BARNDOM–UTBILDNING– SAMHÄLLE
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Vårdnadshavarnas perspektiv på
förskolans uppdrag och kommunikation
Legal guardians´ perspectives
on the task of the preschool and communication
Oscar Tempte
Thomas Tselios
Förskollärarexamen 210hp
Datum för slutseminarium: 2020-06-01
Examinator: Despina Tzimoula
Abstrakt
Syftet med studien är att undersöka vårdnadshavares perspektiv på förskolans uppdrag och hur förskolan lyckas kommunicera detta uppdrag utåt. Vi fokuserar på följande målområden: literacy, matematik och naturvetenskap. Vi använder kvantitativ metod för att samla in empiriska data med hjälp av enkäter som besvaras av vårdnadshavare vars barn går i förskolan i en tätort i en svensk kommun. Insamlade data redovisas genom beskrivande statistik och tolkas sedan utifrån begreppen intention, livsvärld och typifiering inom det fenomenologiska perspektivet för att fånga vårdnadshavarnas upplevelser.
Resultatet kring vårdnadshavarnas perspektiv på förskolans uppdrag visar att vårdnadshavarna upplever att det finns specifika mål inom förskolans verksamhet. De lägger fokus på omsorg och social utveckling. Matematik och naturvetenskap önskas inte i lika hög grad. Literacy önskas i högre grad då det uppfattas av vårdnadshavare som språkutvecklande. Materialet visar att kommunikationen med förskolan generellt upplevs som bra. Av vårdnadshavarna upplever 88,2% att kommunikationen med personalen är bra eller bättre. Trots detta upplever en femtedel av de deltagande vårdnadshavarna att deras synpunkter i låg grad blir uppmärksammade av förskolan. Resultatet visar även att vårdnadshavarnas och förskolans typifieringar kan skilja sig åt. Förskolan har möjlighet att omförhandla dessa typifieringar genom hur den kommunicerar och delger information till vårdnadshavarna.
Nyckelord: vårdnadshavare, förskola, uppdrag, enkät, kvantitativ, literacy, matematik, naturvetenskap, kommunikation, fenomenologi, intention, livsvärld, typifiering.
Förord
Hela processen med detta examensarbete har utförts gemensamt. Vi har sökt litteratur, läst och diskuterat tillsammans. All producerad text är skriven gemensamt under våra vardagliga fysiska träffar. Hela skrivprocessen har utgjorts av intressanta, givande diskussioner och har inte fortsatt utan att båda har varit nöjda med innehållet.
Vi vill tacka förskolornas ledning som har hjälpt till med att fördela enkäterna till vårdnadshavarna, med särskilt tack till den biträdande rektor som tog kontakt med de övriga förskolorna. Vi vill tacka alla som har deltagit i undersökningen, utan er medverkan hade detta arbete inte varit möjligt. Vi vill tacka de som har hjälpt till med läsning och gett respons på enkäten och texten, speciellt Lena för givande råd. Sist men inte minst vill vi rikta ett speciellt tack till vår handledare Magdalena för all givande respons och rådgivning.
Oscar Tempte och Thomas Tselios 21 maj 2020
Innehållsförteckning
ABSTRAKT... II FÖRORD ... III INNEHÅLLSFÖRTECKNING ...IV
1. INLEDNING ... 1
1.1.VÅRDNADSHAVARNA OCH DERAS FÖRVÄNTNINGAR ... 1
1.2.FÖRSKOLANS PROFESSIONALISERING ... 1
1.3.KOMMUNIKATION FÖRSKOLA - HEM ... 2
1.4.FÖRSKOLANS UPPDRAG ... 3
1.5.SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 4
1.6.DISPOSITION ... 5 2. TIDIGARE FORSKNING... 6 2.1.SVENSK FORSKNING... 6 2.2.INTERNATIONELL FORSKNING ... 8 2.3.SAMMANFATTNING ...10 3. TEORI ... 11 3.1.FENOMENOLOGI ...11
3.2.BEGREPP INOM FENOMENOLOGI ...12
4. METOD ... 14
4.1.METODVAL...14
4.2.URVAL ...15
4.3.FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ...17
4.4.METODDISKUSSION ...18
4.4.1. Validitet och reliabilitet ...18
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 21
5.1.FÖRSKOLANS UPPDRAG ...21
5.2.KUNSKAPSOMRÅDENA LITERACY, MATEMATIK OCH NATURVETENSKAP ...23
5.3.KOMMUNIKATION OCH VÅRDNADSHAVARE ...25
6. DISKUSSION ... 32
6.1.FÖRSKOLANS UPPDRAG ...32
6.2.KUNSKAPSOMRÅDENA LITERACY, MATEMATIK OCH NATURVETENSKAP ...33
6.3.KOMMUNIKATION OCH VÅRDNADSHAVARE ...33
6.4.FRAMTIDA FORSKNING ...35
REFERENSER ... 36
BILAGOR ... 40
BILAGA 1:FÖRHANDSINFORMATION TILL VÅRDNADSHAVARE ...40
1. Inledning
1.1. Vårdnadshavarna och deras förväntningar
Båda författarna av detta examensarbete har arbetat inom förskolan i ca 3 år och under den tiden har vi upplevt att vårdnadshavarnas önskemål och förväntningar inte alltid är förenliga med förskolans uppdrag. De har eventuellt en annan uppfattning om förskolans uppdrag. Vår personliga erfarenhet är att vårdnadshavare ibland inte kopplar lek eller andra lustfyllda aktiviteter till lärande och specifika kunskapsområden. En fråga vi ofta får av vårdnadshavare är ”Har ni bara lekt idag?” Denna fråga indikerar att de har en förväntan om något mer än ”bara” lek. Problemet är således inte att de inte ”vet” att lärande sker i förskolan, utan att de inte förstår på vilket sätt lärande sker och när. I förskolan lär sig barnen i leken och leken är central i undervisningen. Det blir därför viktigt för pedagogerna att på ett tydligt sätt kommunicera (muntligt och digitalt) det lärande som sker till vårdnadshavarna och hur lek och lärande hänger ihop.
Vi har erfarit en indikation på att vårdnadshavarna eventuellt inte har insikt i vad verksamheten innehåller, hur den är organiserad eller genomförs. Vi vill undersöka ifall det verkligen är så och vad det kan bero på. Om vårdnadshavarna inte förstår förskolans uppdrag kan de inte veta vilka förväntningar de ska ha på förskolan.
1.2. Förskolans professionalisering
Den första läroplanen för förskolan kom 1998 med en förhoppning om ökad status och professionalisering av såväl förskolläraryrket som förskolan som institution. Det blev inte riktigt fallet (Hammarström-Lewenhagen 2016). Sedan dess har läroplanen reviderats och en ny läroplan har tillkommit 2018. Förskolan har gått från “Barnkrubba” med i första hand fokus på omsorg till utbildning och är nu en del av skolväsendet där undervisning planeras och utförs under ansvar av legitimerade förskollärare (Hammarström-Lewenhagen 2016; Jarl & Pierre 2018). I takt med att förskolans uppdrag har förändrats har också omvärldens och samhällets perspektiv på förskolan förändrats.
Barnets rätt till förskola och vårdnadshavares rätt till inflytande och delaktighet är en balansgång som historiskt sett varierat i förskolan (Englund 2011). Förskolan uppstod som stöd åt förvärvsarbetande vårdnadshavare och samarbete mellan hem och förskola framhölls tidigt som avgörande. Förskolan i Sverige har kanske därför en starkare tradition av samverkan med vårdnadshavare än skolan där inflytande och delaktighet varit mer begränsad.
Även om samverkan mellan hem och skola sågs som väsentlig blev det viktigt att markera att förskolan var ett komplement till hemmet. Önskan om att professionalisera förskolan ledde till att det blev viktigt att markera en skillnad mellan hem och förskola. Gränsdragningar och samverkansformer mellan förskola och hem har senare utmanats genom styrdokument, skolreformer och valfrihetsreformer som förstärkt rättigheter för vårdnadshavares inflytande och delaktighet. Det har förändrat relationen mellan förskolans ledning, lärare, barn och vårdnadshavare, i riktning mot ett kundförhållande. Förskolan ska erbjuda en tjänst till sina barn och vårdnadshavare vilka kan ses som ”kunder”. Detta ställer nya krav på förskollärare att använda nya kommunikativa praktiker i sitt yrkesutövande (Tallberg Broman 2013). Vårdnadshavarnas möjlighet att påverka verksamheten i förskolan begränsades i den nya läroplanen, men de ska fortfarande ges möjlighet att vara delaktiga i utvärderingen av verksamheten och möjlighet till inflytande (Lpfö18, s. 17; Lpfö 98/16, s. 13).
