Sjuksköterskors upplevelser och hantering av traumatiskahändelser inom akutsjukvård : - ur ett omvårdnadsperspektiv

Örebro Universitet

Institutionen för hälsovetenskap och medicin Omvårdnadsvetenskap

Självständigt arbete, C-nivå, 15 högskolepoäng Vårterminen 2012

Sjuksköterskors upplevelser och hantering av traumatiska

händelser inom akutsjukvård

- ur ett omvårdnadsperspektiv

Nurses’ experiences and coping with traumatic events in the

acute medical service

- from a nursing perspective

Bakgrund: Sjuksköterskan utsätts för många emotionella prövningar igenom sitt dagliga arbete. Vad som anses vara en traumatisk händelse är individuellt. Dessa händelser kan leda till problem hos både sjuksköterskan men även dennes omgivning. Påverkan på arbetsuppgifter och det personliga förekommer ofta. Reaktioner och bearbetning varierar dock från person till person.

Syfte: Att beskriva traumatiska händelser inom akutsjukvård.

Metod: En allmän litteraturstudie med strukturerad artikelsökning. Artiklar söktes strukturerat via tre databaser; CINAHL, PsycINFO samt PubMed. Efter analys framkom tre teman. Resultat: Traumatiska händelser gjorde att sjuksköterskan ofta identifierade sig med patienten, vilket i sin tur påverkade dennes förmåga att vara professionell samt den omvårdnad hon/han utförde. Informellt stöd var något som ofta användes för att bemästra de situationer som de utsattes för. Vid dessa händelser kunde även olika känslor uppkomma. Slutsats: Traumatiska händelser inverkade både professionellt och individuellt. Om sjuksköterskan inte kunde hantera händelserna så gav det en menlig påverkan på arbetet. En utökad kunskap ses som ett behov hos sjuksköterskan.

Innehållsförteckning

2.5PROBLEMFORMULERINGSAMTMOTIVTILLSTUDIEN ... 4

3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 4

4. METOD ... 4 4.1DATAINSAMLING ... 5 4.2FORSKNINGSETIK... 7 4.3DATAANALYS ... 7 5. RESULTAT ... 8 5.1INVERKANPÅYRKESUTÖVANDET ... 8 5.2INVERKANPÅINDIVIDEN ... 10

5.3 HANTERING AVTRAUMATISK HÄNDELSE ... 11

5.5SYNTES ... 14 6. DISKUSSION ... 14 6.1METODDISKUSSION ... 14 6.2RESULTATDISKUSSION ... 16 SLUTSATS ... 19 REFERENSER ... 20 BILAGOR…..………..………...…...……….…24 BILAGA 1: Sökmatris…..……….………24 BILAGA 2: Artikelmatris..………27

1. INLEDNING

Varje dag inom sjukvården innebär en ny dag med händelser, ibland oförutsägbara och traumatiska. Händelser som blir till sjuksköterskans vardag och genom yrket utsätter sig hon/han för situationer där livet förändras för andra men även för sig själv.

2. BAKGRUND

2.1 YRKESROLL

Enligt Socialstyrelsens (2005) kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska så begärs det att denne ska kunna leda och fördela arbetet. Det gäller såväl i arbetet med patient, anhörig och medarbetare. Sjuksköterskan styrs även i sitt arbete av diverse lagar, oavsett vart denne arbetar behöver han/hon vara professionell och förhålla sig till dessa lagar. Även ICN (International Council of Nurses):s etiska kod, som sjuksköterskan arbetar utifrån, består av fyra grundläggande ansvarsområden; att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och att lindra lidande. Koden är även en vägledning till hur de kan handla i överensstämmelse med sociala värderingar och behov (Svensk sjuksköterskeförening, 2005).

I och med att sjuksköterskeutbildningen ger en akademisk utbildning, benämns yrket som en profession. Enligt svensk sjuksköterskeförening (2009) karakteriseras en profession genom; att ett eget kunskapsområde som ligger grund till yrket finns, att i praktiken tillämpa teoretisk och examinerad kunskap samt leder till en licens eller legitimation. De säger också att medlemmarna av professionen ska förhålla sig till de etiska regler som finns och att de innehar monopol inom sitt område på arbetsmarknaden. Att inneha monopol i området innebär en möjlighet till att utöva inflytande och ansvara för forskning samt kunskapsutbildning. Den kunskap som besittes är bunden till den professionella personen och därmed ej utbytbar. De etiska regler som styr, är utformade utav ICN. De utgår från att mänskliga rättigheter upprätthålls och respekteras. En respekt för individen, familjen och samhället ska även finnas (Svensk sjuksköterskeförening, 2005).

Kihlgren, Johansson, Engström och Ekman (2000) säger att varje sjuksköterska måste hålla sig uppdaterad inom kunskapsområdet, vilket Svensk sjuksköterskeförening även belyser i kompetensbeskrivningen.

”Sjuksköterskan har ett personligt ansvar för sitt sätt att utöva

yrket och för att genom livslångt lärande behålla sin yrkeskompetens.”

(Svensk sjusköterskeförening, 2005, s. ).

Sjuksköterskeutbildningen idag ger goda teoretiska som såväl kliniska färdigheter att arbeta med omhändertagandet av patienten. Det ges goda kunskaper om konsensusbegreppen; människa, hälsa, miljö och omvårdnad för att skapa god förståelse. Kunskapen praktiseras genom stöttning och hjälp till patienter och anhöriga, identifiera psykiska och fysiska avvikelser i välbefinnande samt att vid olika sjukdomstillstånd hantera känslor och krisreaktioner. Under utbildningen skolas studenterna tidigt till att egna känslor ej ska påverka den yrkesmässiga relationen.

Omvårdnadsarbete innebär ett stort ansvar med stundtals stora påfrestningar (Lindell, 2003). Sjuksköterskan fungerar många gånger som en nyckelperson som ska hålla ihop sjukvårdens system. Inom vilket område än sjuksköterskan arbetar, måste hon/han vara förberedd på att kunna bemästra och arbeta förebyggande mot att kriser uppstår. De måste också besitta en snabb handlingskraft eftersom situationer snabbt kan ändras (Benner, 2008). En sjuksköterska är speciellt utsatt för emotionella prövningar i mötet med människor i kris (Lee & Akhtar, 2011). Enligt Bennett & Lowe. (2008) benämns emotionell som något som har med känslor att göra, prövning förklaras som något där personen utsätts för en påfrestning. Att vara utsatt för emotionella prövningar under en längre tid, kan leda till bland annat utmattning och i värsta fall utbrändhet (Dominguez-Gomez & Rutledge, 2009).

Vårdmiljön påverkar förutsättningarna till den utförda omvårdnaden. Intrahospital och prehospital vårdmiljö skiljer sig åt (Suserud, 2005). Inom den prehospitala vården är tillgång till journaler och snabb assistans minimal. Sjuksköterskan blir ofta utlämnad och får improvisera för att lösa många situationer. I den intrahospitala vården finns förutsättningarna för snabb assistans och ökad personalstyrka. Intrahospitalt är vårdmiljön anpassad till den som utför vården. Vid den prehospitala vården är det ibland trångt och mörkt, inom den intrahospitala vården är det bekvämt, varmt och behagligt (Ahl et al., 2005).

Känslan av ensamhet är stor vid svåra beslut prehospitalt, medan sjuksköterskan intrahospitalt har fler att rådfråga (Suserud, 2005). En fördel med prehospital vård är att det i regel är en patient att vårda, jämfört med intrahospitalt där sjuksköterskan kan ha ansvar för många patienter samtidigt (Ahl et al., 2005; Suserud 2005).

2.2 TRAUMATISK HÄNDELSE

En traumatisk händelse kan bero på många olika saker. Människan upplever saker och ting olika. Det som uppfattas traumatiskt för en människa behöver inte vara det för en annan. En traumatisk händelse beskrivs som något som har en förmåga att överväldiga ens känsla av kontroll, mening och samband i livet (Cicognani, Pietrantoni, Palestini & Prati, 2009). traumatisk händelse uppkommer utlöses en krisreaktion (Lee & Akhtar, 2011; Lundin, 2010a). Lundin (2010b) säger att en reaktion på den traumatiska händelsen visas som en psykisk kris med påverkan på det fysiska hos den utsatta individen. Enligt Cullberg (2010) så kan en kris definieras som en händelse där det inte går att hantera eller förstå den psykiskt. Det beror på att tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte räcker till.

