Aborträtten - en ständig reglering av kvinnors kroppar och liv. En diskursanalys med ett biopolitiskt, feministiskt och rättssociologiskt perspektiv om huruvida kvinnor i Sverige befinner sig i en underordnad maktposition i förhållande till aborträtten

Aborträtten – en ständig reglering av

kvinnors kroppar och liv

En diskursanalys med ett biopolitiskt, feministiskt och rättssociologiskt perspektiv om

huruvida kvinnor i Sverige befinner sig i en underordnad maktposition i förhållande till

aborträtten

Right to Abortion – a continual regulation of

women’s bodies and lives

A discourse analysis with a biopolitical, feminist and legal sociological perspective about

how women in Sweden are in a subordinate position of power in relation to the right to

abortion

Ellen Cecilia Genstrand

Mänskliga Rättigheter SGMRS C uppsats - kandidatnivå 12hp

Vårtermin 2018

“In tracing out, experimenting with, that traverse our living,

suffering, mortal bodies, and challenging their vital limits,

such active biological citizens are redefining what it

means to be human today”

A

BSTRACT

The purpose of this essay is to examine changes and justifications within the abortion law in Sweden from the abortion law in 1938 to our present day as well as to investigate how different forms power has been manifested within these. The research question is to find out the change and forms of power over women’s bodies in relation to abortion rights in Sweden. The method used is a discourse analysis with theories of biopolitics, biomedicine, feminism and a legal sociological perspective regarding reproductive freedom. The delimitations are to focus on Sweden based on State Public Investigations as primary sources. The essay clarifies various forms of power that are manifested over women’s bodies. The conclusion of the essay demonstrates the constant regulation of women’s bodies as well as a significant change from abortion as a population issue to an increased focus on women’s self-determination.

Keywords: Reproductive freedom, power, biopolitics, discipline, biomedicine, abortion, life, self-determination

Uppsatsens syfte är att undersöka förändringar och motiveringar inom aborträtten i Sverige från 1938 års abortlag till nutid samt undersöka på vilka sätt makt manifesterats inom dessa. Forskningsfrågan är att ta reda på hur förändringen och utformandet av makt över kvinnors kroppar ser ut i relation till aborträtten i Sverige. Detta undersöks genom en diskursanalys med teorier om biopolitik, biomedicin, feminism och en rättsociologisk diskussion om reproduktiv frihet. Studien avgränsar sig till abortfrågan inom Sverige utifrån Statliga offentliga Utredningar som primärkällor som behandlar aborträtten från Sveriges första abortlag 1938 till Sveriges nutid. Uppsatsens slutdiskussion klargör för vilka former av makt som manifesterats över kvinnors kroppar genom aborträtten. Uppsatsens slutsats visar därefter på en ständig reglering av kvinnors kroppar utifrån olika former av makt samt en väsentlig förändring i aborträtten av en makt som såg aborträtten som en befolkningsfråga till en makt som fokuserade alltmer på kvinnans självbestämmande.

Nyckelord: Reproduktiv frihet, makt, biopolitik, disciplin, biomedicin, abort, liv, självbestämmande

I

NNEHÅLLSFÖRTECKNING

ABSTRACT

1. INLEDNING 1

1.2SYFTE OCH FORSKNINGSFRÅGA 2

1.3FRÅGESTÄLLNINGAR 2

1.4FORSKNINGSPROBLEM OCH RELEVANS FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER 3

1.5AVGRÄNSNINGAR 3

1.6DISPOSITION 4

2. TIDIGARE FORSKNING 5

2.2LIKHETER OCH SKILLNADER AV TIDIGARE FORSKNING TILL MIN FORSKNING 6

3. METOD OCH MATERIAL 8

3.2URVAL 8

3.3HUR ÄMNAR JAG ANALYSERA MAKT? 9

3.4METODVAL – DISKURSANALYS 10

4. TEORETISKT RAMVERK 12

4.2MICHEL FOUCAULT 12

4.3NIKOLAS ROSE 14

4.3.1EUGENIK ... 16

4.3.2LIKHETER/SKILLNADER TILL FOUCAULT ... 18

4.4FEMINISM,KROPPSPOLITIK OCH RÄTTSSOCIOLOGI 18

4.4.1MAUD EDUARDS... 19

4.4.2WENDY BROWN ... 20

5. BAKGRUND OM ABORTRÄTTEN 23

5.2SVERIGES FÖRSTA ABORTLAG 24

5.2.2FOSTERSKADEINDIKATIONEN ... 25

5.2.3NY SITUATION I ABORTFRÅGAN – KVINNANS RÄTT TILL SJÄLVBESTÄMMANDE... 25

5.3VÄGEN TILL FRI ABORT 27

5.4FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER 28

5.5SAMTIDA MEDICINSKA KUNSKAPER 29

5.5.2FOSTERDIAGNOSTIK ... 30

6. ANALYS 33

6.2ABORT – EN BEFOLKNINGSFRÅGA? 33

6.3INDIKATIONER 34

6.3.2STRIDEN MOT ATT INFÖRA EN SOCIAL INDIKATION... 35

6.4PREVENTIVMEDEL 37 6.5VECKOBEGRÄNSNING 38 6.6KONSULTATION 39 6.7FOSTERDIAGNOSTIK 41 7. SLUTDISKUSSION 43 7.2SLUTSATS 45 8. LITTERATURFÖRTECKNING 46 LAGAR 46

STATLIGA OFFENTLIGA UTREDNINGAR 46

BÖCKER 47

ARTIKLAR 47

TIDIGARE FORSKNING – UPPSATSER OCH RAPPORTER 48

1

1. I

NLEDNING

Idag har Sverige en abortlag, vilken stiftades år 1974, som ger möjlighet till fri abort med fullt självbestämmande fram till graviditetsvecka 18 (1974:595). Mellan vecka 18 och 22 beviljas aborter genom Socialstyrelsen som bedömer om det finns ”synnerliga skäl” (Swärd 1984, s 96). Allra senaste tiden abort kan beviljas är den 22: a veckan med hänsyn till fostrets livsduglighet. Däremot, Sveriges abortlag har inte alltid varit lika fri som denna.

Abort har sedan antiken varit kriminaliserat och kvinnor har till och med dömts till döden efter en genomförd abort (Rose 2007, s 65; Forsling och Davidson 1982, s 9–12, s 20). År 1864, ändrades strafflagen i Sverige till straffarbete och år 1921 till fängelsestraff. Kriminaliserandet av abort ansågs vara en åtgärd för att hantera den så kallade befolkningskrisen. I början av 1900-talet tog synen på abort som en befolkningsfråga dock en annan riktning, det handlade snarare om en oro en växande population som en ”tickande bomb” för nationens välfärd, som man framförallt ville åtgärda genom födelsekontroll såsom preventivmedel.

Sveriges första abortlag trädde i kraft 1938 då kvinnor beviljades abort utifrån olika indikationer, som eugeniska indikationen på grund av ärftliga sjukdomar eller humanitära indikationen på grund av om kvinnan utstått våldtäkt, incest eller annan kränkning (SOU 1989:51, s 10–11). Denna abortlag var dock väldigt begränsad och illegala aborter fortsatte att ske (Lennerhed 2008, s 26–29).

Man kan urskilja en förändring av abortfrågan under 1960-talet, från tidigare motiveringar gällande en befolkningsfråga och populationens hälsa i stort, till ett alltmer fokus på kvinnans självbestämmande (Swärd 1984, s 36; SOU 1994:37, s 22–25). Detta fokus på självbestämmande och kvinnans rätt till att kontrollera fortplantningen ökade framförallt efter de omtalade Polen-affärerna under 1960-talet (1971:58, s 25). Från 1960-talet började det råda alltfler diskussioner om att införa fri abort, preventivmedel och abortförebyggande åtgärder, vilket senare ledde till en legalisering av fri abort år 1974. Trots detta var kvinnor inte helt fria i sina beslut om abort då den nya abortlagen även innehöll begränsningar, exempelvis konsultation och veckobegränsning.

Denna förändring av aborträtten från början av 1900-talet till vår samtid har intresserat mig, då jag i min undersökning tolkat denna förändring utifrån ett maktperspektiv, vilket kan tyckas urskilja en svängning i abortfrågan. Denna svängning har visat på en förändring av en aborträtt som talat för förbud mot abort med undantag genom vissa indikationer, till en fri abort, dock fortfarande med undantag om förbud, såsom genom veckobegränsningar eller tillåtelse av socialstyrelsen. Det kan urskiljas en kontinuitet av reglering av kvinnors kroppar i relation till aborträtten, då makten inte försvunnit genom en fri abortlag, utan omformats.

