"SOCIALTJÄNSTEN ÄR SOM SPÖKEN" : En kvalitativ studie om förskolepersonals upplevelse av kommunikationen med socialtjänst

Akademin för hälsa, vård och välfärd

”SOCIALTJÄNSTEN ÄR SOM SPÖKEN”

En kvalitativ studie om förskolepersonals upplevelse av kommunikationen

med socialtjänst

EMMA BJÖRLING-SPÅNGBERG

VÅRFRID NAEMI GALAASEN SVENSSON

Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå

Högskolepoäng: 15 hp

Program: Socionomprogrammet

Kursnamn: Examensarbete inom socialt

arbete

Kurskod: SAA056

Handledare: Sylvia Olsson Seminariedatum: 2021-06-03 Betygsdatum: 2021-06-14

”SOCIALTJÄNSTEN ÄR SOM SPÖKEN”

Författare: Emma Björling-Spångberg och Vårfrid Naemi Galaasen Svensson Mälardalens högskola

Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet

Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårtermin 2021

SAMMANFATTNING

Syftet med denna studie är att undersöka förskolepersonals upplevelse av socialtjänst, utifrån förskolepersonalens professionsperspektiv, kopplat till upplevd oro för barn i förskolan. En kvalitativ metod har använts där sex respondenter har deltagit i semistrukturerade

intervjuer, där inkluderingskriterierna var att intervjupersonen arbetar i en kommun i Mellansverige med mindre än 20 000 invånare och minst tre års erfarenhet av arbetet som förskolepersonal. Resultatet visar att förskolepersonals möjligheter att göra en orosanmälan begränsas av riktlinjerna på förskolan och att det är rektorn som avgör om en orosanmälan ska göras, men även av svårigheter att definiera oro, kunskaper gällande lagtext och

föräldrakontakt. Gällande upplevelsen av kommunikationen upplever förskolepersonal socialtjänsten som frånvarande. Återkoppling gällande orosanmälningar samt ett ökat engagemang från socialtjänsten att verka för att informera och göra sig synliga för

förskolorna önskas. För att nyansera kommunikationen professionerna emellan och vad som påverkar förskolepersonal gällande oro om att ett barn far illa, har systemteori samt

anknytningsteori använts. Föreliggande studies slutsats är att kommunikationen mellan förskola och socialtjänst bör förbättras och ansvaret till förbättring placeras på båda professionerna.

“THE SOCIAL SERVICES ARE LIKE GHOSTS”

Authors: Emma Björling-Spångberg and Vårfrid Naemi Galaasen Svensson Mälardalen University

School of Health, Care and Social Welfare The Social Work Program

Thesis in Social Work, 15 credits Spring term 2021

ABSTRACT

The aim of this study is to research preschool teacher’s experience of the social services, from the preschool teachers’ professional perspective, linked to perceived concerns for children in the preschool. A qualitative method is used. Six respondents participated in semi-structured interviews. All interviewees work in a municipality in Central Sweden with less than 20 000 inhabitants and have at least three years' experience as a preschool teacher. The results show that preschool teachers’ opportunities to report a concern are limited by guidelines and that the principal decides whether a report is made, but also by difficulties in defining concerns, parent contact and knowledge regarding legislations. Furthermore, the preschool teachers experience the social services as absent. Feedback regarding reports of abuse and increased commitment from the social services to inform and make themselves visible for the

preschools is requested. Systems theory and attachment theory is used in order to nuance the communication between the professionals and what affects the preschool teachers regarding concerns that a child is at risk of being abused. This study concludes that communication between the two professions need improvement and that the responsibility for this is placed on both professions.

Keywords: Communication, knowledge exchange, mandated reporting, preschool, social services

INNEHÅLL

1 INLEDNING ... 1

1.1 Problemformulering ... 1

1.2 Syfte och frågeställning ... 2

1.3 Centrala begrepp ... 2

1.4 Disposition ... 3

2 BAKGRUND ... 4

2.1 Lagar och riktlinjer ... 4

2.2 Vikten av att arbeta över gränser ... 5

3 TIDIGARE FORSKNING ... 6

3.1 Underrapportering ... 6

3.2 Skilda perspektiv och utgångspunkter ... 8

3.3 Kommunikation och samarbete ... 8

3.4 AVSLUTANDE REFLEKTION ... 10

4 TEORI ... 10

4.1 Systemteori ... 11

4.2 Anknytningsteori ... 12

5 METOD OCH MATERIAL ... 13

5.1 Metodval ... 13

5.2 De vetenskapsfilosofiska utgångspunkterna ... 14

5.3 Urval ... 14

5.4 Datainsamling och genomförande... 15

5.5 Databearbetning och analysmetod ... 16

5.6 Tillförlitlighet och äkthet ... 17

5.6.1 Tillförlitlighet ... 18

5.6.2 Äkthet ... 19

6 RESULTAT OCH ANALYS ... 20 6.1 KOMMUNIKATION ... 20 6.1.1 En osynlig myndighet ... 20 6.1.2 Analys ... 21 6.1.3 Personlig kontakt ... 21 6.1.4 Analys ... 22 6.1.5 Önskat stöd ... 23 6.1.6 Analys ... 24

6.1.7 Vägen till orosanmälan ... 25

6.1.8 Analys ... 26

6.1.9 Föräldrakontakten ... 27

6.1.10 Analys ... 28

6.2 OSÄKERHET ... 29

6.2.1 Att definiera oron ... 29

6.2.2 Analys ... 30

6.2.3 Kunskap om lagstiftningen ... 30

6.2.4 Analys ... 31

7 DISKUSSION ... 32

7.1 Resultatdiskussion ... 32

7.1.1 Förskolans upplevelse av kommunikationen med socialtjänsten ... 32

7.1.2 Att göra alternativt avstå från att göra en orosanmälan ... 34

7.2 Metoddiskussion ... 36

7.3 Etikdiskussion ... 37

8 SLUTSATSER OCH FORTSATT FORSKNING ... 38

REFERENSLISTA ... 39

BILAGA A MISSIVBREV BILAGA B INTERVJUGUIDE

1

1

INLEDNING

1.1

Problemformulering

I dag finns ingen statistik gällande barn mellan ett och sjutton år som utsatts för psykisk eller fysisk misshandel av vårdnadshavare enligt Statistiska centralbyrån (SCB, 2021a). Därav är det okänt hur många barn som utsätts och hur utbrett problemet är. Killén (2009) betonar vikten av ett förebyggande arbete och det ansvar förskolor har för barnets välmående. Personalen anses vara betydande omsorgspersoner och har betydelse för barnets trygghet. Trygghet och välbefinnande bidrar till utveckling. Personalen på förskolan är de personer vilka har kontakt med barnet utanför familjen och har förutsättningarna att upptäcka om barnet utsätts för misshandel då de interagerar med barnet regelbundet. Risken med en orosanmälan beskrivs:

Socialtjänsten ska inte behöva vara det första man tänker på när det börjar knaka i fogarna. Förebyggande arbete måste sättas in innan föräldrarna har misslyckats i sin föräldraroll och innan detta har blivit ett fall för socialtjänsten. Det är betydligt svårare att hjälpa föräldrar när de väl upplevt att de kommit till korta och kanske redan hamnat i rollen som klient. Vi måste förstå att det är en extra belastning för dem att ha blivit anmälda till socialtjänsten. De känner sig stämplade som dåliga föräldrar (Killén, 2009, s. 181).

Detta perspektiv är något som anammats av förskolorna. Killén (2009) framhåller att en förälder känner sig misslyckad vid orosanmälan från förskolan. Vid misstanke för att ett barn far illa inkommer sällan orosanmälningar till socialtjänsten direkt, utan förskolepersonalen avvaktar. Hedman (2019) menar att personal oroar sig för kontakten med föräldrarna och vad den innebära för dem, istället för att låta socialtjänsten utreda behovet av skydd och stöd. Beslutet att anmäla till socialtjänsten styrs inte bara av lagar och regler menar Hindberg (2006) utan även av etik och moral. Oberoende tidigare upplevelser av orosanmälningar ska en anmälan alltid utföras. Killén (2014) förklarar att socialtjänsten läggs till skuld när ett barn far illa. Individer som utsatts för barnmisshandel upplever besvikelse när ingen uppmärksammat händelsen. Ett exempel är att avstå från att göra en orosanmälan

(Hindberg; Killén). Även då orosanmälan inte leder till förbättring upplevs det av barnet att misshandeln uppmärksammats, senare i livet.