1.3. Kommunikation förskola - hem
I förskolan ansvarar personalen för att skapa platser för möten. Dessa möten handlar om att skapa och fortsatt utveckla en respektfull relation mellan förskolan och varje familj. I relationen förs kontinuerliga samtal med barnets vårdnadshavare om barnets utveckling, lärande, trygghet och trivsel. Personalen ska bemöta varje familjs unika situation och önskemål (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér 2015, s. 33). I det fortsatta samtalet med barnens familjer kan olika sorters dokumentation av barnens lek och lärprocesser synliggöra förskolans verksamhet för vårdnadshavare. Det kan bidra till eller skapa en givande diskussion mellan förskolan, dess personal, vårdnadshavare och övriga aktörer i samhället (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér 2015, s. 35).
Enligt läroplanen ska vårdnadshavare få möjlighet till att ”vara delaktiga i utvärdering och deras röster ska lyftas fram” (Lpfö 18, s. 18). Denna samverkan sker regelbundet i möten med vårdnadshavare. Slutna möten som utvecklingssamtal och föräldramöten samt öppna möten, exempelvis ”öppet hus” eller sommaravslutningar vilka försöker synliggöra förskolans verksamhet, fyller en god funktion i den dialog som regelbundet sker med vårdnadshavare (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér 2015, s. 35).
1.4. Förskolans uppdrag
Förskolan idag är det första steget i det svenska utbildningssystemet. Enligt Skollagen (2010: 800, kap. 8, §2) är förskolans uppdrag att ”stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg”. Omsorg och trygghet anses vara grundläggande förutsättningar för att utveckling och lärande ska kunna ske (Aspelin 2016; Hagström 2016). I förskolan är leken ”grunden för utveckling, lärande och välbefinnande” och leken ska vara en central del av utbildningen (Lpfö 18, s. 8).
Förskolans uppdrag utgår ifrån en helhetssyn där omsorg, utveckling och lärande tillsammans lägger grunden för en förskola som är trygg och lärorik (Lpfö 18, s. 7). Svensk förskola fokuserar både på kunskapsutveckling och lärande (EDUcation) samt omsorg och fostran (CARE). Dessa två fokusområden bildar tillsammans ett nytt begrepp EDUCARE som beskrivs i OECD-rapporten (2006) om ”early childhood and care”. Begreppet innebär en helhetssyn där lärande och omsorg förenas. Detta reflekteras i Skollagen (2010: 800, kap. 8, §2): ”Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet”.
Denna helhetssyn på barn och deras behov påverkar hur utbildningen utformas och planeras. Det handlar om att bemöta barnens intresse och behov, samt att skapa möjligheter för barnen att lära med alla sina sinnen. Pedagoger planerar och organiserar specifika situationer för lärande i undervisande aktiviteter, men fångar även de lärprocesser som sker i spontana situationer. För att lyckas erbjuda barnen utmaningar utifrån deras nyfikenhet och kreativitet gäller det för förskolläraren att ständigt se varje barn och vara närvarande. Barns inflytande, delaktighet, perspektiv och demokrati är viktiga delar av förskolans uppdrag. Dessa värden är
ständigt närvarande och lägger grunden i barnens förståelse för samhällets gemensamma värderingar (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér 2015, s. 170).
1.5. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka vårdnadshavares perspektiv på förskolans uppdrag och hur förskolan lyckas kommunicera detta uppdrag utåt. De målområden vi fokuserar på är: literacy, matematik och naturvetenskap. Dels för att begränsa studien men också för att dessa målområden är traditionellt förankrade i skolans mål och inte alla är medvetna om att även förskolan arbetar med dem.
Utifrån detta syfte undersöker vi följande frågeställningar närmare: • Hur uppfattas förskolans uppdrag av vårdnadshavare?
• Hur uppfattar vårdnadshavarna arbetet med kunskapsområdena literacy, matematik och naturvetenskap?
• Hur upplever vårdnadshavarna att förskolan kommunicerar sitt uppdrag och arbete?
Den första frågeställningen skapar en grundläggande uppfattning om hur vårdnadshavare ser på förskolans uppdrag. Den andra frågeställningen riktar sig mot förståelsen av kopplingen mellan specifika ämnen och den pedagogiska verksamheten i förskolan. Den tredje frågeställningen undersöker förskolans kommunikation med vårdnadshavarna.
Vi använder kvantitativ metod för att samla in empiriska data med hjälp av enkäter som besvaras av vårdnadshavare med barn i förskolan. Enkäterna består av frågor med bestämda svarsalternativ. Insamlade data redovisas genom beskrivande statistik och tolkas sedan utifrån specifika begrepp inom det fenomenologiska perspektivet för att fånga vårdnadshavarnas upplevelser.
1.6. Disposition
I kapitel två presenterar vi tidigare forskning inom vårdnadshavarnas perspektiv på förskolans uppdrag samt kommunikationen mellan de olika aktörerna. I det tredje kapitlet förklaras det fenomenologiska perspektivet som tolkningsverktyg. Vi definierar specifika begrepp inom fenomenologi som kommer användas i analysen. I kapitel fyra beskriver vi den kvantitativa metoden samt hur vi använder den i vår studie. Kapitel fem handlar om insamlade resultat från enkäter. Vi använder beskrivande statistik för att redovisa insamlade data. Det fenomenologiska perspektivet används som verktyg för att tolka och analysera materialet. I det avslutande kapitlet sker en diskussion kring resultatet med hjälp av tidigare forskning.
2. Tidigare forskning
I det här kapitlet kommer vi att göra ett nedslag i tidigare forskning kring vårdnadshavares perspektiv på sina barns utbildning i grundskola och förskola. Vi har sökt efter forskning om vårdnadshavares perspektiv på förskolans eller skolans uppdrag, kommunikation, relation eller samverkan mellan vårdnadshavare och förskolans/skolans personal samt vårdnadshavares delaktighet i barns utbildning. De sökord som guidade sökningen var ”vårdnadshavare” eller ”föräldrar” i relation till orden ”förskola”, ”skola”, ”uppdrag”, ”kommunikation”, ”samverkan”, ”samarbete”, ”relationer” och ”perspektiv”. Sökningarna gjordes både på svenska och engelska. Vi har sökt i databasen LIBRIS, skandinaviska forskningsdatabasen NB-ECEC, SWEPUB, DIVA och Malmö universitets LIBSEARCH.
Vi har hittat tre avhandlingar som handlar om föräldrar och skolan i Sverige. Vi har även tagit del av fyra internationella vetenskapliga artiklar om föräldrars kommunikation och relation med förskolepersonal samt delaktighet i förskolan.
2.1. Svensk forskning
Riboms avhandling (1993) om föräldraperspektiv på skolan är en kvantitativ och kvalitativ studie. Författaren undersöker om föräldrar med olika sociala bakgrunder och kontext är delaktiga i skolan och på vilket sätt. Ribom undersöker hur föräldrars utbildningsnivå och yrke påverkar deras delaktighet i sina barns skola. Han jämför tre olika kommuner och tre årskurser (2, 5 och 8) i sin studie. Resultatet analyseras utifrån Bourdieus begreppssystem: utbildningskapital, organisationskapital, socialkapital samt habitusbegreppet. Utifrån sin kvantitativa undersökning försöker han fördjupa sina resultat med kvalitativa data genom samtal med några av de föräldrar som har deltagit i den kvantitativa studien. Han kommer fram till att det finns ett samband mellan föräldrarnas bakgrund och deras delaktighet i skolan: Föräldrar med högre utbildning var mer delaktiga. Det som är relevant för vårt examensarbete är Riboms kvantitativa undersökning om kommunikation mellan föräldrar och skola. Även om undersökningen gjordes för 30 år sedan om den svenska grundskolan får vi inspiration till att undersöka kommunikationen mellan vårdnadshavare och förskolan.
