjuerna utfördes på plats eller via Zoom Meetings då författarna upplever att de fick en bra kontakt med deltagarna oavsett metod.
Författarna har sedan tidigare inte någon erfarenhet av intervjuteknik. Förberedelser inför studien innebar att författarna har läst in intervjuguiden, förberett för eventuella följdfrågor, skaffat teoretisk kunskap genom att ha läst litteratur om intervjuteknik och till sist utförde författarna en pilotintervju för att både träna på intervjusituationen, testa intervjufrågornas relevans och upplägg samt testa inspelningstekniken (Patel & Davidsson, 2019).
Resultatdiskussion
Deltagarna upplever att deras arbetssituation har förändrats i och med att covid-patienter medfört nya arbetsrutiner när det gäller planering, undersökning, städning och total tidsåtgång när dessa patienter ska undersökas med DT. Detta stämmer överens med Shanahan och Akudjedu (2021) där de i deras studie också kommer fram till att covid-19 medfört en förändring i röntgensjuksköterskors arbetsmönster i den kliniska verksamheten. De hävdar också att röntgensjuksköterskor har en viktig roll i patientbemötandet under den här pandemin (Shanahan & Akudjedu, 2021). Enligt Svensk förening för röntgensjuksköterskor (2011) är mötet mellan en röntgensjuksköterska och patient kort och sker under specifika förhållanden som karaktäriseras av högteknologiska metoder där det också ingår i röntgensjuksköterskans yrkesroll att arbeta utifrån en personcentrerad vård. I och med att patienter undersöks en i taget
vid en DT-undersökning anser författarna att all fokus kan läggas på den patienten där och då och med det uppnå en god personcentrerad vård. Deltagarna i studien upplever att de nya arbetsrutinerna med skyddsutrustning leder till att den personcentrerade vården kommer i mer skymundan men förhoppningen är dock att patienterna ändå upplever att de får en bra vård vid sin undersökning. Pollard et al. (2019) beskriver i sin studie vikten av att presentera sig och hälsa på patienten, förklara tillvägagångssättet för undersökningen, få patienten att känna sig trygg, ha en tydlig kommunikation med patienten och hur röntgensjuksköterskan agerar gentemot patienten. Eftersom en undersökning på röntgen ofta går fort så har röntgensjuksköterskan en utmaning i att på kort tid etablera ett förtroende mellan sig och patienten (Pollard et al., 2019). Detta är något som deltagarna har upplevts vara en utmaning i situationer där en covid-patient undersökts. Mycket av det beror på att skyddsutrustningen som röntgensjuksköterskan använder sig av gör att röntgensjuksköterskan blir mer anonym. Den upplevs vara hämmande i kommunikationen på grund av att visiret och munskyddet gör att möjligheten för att använda kroppsspråket och mimiken försvinner samt så medför det svårigheter med att höra varandra tydligt. Att då försöka bygga upp ett förtroende och få patienten att känna sig trygg och omhändertagen blir en större utmaning i jämförelse med att undersöka en patient utan användning av skyddsutrustning.
Covid-19 har medfört en förändrad arbetssituation där samarbetet i team om två personal fått en större betydelse. För att underlätta undersökningsförloppet på obekväm arbetstid där tillgången till antal röntgensjuksköterskor är begränsad beskriver deltagarna att de lämnat över vissa arbetsuppgifter till undersköterskor. Zanardo et al. (2020) betonar vikten av att det bör vara två röntgensjuksköterskor som arbetar i team vid dessa undersökningar men om det inte finns möjlighet på grund av exempelvis personalbrist kan andra yrkeskategorier hjälpa till och assistera vid dessa undersökningar. Detta tror författarna även bidragit till att deltagarna upplever att arbetsgruppen blivit mer sammansvetsad i och med att de ställt upp för och hjälpt varandra i olika situationer. Deltagarna berättar att de i början av pandemin fanns en oro och ängslan över osäkerheten kring viruset och att det fanns en underliggande rädsla för att själv bli smittad av en covid-patient eller att denne skulle föra smittan vidare till andra patienter på röntgen. Detta överensstämmer till viss del med en studie av Ruiz et al. (2021) som visade att den första vågen av covid-19 i Spanien orsakade stor oro hos hälso- och sjukvårdspersonal inklusive röntgensjuksköterskor där oron grundade sig i risken att sprida smittan vidare till andra patienter men också till kollegor och den egna familjen (Ruiz et al., 2021).
