Carl Jonas Love Almqvist SONGES Projektarbete på 2000-talet

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

10 poäng

Carl Jonas Love Almqvist SONGES

Projektarbete på 2000-talet

Carl Jonas Love Almqvist SONGES

a school project in the 21th century

Anna Larsson Frid

Malmö högskola Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap Höstterminen 2005

SAMMANFATTNING

Anna Larsson Frid (2006) Carl Jonas Love Almqvist SONGES Projektarbete på 2000-talet (Carl Jonas Love Almqvist SONGES a school project in the 21th century). Skolutveckling och ledarskap, Lärarutbildningen, Malmö högskola i samarbete med Musikerlinjens pedagogiska kompletteringskurs, Musikhögskolan i Malmö

Syftet med mitt examensarbete är att jag ska få inblick i hur gymnasieeleverna upplever arbetsprocessen i projektarbetet inom en för dem obekant genre: Almqvists Songes (med den svenska översättningen Drömmar). Eleverna ska få pröva sina förmågor och lära sig att bäst utnyttja sina resurser. För att uppnå mitt syfte har jag intervjuat fem gymnasieelever som medverkar i projektet.

Utgångspunkten är projektarbete som arbetsform med ett urval av sju romantiska visor ur samlingen Törnrosens bok. Jag har gjort en videodokumentation av vårt arbete där åtta gymnasieelever i årskurs 1, 2 och 3 på estetiska programmet med inriktning musik och dans/teater medverkar. Den litteratur jag har studerat belyser kunskap och lärande allmänt samt inom estetiska läroprocesser.

Resultatet av mina intervjuer med eleverna visar att de har utvecklat nya perspektiv inom den konstnärliga gestaltningsprocessen samt en större självständighet i samarbetet med varandra, samtidigt som elevens eget arbete med sig själv har kommit till uttryck.

Nyckelord: gestaltningsprocess, genre, projektarbete, röst

Anna Larsson Frid Examinator: Elsa Foisack

N. Klockspelsvägen 10B

FÖRORD

Jag vill i första hand rikta ett stort tack till sångpedagog Britta Johansson som inspirerade mig att skriva inom detta ämne och att slutligen skriva mitt examensarbete. Samtidigt vill jag även rikta ett varmt tack till utbildningsledare Maria Becker - Gruvstedt på Musikhögskolan i Malmö som i diskussion med mig var med om att utforma själva idéskissen. Jag vill tacka min handledare Ann-Elise Persson för all hjälp med min uppsats. Jag vill också tacka Vellinge kyrka för all hjälp med planeringen av repetitionstider och lånet av kyrkans lokaler. Ett stort och varmt tack till alla elever som medverkade och gjorde detta projektarbete möjligt.

INNEHÅLL

1 INLEDNING ...7

1.1 Bakgrund ...8

1.1.2 Projektarbete som arbetsform...9

1.2. Historik ...9

1.2.1 Författare och tonsättare ...10

1.2.3 Romantiska visor ...10

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ...13

3. LITTERATURGENOMGÅNG ...15

3.1 Kunskap och lärande ...15

3.1.1 Synen på kunskap och lärande i styrdokumenten...16

3.2 Estetiska programmet ...16

3.2.1 MU1206...17

3.2.2 TEA1204 ...17

3.3 Estetiska läroprocesser ...17

3.4 Människan som helhetsvarelse ...18

3.4.1 Människan som unik varelse ...19

3.5 Sånginstrumentet ...19

3.5.1 Andning i tal och sång...20

3.6 Stanislavskij och Brecht ...21

3.6.1 Upplevandets eller förevisandets konst ...21

3.6.2 Stanislavskijs system ...22

3.6.3 Avspänning, kroppsträning och röstträning ...22

3.6.4 Fantasi och föreställningsförmåga...23

3.6.5 Koncentration ...23

3.6.6 Kontakt ...23

3.6.7 Temporytm ...24

3.6.8 Det emotionella minnet ...25

4 PROJEKTETS UPPLÄGGNING ...27

4.1 Idéskiss ...27

4.2 Planering...28

4.2.1 Lokaler...29

4.3.1Beskrivning av arbetspass ...29 4.4 Videodokumentation ...31 5 METOD ...33 5.1 Val av metod...33 5.2 Beskrivning av undersökningsgrupp ...33 5.3 Planering av intervjuerna...34 5.4 Genomförande ...34 5.5 Bearbetning av intervjumaterialet ...34 5.6 Etik ...35 5.7 Studiens tillförlitlighet ...35 6 RESULTAT...37 6.1 Intervjuerna...37

6.1.1 Projektarbete inom en obekant genre ...38

6.1.2 Ta ansvar och arbeta självtändigt ...39

6.1.3 Samarbete ...39

6.1.4 Tolka och instudera sång och text… ...40

6.1.5 Personlig utveckling ...41

6.1.6 Fler ungdomars intresse för en obekant genre...42

7 ANALYS ...43

8 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION ...47

8.1 Sammanfattning...47

8.2 Diskussion ...48

9 FORTSATT FORSKNING ...53

REFERENSER BILAGOR

1 INLEDNING

Arbetet behandlar ett konkret förslag som jag brinner för och som jag tycker kan fungera i skolan. Carl Jonas Love Almqvist författare och autodidakt tonsättare har skrivit sånger som han kallar Songes (Drömmar). Från början var Songes sånger till dikter utan ackompanjemang. Uggla (1961) har gjort ett urval och en redigering av dessa som hon kallar Songes romantiska visor ur Törnrosens bok med arrangemang av Arne Mellnäs. Sångerna har i detta sammanhang lagom svårighetsgrad och det är inte svårt att arbeta sceniskt med dem. De är korta och till vissa av sångerna finns det en text inlagd som förstärker stämningen. Jag vill beskriva processen omkring arbetet med ett urval av sju sånger och även göra en videodokumentation. Min ambition är att eleverna ska få möjlighet att med sina instrument (tvärflöjten), rösten (tal och sång) och även kroppen (dans) utveckla sin inlevelseförmåga och sitt skapande med scenisk gestaltning.

Vi lever i ett samhälle där kreativitet spelar en allt större roll. Det finns enligt Kemecsi (1998) många undervisningsmetoder som kan hjälpa elever att utveckla sina färdigheter i fantasi, koncentrationsförmåga, sin förmåga att lättare komma i kontakt med andra människor och sin förmåga att samarbeta.(s.9)

För gymnasieelever och blivande skådespelare som intresserar sig för skådespeleri, kan det vara ett mysterium hur en skådespelare kan framstå som en annan människa, ofta en annan karaktär än skådespelaren själv är. Kemecsi (1998) menar att många teorier och metoder kan hjälpa till med själva förvandlingsprocessen, men skapandets största del sker i vårt undermedvetna. De undermedvetna krafterna spelar en stor roll i all konstnärlig verksamhet. Liksom en idrottsman utvecklar sina muskler och tränar för att förbättra sina resultat, så måste den som vill bli skådespelare också utveckla vissa egenskaper hos sig själv och hålla sig i form. Träningsprogram för alla sorters skådespeleri är därför nödvändigt.

Som teater/drama- och sångpedagog arbetar jag både individuellt och med grupper i olika estetiska processer. I det dramapedagogiska arbetet kan jag arbeta med personlig utveckling, inlärning, socialt och kreativt, och med förberedelse för arbete med teater. I mitt sångpedagogiska arbete kan eleverna individuellt även få möjlighet att med sitt instrument sång uttrycka sig musikaliskt och lära sig att förmedla sitt uttryck inför publik. Genom att eleverna själva får uppleva, pröva och agera tror jag att de har lättare att lära sig.

Under min arbetslivserfarenhet som scenisk sångare och pedagog har jag i olika utvärderingssammanhang där olika arbeten har avslutats, upplevt hur mycket man lär sig när man arbetar med estetiska läroprocesser. Därför är det lätt att brinna för dessa sammanhang eftersom de ofta är mycket kreativa.

