Malmö högskola IMER 41-80p.
20p. uppsats
Handledare:
Anders Wigerfelt och Enrique Perez
1990-talets
svenska attityder
till invandrare och invandring
Motto:
Vad är det mer som skiljer den infödde från invandraren? Jag tror det är enkelt att peka ut, men fruktansvärt svårt att åtgärda. Det är våra attityder. Attityder och beteenden hos arbetsgivare, hos arbetsförmedlare, hos rekryterare, hos
fackföreningsledare, hos kommunaltjänstemän, hos statsråd och andra politiker... Alla dessa människors attityder och beteenden kan vara helt avgörande för invandrarens möjligheter att flytta in samhället.
Leif Blomberg, integrationsminister (i Nestius 1996:250)
INNEHÅLL
1. Inledning och syfte s. 3
2. Metod och disposition s. 5
I. Grupprocesser och grupprelationer s. 10
3. "Vi" och "dem" s. 10
4. Attityder s. 18
5. Attitydernas sociala funktioner s. 22
6. Hur uppstår fördomar? s. 25
Sammanfattning s. 29
II. Rasistiska ideologier s. 31
7. Ideologisk hegemoni s. 31
8. Rasismens många ansikten s. 37
9. Invandrarnas kolonisering s. 47
Sammanfattning s. 55
III. Svenska attityder s. 59
10. Skuggor ur det förflutna s. 59
11. 90-talets opinion s. 66
12. Slutdiskussion s. 81
13. Litteratur s. 91
1. Inledning och syfte
Uppsatsen har inspirerats av samhällsutvecklingen i Sverige under senaste 10-15 år. Flykting- och anhöriginvandring från mer avlägsna länder än innan, parallellt med vidgade samhällsklyftor till följd av landets ekonomiska och sociala kris, har lett till vissa spänningar mellan delar av inhemsk befolkning och nykomlingarna. Vid internationella jämförelser placerar sig Sverige rätt dåligt, när det gäller samhällets integration, som idag består både av männis-kor vars familjer har bott i landet under många generationer och sådana som har bott här under betydligt kortare tid. Det verkar att majoriteten av nytill-komna flyktingar har mötts av djup misstro, marginaliserats och förvandlats till landets underklass, oavsett sin forna samhällsposition, utbildningsnivå och samhällspotential. Invandrarna i Sverige drabbas av större arbetslöshet än i andra EU-länder och bor mer segregerat. Avståndstagandet har ibland tagit form av fysiskt våld mot "de nya svenskarna".
Från 1 januari 1990 till och med 31 december 1994 begicks sammanlagt 497 övergrepp med rasistiskt eller främlingsfientlig grund, 195 attentat mot flyktingförläggningar, 263 angrepp mot flyktingar i samhället och 39
korsbränningar. Det innebär två attentat i veckan. I fem års tid. (Nestius 1996:168)
Jag ställer mig en fråga: kan det svenska avståndstagandet förklaras som ett "typiskt" inslag vid etniska möten, eller påverkas det mer av svenskt specifika faktorer? Finns det något samband med traditionella västeuropeiska
tankeströmningar?
I uppsatsen vill jag undersöka allmänna socialpsykologiska mekanismer som påverkar och utformar relationerna mellan olika samhällsgrupper. Jag vill se om socialpsykologiskt perspektiv ensamt kan förklara uppkomsten av
negativa etniska attityder. Stor vikt kommer att läggas vid frågor kring attitydsbildning, attitydernas sociala funktioner, den sociala och nationella identitetens betydelse och förekomsten av etniska stereotypier. Särskilt vill jag undersöka hur pass mycket påverkas individuella attityder av rasistiska ideologier som tilldelar olika etniska grupper och tillhörande individer bestämda platser i samhällsordningen. Jag tänker också analysera svenska förhållanden för att utröna om rasismens moderna former, som dem idag definieras och tolkas av en rad utländska IMER-forskare, framför allt de som är verksamma i Storbrittanien, USA, Frankrike och Nederländerna, före-kommer också här i landet. Särskilt intresse tänker jag ägna åt frågan, om negativa etniska attityder, fördomar och diskriminerande beteende är indivi-duella patologier, eller om de avspeglar samhällets traditionella normer, värderingar och prioriteringar. Några opinionsundersökningar genomförda i landet under 1990-talet kommer att utgöra analysens grund.
Vid granskningen av opinionsundersökningar undrar jag om jag kan hålla med etablerade forskares slutsatser. Undersökningarnas design kommer också att granskas, parallellt med forskarnas teoretiska antaganden om etniska
attityders grunder och former. Jag tänker också ägna tid åt budskapet från svenska folket, som enligt min mening, syns tydligt i erhållna svar, men som sällan lyfts fram.
Särskilt intresse tänker jag ägna åt frågan kring villkor nödvändiga för att uppvisade attityder skulle överensstämma med de undersöktas faktiska sociala beteende. Under vilka omständigheter händer detta och vad säger interna-tionell forskning om sådana mekanismer?
Jag tänker också genomföra kritisk diskussion kring dominerande tolkningar av opinionsundersökningarnas resultat. Man hävdar att främlingsfientligheten håller på att minska, medan kritiken av landets invandringspolitik är allt starkare. Samtidigt anser man att uppvisade negativa attityder bottnar i 1990-talets kris. Jag undrar om tolkningen är relevant, med hänsyn tagen till landets traditionella hållning gentemot de flesta former av utländsk påverkan och befolkningens stadiga förankring i västeuropeiska tankemönster, när det gäller kontakter med människor från andra kontinent.
Man brukar komma fram till att negativa uppfattningar om invandrare och invandring dominerar bland personer med låg utbildning och bland dem som identifierar sig med arbetarklassen (Lange/Westin 1997). Andra samhälls-kategorier som ibland också pekas ut som främlingsfientliga är ungdomar och äldre personer. Jag undrar om attitydsundersökningarna i sin nuvarande form och dess efterföljande tolkningar, som inte leder till någon djupare analys av medelklassens attityder och förbigår med tystnad dess dominerande roll i samhället, är fortfarande relevanta för förståelsen av befintliga etniska relationer i landet.
Halvorsen (1992:25-26) skriver att syftet med en vetenskaplig undersökning kan placeras i någon eller några av följande kategorier:
1) att beskriva (underbyggande, dokumenterande forskning); 2) att förklara (utveckla kausalförståelse, d.v.s. hitta orsaksförklaringar; 3) att förstå (meningar med handlingar och att utveckla en helhetsförståelse av samhället); 4) att förutsäga; 5) att utvärdera (t.ex. bedöma effekter av företagna åtgärder); 6) att ge
beslutsunderlag (handlingsinriktad forskning); 7) att förändra (aktionsforskning); 8) att utveckla nya perspektiv (som gör att man ser verkligheten med nya ögon); 9) att utforma konkreta utopier, d.v.s. att knyta ihop det önskvärda med det som är möjligt genom att klargöra betingelserna för förändring.
försöka förstå helhetsbilden av samhällsmekanismer bakom etniska attityder. Jag hoppas att jag lyckas utveckla nya perspektiv på området för att kunna belysa mindre uppmärksammade attitydsdimensioner. Om mitt arbete leder till att någon befintlig uppfattning om invandring och etniska relationer i Sverige omvärderas, då når jag uppsatsens syfte. Jag vill göra människor medvetna omsina antaganden.
2. Metod och disposition
Den västerländska industriepoken håller allt tydligare på att lämna plats åt det postindustriella informationssamhället, med dess blandning av folkslag och kulturer och nya samarbetsmönster över gränserna.1 Den forna myten om
nationell enhetlig egenart är allt svårare att upprätthålla, inte minst i Sverige, där nästan var femte invånare idag har utländsk bakgrund. Allt fler sociala interaktioner och gruppkonflikter i landet börjar ha idag också en etnisk dimension.
Forskning om etniska relationer kräver i sin tur en helt ny metodik, som överskrider traditionella ämne- och fakultetgränser. Den som vill förstå
interaktioner mellan olika etniska grupper bör idag frigöra sig från sedvanligt akademiskt tänkande, vilket avspeglat sociala relationer i relativt etniskt homogena industrisamhällen. Idag bör man agera flervetenskapligt och våga hämta relevant kunskap från källor som tillhör skilda vetenskapsområden och forskningstraditioner.