Mitt intresse som format denna uppsats handlar om frågan om vad aborträtten faktiskt medför till kvinnor, på vilket sätt frihet och makt är sammankopplade i abortfrågan och hur makten över kvinnors kroppar utspelat sig. Utifrån ett feministiskt perspektiv kan man finna det underligt varför kvinnors kroppar ständigt regleras och kontrolleras. Varför är det inte självklart att kvinnor bör ha självbestämmande över sin egen kropp? I och med aborträttens olika vändningar och framförallt de medicinska rön som varit avgörande i modern abortpolitik, leder mitt intresse inom abortfrågan till att undersöka vilka olika former av makt som utspelar sig över kvinnors kroppar i förhållande till aborträtten.

1.2

S

Syftet med uppsatsen är att undersöka förändringar och motiveringar av aborträttsliga beslut i Sverige samt ta reda på vilka former av makt som utspelat sig i aborträtten. Detta från 1938-års abortlag till nutid. Jag ämnar analysera detta utifrån teorier om makt och reproduktiv frihet.

Forskningsfrågan som genomsyrar uppsatsens diskussioner lyder;

• Hur ser förändringen och utformandet av makt över kvinnors kroppar ut, i relation till aborträtten i Sverige?

1.3

F

Frågeställningar jag ämnar besvara under denna forskningsfråga lyder; ❖ Vilka är de väsentliga förändringar inom aborträtten i Sverige?

❖ Vilka tankar och motiveringar kan urskiljas i aborträttsliga bestämmelser? ❖ Vilka former av makt kan placeras inom aborträtten?

3

1.4

F

M

R

Kvinnor i Sverige lever idag med friheten att göra en laglig och säker abort, vilket inte har varit en självklar frihet genom tiderna. Tidigare har kvinnors reproduktiva val och möjligheter styrts och kontrollerats av staten genom att kriminalisera eller begränsa abortlagen. Även idag med en fri abortlag är kvinnor inte helt och hållet fria i sina val. Efter graviditetsvecka 18 beviljas aborter genom Socialstyrelsen och tidigare har det varit obligatoriskt med konsultation med kurator mellan den 12e och 18e graviditetsveckan. Veckobegränsningar har ändrats och utformats med hänsyn till medicinsk utveckling som kan förutse fostrets livsduglighet.

Kvinnors rätt till självbestämmande i aborträtten har inte varit en självklarhet och det tål att fundera över hur självklar denna självbestämmanderätt är även genom fri abort. Vad grundar sig dessa abortsrättsliga bestämmelser på? Hur tar sig olika former av makt uttryck inom aborträtten? Är kvinnor fria i sitt val av abort eller genomsyras denna frihet av en underordnad maktstruktur? Diskursen jag ämnar analysera inom aborträtten med dess former av makt och utveckling kan kopplas till det Brown diskuterar om att mänskliga rättigheter är paradoxala (Brown 2000, s 231–238). Hon beskriver att rättigheter gör det möjligtvis enklare för oss att leva i ett patriarkalt samhälle då vi kvinnor är underordnade en makt av manlig dominans, men rättigheterna löser inte själva problemet med en maktskillnad och en underordning i samhället. Vi är beroende av rättigheter, men de är paradoxala på detta sätt.

1.5

A

Denna uppsats är en diskursanalys av aborträttens förändringar och bestämmelser i Sverige kopplat till teorier om makt. Jag kommer undersöka makt-diskursen utifrån teorier om biopolitik, biomedicin, feminism och rättssociologi. Uppsatsens fokus är att utskilja former och förändringar av makt över kvinnor, därmed faller en djupare analys kring fostrets rätt till liv bort.

Jag kommer heller inte gå in djupgående på de lagar som reglerar insemination (1985), befruktning utanför kroppen (1989) och åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa (1991). Jag ämnar inte heller analysera abortfrågan utifrån männens perspektiv, eller inkludera abortfrågan utifrån homosexuella par, eller gå in djupgående på utländska kvinnors rätt till abort i Sverige. Istället, för att kunna lokalisera olika former av makt på abortsrättsliga bestämmelser och förändringar, har jag valt att undersöka

abortlagens utveckling och dess motiveringar till begränsning, kontroll och olika åtgärder inom den. Detta med fokus på statliga rapporter och utredningar.

1.6

D

Uppsatsens första kapitel innefattar en inledning av uppsatsämnet, som vidare rör sig in på syfte, forskningsfråga och underfrågor jag ämnar besvara i min analys- och resultatdel. Detta första kapitel består även av en förklaring av forskningsproblem och därmed även relevansen för Mänskliga Rättigheter. Därefter följer en förklaring av uppsatsens avgränsningar. Kapitel två innefattar beskrivning av tidigare forskning inom mitt valda forskningsområde samt likheter och skillnader mellan dessa och min undersökning. Kapitel tre förklarar mitt urval och mitt valda material samt en introduktion till min metod, det vill säga kritisk diskursanalys. Vidare i kapitel tre förklarar jag hur jag ämnar analysera makt då jag förklarar teorier och begrepp om makt kopplat till förändringar händelser inom aborträtten jag ämnar analysera. Kapitel tre avslutas med en förklaring av mitt metodval då jag redogör Jørgensen och Phillips (2000) förklaring av diskursanalys och sedan förklarar min inriktning på diskursanalys som metodval, detta utifrån Foucaults (2003) tankar om diskurser och makt. I kapitel fyra redogör jag för mitt valda teoretiska ramverk, vilket innefattar förklaringar av teorier av Foucault (2003;1978), Rose (2007), samt feministiska och rättsociologiska tankar och teorier, grundat på Brown (2000) och Eduards (2012). Kapitel fem diskuterar aborträttens bakgrund, mestadels är baserat på mina primärkällor som är SOU rapporter och propositioner. Kapitel sex innefattar uppsatsens analys-del, då jag för en egen diskussion baserat på mitt teoretiska ramverk kopplat till det som redogjorts i bakgrunds-delen. Det sjunde kapitlet är en slutdiskussion av uppsatsens resultat då jag ämnar knyta ihop säcken med en avslutande slutsats. Kapitel åtta är uppsatsens sista kapitel som består av en litteraturförteckning.

5

2.

T

IDIGARE FORSKNING

Tidigare forskning om abortfrågan är bland annat undersökningar kring abort-stigma, sexualitet, mödradödlighet, Post Abort Syndrome (PAS), Pro-choice och Pro-life, reproduktiv frihet, kvinnosyn och makt. Mödradödlighet är ett tema som framträder i studier om abort på ett globalt plan, då även i samband med fattigdomsbekämpning i förhållande till reproduktiv hälsa och även fallstudier av utvecklingsländer om aborträtten (Grönblom 2012, Amnesty 2011).

I min studie har jag valt att fokusera på Sverige och undersöka abort på ett nationellt plan, då en undersökning om abort i samband med mödradödlighet faller bort. Eftersom jag valt att undersöka förändringar och bestämmelser av aborträtten samt analysera detta utifrån teorier om makt, är teman som berör kvinnors personliga erfarenheter av abort och psykologiska faktorer inte relevant i min studie. Den mest uppenbara tolkningen är att abort handlar om en kamp om kvinnors kroppar, men det jag känner är alltmer relevant att beröra är att det är en fortsatt reglering av deras kroppar på grund av medicinsk utveckling som staten förlitar sig på (Brandt 2016, s 4). Därför har jag valt att lyfta upp; biomedicin, biopolitik, feminism och reproduktiv frihet i min uppsats.

Maud Eduards bok Kroppspolitik (2012) förekommer en hel del i tidigare forskning och skrivelser om abortfrågan i Sverige. Hon förklarar hur den svenska politiken förhållit sig till kvinnors kroppar under de senaste 150 åren och att kvinnokroppen har utsatts för marginalisering, övergrepp och våld med hänsyn till nationalstatens målsättningar. Eduards diskuterar om en manlig dominans i aborträttsliga och medicinska frågor (Eduards 2012, s 105). Det var först en bit in på 1900-talet som kvinnor fick alltmer plats inom läkaryrket, varav många gynekologer, som organiserade motstånd mot de manliga läkarnas uppfattningar. Detta skedde möjligtvis främst genom ett sexual- och socialpolitiskt arbete inom ramen för Föreningen Frisinnade Kvinnor (senare kallat Svenska Kvinnors Vänsterförbund). Tidigare litteratur nämner även att Abortfrågans utveckling i Sverige i många fall kan liknas med USA, då i linje med denna föreställning om männens makt att göra abortingrepp till medicinska frågor, skrev Kristin Luker; ”Abortion, and only abortion, could enable them to make sympolic claims about their status” (Luker 1984, s 31; Linders 2004; Linders 1998).

