En kvantitativ, komparativ studie om hållbara
och traditionella fonders prestation
Jesper Andersson
Dokumenttyp – Självständigt arbete på grundnivå Huvudområde: Nationalekonomi GR (C)
Högskolepoäng: 15 HP Termin/år: Ht 2020
Handledare: Soleiman Mohammadi Limaei Examinator: Barbro Widerstedt
Kurskod/registreringsnummer: NA006G Utbildningsprogram: Ekonomprogrammet
Förord
Jag vill börja med att tacka min handledare Soleiman Mohammadi Limaei som på ett väldigt kompetent sätt handlett min kandidatuppsats. Jag vill även rikta ett stort tack till min syster som bidragit oerhört mycket kring uppsatsens utformning, formalia och korrläsning. Dessutom tack till familj och vänner för stöttning!
Mittuniversitetet, 2021-01-10 Jesper Andersson
Abstract
The purpose of the study is to investigate and compare how Swedish sustainable equity funds and Swedish traditional equity funds have performed within the premium pension system during the period 2015-2019. This is because the interest in sustainable investments has increased markedly among both individuals and companies in recent years. The premium pension system is chosen because every private person who works and pays tax in Sweden gets part of their income placed in this system, and since 2018/2019 there is an incredible amount of focus on increased transparency and awareness at the Swedish Pensions Agency on fund investments and that they can offer sustainable investments as demand increases. The author can also not identify any similar study that has been done regarding premium pensions after the fund market has been redesigned. The study contains a selection of a total of 5 sustainable funds and 24 traditional funds. The study has focused on the Swedish market, i.e. funds that invest in Swedish companies and that are found on the Swedish market, as well as exclusively equity funds. Historical data has been collected from the Swedish Pensions Agency and Morningstar to then form the basis for calculations using various economic models and performance measures such as Sharpe quota, Jensen's alpha and Treynor's quota and these measures measure the risk-adjusted return. The author also chooses to look at actual returns, net returns to see what has performed best for an individual as an investor. In addition, statistical calculations are made of statistical measures in the form of a t-test to calculate the p-value and thus be able to see if there is any statistical significance for either being able to accept or reject a formulated null hypothesis. The results of the t-statistics show that there is not significant differences in performance between sustainable and traditional funds, although a marginal advantage over the traditional ones in actual net returns. The study also receives no statistical significance at the 5% level, which indicates that we cannot reject the null hypothesis.
Keywords: Swedish Pensions Agency, premium pension, sustainable funds, traditional
Sammanfattning
Syftet med studien är att undersöka och jämföra hur svenska hållbara aktiefonder och svenska traditionella aktiefonder har presterat inom premiepensionssystemet under perioden
2015-2019. Detta görs eftersom att intresset för hållbara investeringar har ökat markant både hos privatpersoner och företag de senaste åren. Premiepensionssystemet väljs eftersom att varje privatperson som arbetar och betalar skatt i Sverige får en del av sin inkomst placerad i detta system, och sedan 2018/2019 läggs det otroligt mycket fokus på ökad transparens och medvetenhet hos Pensionsmyndigheten på fondplaceringar och att de kan erbjuda hållbara investeringar eftersom efterfrågan ökar. Författaren kan heller inte identifiera någon liknande studie som gjorts angående premiepension efter det att fondtorget gjorts om. Studien
innehåller ett urval på totalt 5 hållbara fonder och 24 traditionella fonder. Studien har inriktat sig på den svenska marknaden, det vill säga fonder som placerar i svenska företag och som återfinns på den svenska marknaden samt uteslutande aktiefonder. Historisk data har insamlats från Pensionsmyndigheten och Morningstar för att sedan ligga till grund för beräkningar med hjälp av olika ekonomiska modeller och prestationsmått som Sharpekvot, Jensen’s alfa och Treynors kvot. Dessa mått mäter den riskjusterade avkastningen.
Författaren väljer också att titta på faktisk avkastning, nettoavkastning för att se vad som presterat bäst för en privatperson som investerare. Därutöver görs statistiska beräkningar av statistiska mått i form av t-test för att beräkna p-värde och således kunna se om det finns någon statistisk signifikans för att antingen kunna acceptera eller förkasta en formulerad nollhypotes. Studiens resultat visar ingen större skillnad i prestation mellan hållbara och traditionella fonder, om än en marginell fördel för de traditionella i faktisk nettoavkastning. Studien erhåller heller ingen statistisk signifikans på 5-procentsnivån vilket indikerar på att vi inte kan förkasta nollhypotesen.
Nyckelord: Pensionsmyndigheten, premiepension, hållbara fonder, traditionella fonder,
Innehållsförteckning
1.Inledning 6
1.2 Bakgrund 6
1.3 Problemdiskussion 7
1.4 Syfte och frågeställningar 8
2. Centrala begrepp och teori 9
2.1 Begreppsdefinitioner 9 2.1.1 Premiepension 9 2.1.2 Pensionsmyndigheten 9 2.1.3 Hållbara fonder 9 2.1.4 Traditionella fonder 9 2.1.5 Riskjusterad avkastning 9 2.1.6 Förvaltningsavgift 9 2.1.7 Jämförelseindex 9 2.2 Modern portföljteori 10
2.3 Effektiva marknadshypotesen (Efficient market hypothesis, EMH) 10
2.4 Tidigare forskning 11
2.4.1 Tidigare forskning som visar på att hållbara presterar sämre än traditionella 11 2.4.2 Tidigare forskning som visar på att hållbara och traditionella presterar likvärdigt 11
2.4.3 Tidigare forskning som visar på att hållbara presterar bättre än traditionella 12
2.4 Hypotesprövning 13
3. Metod och empiri 14
3.1 Empiri, kategorisering och urval 14
3.2 Reliabilitet och validitet 18
3.3 Modeller 18
3.3.1 Faktisk avkastning 18
3.3.2 CAPM 18
3.3.3 Sharpekvot 20
3.3.4 Jensens alfa och Treynorkvot 20
3.4 Statistisk redogörelse 22
4. Resultat 23
4.1 Faktisk avkastning 23
4.2 CAPM 23
4.3 Sharpekvot 24
4.4 Jensen’s alfa & Treynors kvot 24
4.5 Statistisk redogörelse 25
5. Diskussion 27
5.2 Metoddiskussion 29
5.3 Reliabilitet och Validitet 30
6. Slutsatser 31
7. Vidare forskning 33
1.Inledning
I detta avsnitt presenteras bakgrunden till denna studie och problembakgrund diskuteras. Dessutom presenteras studiens syfte och dess frågeställningar.
1.2 Bakgrund
Alla som bott eller arbetat i Sverige får allmän pension och den grundas på samtliga inkomster du som privatperson betalat skatt för. Det gäller således även till exempel
arbetslöshetsersättning och sjukersättning m.m. Den allmänna pensionen fungerar på så sätt att varje år avsätts 18,5% av din pensionsgrundande inkomst, i form av lön och andra skattepliktiga ersättningar, till din allmänna pension. 16% av dessa 18,5% går direkt till inkomstpension och resterande 2,5% går till premiepensionen (Pensionsmyndigheten 2020). Den allmänna pensionen är något staten ansvarar för och som en privatperson inte kan påverka men däremot är det möjligt att påverka utvecklingen av premiepensionen.
Premiepensionssystemet uppmättes vid utgående årsskifte 2019 till ett kontovärde på ungefär 1 500 miljarder kronor och detta omfattade 7742000 personer, 6082000 pensionssparare och 1657000 pensionärer (Pensionsmyndigheten 2020). 488 fonder finns att välja på fondtorget, där 26 av dessa klassas som hållbara enligt Pensionsmyndigheten.