1.1 Bakgrund

Jag har valt att i mitt examensarbete arbeta med projekt som arbetsform tillsammans med åtta elever i årskurserna 1, 2 och 3 på gymnasieskolan. Eleverna går på estetiska programmet med inriktningarna musik och dans/teater. En god relation etablerades tidigt mellan mig och eleverna, och det var viktigt för att kunna genomföra ett så kort projektarbete som detta. Min tanke med arbetet var att de skulle få möjlighet att inom en för dem obekant genre träna sin förmåga att tolka och gestalta text, sång, rörelse, dans och musik i projektform. Undervisningen på gymnasiets estetiska program, inom dessa ämnesområden består av olika kursmoment som tillsammans ska ge en god kunskap inom skapande ämnen som röst- och rörelseträning, kurs i instrument/sång, improvisation och scenisk gestaltning. I programmålen (som exempel tas en teaterproduktion) talar man om lagarbetets betydelse och vikten av att man visar varandra respekt, samt har förmågan att samarbeta mot ett gemensamt mål.

1.1.1 Projektarbete som arbetsform

Projektarbete som pedagogisk arbetsform har sitt ursprung under sent 1800-tal. Detta sätt att inhämta kunskap i praktisk form passade den reformpedagogik eller progressiva aktivitetspedagogik som fick stor utbredning efter första världskriget. Egidius (2003) skriver att Kilpatrick var en av dem som främst förde fram idén i boken The Project

Method (1918).

Projektarbete har ”en annan pedagogisk filosofi”, fortsätter Egidius (2003) och ett sätt att tänka som bygger på att elever använder skolan för att bli insatta i verklighets- och verksamhetsområden och inte i de olika ämnena specifikt. Det är mer frågan om ämnesövergripande teman. För att kortfattat återge vad Egidius skriver, är att man även i detta sammanhang stöter på en gammal motsättning mellan två olika sätt att se på människan, antingen som individ med eget ansvar för sin utveckling eller som en varelse som ska sträva mot idealet ”den sanna människan” enligt det auktoritära synsättet. Den logik som ligger i detta arbetssätt är då möjlig inom de flesta ämnesområden. Skillnaderna mellan dessa olika synsätt menar Egidius är valet av tillvägagångssätt. Inom exempelvis litteratur, konst, religion, psykologi osv. används vanligen den kvalitativa metoden som baseras på förståelseinriktade, tolkande och kritiskt granskande.

Krav på projektarbete finns från år 2000 på gymnasieskolan. Enligt Egidius (2003) är tanken att eleverna ska lära sig att ta ansvar för, planera och arbeta på egen hand i ett större självständigt arbete. Projektarbetet genomförs ofta i grupp, där var och en har sin bestämda roll men kan även förekomma som enskilt arbete. (s.209-212)

1.2 Historik

Romantiken var en kulturströmning som genomströmmande västerländskt tänkande och skapande från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet. I stora drag betonar romantiken enligt Nationalencyklopedin känslan på bekostnad av förnuftet och den intresserar sig för det främmande, det exotiska och för historien. Ett viktigt inslag var synen på konstnären som en fritt skapande ande med dyrkan av geniet som konsekvens. (Nationalencyklopedin, 1995)

1.2.1 Författare och tonsättare

Carl Jonas Love Almqvist var en svensk författare och tonsättare som levde mellan åren 1793-1866. Som tonsättare var Almqvist autodidakt och han ansåg att ”snillet hade rätt att skapa sina egna regler”. (Nationalencyklopedin, 1989) Almqvist strävade efter enkelhet i sitt tonspråk och vände sig mot tidens virtuosa musik. Detta framträder tydligt i de originella och oackompanjerade tillfällighetssångerna Songes (Drömmar). Sångerna tillkom from 1828 och spreds sedan vidare i avskrifter under 1830-talet i imperialupplagan av Törnrosens bok. Boken är Almqvists huvudverk som utkom i två serier mellan åren 1833-1851. I den ”ramberättarfiktion” som presenteras i den inledande novellen Jaktslottet finns herr Hugo Löwenstjerna och Rickard Furumo. De står som upphovsmän till den stora samlingen av noveller, lyrik, dramatik, musik, essäer och traktater som ingår i detta stora upplagda verk. Songes, de sceniskt tänkta stämningsbilderna har i vår tid fått ett förnyat intresse tack vare sin förmåga att tjusa och intressera. (Nationalencyklopedin, 1989)

1.2.3 Romantiska visor

Uggla (1961) skriver i sitt förord att Almqvist var en av de märkligaste författarna i svensk litteratur. När han skrev sina litterära verk lade han ner mycket arbete medan hans musikaliska poesi ofta hade tillfällighetskaraktär. Att ändra och skriva om musiken menar Uggla, var för honom detsamma som att göra våld på det spontana, det sublimt enkla och det konstnärliga. Hon skriver att Almqvist i Songes sökte fånga något av folkvisans kynne. Uggla återger det så här i ett Almqvist citat:

[…] Folkvisan detta obildade bedröfliga Moll (såsom man vill tro), är hos sjelfva folket, och hos hvar och en´ som vill höra och sjunga som folket´, en rask, ren, herrlig, genomgripande ton: from och pjunk, stark utan fräckhet, ganska organiskt bildad, och därföre aldrig konstlad, - aldrig i sin skäpnad i stånd, att av konstnär produceras på skryt. Till den renhjärtade nalkas denna melodi såsom ett lamm, men för den spotske spelmannen är hon ett förkrossande lejon. Ty der höres någonting på djupet. (Uggla, Förord, 1961)

Uggla (1961) refererar till Almqvist som skriver vidare att han tänker inrätta ”ett slags teaterstycken” som han vill kalla Songes. De skall framföras på följande sätt:

För varje stycke väljes en enda kort och avslutad situation, lättfattlig och plastiskt skön […] Teatern… anordnas på det sätt, att mitt igenom rummet hänges en ridå av vitt gas, som delar det hela mitt itu; en del framföre och en del bakföre gasen. Denna ridå uppdrages aldrig. Vi åskådare sitta på ena sidan om floret. På andra sidan längst in i fonden föregår drömmen. Du finner, att floret här spelar den förnämsta rollen, och det är verkligen min tanke, att icke alltid skulle va vitt. Månne icke ofta ett oändligt och drömskönt fjärran skulle våra ögon framstå som bäst och skönast, om framför tavlan hängs ett ljusblått gas? Vad säger du? Det hele bleve då såsom levande i en avlägsen azur? (Uggla, Förord, 1961)

Urvalet av sångerna som Uggla har gjort, har skett med tanke på att de ska kunna sjungas lösryckta ur sitt sammanhang. Hänsyn har även tagits till sångernas musikaliska omfång, och flera sånger är transponerade och endast de tempobeteckningar som Almqvist själv satt ut har hon sett till att ta med. Framförandet av sångerna bör präglas av stor enkelhet och Almqvist skriver:

…att, där enstämmiga sånger stå, var och en som älskar instrumental-ackompanjemang, behagar till sångstämman slå ackorder, han tycker; därvid företrädesvis begangnade sådana, som låta väl, och helst som passa stycket. (Uggla, Förord, 1961)

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet är att få inblick i hur gymnasieeleverna upplever arbetsprocessen i projektarbetet inom en för dem obekant genre: Almqvists Songes. Eleverna ska få pröva sina förmågor och lära sig att bäst utnyttja sina resurser. Projektets fem arbetspass ska genomföras och analyseras. Undersökningens frågeställningar är följande:

• Hur upplevde eleverna projektarbetet? Positivt och negativt?

• Hur kan man fånga ungdomars intresse på 2000-talet en för dem obekant genre? • Elevernas upplevelse av utveckling?

3 LITTERATURGENOMGÅNG

Litteraturkapitlet belyser mitt undersökningsområde. Valet av litteraturen och dess innehåll är till för att kunna definiera begreppen kunskap och lärande, ge en översikt om att vi lär olika beroende på olika faktorer och även ta upp olika aspekter på hur kunskap och lärande uppfattas i estetiska läroprocesser. Jag vill få inblick i hur mina elever lär sig.