Eduards använder en mångvetenskaplig och pluralistisk ansats i att problematisera hur staten hanterat abortfrågan med ett genomsyrande genusperspektiv (Eduards 2012, s 3-10). Hennes motivering till studien om kroppspolitik, grundar sig i tanken om att kvinnokroppen utsätts för kontroll med nationalstatens goda minne, då hon bland annat ställer sig frågan ”På vilket sätt står kvinnors kroppar till nationens förfogande?” (Ibid).

Förekommande i tidigare forskning är även Stefan Swärds avhandling Varför Sverige Fick Fri Abort – Ett studium av en policyprocess (1984) tå han tar upp rättsliga och politiska förändringar och bestämmelser i aborträtten som ledde till en legalisering av fri abort år 1974. Tidigare forskning visar på att aborträtten utvecklats åt den riktningen att det handlar alltmer om medicinsk utveckling och dess bestämmelser över kvinnors kroppar och liv, samt att debatten om abort med tiden har utvecklats från kristna övertygelser mot den medicinska utvecklingen (Eduards 2012, s 94). Swärd anser att trots sociala rörelser, kan man ändå hävda att det som avgjorde beslutet till att legalisera fri abort är den medicinska utvecklingen (Swärd 1984, s 96-97). Swärd motiverar sitt metodval genom att förklara att tidigare forskning har präglats av metoder utifrån medicinska eller psykologiska aspekter, dock mestadels har filosofin historiskt sätt varit återkommande metoder i studier av abortfrågan (Ibid, s 14–17). Därmed bidrar han med ett mer statsvetenskapligt bidrag till forskningsområdet genom att använda sig av en historisk ansats med fokus på att rekonstruera politiska processen av abortfrågan framförallt från 1960- till 1990-talet.

Överlag kan det tyckas vara vanligt av tidigare litteratur att använda sig av ett samhällsvetenskapligt perspektiv på olika sätt, då strukturella analyser ofta kan beröra ett marxistiskt angreppssätt (Swärd 1984). Bland tidigare forskning kopplat till abortfrågan är feministisk teori även förekommande (Eduards 2012, Davidson och Forsling 1982). Utifrån ett feministiskt perspektiv verkar det vara vanligt att analysera kön, genus och makt kopplat till abortfrågan då det kan råda en strukturell underordning av kvinnors kroppar i relation till aborträtten och övriga reproduktiva friheter.

2.2

L

Jag finner Eduards (2012) forskning om abortfrågan relevant för min studie då hon belyser det feministiska perspektivet gällande makt i relation till abortfrågan och går in djupgående på kvinnokroppens betydelse för abortsrättsliga och politiska bestämmelser. Swärds (1984) forskning är även relevant då han belyser aborträtten och abortfrågan från ett mer

7

statsvetenskapligt perspektiv och belyser den medicinska framväxten som ligger till grund för nya tankesätt och bestämmelser, vilket jag även kommer beröra i denna studie.

Tidigare forskning har format mitt intresse, särskilt gällande den medicinska utvecklingen och att kvinnors kroppar tycks reglerats och kontrollerats i förmån för aborträttsliga och politiska bestämmelser i relation till aborträtten.

Dock, verkar det vara en avsaknad av empiriskt material kring just medicinska bestämmelser, då många använder källor som statliga utredningar och rapporter och inte den primära källan av medicinska bestämmelser och utredningar. Det verkar även vara en avsaknad av tidigare forskning att fokusera på just den medicinska makten över kvinnors liv i förhållande till aborträtten.

Därmed, för att förflytta mig från tidigare studier, har jag valt att fokusera alltmer på medicinska utvecklingen i förhållande till abortfrågan och även analysera detta utifrån biomedicin och biopolitik som teoretiska begrepp. Jag ämnar även använda mig av ett feministiskt och rättsociologiskt perspektiv med fokus på diskussioner om kroppspolitik och reproduktiv frihet. Detta med en strävan att visa på sambandet mellan makt och frihet, att makt och frihet är beroende av varandra i abortfrågan och vad politiska och rättsliga åsikter och bestämmelser kan ha grundat sig på.

3. M

ETOD OCH

M

ATERIAL

3.2

U

Eftersom jag ämnar analysera vilka förändringar och bestämmelser som skett inom aborträtten, finner jag det relevant att studera Statliga Offentliga Utredningar (SOU) från och med Sveriges första abortlag från år 1938 till idag år 2018. Jag har valt att analysera detta utifrån teorier om makt i syfte att påvisa den ständiga regleringen av kvinnors kroppar och liv och därmed den reproduktiva friheten.

I syfte att finna de betydande och avgörande bestämmelserna och dess motivering inom aborträtten, finner jag SOU rapporter som behandlar abort från 1938 till Sveriges samtid relevant som primärmaterial i uppsatsen. Detta för att få en djupare inblick i regeringens och riksdagens diskussioner och tankar och beslut om abort.

Det material min analys därmed kommer grunda sig på är; SOU 1971:58 Rätten till abort – 1965 års abortkommitté

SOU 1972:39 Abortfrågan – Remissyttranden över 1965 års abortkommittés betänkande Rätten till abort (SOU 1971:58)

SOU 1974:70 Kungl. Majrts proposition med förslag till abortlag, m.m.; given den 8 mars 1974 SOU 1989:51 Kvinnan och Fostret – Två Individer – Om fosterdiagnostik och sena aborter SOU 1983:31 Familjeplanering och abort – Erfarenheter av ny lagstiftning

SOU 1994:37 Sexualupplysningar och reproduktiv hälsa i Sverige under 1900-talet – Rapport för FN:s konferens om Befolkning och utveckling i Kairo 1994

SOU 2000:20 Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975 SOU 2005:90 Metoder för abort

Utöver mitt primärmaterial, finner jag det relevant att använda mig av Davidson och Forsling (1982) Abort Förr och Nu, Swärd (1984) Varför Sverige fick fri abort samt Lennerhed (2008) Historier om ett brott, som sekundärmaterial för att finna ytterligare svar i bakgrunden och historien i aborträttens bestämmelser och synsättet på kvinnokroppen. Materialvalet av mina teoretiska utgångspunkter förklaras i kapitel fyra.

I och med uppsatsens fokus, att analysera dessa motiveringar och bestämmelser utifrån teorier om makt, anser jag det relevant att föra en diskursiv analys. En diskursanalys som metodval

9

kan vara kompletterande till tidigare forskning, att analysera abortfrågan med fokus på teorier om makt i syfte att öka en förståelse om hur kvinnors liv styrs av beslut gällande abort. Detta eftersom, i och med en hel del forskning kring abortdebattens olika sidor, kan det tyckas tas för givet att abort är en frihet för kvinnor. Utifrån en diskursanalys kan jag istället undersöka diskursen om makt inom aborträtten och därmed undersöka hur denna frihet formas och fungerar i förhållande till makt.

Jag ämnar föra en diskursanalys utifrån en kritisk synvinkel på aborträttens reproduktiva frihet, detta eftersom jag vill visa på de ojämlika maktförhållanden som råder i förhållande till abortfrågan i syfte att bidra till en social förändring. Liksom Jørgensen och Philips förklarar, så kan diskurser beskrivas som styrmoment i samhället (Jørgensen och Philips 2000, s 32-33). De diskurser som existerar i abortfrågan exempelvis, påverkar hur vi pratar om abort och vilken syn vi har på abort generellt i samhället. Diskursanalys kan även ses som ”ett studium av samhällsfenomen där språket står i fokus” (Bergström och Boréus 2012, s 354).

3.3

H

?

Foucault förklarar att människors kroppar och liv varit under statlig kontroll, vilket började utspela sig genom en makt av suverän karaktär som hade rätten att ”take life or let live” (Foucault 2003, s 241). Han förändrar att denna makt omformats till en makt som snarare fokuserar på att skapa och förebygga liv, vilket istället var av karaktären att ”make live and let die” (Ibid). Denna form av makt kunde utspela sig både som en disciplinerande makt där fokus låg på att styra och kontrollera individen genom disciplinära tillvägagångssätt, till en makt som fokuserade på att reglera befolkningens liv och kroppar i stort, vilket då är den biopolitiska makten.

Inom aborträtten kan man urskilja en förändring från att aborträttsliga bestämmelser motiverades utifrån befolkningspolitiska överväganden, till motiveringar utifrån kvinnans självbestämmande rätt och ett fokus på förebyggande av liv. Detta genom medicinsk forskning och framväxten av preventivmedel och sexualupplysning. Denna förändring kan därmed kopplas till en biopolitisk förändring av makt (Rose 2007, s 24–27; Foucault 2003, s 241).