Lange (1983/1992:1) skriver om svenska förhållanden: "Forskningen om etniska relationer (...) engagerar i dag forskare från en rad discipliner, som socialantropologi, sociologi, psykologi, pedagogik, lingvistik, nationalekonomi, statsvetenskap, idéhistoria,
historia och etnologi." Liknande tankegångar hittar vi hos Lawrence Bobo (i
Katz & Taylor 1988:86): I take a quite catholic approach to the material as the research
1 Under de senaste decennierna har man börjat uppmärksamma stora strukturella
förändringar inom alla västerländska samhällen. Man har allt mer övergått från produktion i stora serier med mekaniskt fungerande maskiner och hierarkiska sociala relationer till samfundsordning där arbetslivet domineras av datastyrd produktion och servicenäringar och där allt fler människor sysslar med information i betydelsen hantering av kunskap och budskap.
Parallellt har det uppstått ett behov av ökad reflexivitet över samhällsutvecklingen, inte minst därför att internationell migration har lett till att Västerländets forna etniskt relativt homogena nationella stater har mer eller mindre förvandlats till dagens multi-kulturella och multietniska samhällen. Se Habermas (1985, 1987 1990), Giddens (1991), Beck (1992), Beck, Giddens & Lasch (1994).
Enligt Eurobarometer 98 säger sig 66 procent av de tillfrågade EU-medborgarna vara i någon mån rasistiska. Det verkar att det nya postindustriella samhället lider här av svåra födslovåndor.
draws not only on the work of social psychologists, but also on that of historians,
demographers, political scientists, and sociologists. The final outcome, I hope, is a better sense of the distinctive roles of prejudice and group conflict in racial attitudes as well as a sense of fruitful directions for future research.
I uppsatsen tänker jag anlägga socialpsykologiskt perspektiv på grupp-relationer och gruppkonflikter. Jag använder mig också av vissa kultur- och kunskapssociologiska tolkningar. Idéhistorisk bakgrund till rasistisk ideologi, vilken förkastar alla hänsynstaganden till en människans inneboende värde eller karaktär, och som bedömer hennes förmåga eller tilldelar henne en roll uteslutande med ledning av hennes etniska härkomst och grupptillhörighet, kommer också att presenteras. Rasismens grunder är överlägsenhetsantaga-ndet som i allmänhet är omedvetet eller åtminstone inte erkänns. Analysen kommer att genomsyras av den sociologiska grundinställningen som jag medvetet väljer och som alltid vägleder mina undersökningar - den humanistiska sociologin.
Sociologiskt tänkande är beroende av den sociologiska visionen som i första hand kräver en förmåga att tänka sig bort från de välbekanta vardagsrutinerna och betrakta dem i ett nytt ljus. Samtidigt bör man inse att många skeenden som enbart tycks gälla en individ i själva verket är en återspegling av mer generella samhällstrender och frågeställningar (Giddens 1998).
Formellt kan sociologin uppfattas som en uppsättning olika perspektiv eller tankesätt (Cuff & Payne 1992). Man försöker förstå den sociala verkligheten på olika sätt, men inget av dem har någon inbyggd garanti för att någonsin kunna presentera eviga och orubbliga "sanningar". Konsensusperspektivet och konfliktperspektivet betonar samhällets systemkaraktär. Även om det ena perspektivet betonar de samverkande och harmoniserande elementen i det sociala livet, medan det andra betonar de tvingande och splittrande elementen, så är båda ändå överens i vissa grundläggande frågor. De kan betraktas som "strukturalistiska" i den mening att båda betonar samhället som en helhet, den sociala strukturen och förhållandet mellan dess delar. Interaktionistiska sätt att förstå den sociala verkligheten skiljer sig markant från strukturalismen i och med att de betonar betydelsen av att undersöka de sociala handlingarna ur de inblandade aktörernas synvinkel. Här läggs betoningen på de betydelser som aktörerna själva tillskriver sina handlingar. Det etnometodologiska
perspektivet är också "interaktionistiskt" i sin betoning på personer, språk och sociala möten. Dess förespråkare anser dock att de studerar det som andra sociologer antingen tar för givet eller bortser ifrån, nämligen utforskandet av de common sense-metoder varigenom alla människor - både sociologer och lekmän - uppfattar sin sociala verklighet som meningsfull.
Uppsatsens analysperspektiv betonar dock en annan dimension, nämligen forskningens syfte. Sociologiska insikter är värdefulla för alla som ägnar sig åt samhällsverksamhet. Men verksamheten behöver inte vara särskilt
humanitär (Berger 1963/1987). Man kan använda samma slags information för att legitimera rådande förhållanden eller för att ifrågasätta dem. Enligt Berger är sociologin en process som går ut på att "genomskåda" sociala fasader, "avslöja" och "demaskera" sociala system och relativisera de kategoriska krav som "den allmänna ordningens väktare" ställer. En av grundtankarna i hans sociologi är att verkligheten är socialt konstruerad. Samtidigt tillhandahåller han följande råd för alla som tänker ägna sig åt sociologiska undersökningar:
Lär dig avvisa de rena läror som förekommer. Lär dig också att avvisa de rena läror som kommer att finnas i morgon. Delta i andra människors liv, men tänk dina egna tankar. Acceptera "alienationen" - det är priset för friheten. Lär dig hur du ska stå fri. (Berger i Restivo 1991:81)
Berger kallar sitt sociologiska förhållningssätt för "ett humanistiskt perspektiv". Den humanistiske sociologens uppgift formuleras så här:
Att motiveras av mänskliga behov hellre än av storslagna politiska program, att ge sig hän med urskiljning, att kombinera med känsla och skepticism, att fördomsfritt försöka förstå - allt detta är sociologiska attityder som knappast kan övervärderas i världen av idag. (Berger 1963/1987:149)
Vetenskaplighet bör kännetecknas av kritisk hållning till dogmer, påståenden och etablerade sanningar. En viktig forskningstradition är positivism som länge har försökt applicera naturvetenskapliga syn och metod även på samhällsforskningen. Positivismen utgår från strävan efter att grunda
tänkandet på "fakta", d.v.s. kunskap som baseras på sinneserfarenhet och som uppfattas som oproblematiskt och teorioberoende. Positivisterna anser att vetenskapen är neutral och värderingsfri. Dess kritiker hävdar dock att, till skillnad från naturlagarna, inte finns det några oföränderliga lagar för
mänskligt beteende eller för samhället. Människan har möjlighet att upphäva och förändra det bestående och därmed skapa sin egen framtid. Att ensidigt betona fakta, det som är positivt givet, är att uppfatta dem som naturgivna, oundvikliga och ödesbestämda (Halvorsen 1992).
Det sociologiska humanistiska perspektivet ägnar sig åt att samtidigt förstå, förklara, kritisera och förbättra människans villkor. Man måste ständigt vara på sin vakt så att man inte förlitar sig på trosläror, auktoriteter, inskränkta egenintressen och implicita antaganden om någon företeelses eller händelses realitet (t ex, när "fakta talar för sig själva"). Vi bör styras av humanistisk drivkraft som tvingar oss att avslöja, stå emot och utrota alla former av
förtryck och utsugning av människor, och den förpliktigar oss att förbättra människornas livsvillkor. Den som jobbar inom den här traditionen är på ett eller annat sätt sysselsatt med att avmystifiera, demaskera, avmytifiera och avslöja det som finns bakom kunskapens och trons offentliga bilder och fasader. Detta ställningstagande bör leda till en kompromisslös forskning, där man måste tränga sig fram även när uppgiften verkar hopplös. För tänkare inom denna tradition finns det ingenting annat att göra än att tänka - och även försöka tänka på det "otänkbara" (Restivo 1991).
Berger (1963/1987) betonar att sociologi och historia är intimt förbundna med varandra. Inspirerad av hans tankegångar tänker jag tillämpa historiskt
perspektiv på nutida sociala skeenden. Särskilt tänker jag uppmärksamma relationen mellan invanda föreställningar om svenskhetens överlägsenhet gentemot omvärlden och majoritetens aktuella attityder gentemot invandrare och invandring.