Foley et al. (2020) beskriver i sin studie att röntgensjuksköterskor anser att deras roll i covid-vården uppfattas som osynlig och bortglömd. Detta framkommer även i den här studien där deltagarna beskriver att andra avdelningar inom hälso- och sjukvården inte riktigt förstått hur många covid-undersökningar som faktiskt utförs på röntgen. Deltagarna berättar dock om att en ömsesidig förståelse för varandras covid-rutiner vuxit fram under pandemins gång och uppmärksammar hur viktigt det är med tydlig kommunikation kring de här patienterna. Särskilt vikten av att det framkommer tydligt i remissen att det förekommer en covid-misstanke och att den ansvariga avdelningen ringer och meddelar röntgenavdelningen när de är redo för att gå till den inbokade tiden. Detta för att röntgenpersonalen ska ha en chans att se till att andra patienter inte befinner sig i närheten när covid-patienten kommer, optimera flödet av andra undersökningar samt se till att undersökningsrummet är förberett för att kunna ta emot covid-patienten. Foley et al. (2020) beskriver också vikten av att det finns en tydlig kommunikation om patientens infektionsstatus. Zanardo et al. (2020) hävdar att covid-patienter bör undersökas i avskilda rum och att all utrustning som inte behövs ska tas ut från rummet. Bokning av covid-undersökningar bör ske så att covid-patienten inte passerar flertalet andra patienter på väg till undersökningsrummet och utsätter dem för smitta. Utförande av undersökning och städning ska därefter ske enligt en utarbetad rutin (Zanardo et al., 2020). Författarna anser dock att avvara en särskild datortomograf endast för covid-patienter kan vara mycket svårt och i många fall omöjligt beroende på hur många datortomografer kliniken har att tillgå så detta får istället lösas genom noggrann planering av undersökningar och extra tidsmarginal för städning.
Slutsats
Covid-19 har medfört en förändrad arbetssituation för röntgensjuksköterskor där en DT-undersökning planeras och utförs med nya rutiner. Deltagarnas upplevelser av stress, osäkerhet och tidsåtgång som dessa rutiner medfört och påverkat det dagliga arbetet har förändrats genom pandemins fortgång i och med att rutinerna blivit en del av vardagen. Skyddsutrustningen upplevs ge en trygghet mot att smittas men den upplevs också hämma röntgensjuksköterskans arbete i att kunna ge patienten en personcentrerad omvårdnad och inge trygghet genom hens undersökning. Röntgensjuksköterskans arbete i covid-vården upplevs vara osynlig utanför röntgens väggar där det saknats förståelse över hur många covid-undersökningar som utförs på röntgen varje dag, tillsammans med det vanliga patientflödet. Covid-19 har också medfört en
positiv upplevelse av en mer sammansvetsad arbetsgrupp med en vilja att hjälpa och stötta varandra.
Studiens värde och fortsatt forskning
Denna intervjustudie lyfter fram röntgensjuksköterskors upplevelser av att utföra radiografiska undersökningar av en ny patientgrupp som har krävt en omställning i arbetet med nya rutiner och personliga och professionella dilemman. Studien kan därför hjälpa till att sprida kunskap till andra vårdinrättningar och allmänheten om röntgensjuksköterskans roll och röntgenavdelningens betydelse under pandemin.
Författarna anser att denna studie belyser ett viktigt ämne där ytterligare forskning med en kvalitativ ansats behövs. En större grupp deltagare från flera kliniker behöver inkluderas med fokus på hur denna pandemi påverkat röntgensjuksköterskors fysiska och psykiska hälsa för att kunna motarbeta tecken på psykisk ohälsa, belastningsskador som kan uppstå av ansträngande arbete eller andra brister i arbetsmiljön. Detta för att röntgensjuksköterskor utför ett viktigt arbete där radiografin har en betydande roll i hälso- och sjukvården.
Omnämnanden
Författarna vill rikta ett tack till deras handledare som väglett dem genom arbetet från projektplan till färdigt examensarbete, till enhetscheferna på aktuella kliniker som gav sitt godkännande för att samla in data till studien, samtliga deltagare som valt att dela med sig av sina upplevelser och med det gjort studien möjlig att genomföra samt till kollegan som ställde upp på pilotintervju och delade med sig av bra tips.
Referenser
Akudjedu, T. N., Lawal, O., Sharma, M., Elliott, J., Stewart, S., Gilleece, T., McFadden, S., & Franklin, J. M. (2020). Impact of the COVID-19 pandemic on radiography practice: findings from a UK radiography workforce survey. BJR open, 2(1), 20200023. https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.1259/bjro.20200023
Aspelin, P. & Pettersson, H. (red.) (2008). Radiologi. (1. uppl.). Studentlitteratur.