Justitieombudsmannen (Wiklund, Dnr 6755-2012) riktar hård kritik mot en rektor som vid upprepade tillfällen informerats om misstanken gällande ett barn som utsatts för misshandel. Ändock väljer skolan att inte orosanmäla efter interna samråd. En orosanmälan skulle ha lämnats omgående och inte behandlats av skolan själv. Rektorn får hård kritik gällande

2

negligeringen av anmälningsskyldigheten. Hedman (2019) menar att skolpersonal är uppmärksamma på om barn far illa, men en orosanmälan är inte självklar. Ovissheten hur personalen ska gå vidare med oro då ett barn misstänks fara illa råder på skolorna runt om i Sverige, menar Hedman. Riktlinjer på förskolorna innebär att rektor kontaktas för samråd innan en orosanmälan görs till socialtjänsten. Skolverket (2020) understryker att samråd med skolledningen bör hållas innan en orosanmälan. Ovanstående belyser hur oron kring ett barn kommuniceras med rektorerna på förskolan som i sin tur avgör om en orosanmälan ska göras. Kunskap gällande hur förskolepersonal upplever kommunikation och stöd från

socialtjänsten är begränsad. Det är därför av vikt att belysa området då relevansen för det sociala arbetet ses med bakgrund av hur barnets bästa beaktas. Vidare är det även av vikt att undersöka förskolepersonalens möjligheter att kommunicera med socialtjänsten, vad som begränsar kommunikationen samt hur de resonerar kring anmälningsskyldigheten och oro när ett barn misstänks fara illa.

1.2

Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att undersöka förskolepersonals upplevelse av socialtjänst, utifrån förskolepersonalens professionsperspektiv, kopplat till upplevd oro för barn i förskolan. Detta syfte undersöks genom följande frågeställningar:

• Hur upplever förskolepersonalen kommunikationen med socialtjänsten? • Vad påverkar förskolepersonalen att göra, alternativt avstå från att göra, en

orosanmälan när de misstänker att ett barn inom verksamheten far illa?

Föreliggande studie avgränsas till att studera förskolepersonal vilka är verksamma i

förskoleklass eller förskola med barn från ett till sex år i Mellansverige. I detta sammanhang behöver inte förskolepersonalen ha någon utbildning utan endast arbeta med barnen i beskrivna verksamheter.

1.3

Centrala begrepp

Avsnittets centrala begrepp tydliggör och definierar begrepp vilka har betydelse för studien. Följande begrepp används vid upprepade tillfällen och anses vara centrala.

Barnmisshandel

Barnmisshandel omnämns även som misshandel, barn som far illa eller omsorgssvikt i föreliggande studie. Enligt Jerhag och Ormstads definition av barnmisshandel i

Nationalencyklopedin innebär barnmisshandel att ett barn utsatts för något slags våld av en person som har ansvar över barnet. En ansvarsperson är exempelvis vårdnadshavare. Killén (2014) menar att begreppet har en bred innebörd och barnmisshandel är våld mot kropp, sexuella och psykiska övergrepp samt vanvård. Vanvård likställs med omsorgssvikt och

3

försummelse. Vidare är barnmisshandel en förnedrande handling, exempelvis att barnet förnedras genom ord eller tvingas utföra handling barnet inte är bekväm med.

Barnets bästa

Barnombudsmannen (2018) beskriver barnets bästa utifrån en princip, barnets rättigheter och ett tillvägagångssätt för att uppnå barnets bästa. Alla barn har rätt att få sin röst hörd och vad som anses vara bästa för barnet ska undersökas. Detta gäller barnet som individ, men även som grupp. I regeringens proposition (2017/18: 186) skrivs att inkorporeringen av barnkonventionen i svensk lagstiftning ska vara vägledande för övrig lagtext där barnets bästa omnämns. Bestämmelser om barnets bästa återfinns exempelvis i Föräldrabalken, Skollagen och Socialtjänstlagen. Barnets bästa oavsett vilken lag som omnämner den ska tolkas utifrån Lag (2018: 1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Barnets bästa ska beaktas av samtliga vilka är i kontakt med barn (Barnombudsmannen, 2018). Beslut gällande barn ska föranleda värdering gällande beslutets resultat och sedan motiveras hur barnets bästa beaktas. Barnets bästa uppnås enligt Barnombudsmannen genom sju steg: att beskriva ärendet där beslut ska fattas, lyssna till barnet alternativt

barnen, inhämta information om situationen, låt barnkonventionen vara vägledande, ta fram alternativ på efterföljder av beslut och analysera konsekvenserna, gör bedömning av barnets bästa samt fatta beslut och avslutningsvis återkoppla samt utvärdera.

Kommunikation

Enligt Sigurd m.fl. definieras kommunikation i Nationalencyklopedin som en utväxling av information mellan människor. Nilsson och Waldemarson (2019) menar att kommunikation innebär att individer delar känslor, upplevelser, idéer, värderingar och handlingar de utfört.

1.4

Disposition

Innan avsnittet disposition och avgränsningar har inledning, syfte och frågeställning samt centrala begrepp framförts. I kommande kapitel presenteras en bakgrund som innefattar presentation av lagar, riktlinjer samt vikten av kommunikation. Vidare sammanställs tidigare forskning med relevans för studien. Efterkommande kapitel beskriver valda teorier, sedan redovisas metod och tillvägagångssätt för studiens genomförande, vilket inkluderar val av metod, urval, datainsamling och analys, tillförlitlighet och äkthet samt redovisning av studiens etiska ställningstaganden. Fortsättningsvis presenteras resultat samt analys med stöd av studiens tidigare forskning och teori. Arbetet avrundas med diskussion innefattande resultatdiskussion, metoddiskussion samt etikdiskussion. Avslutningsvis presenteras

4

2

BAKGRUND

I kapitlet redogörs lagtext samt Skolverkets och Socialstyrelsens betydelse för

verksamheterna som är av relevans för föreliggande studie. Kapitlet berör även orosanmälan och vikten av samverkan mellan förskola och socialtjänst.

2.1

Lagar och riktlinjer

Skolverket (Skolverket, 2020) är myndigheten som publicerar läroplanen till

förskolepersonalen. I läroplanen framhålls, ”Förskolan ska spegla de värden och rättigheter som uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Utbildningen ska därför utgå̊ från vad som bedöms vara barnets bästa” (SKOLFS 2018: 50, s. 2).

Förskolepersonal har anmälningsskyldighet och ska omgående anmäla vid misstanke eller kännedom om ett barn riskerar att fara illa (Lärarnas Riksförbund, 2020; Socialstyrelsen, 2019; Wiklund, Dnr 6755-2012). Anmälningsskyldigheten gäller vid första misstanke eller kännedom och skolpersonal ska därför inte vänta med orosanmälan även i de fall det upplevs obehagligt. När en orosanmälan uteblir, trots tecken på barnmisshandel, finns grund att dömas för tjänstefel (Clevesköld & Thunved, 2018). Killén (2014) och Lärarnas Riksförbund understryker att det är socialtjänstens ansvar att utreda om barnet är i behov av skydd, inte skolpersonalens. Anmälningsskyldigheten framkommer av 1 § i 14 kap. av Socialtjänstlagen (2001: 453) och omfattar anställda inom verksamheter som berör barn och unga.

Kunskap om anmälningsskyldigheten är inte en del av undervisningen inom

lärarprogrammet, utan kunskap tillgodoses under verksamhetsförlagd utbildning (VFU) (Backlund m.fl., 2012). För arbete i socialtjänsten gällande utredning av barn och unga krävs enligt 3 a § i 3 kap. av Socialtjänstlagen (2001: 453) socionomexamen eller behörighet som motsvarar samma utbildning. Enligt 13 § i 2 kap. av Skollagen (2010: 800) framkommer att endast legitimerade förskollärare och lärare är behörig att bedriva undervisning i skolan och förskolan, men annan personal får finnas med i undervisningen i förskolan då det främjar barnets lärande och utveckling enligt 14 § i 2 kap. av Skollagen (2010: 800). En gemensam utgångspunkt i barnets bästa, oavsett vem eller vilka som beaktar barnets bästa,

framkommer av Lag (2018: 1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Denna lag har inte företräde framför andra lagar, men det finns inte heller några

bestämmelser om barnkonventionens position till annan lag. Regeringen menar att det är föga troligt att konflikter med annan lag uppstår (prop. 2017/18: 186). Om konflikt uppstår med annan lag bör denna lösas av domstolar, förvaltningsmyndighet med stöd av tolknings- och tillämpningsmetoder eller det fortsatta förändringsarbetet.

Det framkommer i 1 § i 5 kap. av Socialtjänstlagen (2001: 453) att socialtjänsten ska arbeta förebyggande och uppsökande för att barn och unga inte ska fara illa. Socialtjänstens

skyldighet till samverkan i frågor som rör barn som far eller riskerar att fara illa framkommer även av 1 a § i 5 kap. av Socialtjänstlagen (2001: 453), vilket medför att kommunikation mellan socialtjänst och förskola är en lagstadgad skyldighet vid omständigheter där det förekommer kännedom eller misstanke om barnmisshandel. Vid kommunikation mellan

5

socialtjänst och förskola är förskolan skyldig att lämna all information av vikt för en utredning till socialtjänsten, vilket framkommer av 1 § i 14 kap. av Socialtjänstlagen (2001: 453). Även förskolan åläggs ansvaret att samverka när de misstänker att ett barn far eller riskerar att fara illa enligt 13§ i 29 kap. av Skollagen (2010: 800).