Studiet av vardagslivet där människor möts direkt, det vill säga ansikte mot ansikte, kallas mikrosociologi. Analysen av större sociala system, till exempel företag, politiska system eller den ekonomiska ordningen, kallas
makro-sociologi. Det kan verka som om att mikro och makro är två helt skilda områden, men de är i själva verket intimt lierade med varandra (Giddens 1998). Mark Graham skriver (i Hammar 1993) att begreppen makro och mikro är relativa. Vad som anses vara ett makrofenomen ur en synvinkel kan förfalla vara ett mikrofenomen ur en annan. Inte sällan jämställs mikro med individens agerande medan makro står för kollektiva fenomen av en annan storleksordning. I själva verket glider dessa nivåer i varandra. Sociala
händelser utspelas på alla samhällsnivåer samtidigt även om varje nivå kräver sin speciella förklaringsmodell.
Socialpsykologi handlar om förhållandet mellan individ och samhället. Mer preciserat kan socialpsykologin sägas syfta till att förstå och förklara
samspelet mellan individers tankar, känslor och beteende och det omgivande samhället. Man studerar samspelet mellan samhället och människornas beteende. Samhället påverkas av dess enskilda medlemmar och individerna påverkas av samhället. För att förstå samspelet mellan individen och den social omgivningen, är det viktigt att ha ett grepp om det sociala livet, t ex hur interaktioner mellan människor utspelas, hur de kommunicerar, hur roller lärs och utövas, hur värderingar och normer påverkar uppträdandet. Samtidigt kan inte dessa processer studeras helt fristående utan måste förstås mot bakgrund av olika samhällsförhållanden. Samspelet mellan individer äger alltid rum i ett större socialt sammanhang (Angelöw & Jonsson 1990)
mikronivå, det vill säga människomöten till vardags. Uppsatsens analyser har socialpsykologiska forskningsrön som sin utgångspunkt.
Disposition
Uppsatsen är indelad i tre avsnitt. Del ett - grupprocesser och grupprelationer - presenterar allmängiltiga mekanismer bakom människornas indelning i innegrupp och utegrupp och visar hur stereotypier, både positiva och negativa, utvecklas. Negativa etniska stereotyper kräver någon sorts ideologi som
rättfärdigar kränkande och diskriminerande beteende riktad mot andra
människor. Idéhistoriska mekanismer bakom europeisk rasistisk ideologi och relevanta svenska ståndpunkter presenteras i del två. Den moderna rasismens olika former och typologier presenteras också där. Del tre handlar om svenska attityder, både de aktuella och de traditionella. Särskilt intresse riktas mot frågan, om uppvisade attityder kan leda till beteende som överensstämmer med dem. Jag tänker också titta på om uppvisade attityder kan klassificeras som rasistiska, trots att många etablerade svenska forskare förkastar sådan indelning. Slutdiskussionen och bilagor avslutar uppsatsen som är en litteraturstudie.
I. Grupprelationer och grupprocesser
3. "Vi" och "dem"
Sociala grupper
Under perioden 1850 och 1920 har vi förändrat vår förståelse om relationer mellan jaget och samhället. Forskarna har visat att gruppen utgör centrum i människans värld. Denna insikt underordnar inte individen under kollektivet. Snarare avslöjar den att variationerna i individuell utveckling och mognad liksom utformningen av olika personlighetstyper beror av olika former av social organisation och kultur (Collins & Makowsky 1992, Restivo 1991). Mänskligt handlande måste förstås utifrån den mening som aktörerna själva ger sitt handlande. Samhället är en del av den mänskliga världen, så som den är skapad av människor, så som människor tillägnar sig denna värld och så som världen också skapar människorna i en ständigt pågående historisk process. De flesta anpassar sig till och vänjer sig vid ett visst samhälle, vars normer, värderingar och regler de anammar och tar för givna. Samhället använder sig av olika medel för att upprätthålla ordningen och kontrollera sina medlemmar, bl a fysiskt våld, ekonomisk, politisk och juridisk kontroll, förlöjligande och förtal, sedvänjor och etikett, yrkessystem och familj.
Institutioner är distinkta komplex av sociala handlingar som reglerar och styr människornas beteende i olika situationer. Samhället tilldelar individen olika roller som bestämmer hur hon skall handla i olika situationer. En roll kan definieras som en typbunden respons på en typbunden förväntning, som definierar såväl en handling som den som utför den. Varje roll inbegriper dessutom en bestämd identitet. Dessa identiteter tillhandahålls och
vidmakthålls av samhället (Berger 1963/1987).
Berger understryker att vi bör komma ihåg att de roller som vi pådyvlas och tar för givna ingenting annat är än fiktioner och konstruktioner, oavsett om de handlar om könsroller, klassroller, yrkesroller eller rasroller. Alla roller är konstruktioner, alla sociala strukturer är konventioner. De flesta är nyttiga och värdefulla, men det finns också sådana som tjänar till att legitimera förtryck och diskriminering.
Socialpsykologin befinner sig i gränslandet mellan sociologi och psykologi, sociologin som å ena sidan har samhället som sitt centrala studieobjekt och psykologin som å andra sidan sätter individen i fokus. Det finns ingen tydlig gräns mellan dessa förhållningssätt, men det förekommer olikheter i tyngd-punkterna. Socialpsykologer kan vara både psykologer och sociologer. Det
som förenar bägge perspektiven är betoning på individens subjektiva
uppfattningar av sig själv och omvärlden. Som det s k Thomasteoremet säger, att om människor definierar en situation som verklig, blir den också verklig i sina konsekvenser. 2 Socialpsykologin analyserar det ömsesidiga samspelet
mellan sociala förhållanden och individens tankar, känslor och beteenden, samtidigt som den studerar individens förhållande till omvärlden och
individens beteende som medlem av större eller mindre grupper (Angelöw & Jonsson 1990)
Är en grupp en samling individer eller kan den också vara något utöver detta? Två olika uppfattningar i denna grundfrågan har uppstått: Den
individualis-tiska synen som med rötter i psykologin tar sin utgångspunkt i individen och
individuella psykologiska processer för att förklara socialt beteende och den
grupporienterade synen, som med rötter i sociologin ser individen som en del
av ett större system. Det kan vara en grupp, en organisation eller ett samhälle. Individens handlande antas ha samband med processerna i det omgivande större systemet (Svedberg 1997). 3
Sociala grupper kan rubriceras som sammanslutningar av individer som umgås (interagerar) och bildar sociala relationer med varandra. Dessa
sammanslutningar av individer brukar ha gemensamma mål, är beroende av och påverkar varandra, är medvetna om varandra såväl fysiskt som psykiskt samt uppfattar sig själva som en grupp. Grupper utgör nåt slags brygga mellan samhället och individen och vice versa. I grupperna sker olika slags av påver-kan och samhälleliga värden, språk, attityder, roller och normer överförs. De enskilda gruppmedlemmarna lär sig mer eller mindre fullständigt dessa
värden, för att sedan föra dem vidare till andra individer. (Angelöw & Jonsson 1990)
Brown (1988/1998:2) kommer med följande definition vad social grupp är för någonting:
A group exists when two or more people define themselves as members of it and when its existence is recognized by at least one other.
Han anser att studiet av grupper bör betraktas som socialpsykologins huvuduppgift, därför att "human beings are ´group beings´", och motiverar sitt ställningstagande på följande sätt:
... groups are inescapable part of of human existence. Like them or not, they simply are not going to go away. People grow up in groups (...); they work in groups (..);
3 Jag själv ansluter mig till det andra perspektivet och tänker ge det tolkningsföreträde i
they learn in groups; they play in groups (...); they make decisions in groups (...); and of course, they also fight in groups, as street gangs, revolutionary cadres and national armies. (ibid:viii)
I grupper blir vi individer således både individuella och samhälleliga varelser. Men de grupper vi tillhör eller deltar i är mycket olika varandra på många sätt. De fyller olika funktioner, har olika strukturer, är relaterade till omgivningen på olika sätt, förändras på olika sätt och påverkar oss i olika grad. Grupper uppstår därför att olika individer med t ex likartade intressen, mål, karaktärer etc möts, antingen slumpmässigt eller under planerade former. Om en grupp lyckas fortleva, om den förändras eller försvinner synes vara relaterat till faktorer såsom gruppstruktur, relationer inom gruppen och gruppens relationer till sin omgivning.