En studie av O'Connor & Jeavons (2003) där de undersökte vad sjuksköterskor i Australien ansåg var traumatiskt visade på olika händelser, vilka sedan kategoriserades och rangordnades. De kategorierna som sjuksköterskorna kom fram till var; när ett barn kom till skada, dödsfall av en patient eller kollega, hot eller våld mot sjuksköterskan, akuta händelser och om de var inblandade i en incident som påkallade medieuppmärksamhet. Ytterligare en studie verifierade den ovanstående studien, forskarna hade även där sett att samma situationer upplevdes traumatiska. De fann även att oönskad intimitet, stick-olyckor och allvarligt lidande hos patienter var traumatiskt (Buurman, Mank, Beijer & Olff, 2011).

2.3 KONSEKVENSER

Identifiering av de olika upplevelser som kan uppkomma vid en traumatisk händelse samt olika interventioner, kan minska risken för stressreaktioner (Lee & Akhtar, 2011; Lundin, 2010b). Stress har en negativ effekt på vår fysiska och psykiska energi, vilket kan resultera i stressrelaterade fysiologiska problem (Gillespie & Melby, 2003; Lundin, 2010b).

Stressen i sig, påverkar tankeprocesserna genom en nedsatt koncentrationsförmåga, reducering av det logiska tänkandet och en hämning av det alternativa tänkandet. Känslomässigt skapar stressen starka reaktioner som depression, ångest, sorg och vrede. På beteende- eller handlingsplanet kan stressen leda till rastlöshet, oro och även en ihållande passivitet (Bunkholdt, 2004). En studie visade att personal vid akutmottagningar efter en traumatisk händelse upplevde sömnproblem, hade återkommande minnen av händelsen och valde att undvika vissa ställen på jobbet. De upplevde också att vissa dofter kunde utlösa obehagliga minnen (Morrisey, 2005). Morrisey tolkar detta som symptom på PTS (post-traumatisk stress).

Ytterligare en studie undersökte prevalensen av PTS hos personal vid akutmottagning. Studien visade att 12 % kunde diagnostiseras med PTSD (post-traumatiskt- stress- syndrom) och att 30 % visade symtom på PTS (Laposa, Alden & Fullerton, 2003). Sjuksköterskor ansåg att våld och hot mot sig och annan personal var en traumatisk händelse (O’Connor & Jeavons, 2003). I en studie av Alexy & Hutchins, 2006 såg de att arbetsrelaterat våld ledde till PTSD, PTS och utbrändhet.

2.4 KRISSTÖD

År 1999 beslutade Arbetsskyddsstyrelsen om en ny föreskrift angående krisstöd på arbetsplatsen, vilken år 2000 trädde i kraft (AFS 1999:7).

”3§ Med krisstöd avses i dessa föreskrifter det psykiska och sociala omhändertagande som behöver vidtas i samband med olyckor, akuta krissituationer och liknande

allvarliga händelser som kan utlösa krisreaktioner.” (AFS 1999:7).

Föreskriften ger riktlinjer för arbetsgivaren, i att förebygga att arbetstagaren inte utsätts för ohälsa. Anställda ska även känna till hur stödet är uppbyggt på den aktuella arbetsplatsen. Åtgärderna bör utformas i form av stödsamtal eller debriefing beroende på vilket behov som ställs. Det är inte straffbart att bryta mot föreskriften men, andra disciplinära åtgärder vidtas om det anses att föreskriften borde följts. Skyddsombud och arbetsgivaren ska tillsammans se till att föreskriften i möjligaste mån efterlevs (AFS 1999:7).

Debriefing är en strukturerad samtalsform som används för att minska stressen som en traumatisk upplevelse för med sig. Tillvägagångssättet är att alla inblandade i händelsen samlas med en ledare, en ledare med utbildning och kompetens, för att föra ett strukturerat samtal. Syftet med debriefing är att förhindra att inblandade drabbas av stress- och krisreaktioner samt att genom samtalet påskynda processen för återhämtning (Dyregrov, 2003).

Stödsamtal är en lättare variant av samtal som kan genomföras antingen i grupp eller individuellt, det sker i direkt anslutning till den inträffade händelsen.

Stödsamtalet ska leda till en genomgång av händelsen och där också tillfälle ges att identifiera behov av fortsatt stöd hos de inblandade (Andersson, Tedfeldt & Larsson, 2009). Tidigare forskning visar att en individ anpassar sig under bearbetningsperioderna, kombinerat med bortträngande tankar för att hantera händelsen och motverka stress. Det vill säga där samtliga copingstrategier blandas (Seely, 2007; Bailey & Clarke, 1992). Buurman, et al. (2011) fann att 98 % av sjuksköterskorna upplevde traumatisk stress efter att ha varit med om en allvarlig händelse och att aktiv coping skyddade mot traumatisk stress. Hendel, Fish & Aboudi (2000) och Peterson et al. (2010) fann också att aktiv coping var effektivt vid bearbetning.

Coping är en individuell strategi för bearbetning utav en traumatisk händelse. Genom stabiliserande faktorer som kan hjälpa individer att upprätthålla psykosocial adaption under stressfulla perioder, bearbetas det som skett. Det omfattar kognitiva och beteendemässiga ansträngningar för att minska eller eliminera de stressfulla förhållandena som är associerade med oro (Holahan, Moos & Schaefer, 1996). Coping delas in i tre strategier; aktiv coping, emotionell coping och undvikande coping. Jenaro, Flores & Arias (2007) tolkar aktiv coping som att den bygger på socialt stöd och en aktiv inställning till att lösa situationen. Emotionell coping, tolkas som att den går ut på att via humor och samtal finna en lösning medan undvikande coping tolkas som att händelsen trängs bort.

2.5 PROBLEMFORMULERING SAMT MOTIV TILL STUDIEN

Under den yrkesverksamma delen av livet kommer sjuksköterskan i sin profession komma i kontakt med många olika händelser, som ibland är traumatiska. Dessa händelser kan aldrig till fullo förutses, men kan påverka sjuksköterskan både professionellt och som person. En kännedom om hur de kan hanteras ger en förberedelse inför kommande och fortsatt yrkesliv. Studien är en möjlighet att fördjupa sig i hur dessa händelser kan inverka på sjuksköterskan både professionellt och som person, men också hur det hanteras.

3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

- Hur hanterades känslorna?

4. METOD

Designen som valdes var beskrivande med en allmän litteraturstudie med strukturerad artikelsökning som metod. Enligt Willman, Stoltz & Bahtsevani (2011) innebär en litteraturstudie att systematiskt söka, kritiskt granska och sammanställa litteraturen inom ett visst problemområde. För en systematisk datainsamling har författarna arbetat utifrån Forsberg & Wengströms (2008) sex steg.

4.1 DATAINSAMLING Intresseområde och sökord

Datainsamlingen påbörjades genom att undersöka aktuell forskning inom det valda området. Efter rekommendation i Willman et al. (2011) utfördes provsökningar. Vid ett första försök provsöktes området ”stödet till sjuksköterskan vid traumatiska händelser”. Sökningen gav ej tillräckligt med material att arbeta vidare med. Därför gjordes en andra provsökning med områdesändringen ”Inverkan på sjuksköterskan vid traumatiska och/eller kritiska händelser samt hur händelserna hanteras”. Då erhölls tillräckligt med material.

Analys av meningsbärande ord i studiens syfte definierade följande sökord;

sjuksköterskor, känslor, traumatiska händelser, akut omvårdnad, krisintervention, coping

samt emotionellt trauma. Databaserna CINAHL och PubMed valdes, utifrån att de berör huvudämnet omvårdnadsvetenskap. Databasen PsycINFO valdes även då ämnesområdena psykologi och beteendevetenskap ansågs vara relevanta för studien. Sökorden översattes till engelska för att, om möjligt, matcha valda databasers ämnestitlar.

Sökord för respektive databas redovisas i tabell 1.

Tabell 1 - Sökord

Svenskt ord CINAHL PsycINFO PubMed

Akut Omvårdnad Emergency Nursing Emergency Services Emergency Nursing

Coping Coping Coping Behavior Adaption

Psychological Emotionellt Trauma Critical Incident

Stress

Emotional Trauma Crisis Intervention Krisintervention Crisis Intervention Crisis Intervention Crisis Intervention

Känslor Emotions Emotions Emotions

Sjuksköterskor Nurses Nurses Nurses

Traumatiska händelser

Traumatic Events¹ Traumatic Events¹ Traumatic Events¹ ¹Lämpligt engelskt ämnesord saknas. Sökordet har använts som fritext i kombination (AND)

med ämnestitel.

Begränsningar vid sökningar

Vetenskaplighet, språk och publiceringsår begränsade sökningarna.