För att ta reda på hur makt utformats över kvinnors kroppar, har jag valt att undersöka manifestationer av makt enligt Rose och Foucaults teorier som kan kopplas till aborträttsliga bestämmelser. I stora drag kan man dra motiveringar kring konsultation och rådgivning, såsom tidigare krav på kuratorsutredning innan beslutet om abort, steriliseringskravet inom den eugeniska indikationen samt rådgivning om fosterdiagnostik till den disciplinära formen av makt. De biopolitiska formerna av makt utspelar sig alltmer i befolkningspolitiska överväganden, men även inom den utvecklade synen på liv och medicinsk forskning med dess möjligheter (Rose 2007, s 113–115). Detta i och med att det kan tyckas utvecklats en makt som syftar till att förbättra kvaliteten på livet i populationen. Ett exempel på hur denna form av biopolitisk makt möjligtvis manifesteras är genom den eugeniska indikationen efter 1938 års abortlag. Denna indikation beviljade aborter på grund av fosterskada. På senare år har medicinsk forskning även gjort det möjligt för exempelvis fosterdiagnostik, vilket varit ett omtalat ämne med en moralisk problematik gällande ett uteslutande av liv som inte anses vara friska nog för strävan om befolkningens kvalitet av hälsa.

Jag ämnar därmed i uppsatsen att placera maktdimensionerna som diskuterats av Rose och Foucault i olika abortsrättsliga bestämmelser och undersöka hur och varför maktens karaktär förändras i relation till abort i Sverige.

3.4

M

–

En diskurs kan förklaras på olika sätt. Jørgensen och Philips förklarar att diskurser kan beskrivas som styrmoment i samhället (Jørgensen och Phillips 2000, s 32–33). De förklarar att kunskap produceras inom, samt producerar, olika diskurser som i sig har en historisk och kulturell bakgrund (Jørgensen och Phillips 2000, s 11, s 354). De förklarar att social interaktion bildar en diskurs genom vad som anses vara sant eller falskt i olika sammanhang, vilket innebär att inom en bestämd diskurs skapas en uppfattning om vissa handlingar som naturliga och andra, som går utanför normen som det naturliga, som otänkbara.

Utöver muntligt och skriftligt språkbruk som kan tyckas skapa en diskurs, kan även en diskurs förstås som det som reglerar hur vi kan förstå, utestänga, inkludera och skapa kunskap (Foucault 1978, s 12). Om vi säger att vi har en given diskurs om abortfrågan i Sverige, vem är det som bestämmer reglerna för en given diskurs? Det kan härmed leda oss till frågan om vilka maktförhållanden som existerar inom diskurser. I en diskursanalys är teori och metod

11

sammanlänkade och för att analysera maktdimensioner i aborträttsliga diskursen, anser jag det därmed användbart med en diskursanalys baserat på teorier av Foucault och Rose (Jørgensen och Phillips 2000, s 10–11).

Härmed kommer jag inte använda mig av en diskursanalys helt enligt de metodiska förklaringar av Jørgensen och Phillips (2000), utan röra mig mer åt det hållet att diskurs är nära sammanvävt med makt. Detta eftersom de teoretiska begreppen biopolitik och biomedicin kan visa på att inom diskurser är makt något som utövas då styrandet av diskursen görs genom olika maktinstrument (Rose 2007, Foucault 2003). I en diskursanalys är inte syftet att försöka urskilja vad som är sant eller falskt, utan snarare, särskilt gällande Foucault, kan man genom en diskursanalys kartlägga de diskurser som finns i samhället vid en given tidpunkt och inom ett givet område samt även visa på hur subjekt skapats inom dessa, vilket han förklarar som subjekt under en viss form av makt (Foucault 2003). Varför jag ämnar föra diskursanalys med ett kritiskt förhållningssätt, är för att jag tror på att en kritisk och diskursiv analys om aborträttens maktdiskurser kan bidra till en ökad förståelse av kvinnors reproduktiva frihet i förhållande till aborträtten, vilket även kan bidra till en social förändring (Jørgensen och Philips 2000, s 32– 33).

4.

T

EORETISKT RAMVERK

4.2

M

F

Michel Foucault är en filosof och idéhistoriker som teoretiserar olika dimensioner av makt över människors liv. Jag har valt att använda mig av boken Society Must Be Defended (2003) och History Of Sexuality (1978).

Enligt Foucault har det funnits en tendens under 1800-talet att människors rätt till liv var under staters kontroll, vilket han kallar för ”state control of the biological” (Foucault 2003, s 240– 241).

Han förklarar att det existerat en suverän makt över människor där rätten till liv och död var en av suveränitetens grundläggande egenskaper. Inom denna suveräna makt befinner sig människan i en neutral position gällande liv eller död och människors liv är därmed beroende av denna makt gällande rätten till liv. Denna suveränitet hade makten, som Foucault kallar som, ”the right to take life och let live” (Foucault 2003, s 241). Han förklarar en betydande förändring i samhällets synsätt från denna suveräna rätt att bestämma över individers liv till ett synsätt då den suveräna maktens gamla rätt att ”take life or let live” ersattes med en biopolitisk makt som istället tog en motsatt riktning, det vill säga rätten att ”make live and let die” (Foucault 2003, s 241). Inom denna nya form av biopolitik utvecklades mekanismer och tekniker för att hantera och styra människors liv och hälsa på ett sätt som står i motsats till den suveräna makten, detta eftersom den suveräna makten utövas över landet och produceringen av landet som en massa, mycket mer än över kroppar och kropparnas möjligheter som denna nya form av makt fokuserar på alltmer. Detta nya sätt att reglera och kontrollera människors liv och kroppar förklarar han bland annat genom förklaringen; ”it is no longer a matter of bringing death into play in the field of sovereignty, but of distributing the living in the domain of value and utility” (Foucault 1978, s 144). Den nya formen av makt beskriver därmed Foucault som den disciplinära makten (Foucault 2003, s 241).

Foucaults diskussioner om sexualitet tar även upp att den stora innovationen inom tekniker om makt under 1700-talet var befolkningsfrågan, då befolkningen ansågs vara ett alltmer ekonomiskt och politiskt problem, särskilt med fokus på födelseantal och fertilitet (Foucault 1978, s 25–26). Sex och befolkning blev ämnen som användes i analyser och målsättningar av statens handlande. Han förklarar även att genom varierade diskurser om sex och sexualitet i

13

samhället, började det definieras en norm för sexuell utveckling (Ibid, s 36). De som då skiljde sig från den bestämda normen gällande sex och sexualitet klassades som psykiskt sjuka. Avvikelser utreddes då pedagogiska kontroller och medicinska behandlingar anordnades. Det växte alltså fram en sorts makt över människors kroppar då medicinsk utveckling kring sex och sexualitet var både effekten och instrumentet för denna makt (Ibid, s 44).

En del av denna utvecklade makt och kunskap om sex, beskriver Foucault som ”A hysterization of women’s bodies”, där kvinnors kroppar analyserades, kvalificerades såsom diskvalificerades i relation till sexuell hälsa (Ibid, s 104). De integrerades i sfären av medicinsk praktik där synen på kvinnokroppen var att kvinnan måste föda och ta hand om barnen enligt sin biologiska och moraliska skyldighet.

Trots en utveckling som rört sig från den suveräna makten, menar Foucault att den suveräna makten inte försvinner, utan den finns fortfarande kvar, dels gällande regleringar av juridiska bestämmelser (Foucault 2003, s 36-37). Foucault menar att moderna samhällen numera har en lagstiftning, en diskurs och en organisering som formuleras kring principen om suveränitet över det han kallar för den sociala kroppen (Foucault 2003, s 38). Inom moderna samhällen existerar det även en delegering av enskildas suveränitet till staten, vilket även följs av disciplinära tvång som faktiskt garanterar sammanhållningen i den sociala kroppen. Det han menar är alltså att den suveräna makten och disciplinära makten är två olika former av makt men som ändå går samman, då samhället har en suveränitetsrätt och en disciplinmekanik. Disciplinär makt har dock sin egen diskurs. Diskursen av disciplinen handlar om en regel, inte en rättsregel som härrör från suveränitet, utan en diskurs om en naturlig regel, vilket även kan kallas vara en norm. Disciplinerna kommer inte att definiera en lagkod, utan en normaliseringskod och de kommer nödvändigtvis hänvisa till en teoretisk horisont, som inte är lagens uppbyggnad, utan inom vetenskap om människan. Rättspraxis för dessa discipliner kommer att vara den kliniska kunskapen.