2.2

Vikten av att arbeta över gränser

Socialstyrelsens (2018) utredning gällande barn vilka mist livet till följd från avsaknad av skydd visar att barnen inte haft kontakt med socialtjänsten de senaste tolv månaderna. Utredningen visar att förskola och skola inte upplevt oro för att barnen far illa. Vidare betonas behovet av att förskolepersonal och skolpersonal ökar kunskaperna gällande tecken på om ett barn far illa. Enligt Killén (2009, 2014) och Socialstyrelsen (2008) innebär en tidig upptäckt av barnmisshandel ökad chans till välmående för barnet. Enligt Hagström (2010) är en närvarande förskolepersonal viktig för att barnen ska uppleva förskolan som en trygg miljö. Vidare hävdar Commodari (2012) att utvecklingen påverkas av relationen mellan barnet och förskolepersonalen, vilket har betydelse för barnets framgång i skolan. En trygg anknytning mellan barnet och förskolepersonalen gör att barnet utvecklas i sin självkänsla, känsloreglering samt förmåga att bearbeta sociala interaktioner.

Socialstyrelsen (2008) betonar en avsaknad av arbetssätt i förskola för att tidigt upptäcka barn vilka ger uttryck för att de lever i en riskmiljö, psykisk ohälsa alternativt sjukdom eller oroande social utveckling. När ett barn som far illa inte uppmärksammas ökar risken för allvarliga konsekvenser. Hindberg (2006) lyfter fysiska konsekvenser som exempelvis

blåmärken, hjärnskador och inre blödningar. Även psykiska konsekvenser av barnmisshandel finns, exempelvis anknytningsstörningar eller rubbning av utveckling, det vill säga att barnet inte utvecklas i förväntad takt. Enligt Killén (2014) medför tiden då ett barn utsätts för barnmisshandel av överdriven observans på omgivningen vilket gör att energin till kognitiv och social utveckling uteblir. Barn som misshandlas återfinns ofta i gruppen med

beroendeproblematik (Hindberg, 2006). Sällan behandlas de för upplevelser de bär med sig sedan barndomen då de förträngt upplevelserna. Till följd av utredningen (Socialstyrelsen, 2008) påpekas i en motion till riksdagen (Berliner & Lundqvist-Brömster, 2009: 10/SO: 520) att samarbetet mellan skola och socialtjänst måste förbättras för att minimera risken att ett barn far illa. Som ett hinder för samverkan mellan socialtjänst och förskola identifieras sekretess. Enligt 1 § i 26 kap. av Offentlighet- och sekretesslagen (2009: 400) åläggs

socialtjänsten sekretess i vad som gäller enskild persons förhållande, “om det inte står klart att uppgift kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men”. Killén (2014) förklarar att möjlighet finns i att inhämta samtycke från vårdnadshavare både delvis och helt, för att ge information till förskola med stöd av 2 § i 12 kap. av Offentlighet- och sekretesslagen (2009: 400).

6

3

TIDIGARE FORSKNING

I kapitlet presenteras elva vetenskapliga artiklar, vilka är expertgranskade. Vid uppstart togs hjälp av en bibliotekarie vid Mälardalens högskola för att hitta relevanta sökord och

databaser. Databaserna Social Sciences Abstracts, Applied Social Sciences Index & Abstracts (ASSIA), ERIC samt Scopus användes. Sökorden var; preschool, preschool teacher, social service, child care investigations, mandated reporter, attitude, view och perception. I artikelsökningen tillämpades kedjesökning, vilket innebär att referenserna i funnen artikel granskades utifrån aktuell studies syfte och avgränsning (Rienecker m.fl., 2018). Artiklarna valdes utifrån studiens problemformulering. Inkluderingskriterierna var oro för barn inom förskola eller skola, orosanmälningar till socialtjänst samt samarbete mellan förskolan alternativt skola och socialtjänst. Ytterligare inkluderingskriterier var att studierna är utförda efter 2010 för att vara aktuella. En artikel har dock frångått kriteriet då relevansen för

studien finns och senare studier inom området med samma metod ej hittats trots omfattande eftersökning. Nationella och internationella studier har använts i syfte att öka kunskapen om förskolepersonal och socialtjänst kommunikation, samt hur arbetet överensstämmer eller skiljer sig åt i världen. Tre teman identifierades i tidigare forskning underrapportering, skilda åsikter och utgångspunkter samt kommunikation och samarbete.

3.1

Underrapportering

Tidigare forskning visar att personal i skola och förskola är avvaktande i ställningstagandet när de väljer att anmäla barnmisshandel, forskningen belyser även underrapportering av fenomenet (Bullock m.fl., 2019; de Haan m.fl., 2019; Feng m.fl., 2012; Greco m.fl., 2017; Gubbels m.fl., 2021). Greco m.fl. har i en kvantitativ studie undersökt skolpersonals underrapportering av misstänkta brott mot barn, samt kommit fram till faktorer som påverkar skolpersonalens benägenhet att identifiera och anmäla misstanke om brott mot barn. Av 184 enkätrespondenter framkom att över 75 procent haft misstankar om brott mot barn vid minst ett tillfälle under arbetslivet. Endast 27 procent hade anmält misstankarna. Underrapportering anses bero på bristande erfarenhet och kunskap, men kopplas även till skolpersonalens kön då det visade sig att män anmäler oftare än kvinnor.

de Haan m.fl. (2019) identifierar tre teman i en studie genomförd med skolpersonal i Auckland, Nya Zeeland med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Teman är följande, ärendets karaktär, personalens egenskaper samt omgivning. De har betydelse när

skolpersonal väljer att anmäla eller inte. Ärendenas karaktär ges olika förutsättningar att upptäckas, vilket medför att fysisk misshandel som bidrar till synliga märken och sexuella övergrepp anmäls i större utsträckning i jämförelse med omsorgssvikt (Bullock m.fl., 2019; de Haan m.fl.; Falkiner m.fl., 2017; Sharley, 2020). Begreppet omsorgssvikt har för

skolpersonalen en diffus innebörd enligt Falkiner m.fl. och Sharley. Flertalet av

intervjupersonerna uppgav att de var osäkra i hur begreppet definieras samt vilka tecken som var signifikanta hos utsatta barn. Vanligen bedöms omsorgssvikt utifrån barnets klädsel och hygien, då skolpersonalen observerar att barnet har smutsiga samt små kläder. Detta medför att orosanmälningar med diffusa tecken inte anmäls (de Haan m.fl.; Sharley). Vidare

7

framhåller de Haan m.fl. att utbildningsnivån inte utgör ett samband i valet att rapportera. Dock påverkar personalens åsikter gällande kulturella värderingar och chansen att få återkoppling när personen väljer att rapportera barnmisshandeln. Barnets och personalens omgivning påverkar beslutet, exempelvis personalens möjlighet till samråd, kollegornas stöd samt kontakten med socialtjänsten. En nationell kvalitativ studie (Feng m.fl., 2012) med intervjuer med 18 anmälningsskyldiga visar att professioner med anmälningsskyldighet och rapporteringskrav undviker att anmäla vid misstanke om barnmisshandel utan tydliga bevis. Detta då de upplever oro kring om misstanken bidrar till stigmatisering av barnets familj. Backlund m.fl. (2012) har i samarbete med Rädda Barnen utfört fokusgruppsintervjuer med syfte att belysa arbetet kring misstankar om att barn far illa. Respondenterna är personal på förskola, skola och barnavårdscentral (BVC). Det framkom att misstanke om enstaka

tillfällen med våld i syfte att tillrättavisa barnet, exempelvis när en förälder daskat till barnet, inte alltid anmäls. Detta trots att samtliga hade åsikten att en orosanmälan om

barnmisshandel alltid är befogat. Avvägningar beroende på enskilda fall är ett av två sätt att resonera kring en orosanmälan, vilket Backlund m.fl. framställer vara det resonerande förhållningssättet. Det andra förhållningssättet beskrivs som formellt, och innebär att orosanmälan alltid görs vid misstänkt barnmisshandel.