Den franske 1800-talets sociologen Emile Durkheim framförde en tanke att en grupp människor ibland handlade till synes utifrån ett medvetande. Han tyckte sig ana att individerna är sammanlänkade genom en enande kraft som på något sätt finns bortom individen. I vissa grupper är denna kraft så stark att den enskildes vilja kan domineras av gruppens vilja. Han kallade denna
självständiga kraft kollektivt medvetande som i franska språket har innebörden av både gemensamt medvetande och gemensamt samvete. Detta kollektiva medvetande består av en gemensam moral och uppsättning värderingar som både ledsagar och kontrollerar mänskligt beteende och som är en förutsättning för social solidaritet (Collins & Makovsky 1992)
Svedberg (1997:16) preciserar att en social grupp 1) centreras kring ett
gemensamt mål, 2) formaliseras via institutionella arrangemang, 3) definieras genom ett exkluderande av "icke-gruppen". Inspirerad av Brown (1988) definierar han social grupp på följande sätt: I en grupp samspelar medlemmarna
(minst två) för att nå ett mål eller utföra en uppgift. Råder det oenighet under längre
tid i gruppen, om målet eller uppgiften, upplöses eller ombildas sannolikt gruppen.
Varje grupp har någon form av struktur, vilket innebär att gruppen eller systemets individer eller individuella delar är sammansatta på ett sådant sätt att de tillsammans fungerar som en grupp eller ett system. Gemensamt för alla grupper är att de består av individer vars medlemskap ibland är klart
definierat, ibland inte. Förutom medlemmar har alla grupper det gemensamt att de behöver:
normer - ett regelsystem eller en normstruktur som i olika utsträckning
reglerar individernas beteende, så att ett mer eller mindre homogent och förutsägbart beteende kan förväntas;
roller - en rollstruktur, d.v.s. någon form av mer eller mindre permanent
differentiering/åtskillnad mellan delarna/individerna;
maktfördelning - en hierarki, makt- eller statusstruktur som ger vissa
funktioner eller roller i gruppen mer makt eller status än andra. Makt- eller statusstrukturen befästs vanligen i normstrukturen och kan variera mycket från grupp till grupp;
kommunikation - en kommunikationsstruktur, d.v.s. ett sätt som
medlem-marna i en grupp kommunicerar med varandra på;
relationer - en interpersonel attraktionsstruktur, d.v.s. grupper karaktäriseras
av någon form av uttalad eller underförstådd överenskommelse om gruppens mål och om en strävan att "hålla ihop". Denna "vi-känsla" utgör en mycket viktig faktor som många gånger kan avgöra gruppens effektivitet och fortlevnad. Förhållandet mellan vi-känsla och gruppstrukturen är således ömsesidigt. Båda är beroende av varandra. (Angelöw & Jonsson 1990)
Gruppkategorier och grupprocesser
Man har under socialpsykologins hundraåriga historia indelat grupper på flera olika sätt (Angelöw & Jonsson 1990, Collins & Makowsky 1989, Egidius 1994, Trost & Levin 1996). En indelning byggde på föreställningen att varje samhälle och organisation är sammansatt av grupper som uppkommer spontant i ett samhälle, såsom familjer, släkter, kamrat- och umgänges-grupper, gäng och arbetsgrupper som utvecklas till kamratgrupper. Dessa kallades för primärgrupper. Övriga gruppbildningar kom ur denna synpunkt att betraktas som sekundära fenomen och kallades därför sekundärgrupper. I dessa är umgänge mera ytligt och formellt.
Indelningen i primär- och sekundärgrupperna svarar i stort sätt mot den mera moderna distinktionen mellan informella och formella grupper. Horisontella informella grupper består av personer från samma nivå inom ett företag, t ex vanliga anställda, förmän eller chefspersoner. Vertikala klickar eller kamrat-grupper består av personer från dessa olika nivåer.
En annan indelningsgrund gäller grupptillhörigheten ur individens synpunkt. Man kan då skilja mellan innegrupp och utegrupp (egengrupp respektive främlingsgrupp), där innegruppen är en grupp som man känner sig tillhöra och som man kan identifiera sig med och utegruppen en grupp som man känner sig främmande inför eller inte tillhör. Innegruppen består av en samling människor som brukar beskriva sig själva som "vi", medan
utegruppen uppfattas som "dem".
Vissa grupper eller sociala kategorier har man som referensgrupper, antingen som positiva eller negativa. Eftersom man inte alltid är medlem i den eller de grupper som man har som sitt ideal, skiljer man mellan referensgrupp och
medlemsgrupp. En referensgrupp fungerar som en måttstock i värderingen av
egen och andras status. Den positiva referensgruppen representerar mycket av det eftersträvansvärda i livet. En människans beteende, men även hennes självbild, kan förklaras av hennes strävan att närma sig eller tillhöra en eller flera referensgrupper.
Socialtillhörighet eller icke-tillhörighet medför vissa kunskapsåtaganden. När man går in i en grupp accepterar man en världsåskådning eller definition av världen, och det som hålls för sant och riktigt i en grupp kan betraktas som felaktigt eller osant i en annan.
Hos Svedberg (1997) hittar vi ett annat sätt att tolka människans sociala samspel, nämligen genom fokusering på olika grupprocessnivåer. På den individuella grupprocessnivån hämtas förståelsen uteslutande genom att man ser till den enskilda personen och hennes beteende. Nästa nivå är den
interpersonella och där ligger intresset på relationen individ - individ. Men gruppen kan även betraktas som ett system eller ett slags nätverk av
relationer. Ur detta perspektiv kan man säga att gruppen utgör en helhet och har ett eget liv - gruppen som en helhet. Den fjärde grupprocessnivå -
intergrupp - ser till dynamiken mellan subgrupper och till relationer över gruppens gränser, d.v.s. till andra grupper och system.
Individuell nivå - I detta perspektiv ses en grupp som antingen ett individuellt eller intrapsykiskt fenomen. Enligt behavorismen liknas gruppen vid en
marknad där individen söker positiva förstärkningar. Enligt det
psykodyna-miska synsättet berättar individens beteende i gruppen om inre processer och
om hennes karaktärstruktur. Gruppen finns som en osynlig företeelse inom individen. Problem förklaras utifrån individen.
Interpersonell nivå - Relationer och samspel mellan gruppens medlemmar fokuseras: Kommunikation, roller och konflikter är av intresse. G. H. Mead - gruppen ger sammanhanget för individuella handlingar; människan "föds" i samspelet med andra; vårt jag och vårt medvetande blir till i mänskliga möten i vardagen - i en social spegling; man handlar, och i andras reaktioner och attityder till denna handling "speglar man sig" och får ett jag; detta är kollektivt samspelmönster: roller, relationer och sociala koder; genom lek-
och spelstadiet antar man olika roller och assimilerar andras attityder till en generaliserad andre; vissa människor man möter blir signifikanta symboler:
den signifikante andre. Jaget är beroende av grupperfarenheter; distinktionen
mellan handlande I och reflekterande Me betonas.
K.Lewin - människan ingår alltid i ett psykologiskt sammanhang som hon intuitivt förnimmer; hennes livsrum består av ömsesidiga beroenden och manifesteras i t.ex. gruppens atmosfär som påverkar hennes beteende - beteendet är en funktion av beroendet mellan personlighetsfaktorer och livsrummet; de egna krafterna har ursprung i personen själv och resulterar i egna beteenden, medan inducerade krafter härstammar från omgivningen och resulterar i gruppbeteende; en grupp är inte en samling individer utan en
mängd relationer mellan individer; det ömsesidiga beroendet i dessa relationer utgör gruppen, inte medlemmarnas individuella egenskaper.
Objektrelationsteori - betonar sätt att relatera till "objekt" (emotionellt
betydelsefulla personer) snarare än strävan efter driftsmässig tillfredställelse; ur samspelet mellan mor och barn växer inre psykiska strukturer som avgör sätt att relatera till betydelsefulla personer i framtiden; det lilla barnet har svårt att integrera de motstridiga upplevelserna av modern som god moder och ond moder (hennes kärlek och hennes irritation); detta leder till att barnen endast införlivar bilden av den goda modern med sin egen jagbild och ser andra människor som ondskefulla; denna omedvetna klyvning och projektion aktualiseras i den vuxnes liv i t.ex. i grupper, mellan ledare och ledda, mellan grupper och mellan nationer; all aggressivitet kommer därmed att riktas mot omvärlden och det egna jaget (gruppen) förhärligas.
Problem förklaras utifrån relationer, sociala strukturer osv.