Sofie Bager-Charleson (2003) har skrivit en avhandling om ”föräldrarnas skola”. Det är en kvalitativ studie om föräldrars delaktighet i skolan. Hon använder intervjuer för att samla kvalitativa data och studien följer en förälder som har startat en egen friskola. Föräldern vill utifrån sina livserfarenheter skapa en bättre utbildning för sitt barn. Föräldern har begränsad kunskap om pedagogik och är lekman men kan ändå ha starka åsikter. I detta exempel ser vi hur föräldern startade en skola, med sina erfarenheter som utgångspunkt och i tron att de erfarenheterna är en god utgångspunkt för att bygga skolorganisation, som inte bara passar det egna barnet utan alla. Det visade sig i författarens resultat att det är problematiskt när individer vill applicera sin personliga erfarenhet i en universell kontext, i detta fallet en utbildning för individer med andra erfarenheter och förutsättningar. Detta blir relevant för oss när vi undersöker i vilken grad vårdnadshavarna upplever att de blir hörda i kommunikationen med förskolan.
I den tredje avhandlingen om Föräldrar och skola beskriver Erikson (2004) olika relationer mellan föräldrar och skola utifrån både ett historiskt och ett modernt perspektiv. Fyra olika modeller används för att beskriva dessa relationer och hur de har förändrats genom tiden. Den historiska kontexten analyseras med hjälp av de fyra modellerna, vilka författaren kallar principer, som analysverktyg. Partnerskapsprincipen anser att ökat samarbete mellan föräldrar och skolan ska uppmuntras. Detta är i barnens bästa utbildningsintresse och baserat på ett jämlikhetskoncept. Brukarinflytandeprincipen innebär den formella inblandningen av föräldrar i skolans styrning och planering av verksamhet. Detta kan ses som en utveckling mot föräldrars demokratiska deltagande i styrning av skolan. Valfrihetsprincipen understryker föräldrarnas rätt till att välja bland skolor den skola som de anser är rätt för deras barn. Isärhållandets princip betonar olikheterna mellan föräldrar (hemmet) och lärare (skolan) samt problematiserar den strävan som finns för att öka samarbetet mellan de två olika aktörerna. Det är de med utbildning och professionalism, det vill säga lärarna, som ska ange riktning för utbildningen.
Även om Eriksons avhandling handlar om skolan visar dessa olika principer hur relationen mellan vårdnadshavare och förskolan har förändrats över tid. Det finns spår kvar av dem än idag. Partnerskapsprincipen finns kvar i hur läroplanen beskriver relationen mellan förskola och hem: ”För att skapa bästa möjliga förutsättningar för att barnen ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt ska förskolan samarbeta på ett nära och förtroendefullt sätt med hemmen”
(Lpfö 18, s. 17). Brukarinflytandeprincipen återfinns idag i hur vårdnadshavare har rätt till att vara med och utvärdera förskolans verksamhet (Lpfö 18, s. 17). Vårdnadshavare har även rätt till att starta upp egna förskolor. Valfrihetsprincipen är aktuell för alla vårdnadshavare. Det är dem som bestämmer i vilken förskola de vill placera sina barn. Isärhållandets princip handlar om balansen mellan den professionella förskolläraren och den privata sfär som representeras av vårdnadshavarna. Det handlar även om en kamp som den professionella förskolläraren driver för barnets rätt till likvärdig utbildning emot vårdnadshavarnas rätt till att bestämma över barnets utbildning. I den tidigare läroplanen (Lpfö 98/16, s. 13) hade vårdnadshavarna rätt till att inom ramen för de nationella målen vara med och påverka förskolans verksamhet. I den nya läroplanen har denna rätt omskrivits och vårdnadshavarnas möjlighet att påverka förskolans verksamhet har begränsats. Detta tyder på en förändring från en förskola som komplement av hemmet till en förskola som professionell utbildning. Dessa principer kommer användas i vår analys för att undersöka hur vårdnadshavarna upplever relationen mellan förskola och hem.
2.2. Internationell forskning
Den första internationella artikeln vi har tagit del av är en amerikansk studie av Lin et al. (2019). Studien fokuserar på ifall kommunikationen mellan föräldrar och förskolepersonal angående barns utveckling och lärande inom literacy och matematik relaterar till utvecklat lärande hemma. Det är en kvantitativ studie genom telefonsamtal som undersökte föräldrars perspektiv på kommunikation och lärande. Studien visar att frekvent kommunikation mellan föräldrar och förskollärare om barns utveckling och lärande leder till fler lärandesituationer hemma. Författarna kommer till slutsatsen att ökat fokus på en kvalitativ och kontinuerlig kommunikation mellan föräldrar och förskollärare kan ge fördelar för barns lärande. Detta visar återigen att kommunikation med vårdnadshavare är en viktig grund i förskollärarens uppdrag. På samma sätt kommer vi att undersöka hur kommunikationen mellan förskolan och hemmet upplevs av vårdnadshavarna utifrån deras perspektiv.
Julia Smiths forskning (2020) om kommunikation och föräldrars delaktighet i förskolan visar hur begränsande språk kan vara för att kunna bygga en trygg givande kommunikation och relation. Hon genomförde en kvalitativ studie där hon intervjuade föräldrar och personal inom förskolan. Studien genomfördes i USA och fokuserade på familjer med annat modersmål än
engelska. Studien betonar vikten av att kommunikation sker på ett sätt som vårdnadshavare kan ta till sig. Detta blir relevant när vi undersöker hur kommunikationen från förskolan upplevs av vårdnadshavarna.
En annan amerikansk studie av Jayasuriya et al. (2016) undersöker föräldrars perspektiv på utevistelse och utelek i förskolan. Den kvantitativa enkätundersökningen visar på bristande kommunikation mellan föräldrar och personal. Svaren visar att föräldrar uppskattar utevistelse. Denna uppskattning för utevistelse har inte förmedlats till förskolans personal. Samtidigt kommunicerar förskolans personal inte det som händer under barnens utevistelse tillräckligt tydligt. Den bristande kommunikationen försämrar förutsättningarna och möjligheterna för utevistelse och lek, exempelvis genom att barn inte har med rätt utomhuskläder. Vägar till ökat engagemang bland föräldrar kan vara att komplettera med skriftlig information vid sidan av samtal, exempelvis vid möten eller avlämning/hämtning av barnet. Studien visar hur bristande kommunikation till och med kan leda till att verksamheten inte går att genomföra som man tänkt sig. På samma sätt vill vi undersöka om vårdnadshavares perspektiv på förskolans uppdrag och ämnesspecifika mål påverkas av kommunikation, och ifall detta påverkar förutsättningarna och möjligheterna till lärande.
Sims-Schouten (2016) skriver i sin artikel om två olika studier. Den första studien är kvantitativ och genomfördes på förskollärarstudenter som tidigare har arbetat minst två år i förskolan. Den andra studien var kvalitativ med flera fokusgrupper av förskolepersonal och föräldrar. Författaren undersöker relationerna mellan föräldrar och personal i förskolan utifrån positioneringsteori. Olika positioner blir synliga i undersökningarna. Exempelvis positioner av föräldrar som ´bra´, ´dåliga´ eller ´bristande i vilja till engagemang´ i personalens ögon, eller positioner av förskolepersonal som ´bara torkar näsor´ och ´leker med barn´ i föräldrars ögon. Resultatet visar att föräldrars ökade delaktighet i barns utbildning och ökat samarbete mellan föräldrar och förskolepersonal är en nyckel till barns utveckling och lärande. För att detta ska lyckas måste kommunikationen mellan de två aktörerna vara ömsesidig och konstruktiv. Författaren betonar ett behov av en ökad professionalisering av förskolläraryrket. Den professionella identiteten kommer ifrån personalens kvalifikationer och kunskapsbas. Det självförtroende och den respekt som detta skapar blir grundläggande för att samarbetet och kommunikationen mellan parterna skall lyckas. Kvalitet på kommunikation är alltså enligt studien beroende av förskollärarens självförtroende i sin kompetens och därmed professionalisering i sin yrkesroll. Denna artikel blir relevant för oss i vår undersökning av
kommunikationen mellan vårdnadshavarna och förskolan. Den ger oss också en definition av kvalitativ kommunikation som ömsesidig, konstruktiv och grundad i självförtroendet hos den professionella förskolläraren.