Artiklar på engelska, publicerade mellan år 2000 och år 2012, valdes. I databaserna PsycINFO och PubMed söktes även artiklar på svenska. Kriteriet "peer reviewed" användes i databaserna CINAHL och PsycINFO. I databasen PubMed gjordes en manuell granskning för att avgöra om artikeln var av en god veteskaplig karaktär (se bilaga 1 för sökningarna).

Sökorden kombinerades med booleska sökoperatorn AND. Enligt Willman et al (2011) används denna sökoperator för att kombinera söktermerna på olika sätt och på så vis få en effektiv sökning inom problemområdet. Kombinationen blev även en del i begränsningen vid sökningen (Forsberg & Wengström, 2008). Samtliga databassökningar är redovisade i bifogad sökmatris (bilaga 1). Sökmatrisen visar utöver artikelantal för varje databassökning även antalet artiklar som kvalificerat sig för efterföljande urvalsprocess.

Urvalet av de artiklar som slutligen skulle ingå i studien utfördes i fyra steg.

Första urvalet; Artikeltitel

Ett första urval gjordes genom läsning av artiklarnas titlar. De titlar som bedömdes beröra syftet kvalificerades för nästa urval. Totalt valdes 279 titlar från tre databaser vidare till urval två.

Andra urvalet; Artikelns abstrakt

I urval två bedömdes om artikelns abstrakt svarade på studiens syfte. 115 artikelabstrakt svarade mot syftet.

Tredje urvalet; Inklusions- och exklusionskriterier

Artiklarnas abstrakt studerades återigen och i flera, tveksamma, fall krävdes även att artiklarna lästes i sin helhet för att kunna välja eller utesluta enligt följande kriterier.

Exklusionskriterier:

▪ Artiklar som var en sekundärkälla eller litteraturstudie.

▪ Artiklar som innehöll patienters eller anhörigas upplevelser från traumatiska händelser. ▪ Artiklar som innehöll studenter eller primärvård.

▪ Artiklar om krig, terrorattentat eller naturkatastrofer (ej vardaglig sjukvård). ▪ Dubbletter eller artiklar utan abstrakt.

Inklusionskriterier:

▪ Artiklar innehållande kliniskt verksamma sjuksköterskor (även specialistsjuksköterskor). ▪ Etiskt godkända artiklar.

▪ Artiklar om vardaglig sjukvårdsproblematik.

Av de 115 artiklar som bedömdes i urval tre gick 20 vidare till urval fyra, där de lästes i sin helhet.

Fjärde urvalet; Artikelhelhet och Kvalitetsvärdering

Till urval fyra hade författarna totalt 20 artiklar som kunde besvara syftet, tre med kvantitativ ansats och 17 med kvalitativ ansats. De 20 artiklarna kvalitetsutvärderades genom en bearbetad version av Willmans et al. (2011) protokoll för artikelgranskning. Genom ett poängsystem graderades artiklarna till hög, medel samt låg kvalité. Enligt Willman et al. (2011) så styrks granskningen ytterligare vid sammanförande av åsikter inom forskningsgruppen, vilket författarna gjorde. Samtliga 20 artiklar studerades detaljerat i sin helhet. Detaljstudien resulterade i att elva kvalitativa artiklar valdes och nio exkluderas.

Av följande orsaker exkluderades nio artiklar:

▪ Artikeln besvarade enbart vad en traumatisk händelse var och inte hur den inverkade på sjuksköterskan (två).

▪ Artikeln anknöt till upplevelser kring naturkatastrofer (två). ▪ Artikeln var patientfokuserad (en).

▪ Artikeln omfattade inte sjuksköterskor (en).

▪ Artikel av låg kvalitet, enligt utförd kvalitetsvärdering (tre).

De elva artiklar som slutligen inkluderades för analys redovisas i en artikelmatris (bilaga 2). Matrisen presenterar en sammanställning av titel, syfte, metod och resultat.

Från databasen CINAHL valdes två artiklar, båda med hög kvalité. Tre artiklar från PsycINFO valdes, en med hög kvalité och två med medel kvalité. PubMed bidrog med sex artiklar, där fem hade hög och en medel kvalité.

4.2 FORSKNINGSETIK

Olika forskningsetiska nämnder hade granskat och godkänt alla valda artiklar. Studiedeltagarna, som artiklarna baserats på, hade medgivit sitt samtyckte att delta.

4.3 DATAANALYS

Analysmetoden som valdes var en innehållsanalys med induktiv ansats. Metodens innebörd är att få fram likheter och skillnader i datamaterialet för att på så vis kunna bilda olika kategorier och/eller teman (Forsberg & Wengström, 2008). Med induktiv ansats menas en förutsättningslös analys (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2008). Vilket innebär att texter analyseras fritt där det inte föreligger någon förutbestämd teori med avsikt att styra arbetet. Med stor fördel används denna ansats på texter där upplevelser hos individer finns förklarade (Polit & Beck, 2008). Artiklarna som valdes till studien lästes och bearbetades flera gånger. Vid varje bearbetning klassificerades och grupperades materialet för att försöka klargöra mönster och teman. Först efter den sjätte omarbetningen klarnade fyra relevanta teman.

Vid första bearbetningen sammanställdes materialet i fyra grupper; dödsfall, vård av barn,

annan traumatisk händelse och icke hanterade händelser. Utifrån den sammanställningen

gjorde författarna en andra analys och omarbetade materialet till fyra nya grupper;

professionalism, distansering från arbetsuppgift, fokusering på arbetsuppgift och förlust av kontroll. I en tredje bearbetning delades grupperna in i nya områden; yrkesroll, individuellt

och hantering/bearbetning.

De tre områdena utvecklades återigen i ett fjärde steg där sammanställningen delades in i fem grupper; inverkan tillsammans med andra, negativ inverkan på yrkesrollen, positiv inverkan

på yrkesrollen samt hantering/bearbetningens inverkan. I detta, fjärde, steg delades även varje

grupp in i prehospital och intrahospital vårdmiljö.

De fyra huvudgrupperna analyserades och omarbetades en femte gång och skapade två grupper med vardera tre undergrupper. Dessa var; Professionell inverkan och Existentiell

inverkan med undergrupperna; Samhörighet med kollegor och de drabbade, känslor och hantering/bearbetning.

Efter en sjätte bearbetning ledde slutligen grupperingarna fram till resultatets tre teman; ▪ Inverkan på yrkesutövandet.

▪ Inverkan på individen.

▪ Hantering av traumatisk händelse.

Varje tema delades in i prehospital respektive intrahospital vårdmiljö.

5. RESULTAT

Resultatet av denna litteraturstudie presenteras i tre olika teman; Inverkan på yrkesutövandet, Inverkan på individen samt Hantering av traumatisk händelse.

5.1 INVERKAN PÅ YRKESUTÖVANDET I den prehospitala vårdmiljön

Traumatiska händelser kan leda till försämrad förmåga att utföra vårdarbete. Detta kopplas ofta till en total fokusering kring den skadade patienten.

”During the work you are so deeply emotionally committed and focused on the patient that your field of vision gets narrowed. I even had difficulties finding the gear inside the ambulance”

(Jonsson & Segesten, 2003, s.146).

Fokuseringen på enbart patientens fysiska skador medförde även att annan information inte togs in. Detta påverkade senare även den emotionella vården, när till exempel anhöriga inte kunde få besked om vad som hänt (a.a). I en annan studie såg författarna att deltagarnas känsla av kontroll försvann när information inte stämde eller då det var svårt att lokalisera olycksplatsen. Den förlorade kontrollen yttrades i oförmåga att inte kunna göra det som krävdes och gav en ökad arbetsstress (Jonsson & Segesten, 2004).

I efterhand så upptäcktes det att deltagare hade svårt att minnas hur olycksplatsen sett ut (Halpern, Gurevich, Swartz & Brazeua, 2009; Jonsson & Segesten, 2003,2004) och beskrev detta som om de satt upp en vägg mellan sig och olycksplatsen (Jonsson & Segesten, 2004). Väl på plats kunde de även identifiera sig med patienten. Identifieringen kunde leda till passivitet med menlig inverkan på arbetsinsatsen. Om deltagarna kom till en plats där det fanns en anhörig inblandad, resulterade det i att den drabbade i personalstyrkan inte kunde arbeta som förväntat. Författarna såg även att en identifiering med patienten ledde till att de hade svårt att hålla sig professionella och hålla sig distanserade (Halpern, Gurevich, Swartz & Brazeua, 2009; Jonsson & Segesten, 2003,2004).