Gruppen som helhet - gruppen har gestaltegenskaper, den är något mer och annat än summan av sina medlemmar. Agerandet i gruppen påverkas av ett gemensamt omedvetet, vilket ger erfarenheten av att höra samman och upplevelsen av ett "vi".
Wilfred Bion använder begreppet grundantagandegrupp för att beskriva ett irrationellt gruppfungerande hos alla nybildade grupper som har sin grund i ett delat omedvetet "som-om"-antagande, där tre antaganden dominerar:
beroende, kamp/flykt och parbildning; gruppen är hjälplös och beroende som om det fanns ledare som ordnar allt, som om det fanns nagot att fly ifrån
alternativt bekämpa och slutligen som om två krafter skall förenas och ett under skall inträffa och befria gruppen från problem och lidanden; dessa antaganden avlöses så småningom av en arbetsgruppkultur, d.v.s. en anda präglad av vilja att ta itu med förelagda uppgifter och att se gruppen som den är på ett realistiskt sätt.
Carl G. Jung betonar det kollektivt omedvetna, d.v.s. något som förenar oss människor och våra öden och består av innehåll och handlingsmönster som är gemensamma för alla människor. Det är en del av psyket som bevarar och för mänsklighetens gemensamma psykologiska arv vidare. Gruppens omedvetna kan ses som en mellanlänk mellan individens omedvetna och det kollektiva omedvetna.
Allt hänger ihop, enligt det systemteoretiska perspektivet, som ser gruppen som ett öppet system där allt mänskligt handlande och mänskliga problem uppstår i samspelet med andra. Tonvikten ligger här på relationer, processer och strukturer i gruppen och dess förhållande till den omgivande helheten. En individ ingår som regel i många olika system, vilka påverkar varandra
ömsesidigt och kan i sin tur bilda nya system. En händelse i en del av systemet berättar något om systemet i sin helhet och om dess beskaffenhet. Alla system strävar efter någon sorts balans; ett system är en helhet som fungerar som en helhet p.g.a. det ömsesidiga beroendet mellan dess delar. De olika systemen och subsystemen har gemensamma eller liknande system-karaktäristika som varje medlem är bärare av och inte kan skiljas ut ifrån. Problem förklaras här som något alla är delaktiga i.
Intergrupp - här fokuseras på intergruppkrafter. De härrör ur relationen mellan och dynamiken i subgrupper och grupper.
Referensgruppteori är ett exempel: När individen agerar ses och tolkas hon
som en representant för en eller flera subgrupper. Det kan vara status, kön, ålder, etnisk tillhörighet, ideologisk framtoning eller organisationstillhörighet. Intergruppkrafter bestämmer individens identitet och världsbild. Grupper sägs ha olika koder eller kulturer. Gruppkultur består av de kollektiva bilder
medlemmarna har av sig själva, gemensamma kunskaper, delade erfarenheter, kollektiva vanor och värderingar. Systemteori appliceras också här.
Problem förklaras utifrån systemskillnader och kulturella olikheter.
Brown (1988/1998) försöker fördjupa vår förståelse av grupprocesser och grupprelationer med hjälp av tre nyckelidéer. För det första, gruppen är en källa till människans sociala identitet; man baserar sin självvärdering och uppfattning om sin plats i samhället på medlemskapet i olika grupper. För det andra, man upplever ständigt spänning mellan gruppens ändamål och
nödvändigheten att samarbeta med andra gruppmedlemmar; "getting on with the job" betyder också "getting on with the people". För det tredje, grupp-dynamiken underkastas oftast sociala jämförelseprocesser; både internt mellan gruppmedlemmar och externt mellan sin egen innegrupp och olika
utegrupper.
Innegruppen och utegruppen
Upplevelsen att den sociala världen består av en innegrupp och en utegrupp kännetecknas av sin inre dynamik (Allport 1954, Dovidio & Gaertner 1986, Atkinson m fl 1993, Manstead & Hewstone 1995, Sabini 1995). Själva faktum att populationen kategoriseras som innegrupp och utegrupp påverkar gruppmedlemmarnas beteende och uppfattningar om gruppernas natur.
Omedelbart uppstår det en stark partiskhet gentemot innegruppen, särskilt när det gäller att fördela resurser och belöna prestationer. Man börjar inbilla sig att innegruppen kännetecknas av större åsikts- och attitydssamstämmighet, än det är fallet, samtidigt som man tillskriver dess individuella medlemmar mer tilltalande särdrag.
Uppdelningens andra resultat är att man börjar anse att utegruppens medlemmar liknar varandra i lika stor grad som dem skiljer sig från
innegruppen. Ju mer framträdande är skillnader i utseende mellan grupperna, desto mer extrema är bedömningarna. Detta gäller också uppfattningen om utegruppens psykologiska karaktärsdrag - dess medlemmar uppfattas som mer extrema än innegruppens och betygsättningen följer det fysiska avståndet. Utegruppens påstådda homogenitet är också kategoriseringens resultat. Ju större är upplevelsen av likhet inom en kategori, desto större är upplevelsen av en annan kategorins olikhet. Människor brukar bättre känna till den egna gruppens medlemmar och vara mer förtrogna med dem än med personer tillhörande andra grupper. Därför är deras tankar om innegruppen mer nyanserade än om utegruppen och dess medlemmar. Som resultat av detta brukar man vara mer positivt inställd till innegruppen än till utegruppen. Innegruppens medlemmar väcker varmare känslor än utegruppens. Man brukar anse att positiva beteenden och resultat orsakas av innegruppens inneboende egenskaper och av gruppens gemensamma värderingar, medan negativa utgångar vållas av makter utanför dess kontroll. Utegruppens fram- och motgångar förklaras på ett annat sätt. Där anser sig man uppfatta
slumpens verkan, när utgången är positiv, respektive tillskriver utegruppens misslyckanden dess oförbätterliga och karakteristiska egenskaper.
Man brukar favorisera innegruppen och är mer benägen att se dess medlem-mar som individer, medan utegruppen i regel uppfattas som homogen och väsenskild.
medan eventuell förekomst av fientlighet riktad mot utegruppen och dess intensitet bestäms av kategoriseringens art samt samhällets socio-kulturella värderingar och prioriteringar. En innegrupp kan inte existera utan en
utegrupp, men grunderna för den sociala världen splittring varierar. Följande kategoriseringsvariabler brukar utgöra grund för inne/utegruppens förekomst: kön, ras/etnicitet/kultur, ålder, regional och nationell identitet, ideologi,
religion, social klass, yrke och intressegrupp.
Utegruppen är viktig för att definiera innegruppen eftersom dess medlemmar oftast uppfattas som avvikande. Som kontrast visar den upp en avsaknad av den egna gruppens positiva egenskaper. Motsättningarna mellan grupperna leder till att solidariteten inom den egna gruppen stärks, t.ex. med hjälp av rykten och fördomar om den andra.
Gränsdragningar
Allport (1954) betonar ett viktigt socialt faktum, nämligen att innegruppens gränser ofta uppfattas olika av gruppmedlemmarna själva beroende av deras skiftande behov av statusförhöjning (self-enhancement). Ibland åberopas det ett medlemskap i en viss kategori, medan vid andra tillfällen betonas det en annan grupptillhörighet. Känslan av att höra till en grupp brukar vara mycket personlig och växlande angelägenhet. Allport (1954:37) skriver: "In-groups are often recreated to fit the needs of individuals".
Den egna familjen brukar utgöra den minsta och mest orubbliga innegruppen. Om vi betraktar familjen som centrum av människans föreställningsvärld, så bör gränserna för innegruppskänslan förflytas, ju mer man avlägsnar sig från familjeperspektivet. Innegruppens styrka bör minska i motsvarande grad, när erfarenheter av personlig kontakt försvagas och medlemskapet i innegruppen är allt mer omfattande. Man kan föreställa sig följande schematisk och
förenklad utvidgning av innegruppens gränser, i form av koncentriska cirklar, där allt större kategorier människor integreras: först familjen, sen grann-skapet, staden, egna nationen, staten, för att slutligen omfatta hela mänskligheten (Allport 1954). 4
4. Attityder
5Attityder är känslobetonade sympatier och antipatier - fördelaktiga eller
ofördelaktiga bedömningar och reaktioner mot objekt, människor, situationer
5 Kapitlet baseras på Atkinson m fl (1993), Egidius (1994), Manstead & Hewstone (1995)
eller alla andra tänkbara aspekter av verkligheten, inklusive abstrakta idéer och politiska lösningar. De anger känsloton mot omgivningen och är
ställningstaganden som bildas efterhand som vi drar slutsatser om olika företeelsers beskaffenhet och deras betydelse för anpassningen till vår omvärld.