Premiepensionen är den del där intjänade pengar placeras i fonder. Innan dess att
Skatteverket fastställt den pensionsgrundande inkomst för ett visst år så förvaltas dessa av Pensionsmyndigheten i form av en ränteförvaltning med låg risk. När Skatteverket sedan givit sitt godkännande placeras dessa pengar i fonder. Väljer man däremot att inte göra ett aktivt val så placeras dessa i en fond som heter AP7 Såfa vilket är en “soffliggarfond” som är ett statligt förvaltningsalternativ. Detta är en fond som anpassas efter ålder på
pensionsspararen och är således uppbyggd för att passa ett långsiktigt sparande. Däremot kan man som pensionssparare välja sina egna placeringar och fonder istället för att staten ska välja åt en och det är nästintill fritt fram att välja hur man vill ha det. Samtliga
pensionssparare har tillgång till ett inlogg på Pensionsmyndighetens hemsida där man kan logga in och bygga sin egen fondportfölj om man så vill. Denna fondportfölj får bestå av max 5 fonder och man kan när som helst ändra fördelningen för denna eller byta fonder rakt av. År 2020 är det möjligt att, enligt Pensionsmyndigheten fondtorg, välja mellan 488 fonder och det är både svenska och utländska fondbolags fonder som är representerade
(Pensionsmyndigheten 2020). Att det idag enbart går att välja mellan 488 fonder är relativt nytt, eftersom att det år 2017 fanns nästintill det dubbla antalet fonder, närmare drygt 800 stycken. Under 2019 genomfördes en pensionsreform vilket innefattade en stor omgörning av det svenska premiepensionssystemet. Detta gjordes främst för att kvalitetssäkra de fonder och de fondbolag som finns representerade på fondtorget. Premiepensionssystemet har länge varit fyllt av skandaler de senaste åren där pensionssparare har blivit lurade att investera i diverse fonder hos fondbolag där pengarna sedan har gått upp i rök. Det finns flertaliga skandaler och däribland Falcon Funds, Allra-härvan m.m (Affärsvärlden 2020). För att slippa händelser likt dessa ställs betydligt högre krav på de fonder som nu verkar på premiepensionens fondtorg
och för att kvala in enligt dessa krav måste fondbolaget och fonden i fråga pricka av en 30-punktslista. På denna lista för stärkt konsumentskydd står det bland annat att det måste finnas minst tre helårs avkastningshistorik för fond, minst 500 miljoner kronor i förvaltat kapital i fonden före registrering på fondtorget och minst tre helårs verksamhetshistorik för fondbolag (Pensionsmyndigheten 2018). Allt detta görs för att utöka konsumentskyddet mot samtliga pensionssparare och göra det mer lättillgängligt med information och transparens och denna ökade medvetenhet hos gemene man leder oss osökt in på nästa stora förändring i premiepensionssystemets fondtorg, nämligen hållbarhet i fonder. 2019 gjorde Fondbolagens förening en undersökning om hållbart sparande där var tredje person har valt att spara i en hållbar fond i antingen pensionssystemet eller sitt privata sparande och dessa 33% år 2019 är en ökning från 24% året innan (Fondbolagens förening 2019). Den vanligaste anledningen enligt undersökningen är att sparare vill undvika eller aktivt välja bort vissa bolag och branscher. Det är dock färre som tror att hållbarhet påverkar avkastningen positivt.
Sparekonomen Gustav Sjöholm på Fondbolagens förening (2019) menar på att detta är för tidigt att säga om detta uttalande är rätt eller fel, men i takt med att samhällsutvecklingen blir mer hållbar är det inte orimligt att tro att hållbarhet och bra avkastning kan gå hand i hand. Fondbolagens förening är en branschorganisation vars uppgift är att ta tillvara fondspararnas och fondbolagens gemensamma intressen (Fondbolagens förening 2019).
I takt med att detta intresse för hållbara investeringar ökat markant de senaste åren beslutade regeringen om ett “tryggt och mer hållbart premiepensionssystem”. Detta bidrog till att Pensionsmyndigheten utvecklat och infört system för att enkelt kunna jämföra och välja hållbara fonder på fondtorget. Man kan som sparare exempelvis välja bort oönskade
investeringar som tobak och vapen etc. och det finns i dagsläget tolv olika kriterier att filtrera via (Pensionsmyndigheten 2020).
Men vad är en hållbar fond enligt Pensionsmyndigheten? Hållbara fonder och ansvarsfulla investeringar handlar om att verka för att företag bakom de värdepapper fonden investerar i tar hänsyn till hållbarhet samt redovisar sitt arbete för miljö, socialt ansvar och ägarstyrning. Pensionsmyndighetens mål baseras på regeringen och riksdagens nya mål för
finansmarknadspolitiken. Detta innebär att det finansiella systemet ska bidra till en hållbar utveckling genom att finansmarknadens aktörer ska beakta miljömässiga, sociala och bolagsstyrningsaspekter. Pensionsmyndigheten använder sig av hållbarhetsindikatorer från Morningstar. Det finns två olika indikatorer på hållbarhet som tas fram av Morningstar som är en oberoende leverantör av fondanalys och fondinformation. Indikatorerna kan vara en hjälp när man vill jämföra olika fonders hållbarhet (Pensionsmyndigheten 2020). Dessa hållbarhetsindikatorer presenteras närmare under kapitel 3 i denna studie.
Forskningsluckan i detta fall är att jag inte kan hitta någon relevant, ny forskning eller studie som har en inriktning där man jämför hållbara fonder mot traditionella sverigefonder inom det svenska (nya) premiepensionssystemet. Datan kommer vara mindre än tidigare och liknande studier (innan år 2019) eftersom premiepensionssystemet gjordes om och uteslöt många fonder och fondbolag för att minska risker för svindlerier (till exempel Falcon Funds) m.m, öka transparensen och på så sätt öka tryggheten för de svenska spararna
1.3 Problemdiskussion
Kan det löna sig att som privatperson investera i hållbara fonder? Gör man avkall på avkastning genom att vilja hjälpa världen att bli bättre? Miljötänk före avkastning eller går det att kombinera? Tidigare i år under 2020 gjorde NOVUS en undersökning på uppdrag av EFN (Ekonomikanal) som handlade om huruvida hållbara investeringar går bättre än
allmänheten tror och det visade på den bristande kunskap hos gemene man gällande hållbara fonder. Till skillnad mot Fondbolagens förenings undersökning 2019 så visade denna motsatt resultat, det vill säga att hållbara premiepensionsfonder avkastar bättre än traditionella fonder (EFN 2020). Dessa färska undersökningar samt de äldre erkända stora studierna inom
framförallt hållbara investeringar kommer ligga till grund för att utreda om hållbara investeringar ger en högre avkastning jämfört med traditionella fonder inom
premiepensionssystemet och således den svenska marknaden (EFN 2020).
1.4 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka om den riskjusterade avkastningen skiljer sig åt mellan hållbara svenska aktiefonder och traditionella svenska aktiefonder inom det svenska premiepensionssystemet mätt utifrån portföljer med genomsnittliga värden. Syftet är således att studera vilken investeringsstrategi som genererar högst avkastning i förhållande till risk över tid och vilken strategi som i sin tur levererar det bästa resultatet och är mest gynnsam att använda sig av för en investerare.
● Lönar det sig att investera hållbart och samtidigt inte behöva avstå avkastning? ● Vilken investeringstyp ger högst avkastning resp riskjusterad avkastning?
2. Centrala begrepp och teori
I detta avsnitt presenteras de centrala begrepp och teorier denna studien vilar på. Nedan presenteras också en övergripande bild av tidigare forskning som anses vara relevant för förståelsen av studien samt en hypotesformulering.
2.1 Begreppsdefinitioner
Nedan presenteras centrala begrepp som är hämtade från Pensionsmyndigheten, Fjärde AP-fonden, Konsumenternas och Nordea Funds.
2.1.1 Premiepension
Premiepension är en del av den allmänna pensionen som kan placeras i värdepappersfonder.
2.1.2 Pensionsmyndigheten
Pensionsmyndigheten har det samlade ansvaret för den allmänna pensionen och uppdraget är att administrera och betala ut den allmänna pensionen, men också att ge såväl generell som individuell information om pensionen.
2.1.3 Hållbara fonder
Fondförvaltare på premiepensionens fondtorg är anslutna till FN-initiativet PRI, Principles for Responsible Investments. På detta sätt förbinder fondbolaget sig att integrera PRIs sex principer. Detta beskrivs mer utförligt under metodkapitlet.
2.1.4 Traditionella fonder
Fonder hos pensionsmyndigheten som inte har lika strikta placeringskrav. Beskrivs ytterligare under metodkapitlet.
2.1.5 Riskjusterad avkastning
Riskjusterad avkastning är ett mått som mäter t.ex. en fonds avkastning i förhållande till risk.
2.1.6 Förvaltningsavgift
Fondbolagen tar ut avgifter för att förvalta, förvara, administrera, distribuera och sköta fonderna - det kallas för förvaltningsavgift.
2.1.7 Jämförelseindex
Ett jämförelseindex visar hur en viss marknad utvecklats i genomsnitt. Ett index kan därför fungera som en måttstock på en fonds värdeutveckling över tid, eftersom det ger en
uppfattning om hur väl fonden har utvecklats under en period i jämförelse med marknaden den placerar på. De flesta fonder har ett officiellt jämförelseindex som framgår där fondens avkastning visas. I denna studie använd OMXSCAPGI (OMX Stockholm All-Share Cap GI).