Den största påverkan var när barn var inblandade. Sjuksköterskorna identifierade sig med föräldern och situationen som de befann sig i. Känslorna som väcktes vid omhändertagandet ledde många gånger till att de stod handfallna och inte visste hur de skulle bemöta föräldern. De hade ofta nära till gråt.

”…I didn’t know what to say. I felt very powerless. I had great

På platsen kunde situationen påverka dem så mycket att de mådde illa och till slut svimmade. När deltagarna inte var kapabla till att minska sin stress på plats så kunde förmågan att utföra jobbet bli negativt påverkad.

” If they are unsuccessful in this stress control and they allow the

stress to dominate, it may have a negative influence on their performance.”

(Jonsson & Segesten, 2004, s.219).

I den intrahospitala vårdmiljön

Vid en traumatisk händelse valdes många gånger, den emotionella omvårdnaden bort (Goldblatt, 2009; Hilliard & O’Neill, 2010). Hög arbetsbelastning och stress sågs påverka den emotionella omvårdnaden, barnen erbjöds inte tillfälle att få uttrycka sig eftersom det ej fanns tid till att prata med dem (Hilliard & O’Neill, 2010). En annan studie visade att personalen struntade i den emotionella omvårdnaden eftersom de annars skulle bli för påverkade av situationen. Om de var oförmögna att sätta sina känslor åt sidan, kunde de inte utföra sitt jobb.

”…Had I let my anger take over, I couldn’t function. I’m a nurse and my job is to care, support...”

(Goldblatt, 2009, s.1649).

Vidare beskrivs en situation där identifiering förekom. Sjuksköterskan allierade sig så mycket, att hon grät tillsammans med patienten. Hon försökte att komma på ett sätt att hjälpa patienten ur den situation denne befann sig i, vilket sedan gjorde att hon inte kunde distansera sig från det som patienten upplevt (a.a).

Anmälning av eventuell barnmisshandel till Socialstyrelsen förbisågs. När föräldrar till ett barn, misstänkt för att blivit misshandlat, kom till sjukhuset, hade de svårt att tro att en förälder som var så trevlig och snäll kunde ha gjort detta mot sitt barn (Tingberg, Bredlöv & Ygge, 2008).

”I think you often misjudge the parents in these cases. You think to yourself, no, not this dad – I've met him before, and he's nice.”(Tingberg et al., 2008, s.2722).

De kände en slags empati för situationen som familjen befann sig i, vilket påverkade dem i bedömningen. I mötet kunde även värderingar spela in på hur föräldrarna blev bemötta. Hon/han gav sämre stöd till den förälder som misstänkts för att ha utsatt barnet för skada.

”..I was reluctant to support the father – only the mother. He was the perpetrator.”(Tingberg et al., 2008, s.2720).

Sammanfattningsvis sågs inverkan på yrkesutövningen genom fokusering, förlust av kontroll och identifiering. Den stora skillnaden mellan grupperna, var att prehospitalt sågs en inverkan på både den fysiska och emotionella omvårdnaden, medan intrahospitalt så påverkades främst den emotionella omvårdnaden.

5.2 INVERKAN PÅ INDIVIDEN I den prehospitala vårdmiljön

Halpern et al (2009) och Jonsson & Segesten (2004) fann att de vanligaste konsekvenserna efter en traumatisk händelse var sorg, sömnsvårighet, mardrömmar, så kallade ”flashbacks” och andra somatiska symtom. Ungefär hälften av deltagarna hade dessa problem i minst två veckor och 30 % av deltagarna hade kvar dessa efter en månad (Halpern et al., 2009). Sjuksköterskorna visade tecken på post-traumatisk stress, de led även av skam, skuld och självförakt. Många känslor som uppkom vid händelserna var även ihållande (Jonsson & Segesten, 2004). Deltagare beskrev det som att han/hon hade svårt att fungera i det vanliga livet och var lättirriterad efter en traumatisk händelse (Jonsson & Segesten, 2003).

Vid situationer där påverkan var större än förväntat, tvingades de ändra sin självuppfattning, vilket ledde till skamkänslor (Jonsson & Segesten, 2003). Skammen som upplevdes var något som de gjorde allt för att dölja, de pratade helst inte om den (Jonsson & Segesten, 2004). De kände en maktlöshet över att inte kunna göra något för att rädda livet på en patient, vilket upplevdes vara deras jobb, trots att de gjort allt de kunnat. Detta resulterade i att de kände sig otillräckliga och misslyckade i sin yrkesroll, samt kände skuld och ångest (Halpern et al., 2009; Jonsson & Segesten, 2003,2004).

Tidigare situationer som upplevts jobbiga och som kunde associeras med en ny händelse ledde till oro för misslyckande och känslan av makt- och hjälplöshet. Association ledde även till att det var svårt att lämna det traumatiska bakom sig. Minnen kunde utlösas spontant då en händelse påminner om en liknande (Jonsson & Segesten, 2003). I studien beskrev en deltagare att denne varit på plats vid ett drunkningslarm där det inte gick att göra något. I den situationen kände hon/han sig maktlös. Vid senare tillfällen som också hade med vatten att göra så uppkom denna känsla igen och hon/han kände ångest (Jonsson & Segesten, 2004). I situationer där barn var inblandade så ökade känslan av misslyckande. Vilket ledde till en kraftig känsla av ångest (Halpern et al., 2009; Jonsson & Segesten, 2003,2004, Romanzini & Bock, 2010). Något som även bidrog till hur de påverkades av den traumatiska upplevelsen var om läkarna och annan personal inte besatt tillräcklig kunskap men även en hög personalomsättning inverkade (Romanzini & Bock, 2010).

I den intrahospitala vårdmiljön

Om sjuksköterskorna inte kunde utföra handlingar som ansågs bidra till en god död, kände de sig disorienterade och upplevde att de ifrågasatte sin kompetens och sin roll (Gerow, Conejo, Alonzo, Davis, Rodgers & Domian, 2010). Vid känslan av misslyckande följde en skuldkänsla. Hon/han skuldbelade sig själv vid upplevelsen om att vården inte utförts på ett tillfredsställande sätt (Gerow et al., 2010; Hilliard & O’Neill, 2010; Shorter & Stayt, 2010). Deltagare upplevde att de skulle kunna ordna allting.

”..several nurses struggled with the view that they should be able to ’fix’ everything.”

Genom att associera till en tidigare upplevelse där de känt sig makt- och hjälplösa, återkom tidigare känslor (Gerow et al., 2010; Hilliard & O’Neill, 2010; Shorter & Stayt, 2010). Även en lukt kunde göra att tidigare erfarenheter och känslor återkom (Hilliard & O’Neill, 2010).

I en studie, som beskrev omhändertagandet av misshandlade kvinnor, skedde identifiering. Identifieringen medförde att omvärlden inte upplevdes vara den säkra plats de trott, de kände en ökad oro för sin egen och sina barns säkerhet (Goldblatt, 2009). Sjuksköterskorna kunde även identifiera sig med en patient i livets slutskede, vilket medförde det att de blev varse sin egen dödlighet (Gerow et al., 2010). Vård av en patient i livets slutskede ansågs komplext, de behövde hitta en balans mellan emotionell distansering och emotionell närvaro.

Om de var för emotionellt inblandade uttrycktes det genom att de blev emotionellt utmattade när en patient dog. Om de var för emotionellt distanserade kunde de istället inte prata om sina känslor vid dödsfall (Gerow et al., 2010; Hopkinson, Hallet & Luker, 2005).

Författarna av olika studier fann att deltagarna upplevde det emotionellt komplext att vårda barn (Hilliard & O’Neill, 2010; Tingberg et al., 2008). Deltagarna kände sig hjälplösa när de inte kunde hjälpa barnen att må bättre, var oroliga att inte ge tillräckligt med smärtlindring inför omläggning av såren eller kände skuld över att behöva byta bandagen eftersom det orsakade vånda hos barnen. Om föräldrarna medverkade vid omläggning, kunde det i vissa fall resultera i att sjuksköterskorna behövde trösta både barnen och föräldrarna efteråt. De blev ofta porträtterade som den ”stygga sjuksköterskan” framför barnen eftersom de utförde det hemska. De fick även utstå föräldrarnas pikar och ilska. Deltagarna insåg att detta inte var riktat mot dem, utan mot den situation som föräldrarna och barnen befann sig i. Dock hade de svårt att behålla empatin till patienterna och deras anhöriga, vilket ledde till att deltagarna blev arga på sig själva (Hilliard & O’Neill, 2010).