Känsloliv är den del av själslivet som ger information, motiv och handlingar
deras speciella kvalitet, så att ting, händelser, människor osv kan uppfattas som vänliga, fientliga, underbara, förhatliga, farliga, vackra, fula och på tusen andra sätt.
Samtidigt som man tillskriver omvärlden sådana kvalitetsegenskaper kan man hos sig själv uppleva tillstånd eller processer av upprymdhet, sorg, rädsla, ångest, förstämning, glädje, ilska, irritation osv. Känsloliv har alltså två beståndsdelar: allt detta som ger information, motiv och handlingar deras speciella kvalitet samt självupplevda tillstånd och processer.
Inom socialpsykologin och andra samhällsvetenskapen betraktas attityd som en varaktig inställning som kommer till uttryck att man är för eller emot något (ett attitydobjekt).
En attityd anses bestå av kognitiva, affektiva och intentionella element. Dess tankekomponent handlar om hur man uppfattar ett fenomen, medan känslo-komponenten beskriver känslomässig reaktionen på det och beteendekompo-nenten gäller handlingsinrikting.
En negativ attityd mot en etnisk grupp brukar bottna i negativa stereotyper
(dvs negativa uppfattningar), yttra sig i fördomar (negativa känslor) och leda till diskriminering (negativt agerande).
Flera av teorierna om attitydbildning och attitydförändring går ut på att vi strävar efter att få balans eller jämvikt i vårt själsliv mellan olika inställ-ningar. Om en vän har andra idéer om saker och ting än vi själva, känner vi ett tryck att antingen ändra våra idéer eller övertala vännen att ändra sina eller att ompröva vår inställning (attityd) till vännen.
Till denna typ av balans- eller jämviktsteorier räknas dissonansteorin, formulerad 1957 av amerikansk psykolog Leon Festinger. Han uppmärk-sammade bristande överenskommelse mellan olika värderingar, attityder, tankar och uppfattningar som kan finnas i en persons själsliv. Dissonansen är obehaglig och därför tillgriper människor diverse strategier att komma till rätta med den. Vi undviker att se kritiskt och negativt på sådant som vi företagit oss, fattat beslut om eller starkt tror på. Annars skulle vi komma i
konflikt med oss själva. Vi söker befria oss från upplevda mångtydigheten och motsägelser i våra uppfattningar om saker och ting. Av den anledning läser vi sådana böcker och tidningar samt umgås med sådana människor som har samma synsätt och åsikter som vi själva. 6
Även om en attityd formats rationellt, när den väl slagit rot i sinnet, kan den leva vidare av egen kraft och lätt kan bli identitetsbestämmande.
Stereotyper är starkt förenklade, vanligen känslomässigt laddade
föreställ-ningar om en företeelse, t ex om en folkgrupp som man gillar eller ogillar. De bygger på svepande generaliseringar om gruppen vilka också anses gälla individuella gruppmedlemmar. Detta kan leda till förvrängda uppfattningar om individer tillhörande utegruppen. Fördomar om ett visst kön, en ras, etnisk eller social grupp bygger i regel på negativa stereotyper. 7
Fördomar är idéer och föreställningar som på förhand dömer (nedvärderar)
grupper eller individer på grundval av deras förmenta egenskaper. Dessa åsikter grundas inte på objektiva fakta utan bottnar i känslomässiga, oftast omedvetna reaktioner, t ex fördomar mot personer i andra sociala grupper än den man själv tillhör, mot andra ideologier eller religiösa och politiska
uppfattningar än den egna. Dessa föreställningar är djupt förankrade i
känslobetonade reaktionsmönster och i motiv som oftast har med konflikter mellan grupper att göra. Logiska argument och personlig erfarenhet brukar ha ringa verkan på dem.
7 Det verkar finnas ett gap mellan vetenskapliga definitioner och vardagliga tolkningar av
vissa socialpsykologiska begrepp. Stereotyper är sådan kategori. Populärt (National-encyklopedin 1989) betraktas stereotyper som överdrivna, starkt förenklade föreställningar om de egenskaper, som utmärker olika kategorier av människor. Stereotypa tänkandet uppfattas av allmänheten negativt, medan socialpsykologer anser att stereotyper har ingen värdeladdning. De är grova kategoriseringar som ibland kan vara korrekta. Manstead & Hewstone (1995:629) skriver: "However, not all stereotypes are entirely inaccurate. It has been demonstrated that there is a "kernel of truth" to many stereotypes, although these real differences may frequently be perceptually exaggerated. (...) Many stereotypes are found to correspond to the typical roles of social groups in society. (...) ...it is safe to assume that their use in judging others may frequently produce unfair reactions to individuals who are members of disliked social groups. (...) Most definitions of stereotyping propose that beliefs are only stereotypical if they are consensually held among members of a given society or culture."
Sabini (1995:140) skriver dock: Even if streotyper are to some degree accurate, it is morally problematic to use them when information about particular people is readily available.
Ett annat begrepp som tolkas olika är etnocentrism, som populärt uppfattas som benägenhet att bedöma främmande kulturer utifrån sin egen kulturs värderingar. Här betonas kontakter över etniska gränser, medan socialpsykologer talar om generell etnocentrism, som enligt deras tolkning kan uppstå i vilken social grupp som helst. Hos Egidius (1994), Manstead & Hewstone (1995) och Sabini (1995) hittar man definitioner som alla understryker det faktum att begrepp etnocentrism är en övervärdering av den egna gruppen kombinerad med förakt för de flesta andra grupper.
Manstead & Hewstone (1995:450) anlägger en brygga mellan fördomar och attityder:
This can be defined as holding of derogatory attitudes or beliefs, the expression of negative affect or the display of hostile or discriminatory behavior toward members of a group on account of their membership in that group. In this light sexism, racism, homophobia, and ageism can all be considered as special cases of prejudice. (...)
It is useful to conceive of prejudice as originating from three sources:
sociopsychological motivations, cognitive processes, and sociokultural influences on individuals and their ingroups.
Alla fördomar bygger på två centrala föreställningar: 1) man nedvärderar "dem" för att upphöja självkänslan hos "oss"; 2) man vill till varje pris
vidmakthålla status quo i samhället och lidelsefullt försvarar auktoriteter som legitimerar den.
5. Attitydernas sociala funktioner
En attityds funktion kan bl.a. vara att den förenklar hantering av informationen från den sociala omgivningen och blir ett slags mall för förståelse av likartade situationer i vardagslivet. En attityd bidrar till att vidmakthålla den bild av omgivning som är förenlig med självuppfattningen (Atkinson m fl 1993). Människor upplever socialt tryck för att anpassa sina attityder till den sociala miljöns krav och är mycket angelägna att ha effektiva och "korrekta" attityder. Därför är man benägen att ändra sin attityd, när en annan attityd visar sig vara effektivare och verkar ännu mer välgrundad (Manstead & Hewstone 1995).
Sabini (1995:528) definierar attitydernas sociala funktioner på följande sätt:
1) they help define social groups, 2) they help establish our identities, 3) they guide our thinking and behavior.
Instrumentell funktion8
Vissa attityder formas för praktiska skäll och är nyttoinriktade. Här antas det att människor främst motiveras av eget intresse. Utgångspunkten är tanken att människor försöker maximera sina belöningar och minimera bestraffningar. Vissa attityder kan uppfylla funktionen genom att göra det lättare att uppnå målet. Man ansluter sig till sådana attityder för att få bestämda förmåner och
undvika beskärning av dessa.
Bland svenska politiska ställningstaganden kan man nämna en önskan om utvidgning av skattefinansierad välfärd respektive motståndet mot högre skatter. Sådana attityder kan förändras bara om alternativet skulle ge större förmåner.