3.1 Kunskap och lärande

Alla människor är lärande varelser. Människan söker mening och förståelse genom lärande av olika slag. Lindström och Pennlert (1994) skriver att utifrån sin egen förståelse av världen utvecklar var och en sin kunskap om något. När vi lär oss något skapar vi en annorlunda relation till det vi hade innan. Utifrån en ny förståelse förändrar vi eller modifierar vi våra uppfattningar. Lärande innebär att vi förändras som människor. Vi lever i ett kunskapssamhälle. Information, kunskaper och färdigheter är viktiga och avgörande för både individen och kollektivet. (s.14)

Enligt Lindström och Pennlert (1994) anser Howard Gardner att man använder sig av många olika förmågor för att bearbeta och förstå olika kunskapsområden. Han urskiljer sju olika slags intelligenser som matematisk/logisk, verbal/lingvistisk, musikalisk/rytmisk (att skapa och förstå ljud och rytm), kroppslig/kinetisk (att styra och använda kroppen), visuell/spatial (att tyda bilder), personlig (att skilja mellan och strukturera känslor, självreflektion), mellanmänsklig (inlevelseförmåga) och naturalistisk (tyda och strukturera sin omgivning). De två första intelligenserna har en dominerande ställning i den västerländska skolan. Alla dessa intelligenser kan vara ingångar till olika undervisningsinnehåll och lärande. Lindström och Pennlert (1994) menar att Gardners teori ger idéer för hur skolan kan hantera olikhet och variation i elevgruppen och inspirera till att hitta variation i metoderna för lärandet. (s.60)

3.1.1 Synen på kunskap och lärande i styrdokumenten

Skolans uppdrag att förmedla kunskaper förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap idag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. I Lärarens handbok (2004) står det att kunskap inte är något entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former som fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Det förutsätter att de samspelar med varandra. (s.40)

Enligt vår nuvarande läroplan för gymnasieskolan Lpf 94 är det skolans uppgift att ”låta varje enskild elev finna sin unika egenart […]”. (s.5) Gymnasieskolans huvudsyfte är att skapa förutsättningar för att förmedla kunskap och även att eleven skall kunna ta till sig och utveckla kunskaper. Lpf 94 menar att det är skolans uppdrag att låta eleverna tränas i att tänka kritiskt och granska både fakta och förhållanden samt att de skall få utveckla sin förmåga att ta initiativ, ansvar och utveckla sin kommunikation och sociala kompetens. Elevernas utbildning ska även stimulera elevernas vilja att ta personligt ansvar och vara aktiv i samhällslivet. I elevernas undervisning skall även olika förutsättningar ta hänsyn till elevernas kunskapsnivå och deras olika behov.

3.2 Estetiska programmet

I Estetiska programmets (2000) programmål skriver man att olika skapande verksamheter har en central plats på programmet och att man ser till att ge eleverna möjligheter till att utveckla sina kreativa fantasiförmågor. Man menar att ”koncentrationen och närvarokänslan i det skapande ögonblicket kan ge en stark personlig upplevelse” (s.10). Programmets syfte är bland annat ”att ge eleverna vana vid att möta, uppleva och analysera uttryck inom olika konstarter […] och utbildningen ska ge tillfälle att pröva och utveckla den egna förmågan att uttrycka sig” (s.8). Programmålen menar samtidigt att konstnärligt arbete handlar om att kommunicera med publik. Eleverna tränas i att reflektera över sitt arbete och våga pröva nya lösningar på ett problem i det konstnärliga arbetet. Syftet med ämnena musik och teater på programmet är att ge en bredd både teoretiskt och praktiskt samt utveckla kunskaper i kommunikativa uttrycksformer inom bägge ämnesområdena. Eleverna får här möjlighet att öva sin förmåga att uppleva, reflektera och analysera som i sin tur är ett medel för personlig utveckling.

3.2.1 MU1206

I Estetiska programmets (2000) kurs med instrument/sång nivå 2 inom ämnet Musik, har kursen bland annat som mål att ”ge fördjupade kunskaper om hur ett musikinstrument (tvärflöjt) och sångrösten kan användas i skapande arbete […] dessutom öva resonemang om interpretation […] samt övning i framförande inför publik” Det står att ”eleven skall efter avslutad kurs kunna en repertoar i olika stilar eller genrer med adekvat interpretation”. (s.95)

3.2.2 TEA1204

I Estetiska programmets (2000) kurs scenisk gestaltning A, inom ämnet Teater, står det i målbeskrivningen bland annat att ”kursen skall utveckla skapande och inlevelseförmåga i vid bemärkelse”. ”Kursen skall ge en introduktion i de uttrycksformer som ingår i den sceniska gestaltningen” och efter avslutad kurs ”skall eleven kunna arbeta med textanalys och tolkning av olika dramatiska texter […] kunna arbeta praktiskt med enklare former av gestaltningsarbete […] ha kännedom om teater som ett kollektivt arbete”. (s.140)

3.3 Estetiska läroprocesser

Det finns ett gemensamt syfte i allt pedagogiskt arbete och det är att man ska lära sig något. Hur kan man finna det bästa sättet att förmedla kunskaper och öka människans förmåga att tänka? Enligt Ekstrand och Janzon (1995) har det därför uppstått ett stort antal olika modeller för hur undervisning ska gå till för att inlärning ska ske. Det gemensamma i många teorier om inlärning är att eleven ska vara aktiv, eleven har ett behov och eleven måste få något. (14)

Erberth och Rasmusson (1996) refererar till engelsmannen Brian Way (f 1924) som hävdar att med dramats hjälp kan man utveckla hela människan. I sin bok Utveckling

genom drama (1967) och som översattes till svenska 1976, beskriver han hur

peda-gogiskt drama kan användas som undervisningsmetod för att utveckla elevernas personlighet. Han skriver att undervisning rör eleverna som individer och drama rör individernas individualitet, som är unik för varje elev.

Han skriver i sin bok Utveckling genom drama (1976) att det handlar om hur elever utvecklas med hjälp av drama, istället för att utveckla elever genom drama. Det centrala enligt Way är upplevelser där elevers glädje, lust, känsla, fantasi, intuition och individualitet lyfts fram och övas. Ways egen definition på drama är ”att öva sig att leva”. (s.17)

Lindström och Pennlert (1994) skriver att genom gestaltningar av olika slag tränar man upp sina sinnen som har med upplevelse, känsla, identitet och empati att göra. Att nå kunskap är elevens aktiva och kreativa skapande. Eleverna bör få möjlighet att gestalta undervisningens innehåll i olika former som i sin tur vitaliserar skolarbetet och ger kunskapen mera liv, djup och mening. Genom upplevelser fördjupar eleverna sitt lärande. (s.59)

Enligt Lindström (2002) måste skolan våga mer genom att släppa fokus på elevers resultat och elevers färdiga produkter. Han menar också att elevernas kunskap måste vara läroprocessen mot målet och inte att målet måste resultera i den färdiga produkten. Processen innebär att ”gå på djupet, ta risker, pröva nya lösningar, lära av varandra och tillämpa det i det egna arbetet och lära sig värdera det man har gjort” (s.37). Man betonar reflektionens betydelse i estetiska läroprocesser som innebär att eleven ska bli medveten om sitt och andras skapande. Arbetssättet med själva processen handlar om att eleverna tränar sin förmåga i att kunna tolka och arbeta självständigt.

3.4 Människan som helhetsvarelse

I största delen av människans försök att lära känna livet genom vetenskapen, genom undervisningen i skolan eller genom skådespelarutbildningen finns en tendens att betrakta människan som föremål för analys, skriver Hodgson och Richards (1978). De olika vetenskaperna studerar var och en människan i sitt perspektiv. Pedagogiken ägnar sig åt exempelvis delar som fysisk fostran, religionsundervisning, bild och form eller övning på abstrakt psykisk nivå enligt författarna. Livet igenom görs mycket få försök att betrakta människan som en helhetsvarelse, och intresset för att foga samman delarna i undervisningen så att personlighetsutvecklingen befrämjas är otillräcklig. Även om det alltid kommer att vara nödvändigt att betona olika aspekter av utvecklingen, behöver man se till att man ägnar tillräcklig tid åt den totala livssituationen.