En sammanfattning av temat påvisade en stor likhet mellan grupperna. Det var känslan av misslyckande när en patient dog eller när utfört arbete inte räckte till och var otillfredsställande. I båda grupperna kunde en associering till tidigare situation förekomma. Om barn var inblandade i situationen, blev många känslor som uppkom förstärkta. Intrahospitalt sågs det att många ifrågasatte sin kompetens och yrkesroll.

5.3 HANTERING AV TRAUMATISK HÄNDELSE I den prehospitala vårdmiljön

För att hantera ovisshet vid utryckning användes en slags ”inre dialog”. Denna inre dialog är en sammanställning av tidigare upplevda händelser. Via den inre dialogen skapades en föreställning om vad som kunde väntas. Dock visade det på att den inre dialogen enbart var effektiv om de hade tidigare erfarenheter av att bearbeta traumatiska situationer (Jonsson & Segesten, 2004). Jonsson & Segesten (2004) fann att det kollegiala stödet var en del i stresshanteringen efter en traumatisk händelse. De såg även att en kollega eller vän som orkade lyssna på det hemska som deltagarna upplevt var viktigt. Vännen/kollegan behövde inte komma med några konkreta lösningar, utan behövde bara lyssna.

Tilltro och en god kamratanda skapade det kollegiala stödet. Där kunde de prata om känslor och stötta varandra efter en traumatisk händelse. Även användandet av emotionell distansering samt skämt och humor, hjälpte till i hanteringen (Halpern et al., 2009; Jonsson & Segesten, 2003,2004).

”Because if you can't laugh, you’ll cry. Because you, if you can’t brush it off, you’re going to internalize it and if you internalize it, you’re not going to be able to do the job.” (Halpern et al., 2009, s.184).

Vidare framkommer att debriefing och psykologiska insatser kunde bidra till en effektiv stresshantering (Halpern et al., 2009; Jonsson & Segesten 2004). Deltagarna i en studie ansåg att möta patienten efteråt hjälpte dem att bearbeta det som de varit med om (Jonsson & Segesten, 2003).

Personlig tillfredsställelse och meningsfullhet i arbetet inspirerade till effektivare stresshantering. Det ledde även till att orka fortsätta med arbetet och att deltagarna fortsatte i yrket (Halpern et al., 2009; Jonsson & Segesten, 2003, 2004). De såg att återhämtning efter en traumatisk händelse enbart skedde när deltagarna valde att bearbeta händelsen, eller när de fann en mening i vad som inträffat. Bearbetningen skedde inte enbart då något inträffade, utan var pågående under hela yrkeslivet (Jonsson & Segesten, 2004).

I den intrahospitala vårdmiljön

Sjuksköterskans sätt att hantera och bearbeta sina känslor byggde på att försöka skydda sitt välmående och ej konfrontera känslorna initialt. Detta gjordes med hjälp av att hålla tankarna på annat håll och att använda en emotionell distansering (Gerow et al., 2010; Goldblatt, 2009; Hilliard & O’Neill, 2010; Hopkinson et al., 2005; Shorter & Stayt, 2010).

Vissa deltagare ansåg att deras tro hjälpte dem att hantera känslor, medan andra trodde att deras egna ritualer, som till exempel att gå på den avlidne patientens begravning, hjälpte (Gerow et al., 2010). På det sätt en sjuksköterska bearbetade sitt första dödsfall, påverkade hur hon/han i framtiden hanterade liknade situationer. Författarna såg att deltagarna ofta anklagade sig själva för att ha orsakat dödsfallet när känslorna förblev obearbetade.

Emotionell distansering som skydd var något som många lärt sig under utbildningen. Distanseringen var av olika karaktär och beroende av var i livet de befann sig (Gerow et al. 2010). Att vara med om en händelse flera gånger ledde till en normalisering. Normaliseringen gjorde att en del av deltagarna tyckte att det var lättare att bearbeta sina känslor (Hopkinson et al., 2005; Shorter & Stayt, 2010). Normaliseringen motiverades med att om de tillät sig att bli påverkade varje gång något inträffade skulle de inte klara av att ha ett psykiskt välmående (Shorter & Stayt, 2010).

”...because death happens so often in our unit. You'd be an emotional wreck if you let it bother you or affect you all the time.”

För att kunna fortsätta arbeta under händelser som var traumatiska använde de sig av en slags autopilot. Genom att använda sig av autopiloten kunde de fortsätta arbeta utan att känna en panik över situationen, bibehålla lugnet och kontrollen (Harris et al., 2011). Tidigare erfarenheter av stöd/bearbetning vid traumatiska händelser sågs även bidra till en personlig stabilitet och trygghet för att kunna bemästra det som upplevts (Gerow et al., 2010; Harris et al., 2011).

Hopkinson et al. (2005) såg att deltagarna använde sig av humor för att bearbeta händelserna. Denna humor delade de främst med sig av till de andra i personalstyrkan, men ibland kunde även patienterna involveras. En förberedelse för vad som kunde komma var även något som användes som hantering. Det gjordes för att minska ångesten både hos sig själva men även hos de andra involverade.

Deltagare beskrev att debriefing och stödsamtal verkade som en reducering av stress och ångest. För att få bästa effekt av debriefing och stödsamtal krävdes det att organisationen fångade upp situationer i ett tidigt skede (Harris et al., 2011; Shorter & Stayt, 2010; Tingberg et al., 2008). Stöd ansågs hjälpa till att minimera stressreaktioner (Gerow et al., 2010; Harris et al., 2011; Hilliard & O’Neill, 2010; Hopkinson et al., 2005; Shorter & Stayt, 2010; Tingberg et al., 2008). Sjuksköterskorna såg att stödet fungerade bäst om det kom från kollegor. Detta eftersom de ansåg att någon utanför vården inte kunde ha förståelse, eller kunna förstå till fullo, vad de hade gått igenom (Gerow et al., 2010; Harris et al., 2011; Hilliard & O’Neill, 2010; Hopkinson et al., 2005; Shorter & Stayt, 2010).

”The support you give each other, the other colleagues you work with, know exactly what you're going through, so quite often an informal chat in the coffee room is just as therapeutic.” (Shorter & Stayt, 2010, s.164).

Det kollegiala stödet sågs hjälpa till genom att de via tilltro kunde dela känslor, vilket ledde till att de kände ett stöd till varandra. Händelserna bearbetades och sjuksköterskan kunde bibehålla sin kontroll och professionalitet (Harris et al., 2011; Shorter & Stayt, 2010; Tingberg et al., 2008). Behovet av kollegialt stöd ansågs vara stort vid vård av sjuka barn. Författarna såg att det var viktigt att fånga upp alla känslor som kunde visas, för att på så sätt minska stressreaktioner i efterförloppet (Hilliard & O’Neill, 2010; Tingberg et al. 2008).

Vid identifiering påverkades den emotionella omvårdnaden. De fokuserade då istället på den medicinska och fysiska vården (Goldblatt, 2009; Hilliard & O’Neill, 2010;Tingberg et al., 2008). Via fokusering på den fysiska och medicinska delen, kunde de undvika att känna ångest och hjälplöshet i situationen (Goldblatt, 2009; Hilliard & O’Neill, 2010).

En del upplevde att det var mycket enklare att hantera en väntad död än att hantera en plötslig död (Hopkinson et al. 2005; Shorter & Stayt, 2010). De upplevde också att de som professionella inte skulle tillåta sig tid att sörja en patient, utan att sorgearbetet var något som de skulle hjälpa den avlidnes familj med (Gerow et al. 2010; Shorter & Stayt, 2010). De flesta deltagarna började tillåta sig att känna sorg vid en patients dödsfall. De insåg att sorg är något naturligt och visade på omtanke till sina medmänniskor och behovet av att erkänna sorgen för att kunna ta hand om sig själva (Gerow et al. 2010).

Temat kan sammanfattas med att hanteringen som bägge grupperna använde sig mest av var det informella stödet. Att känna tilltro var en viktig del för att stödet från kollegor, dvs. det informella stödet skulle bli bra. Humor och skämt var ett sätt som båda grupperna använde sig av vid hanteringen av händelserna. Skillnaderna var små. Inom den prehospitala vården byggde mycket på god kamratskap och inte bara på ett kollegialt plan.

5.5 SYNTES

En del sjuksköterskor kände misslyckande när de ansåg att de misslyckats med sina arbetsuppgifter. De kände även en maktlöshet i situationen och började ifrågasätta sin kompetens och sin yrkesroll. Många deltagare identifierade sig med patienten det ledde till att vården som utfördes blev påverkad. Tidigare upplevelser kunde leda till association där de kände känslor som uppkommit vid första händelsen.