Fortsättningsvis uppkommer sedan en ny form av makt, mot slutet av 1700-talet, som inte längre är av disciplinär karaktär (Foucault 2003, s 242–243; Foucault 1978, s 139). Denna makt utesluter inte den disciplinära makten, men integreras ändå med den då den bäddar in sig i disciplinära tekniker. Till skillnad från disciplin, som riktas till kroppar, appliceras den nya icke-disciplinära makten inte sig på människokroppar, utan till den artvarelse som Foucault benämner som ”man as species” (Foucault 2003, s 242-243). Den disciplinär makten styr människors kroppar genom att fokusera enskilda kroppar som kan hållas under exempelvis

övervakning och utbildning. Den nya tekniken som etablerats riktar sig till att reglera populationen i förhållande till födelse, död, produktion, och sjukdom. Alltså, den disciplinära makten fokuserar på kroppen i ett individualiseringsperspektiv, och den nya makten fokuserar istället på människor som en population. Denna nya form av makt är då den biopolitiska makten.

Foucault menar att viljan att reglera födelsetal, dödlighet och livslängd i relation till ekonomiska och politiska problem i samhället utgjorde biopolitikens främsta mål (Foucault 2003, s 243–245; Foucault 1978, s 117-118). Han förklarar att det började observeras mer eller mindre spontana och obligatoriska tekniker som befolkningen använde för att kontrollera födelsetal, vilket resulterade i det man kan kalla för ett fenomen av födelsekontrollspraxis, under 1700-talet. Biopolitiken fokuserar på populationen som ett gemensamt politiskt problem att lösa, ett problem som samtidigt är vetenskapligt, politiskt och biologiskt. Till skillnad från makten av en disciplinär karaktär, så är biopolitiken mer av en reglerande karaktär (Foucault 2003, s 253).

Foucault förklarar att människor i moderna samhällen är under en statlig kontroll av deras kroppar och liv, då den disciplinära makten styr kroppen och den biopolitiska makten styr populationen (Foucault 2003, s 253). Han förklarar att det kan ha varit ett skifte från två olika system av makt, vilka är från den suveräna makten över döden till den regulariserande makten över skapandet av liv, där både den disciplinära och den biopolitiska makten faller in. Detta finner jag särskilt relevant i relation till abortfrågan, då Foucault även nämner att sexuella friheter och möjligheter låg i fokus i den biopolitiska framväxten då kvinnors kroppar användes både som en standard för discipliner såsom en grund för biopolitiska bestämmelser (Foucault 1978, s 146). Både inom biopolitiska åtgärder och disciplinära tillvägagångssätt har sex kommit att bli “a crucial target of a power organized around the management of life rather than the menace of death” (Foucault 1978, s 147).

4.3

N

R

I boken Politics of Life Itself för Rose diskussioner kring politik i relation till liv, då han bland annat förklarar att politik länge handlat om att styra liv, dock kan man säga att den avgörande politiken under 1800–1900-talet varit en politik om hälsa, särskilt gällande födelse- och dödsstatistik, samt fokus på sjukdomar och epidemier (Rose 2007, s 3). Rose rör sig från det Foucault diskuterar, att politiken utvecklades till ett fokus på biologiska institutioner och statens

15

försök till att kontrollera populationen, till att den avgörande politiken i vårat nutida samhälle snarare handlar om växande möjligheter att kontrollera, styra och omforma människans förmågor som levande varelser, vilket utvecklades till en politik om livet självt (Ibid).

Rose analyserar biopolitikens förändring under början av 1900-talet genom att identifiera fem betydande förändringar; molekylärisering, optimering, underkastelse, experis och bioekonomi (Rose 2007, s 9–10). Han beskriver att medicinsk jurisdiktion utvidgades alltmer genom sjukdomar, olyckor, till hantering av kroniska sjukdomar och dödsrisker, till en administrering av reproduktion då samhället agerade för att minska risker och att upprätthålla och hantera den friska kroppen. Fokus på att hantera den friska kroppen blev centralt för många människors självbestämmande, dels i och med praktiker om dietetik1 _{och träning och framförallt genom} konsumtionen av mediciner, läkemedel, själv-diagnostisering och behandlingar.

Han förklarar att i modern tid har medicin omformats till en teknologisk medicin (Rose 2007, s 11). Detta har möjligtvis bidragit till att läkare inte innehar lika stor makt över hanteringen av kroppar, på grund av det allmänna kravet på bevisbaserad medicin. I en annan bemärkelse har medicin omformats på grund av en intensiv kapitalisering i samhället genom att biologisk forskning blivit bunden till en tanke om att generera vinst i samhället. Utifrån en biomedicinsk tanke har det alltså skett en molekylärisering av människors kroppar i relation till hälsa. Han beskriver att framförallt över 1900-talet har biomedicin visualiserat liv på en molekylär nivå, vad gäller funktionella egenskaper av att koda gener och de molekylära mekanismerna med deras särskilda mekaniska och biologiska egenskaper (Rose 2007, s 12).

Rose diskuterar att reproduktiv teknik innebär mer än ökade kunskaper hos läkare med hjälp av nya instrument och tekniker (Rose 2007, s 17). De skapar även nya sätt att tänka på reproduktion. I linje med detta ger han ett exempel på organtransplantation, vilket inte endast är en triumf av kirurgiska tekniker, även kräver nya uppsättningar av sociala relationer där givare och mottagare möts och genererar nya idéer om livets slut, ägande av kroppen och rättigheten till botemedel. Härmed betonar han att dessa nya bio-teknologier har strävan mot målet om optimering, det vill säga maximering av livet självt. I linje med detta talar han även för att teknologier i samhället utvecklats till att bli, inte bara medicinska teknologier eller teknologier för hälsa, utan även ”technologies of life” (Ibid).

1 _{Dietetik eller dietik är läran om kostens betydelse för att behandla och förebygga ett hälsosamt liv}

Gällande det han nämner som en underkastelse inom biomedicinska makten, förklarat som ”subjectification”, skedde det en förändring under 1800–1900-talet då staters ansvar för de kollektiva åtgärderna att säkerställa hälsa, utvidgades från åtgärder att förse människor med rent vatten, avlopp och livsmedelskvalitet till en aktiv uppmuntran av en självhantering av hälsan (Rose 2007, s 21-23). Detta genom personlig hygien, hälsosam barnläsning, identifiering och behandling av sjukdomar. Detta blev därmed centrala former av självhantering som myndigheterna stöttade och fortsatte att sträva för. I och med ett uppmuntrande av att utveckla en alltmer individuell kunskap om hälsa och därmed möjligheten att ha ett aktivt medborgarskap där man kan engagera sig alltmer i sin egen hälsa, vägrade många vara patienter, det vill säga passiva mottagare av medicinsk expertis, utan många blev istället konsumenter som aktivt valde att använda medicin, biovetenskaper och läkemedel för att maximera och förbättra sitt eget liv.

Rose förklarar en biopolitisk förändring, från åtminstone mitten av 1800-talet, då idéer och praxis om medborgarskap började handla om på vilka sätt medborgare borde styras med hänsyn till deras förmågor om hälsa och reproduktion för biopolitiken (Rose 2007, s 24–27). Enligt Rose har biopolitiken utvecklats till det han nämner för ”ethopolitics”. Om disciplinär makt individualiserar och normaliserar och biopolitisk makt istället kollektiviserar, så gör det som Rose kallar för ”ethopolitics”, genom utvecklade tekniker, ett möjliggörande att individuellt kunna döma och agera utifrån sig själva för att nå sitt bästa välmående. Det så kallade ”ethopolitics” fokuserar på värdet av livet självt och därmed kvaliteten av liv, rätten till liv och rätten till att välja, exempelvis välja dödshjälp samt genterapi2_.

4.3.1EUGENIK

Rose nämner även att vissa kan hävda att modern utveckling av biomedicin, särskilt gällande genetik3_{, kommer belysa en uppfattning om människor som individualiserar mänskligt värde,} möjliggör variationer av mänsklig kapacitet, minskar sociala fenomen till en samling av enskilda handlingar och exkluderar de som anses vara biologiskt onormala eller bristfälliga (Rose 2007, s 50). I linje med denna syn kan det även tyckas ligga en oro över att genetiken kan medföra ett exkluderande och diskriminerande på grund av genetiska skäl. Rose menar

2 _{Genterapi samt genkirurgi är ingrepp i arvsmassan i syfte att reparera en skadad gen eller återställa en normal}

funktion (Nationalencyklopedin, genetik 2018).