2.2 Modern portföljteori
En portfölj kan beskrivas som en korg med diverse finansiella tillgångar som i slutändan ska generera någon form av avkastning till investeraren. En fond är en typ av portfölj eftersom en fond kan innehålla flera olika aktier, fonder och räntebärande instrument, beskrivs vanligast som en portfölj med värdepapper. I investeringssammanhang existerar ordet risk, vilket innebär att det finns en risk att de investerade pengarna kan utvecklas negativt och positivt (Småspararna 2014). Ju större svängningar i fonden (portföljen) desto större risk att förlora pengar. Däremot behöver man som investerare och sparare ta någon form av risk för att kunna få en högre avkastning. Högre risk betyder inte nödvändigtvis att man får en högre avkastning per automatik utan det kan också innebära att de sparade pengarna minskar i värde. Grunden i allt sparande är förhållandet mellan risk och avkastning. Fonder har ofta spridning på sina placeringar i flertalet aktier, fonder, räntor, branscher, länder m.m. vilket i sin tur resulterar i att fonder innebär mindre risker än aktier och fonder är generellt sett väldiversifierade portföljer av just den anledningen (Småspararna 2014).
Enligt modern portföljteori (Markowitz 1952) och CAPM (Sharpe 1964) så bör det inte vara möjligt för hållbara fonder/fondförvaltare att nå en högre avkastning eftersom de har många restriktioner i sina placeringar som till exempel att behöva välja bort alkohol, tobak, spel m.m samt att göra noggrannare analyser på bolag. CAPM antar att marknaden är effektiv och att alfa-värdet är noll. Det betyder att den enda risken en investerare behöver ta hänsyn till är marknadsrisken. Den unika risken kan diversifieras bort genom att öka antalet aktier i portföljen (Investeraren 2020).
Denna studie kommer utgå från Harry Markowitz (1952) och dennes teori ang portföljval. Markowitz är en amerikansk nationalekonom som utvecklade en form av investeringsmodell på 1950-1970-talet, “Modern portfolio theory” även kallad MPT. Teorin grundar sig i att rationella investerare kan använda sig utav diversifiering för att optimera sin portfölj. Modellen antar att investerare är motvilliga till risk och att om det finns två typer av tillgångar med samma förväntade avkastning men olika risk, kommer investerare alltid föredra investeringen med lägst risk. En investerare kommer således endast välja en högre risk om det ger en högre förväntad avkastning. I detta fall är det inte enbart den enskilda investeringens risk utan hela portföljens sammanlagda risk (Markowitz, 1952).
2.3 Effektiva marknadshypotesen (Efficient market hypothesis, EMH)
Den effektiva marknadshypotesen är en teori formulerad av Eugene Fama (1970) som menar på att det ska vara omöjligt för en investerare att över tid slå index, dvs. överträffa
marknaden. Författaren menar också att en marknad är effektiv när priset på värdepapper reflekteras av all tillgänglig publik information på marknaden.
Fama (1970) delar in marknadshypotesen i tre olika grupper av effektivitet:
- Stark form effektiv marknad innebär att all information, såväl publik och privat (det vill säga insiderinformation) avspeglas i dagens aktiekurser. Detta är en ovanlig
hypotes, eftersom den i stort sett förutsätter att det systematiskt sker olaglig insiderhandel (Gavelin & Sjöberg 2010 s, 230).
- Mellanstark form effektiv marknad innebär att aktiekursen avspeglar all tillgänglig publik information om bolag, till exempel i form av årsredovisningar, delårsrapporter m.m. (Gavelin & Sjöberg 2010 s, 231).
- Svag form effektiv marknad innebär att aktiekurserna avspeglar all information om historiska kurser för respektive aktie (Gavelin & Sjöberg 2010 s, 232).
Portföljvalsteorin valdes eftersom den beskriver ett samband mellan risk och diversifiering och kan förklara vilken typ av portfölj en investerare föredrar. Denna teori bygger även på att marknaden är effektiv, varav EMH beskrivs.
2.4 Tidigare forskning
I detta kapitel ges en övergripande bild av tidigare forskning som anses relevant för förståelsen av denna studie. Presentationen är uppdelad i tre delar.
2.4.1 Tidigare forskning som visar på att hållbara presterar sämre än traditionella
Det finns flera studier som undersöker hur de hållbara fonderna presterar jämfört med
traditionella fonder. År 2012 gjorde C. Edward Chang, Walt A. Nelson och H. Doug Witte en studie där de i USA jämförde 131 hållbara fonder mot medelvärdet för alla traditionella fonder i olika kategorier, enligt Morningstar. Genom sin undersökning där flertalet
prestationsmått användes som exempelvis Sharpekvot m.m, visar det sig att i deras studie så presterar de traditionella fonderna bättre än de hållbara fonderna de senaste 15 åren, mätt och analyserats under tre olika perioder i form av 5 år, 10 år och 15 år. De traditionella fonderna levererar en högre riskjusterad avkastning än de hållbara. I studien jämförs också
förvaltningsavgifter mot avkastning för att se om det påverkar. De kommer fram till att de hållbara fonderna har i snitt högre förvaltningsavgifter och dessa höga avgifter bidrar till att avkastningen påverkas i större grad negativt hos de hållbara fonderna.
John Tippet (2001) gjorde en studie i Australien där han tittar på hur hållbara fonder presterar och resultatet blev likt Chang et al (2012) att de inte klarar av att mäta sig med traditionella fonder. Författaren menar på att den riskjusterade avkastningen är sämre hos de hållbara fonderna och att de till och med kan prestera sämre än den riskfria räntan. Tippet (2001) menar dessutom att förvaltarna för de hållbara fonderna har striktare regler kring
placeringarna vilket leder till att de måste ha högre förvaltningsavgifter. Högre
förvaltningsavgifter leder sedan till lägre avkastning hos fonderna, jämfört traditionella.
2.4.2 Tidigare forskning som visar på att hållbara och traditionella presterar likvärdigt
Renneboog, Horts & Zhang (2008) undersöker huruvida det ger en lägre riskjusterad avkastning genom att investera i hållbara fonder. Studien tittar på 440 hållbara fonder och jämför mot 16036 traditionella fonder utspridda i 17 olika länder. De kommer fram till att de flesta länderna de tittade på inte visar någon signifikant skillnad mellan den riskjusterade avkastningen för hållbara samt traditionella. Författarna menar på att anledningen till att det inte är någon skillnad mellan fondtyperna är på grund av att skillnaderna mellan de hållbara
och traditionella blir mindre och mindre och att majoriteten av fonderna investerar i liknande typer av branscher och bolag.
Pérez-Gladish et al. (2013) menar likt Renneboog et al (2008) att det inte finns någon signifikant skillnad mellan hållbara och traditionella fonder. I sin studie undersökte författarna 46 fonder varav 25 stycken hållbara och resterande traditionella och samtliga i USA. De valde att titta närmre på de hållbara investeringarna och om dessa kan generera en högre riskjusterad avkastning än de traditionella. Pérez-Gladish et al. (2013) gjorde studien eftersom de hållbara investeringarna senaste tiden ökat markant och att en investerare söker efter så hög avkastning som möjligt. Det bör således betyda att dessa hållbara investeringar ger högre avkastning än traditionella vilket då inte blev utgången av studien.
2.4.3 Tidigare forskning som visar på att hållbara presterar bättre än traditionella
Det finns däremot studier som menar på det motsatta, att de hållbara fonderna haft en högre riskjusterad avkastning än de traditionella. Kempf & Osthoff (2007) gör en studie där man undersöker om hållbara portföljer hos investerare kan avkasta onormalt högt. Författarna skapar egna portföljer där de väljer att sälja alla traditionella och enbart plockar in hållbara placeringar. De väljer att titta på två tidsperioder, -92 till -97 och -98 till -04. Deras resultat visar på att det mest lönsamma investeringsalternativet är att enbart investera i en portfölj där det ingår aktier/bolag som är bäst när det kommer till hållbarhet.
Några år senare gör Ito, Managi & Matsuda en undersökning för att ta reda på, likt studierna ovan, om hållbara fonder systematiskt presterat bättre än traditionella. Likt Kempf & Osthoff (2007) väljer Ito et al. (2013) att titta över två tidsperioder, -00 till -09 och -06 till -09 men Ito et al. (2013) väljer olikt de tidigare studierna att ta hänsyn till både risk och avkastning på samma gång. De delar upp SRI-fonder (Etiska fonder) och EF-fonder (Environment Friendly) och mäter mot traditionella fonder. Resultatet i denna studie visar på att SRI-fonderna
presterar bättre än de traditionella och att EF-fonderna i sin tur presterar liknande eller bättre än de traditionella fonderna Ito et al. (2013).