Vid utförandet av arbetsuppgifter som upplevdes obehagliga eller krävde fokusering, användes en slags distansering som gjorde att de kunde fokusera på uppgiften som var ålagd dem. För att kunna hantera händelserna uttryckte många ett behov av att prata om sina känslor och upplevelser med kollegor. Humor och skämt var även något som användes, för att hantera det inträffade. Både intrahospitalt och prehospitalt sågs det att informellt stöd, dvs. stöd genom att diskutera med kolleger, var det som var mest effektivt.

6. DISKUSSION

6.1 METODDISKUSSION

Syftet med studien var att och beskriva traumatiska händelser inom akutsjukvård och hur dessa upplevdes hos sjuksköterskan samt hur känslorna hanterades. En fördel med valet av metod är att i en litteraturstudie kan flera empiriska studier ingår och därmed får författarna mer data att använda sig utav i sin analys. Resultatet i en litteraturstudie bidrar också till en högre abstraktionsnivå än i en enskild studie.

Ytterligare en fördel som författarna till denna litteraturstudie delar med Forsberg & Wengström (2008) angående metoden var att skapa sig en överblick över den senaste forskningen vilket kan stimulera till vidare forskning inom ett specifikt ämnesområde. De ansåg även att metoden hade en del nackdelar. Enligt Polit & Beck (2008) kan feltolkningar förekomma då redan tolkade och analyserade studier används. Allt material som användes var publicerat på engelska. Författarna till studien ser det engelska språket som en fördel då en noggrann analys av artiklarna gjordes, vilket bidragit till ett ökat kritiskt tänkande. En nackdel med det engelska språket är att det kan ha medfört vissa feltolkningar av resultatet. Att istället göra en empirisk studie hade lett till att de fått svar på syftet utifrån egen data och inte behövt analysera data ur ett sammanhang. Nackdelen med en empirisk studie var att den formen av studie skulle varit tidskrävande och gett ett smalare resultat. Resultatet hade dock varit i nutid. Enligt Forsberg och Wengström (2008) så leder en empirisk studie till mer aktuell data än då forskaren använder redan tidigare empiriska studier.

I inledningsskedet gjordes en provsökning i de tänkta databaserna. Redan då framkom det att det var svårt att finna relevanta artiklar som kunde svara på studiens syfte.

Författarna omarbetade syftet vilket medförde en utökad bredd. Orden inverkan, sjuksköterska och traumatisk och/eller kritisk händelse blev de meningsbärande orden. Söktermerna i databaserna blev inte identiska, men de hade samma innebörd. Författarna till denna litteraturstudie tror inte att det påverkade utgångspunkten i sökningarna för att finna relevanta artiklar. Sökningarna blev omfattande då det skedde i många olika kombinationer, det berodde på att det var svårt att finna relevant material. Det blev många enstaka sökningar som inte kombinerades med fler än ett sökord. Författarna prövade att söka med längre kombinationer men utfallet i sökningen blev då noll, eller som vid något tillfälle två träffar. I och med mängden sökningar blev sökmatrisen omfattande. Författarna funderade på om de skulle kombinerat sökorden med OR för att få ett bredare resultat. Enligt Willman et al. (2011) kan den sökoperatorn användas för att få en bredd i sökningen. Andra sökord hade troligen påverkat resultatet från sökningarna. Exempel på sökord som kunde använts istället, eller i kombination med de sökorden som använts, var effekt och påverkan. Artiklar hade titlar som passade syftet, men många föll bort vid en granskning av abstract, granskning av hela artikeln samt de exklusionskriterier som använts.

Den egna förförståelsen kan påverkat valet av sökord till området då det är så pass brett och kan innehålla egna tolkningar. Det blev stora bortfall under urvalsprocessen. Att artiklarna inte speglade studiens syfte, eller inte uppfyllde inklusionskriterierna ses som en anledning till detta. Hade andra exklusionskriterier använts, så hade det med all sannolikhet blivit ett bredare resultat. Författarna till litteraturstudien upptäckte att det fanns mycket material om krig, terror och naturkatastrofer, vilka då försvann via exklusionskriterierna.

Begränsningen Nurses tror de också har bidragit till ett sämre utfall i sökningarna. De tror att inkludering av omvårdnadspersonal och med ett syfte som istället berörde omvårdnadspersonal och inte enbart sjuksköterskor hade givit ett större utfall i sökningarna. Detta kommer an på att många artiklar som inte berörde sjuksköterskan exkluderades men de exkluderade artiklarna hade istället Nursing personnel som studiedeltagare. Även att inkludera sökordet coping istället för managing kan ha påverkat utfallet att bli mindre. Eftersom coping är en slags hantering (Holahan, et al., 1996), medan olika sätt att hantera traumatiska händelser då hade inkluderas om managing hade använts istället. Att specialistsjuksköterskor inkluderades i urvalet av artiklar ses som relevant, eftersom alla specialistsjuksköterskor i Sverige först måste gå grundutbildning till sjuksköterska. Artiklar som valdes till studien kom från sju olika industriländer, varav tre kom från Sverige. I och med spridningen av länder anser författarna att studien fått ett bredare perspektiv. Samtliga inkluderade artiklar till studien ansågs stämma överens med det svenska samhället. Däremot skiljer sig utbildningen mellan länder, vilket kan ha påverkat kunskapen hos studiedeltagarna då de har olika förutsättningar. Hade andra länder än industriländer inkluderats så hade säkerligen resultatet påverkats då det finns olika syn på sjukvården och vad sjukdom/hälsa är. Även mellan industriländer förekommer olika syn och kulturer, men författarna bedömde dock att inkluderade artiklar hade en överstämmande syn. Samtliga artiklar hade kvalitativ ansats med antingen intervjuer eller frågeformulär. Forsberg & Wengström (2008) anser att denna typ av datainsamling bäst beskriver känslor och upplevelser.

Anledningen till att uppdelningen mellan intrahospital och prehospital gjordes eftersom författarna till litteraturstudien tror att miljön hos dessa två grupper ser olika ut.

Vilket Suserud (2005) styrker. De tror också att olika tillgång till stöd under en traumatisk händelse finns. En sjuksköterska som jobbar i prehospital vårdmiljö behöver vara beredd på att det många gånger bara finns ytterligare en extra person till hjälp, medan en sjuksköterska i en intrahospital vårdmiljö har större tillgång till ytterligare personal. På sjukhusen finns dessutom speciella team som blir inkallade när till exempel ett hjärtstopp inträffar (Nordseth, Skogvoll, & Gisvold, 2005).

De flesta artiklar hade en väl genomarbetad dataanalys och ett relevant och klart resultat vilket författarna tror stärker kvalitén. Det som många dock saknade var ett tydligt beskrivet urval vilket sänker kvalitén något. De anser att populationen i artiklarna varit relevanta och väl beskrivna vilket då kan anses försvara urvalsförfarandet. Kvalitetsbedömningen anses vara rättvis och god. Genom procentberäkning på om artiklarna varit av hög, medel eller lågkvalitet har möjligheten ökat i jämförelsen av olika studier. Enligt Willman et al. (2011) så fanns risken att poängsättning kunde övervärdera eller undervärdera vissa faktorer. Något som författarna tog i beaktande genom att först poängsätta enskilt för att sedan tillsammans jämföra den slutgiltiga summan. De anser att det gav en mer rättvis betygssättning och risken för övervärdering respektive undervärdering minskade. Dock kvarstår alltid risken till att det fortfarande kan ha skett.

Eftersom det funnits förförståelse kring ämnet hos författarna så har det beaktas under förfarandet. De har insett problematiken i risken att föregå resultatet och att spegla egna intressen i studien. Förförståelsen kan ha påverkat resultatets utfall, främst inom den prehospitala vården. Utfallets påverkan kan ha motverkats genom att båda författarna läst alla artiklar var för sig och sedan jämfört resultatet.

6.2 RESULTATDISKUSSION

Nedan framkommer en diskussion angående det resultat som lyfts i denna litteraturstudie. De teman som framkom var Inverkan på yrkesutövandet, Inverkan på det personliga samt

Hantering av traumatisk händelse. Inverkan på yrkesutövandet

Schuster (2006) nämner att vara professionell är en viktig del i yrket. Professionalismen sågs bli påverkad när sjuksköterskan identifierade sig med patienten. Som sjuksköterska kan det vara svårt att inte bli påverkad av patienternas situationer och öden. Många studier tar återkommande upp identifiering med patienten och belyser att detta ofta tillför att vården utförs sämre. Schuster (2006) menar att alla lever under samma existentiella förutsättningar och när patienter berör sjuksköterskan så blir det professionella till en personlig erfarenhet. Hon poängterar att för att bli professionell krävs en utveckling. Hon belyser även att mötet mellan patient, anhörig och sjuksköterska kräver en viss professionalitet. Den professionaliteten kan ibland innebära en stress och för mycket stress kan leda till en farligt hög stresspåfrestning. Vilket i sin tur kan bidra till att professionaliteten förloras och vården till patienten påverkas (a.a). Vid identifiering, resulterade det i bland annat; okänslighet och att hon/han inte såg patienten samt att sjuksköterskan tenderade att bli för hård; som till exempel att döma folk utan fakta.