Bompard, F., Monnier, H., Saab, I., Tordjman, M., Abdoul, H., Fournier, L., Sanchez, O., Lorut, C., Chassagnon, G. & Revel, M-P. (2020). Pulmonary embolism in patients with COVID-19 pneumonia. European Respiratory Journal., 56(1).
https://doi.org/10.1183/13993003.01365-2020
Danzi, G., Loffi, M., Galeazzi, G. & Gherbesi, E. (2020). Acute pulmonary embolism and COVID-19 pneumonia: a random association? European Heart Journal., 41(19).
https://doi.org/10.1093/eurheartj/ehaa254
Danielson, E. (2017). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (red.), Vetenskaplig teori
och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (2. Uppl., ss. 143-154). Studentlitteratur.
Elo, S. & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced
Nursing., 62(1), 107–115.
https://onlinelibrary-wiley-com.proxy.library.ju.se/doi/epdf/10.1111/j.1365-2648.2007.04569.x
Foley, S. J., O'Loughlin, A., & Creedon, J. (2020). Early experiences of radiographers in Ireland during the COVID-19 crisis. Insights into imaging, 11(1), 104. https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.1186/s13244-020-00910-6
Folkhälsomyndigheten. (2020). Om viruset och sjukdomen. Hämtad 11 december, 2020, från https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/om-sjukdomen-och-smittspridning/om-viruset-och-sjukdomen/
Haque, A., & Pant, A. B. (2020). Efforts at COVID-19 Vaccine Development: Challenges and Successes. Vaccines, 8(4), E739. https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.3390/vaccines8040739
Hsieh, H & Shannon, S. E. (2005). Three approaches to qualitative content analysis. Qualitative
Health Research., 15(9), 1277–1288.
https://journals-sagepub-com.proxy.library.ju.se/doi/pdf/10.1177/1049732305276687
Islam, K. U. & Iqbal, J. (2020). An Update on Molecular Diagnostics for COVID-19. Frontiers
in cellular and infection microbiology, 10, 560616. https://doi.org/10.3389/fcimb.2020.560616
Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (red.), Vetenskaplig teori och metod: från
idé till examination inom omvårdnad. (2. Uppl., ss. 58-80). Studentlitteratur.
Lewis, S., & Mulla, F. (2021). Diagnostic radiographers’ experience of COVID-19, Gauteng
South Africa. Radiography, 27(2), 346–351.
https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.1016/j.radi.2020.09.009
Patel, R. & Davidson, B. (2019). Forskningsmetodikens grunder att planera, genomföra och
rapportera en undersökning. Studentlitteratur.
Pollard, N., Lincoln, M., Nisbet, G., & Penman, M. (2019). Patient perceptions of communication with diagnostic radiographers. Radiography (London, England: 1995), 25(4), 333–338. https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.1016/j.radi.2019.04.002
Qu, J., Yang, W., Yang, Y., Qin, L. & Yan, F. (2020). Infection Control for CT Equipment and Radiographers’ Personal Protection During the Coronavirus Disease (COVID-19) Outbreak in China. American Journal of Roentgenology: AJR., 215(4), 940–944. https://doi.org/10.2214/AJR.20.23112
Ruiz, C., Llopis, D., Roman, A., Alfayate, E., & Herrera-Peco, I. (2021). Spanish radiographers' concerns about the COVID-19 pandemic. Radiography (London, England: 1995), 27(2), 414– 418. https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.1016/j.radi.2020.10.001
Ryan, F., Coughlan, M., & Cronin, P. (2009). Interviewing in qualitative research: The one-to-one interview. International Journal of Therapy and Rehabilitation, 16(6), 309–314. https://doi.org/10.12968/ijtr.2009.16.6.42433
Shanahan, M. C., & Akudjedu, T. N. (2021). Australian radiographers' and radiation therapists' experiences during the COVID-19 pandemic. Journal of medical radiation sciences, 10.1002/jmrs.462. Advance online publication. https://doi.org/10.1002/jmrs.462
Stogiannos, N., Fotopoulos, D., Woznitza, N., & Malamateniou, C. (2020). COVID-19 in the radiology department: What radiographers need to know. Radiography (London, England:
1995), 26(3), 254–263. https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.1016/j.radi.2020.05.012
Svensk förening för röntgensjuksköterskor. (2011). Kompetensbeskrivning för röntgensjuksköterskor. Hämtad 12 december, 2020, från https://www.swedrad.org/publicerat-material
Vårdförbundet & Svensk förening för röntgensjuksköterskor. (2008). Yrkesetisk kod för
röntgensjuksköterskor. Hämtad 28 april, 2021, från
https://www.vardforbundet.se/siteassets/rad-och-stod/regelverket-i-varden/yrkesetiskkod-for-rontgensjukskoterskor.pdf
Xiong, Y., Sun, D., Liu, Y., Fan, Y., Zhao, L., Li, X. & Zhu, W. (2020). Clinical and High-Resolution CT Features of the COVID-19 Infection: Comparison of the Initial and Follow-up Changes. Investigative radiology, 55(6), 332–339.