2.4 Hypotesprövning
Inom den kvantitativa forskningsprocessen används ofta hypoteser för att statistiskt och matematiskt testa vissa antaganden (Bryman & Bell, 2019). Dessa antaganden som testas beskrivs som nollhypotes och alternativhypotes. En nollhypotes formuleras för att antingen kunna acceptera eller förkasta denna och vanligtvis formuleras en nollhypotes som “ingen skillnad” eller “ingen effekt” (Moore, McCabe, Alwan, Craig & Duckworth, 2011). Författaren i denna studie gör en kvantitativ studie med ett deduktivt angreppssätt och kommer att formulera en hypotes för att i ett senare skede testa och tolka prestationsmåtten enligt t-test för att se om det finns någon signifikant skillnad. Renneboog et al (2008) fann i sin studie att det inte finns någon signifikant skillnad i riskjusterad avkastning mellan traditionella fonder och hållbara fonder varav denna studie således väljer att anamma och formulera nollhypotesen enligt följande:
H0: Det är ingen skillnad på riskjusterad avkastning för de hållbara och traditionella fonderna
3. Metod och empiri
I detta kapitel presenteras den undersökningsmetod som använts, genomförande av studien samt ingående information om hur urvalet är gjort, insamling av empiri och en presentation av dess kriterier. Dessutom presenteras och definieras begreppen reliabilitet och validitet. I denna studie görs en kvantitativ, komparativ studie med en deduktiv teori för att kunna besvara undersökningens frågeställningar. Det finns två typer av forskning: kvalitativ och kvantitativ där den kvalitativa forskningen uppfattas som en forskningsstrategi som vanligtvis lägger vikt vid ord och inte kvantifiering under insamling och analys av data (Bryman & Bell 2019, s 58). Den kvalitativa forskningen betonar i huvudsak ett induktivt synsätt på relationen mellan teori och forskning där tyngden läggs på generering av teorier. Den kvantitativa forskningen betonar istället kvantifiering när det gäller insamling och analys av data, innehåller således ett deduktivt synsätt på förhållandet mellan teori och praktiskt forskning, där tyngden ligger på teoriprövning. En deduktiv teori representerar den vanligaste
uppfattningen om hur förhållandet mellan teori och praktik ser ut (Bryman & Bell 2019). Utifrån det man vet inom ett visst område, som man förutsätter är sanning, ställer man upp ett par premisser och härleder slutsatser ur teorin (Bryman & Bell 2019).
3.1 Empiri, kategorisering och urval
För genomförande av denna studie används sekundärdata från Pensionsmyndighetens fondtorg där samtliga är fonder privatsparare kan välja mellan. Detta fondtorg och dess information, historik m.m kommer ursprungligen från Morningstar. Morningstar är ett oberoende fondrating institut som presenterar historisk avkastning, risk och kostnad samt övrig information om internationella och svenska värdepapper (Morningstar 2020). Morningstar och även Pensionsmyndighetens fondtorg ger en möjlighet att sortera och kategorisera fonder enligt vissa kriterier som beskrivs nedan och detta blev fonderna som passade in på respektive kategori (Tabell 1):
Tabell 1 - Fonderna som inkluderas i denna studie.
Traditionella fonder Hållbara fonder
Prior & Nilsson Sverige Aktiv A SEB Hållbarhetsfond Sverige C
C Worldwide Sweden 1A Catella Sverige Aktiv Hållbarhet A
Didner & Gerge Aktiefond Nordea Swedish Stars
Enter Sverige A Länsförsäkringar Sverige Aktiv A
Folksam LO Sverige Öhman Etisk Index Sverige A
Odin Sverige C
Spiltan Aktiefond Småland
Urvalet av empirin är slumpmässigt framtaget. För att bestämma hållbara svenska
aktiefonder, enligt Pensionsmyndighetens och Morningstars definition av vad hållbarhet är togs följande hållbarhetsindikatorer från Morningstar i beaktning (Morningstar 2020). “Pensionsmyndigheten (2020) har upphandlat två olika indikatorer på hållbarhet. Dessa tas fram av Morningstar, en oberoende leverantör av fondanalys och fondinformation, med hjälp av data från Sustainalytics som är specialiserade på hållbarhetsanalys. För att få ett värde behöver 67 procent av fondens innehav vara analyserat” (Pensionsmyndigheten 2020).
- Hållbarhetsrisk är ett värde mellan 100-0 på hur väl fondens innehav hanterar finansiella risker kopplade till ESG. ESG står för Environmental Social and
Governance och innefattar vissa kriterier för hållbara investeringar. Ett högt värde på denna riskskala ger högre risk att fonden kan få oväntade förluster kopplat till ESG och vice versa. Ju lägre värde desto bättre. Sustainalytics genomför analysen av innehaven och analyserna görs utifrån börsdata och frågeformulär. Detta
sammanställer sedan Morningstar till fondnivå. Oavsett företag och bransch används Aktie-Ansvar Sverige A
Aktiespararna Topp Sverige Avanza Zero
Danske Invest SICAV - Sverige SI Enter Select A
Evli Sverige Aktieindex B
Handelsbanken Sverige 100 Index Criteria A1
Lannebo Sverige Lannebo Sverige Plus
Länsförsäkringar Sverige Indexnära SEB Sverige Expanderad
Skandia Sverige Exponering A SPP Aktiefond Sverige
AMF Aktiefond Sverige Carnegie Sverigefond A
samma betygsskala för att betygsätta företag och sedan fonder. Denna hållbarhetsrisk är något som uppdateras på månatlig basis och bygger på fondens innehav de senaste tolv månaderna. I januari 2020 bytte måttet namn från Hållbarhetsvärde till
Hållbarhetsrisk.
- Låg CO2-risk (koldioxid) är en märkning som utgår från två mått. Dels måste fonden ha en låg exponering mot fossila bränslen men också en låg risk i omställningen till en världsekonomi med låga koldioxidutsläpp (Pensionsmyndigheten 2020).
Efter att fondtorget på Pensionsmyndigheten gjordes om (Pensionsmyndigheten 2018) så är samtliga fondförvaltare nu anslutna till PRI och det står för Principles for Responsible Investments. Detta är ett initiativ som FN tagit och syftet är att fondbolag ska driva
utvecklingen för hållbara investeringar som i sin tur leder till ett mer hållbart samhälle i stort. PRI består av sex principer (2020) och dessa är något som samtliga fondbolag på fondtorget hos Pensionsmyndigheten måste jobba enligt. Till exempel måste fondbolagen nu införliva ESG-frågor i investeringsanalyser och beslutsprocesser och konkret så innebär det att fondbolagen ska försöka påverka de företag de investerar i sett ur miljö-, socialt ansvar- och ägarstyrningsaspekter (Pensionsmyndigheten 2020). Det finns totalt sex principer som PRI formulerat och dessa har sin grund i FNs 17 globala mål (Globalamalen 2020).
I april 2019 lanserade Pensionsmyndigheten dessutom ett verktyg för att enklare kunna filtrera fram hållbarhetsfonder. För att vara en Hållbarhetsfond enligt Pensionsmyndigheten ska tre kriterier vara uppfyllda. Först och främst ska fonden motsvara och leva upp till Etiska Nämndens för Fondmarknadsföring (ENF) för att klassas som hållbar. Fondförvaltaren ska dessutom ha angivit att hållbarhetsaspekter är avgörande för förvaltarens val av placeringar i fonden och fonden ska dessutom ha märkningen för Låg CO2-risk från Morningstar
(Pensionsmyndigheten 2019).
Efter att tagit dessa parametrar i beaktning redovisas ett resultat på 7 st fonder som hållbara. Två av dessa föll bort direkt eftersom fonderna inte hade tillräcklig historik (se appendix 1). För att sedan kunna få de traditionella enligt liknande kriterier så valdes de hållbara
kategorierna bort och således kategoriserade de enbart enligt “Aktiefonder” och “Sverige” och det resulterade i totalt 35 fonder på Pensionsmyndighetens fondtorg. Dessa 35 inkluderar 7 st hållbara fonder, vilket gör att dessa subtraheras från urvalet eftersom de redan tagits upp i den andra kategorin eller uteslutits på grund av bristande historik. Av dessa kvarvarande 28 fonder fanns det även här 4 st fonder som inte hade tillräckligt med historik, vilket i slutändan gav 24 st traditionella fonder som uppfyller denna studies kriterier.
Studiens undersökningsperiod kommer vara 5 år mätt från 2015-2019 där siffrorna kommer studeras och presenteras på årsbasis likt Chang et al (2012) i mån av tid. Denna
undersökningsperiod väljs för att få tillgång till nutida siffror. Författaren har via Morningstar/Pensionsmyndigheten inhämtat den historiska snittavkastningen,
standardavvikelsen och historiska fondkurser på 5 år (Pensionsmyndigheten 2020). Dessa kommer sedan ligga till grund för att genomföra beräkningar via de modeller som beskrivs nedan där samtliga formler kommer presenteras och genomgås. Dessa beräkningar kommer
grunda sig i två portföljer, där medelvärde räknas ut för respektive portfölj för att sedan kunna ställas i relation till varandra. Studien tar således fram och skapar en hållbar portfölj och en traditionell portfölj. Detta för att kunna besvara frågeställningen om det lönar sig att spara hållbart kontra traditionellt i premiepensionen. Om man ska kunna göra en jämförelse mellan svenska fonders prestationer med varandra krävs ett jämförelseindex. Ett
jämförelseindex visar hur en viss marknad utvecklats i genomsnitt. Ett index kan därför fungera som en måttstock på en fonds värdeutveckling över tid, eftersom det ger en
uppfattning om hur väl fonden har utvecklats under en period i jämförelse med marknaden den placerar på. De flesta fonder har ett officiellt jämförelseindex som framgår där fondens avkastning visas (Nordea Funds, 2018).