Schuster (2006) belyser vikten av att inte bli för personlig men samtidigt inte heller tappa sina ursprungliga värderingar i sin profession och bli okänslig och för hård.

I ICN:s etiska kod framkommer det tydligt att sjuksköterskan alltid ska uppträda på ett sätt som bevarar yrkets anseende. Det framkommer även att vara professionell, innebär att representera yrkeskåren (Svensk Sjuksköterskeförening, 2005). Både i Socialstyrelsens kompetensbeskrivning (2005) och i ICN:s etiska kod (Svensk Sjuksköterskeförening, 2005) belyses professionalismens innebörd som att visa respekt för människovärdet och patientens autonomi.

Inverkan på det personliga

Något som författarna till litteraturstudien fann i många studier var att sjuksköterskor kände ett slags misslyckande när de inte kunde rädda livet på patienten, till följd av att patienten ej svarat på den behandling som utförts. Detta är något som de kan relatera till, de tror att eftersom sjuksköterskeyrket är starkt förankrat i att man skall skapa goda förutsättningar för läkning (Socialstyrelsen, 2005) så kan många tolka detta som att sjuksköterskans roll är att se till att patienten alltid ska överleva.

Ytterligare något som var intressant var att som sjuksköterska så skulle de inte tillåta sig att känna sorg när en patient dog, utan de skulle hjälpa familjen att bearbeta sin sorg. Detta är något som funderats lite extra på då dessa författare inte har erfarit att sorg vid en patients dödsfall är något som tagits upp under deras utbildning. Något som Lindell (2003) har uppmärksammat är att under utbildningen så ska sjuksköterskan efter utbildning ha kunskap i att stötta och hjälpa patienter och deras anhöriga. Hon håller även med om att studenterna skolas till att hålla sina känslor utanför den yrkesmässiga relationen.

Både sjuksköterskan och patienten lever med samma existentiella villkor, vilket då leder till att det professionella blir personligt. Att som sjuksköterska inte bli berörd är en omöjlighet, på olika sätt berörs vi och det påverkar oss olika (Schuster, 2006). Huvudrollen spelar sjuksköterskan i omvårdnaden av patienter. För att det ska bli optimalt krävs också omsorg. Omvårdnaden kan ses som det praktiska arbetet och omsorgen blir det mer rationella och etiska. Sjuksköterskan måste registrera lidandet hos patienten vilket blir en svårighet om sjuksköterskan själv lider av situationen (a.a.). En traumatisk händelse påverkar inte bara sjuksköterskan här och nu utan påverkar också omvårdnaden. Både sjuksköterska och patient har individuella erfarenheter och upplevelser vilket i sin tur påverkar omvårdnaden och den faktiska behandling som utförs. Saker hos sjuksköterskan som påverkar patientens återhämtning, autonomi och läkningsprocess på ett gynnsamt sätt är kompetens, bedömning och bemötande. Är omvårdnaden patientinriktad förstärks patientens känsla av trygghet och värdighet (Secor-Turner & O´Boyle, 2006).

Hantering av traumatisk händelse

Författarna till litteraturstudien såg att distansering var något vanligt förekommande bland sjuksköterskor, både som en hanteringsprocess och som ett försvar emot sina egna känslor. Schuster (2006) säger att distansering är som ett måste för att kunna hantera traumatiska händelser. I en studie av Jonsson & Halabi (2006) upptäcktes det att distansering var något som kunde ske under en längre tid vilket påverkade professionaliteten under en längre tid.

Distanseringen ser Schuster (2006) som en balansbräda där det sker en balansering mellan att vara professionell och personlig. Sjuksköterskan vill samtidigt känna en empati för de patienter hon möter, vilket ibland kan tendera till att bli en besvärlig uppgift. Det kan vara krävande att vara empatisk när distansering sker. Distanseringen ser hon inte som en vilja hos sjuksköterskan, utan empati är något som de vill bibehålla men som kan påverkas vid olika situationer (a.a). I de studierna som redovisat distansering ser författarna att situationerna varit liknande eller att det funnits mycket små skillnader och att det inte förekom någon större skillnad mellan intrahospital och prehospital vårdmiljö. Jenaro et al. (2007) och Jonsson & Halabi (2006) menar på att distansering är en copingstrategi som de benämner undvikande coping. De menar också på att använda sig av distansering som copingstrategi är en förutsättning för att kunna bearbeta en traumatisk händelse vilket också Schuster (2006) håller med om.

Alexy & Hutchins (2006) fann att debriefing var något som behövdes för att minska risken för konsekvenser i framtiden. I studierna framkommer det att stödet efter en traumatisk händelse skiljer sig ytterst lite från om det är i en intrahospital vårdmiljö eller en prehospital vårdmiljö. Inom den intrahospitala vården ansåg sjuksköterskorna att kollegialt stöd eller stöd från organisatorisk nivå var det som hjälpte. Medan sjuksköterskor i den prehospitala vården ansåg att det många gånger räckte med någon att prata med. Orsaken till varför det inom den prehospitala vården oftast räcker med någon att prata med kan bero på skillnaderna i arbetssättet. En ambulansbesättning jobbar ofta två och två vilket bidrar till en närmare vänskap än på en vårdavdelning där det oftare stannar på en kollegial nivå. Vilket kan resultera i att känslor oftare ventileras inom den prehospitala vården (Suserud, 2005). Båda grupperna ansåg att debriefing troddes vara den mest effektiva stödformen. Dock är debriefing tämligen krävande, dels för personen som får gå igenom det som upplevts och det behövs även utbildad personal för att debriefingen skall fungera som tänkt (Hanna & Romana, 2007).

Morrisey (2005) och Jonsson & Halabi (2006) belyser vikten av adekvat stöd efter en traumatisk händelse. Jonsson & Halabi (2006) menar även att ett adekvat stöd också behöver finnas i omgivningen och inte bara på arbetet. De såg bland annat i sin studie; att stödet från nära och kära påverkade. Människor som hade ett stort kontaktnät med nära relationer bearbetade en traumatisk händelse bättre än de som bara fick adekvat stöd via arbetet. Ett par studier tog upp att en traumatisk händelse kunde orsaka att minnen återkom spontant.

Detta är något som Cullberg (2010) menar på är en del i en krisreaktion där bortträngda känslor återvänder. Därav ses det återigen viktigt att ha någon att samtala med efter, både professionellt och i nära relationer bortom arbetet (Jonsson & Halabi, 2006).

Regehr, Goldberg & Hughes (2002) diskuterar att galghumor kan släppa på spänningarna och på så vis underlätta hanteringen av en traumatisk händelse. Författarna till denna studie såg även att skämt och humor som en del i hanteringen var vanligt förekommande.

Resultatets trovärdighet

Gällande resultatets trovärdighet i studien så anser författarna att resultatet är trovärdigt. Studiernas samstämmighet, trots geografisk skillnad, styrker även att resultatets utfall är trovärdigt.

Vid behandling av en patient i olika traumatiska situationer så kan sjuksköterskor identifiera sig med patienten, detta håller många studier med om.

Resultatet som framkom går även att relatera till det som uppkommit i bakgrunden.

SLUTSATS

Denna studie hoppas författarna nu gett en överblick över den senaste forskningen inom detta område. De fann att traumatiska händelser inverkade på sjuksköterskan, både professionellt och personligt. Professionalismen påverkades främst i mötet med patienten. Vid omhändertagande skedde ofta en identifiering. Denna identifiering ledde till att vårdkvalitén för patienten påverkades. Den professionella påverkan kunde även ses genom att sjuksköterskan hade svårt att utföra det som ålagts henne/honom. En personlig inverkan visades genom att de kände misslyckande när de inte kunde göra något för patienten. Men sjuksköterskorna kunde även se en personlig utveckling, de tillät sig själva att känna sorg om en patient dog. För att till fullo kunna hantera det som upplevts, behövde de prata om känslor. Om de inte kunde hantera händelsen visade det sig negativt på arbetet de utförde och det arbete som kom i framtiden.