17

istället, att detta fält av val som eugenik kan tyckas medföra, såsom värderingar och hopp om livet självt är territoriet för vår nya livsviktiga politik (Rose 2007, s 51). Att genom eugenik4 kunna prioritera ett slags liv före en annan, att föda ett barn fri från sjukdom eller skada hellre än ett barn där skada upptäcks, är vi inte på gränsen till en ny eugenik och inte heller en återupplivad biopolitisk determinism5_{. Rose beskriver istället, inom det nya fältet av biopolitik} där ingrepp sker på molekylär nivå, att biologi inte är målet, utan en möjlighet att upptäcka biologiska bakgrunder till sjukdomar. Alltså, att välja att inte föda ett potentiellt drabbat embryo är inte att döma en underlägsen person till döden, utan det belyser hoppet att en biologisk information kan göra det möjligt för potentiella föräldrar att maximera chansen att de kommer att få ett barn som kommer leva ett uppfyllt liv.

Rose förklarar att i början av 1900-talet var den första eugeniska perioden då tanken var att omforma individers reproduktiva beslut i ljuset av eugeniska överväganden, vilket senare fokuserade alltmer på den genetiska rådgivningen och eugeniska strategier för allmän utbildning, exempelvis genom film och propaganda (Rose 2007, s 113–115). Under denna tid syftade den genetiska rådgivningen i stor utsträckning på att forma individuella reproduktiva beslut och begränsa reproduktionen där ärftliga sjukdomar eller skador var inblandade, detta för att förbättra kvaliteten på människolivet och hälsan i befolkningen som helhet. Den senare eugeniska perioden, från 1950-talet till början av 1970-talet, hade istället sitt fokus på att optimera folkhälsan, främst genom förebyggande av fosterskador. Under 1970-talet blev istället en psyko-social rådgivning dominerande, vilket har varit rådande fram till idag (Rose 2007, s 115). Identifiering av genetiska risker blev bunden till viljan att maximera livets möjligheter och förbättra livskvaliteten. För att kunna göra detta, skedde den genetiska rådgivningen inte längre endast med hänsyn till förebyggande av genetisk sjukdom, utan var även tvungen att vara involverad i kommunikationer av eventuella genetiska risker. Det var därmed under denna tid det skedde stor utveckling av genetisk kunskap, exempelvis gällande abort av foster som man trodde kunde bära genetiska skador. De som genomgick denna typ av rådgivning blev därmed upplysta om nya biomedicinska möjligheter och tvingades fatta svåra beslut om sitt eget liv och det potentiella livet i fråga. Alltmer uppmärksammades människor som självständiga individer som bildade och ansvarade för sina egna framtider.

4 _{Eugenik är vetenskapen som syftar till att förbättra en grupps genetik (Nationalencyklopedin, genetik 2018).} 5 _{Determinism innebär en tanke om att allt är förutbestämt (Nationalencyklopedin, genetik 2018).}

4.3.2LIKHETER/SKILLNADER TILL FOUCAULT

Liksom Foucaults diskussion om att sexualitet blev en befolkningsfråga runt 1700-talet, beskriver även Rose en befolkningspolitik, dock senare under 1970-talet där det fördes globala diskussioner om problemet med fattigdom på grund av den växande populationen och matproduktion (Foucault 1978, s 25-26; Rose 2007, s 65). Detta skulle därmed kunna lösas med exempelvis födelsekontroll och att begränsa familjestorleken till högst två barn. Att den växande populationen var en ”tickande bomb” blev en central åsikt i västvärlden, särskilt gällande biståndsarbete från industriella samhällen till fattigare länder då tanken var att med olika metoder kunna begränsa populationen kunde man hindra skadan som en växande population annars hade kunnat orsaka.

Rose tar en annan riktning än Foucault när det gäller biopolitik, då Foucault diskuterar att biopolitik genomfördes med syfte att förebygga och förbättra populationens hälsa då det utvecklades tekniker som institutioner använde mot individer för hantering av sjukdomar och individernas och befolkningens hälsa och sin sexuella och reproduktiva aktivitet (Foucault 2003, s 250–255). Rose menar istället att det moderna biopolitiska samhället inte är ett samhälle med fokus på hälsa och sjukdom, utan snarare ett samhälle av problem gällande optimeringen av livet självt (Rose 2007, s 82). Modern biopolitik enligt Rose är alltså inte en fortsättning av genetiken, utan snarare utspelar sig på en molekylär nivå och fokuserar alltmer på självbestämmande av handlande och agerande av livet självt (Rose 2007, s 83).

4.4

F

,

K

R

I min analys om aborträtten kopplat till makt finner jag det relevant att använda mig av feministiskt perspektiv då den kan tyckas ifrågasätta högre makter och strukturer av patriarkal karaktär, som möjligtvis format och formar aborträtten. Centralt för feministisk teori är att det finns ett samband mellan kön och makt på det sättet att kvinnor kontinuerligt underordnas mannen (Höjer och Åse 1998, s 15–24). Man kan även säga att genom att använda sig av ett feministiskt perspektiv i en kritisk studie av statens makt över medborgarna, understödjer man tron på att samhället är av patriarkal karaktär. Feministisk teori utgår ifrån att kön är en social och politisk kategori då könets betydelse upprätthålls i ett föränderligt politiskt såsom socialt sammanhang.

Enligt feministiska teorier är det en skillnad på det biologiska könet vi föds i och det kön som skapas av sociala processer, kallat genus, samt därmed existerar det olika normer för hur

19

kvinnor och män bör handla och vara (Höjer och Åse 2003, s 15–24). Utifrån en feministisk teori, kan man hävda att makt är kopplat till sexualitet då kvinnans sexualitet både kontrolleras och definieras av män. En tanke, utifrån en av feminismens alla grenar, kallat kulturell feminism, är att det existerar manlig dominans i den sociala såsom rättsliga sfären, närmare sagt, de som har friheter som jämställdhet, frihet, integritet samt uttrycksfrihet får även dessa friheter på ett rättsligt plan.

Utifrån tanken om att en makt av patriarkal karaktär styr och formar aborträtten, kan det vara av betydelse att betona att det var män som hävdade sig bäst lämpliga att bedöma och behandla kvinnors kroppsliga funktioner och därmed intog läkarna tidigt en nationell maktposition (Eduards 2012, s 105). En viktig del var då att göra abort såsom andra reproduktiva friheter till medicinska frågor. Det var först en bit in på 1900-talet som kvinnor fick alltmer plats inom läkaryrket och som kunde organisera motstånd mot de manliga läkarnas uppfattningar. Kristin Luker är en feminist som diskuterar männens makt att göra abortingrepp till medicinska frågor, då hon bland annat nämner; ”Abortion, and only abortion, could enable them to make sympolic claims about their status” (Luker 1984, s 31).

Utifrån ett feministiskt perspektiv kan man även hävda att det råder en orättvis könsmaktsordning genom att kvinnor har ett starkare ansvar, åtminstone socialt, över familjen än vad män har (O’Brien 1981, s 45–64). Detta i och med att män inte är, i alla fall kroppsligt, delaktiga i själva graviditeten, kan de då ha en syn på deras ansvar över det ofödda barnet är frivilligt och välja att avstå från ansvaret som fader. O’Brien betonar att mäns strävan efter att frigöra sig från naturen samtidigt visar på att män förkroppsligar vad som är naturlig frihet. Föreställningen om frihet tenderar då att bli en manlig rätt, då män kan vara utan ansvar i relation till abort, vilket inte är något annat än en tydlig maktpolitik. Hon argumenterar för att kvinnor är i ett underläge och männen är istället i ett överläge, inte bara sexuellt, utan i ”the total process of human reproduction” (O’brien 1981, s 8). Det kan ligga en betydelse i att ifrågasätta varför och hur kvinnors kroppar, men inte mäns, fastställs som problem som ständigt anses behöva regleras politiskt.

4.4.1MAUD EDUARDS

Maud Eduards diskuterar abortfrågan i hennes bok Kroppspolitik (2012). Eduards diskussion om aborträtten under det tidiga 1900-talet till vår samtid, med dess indikationer, nämner hon även hur abortdebatten illustrerar hur sammanvävd kvinnokroppen är med tanken om beskydd, tanken om att kvinnor måste tas hand om och hjälpas fatta beslut som ligger i linje med deras

modersinstinkter (Eduards 2012, s 94). Att kvinnokroppen har gjorts till skyddsvärd i och med legaliseringen av abort kan tyckas vara positivt laddat, dock har aborträtten en skuggad kontrollerande baksida.

Gällande abortdebatten under sista decenniet, diskuterar Eduards att debatten handlat om avvägningen av fostrets rätt till rättsskydd och kvinnans rätt till självbestämmande, då fostrets liv och kvinnans liv alltmer börjar värdesättas som likvärdiga (Eduards 2012, s 104). Hon anser att detta säger något om synen på foster, men framförallt hur kvinnor värderas.