Denna studie ämnar använda sig av OMXSCAPGI (OMX Stockholm All-Share Cap GI) som jämförelseindex. Indexets målsättning är att avspegla utvecklingen hela Stockholmsbörsen (inklusive utdelningar). Indexet har en begränsning att inget bolag får utgöra mer än 10% utav indexvikten, samt att bolag som väger 5% eller mer inte får väga mer än 40%
tillsammans (Avanza 2020). Valet av OMXSCAPGI motiveras med att samtliga aktiefonder i urvalet har placeringar på Stockholmsbörsen vilket gör det smidigt att applicera på båda portföljerna. Indexhistoriken hämtas direkt från Nasdaqs hemsida och detta är publik och allmän information tillgänglig för alla (Nasdaq OMX 2020).
3.2 Reliabilitet och validitet
Reliabilitet och validitet är två termer som ofta behandlas för att mäta om en studie är pålitlig. Reliabiliteten mäter således tillförlitligheten i en studie och det handlar om stadga eller konsekvens, pålitlighet och följdriktighet i mått och mätningar. För att uppnå hög reliabilitet krävs det om studien görs om med samma data skall samma resultat uppnås oberoende av vem som gör undersökningen (Bryman & Bell 2019 s, 174). Validitet eller mätningsvaliditet handlar om hur pass relevant en viss data är i en specifik studie. Det har att göra med om ett mått för ett begrepp verkligen mäter begreppet i fråga (Bryman & Bell 2019 s, 175). Dessa diskuteras vidare i kapitel 5.
3.3 Modeller
I detta avsnitt presenteras de modeller som används för beräkningar av prestationsmått.
3.3.1 Faktisk avkastning
Denna studie kommer först och främst titta på faktisk avkastning i form av nettoavkastning. Detta är ett mått som mäter avkastning efter att det att avgifter är dragna och detta är vad som alltid presenteras för kund och är därför relevant. När avkastning och andelskurser visas för fonder är alltid alla avgifter och kostnader bortdragna, den så kallade nettoavkastningen (Konsumenternas 2020). Nettoavkastningen benämns hädanefter som faktisk avkastning.
3.3.2 CAPM
CAPM är en modell som utvecklades av William Sharpe (1964) som beskriver sambandet mellan den förväntade avkastningen hos en given tillgång och den förväntade avkastningen hos marknadsportföljen. Detta är således en vidareutveckling av Harry Markowitz (1952) teori om modern portföljvalsteori. Det handlar i grunden om att CAPM undersöker vilken del av den totala risken hos en given tillgång som inte kommer kunna, av en rationell investerare, diversifieras bort och därefter beläggas med en riskpremie av marknaden. Modellen är
förvisso den äldsta metoden att beräkna avkastningskrav men den är allmänt accepterade och sedermera den vanligast förekommande (Ekvation 1). Den bygger också på ett antal
antaganden:
- Investerare är rationella och riskaverta, det vill säga att investerare har likadan inställning till risk - samtliga investerare kommer fram till samma slutsats vad gäller genomsnittlig avkastning och standardavvikelse för samtliga portföljer
- Marknaden är friktionsfri
- In- och utlåning sker till en riskfri ränta som existerar (UC 2017).
Ekvation 1 - Formel för CAPM.
(Ri)
Rf
i(ERm
f)
E
=
+
− R
E(Ri) = Den förväntade avkastningen Rf = Den riskfria räntan
ERm-Rf = Marknadens riskpremie = Betavärde
Tidigare studier och författare som Tippet (2001) och Renneboog at al. (2008) har valt att använda denna modell för att räkna på förväntad avkastning och detta är således varför denna studie ämnar använda CAPM. Marknadens förväntade avkastning motsvaras summan av riskfria räntan och en riskpremie, där riskpremien i sin tur definieras som produkten av tillgångens beta och marknadens riskpremie (Gavelin & Sjöberg 2010 s, 216). Tillgångens beta, det vill säga den systematiska risken, går inte att diversifiera bort och måste därför bäras av marknaden som helhet. Det är anledningen till att den förväntade avkastningen för
marknaden som helhet måste innehålla en riskpremie som i sin tur avspeglar kombinationen av marknadens risk och investerarnas genomsnittliga riskaversion (motvilja som att ta risk). Detta är en nödvändig förutsättning för att investerarna som kollektiv ska vara beredda att hålla de tillgångar som handlar på marknaden (Gavelin & Sjöberg 2010 s, 217). Marknadens riskpremie räknas fram genom att först räkna ut medelvärdet av marknadens avkastning 2015-2019 för marknadsindex OMXSCAPGI och därefter subtraheras den riskfria räntan. Den riskfria räntan är en ränta som genereras när du kan placera dina pengar helt utan risk. Detta är ett vanligt begrepp som används för att värdera olika tillgångar. Den vanligaste jämförelsen brukar vara att man tittar på svenska statsobligationer, alltså obligationer som ges ut via Riksgälden och av den svenska staten eftersom detta brukar anses som ett av de
sparalternativ som har absolut lägst risk. Den förväntade avkastningen på denna sparform kallas således riskfri ränta. I denna undersökning används data från svenska statsobligationer 5 år mätt varje år hämtad från Riksbankens hemsida och är mätt som ett medelvärde av räntan inhämtad varje dag från 201501 till 201901 (Riksbanken 2020). Samtliga beräkningar
beskrivs i Excel.
Bi, betavärdet, beskriver den systematiska risken även kallad marknadsrisk (Ekvation 2). Detta är en risk som inte går att diversifiera bort och den påverkar hela finansmarknaden. Beta visar på sambandet mellan ett marknadsindex avkastning och en tillgångs avkastning. Om betavärdet är större än 1 betyder det att priset på tillgången skiftar mer i relation till marknaden, men om betavärdet istället är mindre än 1 betyder det att skiftar mindre i relation till marknaden (UC, 2017).
Ekvation 2 - Formel för Beta.
i
=
Cov(ri, m) / m
r
2ri = Avkastning hos fond rm = Avkastning hos marknad
Cov(ri,rm) = Avkastningens kovarians = Marknadens varians
m
3.3.3 Sharpekvot
Sharpekvot är ett prestationsmått skapat av William Sharpe (1964) som används för att se hur en portföljs tillgångar har utvecklats för att sedan kunna jämföra olika portföljer mot varandra (Ekvation 3). Ju högre sharpekvot desto bättre har portföljen varit på att skapa avkastning till den risk man tagit, så ju högre sharpekvot desto bättre.
Ekvation 3 - Sharpekvot
harpekvot (Avkastning iskfri ränta) / Svängning i portföljen (Standardavvikelse)
S = − R
Sharpekvoten beräknas således genom att mäta hela portföljens avkastning minus den riskfri ränta (Avanza 2020). Riskfri ränta räknas normalt till 3 månaders statsskuldväxlar, vilket innebär ett lån till svenska staten på 3 månader (Nordnet 2020) men i denna undersökning används svenska statsobligationer på 5 år. Detta används för att skilja portföljens avkastning mot vad man hade kunnat tjäna på att låna ut pengarna riskfritt till staten (Ränta 2018). Formelns risk mäts i standardavvikelse och det beskriver hur mycket en portfölj rört sig från sitt medelvärde. Ju mer en portfölj svänger desto högre risk är det att svänger negativt för investeraren.
Portföljens totala avkastning minus den riskfria räntan delas sedan på portföljens standardavvikelse (Ekvation 4). Ju högre avkastning portföljen har samt desto lägre standardavvikelse då kommer Sharpekvoten bli ett större tal, vilket är att föredra. Man eftersträvar efter så hög Sharpekvot som möjligt eftersom detta även kallas riskjusterad avkastning och det betyder att man mäter avkastning i förhållande till risk (Investopedia 2019).
Ekvation 4 - Sharpekvot preciserad
harpe Ratio
(Rp
Rf) / p
S
=
−
Rp = portföljens avkastning
Rf = riskfri avkastning (till exempel avkastning på statsskuldväxlar) 𝞼p = portföljens totala risk mätt som standardavvikelse
Det är ett lämpligt mått för att bedöma hur en kunds totala portfölj utvecklats. Det kan dock även utnyttjas för att jämföra olika aktiva förvaltare. Det är då särskilt intressant för kunder som är intresserade av att deras placering skall ha en så låg total risk som möjligt (Gavelin, Sjöberg 2010 s, 254). Denna studie väljer att använda sig av denna modell eftersom den lämpar sig väl vid jämförande av portföljer och det illustreras även vid tidigare studier som till exempel Chang et al (2012).