Anmälningsskyldiga anser att fysiska tecken på misshandel underlättar anmälningsprocessen samt i beslutet att orosanmäla (Backlund m.fl., 2012; Bullock m.fl., 2019; de Haan m.fl. 2019; Falkiner m.fl., 2017; Feng m.fl., 2012; McTavish m.fl., 2017; Sharley, 2020). Uppfattningen att socialtjänsten inleder en utredning vid orosanmälan gällande omsorgssvikt jämfört med fysisk misshandel upplevs mindre sannolik (de Haan m.fl.; Sharley). Möjligheterna upplevs öka för ingripande från socialtjänsten vid tydliga tecken på misshandel enligt Bullock m.fl. Bullock m.fl. genomförde en kvalitativ studie med fokusgruppsintervjuer där förskollärares och familjestödjares åsikter ligger till grund för resultaten. Förskolepersonalen ansåg att det bör finnas upprepade misstankar samt fysiska tecken på misshandel för att oron ska tas på allvar av socialtjänsten samt att enbart omsorgsbrist inte var en vanligt förekommande orsak till orosanmälan (Bullock m.fl.; de Haan m.fl.; Falkiner m.fl.). Tvetydiga formuleringar i lagen bidrar även till att anmälningar uteblir (de Haan m.fl.; Falkiner m.fl.). I vissa fall väljer skolpersonalen att konfrontera barnet eller föräldrarna med misstanken istället för att anmäla (Altshuler, 2003; Falkiner m.fl.). Falkiner m.fl. vilka genomfört en studie med 30 semistrukturerade intervjuer i Australien med lärare till barn mellan sex och åtta år, lyfter att skolpersonal saknar utbildning för dessa typer av konfrontationer och att det troligen skadar barnet mer. Samtidigt finns inget tvivel på att skolpersonalen anser att barnets bästa bör stå i fokus.

Skolpersonal anser att orosanmälan är en komplicerad process vilken bidrar till osäkerhet gällande hur misstankarna om misshandel uppkom samt i beslutet att anmäla (de Haan m.fl., 2019; Falkiner m.fl., 2017). Skolpersonalens hantering av misstankarna om att ett barn utsätts för misshandel är problematiskt, menar de Haan m.fl. Författarna förklarar vidare att misshandeln först behöver definieras för att sedan välja åtgärd som bör vidtas. När

skolpersonalen definierar våldet som att en orosanmälan behövs, försvåras det ytterligare av omgivningen då gränserna även behöver definieras av rektor, dennes personliga egenskaper och ställningstagande till ärendet. Anmälningsskyldigheten kompliceras av skolans riktlinjer

8

som gör att skolpersonalen inte anmäler själva utan rapporterar till en rektor. Genom utbildning ges ökade möjligheter för att skolpersonalen ska anmäla.

3.2

Skilda perspektiv och utgångspunkter

Forskning visar att skolpersonal och socialtjänst har skilda perspektiv gällande

barnmisshandel och vad som anses vara adekvat hantering av fenomenet (Backlund m.fl., 2012; McTavish m.fl., 2017; Sharley, 2020). Sharley har utfört en flermetodsstudie med syfte att undersöka hur skolpersonal identifierar och hanterar omsorgssvikt i skolan. Resultatet visar att skolpersonalen upplever begränsningar i tillgång till ytterligare information när omsorgssvikt misstänks. Professionerna utgår från olika juridiska lagrum där socialtjänsten får inhämta information från exempelvis andra familjemedlemmar och vårdgivare,

information skolpersonalen inte får ta del av. Detta medför att skolpersonalens information endast består av vad de själva observerar i kontakt med barnet. Det anses av skolpersonal vara svårt att förmedla känslan av oro för omsorgssvikt eftersom det stundtals kommer av intuition.

Personalen tenderar att göra färre orosanmälningar när de upplever föräldrakontakten som god (Backlund m.fl., 2012; de Haan m.fl., 2019; Feng m.fl., 2012; Gubbels m.fl., 2021). Vårdnadshavarna påverkar skolpersonalen att inte anmäla, då personalen upplever en rädsla för en negativ reaktion samt att barnet riskerar att skadas av orosanmälan i större uträckning än om orosanmälan uteblev. Enligt Feng m.fl. försvåras beslutet att anmäla då

anmälningsskyldiga känner sympati för vårdnadshavarna. I samhällen där familjens

integritet är av vikt krockar beslut om orosanmälan till socialtjänst med normer gällande hur föräldrar väljer att disciplinera barn. Detta sätts i kontrast till Backlund m.fl. som uttrycker att förskolepersonal anser socialtjänstens arbete signalera en stark föräldrarätt.

3.3

Kommunikation och samarbete

Forskning visar att skolpersonal hyser misstro gentemot socialsekreterare (Altshuler, 2003; Gubbels m.fl., 2021). En kvalitativ studie utförd i USA, visar att skolpersonalen menar att socialsekreteraren inte visar tillräckligt engagemang för eleven (Altshuler). Socialsekreterare upplevs som opålitliga och socialsekreterarens handlande sker på egna initiativ utan att ta hänsyn till skolpersonalens kunskaper. Professionerna upplevs vara varandras motsatser, vilket resulterar i att arbetet för barnets bästa försakas. Gubbels m.fl. framhåller att socialtjänsten inte anses vara stödjande för skolpersonalen, utan stöd hämtas från skolkuratorer och kollegor. Forskarna har utfört en kvalitativ studie i Holland, med

grundskolelärare vilka arbetar med barn mellan fyra och tolv år. Enligt skolpersonalen ses de inte som en professionell partner av socialtjänsten, trots delaktighet i anmälningsprocessen, genom att lämna information om barnet. Det framkom att förtroende för socialtjänsten saknades då kommunikationsförmågan var bristfällig samt att skolpersonalen inte ges information kring barnet efter orosanmälan. Enligt Backlund m.fl. (2012) anses socialtjänsten vara bristfällig i återkoppling till skolpersonal, vilket hävdas vara

9

problematiskt. Socialtjänstens bedömningar ser olika ut, vilket skapar osäkerhet hos skolpersonalen då informationen inte är konsekvent (Backlund m.fl.; Sharley, 2020). Som resultat av socialtjänstens bristfälliga kommunikation valde skolpersonal som intervjuats av Gubbels m.fl. att själva ordna stöd för barnet istället för att orosanmäla till socialtjänsten. Det föreslogs att ge skolan en stadigvarande socialsekreterare för att underlätta kontakt.

Forskning påpekar att skolpersonal inte har adekvat utbildning eller kunskap gällande anmälningsskyldighet och barnmisshandel (Backlund m.fl., 2012; de Haan m.fl., 2019; Gubbels m.fl., 2021; McTavish m.fl., 2017). Behovet av utbildning finns inom skola och socialtjänst, då en ökad kunskap ökar förutsättningarna för ett adekvat samarbete (Altshuler, 2003; Andersson m.fl., 2011). Altshuler ger förslag om sammanträden där professionerna möts och delar information om varandras arbetssätt samt att skolpersonal ges möjlighet att följa socialsekreterares arbete för att minska antaganden om arbetet. Förslaget att följa motsatt professions arbete och utbildning ger gynnande aspekter såsom ökad kunskap, kommunikation, empati och respekt. I en litteraturstudie av Andersson m.fl. ingår 62 studier. Modeller om samarbete har urskilts vilka kombineras för att ge varierande resultat av

samarbete. Kategorierna ges skilda nivåer av former, intensitet och komplexitet. Andersson m.fl. menar att informationsutbytet är modellen vilken är enklast att utföra, den utgörs av strukturerade kontakter mellan två professioner som arbetar kring samma individ.

Informationsutbytet sker i olika utföranden via telefon, mail eller vid strukturerade samverkansmöten.

Ett hinder för samarbetet är bristen på kommunikation mellan professionerna, en brist professionerna placerar hos varandra (Altshuler, 2003; Andersson m.fl., 2011; Backlund m.fl., 2012; McTavish m.fl., 2017; Sharley, 2020). Kommunikation är nyckeln till förtroende för den andra gruppen menar Andersson m.fl. att skapa förtroende är tidskrävande i

jämförelse med hur snabbt det raseras. McTavish m.fl. har i en översiktsartikel kommit fram till strategier för att ge stöd åt anmälningsskyldiga då flertalet har negativa erfarenheter vid orosanmälningar till socialtjänst. Kommunikation med socialtjänst samt egna arbetsgruppen utgör en central del av stödet anmälningsskyldiga är i behov av. Organisatoriskt stöd i form av skydd och tillgång till experter inom området samt personligt stöd med utbildning för att hantera en situation där orosanmälan behöver göras, anses vara relevant för att ge

anmälningsskyldiga adekvata förutsättningar. För att minska negativa erfarenheter rekommenderas anmälningsskyldiga vara i kontakt med socialtjänsten under hela anmälningsprocessen. För att underlätta ett samarbete menar socialsekreterare att

tillgängligheten hos rektorerna är betydande enligt Altshuler. Socialsekreteraren menar att det finns ett ansvar för dem att efterfråga information och dela informationen med skolan på ett konfidentiellt vis, vilket de önskar riktlinjer för. Genom att informera skolan om dem själva, arbetsuppgifter och visa sig tillgänglig underlättas samarbete. Skolpersonalen har förståelse för de begränsningar lagen medför i informationsutbytet, likväl skapas en

frustration hos dem när ett samarbete är aktuellt. Altshuler efterlyser ändringar i lagen och riktlinjerna för att underlätta informationsutbytet mellan professionerna.