Eduards diskuterar även att Sverige inte endast har agerat mot abort, utan även mot att vissa grupper av kvinnor skulle föda barn (Eduards 2012, s 110-111). Hon nämner 1930-talets steriliseringar av kvinnor som ett exempel på hur tron på en etnisk svenskhet resulterade i en stark kontroll av kvinnor i form av kroppsliga ingrepp som inte kunde återställas. Det kan tyckas varit befolkningspolitiska- och sociala motiv som låg bakom steriliseringslagarna på 1930-1940-talet, då befolkningskommissionen syftade till att skapa villkor så svenskarna blev både fler, men även av högre kvalitet. Individer med genetiska defekter skulle därför hindras från att reproducera sig.

Sammanfattningsvis kan man säga att Eduards lägger fokus på hur kvinnokroppen använts i politiska syften, bland annat i förhållande till aborträtten, då hon även nämner att aborträttigheter kan ses som ett hot mot föreställningen av kvinnan som en (samhälls)moder, då genom fri abort kan kvinnan bortse från mannens önskemål och avstå från att bilda familj med barn och istället välja sex utan moderskap (Eduards 2012, s 121).

4.4.2WENDY BROWN

Wendy Brown är en sociolog som, i Suffering Rights As Paradoxes, för en kritisk diskussion kring vad rättighetsspråket har för värde för kvinnor och hur rättigheter kan lösa ojämlikhet och underordnade positioner i samhällen som ändå anser sig vara liberala (Brown 2000, s 230–238). Hon ställer sig inte för eller emot mänskliga rättigheter men hon har ett påstående om att rättigheter är paradoxala. Hon menar att vi är beroende av mänskliga rättigheter på grund av att människor har historiskt sätt alltid använt mänskliga rättigheter som ett sätt att uttrycka en kränkning eller problem. Mänskliga rättigheter har redan använts i en så pass stor utsträckning i samhället genom historien att det skapar en slags frihet som grund för individer och därmed

21

är vi beroende av mänskliga rättigheter vilket hon även ser som ett problem, det vill säga en paradox. Vidare förklarar hon att mänskliga rättigheter är av stor betydelse för oss i och med att syftet är att skapa jämlikhet eller frihet på olika sätt mellan människor, då hon exempelvis nämner rätten till abort då kvinnor, genom mänskliga rättigheter, blir tillgodosedda denna reproduktiva frihet. Dock, så kan mänskliga rättigheter skapa detta behov utan att i sig tillfredsställa det då hon bland annat nämner att ”rights almost always serve as a mitigation – but not a resolution – of subordinating powers” (Ibid, s 231). Rättigheter kan alltså möjliggöra ett enklare liv i ett patriarkalt samhälle, men rättigheter i sig löser inte det huvudsakliga problemet, det vill säga maktförhållandet mellan kön och därmed blir rättigheter även ”rights we cannot not want” (Ibid, s 238).

I linje med att rättigheter inte gör så att orättvisor försvinner, utan endast lindrar dem något, betonar hon även att vi lever i ett samhälle av manlig dominans där kvinnor är sårbara under en politisk och ekonomisk regim och rättigheter eliminerar inte manlig dominans, även om de kan mildra några av deras effekter (Brown 2000, s 231).

Den första delen av denna paradox handlar om att rättigheter är baserade på identitet (Brown 2000, s 232). Detta eftersom att ha en rättighet som kvinna, är inte att bli fri från att bli identifierad och underordnad av kön. Även om det kan innebära ett visst skydd, omskrivs skyddet snarare till att vi får skydd och frihet så länge den fortsatta regleringen sker. Detta kan visas genom rättigheter som sträcker sig från rätten till abort, rätten att ta itu med sexuella trakasserier som visar på dilemmat att vi är ihopblandade som kvinnor när vi utövar dessa rättigheter, inte bara genom lagen, utan i hela samhället, såsom kliniker, arbetsgivare, politiska diskurser och massmedia. Den reglerande dimensionen av identitetsbaserade rättigheter framträder i den utsträckning att rättigheter aldrig får utnyttjas ”fritt” men alltid inom ett diskursivt, följaktligen normativt sammanhang, precis det sammanhang där ”kvinna” såsom någon annan identitetskategori är upprepad. Den andra paradoxen, beskriver Brown, handlar om att rättigheter erbjuder någonting till alla. Ju mer sociala resurser och mindre social sårbarhet en medför med utövandet av en rättighet än medför, desto mer makt kommer emellertid utrönas av utövandet av rätten; vare sig det gäller rätten om sexuell frihet, privat egendom, uttrycksfrihet eller abort (Brown 2000, s 232). Rättigheter är även paradoxala i och med att de genererar inte bara väl, utan ger även en förlust. Hon menar att rättigheter som är könsspecifika, reglerar kvinnor genom normer av kvinnlighet och om rättigheter är neutrala, medför en underordnad status för kvinnor genom att argumentera för den makt som redan är

maktfull. Paradoxen är då att de rättigheter som medför någon specifikation av vårat lidande, skada eller ojämlikhet, låser oss in i den identitet som definieras av vår underordning. Medan rättigheter som undanröjer denna specificitet inte bara upprätthåller vår underordnade osynlighet, utan även potentiellt till och med förbättrar den.

Brown diskuterar en del om att rättighetsspråket som existerar kan vara problematiskt för kvinnor (Brown 2000, s 238). Rättigheter säkerställer vår ställning som individer, även när de döljer osäkerheten av att reglera människor, de måste vara konkreta för att åtgärda kvinnors underordnade position, genom att förankra vår underordning genom en specifikation. De lovar en ökad individuell suveränitet till priset av att öka konstruktionen av suveräna objekt. De frigör oss för att följa andra politiska ändamål, samtidigt som de underordnar de politiska ändamålen till den liberala diskursen. De lovar att lösa vårt lidande som kvinnor, men endast genom att bryta ned lidandet och oss kvinnor till diskreta komponenter. Hon menar att mänskliga rättigheter är en paradox, vilket inte är ett omöjligt politiskt tillstånd, men det är krävande och ofta otillfredsställande.

23

5. B

AKGRUND OM ABORTRÄTTEN

Kvinnor har blivit gravida och genomfört aborter i alla tider (Forsling och Davidson 1982, s 9). I det antika Grekland och Rom förekom aborter och kunde försvaras som en nödvändighet för att reglera befolkningsväxten. Det var först i och med kristendomens genombrott då kvinnans liv och ställning förändrades, den första kristna romerska kejsaren Konstantin förbjöd aborter, trehundratalet e. Kr., med hänsyn till påståendet om en befolkningskris. På 1000-talet befallde den tysk-romerske kejsaren Henrik den andre att alla kvinnor som fick missfall eller gjorde abort skulle brännas på bål. I Sverige, år 1734, stadgades en strafflag för abort som förklarade dödsstraff för en kvinna som gjorde abort (Forsling och Davidson 1982, s 12, 20). År 1864 stadgades strafflagen från två till sex års straffarbete för abort istället för dödsstraff och år 1921 ändrades strafflagen till fängelse från sex månader upp till två år. Aborträtten har alltså handlat om en befolkningsfråga som började med att tillåta abort med hänsyn till att kunna reglera befolkningstillväxten, till dödsstraff med hänsyn till den så kallade befolkningskrisen, till straffarbete, senare till fängelsestraff.

I linje med detta var även preventivmedel kriminaliserat i Sverige under denna tid (Läkartidningen 2004, s 89–90). De preventivmedel som fanns i början på 1900-talet var kondom, pessar och spermiedödande medel, vilka dock ansågs farliga och omoraliska att använda. Under denna tid fanns det ändå förespråkare för preventivmedel med hänsyn till att det kunde skydda mot könssjukdomar. Även vissa folkupplysare kunde upplysa om kunskaper om preventivmedel till arbetarklassen för att bekämpa fattigdom och ohälsa. Frågan om födelsekontroll kan tyckas handlat om ett hot för överbefolkning då man aktivt har kopplat befolkningsfrågan till åtgärder för födelsekontroll. Dock, när födelsetalen sjönk på 1930-talet tog befolkningsfrågan en vändning, då det istället blev en oro för ett sjunkande födelsetal. De som hävdade att det mest effektiva sättet att öka födelsetalet var att hålla kvar vid förbud mot preventivmedel fick ge vika för nya antaganden om att barnafödandet istället skulle öka om man kunde bestämma själv när man verkligen ville få barn. Därmed, med Sveriges första abortlag som stiftades 1938, upphävdes förbudet om att informera om preventivmedel. Senare infördes en skyldighet för apoteken att sälja preventivmedel år 1946 (SOU 1994:37). År 1959

kunde preventivmedel säljas i automater och först år 1970 fick preventivmedel säljas utan speciellt tillstånd.