3.3.4 Jensens alfa och Treynorkvot
Det finns två etablerade mått på riskjusterad avkastning som anknyter till CAPM-teorin och därmed utnyttjar måttet på marknadsrisk (beta), nämligen Jensens alfa och Treynorkvot (Gavelin, Sjöberg 2010 s 256). Jensens alfa jämför en portföljs avkastning med vad den borde
ha varit givet CAPM och det beta som portföljen uppvisat (Ekvation 5). CAPM antar att alfa skall vara noll (bara systematisk risk har en förväntad avkastning). Att ha ett positivt alfa i efterhand enligt Jensens alfa kan tyda på att man har en exceptionell förmåga att hitta undervärderade tillgångar (Gavelin, Sjöberg 2010 s 256-257). Jensen’s alfa har använts i flertalet äldre studier och i linje med både Tippet (2001) och Ito et al (2013) kommer denna undersökning att använda detta riskjusterade avkastningsmått. Om Jensen’s alfa visar på ett positivt värde för portföljen betyder det att portföljen som helhet presterat bra och vice versa.
Ekvation 5 - Formel för Jensen’s alfa
ri
[rf
p(rm
f)]
ⲁ = −
+
− r
ri = Den faktiska avkastningen för fonden rf = Den riskfria räntan
𝛃p = Fondens betavärde rm = Marknadsindex
Treynorkvoten är ett riskjusterat avkastningsmått som mäter en aktieportföljs avkastning i förhållande till sin risk, mätt som portföljens betavärde, samt är ett vanligt begrepp inom fondförvaltning och modern portföljteori (Ekvation 6). Treynorkvoten har också använts i tidigare studier och däribland Tippet (2001). Även Treynorkvoten relaterar överavkastning mot index mot beta, men snarare än att subtrahera (Jensen) så dividerar man, vilket således innebär att överavkastningskravet är proportionellt mot marknadnadsriken beta (Gavelin, Sjöberg 2010 s 257). För att se vilken kategori som presterat bäst sett till Treynor så jämförs Treynors kvot där det högsta värdet betyder att den portföljen presterat bäst i relation till portföljens systematiska risk (Treynor, 1965). Uttryckt som formel:
Ekvation 6 - Formel för Treynors kvot
(rp
rf) / p
T =
−
T = Treynorkvot
rp = Avkastning hos portfölj rf = Riskfri ränta
3.4 Statistisk redogörelse
I denna studie kommer också ett t-test att utföras och detta görs för att undersöka om studiens resultat är statistiskt signifikant. “Vid jämförelser mellan olika värden inom statistiken talas om statistiskt säkerställda skillnader. Det är således skillnader som troligen inte bara kan förklaras av slumpen” (SCB 2015). Uttrycket statistiskt säkerställt används ofta vid urvalsundersökningar eftersom ett urval kan leda till att det uppstår en slumpmässig urvalsosäkerhet. Denna osäkerhet anges i regel med en felmarginal och för att redovisa felmarginalen för plus och minus så används konfidensintervall. Det vanligaste
förekommande konfidensintervallet som används är en 95% konfidensgrad. Detta innebär således att med 95% sannolikt har det träffats rätt och innehåller “sanna” värden (SCB 2015). Författaren i denna studie kommer således att använda sig av ett tvåsidigt t-test på
5-procentsnivån eftersom det är den vanligaste nivån. Ett tvåsidigt t-test används för att se om det finns någon skillnad mellan grupperna som undersöks. Resultatet av ett tvåsidigt t-test kan då både visa på positiva och negativa skillnader (Statistics Solutions 2020).
Chang et al. (2012) och Renneboog et al. (2008) använde sig av t-test i sina tidigare studier för att kunna undersöka om urvalet ur deras studie är representativt för hela populationen, det vill säga om det är slumpmässigt eller statistiskt signifikant. Därav väljer denna studie också att göra ett t-test för att testa resultatet, för att slutligen komma fram till om resultatet uppstått av en slump eller om det är statistiskt säkerställt.
4. Resultat
I detta avsnitt presenteras studiens resultat från faktisk avkastning, CAPM, Sharpekvot, Jensen’s alfa och Treynorkvot och det presenteras även en statistisk redogörelse.
4.1 Faktisk avkastning
Tabellen (Tabell 2) nedan presenterar medelvärdet för de hållbara och traditionella fonderna mätt i form av faktisk avkastning och förvaltningsavgift på årsbasis. Resultatet visar
medelvärdet av faktisk avkastning under 2015-2019 och dessa värden används sedan för att beräkna den riskjusterade avkastningen med de följande prestationsmått. Enligt denna tabell har de traditionella fonderna presterat 0,42% bättre sett till den faktiska avkastningen. Tabellen redovisar också medelvärdet för förvaltningsavgifterna för respektive fondkategori och det framgår att de hållbara fonderna ligger marginellt högre i form av 0,01%.
Tabell 2. Resultatet för den faktiska avkastningen och för förvaltningsavgifterna för de hållbara och traditionella fonderna.
4.2 CAPM
Tabellen (Tabell 3) nedan presenterar medelvärdet för de hållbara och traditionella fonderna mätt i form av Betavärde och CAPM på årsbasis under perioden 2015-2019. Resultatet visar att de hållbara fonderna har ett högre betavärde än de traditionella och även ett högre
CAPM-värde.
Tabell 3. Resultatet för Beta och CAPM för de hållbara och traditionella fonderna.
Hållbara fonder Traditionella fonder
Faktisk avkastning 10,36% 10,78%
Förvaltningsavgift 0,34% 0,33%
Antalet fonder 5 24
Hållbara fonder Traditionella fonder
Beta 0,50 0,29
CAPM 3,32% 2,45%
4.3 Sharpekvot
Tabellen (Tabell 4) nedan presenterar medelvärde för de hållbara och traditionella fonderna mätt i form av Sharpekvot på årsbasis under perioden 2015-2019. Resultatet visar att de hållbara har en högre sharpekvot, om än marginell, gentemot de traditionella fonderna.
Tabell 4. Resultatet för Sharpekvoten för de hållbara och traditionella fonderna.
4.4 Jensen’s alfa & Treynors kvot
Tabellen (Tabell 5) nedan presenterar medelvärde för de hållbara och traditionella fonderna mätt i form av Jensen’s alfa och Treynors kvot på årsbasis under perioden 2015-2019. Resultatet visar att de hållbara fonderna har ett Jensen’s alfa-medelvärde på 13,69% medan de traditionella uppvisar ett medelvärde på 12,7%. Utifrån tabellen kan vi även utläsa att de hållbara fonderna har ett medelvärde sett ur Treynors kvot på 22,58% och de traditionella 9,93%.
Tabell 5. Resultatet för Jensen’s alfa & Treynors kvot för de hållbara och traditionella fonderna.
Hållbara fonder Traditionella fonder
Sharpekvot 0,64 0,60
Antalet fonder 5 24
Hållbara fonder Traditionella fonder
Jensen’s alfa 13,69 12,70
Treynors kvot 22,58 9,93
4.5 Statistisk redogörelse
Tabellerna (Tabell 6, 7, och 8) nedan presenterar de statistiska värdena efter utförda t-test i excel. Samtliga prestationsmått som mäter riskjusterad avkastning har testats och det innefattar således Sharpekvot, Jensen’s alfa och Treynorkvot. Ett tvåsidigt t-test, two-tail, valdes för att testa om det finns någon skillnad mellan olika grupper, i detta fall hållbara och traditionella. Resultatet för samtliga t-tests visar på att vi inte kan med statistisk säkerhet förkasta studiens nollhypotes eftersom inget av p-värdena visade något signifikant resultat. Detta betyder alltså att skillnaden mellan de hållbara och traditionella fonderna inte är tillräckligt stor enligt fem-procentiga signifikansnivån. Om p-värdet > 0,05 = kan inte nollhypotesen förkastas och bör således accepteras (Moore, David S., McCabe, George P., Alwan, Layth C., Craig, Bruce A., & Duckworth, William M. 2011).
Tabell 6. Resultatet för t-test - Sharpekvot (5%)
Hållbara Traditionella
Mean 0,600 0,604
Variance 0,01 0,0099819
Observations 5 24
Hypothesized Mean Diff. 0
df 6 t Stat -0,084771178 P(T<=t) one-tail 0,467600554 t Critical one-tail 1,943180274 P(T<=t) two-tail 0,935201108 t Critical two-tail 2,446911846
Tabell 7. Resultatet för t-test - Jensen’s alfa (5%).