10

3.4

AVSLUTANDE REFLEKTION

Forskning betonar att skolpersonalens roll medför förutsättningar att upptäcka samt rapportera till socialtjänst när barn far illa, dock genomförs inte orosanmälningar i den utsträckning som krävs. En bristande kunskap hos professionen påvisas gällande barnmisshandel samt lagarna, och de riktlinjer som råder inom skolvärlden gör att en orosanmälan dröjer. Det yttersta ansvaret för barnens trygghet har socialtjänsten och det är deras ansvar att den säkerställs, men då behöver orosanmälningar inkomma från

anmälningsskyldiga i de fall de upplever oro eller får kännedom om att ett barn far illa. Dock finns en misstro mellan professionerna som medför begränsningar i kommunikationen. Tidigare forskning kopplas till studien på ett adekvat sätt genom att belysa och nyansera skolpersonals arbete kopplat till oron om barnmisshandel samt hantering av fenomenet. Även vad som begränsar arbetet, vad som möjliggör samt förbättrar situationen med utgångspunkt i barnets bästa. En samstämmighet påvisas gällande flertalet faktorer som påverkar anmälningsskyldiga i beslutet att orosanmäla till socialtjänsten. Skolpersonal anmäler mer frekvent om det finns fysiska tecken på misshandel eftersom detta anses öka möjligheterna för socialtjänstens ingripande. Skolpersonalens individuella egenskaper samt omgivningen har även en inverkan på anmälningsbesluten. Genom uttalanden framkommer att skolpersonal upplever osäkerhet gällande definitionen av barnmisshandel samt rädsla att orsaka skada för barn genom att anmäla. En rädsla betonas även gällande negativa reaktioner från barnets föräldrar vid en orosanmälan eftersom det påverkar familjen.

4

TEORI

I följande kapitel presenteras studiens teoretiska perspektiv som används för att analysera studiens resultat. Vilka valts ut för att kunna nyansera det valda fenomenet på ett

beskrivande vis. Det empiriska materialet har valts att analyseras med stöd av systemteorin och anknytningsteorin.

Systemteorin valdes för att öka förståelsen för socialtjänstens och förskolans möjligheter till att kommunicera, men även för att nyansera begränsningar och möjligheter vilka ges utifrån omgivning, såsom miljö och kollegor. Socialtjänst och förskola ses utifrån detta perspektiv som två skilda system som bidrar till förutsättningar för deras gemensamma utgångspunkt, det vill säga barnen. Samspelet systemen emellan har betydelse för barnet. Systemteorin bidrar med en förståelse för de faktorer som påverkar dem båda men även separat. Skillnader inom socialtjänst och förskola för att i sin tur möjliggöra en förståelse för samarbetets

förutsättningar.

Commodari (2012) hävdar att förskolebarns utveckling påverkas av deras relation till förskolepersonal, vilket har betydelse för barnets framgång i skolan. Förskolan är enligt Killén (2014) betydelsefull för barn som upplever omsorgssvikt, då de fungerar som

11

kompletterande eller kompenserande omsorgspersoner. Detta innebär att förskolepersonals relation till barnen är av vikt för barn som far illa eller riskerar att fara illa. Anknytningsteori valdes som en teoretisk utgångspunkt i föreliggande studie för att förstå vikten av

förskolepersonals roll för barnen i verksamheten och speciellt för de barn som far illa.

4.1

Systemteori

För att förstå en grupp eller individ i relation till omgivningen är systemteorin en tillämpningsbar teori (Teater, 2020). Individen samt individens nätverk ses utifrån systemteorin som en del av flera system som påverkar och interagerar med varandra.

Systemteorin används genom att ta reda på vilka delar i systemen eller subsystemen som kan påverkas för att individen eller gruppen ska nå en positiv förändring (Teater). Främst gäller det att hitta interaktioner som påverkar helheten, där individen och de olika systemen ingår. Systemen definieras som komplexa nätverk där andra individer, grupper samt miljön är sammankopplade och påverkar både individen och systemet som helhet. Interaktionerna som görs i systemen påverkar individens upplevelse av sig själv och omgivningen, vilket medför påverkan från yttre faktorer. Dessa faktorer är i relation till föreliggande studies avgränsning exempelvis kollegor, chefer, föräldrarna och barnen, samhälleliga faktorer som lokalsamhället, socialtjänst och andra myndigheter, men även bland annat kultur, språk och ekonomi. Hur yttre faktorer och individen själv relateras genom olika system är beskrivet i den ekologiska systemteorin utformat av Urie Bronfenbrenner (Bronfenbrenner, 1979), där faktorerna delas in i mikrosystem, mesosystem, exosystem och makrosystem, från individens närmaste mikrosystem till det övergripande makrosystemet. Individen befinner sig i mitten av systemen och alla system bortsett från makrosystemet fungerar som subsystem inom ett annat. Vidare utgör chronosystemet en förändring i tiden, vilket påverkar individen

exempelvis genom det egna åldrandet. Urie Bronfenbrenners utformning av den ekologiska systemteorin illustreras av Teater genom denna modell:

12

Den ekologiska systemteorin skiljer sig från den generella systemteorin då den förutom att förstå en individ i relation till sociala system som inbegriper andra individer även används för att förstå individen kopplat till den fysiska omgivningen (Parrish, 2012). Vidare skiljer sig den ekologiska systemteorin utifrån begreppet adaption. Adaption innebär att individen aktivt anpassar sig till sin omgivning istället för att den förändring som sker ses som ett passivt resultat av interaktion med andra individer. Med hjälp av den ekologiska

systemteorin ses individer som kapabla att skapa förändring inte bara hos sig själva, utan även hos andra människor och omgivningen.

Teater (2020) förklarar att en individ förstås utifrån hur delar av systemen påverkar denne. Systemen beskrivs som öppna där interaktion med omgivningen påverkar systemet genom ett inflöde av information som cirkulerar inuti och igenom systemet för att sedan generera ett utflöde, som vidare blir till ett inflöde i annat system. Utbyte av information och energi mellan systemen skapar därmed utveckling och hindrar stagnering genom att inflöde av energi omvandlas och fortsätter strömma mellan systemen. Ett öppet system är målinriktat och arbetar för att interna delar av systemet erhåller stabilitet. Systemens öppenhet varierar, vilket påverkar i vilken grad förändring tas emot. Parrish (2012) beskriver att systemen har gränser vilka varierar i graden av genomtränglighet. Gränsernas genomtränglighet behöver vara balanserade för att möjliggöra för energi och information att flöda mellan systemen. Samtidigt behöver systemen vara tillräckligt fasta för att fungera som skydd, då ett överdrivet öppet system relateras till att individens eller gruppens roll blir oklar. I motsats till ett öppet system innebär ett stängt system att det inte föreligger någon interaktion med omgivningen och att systemet därmed inte påverkas eller erhåller förändring.

4.2

Anknytningsteori

Anknytningsteori används för att förstå barnets utveckling och beteenden utifrån relationen och samspelet med omsorgspersonerna (Killén, 2009, 2014). Killén (2009) beskriver att barnet i tidig ålder knyter an till omsorgspersoner för att överleva, då en anknytningsperson ses som en trygghet och ett skydd för barnet. Parrish (2012) påminner om att barn har fler anknytningspersoner som bidrar till utveckling, exempel på anknytningspersoner är vårdnadshavare, syskon samt professionella omsorgspersoner. Enligt Killén (2014) beror barnets anknytning på vilket bemötande barnet får av omsorgspersonen samt hur en omsorgsperson reagerar på barnet. Parrish beskriver att anknytningsmönster handlar om barnet i relation till omsorgspersonen, samtidigt som bindning handlar om

omsorgspersonens känslor och uttryck mot barnet. Bindningen ger förutsättningar för anknytningsmönstret hos barnet vilket har betydelse livet ut. Samspelet påverkar barnets förmåga att förstå sig själv och sin omgivning samt vilket utfall som genereras av olika beteenden. En inre arbetsmodell formas hos barnet utifrån omsorgspersonernas

tillgänglighet exempelvis vid behov av skydd eller uppmuntran samt bemötande mot barnet. En mental representation skapas hos barnet av omsorgspersonen och barnet själv, likt en självbild, och ett anknytningsmönster har formats.