Kunskapsfunktionen
Dess syfte är att skapa ordning och reda för att effektivt kunna bearbeta alla intryck utan att ägna sig för mycket åt alla detaljer. Här antas det att alla människor motiveras av önskan att ha en stabil och meningsfull världsbild. Attityder hjälper tillfredställa behovet genom att tillhandahålla en
referensstruktur som sorterar både befintlig och ny samhällsinformation. Man bildar en schema, dvs en tankestruktur som formar sättet att uppfatta saker och ting och att reagera på det som uppfattas. Detta förenklar
verkligheten och leder till förutfattade meningar vilka oftast baseras på
outtalade antaganden. Ett svenskt exempel är föreställning att landets befolkas av "svenskar" och "invandrare". 9
Värdefunktionen
Funktionen uppfylls av attityder som uttrycker värderingar och förmedlar självuppfattningen. Här antar man att människor främst behöver skapa klarhet kring sin egen bild av sig själv. Man lägger till sig med viss attityd som antas hjälpa en att bekräfta och bibehålla självbilden.
Detta kan exemplifieras, att när man är positiv mot invandring p.g.a. sina inre övertygelse - därför att man uppskattar mångfald och är tolerant mot andra.
9 Föreställningens skadliga verkan på etniska relationer i landet och majoritetens attityder
uppmärksammades av dåvarande integrationsminister Leif Blomberg. Hans nya
integrationstrategi byggde på premissen att "vi-och-dom-tänkandet ska bort." Han betonade att:
Vi kan inte längre prata om vi och dom. Det innebär att vi segregerar redan i tanken. (SDS 970513). Det socialdemokratiska partiet erkänner i programmet sina tidigare misstag, främst när det gäller synen på individen. Enligt Blomberg kan den enskilde inte identifiera sig med invandrarbegreppet som för tankarna till ett homogent kollektiv. Partiet vill istället inrikta sig på individen och hans/hennes förutsättningar. Man tänker förkasta den gamla
omhändertagande politiken som han menar leder till en uppdelning mellan människor. Ett led i den nya politiken som tar sikte på den enskilde, är individuella introduktionsplaner som utgår från människors olika behov och förutsättningar. Dessa planer skulle tas fram av kommuner och landsting. Det bör betonas att detta inte var ett handlingsprogram utan en uppräkning av vad partiet ansåg borde göras. Internt motstånd inom partiet har avsevärt försvagat och urvattnat ursprungliga integrationsidéer, när handlingsprogrammet slutligen godkändes.
Eller när man är negativ mot invandring - därför att man uppskattar
homogenitet och högvärderar "svenskheten". Också breda politiska åsikter exemplifierar funktionen - när man uppfattar sig som "socialdemokrat" eller "moderat". Sådana attityder bottnar i självuppfattningen och brukar stämma med varandra. Samtidigt är dem svåra att förändra: då måste man övertygas att en alternativ attityd bättre passar med grunduppfattningen. Detta är inte det lättaste och man måste börja tidigt, därför att "man kan uppfostra barn, men inte vuxna".
Skyddsfunktionen
Funktionen gäller hanteringen av känslomässiga konflikter. Man anser att de flesta människorna klarar situationer som potentiellt hotar deras självkänsla genom att lägga till sig med attityder som förnekar eller minskar sådana risker. Här antas det att individer och grupper motiveras av önskan att värna självbilden när den hotas av deras eget undermedvetna eller av skeenden i den yttre världen. Vissa attityder tillfredställer behovet. Man kan hantera sina egna fientliga känslor gentemot sig själv eller sina närmaste genom att förskjuta dem på lägliga andra (exempelvis, medlemmar av etniska minoriteter eller i Sverige - "invandrare").
Funktionen uppfylls av attityder som har för syfte att undvika ångest och värna självkänslan.
Deras främsta form är projektion, ett reaktionsmönster som går ut på man förlägger egna synsätt, motiv och känslor till en annan grupp, dvs tillskriver andra egna egenskaper som man inte vill kännas vid. 10 Ordspråket, "på sig
själv känner man andra", beskriver detta.
Ett annat fenomen förknippat med funktionen är benägenhet till
syndabockjakt, när "de andra" beskylls för allehanda personliga och
samhälleliga misslyckanden. Grupper och individer som uppvisar disposition för detta brukar komma från miljöer med tydlig inre hierarki (där man
socialiseras till att samtidigt både underordna sig och se ner på andra) och där föräldrar starkt oroar sig för familjens framtida socio-ekonomiska status.
Auktoritär personlighet är en annan manifestation av skyddsfunktionen.
Man uppvisar undergivenhet mot personer betraktade som överlägsna och förakt gentemot alla som uppfattas som underlägsna. Människor som uppvisar dogmatism, rigiditet och oförmågan att tolerera tillvarons mångtydighet
brukar förtränga sina egna misshagliga egenskaper och projicerar dem på medlemmar i alla "underordnade" grupper.
1980-talets forskning (citerad i Atkinson m fl 1993) visar dock att attityder som uttrycker skyddsfunktionen i form av projektioner och syndabocks-letandet kan också ha andra orsaker än beskrivna psykodynamiska processer. Etniska fördomar och auktoritära attityder kan också förvärvas genom vanliga uppfostringsmetoder. Socialisering till rådande kulturella normer, när det gäller umgänget över etniska och kulturella gränser, kan räcka till för att skapa fientlig eller nedlåtande inställning till människor och grupper uppfattade som "annorlunda" och "underlägsna".
Socialanpassningsfunktion11
Här gäller det att få uppleva en känsla av deltagande och samhörighet med sin grupp. Genom att uttrycka vissa attityder blir man accepterad av andra.
Människan brukar använda sig i sina sociala interaktioner av åsiktkapslar som oftast består av en övertygelse, en attityd och känsla av social acceptans. Varje kapsel omfattar ett faktum, en känsla och en anhängarskara, som är dess viktigaste beståndsdel. Dess syfte är att:
1) utgöra ett pålitligt konversationsunderlagg (för att kunna komma överens med andra, när ämnet tas upp);
2) ge sken av rationalitet för icke-prövade, tysta överenskommelser i sociala frågor;
3) underlätta anslutning till viktiga social grupper och förstärka känslan att höra till (gruppen, subkulturen eller samhället).
Man brukar acceptera vissa åsikter och attityder därför att ens vänner, familjer eller grannar gör det (själva innehållet är av mindre betydelse här - det är främst sociala band som räknas).
Attityden som uppfyller funktionen kommer sannolikt att förändras, om bakomliggande sociala normer ändras. Lagändringar och lagarnas praktiska tillämpning kan ibland ändra sociala normer, genom att statsmakten förklarar medborgarna vad som är acceptabelt och icke-acceptabelt samt straffar
11 Funktionen verkar nära förknippad med en fransk teori om sociala representationer.
Serge Moscovici, inspirerad av sociologiklassiker E.Durkheim, säger att sociala representationer är alla föreställningssystem med meningsgivande, tolkande och
förklarande funktioner, som delas av medlemmarna i ett samhälle, en kulturkrets eller en subkultur. I sin vidaste mening är det liktydigt med kultur, d v s om kultur definieras som kollektivt medvetande. I en snävare mening betecknar det vardagsteorier och förklarings-system. Representationer är psykologiska fenomen, som blir sociala när de delas av många. Det är alltså deras sociala spridning som håller samman kulturer genom att knyta samman individuella medvetanden (Tajfel 1982, Potter & Wetherell 1987, Manstead & Hewstone 1995).
oacceptabelt beteende. 12
6. Hur uppstår fördomar?
Sammanställningen i Dovidio & Gaertner (1986) av socialpsykologiska förskningsrön, som jag redogör här, presenterar processer bakom
människornas motivationer samt tar fasta på kognitiva, sociala och kulturella faktorer som håller fördomar vid liv. Två förklaringsmodeller verkar
dominera samhällsdebatten. Vikten lagd vid inlärda (socialiserade) värden och attityder kännetecknar motivationsteorier.
Kognitiva teorier framhåller felaktig social kategorisering och fördomsfull
informationsbearbetning (här betonas processer som styr intrycksmottagning, inlärning, minne, tänkande och reflektion, d.v.s. grundläggande kunskapsliv). Allport (1954) urskiljde några forskningsområden i frågan om etniska
fördomar. Han hävdade att stereotyper var fördomarnas konsekvens och fungerade som diskrimineringens efterrationalisering. Följande områden uppmärksammades:
· socio-kulturella helhet - här betonades social och kulturell kontext, där fördomsfulla attityder uppstod, hölls vid liv och förmedlades till
kommande generationer;
· situationell kontext - man fokuserade på direkta kontakters art; graden av samarbete eller rivalitet mellan grupperna påverkade fördomsfullheten och diskrimineringens intensitet;
· personlighetens struktur - barnuppfostransmetoder satte igång
psykodynamiska processer som väckte till liv etnocentrism och hierarkisk människosyn;
· fenomenologin - där individens beteende styrdes av dennes
världsuppfattning och idéer om samhällets och människans natur; historiska, kulturella, sociala, personliga och situationella faktorer tillsammans utmejslade attityder och ev. fördomar;
· stimulus-respons samband - där faktiskt upplevda skillnader mellan grupperna orsakade antipati, diskriminering och fientlighet.