Tabell 8. Resultatet för t-test - Treynorkvot (5%).
Hållbara Traditionella
Mean 13,69 12,70
Variance 5,28 15,72
Observations 5 24
Hypothesized Mean Diff. 0
df 10 t Stat 0,754743716 P(T<=t) one-tail 0,233902462 t Critical one-trail 1,812461102 P(T<=t) two-tail 0,467804924 t Critical two-tail 2,228138842 Hållbara Traditionella Mean 22,58 9,93 Variance 43,31 4485,61 Observations 5 24
Hypothesized Mean Diff. 0
df 25 t Stat 0,904911242 P(T<=t) one-tail 0,187075442 t Critical one-tail 1,708140745 P(T<=t) two-tail 0,374150884 t Critical two-tail 2,059538536
5. Diskussion
I detta kapitel tolkas och analyseras studiens resultat med hjälp av tidigare forskning och studiens valda teorier. Studiens metod samt reliabilitet och validitet diskuteras sedan.
5.1 Resultatdiskussion
Sammanfattningsvis visar min studiens resultat i likhet med Renneboog et al. (2008) och Pérez-Gladish et al. (2013) att det inte finns någon väsentlig skillnad mellan de hållbara och traditionella fondernas prestation. Min studie erhåller ingen statistisk signifikans på
5-procentsnivån vilket indikerar på att man inte kan förkasta nollhypotesen förklarad i kapitel 2.4 i uppsatsen: H0: Det är ingen skillnad på riskjusterad avkastning för de hållbara och
traditionella fonderna.
Renneboog et al. (2008) kom fram till att det inte visar någon signifikant skillnad mellan den riskjusterade avkastningen för hållbara samt traditionella fonder, detta påstående stärktes ytterligare efter Pérez-Gladish et al. (2013) där de slutligen kom fram till liknande resultat. De menade dock på att eftersom det blivit än mer populärt på senare tid att investera i
hållbara fonder så bör det per automatik ge en högre riskjusterad avkastning för investeraren, vilket så inte blev utfallet av deras studie. Renneboog et al (2008) menade på i sin studie att det inte är någon skillnad på fonderna eftersom skillnaderna blir mellan de flesta fonderna blir mindre och mindre och att majoriteten investerar i liknande branscher och bolag. 1952 kom Markowitz med ett påstående om att investerare är rationella och väljer den investering som ger högsta möjliga avkastning mot lägsta möjliga risk. Enligt min studie stämmer inte detta påstående eftersom intresset och viljan av att investera hållbart, sett ur en privatpersons investeringsperspektiv, bara ökar med åren för att möta diverse klimatproblem m.m.
Samtidigt väljs uppenbarligen inte en högre avkastning framför specifika investeringar som gör världen bättre.
Enligt min studie har det framkommit att det inte skiljer sig nämnvärt mellan de hållbara och traditionella fondernas totala prestation, möjligen marginellt. Den faktiska avkastningen var marginellt högre för de traditionella än de hållbara samt att förvaltningsavgiften var
marginellt högre för de hållbara. Detta resulterar således i att enligt den faktiska avkastningen bör en investerare erhålla marginellt mer nettoavkastning genom att spara i traditionella fonder snarare än hållbara fonder inom premiepensionssystemet. Denna studie tog dock ingen större beaktning i förvaltningsavgifter eftersom dessa är kraftigt rabatterade inom
premiepensionssystemet och har inte lika stora skillnader som utanför
premiepensionssystemet varpå det inte kan förklaras och användas som ett argument för att inte investera i hållbara fonder. Min studies resultat går emot vad författarna Ito et al. (2013), Kempf och Osthoff (2007) kom fram till som menade på att hållbara fonder systematiskt presterat bättre än traditionella. Detta skulle kunna bero på att Kempf och Osthoff samt Ito et al’s studier hade ett betydligt större spann i form av olika tidsperioder de undersökte. Ito et al. (2013) delade dessutom upp de hållbara fonderna i olika kategorier, vilket också indikerar på ett större utbud och urval av fonder än min studie.
Tippets (2001) studie som gjordes i Australien och undersökte hållbara vs traditionella fonder kom fram till att de traditionella fonderna presterar bättre än hållbara. Han menar alltså att den riskjusterade avkastningen hos de hållbara är betydligt lägre än hos de traditionella. Min studie visar på motsatsen än vad Tippet (2001) kom fram till. Tippet menade till och med att de hållbara fonderna kan prestera sämre än den riskfria räntan. Detta överensstämmer alltså inte heller enligt min studie, det kan eventuellt förklaras med att Tippets studie gjordes för 20 år sedan och den riskfria räntan och räntor överlag var högre än vad de är idag generellt sett. Min studie visar dock på att medelvärdet av förvaltningsavgifter inte skiljer sig nämnvärt mellan de olika fondkategorierna inom premiepensionssystemet och motsäger sig vad Tippet (2001) kom fram till. Istället menade han på att de hållbara fonderna presterar sämre bland annat eftersom att förvaltarna för de hållbara har striktare regler kring sina placeringar vilket leder till högre förvaltningsavgifter.
Chang et al (2012) menade i likhet med Tippet (2001) att de traditionella fonderna presterar bättre än de hållbara fonderna. Författarnas studie använde liknande prestationsmått såsom Sharpekvot för att fastställa att de traditionella levererade en högre riskjusterad avkastning. Även dessa författare likt Tippet (2001) var inne på att de hållbara har högre
förvaltningsavgifter och det bör således leda till att dessa avgifter äter upp avkastning för spararen. I min studie går det inte att fastställa att avgifterna påverkar avkastningen om än bara marginellt och knappt nämnvärt. Vad gäller de övriga måtten såsom CAPM, Sharpe, Jensen’s alfa och Treynor så visar det inte några större skillnader mellan de hållbara och traditionella, förutom Treynors kvot där det uppvisar ett värde som är dubbelt så högt för de hållbara kontra traditionella. Ett högt värde på Treynors kvot innebär att avkastning per enhet systematisk risk (beta) är hög, vilket också indikerar att förvaltaren gjort ett bra jobb. Detta är det enda mått som riktigt tyder på att man bör välja hållbara fonder före traditionella inom premiepensionssystemet sett till faktisk prestation. Detta med reservation för de andra måtten som låg marginellt högre till fördel för de hållbara fonderna förutom faktisk avkastning som istället marginellt viktar åt de traditionella.
Min studies resultat visar på att resultatet inte erhåller statistisk signifikans. Om studien gjorts om med ett större urval av fonder och/eller annan tidsperiod skulle resultatet kunna bli
annorlunda. Studien omfattade 5 hållbara fonder och 24 traditionella fonder, vilket kan tyckas som ett litet urval men det är så Pensionsmyndighetens fondtorg ser ut idag. Studien hade möjligen kunnat påvisa annat resultat om man istället valt andra kategorier som till exempel att inte begränsa sig mot Sverige utan istället valt att inkludera även utländska fonder. Fondtorget innehåller idag 488 fonder där totalt 26 fonder klassas som hållbara, vilket är en rätt liten del än så länge. Detta kan nog komma att förändras med tiden och således kan liknande studier ge andra resultat i framtiden.
5.2 Metoddiskussion
För genomförandet av min studie har en kvantitativ forskningsmetod med en deduktiv ansats använts eftersom denna undersökning utgått från redan befintliga teorier som sedan mynnat ut i en hypotesformulering. Därefter inhämtades empirin och behandlades med diverse modeller för att sedan kunna analysera datan som tagits fram genom tillförlitliga sekundärkällor. En negativ aspekt med den kvantitativa forskningen jämfört med den
kvalitativa är att det enbart presenteras hård fakta och statistik utan någon som helst mänsklig kontakt som så ofta används i den kvalitativa forskningen i form av till exempel
enkätundersökningar med mera (Bryman & Bell, 2019). Enligt denna studies frågeställning och ingångsvärden valdes således den kvantitativa före den kvalitativa eftersom den
kvantitativa kan bättre besvara denna studies frågeställningar.
En begränsning med min genomförda studie kan vara utbudet av fonder. Eftersom det nya premiepensionssystemet gjorts om finns heller inte oändligt med fonder att få fram till
urvalet. Det kan mycket väl hända att resultaten blivit annorlunda om fler fonder inkluderats i respektive fondkategori, detta hade även kunna inhämtats om man istället valt någon annan sparform alternativt enbart titta på fonder generellt i Sverige utan begränsningar till sparform. Denna studie valde istället att titta på Premiepensionssystemet eftersom det inte finns någon liknande studie, mig veterligen, som gjorts efter att systemet gjorts om i grunden. Trots att det funnits mindre data så valdes detta just på grund av relevansen och vikten av att vara
medveten om fondplaceringar i premiepensionen. En annan begränsning skulle kunna vara tidsperioden som undersöks och att den möjligen är för kort och snäv, en längre tidsperiod ger ett mer tillförlitligt resultat men denna studie fick lov att hålla sig till en femårsperiod annars hade ytterligare hållbara fonder fallit bort från urvalet på grund av för nya fonder och avsaknad av längre historik. Val av jämförelseindex representerar hela den undersökta populationen väl. OMXCAPGI’s målsättning är att avspegla utvecklingen hela
Stockholmsbörsen och därför känns detta högst relevant då samtliga aktiefonder inkluderade i denna studie investerar i aktier som återfinns på den svenska marknaden. Möjligen att detta skulle påverka studiens resultat om man istället väljer ett annat jämförelseindex.