13

Enligt Killén, (2009) formas trygg eller otrygg anknytning av hur väl omsorgspersonen samspelar med barnet kring känslor, beteenden och uttryck. Sättet barnet knyter an till omsorgspersonerna skapar ett anknytningsbeteende vilket påverkar barnets närhet till omsorgspersonen i situationer där barnet önskar kontakt eller känner sig otrygg (Killén, 2014). Killén (2009) förklarar att en trygg anknytning innebär att barnet upplever en trygghet hos omsorgspersonerna, i sig själv samt i att utforska omgivningen då barnet upplevt att omsorgspersonerna har varit känslomässigt tillgängliga och engagerat sig i barnets behov. Detta påverkar barnets förmåga att hantera konflikter samt gör att barnet upplevs ha adekvata förutsättningar för välmående jämfört med barn som haft en otrygg anknytning. Otrygg anknytning förknippas med omsorgspersoner som brister i känslomässig närvaro för barnet genom att antingen vara för kontrollerande eller passiva samt brister i att reducera barnets stress vid tillfällen av exempelvis separation (Killén, 2014). En otrygg anknytning beskrivs som otrygg/undvikande, otrygg/ambivalent eller desorienterad, där otrygg/undvikande anknytning innebär att barnet trycker undan sina känslor medan otrygg/ambivalent anknytning medför att barnets känslor överdrivs för att uppnå

uppmärksamhet och kontakt med omsorgspersonen. En desorienterad anknytning innebär att barnet uppträder med osäkerhet, rädsla och förvirring vid separation eller återförening med omsorgspersoner, och barnet saknar strategier för att hantera situationen. Detta anses vara en allvarlig otrygg anknytning eftersom det föreligger brister hos barnet i att reglera sina känslor då omsorgspersonen som ska vara en trygghet upplevs som skrämmande.

Desorienterad anknytning är dessutom kopplat till barn som levt med våld i hemmet eller som har föräldrar med missbruk eller allvarlig psykisk ohälsa. Anknytningsbeteendet observeras främst vid tillfällen när barnet upplever stress, till exempel vid smärta, sjukdom eller separation.

5

METOD OCH MATERIAL

Under kapitlet metod och material redogörs studiens grunder i valet av metod samt

reflektioner och överväganden under studiens gång. Kapitlet innehåller även redogörelser för tillvägagångssättet i urvalsförfarandet, datainsamlingen, utförande samt på vilket sätt

analysen av data har genomförts. Avslutningsvis framförs studiens beaktning av tillförlitlighet och äkthet samt förhållning till de fyra forskningsetiska principerna.

5.1

Metodval

Denna studie strävar efter att utvinna upplevelser hos intervjupersonerna om

kommunikationen med socialtjänsten samt om intervjupersonerna väljer att göra en orosanmälan alternativt avstå. En kvalitativ metod är lämplig för studiens syfte och frågeställningar då föreliggande studie strävar efter att utvinna de upplevelser och åsikter förskolepersonalen har i den kontext de befinner sig i. En kvalitativ metod fokuserar på att

14

fånga den kontextuella sanningen, studieobjektets upplevelse och dennes verklighet

(Bryman, 2018). Författarna till föreliggande studie vill ta del av individens upplevelser och för att möjliggöra detta har intervju som instrument samt en semistrukturerad intervjuguide använts. Kvale och Brinkmann (2014) framhåller att intervju är ett lämpligt instrument då den bidrar till kännedom om intervjupersonernas inställning, känslor och erfarenheter. Aktuella valet av utformningen av intervjuguide ger ett fokus på fenomenet som i sin tur leder till att det specifika området studeras med gynnande precision (Bryman; Kvale &

Brinkmann). Den semistrukturerade intervjuguiden bidrar med en flexibilitet i intervjun men även till att förskolepersonalens upplevelser ges utrymme. Till följd av intervjuerna ges förutsättning till en förståelse av hur personal i förskoleklass och förskola upplever

kommunikationen med socialtjänsten samt vad som påverkar förskolepersonalen att göra alternativt avstå från att göra en orosanmälan när de misstänker att ett barn inom

verksamheten far illa.

5.2

De vetenskapsfilosofiska utgångspunkterna

En abduktiv ansats ligger till grund för studien. Genom att växla mellan teoretiska utgångspunkter och empiriska iakttagelser har det i föreliggande studien framkommit underliggande mönster som skapar en förståelse för de observationer som framkommer av studien. Alvesson och Sköldberg (2017) och Danermark (2013) förklarar att abduktion liknas vid en blandning av induktion och deduktion, men innefattar även andra delar vilka saknas i induktiva och deduktiva ansatser. Förklaringsmodellen skiljer sig från induktion och

deduktion då den har fokus på underliggande mönster som ger en förklaring till en

observation och vidare stärks av nya observationer. Utifrån tidigare forskning och teori finns en förförståelse samtidigt som materialet tolkas genom nya observationer i studien. Enligt Solbergh (2013) handlar abduktion om reflektionen över hur en företeelse förstås med utgångspunkt i en enda observation, vilket även Alvesson och Sköldberg framhåller om abduktion, där ett hypotetiskt mönster i en observation ligger till grund för tolkningen av vidare observationer. Tolkning av observationer utförs genom teori, men även via växling mellan teorin och empirin (Alvesson & Sköldberg; Solbergh). I föreliggande studie

framträder abduktion då anknytningsteorin som används vid analys av resultat är ett teoretiskt perspektiv vilket adderades utifrån tidigare forskning och intervjuerna i

föreliggande studie. Fokus placeras på att förstå empirin som framkommer av intervjuerna utifrån underliggande mönster samt att respondenternas perspektiv på området studien syftar till att undersöka är centralt, vilket Bryman framhåller är grundläggande i ett abduktivt tänkande.

5.3

Urval

Föreliggande studies urval har skett i ett så kallat tvåstegsurval. Ahrne och Svensson (2011) skriver att vid ett första steg bestäms vilken verksamhet som ska studeras och vid ett andra steg bestäms vilka personer inom verksamheten som önskas vara deltagande i studien.

15

Studiens syfte och frågeställningar har styrt urvalet för denna studie. Bryman (2018)

framhåller att ett urval där forskningsfrågorna styr benämns som ett målstyrt urval. Följande kriterier har använts för denna studie: urvalet innefattar endast personer vilka arbetar som förskolepersonal med barn från noll till sex år, alternativt med förskoleklass.

Intervjupersonerna har en arbetslivserfarenhet som förskolepersonal med minst tre år samt att de arbetar i kommuner med färre än 20 000 invånare i Mellansverige. Syftet med att endast intervjua förskolepersonal med minst tre års erfarenhet baserar sig på vad Lennéer-Axelson och Thylefors (2018) skriver. Lennéer-Lennéer-Axelson och Thylefors framhåller att personer som påbörjar en ny anställning ingår i en etablering- och organisationsfas, vilket innebär att personer på en ny arbetsplats till en början ska finna en roll i arbetsgruppen och lära sig organisationens riktlinjer. Intervjupersonernas erfarenhet på minst tre år gör att de har insikt i den egna positionen på arbetsplatsen samt om verksamhetens arbete relaterat till socialtjänsten, vilket möjliggör för intervjupersonerna att kunna ge svar på studiens frågor.

5.4

Datainsamling och genomförande

En inledande kontakt med intervjupersonerna togs via mail. Sju mailadresser inhämtades från bekanta vilka känner förskolepersonal inom området som studeras. Vid inledande kontakt informerades om följande: information gällande studiens syfte, att det var ett examensarbete, information om tre års erfarenhet inom professionen samt vilken skola författarna studerade på. När personerna accepterade att delta i studien skickades

missivbrevet (BILAGA A) ut. Intervjupersonerna uppkom till totalt sex stycken, varav två var verksamma i förskoleklass. Resterande fyra arbetade inom förskola. Föreliggande studie har ett externt bortfall. En person som tillfrågades vid uppstart uppnådde inte

inkluderingskriterierna eftersom denne arbetade som lärare med äldre barn och intervju genomfördes ej.

En semistrukturerad intervjuguide utformades under tre veckor för att möjliggöra en genomarbetad intervjuguide (BILAGA B). Bryman (2018) skriver att en semistrukturerad intervjuguide ger intervjuaren möjlighet att byta ordning på frågorna samt ge följdfrågor när intervjuaren anser att svaret är intressant för studiens syfte, vilket har använts vid

intervjutillfällena för att få ett avslappnat samtal där intervjupersonen styrt samtalet samtidigt som frågorna besvarades. Genom att ställa följdfrågor ökar möjligheten till en nyanserad och djupare förståelse för fenomenet (Kvale & Brinkmann, 2014). Med bakgrund av ovanstående bedöms de semistrukturerade intervjuerna fånga intervjupersonernas upplevelser och åsikter på ett adekvat vis. Återkommande granskades intervjuguiden och en teststudie genomfördes för att undersöka frågornas precision.