2.3. Sammanfattning
Den svenska forskning vi tagit del av riktar sig mot vårdnadshavares perspektiv på skolan, inte förskolan, och är genomförd innan 2000-talet. Förskolan som svensk skolform och förskolans uppdrag enligt läroplanen (Lpfö 18) har förändrats en hel del de senaste 20 åren. Även om den svenska forskning vi tagit del av inte är riktad mot förskolan görs det regelbundet utvärderingar av Skolinspektionen. Dessa utvärderingar görs i form av enkäter där de undersöker vårdnadshavarnas upplevelser av förskolan (Skolinspektionen 2017). Dessa utvärderingar sträcker sig över hela landet och resultatet går inte att jämföra med vår undersökning. Internationell forskning riktad mot förskolan finns däremot publicerad de senaste fem åren. Den vi hittat undersöker dock inte svensk förskola eller vårdnadshavares syn på förskolans uppdrag. Utifrån detta ser vi att det finns en kunskapslucka och ett behov att undersöka vårdnadshavares perspektiv på förskolans uppdrag samt kommunikationen som sker mellan de olika aktörerna i svensk förskola. Förskolans uppdrag skärps ständigt, kommunikationsformerna förändras och det gör även vårdnadshavarna. Det är därför viktigt att ha ny och adekvat kunskap om detta.
3. Teori
I detta kapitel beskrivs vad fenomenologi innebär som teoretiskt perspektiv på vårt arbete samt de centrala begrepp inom fenomenologin vi använder som analysverktyg i bearbetningen av våra empiriska data.
3.1. Fenomenologi
Ordet fenomenologi är en sammanställning av fenomen – det som visar sig – och logi – lära, vetenskap – och betyder läran om det som visar sig för medvetandet (Nationalencyklopedin 2020).
Fenomenologi försöker förstå hur individer upplever, förstår och konstruerar verkligheten i socialt samspel. Fenomenologin undersöker hur verkligheten som social konstruktion byggs upp. Denna konstruktion av verkligheten utgör samtidigt den kontext som individerna formas av och förhåller sig till. Det är individens subjektiva upplevelse av verkligheten som är utgångspunkten i fenomenologin. Den bortser från ifall denna subjektiva upplevelse som kunskap är ”korrekt” i den bemärkelse att den kan sägas vara objektivt sann. I stället utforskar fenomenologi hur uppfattningen om verkligheten konstrueras genom individens subjektiva perception och socialt samspel mellan individer (Högström 2017, 55–56).
Den moderna fenomenologin grundades av Edmund Husserl som utforskade grunderna för det mänskliga medvetandet (Husserl 1989). Husserl lanserade flera av de centrala begreppen och tankarna inom fenomenologin. En av dessa är den grundläggande tanken att vår vardagliga kunskap om omvärlden grundas på hur den framträder för oss, inte hur den faktiskt är. Dessa begrepp och tankar har senare vidareutvecklats av andra forskare inom fenomenologin. Denna vidareutveckling har skett över tid och har på flera sätt lett till att grenar och traditioner har formats inom fenomenologin (Högström 2017, 55–56).
Gemensamt för de fenomenologiska grenarna och traditionerna är en vilja att förstå innebörden av och meningen i den levda erfarenheten av ett fenomen. Den levda erfarenheten utgår från
individens upplevelser av livsvärlden och betraktas inte som något objektivt eller som en ”sann bild” av fenomenet (Persson & Sundin 2017, s. 374).
Fenomenologi används i detta arbete som ett perspektiv eller förhållningssätt (Friberg & Öhlén 2017, s. 346) för att tolka våra insamlade empiriska data. De centrala fenomenologiska begrepp vi använder för att tolka och analysera materialet definieras i nästa avsnitt.
3.2. Begrepp inom fenomenologi
Intentionalitet handlar om hur medvetandet riktas mot något, förmågan att rikta uppmärksamhet åt ett specifikt håll (ex. mot ett objekt) (Friberg & Öhlén 2017, s. 347). Att föreställa sig något, att se något, att tro något, etc. är exempel på intentionala akter enligt fenomenologi. Och det ”något” som akten riktas mot kallar man aktens intentionala objekt. Vår intention är inte något som vi slår av och på, utan den intentionala aktiviteten pågår ständigt, medvetet eller omedvetet (Dahlberg 2019, s. 43).
Enligt fenomenologiskt tänkande upplevs allt genom intention och det som upplevs ges mening eller innebörd. Allt upplevs som något och dess mening förstås på ett speciellt sätt (Husserl 1989). Fenomenologiska undersökningar fokuserar på mening och innebörder (Friberg & Öhlén 2017, s. 347).
En livsvärld är någons för givet tagna upplevelsevärld och den kan vara mer eller mindre bearbetad och reflekterad. Livsvärlden är den värld vi lever våra liv i tillsammans med andra människor som vi kan ha kommunikativa förhållanden med. Livsvärlden är den konkreta erfarenhetsbaserade verkligheten vi tar för givet i alla våra interaktioner samt grunden för all erfarenhet och kunskap. Livsvärlden är därmed en social värld där vi som sociala aktörer tar för givet att det finns en objektiv värld utanför oss. Denna värld är fylld av mening som vi måste tolka för att kunna orientera oss i den. Alla tolkningar av världen baseras på tidigare erfarenheter vilka fungerar som referensramar. Dessa erfarenheter kan vara våra egna eller ha förmedlats till oss av andra (Bengtsson 2005, s. 18; Friberg & Öhlén 2017, s. 347).
Typifieringar är ett slags färdiga föreställningar om vad som är utmärkande, typiskt, för olika fenomen eller objekt. Typifieringarna gör att vi inte upplever omvärlden som många utspridda individuella, självständiga objekt. Vi kan urskilja dem och se gemensamma drag hos dem. Utifrån detta organiserar vi tillvaron i olika typer som exempelvis ”lärare”, ”barn”, ”vårdnadshavare”, ”kommunikation”, etc. Dessa typer finns på olika abstraktionsnivåer och kategoriseringarna inom dem varierar i hur generella eller detaljerade de är. Typerna kan delas upp i subtyper. Exempelvis ”lärare” som ”förskollärare” eller ”lågstadielärare”. Även subtyperna kan delas i än mer preciserade subtyper som ”bra” eller ”dåliga”. Typifieringarna påverkar och styr på detta sätt vår interaktion med andra. De gör att vi på förhand ”vet” vad det är för ”typ” av person vi har att göra med och anpassar hur vi agerar utifrån det. Exempelvis om en vårdnadshavare har typifierat en förskollärare som ”otrevlig” påverkar det interaktionen dem emellan. När vi möts ansikte mot ansikte kan förhandlingar ske mellan våra typifieringar. De kan modifieras ifall de motbevisas genom handlingar som inte stämmer överens med den tidigare typifieringen. Om vi är längre ifrån varandra blir typifieringarna mer anonyma, generella, abstrakta och inte lika mottagliga för modifieringar (Högström 2017, s. 57–59).
4. Metod
Studien baseras på kvantitativ undersökningsmetod genom enkäter. Enkätundersökningen genomfördes med vårdnadshavare med barn i förskolan. Enkäten skickades online som länk i ett meddelande genom förskolornas gemensamma lärplattform i kommunen. Meddelandet (Bilaga 1) inkluderade förhandsinformation och skickades till samtliga vårdnadshavare på fem kommunala förskolor med totalt ca 610 barn. Vårdnadshavarna svarade på frågor om hur de upplever kommunikationen i förskolan samt förskolans uppdrag. Totalt 169 vårdnadshavare besvarade enkäten. Den insamlade empirin från enkäten kommer att bearbetas utifrån beskrivande statistik och samband mellan variabler. I detta avsnitt kommer: metodval, urval, forskningsetiska överväganden och metoddiskussion, att behandlas.
4.1. Metodval
Val av metod är en stor del av arbetet för att kunna samla in rätt empiri för våra valda frågeställningar. Vår insamlade empiri har en central roll i arbetet och är en utgångspunkt för arbetets resultat och diskussionsdel.
Eftersom vi vill undersöka hur utbredda olika upplevelser och attityder är bland vårdnadshavare och dra slutsatser kring detta för en större grupp än den vi undersöker passar det att göra en kvantitativ undersökning (Eliasson 2013, s. 31). Enkät är ett enkelt och mindre tidskrävande sätt att insamla material från många personer. De svar man samlar in är lättare att bearbeta. Enkäten gör även att alla de som deltar i undersökningen får samma frågor, vilket gör det lättare att jämföra svaren. Resultatet representerar ett stort antal personer (Ejvegård 2003, s. 53–54).