5.3 Reliabilitet och Validitet
Denna studie får anses uppnå reliabilitet vilket betyder att om den görs om skulle sannolikt liknande resultat erhållas (Bryman & Bell 2019, s 174). Detta eftersom studiens data är inhämtad från trovärdiga källor i form av Pensionsmyndigheten och Morningstar samt att samtlig historisk data är tillgänglig för gemene man vilket gör att denna studie enkelt går att göra om med samma siffror och beräkningsmodeller. De modeller som använts i denna studie är också erkänt vanliga och pålitliga verktyg som uteslutande används inom den finansiella sektorn. Validitet handlar om hur relevant en viss data är för en specifik studie och det har att göra med om ett mått för ett begrepp verkligen mäter begreppet i fråga (Bryman & Bell 2019 s 175. Min studie anses ha validitet eftersom måttet används för att mäta studiens syfte och således kunna besvara studiens frågeställningar. De mått som används dels för att
kategorisera fonder som både hållbara och traditionella får anses som högst trovärdiga då det är Morningstar som utformat dessa kriterier och som sedan Pensionsmyndigheten accepterat och tagit in som sina kriterier. De prestationsmått som använts i studien är, likt nämnt ovan, kända och vanliga formler för ändamålet och får således anses som pålitliga. Däremot kan man tänka på att de kriterier som använts i denna studie enbart är klassade enligt
Pensionsmyndighetens och Morningstars hållbarhetsbarometer, vilket betyder att fonderna utanför PPM-systemet mycket väl kan ingå eller uteslutas enligt andra hållbarhetsprofiler. Detta leder således till att om denna studie görs om utanför PPM-systemet, med samma fonder, kan det leda till ett annat resultat på grund av annan klassificering enligt andra hållbarhetsprofiler.
6. Slutsatser
Syftet med denna studie var att undersöka om den riskjusterade och faktiska avkastningen skiljer sig åt mellan hållbara svenska aktiefonder och traditionella svenska aktiefonder inom det svenska premiepensionssystemet. Detta gjordes med hjälp av en kvantitativ, komparativ metod med en deduktiv teori samt två frågeställningar.
Studiens resultat visar på en liten procentuell fördel för de traditionella jämfört de hållbara fonderna sett till faktisk avkastning, nettoavkastning. Det resultatet skulle kunna skruvas ännu mer åt det likvärdiga eftersom detta är efter dragna förvaltningsavgifter och eftersom att de hållbaras avgifter är 0,01% högre än de traditionella så har det påverkat men högst
marginellt. Tippet (2001) och Chang et al (2012) menar på att de hållbara fonderna har hårdare placeringsrestriktioner än de traditionella, har därför högre förvaltningsavgifter och de bör således prestera betydligt sämre än de traditionella. Min studie går emot dessa påståenden och det finns inga egentliga begrepp i denna studie för att mena på att förvaltningsavgiften påverkar resultatet i nettoavkastning, om än ytterst marginellt.
Studies resultat för de riskjusterade måtten visar på en liten fördel för de hållbara fonderna, till exempel presterade de mer än dubbelt så bra som de traditionella på Treynors kvot. Detta indikerar på att portföljen av hållbara fonder presterat bäst i relation till portföljens
systematiska risk (Treynor 1965). Enligt de andra riskjusterade måtten i form av
Sharpekvoten (+0,04) och Jensen’s alfa (+0,99%) presterar de hållbara marginellt bättre än de traditionella men ingen större skillnad. Studiens frågeställning: “Vilken investeringstyp ger högst avkastning resp riskjusterad avkastning?” kan besvaras med att den investeringstyp som ger högst avkastning i denna studie var marginellt de traditionella fonderna som presterade 0,42% än de hållbara sett till faktisk avkastning. Den riskjusterade avkastningen med Treynor, Sharpe och Jensen’s alfa gjorde att de hållbara presterade lite bättre, dock marginell skillnad. CAPM visar på en bättre prestation för de hållbara jämte de traditionella dock även här så skiljer det sig inte nämnvärt.
Sammanfattningsvis landar resultatet av denna studie i att det inte finns någon större statistisk signifikant skillnad gällande prestation, mätt i riskjusterad avkastning samt total prestation, mätt i faktisk avkastning, mellan hållbara och traditionella fonder. Detta leder till att
nollhypotesen inte kan förkastas: H0: Det är ingen skillnad på riskjusterad avkastning för de
hållbara och traditionella fonderna.
Företag blir alltmer hållbara i sina tankesätt och i sina profiler, som till exempelvis Swedbank som bara är en i mängden av att vilja vara mer hållbar och dessutom mer transparent kring dess hållbara arbete utåt mot konsumenter och privatpersoner: “Vi är övertygade om att ökad hållbarhet i affären ger våra kunder ett ökat mervärde. Tillsammans bygger vi en mer hållbar affärsverksamhet och vi vill ta en mer aktiv roll för ett stabilare klimat. Vi arbetar för att minska vårt eget avtryck, samtidigt som vi uppmuntrar företagen vi investerar i och våra företagskunder att utveckla sitt klimatarbete. Hållbarheten i Swedbanks arbete utvärderas kontinuerligt och redovisas varje år” (Swedbank 2020). Detta är något som troligtvis kan förklaras enligt vad också Renneboog et al. (2008) och Pérez-Gladish et al. (2013) kom fram
till i sina studier, det vill säga att företag i sig och företag som fonder investerar i blir
generellt sett allt mer hållbara överlag och det leder till att fler företag tänker likadant och det resulterar i att skillnaderna mellan fonderna blir mindre och mindre med åren.
Syftet med denna studie var som tidigare nämnt att undersöka om det lönade sig att som privatperson spara hållbart i premiepensionssystemet och efter genomförd studie så är svaret nej eller åtminstone att det inte spelar någon större roll. Detta är naturligtvis någonting som kan diskuteras och ifrågasättas då denna studie gjordes rätt nyligen efter att
pensionsmyndighetens fondtorg gjorts om i grunden (2018) och de har slängt ut flertalet fonder och fondbolag. Pensionsmyndigheten (2020) har också nyligen infört sina
hållbarhetskriterier vilket är något nytt och som jag anser kommer utvecklas. Fler fonder kommer med tiden få dessa märkningar eftersom fler och fler väljer att inkludera
hållbarhetsarbete i sitt dagliga arbete. Dessutom gjordes denna undersökning med ett smalt urval eftersom det är de fonderna som finns att tillgå på Pensionsmyndighetens fondtorg. Denna undersökning skulle kunna bli större, bättre och mer precis om några år när fler fonder troligtvis finns inkluderade i den hållbara kategorin.
7. Vidare forskning
En vidareutveckling kan vara att om några år titta på detta igen, då det kan finnas fler fonder på premiepensionsmyndighetens fondtorg i allmänhet och fler hållbara fonder i synnerhet. I denna framtida studie kan man också tänka sig att titta på ett större tidsspann då fler fonder har funnits längre och kan presentera längre historik vilket leder till att ett större urval kan inkluderas.
Något som också kan vara intressant, som denna studie inte har tagit hänsyn till på grund av tidsspannet, är hur hållbara kontra traditionella fonder presterar under finanskriser/större nedgångar. Något liknande som Ito et al (2013) gjorde i sin studie fast man väljer att koncentrera sig likt denna studie på Premiepensionens fondtorg. Förslagsvis genom att jämföra två enskilda år, hållbara mot traditionella år 2007 samt 2020. Där kan man få fram data dels för att jämföra enbart hållbara mot varandra de två enskilda åren dels skillnaden i prestation för hållbara mot traditionella de två enskilda åren. Detta för att se vilken
fondkategori som har presterat bäst under nedgångar samt om det finns någon eventuell förklaring till att hållbara presterat bättre 2007 alternativt 2020.
En annan vidareutveckling kan vara att om några år då fler hållbara fonder finns att tillgå inom premiepensionen inkludera andra geografiska områden än just Sverige. Man skulle till exempel kunna undersöka och jämföra hur hållbara fonder i Sverige presterar kontra hållbara fonder i utlandet enligt diverse kriterier.