Samtliga intervjupersoner gavs möjligheten att välja var intervjun skulle äga rum för att intervjupersonerna skulle känna sig bekväma (Bryman, 2018). Videosamtal via Microsoft Teams användes på grund av rådande Covid-19-pandemi (Folkhälsomyndigheten, 2021). Detta innebar att tre av intervjupersonerna befann sig på sin arbetsplats och tre av dem i det egna hemmet, samtliga i avskild miljö. Intervjun inleddes med att informera om de

16

intervjuaren fick spela in samtalet, vilket är av vikt vid en intervju för att beakta etiken (Kvale & Brinkmann, 2014). Intervjun startade med att personen fick berätta fritt om sig själv och sitt arbete i syfte att ge svaren ett sammanhang. Bryman menar att det även bidrar till att skapa en relation, vilket genomfördes i syfte att få intervjupersonen att känna sig trygg att besvara kommande frågor. Intervjuernas längd var mellan 32 och 55 minuter. Avslutningsvis tillfrågades samtliga intervjupersoner om de önskade att tillägga information, i syfte att ge intervjupersonerna möjlighet att ge ytterligare data som de anser inte givits tid att berätta (Kvale & Brinkmann, 2014). Ahrne och Svensson (2011) skriver att det med fördel redogörs för intervjupersonens ålder och anställningsperiod inom det undersökta området. I

föreliggande studie redogörs även för personernas befattning då det bidrar till en ökad möjlighet att replikera studien. Samtliga intervjupersoner är verksamma i en kommun i Mellansverige med mindre än 20 000 invånare, medelvärdet för arbetslivserfarenheter inom förskola alternativ förskoleklass är 15 ½ år och intervjupersonernas medelålder är 41 år. Tabell 1. Översikt intervjupersoner:

Fiktiva namn Ålder Befattning År som anställd

Klara 30-39 år Förskollärare 4-10

Maria 30-39 år Barnskötare 4-10

Marit 4o-49 år Förskollärare Mer än 15

Sophie 30-39 år Förskollärare 4-10

Lisa 40-49 år Förskollärare Mer än 15

Sara >50 år Förskollärare Mer än 15

5.5

Databearbetning och analysmetod

Intervjuerna är analyserade med hjälp av en tematisk analys. Tematisk analys beskrivs enligt Braun och Clarke (2006) som ett sätt att analysera kvalitativa undersökningar genom att hitta och analysera mönster i människors berättelser som framkommer av exempelvis intervjuer, vilka bildar teman. För att göra en tematisk analys presenterar Braun och Clarke ett sätt som innebär att följa sex olika steg. Det första steget innebär att fördjupa sig i

materialet med hjälp av att läsa det upprepade gånger för att erhålla en förståelse för vad som framkommit i intervjuerna. Detta första steg följdes genom att alla inspelade intervjuer lyssnades igenom samt transkriberades. De transkriberade intervjuerna lästes därefter

17

noggrant för att börja skapa sig en uppfattning om hur materialet ska kodas samt för att underlätta nästa steg i analysprocessen. Enligt Braun och Clarke innebär steg två i den tematiska analysen att börja koda materialet och därmed hitta delar som är av intresse samt relaterat till ämnet som studeras. Detta gjordes i denna studie genom att markera olika delar av de transkriberade intervjuerna där det framkom information som kunde relateras till studiens syfte och frågeställningar. För att underlätta i detta steg används ett

kodningsschema som återfinns i Graneheim och Lundman (2004).

Delar av intervjuerna som ansågs vara relevant för syftet skrevs in som meningsenheter i kodningsschemat vilka vidare bildade kondenserade meningsenheter. De kondenserade meningsenheterna sorterades till koder vilka därefter skapade underkategorier och slutligen övergripande teman. Detta schema användes som stöd för det tredje steget i analysprocessen, som innebär att teman skapas utifrån det kodade materialet i likhet med vad Braun och Clarkes (2006) rekommendation. Vidare medför det fjärde steget i analysprocessen en granskning av de olika teman som framkommit av de föregående stegen. Detta innebar en förfining av identifierade teman genom en reflektion över hur delarna passade in i temana, hur de relateras till syfte och frågeställningar samt om temana gav en rättvis bild av det material som framkommit under intervjuerna. Det femte steget i analysprocessen innebär att namnge och definiera de identifierade temanas omfattning. I föreliggande studie repeterades inläsningen av kodningsschemat för att förstå temanas omfattning och innehåll, samt hur de relaterar till helheten gällande materialet och studiens syfte. Det kontrollerades att temana inte överlappade varandra i den utsträckning att de stod i konkurrens med varandra, utan varje tema bidrog till enskilda berättelser kopplat till intervjuerna. Vidare bestämdes hur temana skulle benämnas för att tydliggöra innehållet för läsaren. De huvudteman vilka framkom i analysprocessen är kommunikation och osäkerhet samt sju underteman. Under

kommunikation finns följande: en osynlig myndighet, personlig, kontakt, önskat stöd, vägen till orosanmälan och föräldrakontakten. Under temat osäkerhet finns två

underteman vilka är att definiera oro och kunskap om lagstiftningen. Slutligen skrevs studiens resultatdel genom en tematisk redovisning av resultaten från intervjuerna med koppling till tidigare forskning och teori, vilket framhålls av Braun och Clarke som det sjätte och sista steget i den tematiska analysprocessen.

Vid citathantering i resultatdelen innebär tre punkter att intervjupersonen tar en paus, medan tre punkter inom hakparentes innebär att författarna i föreliggande studie valt att ta bort delar. De borttagna delarna anses ej vara relevanta för studien, alternativt att

information inte kan förmedlas i studien då konfidentialitetskravet riskeras då citatet kan härledas till intervjupersonen.

5.6

Tillförlitlighet och äkthet

Som alternativ till begreppen reliabilitet och validitet vilka främst används inom kvantitativ forskning, har två olika begrepp skapats för att bedöma kvalitativ forskning och dess kvalitet (Bryman, 2018). Reliabilitet och validitet anses vara svåruppnåeligt inom kvalitativ forskning eftersom begreppen utgår ifrån en uppfattning om möjligheten för att av resultaten

18

framkomma till en absolut sanning om verkligheten, vilket inte är målsättningen inom kvalitativ forskning. Tillförlitlighet och äkthet utgör därmed de bedömningskriterier som förekommer inom kvalitativ forskning.

5.6.1 Tillförlitlighet

Tillförlitlighet innebär trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och konfirmera en objektivitet hos författarna för att undvika att vilseleda eller bidra till en missvisande studie (Bryman, 2018).

Trovärdighet innebär enligt Bryman (2018) att intervjupersonerna erbjuds läsa resultatet av intervjun för en försäkran om att svaren är korrekt uppfattade samt att undersökningen genomförs utifrån givna regler och bestämmelser. Studiens trovärdighet påvisas genom följsamheten av de forskningsetiska principerna, exempelvis genom en självskattad etisk granskning. Missivbrev (BILAGA A) skickades till intervjupersonerna innan intervjuerna genomfördes och intervjuaren tillfrågade intervjupersonerna om de läst igenom detta för att säkerställa att de tagit del av informationen. Riktlinjer och regler enligt föreliggande kurs har följts som ett led i att öka trovärdigheten.

Bryman (2018) skriver att detaljredovisning av resultaten är en förutsättning för bedömning av resultatens överförbarhet. När studien påvisar överförbarhet innebär detta möjligheter att applicera studien på andra miljöer. Studien ämnar ge fylliga redogörelser av respondenternas berättelser vilka presenteras i resultatet. Intervjuerna är inspelade och transkriberade för att möjliggöra en fullständig redogörelse av intervjun. Detta stärker studiens överförbarhet. Ett kritiskt och reflexivt tänkande ligger till grund för studien, det framförs en grundlig beskrivning av tillvägagångssättet samt vad som framkommit av resultatet, vilket Bryman (2018) konstaterar stärker pålitligheten. Resultatet analyseras utifrån lagtext, tidigare forskning samt teori, och diskuteras innan redovisning av slutsatser. Genom en noggrann översikt av tidigare forskning, teorier och studiens tillvägagångssätt förbättras pålitligheten. Tillförlitlighet innebär att möjlighet att styrka och konfirmera resultaten eftersträvas

(Bryman, 2018). Trots att det inom kvalitativ forskning är utmanande att vara absolut objektiv då individers upplevda verklighet ligger till grund för resultatet, stärks resultaten genom att forskaren handlar i god tro. Detta innebär att forskaren inte medvetet påverkat undersökningen med egna värderingar eller avsiktligen får ett eftersträvat resultat. För att undvika påverkan av egna värderingar på utförandet och resultaten, har ett reflexivt

tänkande varit centralt och stärkts utifrån närvaron av två författare. Intervjuguiden har varit grundläggande och det har lagts vikt vid att uppmärksamma eventuella ledande frågor som riskerar att bidra till ett snedvridet resultat (Kvale & Brinkmann, 2014). Enligt Kvale och Brinkmann måste inte ledande frågor fullkomligt undvikas eftersom de är användbara för att säkerställa att svaren tolkats rätt, dock behöver intervjuaren vara medveten om förekomsten av ledande frågor i intervjun. Detta är en anledning till att en testintervju genomfördes. Intervjuerna har gjorts via videolänk, men på grund av intervjuarens närvaro i samtalen finns risk för vad Bryman (2018) kallar intervjuareffekt. Intervjuareffekt medför en skevhet i

19

intervjupersonens svar, antingen på grund av undanhållning av känslig information, tankar om vad som är en önskvärd respons eller på grund av påverkan från intervjuarens

individuella egenskaper som kön och etnicitet, vilket har beaktats i processen.