Denna litteraturstudie kan belysa hur traumatiska händelser inverkar på sjuksköterskan och hur de sedan hanterar händelserna. Medvetenhet om inverkan av detta kan leda till minskad stress på jobbet, utökad kunskap om hantering vid dessa händelser samt hur det inverkar på det personliga. Om dessa känslor inte hanteras, kommer detta att påverka arbetet som utförs. För att undvika långvarig problematik i det fortsätta yrkesverksamma livet, behöver de få en ärlig chans att bearbeta, återhämta och landa i situationen. En utökad kunskap om hantering efter traumatiska händelser och vissa handledningsprotokoll är något som skulle behövas bland sjuksköterskorna. Mer forskning inom vardaglig vårdproblematik, om vad som/hur sjuksköterskor påverkas av traumatiska händelser är något som författarna till studien efterfrågar. För att ytterligare aktualisera forskningen hoppas författarna att denna studie stimulerat till nya empiriska studier.

REFERENSER

AFS 1999:7. Första hjälpen och krisstöd - Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om första

hjälpen och krisstöd samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.

Stockholm: Arbetsmiljöverket. Från http://www.av.se/dokument/afs/afs1999_07.pdf Ahl, C., Hjälte, L., Johansson, C., Wireklint Sundström, B., Jonsson, A., & Suserud, B-O. (2005). Culture and care in the Swedish ambulance service. Emergency Nurse, 13(8), 30-36. Alexy, E., & Hutchins, J. (2006). Workplace violence: a primer for critical care nurses.

Critical Care Nursing Clinics of North America, 18(3), 305-312.

Andersson, B., Tedfeldt, E-L., & Larsson, G. (2009). Avlastande samtal inom

personalgrupper – Handbok för samtalsledare. Lund: Studentlitteratur AB.

Bailey, R., & Clarke, M. (1992). Att hantera stress i vården. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag AB.

Benner, P. (2008). Från novis till expert – mästerskap och talang i omvårdnadsarbetet. Lund: Studentlitteratur AB

Bennett, P., & Lowe, R. (2008). Emotions and their cognitive precursors: responses to spontaneously identified stressful events among hospital nurses. Journal of Health

Psychology, 13(4), 537-546.

Bunkholdt, V. (2004). Psykologi – en introduktion för sjuksköterskor, socialarbetare och övrig

vårdpersonal. Lund: Studentlitteratur AB

Buurman, B. M., Mank, A. P. M., Beijer, H. J. M., & Olff, M. (2011). Coping with serious events at work: A study of traumatic stress among nurses. Journal of the American Psychiatric

Nurses Association, 17(5), 321-329. doi:10.1177/1078390311418651

Cicognani, E., Pietrantoni, L., Palestini, L., & Prati, G. (2009). Emergency workers quality of life: The protective role of sense of community, efficacy beliefs and coping strategies. Social

Indicators Research, 94(3), 449-463. doi:10.1007/s11205-009-9441-x

Cullberg, J. (2010). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och Kultur.

Dominguez-Gomez, E., & Rutledge, D. (2009). Prevalence of secondary traumatic stress among emergency nurses. Journal of Emergency Nursing, 35(3), 199-204.

doi:10.1016/j.jen.2008.05.003

Dyregrov, A. (2003). Psykologisk debriefing. Lund: Studentlitteratur.

Gerow, L., Conejo, P., Alonzo, A., Davis, N., Rodgers, S., & Domian, E. (2010). Creating a curtain of protection: nurses' experiences of grief following patient death. Journal of Nursing

Scholarship: An Official Publication of Sigma Theta Tau International Honor Society of Nursing / Sigma Theta Tau, 42(2), 122-129.

Gillespie, M., & Melby, V. (2003). Burnout among nursing staff in accident and emergency and acute medicine: a comparative study. Journal of Clinical Nursing, 12(6), 842-851 Goldblatt, H. (2009). Caring for abused women: impact on nurses' professional and personal life experiences. Journal of Advanced Nursing, 65(8), 1645-1654.

Halpern, J., Gurevich, M., Schwartz, B., & Brazeau, P. (2009). What makes an incident critical for ambulance workers? Emotional outcomes and implications for intervention. Work

& Stress, 23(2), 173-189.

Hanna, D., & Romana, M. (2007). Debriefing after a crisis. Nursing Management, 38(8), 38. Harris, D., Flowers, S., & Noble, S. (2011). Nurses' views of the coping and support

mechanisms experienced in managing terminal haemorrhage. International Journal of

Palliative Nursing, 17(1), 7-13.

Hendel, T. T., Fish, M. M., & Aboudi, S. S. (2000). Strategies used by hospital nurses to cope with a national crisis: a manager's perspective. International Nursing Review, 47(4), 224-231. Hilliard, C., & O'Neill, M. (2010). Nurses' emotional experience of caring for children with burns. Journal of Clinical Nursing, 19(19-20), 2907-2915.

doi:10.1111/j.1365-2702.2009.03177.x

Holahan, C, J., Moos, R, H., & Schaefer, J, A. (1996). Coping, Stress Resistance, and Growth, Conceptualizing Adaptive Functioning. I M. Zeinder, & N, S. Endler (red.), Handbook of

Coping. Kanada: John Wiley & Sons, Inc.

Hopkinson, J. B., Hallett, C. E., & Luker, K. A. (2005). Everyday death: How do nurses cope with caring for dying people in hospital? International Journal of Nursing Studies, 42(2), 125-133. doi:10.1016/j.ijnurstu.2004.06.004

Jenaro, C., Flores, N., & Arias, B. (2007). Burnout and coping in human service practitioners.

Professional Psychology: Research and Practice, 38(1), 80-87.

doi:10.1037/0735-7028.38.1.80

Jonsson, A., & Halabi, J. (2006). Work related post-traumatic stress as described by Jordanian emergency nurses. Accident & Emergency Nursing, 14(2), 89-96.

Jonsson, A., & Segesten, K. (2003). The meaning of traumatic events as described by nurses in ambulance service. Accident & Emergency Nursing, 11(3), 141-152.

Jonsson, A., & Segesten, K. (2004). Guilt, shame and need for a container: a study of post-traumatic stress among ambulance personnel. Accident And Emergency Nursing, 12(4), 215-223.

Kihlgren, M., Johansson, G., Engström, B., Ekman, S-L. (2000). Sjuksköterskan, ledande och

ledare inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur

Laposa, J., Alden, L., & Fullerton, L. (2003). Work stress and posttraumatic stress disorder in ED nurses/personnel. JEN: Journal of Emergency Nursing, 29(1), 23.

Lee, J. Y., & Akhtar, S. (2011). Effects of the workplace social context and job content on nurse burnout. Human Resource Management, 50(2), 227-245. doi:10.1002/hrm.20421 Lindell, L, (2003) Omvårdnadshandledning – en möjlig väg till reflekterat erfarenhetsbaserat

vetande. Malmö: Malmö högskola, Hälsa och samhälle

Lundin, T. (2010a). Normal och traumatisk stress. i P-O. Michel (Red.), Psykotraumatologi (s. 49-64). Lund: Studentlitteratur AB

Lundin, T. (2010b). Stressrelaterade tillstånd. i P-O. Michel (Red.), Psykotraumatologi (s. 81-99). Lund: Studentlitteratur AB

Lundman, B & Hällgren Graneheim, U (2008) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och

sjukvård. (Upplaga 1:2). Lund: Studentlitteratur AB

Morrissey, J. (2005). Staff support after trauma in A&E. Emergency Nurse, 13(6), 8-10. Nordseth, T., Skogvoll, E., & Gisvold, S. (2005). Emergency in-hospital anaesthesia assistance. Tidsskrift for Den norske legeforening, 125(22), 3124-3126. doi: 1294427 O'Connor, J., & Jeavons, S. (2003). Nurses' perceptions of critical incidents. Journal of

Advanced Nursing, 41(1), 53-62.

Peterson, J., Johnson, M., Halverson, B., Apmann, L., Chang, P., Kershek, S., & Pincon, D. (2010). Where do nurses go for help? A qualitative study of coping with death and dying.

International Journal of Palliative Nursing, 16(9), 432.

Polit, D.F., & Beck, C.T. (2008). Nursing Research – Generating and Assessing Evidence for

Nursing Practice. (8th ed). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins

Regehr, C., Goldberg, G., & Hughes, J. (2002). Exposure to Human Tragedy, Empathy, and Trauma in Ambulance Paramedics. American Journal of Orthopsychiatry, 72(4), 505-513.