Gång på gång behöver man tänka efter vilka delar av existensen man arbetar med och samtidigt försäkra sig om att man har insett hur de förhåller sig till människan i hennes miljö. (s.35)

3.4.1 Människan som unik varelse

När man i den analytiska processen klassificerar människan, framhåller de gemensamma elementen och dragen i det mänskliga beteendet, får man inte förlora varje individs unika karaktär ur sikte. Hodgson och Richards (1978) skriver att den samlade mänskliga kunskapen som gör det möjligt för oss att klassificera och klargöra olika delar av den mänskliga naturen, behöver ha en motvikt, så att man inser att det hos varje människa finns en unik kombination av de olika delarna. Det innebär att varje individ är ett föremål för forskning, och att man måste under mognadsprocessen ge var och en möjlighet att komma underfund med sig själv och att upptäcka sina speciella egenskaper jämfört med andra människor. Föreställningen om att varje individ är unik innebär inte att man överger tanken på ”ett säkert mått på vad som är normalt”.(s.37) Enligt Hodgson och Richards (1978) är samhällen nästan aldrig redo att erkänna något eller någon som verkar annorlunda, men detta är en inställning som ökar konflikten och det komplicerade i människans existens. Det gör individerna rädda för att vara annorlunda och rädda för det annorlunda. Författarna menar att vi måste ”inskärpa en känsla av förundran inför det unika hos varje individ”. Man måste lära sig detta istället för den fruktan som leder till förakt och vidare till protest och aggression. (s.37)

3.5 Sånginstrumentet

Sånginstrumentet är ett kroppsligt instrument som är tätt sammanbunden med personligheten, utövaren. Att utveckla sin röst är också en utveckling av personligheten. Förändringar i rösten blir förändringar i vår person. En sångare är en helhet i kropp, själ och tanke. Som sångare arbetar man ständigt med denna helhet. En väl fungerande röst kräver en fungerande andningsteknik och en utvecklad kroppsuppfattning. Sångpedagogen arbetar hela tiden med detta som ett instrument för elevens utveckling.

För att få elevens röst att fungera skriver Pettersson (1997) måste sångpedagogen arbeta med eleven och göra eleven uppmärksam på både sin kropp, sin andning, på spänningar som uppstår och på tonbildning och röstklang. Som sångpedagog använder man också andningsövningar där andning och ljud hör ihop för att förbättra elevens andningsteknik och förmåga att hålla och kontrollera sin röst under långa sångfraser. Dessutom menar Pettersson (1997) att man ofta använder rörelsen för att förstärka eller för att hjälpa eleven till en kroppslig känsla av övningen. Man arbetar med att lossa spänningar i kroppen som t ex käke, axlar och knän, och sångpedagogen försöker hela tiden medvetandegöra eleven om olika ”kroppsläkage”, som t ex fingrar som rör sig när eleven sjunger, huvudrörelser som eleven gör omedvetet, var eleven har sina händer, hur hon står osv. (s. 35)

3.5.1 Andning i tal och sång

Normalt talar vi på utandningen. När vi talar görs inandningsfrasen mycket kortare och utandningsfrasen längre. Talandningen förlängs och styrs av ett komplicerat muskelarbete, i motsats till viloandning. Muskelarbetet eftersträvar ett konstant övertryck i luftstrupen, det subglottala (över-) trycket. Detta bestämmer röststyrkan och vid normalt tal och i sång vill man hålla den så jämn som möjligt genom hela frasen. Pettersson (1997) menar att för att åstadkomma en luftström mellan två ställen krävs en skillnad i lufttryck och en fri förbindelse mellan dessa. Om luftvägarna i ansatsröret och ned till luftstrupen är öppna, råder samma tryck där som i ”lufthavet” runtomkring. (s.9) För att kunna skapa ett ljud måste vi bilda dels en luftström inne i talapparaten, och dels ett hinder för den. Luftströmmen skapar vi normalt med övertryck i andningsapparaten och en utandningsluft bildas. Man åstadkommer dessutom enligt Pettersson (1997) förutsättningen för ljudet genom ett lufthinder, man för ihop stämläpparna. Det är ingen stor tryckökning vi behöver för dagligt tal, ungefär fem procents ökning av det inre lufttrycket. Utandningen och reglering av andningsapparaten och med hjälp av andningsmuskulaturen styr det subglottala trycket. När det subglottala trycket höjs, så höjs vår röststyrka. Sångare använder längre utandningsfraser än vid normalt tal. Fraser på femton sekunder är inte ovanligt i sång. I normalt tal ligger fraserna på ungefär fem sekunder. Det finns mindre möjlighet till att hämta andan i sång och det gäller att hushålla med luften för att den skall räcka hela sångfrasen ut.

3.6 Stanislaviskij och Brecht

Under 1900-talet har samspelet mellan drama och teater varit intensivt. 1900-talets två betydelsefullaste teatermän skriver Hägglund och Fredin (2004) är Konstantin Stanislavskij och Bertolt Brecht. Ibland brukar de beskrivas som varandras motsatser. Enligt författarna intresserade sig Stanislavskij mest för att gestalta människans själsliv och Brecht ville beskriva samhället. Stanislavskijs idéer om hur skådespelaren ska använda sin fantasi och sin föreställningsförmåga för att skapa sin rollgestalt har fått stor betydelse. Det viktigaste med Stanislavskij och Brecht är att de enligt Hägglund och Fredin utvecklade teorier för skådespelarens arbete.(s.109)

3.6.1 Upplevandets eller förevisandets skådespelarkonst

Inom skådespelarkonsten finns enligt Kemecsi (1998) två huvudlinjer: upplevandets (inlevelsens) skådespelarkonst och den förevisande (illustrerande) skådespelarkonsten. På samma sätt som inlevelsens skådespelarkonst inte är Stanislavskijs idé, är det förevisande skådespeleriets inte heller Brechts uppfinning. Konflikten mellan de båda teorierna är teaterkonstens dilemma genom årtusenden, enligt författaren. Upplevandets skådespeleri kräver att skådespelaren lever sig in i rollen inför varje föreställning, upplever den om och om igen och bygger upp ett organiskt liv på scenen. Genom sitt inlevelserika spel och de känslor och tankar som skådespelaren förmedlar till publiken skriver Kemecsi (1998), kan åskådaren känna igen sin egen livssituation. Känslorna och tankarna skapar upplevelsen. Stanislavskij menar att utan inlevelse finns ingen konst. Den förevisande skådespelarkonsten fortsätter Kemecsi (1998) lever sig också in i rollfigurens känsloliv i början av repetitionsarbetet. Därefter illustrerar skådespelarna med en mycket utvecklad teknik det som de en gång har upplevt. Ingen upplevelse utan tankar, inga känslor utan att intellektet dominerar. Brecht kräver att skådespelaren ska hålla en viss distans mellan rollgestalten och den egna personen. Skådespelaren ska inte bara illustrera rollen, utan också ha en kritisk inställning till den. Rollen är hos Brecht en ”roll”, medan den för Stanislavskij är en ”levande människa”. Brechts teater är episk (berättande), Stanislaviskijs är dramatisk och gestaltande. Den ger orsak och verkan. Bägge kräver dock höga prestationer av sina skådespelare och för både Brecht och Stanislavskij är det skådespelaren som individ som står i centrum.