5.6.2 Äkthet

Äkthet fastställs genom att kriterier gällande autenticitet uppfylls (Bryman, 2018). Dessa kriterier medför att studien ska bidra till att intervjupersonerna ökar sin förståelse gällande den situation och miljö de befinner sig i samt hur situationen upplevs av andra. Studien ska presentera en rättvis beskrivning av vad som framkommer av undersökningen samt bidra till att intervjupersonerna handlar rätt utifrån vad som behövs för att deras situation ska

förbättras. För att uppfylla kriterierna gällande studiens äkthet har det lagts vikt vid att redovisningen av resultaten tillför kunskap inom området och går i linje med vad som framkommit av intervjuerna. Analys och diskussion av resultaten kopplat till tidigare forskning och teori bidrar till en ökad förståelse av föreliggande studies resultat samt vad som krävs för att kommunikation mellan förskola och socialtjänst förbättras. En förbättring innebär att förskolepersonalen ska uppleva trygghet i kommunikationen med socialtjänst och inte avstå från att ta kontakt.

5.7

Etik

Informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet framhålls av Bryman (2018) som de fyra forskningsetiska principerna. Följande åtgärder har noggrant genomförts i syfte att följa de forskningsetiska principerna. Innan intervjuerna skickades ett missivbrev (BILAGA A) till samtliga intervjupersoner där de informerades om att deltagandet var frivilligt och att de har möjlighet att avbryta sin medverkan innan färdigställt arbete lämnats in för opponering. Återigen påmindes intervjupersonerna om detta då det var tid för intervjun. Vid intervjun gavs även ytterligare information gällande konfidentialitetskravet. Intervjupersonerna samt namn på lokala grupper inom förskolan gavs fiktiva namn och det redogörs ej för vilken kommun samt förskola alternativt skola personen är verksam i. Fiktiva namn innebär att intervjupersonerna och deras arbetsplats inte härleds till resultatet.

Samtycke inhämtades först via mail då intervjupersonerna godkände medverkan i arbetet samt vid uppstart av intervju där de gav sin tillåtelse för intervjuaren att starta. Som en del i beaktandet av nyttjandekravet informerades intervjupersonerna om att inspelningen raderas vid avslutande av kurs samt att ett godkänt arbete kommer att publiceras, vilket innebär att författarna i föreliggande studie ej har kontroll över hur examensarbetet och den data intervjupersonerna bidragit med används.

20

6

RESULTAT OCH ANALYS

I kapitlet resultat och analys presenteras resultatet av insamlade data från sex personer vilka arbetar i förskolan alternativt i förskoleklass. Vidare framförs en analys av det samlade materialet med hjälp av tidigare forskning, lagtext, systemteori och anknytningsteori. Två huvudteman introduceras i kapitlet. Kommunikation och osäkerhet verkar som två huvudteman tillsammans med sju underteman.

6.1

KOMMUNIKATION

Intervjupersonerna vittnar om avsaknad av information och kommunikation från socialtjänsten samt hur stödet från socialtjänsten har betydelse för förskolepersonalens arbete med barnen. De förklarar att deras position upplevs som en informatör, men att samarbete professionerna emellan saknas. Intervjupersonerna beskriver hur

sekretessbestämmelser är ett hinder för upplevd adekvat kommunikation. Vidare framhålls en process vilken tycks vara tidskrävande och resulterar i att orosanmälningar dröjer.

6.1.1 En osynlig myndighet

Socialtjänsten beskrivs som en osynlig myndighet och intervjupersonerna saknar information om hur socialtjänsten arbetar kopplat till barnavårdsärenden, samt vilka individer som arbetar där. Kontakten med socialtjänsten beskrivs av Klara, Maria och Marit som en kontakt där förskolan är informatörer och svarar på socialtjänstens frågor, men får inga svar i egna frågeställningar. Klara och Marit har förståelse för begränsningarna med utgångspunkt i sekretesslagen, vilka leder till att socialtjänsten inte ger information gällande barnets situation och eventuella förändringar för barnet. Marit säger: “man hör ofta att dom [kollegorna] säger varför gör dom ingenting eller varför agerar ingen varför gör dom ingenting... det är så slött”. Även Maria beskriver hennes avsaknad av en närvarande

socialtjänst: “Socialtjänsten är som spöken”. Intervjupersonerna beskriver hur avsaknaden av återkoppling från socialtjänsten efter en orosanmälan påverkar dem genom att

intervjupersonerna känner frånvaro av förståelse dem emellan. Avsaknad av information efter att en orosanmälan är kommunicerad, påverkar intervjupersonernas arbete då det föreligger en ovisshet om barnets situation och mående. Intervjupersonerna berättar:

Hur ska man förhålla sig till barnet, tänker jag även på. Dels för att man vill barnets bästa, för att man bryr sig om barnet [...] Sedan det här med att inte veta [...] För ovissheten är det värsta man kan leva med, det är något i människan. Man vill veta hur det går. Det handlar ju om att man vill ha en bättre kommunikation, hur jobbar dom och hur jobbar vi? En förståelse för varandras arbete saknas (Maria).

Ibland så kan det ju vara så att vi har gjort en anmälan som man måste omhänderta barnen med en gång och då har vi inte heller fått veta riktigt, ja men var hamnar barnen, ska dom komma till skolan dagen efter eller kommer dom börja i någon annan skola eller såna saker får man heller inte riktigt veta då, men det är ju sekretessen som gör att det blir svårt (Lisa).

21

För att hantera ovissheten och känna att de bemöter barnet med rätt verktyg önskar intervjupersonerna återkoppling och vägledning i hur de ska hantera situationen efter en orosanmälan. En orosanmälan leder till en upplevelse av svårigheter i att förhålla sig till barnet för att ge dem stöd samt hantera sina egna känslor. Svårigheterna gällande hanteringen av tiden efter orosanmälan då ingen förändring upplevs, påpekar

intervjupersonerna behöver lösas genom förändringar i sekretesslagen, eftersom information underlättar arbetet avseende mötet med barnet och familjen.

6.1.2 Analys

Socialtjänstens och förskolans kommunikationssvårigheter har kopplingar till Sharley (2020) som framhåller att socialtjänsten har möjlighet att inhämta information om förskolebarnet från både förskola samt andra insatser som barnet figurerar i, exempelvis från sjukvården och kontaktnät kring barnet. Samtidigt har förskolepersonalen endast tillgång till egna observationer i kontakten med barnet på förskolan. Socialtjänstens möjlighet att utreda och inhämta mångfacetterad information om barnet leder därför till ett informationsövertag. Ett informationsövertag leder till möjligheten att socialtjänsten upplever att barnet inte lever i en riskmiljö och riskerar att fara illa, medan förskolepersonalen står kvar i upplevelserna från förskolan. Detta gör att oron finns kvar kring barnet när de inte ser förändring och inte får information från socialtjänst.

Förskolepersonalens avsaknad av kontakt med samt information om socialtjänstens arbete kan kopplas till Teaters (2020) beskrivning av systemteorin, där socialtjänsten agerar som ett system som endast inhämtar information. Genom att skolan inte får ta del av socialtjänstens information samtidigt som socialtjänsten inhämtar information, existerar ett informatör- och mottagarsystem där förskolepersonalen agerar informatörer till mottagaren vilka är

socialtjänsten. Detta påvisar hur systemen inte har ett ömsesidigt utbyte av varandra, utan förskolan lämnar endast över informationen, medan socialtjänsten fungerar som ett system som tar emot och bearbetar den information förskolan delar med sig av. Barnet är verksam i förskolans system och förskolan har därför ett konstant energiutbyte med barnet, men energiutbytet slutar vid kontakt med socialtjänsten. Intervjupersonerna upplever

kommunikationen med socialtjänsten som bristande, då socialtjänsten har ett övervägande inflöde av information, men feedback till förskolepersonalen brister. Den icke-existerande ömsesidiga kontakten mellan förskola och socialtjänst utgör därmed ett hinder i ett välfungerande system, då systemets mål är att skapa ett kretslopp av energiutbyte mellan systemen för att skapa förändring. För att möjliggöra en förbättrad förutsättning för kommunikation professionerna emellan behövs insyn och utbildning i den andres arbete (Altshuler, 2003; Andersson m.fl., 2011; McTavish m.fl., 2017).

6.1.3 Personlig kontakt

Intervjupersonerna menar att kommunikationen förbättras mellan förskola och socialtjänst om de tilldelas en kontaktperson på socialtjänsten vilken finns tillgänglig för frågor.

Intervjupersonerna berättar om en positiv kontakt med socialtjänsten när det förekommer en kontinuerlig kontakt med socialsekreterare. Sophie berättar att kontakten med socialtjänsten