Forskare som utför kvantitativa undersökningar genom enkäter undviker att interaktionen mellan forskaren och respondenten påverkar svaren med sin personliga närvaro på samma sätt som i en intervju (Patel & Davidson 2019, s. 95). I vår enkät går det inte att identifiera specifika individer, vilket gör att anonymiteten kan bidra till fler respondenter.
En annan fördel med enkäter är att de kan anpassas efter respondentens behov. De kan välja vid vilken tidpunkt de ska svara eftersom enkäten finns tillgänglig när det passar dem (Eliasson 2013, s. 29; Patel & Davidson 2019, s. 95). Det blir samtidigt lättare för oss att nå ut till alla, då vi inte har möjlighet att träffa alla personligen.
Efter en kvantitativ undersökning är efterarbetet lätt, snabbt och går delvis att förbereda ifall att man har gjort ett välformulerat frågeformulär. Svaren från enkäten samlas in som data för senare analys. När detta arbetet är färdigt går det att direkt börja analysera materialet. Analysen av materialet kan upprepas flera gånger. Ifall en analys misslyckas går det att testa en annan eftersom upprepade analyser inte påverkar materialet (Eliasson 2013, s. 30).
4.2. Urval
Inför alla undersökningar krävs det att det görs ett urval, det vill säga vilka eller vad som ska undersökas. Olika urval görs beroende på vilken metod som används.
Urval är den del eller subgrupp av populationen som väljs ut för undersökningen (Bryman 2018, s. 227). I kvantitativa undersökningar används framförallt slumpmässiga urval. Slumpmässiga urval innebär att alla inom populationen har samma sannolikhet att vara en del av undersökningen oberoende av varandra (Sverke 2003, s. 28). Urvalet i detta arbete består av 169 vårdnadshavare och är ett slumpmässigt urval av populationen. Enkäten skickades genom förskolornas lärplattform, som används av alla vårdnadshavare för att ta del av information från förskolorna.
En population består av alla de enheter som urvalet görs ifrån (Bryman 2018, s. 227). I vårt fall blir detta samtliga individuella vårdnadshavare med barn på fem förskolor inom en tätort i en svensk kommun. I andra fall kan det vara exempelvis alla invånare i en stad eller ett land. Vi har skickat enkäten till hela populationen. Alla har samma sannolikhet att svara på enkäten. De vårdnadshavare som besvarade enkäten utgör urvalet för denna studie.
I kvantitativa undersökningar är det oftast forskarnas intention att kunna generalisera resultatet. De är intresserade av att kunna säga att resultatet även gäller för andra grupper och
situationer än de som har deltagit i undersökningen. Exempelvis vid en undersökning med personer som besvarar en enkät, blir resultaten giltiga även för personer som inte har besvarat enkäten (Bryman 2018, s. 216–218).
Det blir därför ett fokus i kvantitativa studier att få fram ett representativt urval. Det vill säga ett urval som på ett lämpligt sätt speglar hela populationen. Ett representativt urval kan därför sägas utgöra en ”miniatyr av populationen” (Bryman 2018, s. 227). Eftersom det sällan är möjligt att få en hel population att delta i en undersökning måste det göras ett urval. För att kunna hävda att resultatet inte är unikt för den specifika grupp som har deltagit i forskningen blir det viktigt att detta urval är så representativt som möjligt. Resultatet generaliseras alltså utöver det specifika fallet (Bryman 2018, s. 216–218).
Vid framställandet av ett representativt urval är sannolikhetsurval det viktigaste tillvägagångssättet. Genom att detta urval sammanställs på ett slumpmässigt sätt elimineras i stor utsträckning bias och ökar representativiteten. Användningen av dessa urval garanterar dock inte att urvalet blir representativt, eftersom det finns flera olika faktorer som kan påverka representativitet negativt. Dessa faktorer varierar utifrån vad som studeras. I en undersökning kring shoppingvanor på internet kan faktorerna exempelvis vara individuella socioekonomiska förutsättningar eller tillgång till internet (Bryman 2018, s. 216–218, 242, 252).
När ett representativt urval har tagits fram bör vi vara medvetna om att detta urval endast är representativt för den population som var grunden för urvalet. Vi kan alltså inte generalisera utöver denna population. Detta innebär att vi endast kan generalisera kring de vårdnadshavare som har barn på förskolorna vi valt till vår undersökning, alltså i en tätort i en svensk kommun (Bryman 2018, s. 216–218). För att kunna dra slutsatser kring andra vårdnadshavares upplevelser och generalisera på nationell nivå hade ett mer avancerat slumpmässigt urval behövts, exempelvis ett stratifierat slumpmässigt urval och/eller klusterurval. Det innebär att vi skulle behöva undersöka vårdnadshavarnas socioekonomiska bakgrunder samt undersöka fler kommuner i olika områden av Sverige för att jämföra dem och dra generella slutsatser (Bryman 2018, s. 233–235).
4.3. Forskningsetiska överväganden
Vetenskapsrådet är den myndighet som har nationellt ansvar för att stödja den vetenskapliga forskningen i Sverige. Vetenskapsrådet har tagit fram texten Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet 2002). Texten tar som utgångspunkt att det finns specifika krav på hur forskning bedrivs i samhället.
Kraven delas upp i fyra huvudkrav och ska vara vägledande i humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Informationskravet, behandlar kravet att forskare ska informera de som berörs av forskningen om forskningsuppgiftens syfte. Samtyckeskravet, innebär att de som deltar i en undersökning själva har rätt till att bestämma över ifall de vill medverka eller ej. Konfidentialitetskravet, betyder att alla deltagare i undersökningen skall ges största möjliga konfidentialitet och deras personuppgifter skall förvaras utom räckhåll för obehöriga. Nyttjandekravet ställer krav på att de insamlade uppgifterna endast får användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet 2002, s. 7–14).
I vår studie har vi från början tagit hänsyn till dessa fyra krav. För att uppfylla informationskravet när vi skickade ut enkäten skickade vi även med förhandsinformation. Vi presenterade oss och informerade om studiens syfte samt hur deras medverkan bidrar till studien. När det gäller samtyckeskravet gjorde vi det tydligt i vår förhandsinformation att deltagande i studien är helt frivillig samt de villkor som gäller (Bilaga 1). Eftersom den utskickade enkäten är helt anonym och opersonlig blir det svårt för deltagarna att avbryta sin medverkan, då svaren inte kan kopplas till specifika individer. För att avbryta sin medverkan hade deltagaren behövt delge oss sina exakta svar för att kunna identifiera korrekt enkät. Konfidentialitetskravet uppfylls genom att vi inte samlar in några personliga eller känsliga uppgifter om enskilda personer och deltagarna kan inte identifieras utifrån sina svar. Materialet som samlas in från enkäten förvaras oåtkomligt för obehöriga och endast vi som står för studien tar del av det. Det här överensstämmer med GDPR när det gäller dataskydd och personuppgiftsskydd (Dataskyddsförordningen 2020). I den medskickade förhandsinformationen informerar vi deltagarna att enkätsvaren endast kommer användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet 2002, s. 7–14).
4.4. Metoddiskussion
4.4.1. Validitet och reliabilitet
I vår studie har vi arbetat för att lyckas uppnå högsta möjliga reliabilitet, det vill säga pålitlighet. Den skall gå att upprepa under liknande förhållanden och ge samma resultat (Eliasson 2013, s. 14–16; Sverke 2003, s. 55–62). För att höja reliabiliteten försöker vi beskriva vårt utförande detaljerat och tydligt för att det skall kunna replikeras. Något som kan vara problematiskt med att mäta reliabilitet är att deltagarnas upplevelser förändras på grund av deras förändrade erfarenheter över tid. Om undersökningen upprepas imorgon kommer resultatet bli liknande. Men om den upprepas om fem år kommer deltagarnas erfarenheter att ha förändrats.
När det gäller vår studies validitet, det vill säga giltighet, är det viktigt att studien verkligen mäter det som är meningen att den ska mäta (Eliasson 2013, s. 16–17; Sverke 2003, s. 62–67). Validitet kan variera beroende på det man undersöker. I vårt fall undersöker vi upplevelser och uppfattningar. För att öka validiteten undersöker vi flera olika komponenter av upplevelser och uppfattningar för att sedan analysera samvariationen mellan dessa. Detta kallas innehållsvaliditet (Olsson & Sörensen 2007, s. 76).