Det organiska, sceniska livet, den psykologiska människoskildringen är den moderna teaterkulturens grund. Därför finns enligt Kemecsi (1998) inga moderna teaterideologier som helt kan utesluta Stanislavskijs idéer. Den utgör en grund för all skådespelarutbildning. (s. 19-21)

3.6.2 Stanisklavskijs system

När en skådespelare är inspirerad kommer allting av sig självt, utan att han behöver tänka på något särskilt system. Problemet med inspirationen är att den infinner sig så sällan. Skådespelaren har inte tid att invänta den när ridån går upp. Går det att bli inspirerad på beställning? För att lösa detta utarbetade Stanislaviskij en metod som enligt Kemecsi (1998) är den mest använda i västvärlden. Stanislavskij utgår ifrån att ”större delen av allt konstnärligt arbete sker i vårt undermedvetna”. (s.24) Man använder cirka fem till tio procent av hjärnans kapacitet och resten som utgörs av det undermedvetna är svårt att påverka. Med medvetandets indirekta hjälp menar Stanislavskij, kan man motivera och aktivera den undermedvetna delen av hjärnan så att den börjar arbeta och skapa när man själv vill. Man kan inte befalla sina känslor, och för att lättare kunna locka fram dem, måste man utveckla och förbättra egenskaper som koncentrationsförmåga, fantasi och känslominne. En skådespelare måste kunna styra sina fysiska och psykiska funktioner och på sätt påverka sina känslor i den riktning rollen kräver. Stanislavskij utvecklade en slags psykoteknik som består av olika element som fantasi, koncentration, kontakt och temporytm. De ingår i den stora ”byggnad” som man kallar inlevelseprocessen och tillsammans bildar de Stanislavskijsystemet. (s.22-24)

3.6.3 Avspänning, kroppsträning och röstträning

Den osynliga process som sker inom skådespelaren måste bli synlig om åskådaren ska kunna se den skriver Kemecsi (1998) Om skådespelaren inte kan uttrycka sig som han vill, stannar tankar och känslor inom honom själv och förblir osynliga. Skådespelaren kan börja med att hantera de ”psykotekniska elementen” med avspänningsövningar. (s.25) Metoden skapar möjlighet till avslappning och att känna varje muskel ger samtidigt möjlighet att styra dem. Övningarna gör skådespelaren både för att kunna vara avspänd på scenen och för att kunna behärska sin kropp.

Kroppen är ett medel, ett redskap och ett verktyg för skådespelaren Därför måste den vara vältränad och i god form. Rörelserna måste vara naturliga, spontana och plastiska. Att prata på scenen kräver en annan färdighet än att prata privat. Rösten får en större belastning. Skådespelaren behöver lära sig att ”tala på nytt” genom speciell träning.(s.27) Rösten behöver liksom kroppen få regelbunden träning för att förbli i god kondition.

3.6.4 Fantasi och föreställningsförmåga

Förmågan att fantisera är olika utvecklad hos olika människor och med olika övningar kan man förbättra den. Konstnärliga föreställningar, tankar och idéer behövs för att kunna skapa konst menar Kemecsi (1998). Inom skådespeleriet får man det framförallt från författaren av pjäsen och av regissören, men varje roll måste även ha ett ”sceniskt liv”. För att uppnå det måste pjäsens alla roller ”nyskapas”, enligt Stanislavskij. (s.37) Skådespelaren måste alltså bygga upp ”ett helt liv i rollen”. (s.38) Av detta livet är det bara en liten del man ser på scenen som åskådare. För att kunna framföra detta liv måste fantasin och föreställningsförmågan vara stark och välutvecklad, både på repetitionen och under själva föreställningen, eftersom skådespelaren ständigt arbetar med att forma rollkaraktärens liv. Med fantasi och föreställningsförmåga skapas förfluten tid, nutid och framtid åt rollkaraktären. Fantasin och föreställningsförmågan är därför de drivande krafterna i det konstnärliga arbetet.

3.6.5 Koncentration

Alla människor blir mer eller mindre nervösa av att agera inför publik. När man är nervös kan man inte visa vad man egentligen kan. Åskådarna får därmed en felaktig bild. Skådespelaren känner sig enligt Kemecsi (1998) missförstådd och kan få mindervärdeskomplex. Det finns därför övningar som kan förbättra och stärka koncentrationsförmågan. I koncentrationsarbetet kan fantasin vara till hjälp. Jag beskriver här en viktig utgångspunkt:

Man kan ha en stol som koncentrationsobjekt. Stolen är inte så intressant i sig, men om man med hjälp av fantasin hittar en intressant historia om den blir det lättare att koncentrera sig. ”Den minsta koncentrationsytan” (s.53) sträcker sig cirka en halv meter runt om kroppen. Koncentrationen fokuseras på ett litet område och allt som finns utanför utestängs. När man har en så liten koncentrationsyta omkring sig blir ens koncentration mer fokuserad och intim. Man behöver inte bara koncentrera sig på föremål, utan även på tankar och känslor och situationen blir då intim. Man kan lösa mer komplicerade uppgifter. När man har en svårare uppgift på scenen eller inför andra människor, måste man omge sig med en mindre koncentrationscirkel skriver Kemecsi (1998). Tillståndet man uppnår när man är ensam framför många människor kallar Stanislavskij ”den offentliga ensamheten”.(s.56) Att finna den offentliga ensamheten är avgörande för skådespelaren. Den går alltid att uppnå men enligt författaren kräver den mycket övning. Utifrån den lilla koncentrationsytan kan man sedan gå vidare till ”den mellanstora koncentrationskretsen” och därefter till ”den stora koncentrationskretsen”. Man kan öva sig på att gå mellan dessa olika typer i sitt koncentrationsarbete.

3.6.6 Kontakt

Rollgestalterna lever sina liv på scenen, säger sina repliker, men ”lyssnar inte på varandra”. De har ingen kontakt. Kemecsi (1998) skriver att åskådarna hör bara monologer och det blir ingen dialog eftersom skådespelarna inte tar hänsyn till varandra. De lever i sina rollkaraktärer parallellt. (s.67) Kontakten är mycket viktig att uppnå på scenen och ”genom den kontakt som finns mellan skådespelarna kan man nå publiken”.(s.68) Om kontakten är svag kan åskådarna uppleva pjäsens handling och föreställningen som meningslös. Om skådespelarna inte har den rätta kontakten med varandra spelar det ingen roll om de för övrigt bygger upp sina roller ”rätt”. (s.69) Föreställningen upplevs då som tom. Åskådarna kan bara uppleva föreställningen om de får uppleva de känslor som finns mellan rollgestalterna. Kemecsi (1998) skriver att enligt Stanislavskij finns det en kontakt mellan scen och åskådarplats men den fungerar bara genom den kontakt som finns mellan rollkaraktärerna. ”Kontaktens grundprincip är ömsesidighet.” (s. 76)

3.6.7 Temporytm

Där det finns liv finns det handling. Där det finns handling, finns rörelse. Där det finns rörelse, finns temporytm. Allt man gör sker under en viss tid. Alla handlingar, både de yttre och de inre har sin egen temporytm. Kemecsi (1998) skriver att eftersom tempo-rytmövningar utlöser känslor och stämningar är de enligt Stanislavskij av stor betydelse för skådespelararbetet. (s.77-79)

3.6.8 Det emotionella minnet

Varje människa känner något. Man kan minnas vissa händelser och man kan minnas de känslor som man upplevde under den händelsen. Det kan vara den första dagen i skolan eller den första kärleken. Detta minne skriver Kemecsi (1998) kallas för det ”emotionella minnet, eller känslominnet”. (s.82) Skådespelare måste utveckla och förbättra vissa egenskaper och förutom fantasin och koncentrationsförmågan måste skådespelaren ha ett välutvecklat känslominne. Minnet är olika. En del människor kommer lättare ihåg röster och andra kommer lättare ihåg vad de har sett. En skådespelare bör ha både ett gott visuellt och ett auditivt minne. När man inser hur viktigt känslominnet är för skådespelaren förstår man även hur stor betydelse upplevelser har för dem, skriver Kemecsi (1998). De ska ju skapa nya människor på scenen. Dessa nya personer har tankar, känslor och känslominne, men kan inte använda någon annan människas minne för skapandet utan bara det egna. Ett rikt liv på händelser, har också ett rikt känslominne vilket i sin tur berikar den konstnärliga processen. Kroppen och själen är skådespelarens instrument. När skådespelaren får sin roll, försöker han hitta liknande drag hos sig själv för att därefter kunna gestalta rollen. Skådespelaren kan ha liknande upplevelser som rollgestalten och kan just därför lättare hitta fram, samtidigt som skådespelaren alltid är sig själv och för den skull inte förlorar sin personlighet. Om han skulle förlora sin egen personlighet, skulle rollgestalten dö. ”Skådespelaren ger liv åt en roll, men det sker genom det egna livet och karaktären.”