World Health Organization. (2020). Timeline: WHO's COVID-19 response. Hämtad 14 december, 2020, från https://www.who.int/emergencies/diseases/novel-coronavirus-2019/interactive-timeline#!
World Health Organization. (2021a). Situation reports. Hämtad 1 juni, 2021, från https://www.who.int/publications/m/item/weekly-epidemiological-update-on-covid-19---1-june-2021
World Health Organization. (2021b), COVID-19 advice for the public: Getting vaccinated. Hämtad 28 april, 2021, från https://www.who.int/emergencies/diseases/novel-coronavirus-2019/covid-19-vaccines/advice
Zanardo, M., Martini, C., Monti, C. B., Cattaneo, F., Ciaralli, C., Cornacchione, P., & Durante, S. (2020). Management of patients with suspected or confirmed COVID-19, in the radiology department. Radiography (London, England: 1995), 26(3), 264–268. https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.1016/j.radi.2020.04.010
Zervides, C., Sassi, M., Kefala-Karli., P. & Sassis, L. (2020). Impact of COVID-19 pandemic on radiographers in the Republic of Cyprus. A questionnaire survey. Radiography. https://doi.org/10.1016/j.radi.2020.10.004
Zhang, R., Li, Y., Zhang, A. L., Wang, Y., & Molina, M. J. (2020). Identifying airborne transmission as the dominant route for the spread of COVID-19. Proceedings of the National
Academy of Sciences of the United States of America, 117(26), 14857–14863.
Bilagor
Bilaga 1
Intervjuguide
• Vad är din upplevelse av att utföra undersökningar med skyddsutrustning? • Hur upplever du att kvaliteten på omvårdnaden blir under dessa undersökningar? • Röntgen är en avdelning som samarbetar med många olika avdelningar för att planera
in undersökningar. Vad är din upplevelse av samarbetet och planeringen inför dessa undersökningar?
Upplever du en förändring mot hur det vanligtvis ser ut? Hur då? • Vad är din upplevelse om tidshållningen på dessa undersökningar?
• När på dygnet upplever du att du oftast utfört DT-undersökningar med pandemirutin? Är upplevelsen av dessa undersökningar olika beroende på vilken tid på dygnet de utförs? Berätta gärna mer!
• Upplever du någon skillnad i att utföra dessa undersökningar nu mot för hur det var i början av pandemin? Berätta gärna mer!
Bilaga 2
Informationsbrev
Vill du delta i en intervjustudie om “röntgensjuksköterskors upplevelser av att utföra en datortomografiundersökning av patienter som är misstänkta eller bekräftad sjuka i covid-19"?
Studien är ett examensarbete på grundnivå som ingår i utbildningen till röntgensjuksköterska vid Hälsohögskolan i Jönköping. Syftet med studien är att belysa röntgensjuksköterskors upplevelser av att utföra en datortomografiundersökning av patienter som är misstänkta eller bekräftad sjuka i covid-19.
Författarna, Sebastian Alfelt och Linnea Bodare söker dig som har deltagit i datortomografiundersökningar av patienter som varit misstänkta eller bekräftad sjuka i covid-19 under perioden mars 2020 till om med dagens datum för att svara på frågor om upplevelsen av att utföra dessa undersökningar.
Intervjun kommer att ske via telefon eller videosamtal efter överenskommelse. Deltagandet är helt frivilligt och kan avbrytas när som helst om så önskas utan att ange orsak. Inga personuppgifter kommer att hanteras och presentationen av resultatet kommer inte kunna härledas tillbaka till dig. Intervjun kommer att spelas in för att i full grad kunna transkriberas till text och analyseras. Efter detta kommer inspelningen att raderas.
Välkommen att höra av dig till:
Sebastian Alfelt
Alse18xt@student.ju.se Linnea Bodare
Bilaga 3