Webbenkäter har ofta stort bortfall vilket minskar validitet enligt Patel och Davidsons resonemang i Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning (2019, s. 94–95). För vår enkät sker bortfallet i missförstånd av frågor eller att deltagarna missar icke-obligatoriska frågor och svarsalternativ, det vill säga ett internt bortfall (Olsson & Sörensen 2007, s. 93). För att motverka interna bortfall i enkäten har vi gjort 15 av 18 frågor obligatoriska. Vi har även arbetat med att göra frågorna så tydliga som möjligt samt enkla att fylla i (Olsson & Sörensen 2007, s. 92). Detta beskrivs vidare i nästa del.
4.4.2. Variabler och enkät
Eftersom vi arbetar med frågor i en enkät för att samla information måste vi tänka på två aspekter: standardisering och strukturering. Standardisering handlar om hur stort ansvar vi tar för frågornas utformning och ordning. Vår enkät är helt standardiserad, vilket innebär att vi ställer exakt samma frågor i samma ordning till varje deltagare. Vid mätning av resultat är standardiserade svarsalternativ i enkäter användbara för att kunna jämföra och generalisera dessa resultat (Patel & Davidson 2019, s. 98).
Strukturering handlar om i vilket utsträckning deltagaren kan tolka frågorna fritt i sina svar beroende på personlig erfarenhet och inställning. Frågor med fasta svarsalternativ anses vara strukturerade medan öppna frågor är ostrukturerade. Graden av strukturering beror också på hur vi har formulerat frågan. En fråga som bara går att tolka på ett sätt anses helt strukturerad, exempelvis en ”ja eller nej” fråga. Frågor som har flera möjliga tolkningar är ostrukturerade (Patel & Davidson 2019, s. 98). Frågorna i vår enkät har fasta svarsalternativ vilket gör dem strukturerade.
I arbetet med att utforma frågor till enkäten är det viktigt att göra frågorna entydiga och veta varför vi ställer dem. Det kan för oss verka som att betydelsen av en fråga är uppenbar, men det betyder inte att de som svarar delar vår tolkning av frågan, vilket påverkar reliabiliteten och validiteten. Därför bestämde vi oss för att testa frågorna på testpersoner. Det blir då möjligt att se hur frågorna och enkäten fungerar och förstås. Efter att testpersonerna besvarat frågorna och framfört kritik går det att utifrån denna kritik revidera och omformulera frågorna. Detta steget upprepade vi tre gånger innan slutversionen skickades ut till vårdnadshavarna (May 2013, s. 131–133).
Under arbetet med frågorna till enkäten märkte vi tidigt att vi ville ställa många olika frågor. Vi begränsade antalet frågor och har valt ut de som är mest relevanta för studiens syfte. Enligt Olsson och Sörensen (2007, s. 92), när det gäller enkätens disposition ska de inledande frågorna ”vara enkla, naturliga och oprovocerande att besvara” och de svårare frågorna kommer senare i enkäten. Dispositionen ska vara tydlig, lätt att besvara och se inbjudande ut. Vi har även varit medvetna om att inte efterfråga två saker samtidigt i frågorna eftersom det då inte går att veta vilken av delfrågorna deltagaren har besvarat (Olsson & Sörensen 2007, s. 92–93).
Vår enkät innehåller olika typer av frågor. Den inleder med klassifikationsfrågor om ålder och kön. Den innehåller även faktafrågor som hur ofta och på vilka sätt vårdnadshavarna tar del av information från förskolan. I denna typen av frågor kan undersökningspersonen ibland försöka ge det socialt och normativt önskvärda svaren vilket påverkar frågans validitet. De flesta av frågorna i vår enkät är åsiktsfrågor som handlar om undersökningspersonens upplevelser och uppfattning (May 2013, s. 133–137).
När vi började formulera frågor var vi medvetna om att använda ett tydligt språk och enkla formuleringar för att undvika missförstånd. Detta eftersom det i en enkät inte går att ställa följdfrågor eller vidare förklara frågor vid eventuella missförstånd. Vi har därför försökt formulera neutrala frågor och har undvikit negationer och ledande frågor där frågeställningen kan påverka hur frågan besvaras. Liknande frågor har liknande svarsalternativ och befinner sig på samma plats i enkätens disposition (Eliasson 2013, s. 39–44; Patel & Davidson 2019, s. 95). När vi funderade över hur många svarsalternativ vi skulle ha på frågorna i enkäten beslutade vi oss för att undvika neutrala svarsalternativ. Detta i och med att det finns en tendens hos människor att undvika de yttersta svarsalternativen och dras mot neutrala mittenalternativ, den så kallade centraltendensen. Därför beslutade vi att inte ta med något mittenalternativ och istället ha ett jämnt antal svarsalternativ, på dessa frågor fyra eller sex alternativ. På detta sätt uppmanar vi deltagarna att ta ställning(Patel & Davidson 2019, s. 104).
5. Resultat och analys
De vårdnadshavare som har svarat på undersökningen är mellan 21–50 år (Figur 1) varav:
• 65,7% är mellan 31–40 år • 23,7% är mellan 21–30 år • 10,7% är mellan 41–50 år
83,4% av alla 169 vårdnadshavare som har deltagit är kvinnor.
5.1. Förskolans uppdrag
För att besvara vår första frågeställning om hur förskolans uppdrag uppfattas av vårdnadshavare undersökte vi i vilken grad vårdnadshavare upplever att förskolan arbetar utifrån specifika mål. Samtidigt ville vi utforska vad de anser vara viktigt i förskolan.
Det insamlade materialet visar att 82,8% av de som deltagit upplever att det i hög eller mycket hög grad finns specifika mål för deras barns utveckling och lärande i förskolan (Figur 2). När det gäller vad de anser är viktigt i förskolan visar materialet att omsorg, social utveckling, literacy och utomhuslek prioriteras framför naturvetenskap,
matematik och inomhuslek (Figur 3). Detta reflekteras även i frågan när vårdnadshavare tar spontana initiativ till att prata med personal om deras barns utveckling (Figur 10). Då diskuteras främst omsorg (65,3%), social utveckling (80,7%), literacy (44%) och utomhuslek (33,3%).
Figur 1: Ålder
Figur 1: I vilken grad upplever du att ditt barns avdelning har specifika mål kring barns utveckling och lärande?
Vi har även jämfört vad vårdnadshavare med yngre respektive äldre barn anser viktigt för att se om det finns några skillnader i materialet. Materialet visar liknande tendenser i alla ämnen för båda grupperna, förutom inom matematik och naturvetenskap. Dessa ämnen sticker ut. Vårdnadshavare med yngre barn anser matematik och naturvetenskap mindre viktigt än vad vårdnadshavare med äldre barn gör (Figur 4).
Vi är medvetna om att de mål och ämnen som undersöks i enkäten typifieras av vårdnadshavarna. Ämnena, exempelvis omsorg eller matematik, blir typer som i sig är mer komplexa med flera abstraktionsnivåer. De hade kunnat delas upp i flera olika subtyper. I och med att vi har bestämt oss för dessa typer i enkäten riktar vi vårdnadshavarnas intention mot dem som intentionala objekt. Även om vi riktar deras intention mot dessa typer är det vårdnadshavarna som typifierar dem, vilket påverkar deras uppfattning av ämnena (Dahlberg 2019, s. 43; Högström 2017, s. 57–59). Alla dessa uppfattningar av ämnena påverkas av vårdnadshavarnas livsvärld och tidigare erfarenheter (Bengtsson 2005, s. 18; Friberg & Öhlén 2017, s. 347).
Det är möjligt att vårdnadshavarnas svar är baserade i en livsvärld och med typifieringar av matematik och naturvetenskap som ämnen förenliga med grundskolan medan deras typifieringar av resterande ämnen är mer förenliga med förskolan.
Förskolans uppdrag innebär en helhetssyn (Lpfö 18, s. 7) där omsorg, utveckling och lärande förenas (EDUCARE). Trots detta visar materialet att vårdnadshavarna lägger större vikt vid omsorg och fostran (CARE) än vid utveckling och lärande (EDUcation) (OECD 2006).
Figur 3: Skillnader mellan olika vårdnadshavare
5.2. Kunskapsområdena literacy, matematik och
naturvetenskap
För att skapa en bild av vårdnadshavarnas uppfattning av förskolans arbete med olika ämnen undersökte vi deras upplevelse av samt önskemål kring hur mycket deras barns avdelningar arbetar med dessa ämnen. Vi undersökte också hur vårdnadshavarna upplever att detta arbetet samt informationen de får från förskolans lärplattform är kopplat till specifika mål inom förskolan.