(

Psykoteknikens uppgift är att på ett naturligt sätt hjälpa skådespelarna i detta komplicerade arbete. Kemecsi (1998) skriver att enligt Stanisalvskij är det en inre (psykologisk) teknik som hjälper dem i upplevandets processer. Det Stanislavskij beskrev är inte vetenskap, men det bygger på djupgående psykiska analyser, det ligger nära vetenskapen och i praktiken fungerar det effektivt. ”Psykoteknikens huvuduppgift är att med medvetandet inspirera och aktivera de undermedvetna krafter som startar inlevelseprocessen.”(s.88) När psykoteknikens alla element fungerar väl uppnår skådespelaren ett speciellt tillstånd som Stanislavskij kallar ”det allmänna sceniska tillståndet.” (s.96) Det liknar vårt normala tillstånd, men innehåller element som inte finns i det verkliga livet. Elementen är den offentliga ensamheten och skådespelarens dubbelperspektiv. Det dubbla perspektivet utgörs av skådespelarens eget perspektiv och rollens. Skådespelaren vet ju, i motsats till rollkaraktären i förväg vad som kommer att hända.

4 PROJEKTARBETETS UPPLÄGGNING

Projektarbete är både en allt vanligare arbetsform i arbetslivet och en obligatorisk kurs om 100 poäng inom gymnasieskolan. Det här sättet att arbeta tillsammans med gymnasieeleverna ska ge dem som går i årskurs 1 och 2 möjlighet att träna på att arbeta med projekt inför årskurs 3 och tillsammans med eleverna i årskurs 3 även träna inför framtida konstnärliga projektarbeten, skriver Hedblom, Wallin och Andersson Brolin. (2003) En stor del av projektarbete består av planering. Den skriver man ned i en projektplan som är själva planen över hela projektarbetet. Här kan jag beskriva vad jag vill göra, hur jag vill göra det, hur jag vill redovisa arbetet och när jag ska göra vad. Jag har haft som utgångspunkt att använda mig av arbetsgången som börjar med planering och målformulering till genomförande och presentation. Projektarbetet delas in i fyra steg: idéskiss, planering, genomförande och avslutning. Viktiga hjälpmedel i arbetet är handledning och loggbok.(Hedblom, Wallin & Andersson Brolin, 2003, s.16)

4.1 Idéskiss

Jag har ett konkret förslag som jag brinner för och som jag tycker kan fungera i skolan. Carl Jonas Love Almqvist författare och autodidakt tonsättare har skrivit sånger som han kallar Songes (Drömmar). Från början var Songes sånger till dikter utan ackompanjemang. Uggla (1961) har gjort ett urval och en redigering av dessa som hon kallar Songes romantiska visor ur Törnrosens bok med arrangemang av Arne Mellnäs. Författaren har gjort ett urval på 21 sånger där jag har valt ut sju Songes för detta projektarbete Jag kommer att använda mig av Irvings bok (1987) s. 65-67, Yrke:

Musiker–tankar kring musikkommunikation. I boken har jag valt ut kapitlet:

”Framförandet” med underrubrikerna: ”Att komma ihåg”, ”Förberedelser”, ”Ta hjälp av omgivningen” och ”Personlig röstkvalité”. I Lejonclous och Linbergs bok (1997) s.43-47, Musik och mental träning har jag valt ut kapitlet: ”Det ideala prestationstillståndet” med underrubrikerna: ”Skapa förutsättningar”, ”Koncentrationstekniker” och ”När det ideala prestationstillståndet inte infinner sig”.

Sångerna (Songes) har i detta sammanhang lagom svårighetsgrad och det är inte svårt att arbeta sceniskt med dem. De är korta och till vissa av dem finns det en text inlagd som förstärker stämningen. Jag vill beskriva arbetsprocessen omkring sångerna och även göra en videodokumentation. Min målsättning med projektarbetet är att eleverna ska få möjlighet att med sina instrument (tvärflöjt), rösten (tal och sång) och även kroppen utveckla inlevelseförmågan och sitt skapande med scenisk gestaltning.

4.2 Planering

Planering av projektarbete är ett komplext pusselarbete. Innan planeringen av repetitioner kunde komma till stånd, var jag först tvungen att veta vilka och hur många elever som kunde vara med. Först efter samtal med min handledare på Malmö högskola bestämde jag mig för att ta med minst sex elever. När skolans arbetslag hade sin arbetslagkonferens passade jag på att presentera min idéskiss. Jag behövde intresserade elever som gick på estetiska programmet med inriktning musik (sång och tvärflöjt som individuellt instrument) och elever med inriktning dans/teater. Arbetslaget beslutade att jag skulle presentera idéskissen på elevernas mentorstid. De elever som ville medverka fick göra det frivilligt. Inom schemats tidsram fanns inget utrymme kvar, eftersom terminens period 1 (min praktikperiod) redan var lagd. Eleverna var redan fullt sysselsatta med den ordinarie verksamheten. När jag presenterade min idé, blev många elever intresserade. Tanken var att jag behövde inte bara sång och tvärflöjt utan även textdeklamation, dans och rörelse från elever med inriktning dans/teater. Jag delade ut material och diskuterade med dem om hur de skulle medverka. Jag var tvungen att ordna lokal och skissa på tidsramarna, vilket inte var så enkelt eftersom eleverna gick i olika årskurser och var upptagna med annat på olika tider redan.

När man presenterar ett projektarbete blir många elever till att börja med mycket intresserade men efter ett tag droppar många av när de inser att tiden inte räcker till. Projektet var ju frivilligt och man kan ändra sig. Till slut fick jag tag på åtta elever från årskurs 1, 2 och 3 som var seriöst intresserade att medverka.

4.2.1 Lokaler

Ordinarie schema och lokalplanering för terminens period 1 var lagd och jag var tvungen att hitta en lokal utanför skolans område. Det var bra just för detta projektarbete eftersom det inte var nödvändigt att ha en modern interiör i detta sammanhang. Jag tog kontakt med den närliggande kyrkan som var en gammal medeltida kyrka med ett vackert kyrkorum. Akustiken var dessutom bra. Eleverna skulle inte behöva använda mikrofon vilket var en stor fördel. Jag ringde upp församlingsassistenten och han tog kontakt med kyrkoherden. Jag fick ett vänligt bemötande och när kyrkoherden väl hade godkänt vårt behov att använda kyrkorummet och andra repetitionslokaler, gjorde jag tillsammans med församlingsassistenten en planering av repetitionstider. Det var mycket att ta hänsyn till och hålla isär eftersom kyrkan hade annan verksamhet samtidigt och jag behövde också hjälp av vaktmästaren med åtskilligt praktiskt. Repetitionstiderna skulle dessutom passa in på elevernas håltimmar och när jag hade ”ledigt”, eftersom projektarbetet kom igång under min praktiktid på skolan. Samordning av repetitionstider tog mycket tid och det var inte lätt att arbeta med ett ”frivilligt” projekt. Jag fick ha is i magen.

Jag hade börjat få struktur på planering av repetitionstider och allt som allt skulle vi arbeta med sångerna vid fem tillfällen. Alla elever var inte närvarande samtidigt vid varje tillfälle och eftersom de inte var så många kunde jag vara flexibel i min planering.

4.3 Projektarbetets genomförande

När man ska genomföra ett projektarbete stöter man på olika problem och man ställs inför olika val och överväganden. Nya tankar dyker upp under arbetsprocessen och förändringar uppstår i den ursprungliga projektplanen. Om man då fastnar är det viktigt att hitta nya sätt att komma vidare. Risken finns att man inte blir klar i tid.