5.2

S

Abort blev först legaliserat genom Sveriges första abortlag som stiftades år 1938 (Swärd 1984, s 31; SOU 1989:51, s 10-11). Huvudprincipen i lagen var att fostret skulle få rättsskydd i relation till abort, detta med hänsyn till livets okränkbarhet. Lagen stiftades utifrån en eugenisk och humanitär indikation, precis vad som föreslagits i 1934 års abortutredning. Den eugeniska indikationen innebar att abort beviljades om det antogs att fostret genom arvsanlag kunde drabbas av sinnessjukhet, sinnesslöhet eller annan kroppslig sjukdom (SOU 1989:51, s 58).

Denna eugeniska indikationen krävde dock i princip att kvinnan skulle steriliseras, detta även i och med steriliseringslagen 1934:171 där sterilisering kunde ske utan samtycke (SOU 2000:20, s 76, s 15). Det är väl känt att sterilisering användes som villkor för att få abort. Senare stiftades en ny steriliseringslag år 1941 (1941:282) som i princip byggde på frivillighet, men trots detta, kunde de som ansågs vara rättsinkapabla steriliseras utan samtycke. Rättsinkapabla menades med ”de som ansågs sakna förmåga att förstå steriliseringens innebörd” (SOU 2000:20, s 15).

Den humanitära indikationen innebar istället att en abort kunde beviljas då kvinnan blivit utsatt för kränkning av sin handlingsfrihet genom våldtäkt, incest eller om kvinnan var sinnessjuk, sinnesslö eller yngre än 15 år gammal (Swärd 1984, s 31; SOU 1989:51, s 10–11). Den så kallade medicinska indikationen innebar att en abort kunde beviljas med hänsyn till ärftliga skador eller sjukdom hos kvinnan och om abort ansågs nödvändigt för att förhindra fara för hennes liv. Genom denna indikation fanns det även fall som tog hänsyn till kvinnans svaghet då det påstod funnits en risk för hennes liv eller hälsa. För den humanitära och eugeniska indikationen gällde att aborten inte fick göras efter den 20:e graviditetsveckan, dock, för den medicinska indikationen fanns ingen tidsgräns, utan det var upp till medicinalstyrelsen att avgöra. Att införa en social indikation var inte på fråga, dock, var diskussionen som rådde i legaliseringsprocessen något oenig då vissa riksdagsledamöter ville ha en social indikation medan andra istället betonade på betydelsen av att ha en strängare abortlag (Swärd 1984, s 31). Kommunisterna och socialdemokraterna ville införa en social indikation, men de som stod emot denna idé var framförallt högerpartister som ansåg att lagen var för liberal. Inställningen som låg till grund för legaliseringen var att fostrets rätt till liv ska skyddas, dock kunde man prioritera kvinnans liv och hälsa ifall det råder en fara i samband med graviditeten.

25

Genom att legalisera abort år 1938 och därmed bevilja kvinnor abort genom dessa indikationer, ville man undvika illegala aborter med risker för kvinnors liv och kommande fertilitet (SOU 1994:37, s 21). Denna lag var dock oerhört begränsad och illegala aborter fortsatte att råda i samhället (Lennerhed 2008, s 26–29). Detta blev ett kvarstående problem för regeringen att lösa, dock vägrade regeringen att införa en social indikation på grund av en vilja att inte göra de illegala aborterna legala, utan istället lade regeringen fram en proposition med förslag om en korrigering av abortlagen, år 1946 (Swärd 1984, s 31–32). Eftersom regeringen inte ville införa en social indikation så infördes istället en ny social-medicinsk indikation som innebar att man skulle ta hänsyn till kvinnans förmåga att ta hand om barnet, vilket kallades ”förutsedd svaghet”. Tillståndet till abort gavs av det så kallade medicinalstyrelsens social-psykiatriska nämnd, eller genom det så kallade tvåläkarutlåtande. Trots detta minskade inte de illegala aborterna, utan under 1950- och början av 1960-talet var antalet legala aborter 4000–5000 per år och samtidigt gjordes ungefär 15 000 illegala aborter varje år (SOU 1994:37, s 21).

5.2.2FOSTERSKADEINDIKATIONEN

Det skedde en förändring i abortfrågan år 1962, då det dök upp ett allmänt problem, kallat neurosedynkatastroferna, vilket innebar att fostret blivit skadat under graviditeten (Swärd 1984, s 35). Detta var ett svårhanterligt problem då den eugeniska indikationen av 1938 års abortlag tillät abort om fostret hade arvsmässiga skador vilket dock inte sa någonting om skador som uppstår under själva graviditeten. Därmed utarbetades det ett tillägg till abortlagen, närmare sagt ett införande av en femte abortindikation som kallades fosterskadeindikationen. Dock så var läkarförbundet inte positiva till detta förslag och i riksdagen var det en omfattande diskussion, men förslaget godkändes.

5.2.3NY SITUATION I ABORTFRÅGAN – KVINNANS RÄTT TILL SJÄLVBESTÄMMANDE

I början av 1960-talet inträder en helt ny situation i aborträttens historia, då det uppstod diskussioner om att låta kvinnan få fullt självbestämmande i beslut om abort (Swärd 1984, s 36). Debatten blossade upp särskilt efter att Socialdemokratiska studentförbundet och Folkpartiets ungdomsförbund uttalade sig om fri abort, år 1963. Liberala studentförbundet blev nästa organisation som tog ställning för fri abort, år 1964. Det intressanta här är att det framförallt var yngre människor, som ansågs väldigt radikala, som förde debatten då politikerna var något passiva eller kritiska till ungdomsgruppernas åsikter.

Man kan även nämna 1960-talet i Sverige som en sexuell revolution, då jämlikhet och könsroller diskuterades och år 1964 blev p piller tillgängliga (SOU 1994:37, s 22–25). Sex blev alltmer accepterat och tabun började lägga sig, den sexuella friheten ökade och alltfler ville planera sitt barnafödande. Fler preventivmedel började efterfrågas men det var endast p piller som man kunde få tag i och de var dyra och svåra att få tag i. Från kvinnoorganisationer och folkrörelser som RFSU, från enskilda läkare och aktivister kom kravet på att kvinnor själva skulle få besluta om abort.

Det har skrivits en del om att abortfrågan aldrig varit ett så hett debattämne som år 1965 då riksåklagaren väckte åtal mot kvinnor som gjort abort i Polen (Swärd 1984, s 37; SOU 1994:37, s 22). Debatten började alltmer handla om att abortlagen var för sträng och att kvinnor skulle behöva riskera sin hälsa genom illegala ingrepp. Det hela slutade med att regeringen beslutade sig för abolition, vilket betyder att åtalet mot kvinnorna i fråga kunde brytas. Detta är en unik åtgärd av staten, som bara har företagits vid några tillfällen under 1900-talet. Man kan härmed urskilja en stor förändring i synsättet på fortplantningen från slutet av 1960-talet till början av 1970-talet då krav på fri abort började resas, särskilt med hänsyn till Polenaffärerna, och tanken om att kvinnan bör ha rätt att bestämma över fortplantningen låg i fokus (1971:58, s 25). Det förändrade synsättet på fortplantningen kan även kopplas till industrialismens genombrott och kvinnans ändrade ställning i familj och samhälle, då mot den traditionella uppfattningen om att kvinnan innehar en skyldighet att föda ställs istället kravet om att kvinnor ska få bestämma över sin egen kropp och fortplantningen (1971:58, s 19, 97–100; Eduards 2012, s 99).

Det skedde en ökning av legala aborter efter debatter om fri abort från början av 1960-talet och därefter, år 1965, kan man urskilja en stor förändring i abortlagen i Sverige (Swärd 1984, s 42;1972:39, s 339–341). De flesta aborter har, genom 1938 års abortlag, beviljats med hänsyn till den medicinskt-sociala indikationen då sjukdom eller svaghet på grund av barnets födelse var anledningen till abort. Dock, år 1965, började alltfler aborter beviljas utifrån den nya social-medicinska indikationen som lades till år 1946, kallad ”förutsedd svaghet” då abort i första hand beviljades på grund av att föda barnet skulle skapa problem för kvinnans hälsa på längre sikt. Tonårsaborterna steg kraftigt under början av 1970-talet då unga kvinnor hade möjligheten, genom indikationen om ”förutsedd svaghet”, att göra abort endast på grund av att de kände sig unga och inte mogna att ta hand om ett barn (SOU 1994:37, s 22).