Av de ämnen som undersöks i enkäten är literacy, matematik och naturvetenskap de ämnen som vårdnadshavarna upplever att förskolans avdelningar arbetar med minst. Följande andel av vårdnadshavarna upplever att avdelningarna arbetar i låg grad med kunskapsämnena: literacy 17,8%, matematik 26,6% och naturvetenskap 20,1%. Trots detta önskar
vårdnadshavarna inte arbete med matematik och naturvetenskap i samma grad som övriga ämnen (Figur 5).
Materialet visar att vårdnadshavare inte upplever att det finns några skillnader i hur mycket yngre och äldre barns avdelningar arbetar med literacy, matematik och naturvetenskap. När det handlar om vårdnadshavarnas önskemål kring hur mycket avdelningarna ska arbeta med dessa kunskapsområden visar materialet att det finns en liten skillnad. Vårdnadshavare till äldre barn önskar 5% mer arbete med naturvetenskap och 10% mer arbete med matematik.
Figur 5: Vårdnadshavarnas upplevda och önskade arbete med olika ämnen (antal vårdnadshavare)
17,2% av deltagande vårdnadshavare upplever att avdelningarna i låg grad har specifika mål kring barnens utveckling och lärande (Figur 2). Detta reflekteras även i hur vårdnadshavarna upplever informationen de tar del av från förskolans digitala lärplattform. 21,9% upplever att denna information i låg grad är kopplad till specifika mål (Figur 6).
Undervisningen i förskolan vilar på andra begrepp och traditioner än övriga skolformer vilket påverkar vårdnadshavarnas typifieringar av de olika kunskapsområdena literacy, matematik och naturvetenskap (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér 2015, s. 186). Det påverkar även deras typifieringar av de målstyrda processerna i förskolan. Samtidigt bidrar informationen från förskolans lärplattform till vårdnadshavarnas erfarenhet och livsvärld vilket i sin tur påverkar deras typifieringar av förskolans mål och kunskapsområden (Högström 2017, s. 57–59). Detta kan förklara att den grad målen är kopplade i lärplattformen reflekterar i vilken grad vårdnadshavarna upplever arbetet med målen ute på avdelningarna (Figur 2 & 6).
Även om vi har undersökt vårdnadshavarnas upplevelser och önskemål måste vi också vara medvetna om att det är utifrån deras personliga livsvärldar och erfarenheter. Enligt Bager-Charleson (2003) är det problematiskt att använda sina egna erfarenheter och livsvärld som utgångspunkt för att skapa en utbildning för individer med andra erfarenheter och livsvärldar.
5.3. Kommunikation och vårdnadshavare
Den tredje frågeställningen berör de två tidigare frågeställningarna och handlar om hur vårdnadshavarna upplever att förskolan kommunicerar sitt uppdrag och arbete med dem. Vi har i enkäten undersökt hur de upplever och deltar i kommunikation men även hur de tar del av information från förskolan.
I enkäten besvarade vårdnadshavarna två generella frågor kring hur de upplever kommunikationen mellan dem, förskolans ledning och personal. Materialet visar att kommunikationen generellt upplevs som bra men att kommunikationen med personal upplevs
Figur 6: I vilken grad upplever du att den information som publiceras på er lärplattform (InfoMentor) är kopplad till specifika mål inom förskolan?
lite bättre än den med ledningen. Av vårdnadshavarna upplever 88,2% att kommunikationen med personalen är bra eller bättre jämfört med 84% när det gäller ledningen. Detta är ingen stor skillnad men det intressanta är skillnaden när det gäller den upplevda kvalitén av kommunikationen. 52,7% av vårdnadshavarna upplever kommunikationen med personal som mycket bra i förhållande till 20,1% med förskolans ledning (Figur 7).
a
b
Kommunikationen mellan vårdnadshavare och avdelningspersonal i förskolan är grundläggande för att vårdnadshavarna ska känna trygghet i att lämna över ansvaret för sina barn. Denna kommunikation behöver vara trygg och respektfull. Personalens och ledningens inställning till vårdnadshavarna spelar stor roll för kvalitén i kommunikationen (Riddersporre 2016, s. 276). Det synliggörs även i Sims-Schoutens (2016) forskning att kommunikationen bör vara ömsesidig och konstruktiv för att samarbetet mellan parterna ska lyckas. Typifieringar omförhandlas lättare vid personlig kontakt ansikte mot ansikte (Högström 2017, s. 57–59). Detta kan göra att den personliga kommunikationen med avdelningens personal upplevs av vårdnadshavarna som bättre än den mindre personliga kommunikationen med förskolans ledning.
I Riboms forskning (1993) finns det ett samband mellan vårdnadshavarnas socioekonomiska bakgrund och hur de är delaktiga i sina barns skola. Vårdnadshavare med högre utbildning visade mer delaktighet i sina barns utbildning. Vi har i vår undersökning inte haft möjlighet att undersöka vårdnadshavarnas socioekonomiska bakgrunder som: utbildningskapital, organisations och socialkapital. Habitusbegreppet som Ribom (1993) använder för att
Figur 7: a) Hur upplever du kommunikationen mellan dig och förskolans ledning? b) Hur upplever du kommunikationen mellan dig och avdelningens personal?
analysera sitt material går dock att jämföra med fenomenologins livsvärldsbegrepp, vilket vi använder för att analysera vårt material. Vårdnadshavarnas bakgrund och tidigare erfarenheter påverkar deras upplevelse av samt delaktighet i förskolan. På grund av begränsningar har vi inte kunnat undersöka hur dessa olika bakgrunder och erfarenheter ser ut samt hur de skulle kunna påverka vårdnadshavarnas upplevelser av förskolan.
En del av undersökningen handlade om spontana samtal mellan vårdnadshavare och förskolans personal om barns utveckling. Enligt materialet (Figur 8) upplever 30,2% av de deltagande vårdnadshavarna att förskolans personal inte har tagit initiativ till spontana samtal med dem om deras barns utveckling. Att 30,2% av vårdnadshavarna upplever att förskolans personal inte har tagit spontant initiativ till att samtala med dem om deras barns utveckling kan ses som en stor andel. Denna upplevelse grundas i vårdnadshavarnas livsvärldar och typifieringar av vad ett samtal om deras barns utveckling innebär. Smiths (2020) forskning betonar att kommunikation bör ske på ett sätt som vårdnadshavarna kan ta till sig. Materialet kan tolkas som att denna kommunikation sker men att vårdnadshavarna inte upplever att den handlar om deras barns utveckling.
11,2% av deltagande vårdnadshavare anser att de själva inte har tagit initiativ till spontana samtal med personal om deras barns utveckling (Figur 8).
a b
Figur 8: a) Har förskolepersonal spontant (ex. lämning, hämtning) tagit initiativ till samtal med dig om ditt barns utveckling? b) Har du spontant (ex. lämning, hämtning) tagit initiativ till samtal med förskolepersonal om ditt barns utveckling?
När förskolans personal tar initiativ till samtal upplever vårdnadshavarna att man diskuterar främst social utveckling (81%) och omsorg (53,7%), medan matematik (25,6%) och naturvetenskap (19%) diskuteras minst (Figur 9).
När vårdnadshavarna själva tar initiativ till samtal med personal ser materialet likartat ut med skillnaden att matematik (11,3%) och naturvetenskap (10%) tar ännu mindre plats (Figur 10).
När det gäller spontana samtal innehåller vårdnadshavarnas typifieringar av barns utveckling ett fokus mot social utveckling och omsorg. Dessa typifieringar påverkas av vårdnadshavarnas livsvärld men de kan även påverkas av hur deras intentioner riktas mot dessa olika ämnen (Husserl 1989). När vårdnadshavarna själva tar initiativ till samtal kan materialet förstås som att deras intentioner riktas i större grad mot omsorg och mindre mot matematik och naturvetenskap. Detta stämmer återigen överens med en typifiering av dessa ämnen som förenliga med grundskolan och omsorg som mer förenligt med barns utveckling i förskolan.
Figur 9: Har förskolepersonal spontant (ex. lämning, hämtning) tagit initiativ till samtal med dig om ditt barns utveckling? Om ”JA”, på vilken/vilka ämnen?