4.3.1 Beskrivning av arbetspass

Arbetspasset bestod av olika moment som skulle genomföras. Moment där jag skulle hantera själva instuderingen av sångerna, dikterna, rörelseimprovisationer, dans och den totala sceniska utformningen, själva framförandet. Hur skulle resultatet se ut?

Innan jag fick svar på mina frågor var jag tvungen att förbereda arbetet genom att både föra en dialog och göra improvisationer med eleverna. Jag kände dem inte och det var viktigt att de var aktivt delaktiga i den konstnärliga processen.

Vid det första arbetspasset valde eleverna tillsammans med mig ut de sånger och texter de ville framföra. Undantag var den elev som spelade tvärflöjt eftersom hon spelade med i de flesta av sångerna. Tiden vi hade till förfogande vid varje tillfälle var ca två timmar. Jag började med röst- och rörelseuppvärmning samt sångövningar. Eleven som spelade tvärflöjt gjorde sin uppvärmning på flöjten och instuderade musiken även med sin ordinarie flöjtlärare vid andra tillfällen.

Vi arbetade med olika improvisationsövningar för att lättare hitta fram till de obekanta texterna i dikterna och musikstilen i sångerna. Eleverna är inte vana att instudera äldre musik och text lika spontant som nutida. Till att börja med kändes det som ett experiment för mig eftersom jag inte visste om de skulle tröttna efter första gången. Vi skulle avsluta projektarbetet tillsammans men skulle de verkligen tycka om att instudera sångerna och texterna? För mig var det viktigt att få dem att ”känna” för sångerna genom att de fick en personlig relation till det innehåll de skulle framföra. Vi deklamerade texterna, sjöng och spelade sångerna många gånger samtidigt som vi diskuterade oss fram till vilket som fungerade bäst och vilket vi upplevde lät bäst. I början var det svårt att sjunga de höga tonerna, eftersom de i detta sammanhang kräver mera kunskaper i sångteknik. Textdeklamation på rikssvenska är inte lättillgängligt när man pratar skånska. Barriärer uppstår och insikten om att det inte är lätt att tala utan dialekt eller att tala med stor röstvolym på rikssvenska. Det är svårt. När två timmar hade gått fick eleverna skriva ner och beskriva vad vi hade gjort och hur de själva upplevde arbetet. Inför nästa arbetspass skulle de förbereda sig genom att själva arbeta med det studiematerial jag hade delat ut.

Självständigt förberedelsearbete gjorde eleverna inför varje nytt arbetspass och arbetsprocessen utvecklades vidare genom att de olika momenten åter övades många gånger och fördjupades vid varje nytt arbetspasstillfälle, för att efter femte arbetspasset sammanställas och dokumenteras med en videoinspelning.

4.4 Videodokumentation

Efter fem arbetspass och med elevernas eget arbete inför varje arbetspass, avslutades projektarbetet med en videodokumentation. Eleverna hade arbetat med sitt projektmaterial under totalt fem arbetspass som per gång varade i två timmar. De hade vid varje tillfälle fört individuella logganteckningar. I samband med videoupptagningen gjorde de en utvärdering av projektet som helhet och mig som projektledare. De var ännu inte färdiga att presentera arbetet inför publik, men väl för en videoinspelning. Dokumentationen kan som arbetsmaterial komma till användning inför ett kommande publikframträdande.

5 METOD

Jag vill få inblick i hur gymnasieeleverna upplever arbetsprocessen i projektarbetet inom en för dem obekant genre: Almqvists Songes. För att uppnå syftet har jag intervjuat fem gymnasieelever som medverkar.

5.1 Val av metod

I mitt examensarbete har jag valt som metod att göra en fallstudie på fem av de åtta gymnasieelever som medverkar i projektarbetet. Ejvegård (2003) menar att ett syfte med att göra en fallstudie är att ta en liten del av ett större moment och med hjälp av fallet beskriva verkligheten och att det fallet får beskriva verkligheten. Med fallstudien beskrivs en del av verkligheten i hur eleverna upplever arbetsprocessen i projektarbetet. I valet av metod har jag valt det kvalitativa synsättet som riktar sitt intresse mot individen, i detta sammanhang eleverna på estetiska programmet med inriktning musik och dans/teater. Hartman (2004) menar att ”Kvalitativa undersökningar karaktäriseras av att man försöker nå förståelse för livsvärlden hos en individ eller en grupp individer”. (s.239) Intervjun som ger data av kvalitativ art innebär att mitt resultat grundar sig på intervjuer av mina gymnasieelever och hur de upplever och påverkas av projektarbetet än om man jämför med enkäter som inriktar sig mer på statistiska bearbetningar och analysmetoder.

5.2 Beskrivning av undersökningsgrupp

I detta projektarbete ligger fokus på vad eleverna vill gestalta med sitt eget val av sånger och tillhörande texter. Undersökningen är att göra en fallstudie med fem medverkande gymnasieelever i årskurs 1 och 2 på estetiska programmet med inriktning musik och dans/teater. För årskurs 1 som har dans/teater som inriktning är det första gången som de deltar i ett projektarbete. Årskurs 2 med inriktning musik har varit delaktiga i projektarbete innan men behöver liksom årskurs 1 träna på denna arbetsform. Eftersom arbetssättet är nytt och genren är obekant för dem, är det intressant att få ta del av deras upplevelser.

5.3 Planering av intervjuerna

Mina val av intervjufrågor förbereddes tillsammans med min handledare några veckor efter att själva videodokumentationen var gjord. Därefter tog jag kontakt med fem positiva elever, och vi bestämde tillsammans när jag skulle komma ut till dem på skolan. Varje elev hade vardera trettio minuter till förfogande och intervjuerna fungerade som planerat.

5.4 Genomförande

Intervjuerna fungerade bra tidsmässigt och jag fick tydliga och uppriktiga svar. Eftersom mitt projektarbete baseras på frivillighet, var det inte svårt att fullfölja intervjuerna med eleverna. Min roll som intervjuare i ett objektivt perspektiv var inte heller problematiskt eftersom jag då var lärarstudent och genomförde dem strax efter min praktiktid på skolan. Genomförandet och urvalet hade inget fokus på genustänkande och obalans fanns eftersom endast kvinnliga elever medverkade.

5.5 Bearbetning av intervjumaterialet

Tack vare eleverna blev det ett intervjumaterial. Intervjuerna skrevs ned ordagrant från de inspelade banden. Intervjuerna avlyssnades direkt för att dagen efter skrivas av ordagrant. Att lyssna och skriva ned dem tog cirka tio timmar. Vid bearbetningen av intervjumaterialet utkristalliserades vissa teman. Läsningen av det nerskrivna intervjumaterialet upprepades ett antal gånger för att hela tiden kunna se nya mönster och bearbeta fram teman. Problematiken var att hitta mönstren på grund av att eleverna svarade så vitt och brett på intervjufrågorna så det var svårt att kategorisera deras svar. Slutligen blev det sex olika teman som kategoriserades genom direkta citat från eleverna. Efter varje tema står varje elevs namn med och sedan citatet. Namnet ska vägleda läsaren och skapa struktur. I bearbetningen av intervjuerna visas ett representativt urval av citat. Med representativt urval menar jag att jag har tagit hänsyn till alla elevernas både negativa och positiva citat från varje intervju. Kvale (2005) benämner detta meningskategorisering som innebär att intervjun kan delas in i olika teman eller kategorier.