Idag hävdar man att fördomar och diskriminering bottnar i etniska stereotyper. Forskare söker fenomenets rötter både på makronivå (där
fördomar skapas av gruppkontakternas natur) och på mikronivå (betoningen läggs vid processer som leder till att individer inom en bestämd kultur införskaffar och manifesterar fördomar mot andra etniska grupper).
På samhällsnivå
Här betonas att etniska fördomar brukar åsyfta minoritetens exploatering. Dessa teorier hittar orsakerna i ekonomiska och statusmässiga faktorer bland samhällsmajoriteten. Fördomarna syftar på verkningsfull kontroll över
minoriteternas tillvaro och begränsar deras chanser vid konkurrens om attraktiva positioner på arbets- och bostadmarknaden.
Andra teorier förklarar fördomsfullheten genom att hänvisa till naturen av kontakter mellan grupperna. Man konstaterar att positiva kontakter (ex. samarbete) leder till positiva attityder, medan negativa interaktioner (ex. konkurrens) skapar negativ inställning.
På individnivå - personligheten eller kontakten?
Här försöker man förklara fördomarnas existens genom att hänvisa till inre faktorer och grundläggande personliga interaktioner. Bland inre psykologiska faktorer betonar man personlighetens roll samt kognitiva processer och
motivationer. Freuds psykoanalytiska modell fungerar som stomme för personlighetsbaserade teorier. Fördomar betraktas som indikatorer av djupa inre konflikter. Teorierna understryker att projektion, förskjutning och auktoritär personlighet bidrar till att etnisk fanatism uppstår.
Icke-psykoanalytisk teori framhäver att negativ självbild gör att en individ kan bli fördomsfull. Kognitiva teorier hävdar att det räcker att indela människor i grupper för att skapa grunden för framtida fördomar.
Motivationsteorier fokuserar på mänskligt behov av inre samstämmighet.
Uppfattade skillnader mellan etniska grupper (ex. utseendet) leder till att människor tror att "de andra" från utegruppen tänker och tycker annorlunda än de själva. Den här premissen leder i sin tur till negativ inställning. Socialisering, anpassning och attributionsprocesser kan också utgöra grund för fördomsfullhet. Detta hävdar teorier som betonar mellanmänskliga interaktioners betydelse. Man förvärvar fördomar på samma sätt som andra kulturella värderingar, enligt socialiseringsperspektivet. Olika kulturer visar olika grader av fördomsfullhet, men en och samma kultur brukar manifestera konsekvent negativ inställning, över tid och rum, gentemot grupper
uppfattade som "främlingar". Det finns omfattande empiriskt material som bevisar att samhälleliga normer orsakar och bibehåller fördomar.
Attributionsteori konstaterar att människan behöver "rationellt" förklara sitt
eget och "de andras" beteende och brukar förknippa "de andras" uppträdande med varaktiga personliga egenskaper. Man tenderar alltså att exempelvis sätta
likhetecken mellan minoriteters låga socio-ekonomiska status och deras påstådda lathet och andra karaktärfel.
Kontrollmekanismer och utbredning
Fördomsfullhetens roll i samhället kan också kategoriseras enligt dess relativa position längs två samhällskalor: 1) externa - interna kontrollmekanismer ("victim-system control"), och 2) utbredning ("embeddeness"). Det första konceptet analyserar i vilken grad människans samhällsställning beror på hennes interna, personliga förutsättningar eller hur pass mycket definieras den av objektiva, externa samhällsmekanismer. "Blaming the victim"-teorier lyfter fram relativt maktlösa människor på samhällets botten och klandrar dem för vållandet av sina egna problem. Teorier, som hittar orsaker till etniska socio-ekonomiska skillnader i minoritetsgruppers påstådda patologiska
familjestrukturer eller kulturella efterblivenheten, hör till denna kategori - det är alltid "de andra" som det är fel på (när man konstaterar detta, kan
syndabockjakten startas). Fördomsfullhetens utbredning i samhället kan mätas med hänsyn till hur pass central roll tankegångarna spelar. Är dem en
isolerad, perifer eller avvikande företeelse (låg utbredning) eller en grundläggande norm i existerande samhällssystem (hög utbredning)?
Formande processer
Modern psykologisk forskning fokuserar på processer som leder till att fördomar uppstår och bibehålls hos individer, vilket i sin tur leder till att diskrimineringens utbredning i samhället tolereras. Kognitiva teorier hävdar att etniska fördomar bottnar i kulturella normer och åsikter samt orsakas av tendentiös informationsbearbetning som resulterar i samhällets uppdelning i inne- och utegrupp. Man kan antingen uppmärksamma skillnader eller likheter mellan grupper, kulturer och folkslag. När man kategoriserar
människor i "våra egna" och "de andra", påverkar man sin egen varseblivning och sitt efterföljande beteende. 13
Motivationsperspektivet betonar att etniska fördomar bottnar i konkurrensen
om attraktiva mål (ex. resursfördelning på "de andras" bekostnad) eller
orsakas av jakten på tillfredsställelse av sina egna behov. En annan förklaring betonar socialiseringsprocessens roll, där man uppfostras till fullvärdig
samhällsmedlem och måste anamma rådande värderingar som nedvärderar etniska minoriteter.
13 Uppdelningens konsekvenser presenteras mer detaljerat i uppsatsens kap.3 "Vi och dem".
Sveriges befolkning uppfattas slenterimässigt som bestående av "svenskar" och
"invandrare". Vilken föreställningsvärld skulle vi befinna oss i, om vi istället tänkte på och pratade om "infödda och invandrade svenskar"?
Sabini (1995:143) summerar forskningsrön kring fördomarnas uppkomst:
Three different approaches to understanding prejudice have been taken. The cultural approach sees the prejudiced individual as a product of a prejudiced culture. The motivational approach considers prejudice as a consequence of hostile motives, hatred. The cognitive approach sees prejudice as an outgrowth of
pernicious beliefs about people.
Det kognitiva perspektivet betonar att alla fördomar baseras på stereotyper. Problemet är att stereotyper är ingenting annat än allmänna kategorier som är en del av normalt tänkande. Inte alla stereotyper är felaktiga. Inte alla
stereotyper är negativa. En avgörande frågan: hur uppstår det negativa stereotyper om vissa samhällskategorier? Sabini (1995:143) svarar:
There is substantial evidence that if people have a prior theory that two things are related, they will tend to see a relation between them (in a set of data) even when there is no real relation there. There is also research suggesting that if people encounter a member of a group who does not fit their stereotyp of the group, they will decide that for that very reason the person isn't typical of the group, and they will not revise their impression of the group as a whole.
Det verkar att människor behöver något slags "a prior theory" för att "upptäcka" och "se" stereotyper i sin sociala omgivning. Det verkar att stereotyper om olika samhällsgrupper bottnar i samhällets definition av
"korrekta" relationer mellan grupperna.
Jag anser att bland presenterade socialpsykologiska forskningsrön bör man främst betona rollen som samhällets värderingar och prioriteringar spelar vid fördomarnas uppkomst. Människan är alltid en del av sitt omgivande samhälle och avspeglar i sina interaktioner dess grundläggande människosyn. Detta gäller också etniska relationer, särskilt förhållningssättet till grupper uppfattade som "underlägsna".
Sammanfattning
Medlemskap i olika sociala grupper skänker människan en tillhörighetskänsla som påverkar uppfattning om hennes sociala identitet. Gruppernas gränser skiftar och de är olika varandra på många sätt. De fyller olika funktioner, har olika strukturer, är relaterade till omgivningen på olika sätt, förändras på olika sätt och påverkar människor i olika grad. Varje grupp har dock ett gemensamt mål, formaliseras via institutionella arrangemang och definieras genom ett exkluderande av "icke-gruppen".