Figur 10: Har du spontant (ex. lämning, hämtning) tagit initiativ till samtal med förskolepersonal om ditt barns utveckling? Om ”JA”, på vilken/vilka ämnen?
En fråga i enkäten undersökte i vilken grad vårdnadshavarna upplever att förskolan lyssnar på deras synpunkter. Majoriteten av de deltagande vårdnadshavarna 79,3% upplever att de blir hörda. En av fem (20,7%) upplever att förskolan i låg grad lyssnar på deras synpunkter (Figur 11). Det insamlade materialet påverkas av
hur varje deltagare typifierar frågan. Deras typifiering kan innebära flera olika saker: att de inte har möjlighet att framföra sina åsikter, att förskolan inte håller med deras synpunkter eller att förskolan inte gör som de säger. I en enkätstudie har vi inte möjlighet att ställa följdfrågor kring detta vilket man hade kunnat göra i en intervju.
Hur vårdnadshavarna typifierar frågan beror på deras livsvärld och hur de ser på sin relation till förskolan. Erikson (2004) beskriver relationer mellan vårdnadshavarna och skola utifrån fyra olika principer. Om relationen är baserad i partnerskapsprincipen kan det påverka typifieringen i att vårdnadshavaren ser på relationen med förskolan som jämlik. Att man är lyhörd för varandras synpunkter och samarbetar för barnets bästa. Ser vårdnadshavarna på relationen utifrån brukarinflytandeprincipen förväntar de sig att vara formellt inblandade i förskolans styrning och planering. Ifall det är isärhållandets princip som beskriver relationen förväntar sig vårdnadshavarna förståelse i ett samarbete mellan två olika aktörer. De förväntar sig kanske en lyhörd professionell förskola som hör vad de säger och tar detta i beaktning i sitt arbete. Samtidigt förväntar sig vårdnadshavarna inte att deras synpunkter ska styra förskolans verksamhet.
Figur 11: I vilken grad anser du att förskolan lyssnar på dina synpunkter?
I enkäten undersökte vi hur ofta samt på vilka sätt vårdnadshavare upplever att de tar del av information från förskolan. I materialet ser vi att vårdnadshavare upplever att de får information främst genom förskolans lärplattform, samtal med personal och med barn (Figur 12). Förskolans lärplattform är obligatorisk för vårdnadshavarna när det gäller att schemalägga sina barn och anmäla frånvaro. På lärplattformen publiceras även inlägg med information och dokumentation från förskolans ledning och personal. Det var även genom lärplattformen som enkätundersökningen delades med vårdnadshavarna. Med alla dessa faktorer inkluderade blir det inte förvånande att vårdnadshavarna upplever att de får mycket information genom lärplattformen. När det gäller svarsalternativen för att vårdnadshavarna tar del av information genom samtal med barn och personal kan det påverka materialet att dessa alternativ kan ses som socialt mer önskvärda (May 2013, s. 135), det vill säga att de från samhället ses som normativt önskvärda.
Hur vårdnadshavarna tar del av information och kommunicerar med förskolan är grundläggande för hur deras typifieringar kring förskolans uppdrag, mål och ämnen påverkas. Lin et al. (2019) betonar vikten av en kvalitativ och kontinuerlig kommunikation mellan vårdnadshavare och förskollärare. När den är kvalitativ och utförs kontinuerligt kan detta ge fördelar för barns lärande. Jayasuriya et al. (2016) visar i deras studie att när kommunikationen med och informationen till vårdnadshavare brister kan det leda till försämrade förutsättningar och möjligheter samt att förskolans verksamhet inte går att genomföra som tänkt. För att öka vårdnadshavarnas engagemang i denna kommunikation menar de att det blir viktigt att komplettera verbala samtal med skriftlig information från förskolan. Detta kan ske genom exempelvis förskolans lärplattform.
I materialet (Figur 12) ser vi att vårdnadshavarna tar del av både skriftlig information och verbal information i samtal med förskolans personal. Hur kvalitativ och kontinuerlig kommunikationen är påverkar vårdnadshavarnas livsvärld och typifieringar av förskolans verksamhet. Det är också i en kvalitativ kommunikation, vilken vårdnadshavarna kan ta till sig, som det är möjligt för förskolans personal att omförhandla vårdnadshavarnas tidigare typifieringar av förskolans uppdrag, mål och ämnen.
21,9% av de deltagande vårdnadshavarna i materialet upplever att den skriftliga informationen från lärplattformen i låg grad är kopplad till specifika mål i förskolan (Figur 6). Detta kan tyda
på att vårdnadshavarna har annorlunda typifieringar av förskolans mål, att det finns brister i kommunikationen eller informationen från förskolan.
6. Diskussion
I den här studien har vi undersökt vårdnadshavarnas perspektiv på förskolans specifika mål och uppdrag samt hur de upplever kommunikationen med förskolan. Resultatet har tolkats utifrån de specifika fenomenologiska begreppen intention, livsvärld och typifieringar. Vi har riktat vår intention mot att kunna generalisera studiens resultat och har därför valt att använda en kvantitativ undersökningsmetod med enkäter.
6.1. Förskolans uppdrag
Resultatet kring vårdnadshavarnas perspektiv på förskolans uppdrag visar att vårdnadshavarna upplever att det finns specifika mål inom förskolans verksamhet. De lägger däremot fokus på omsorg och social utveckling medan matematik och naturvetenskap upplevs som mindre viktiga.
Om vårdnadshavarna typifierar matematik och naturvetenskap som ämnen förenliga med grundskolan kommer detta att påverka deras perspektiv på förskolans uppdrag samt hur förskolan arbetar med dessa ämnen. Deras perspektiv blir därmed annorlunda än den professionella förskollärarens. Vårdnadshavarnas fokus på omsorg och social utveckling ger upphov till en känsla av att det kanske finns brist på förståelse och uppmärksamhet för helhetssynen i förskolans uppdrag. Detta kan samtidigt spegla deras personliga roll som omsorgspersoner och vårdnadshavare. När förskolan genomgår en professionalisering som utbildningsinstitution kan detta ge upphov till en känsla, kanske till och med rädsla hos vårdnadshavarna att förskolan rör sig från omsorg till utveckling och lärande. Kanske är det därför de lägger större vikt vid omsorg och fostran än vid utveckling och lärande.
6.2. Kunskapsområdena literacy, matematik och
naturvetenskap
Även om vårdnadshavarna upplever att förskolan arbetar med literacy, matematik och naturvetenskap samt att verksamheten innehåller specifika mål för dessa ämnen upplevs de inte lika viktiga som omsorg och social utveckling. Matematik och naturvetenskap önskas inte i lika hög grad som övriga ämnen. Literacy önskas i högre grad då det uppfattas av vårdnadshavare som språkutvecklande. Vi riktade intention mot begreppet literacy som språkutveckling för att tydliggöra begreppet för vårdnadshavarna.
Vårdnadshavarnas typifieringar av kunskapsområdena literacy, matematik och naturvetenskap verkar utgå från deras livsvärld där dessa är kopplade till grundskolan (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér 2015, s. 186). Förskolans typifiering grundas i helhetssynen där ämnena förenas med omsorg, utveckling och lärande. Detta innebär att vårdnadshavarnas och förskolans typifieringar skiljer sig åt. Förskolans möjlighet att omförhandla dessa typifieringar beror på hur förskolan kommunicerar och delger information till vårdnadshavarna.
Omförhandlingarna kring typifieringar påverkar vårdnadshavarnas livsvärld och deras kognitiva perspektiv kring förskolans helhetssyn. Frekvent kommunikation mellan vårdnadshavarna och förskolan om barns utveckling och lärande styrker detta lärande hemma. Det som vårdnadshavarna styrker och bekräftar hemma får större genomslag hos barnen (Lin et al. 2019). Detta utbyte kan därför resultera i att denna helhetssyn även utvecklas hos barnen, inte bara socialt utan också kognitivt.
6.3. Kommunikation och vårdnadshavare
Kommunikation är grundläggande för vårdnadshavarnas perspektiv och förväntningar på förskolan. Detta perspektiv förändras utifrån de erfarenheter som utgör vårdnadshavarnas livsvärld. Kommunikationen mellan förskolan och vårdnadshavarna påverkar denna livsvärld samt deras typifieringar. Är kommunikationen kvalitativ blir det lättare för båda parterna att förstå varandras olika utgångspunkter. För att kommunikationen ska kunna vara kvalitativ bör