5.6 Etik

De etiska aspekter jag tog hänsyn till i min undersökning var att intervjun om deras upplevelser av projektarbetet baserades på frivillighet och att gymnasieeleverna inte heller var tvingade att medverka i intervjun. Eleverna hade inte några som helst förpliktelser utan kunde välja att inte genomföra och avbryta intervjun när de ville. Deras namn är fingerade i texten. (Ejvegård, 2003)

5.7 Studiens tillförlitlighet

Eleverna hade valt att dela in sig i små grupper (1-3st/grupp) med eget val av sånger och tillhörande texter beroende på vilka de uppskattade mest att instudera. Undersökningen att göra en fallstudie med gymnasieeleverna i årskurs 1 och 2 är att de var nyfikna på det som var en obekant genre och deras möjlighet att få nya konstnärliga erfarenheter. Relevant är att välja elever både från inriktning musik som inriktning teater/dans på estetiska programmet, eftersom de arbetade utifrån olika utgångspunkter. För att intervjuerna ska bli tillförlitliga krävs att få ta del av varje liten grupps arbetsprocess, erfarenheter och upplevelser. Ett syfte med detta är att öka trovärdigheten i urvalet av de elever som skulle bli intervjuade. Ett annat är att få mångfacetterade upplevelser och svar på mina frågor på grund av att grupperna har arbetat olika med sina sånger och tillhörande texter.

Intervjuerna är effektiva som metod för att förstå elevernas upplevelser och tolkning av det de erfar och därför valde jag denna metod i examensarbetet. Intervjuerna fokuserar på elevernas egen inlärning, upplevelser och erfarenheter när de självständigt har arbetat med sina sånger och tillhörande texter. Nackdelen med fallstudien kan vara validiteten. Mäter jag det jag har för avsikt att mäta? Är intervjufrågorna rätt formulerade Fungerar val av tid och plats för intervjuerna? Mitt val av metod att intervjua måste ha en genomtänkt planering för att intervjuerna slutligen skall uppfattas trovärdiga.

Min roll som intervjuare var att vara fokuserad vid mitt syfte med intervjun för min undersökning vid varje intervjutillfälle. Rollen som intervjuare innebar att vara alert, vara i god tid, väl förberedd med bandinspelningen och påläst på intervjufrågorna.

6 RESULTAT

Jag vill få inblick i hur gymnasieeleverna upplever arbetsprocessen i projektarbetet inom en för dem obekant genre: Almqvists Songes. För att uppnå mitt syfte har jag intervjuat fem gymnasieelever som medverkar i projektarbetet.

6.1 Intervjuerna

Det eleverna uppgav att de har lärt sig i projektet kan i huvudsak delas upp i sex olika teman där deras olika upplevelser av arbetsprocessen presenteras. Dessa teman beskriver praktiska och teoretiska moment som berörs när ett projekt görs inom det estetiska ämnesområdet. Med dessa teman vill jag beskriva hur man gör ett projektarbete och gestaltar sång och text inom en för dem obekant genre, att ta ansvar och att arbeta självständigt, samarbetet mellan gymnasieeleverna, om deras upplevelse av sin personliga utveckling och hur man kan får fler ungdomar att bli intresserade av en för dem obekant genre på 2000-talet. Dessa sex teman är inte jämställda varandra eftersom vissa teman är mer frekventa med sina svar än andra. Men jag föredrar att redovisa dem enligt följande ordning:

• Projektarbete inom en obekant genre • Ta ansvar och arbeta självständigt • Samarbete

• Tolka och analysera sång och text • Personlig utveckling

• Fler ungdomars intresse för en obekant genre

När man gör ett projektarbete inom en för dem obekant genre: Almqvists Songes, innefattar det många olika moment som både är positiva och negativa. Under de fem arbetspassen som projektet varade hade eleverna efter varje tillfälle skrivit logganteckningar och efter den avlutande videodokumentationen även gjort en utvärdering av hela projektet som inkluderade mig som projektledare. Hela detta material (även videodokumentationen) har fungerat som utgångspunkt och gör det tydligare för mig att förstå elevernas svar på mina intervjufrågor. Det var bra att eleverna kontinuerligt skrev ned logganteckningar efter varje arbetspass. De fungerade även som ett stöd för dem inför nästa arbetspass. Elevernas namn är fingerade i min text. Jag citerar och refererar härmed deras svar och kommentarer:

6.1.1 Projektarbete inom en obekant genre

Lisa: ”Projektet var lagom långt och det var både ovant och konstigt i början men jag

fick mycket hjälp.” ”Att skriva logganteckningar var svårt och nytt.” Arbetsprocessen enligt Lisa skapade en enhet med sång, text, rörelse och dans. Det arbetsmaterial som vi fick var nyttigt och till stor hjälp, tillägger hon.

Anna: ”Det var roligt att arbeta med en obekant genre och få möjlighet att uttrycka sig

lyriskt.” ”Genren är en del av vårt kulturarv.” Det är viktigt att projektet blir ens eget projekt. Det var lagom långt och om man ska göra ett framträdande inför publik får man höja ribban, enligt Anna. Det var bra att det inte var ett ”smitt gäng” utan att det var frivillig medverkan. Att sångerna sjöngs a capella tillsammans med tvärflöjt var fint.

Anita: ”Det var positivt att få vara med och prova på något nytt.” Anita fortsätter och

tyckte det var svårt i början men samtidigt upplevde Anita att honfick stora möjligheter att påverka arbetsprocessen. Dessutom fick Anita agera framför en videokamera för första gången.

Maria: Från början var Maria skeptisk till sångerna och texten men Maria tyckte att hon

fick bra hjälp. Dessutom var det en kul arbetsform och lagom många arbetspass. Maria tyckte att hon fick vara med och påverka och blev alltmer positiv till projektet.

Josefin: ”Det var svåra sånger som var annorlunda.” ”Jag hade aldrig hört musiken eller

texten förut.” Studiematerialet att studera mellan varje tillfälle var bra och Josefin tyckte att hon fick mycket hjälp med det som kändes komplicerat. Hon upplevde att hon fick bra möjligheter att påverka. Det tog mycket tid i anspråk men det kändes bra till slut.

6.1.2 Ta ansvar och arbeta självständigt

Lisa: Lisa övade och tränade själv på sina texter med hjälp av sitt arbetsmaterial mellan

varje tillfälle. Logganteckningarna fungerade som ett bra stöd för planeringen av arbetet enligt Lisa.

Anna: Det blir lätt konflikter om man tillsammans ska tolka en och samma text. Det är

därför bättre att arbeta själv med texttolkningen enligt Anna. Hon tyckte att alla tog bra ansvar i gruppen. Jag var själv mycket aktiv inombords mellan arbetspassen, tillägger Anna.

Anita: Det var svårt tyckte Anita att skriva logganteckningar eftersom det var något

nytt, men hon tycker att det hjälpte och var ett bra stöd för att lättare komma ihåg.

Maria: Jag har svårt att tänka snabbt och fantisera säger Maria, men att hon fick bra

hjälp, och kapitlet om koncentrationtekniker i arbetsmaterialet var en bra hjälp i arbetet med sångerna.

Josefin: Jag övade i flera timmar mellan arbetspassen eftersom jag inte vill göra något

som känns halvdant, säger Josefin. Hon fortsätter och tycker att arbetsmaterialet var en bra hjälp och hon övade mycket utantill.

6.1.3 Samarbete

Lisa: Lisa tyckte att det var bra närvaro och kände trygghet i gruppen. ”Det var

människor jag trivdes med.” Tillsammans gav vi varandra stöd och det är viktigt, säger hon. Det är ”den lilla gruppen” som ger varandra stöd.

Anna: Det var en jättetrevlig grupp och vi både litade och uppmuntrade varandra vilket

Anita: Det var ett bra samarbete. ”Gruppen var jättetrevlig och alla hjälptes åt.”

Maria: Det är ett häftigt gäng som samarbetar bra där jag känner stor trygghet, säger

Maria.

Josefin: Jag kände dem inte men de var trevliga och de hade en positiv inställning till

projektet, säger Josefin. Det är viktigt att ha en kompis som man känner väl, fortsätter hon. Det var tråkigt den gången hon var sjuk, eftersom vi sjöng samma låt tillsammans, tillägger hon.

6.1.4 Tolka och instudera sång och text

Lisa: Det var svårt att komma igång och jag fick lära mig texterna utantill, säger Lisa.

Det är viktigt att inte stressa fram texten och det finns olika sätt att nå den. För att hitta känslan improviserade jag med olika uttryck och det var bra, tillägger hon. Men att stå ut med sin egen röst och att läsa texterna på rikssvenska var svårt. Jag tyckte att jag hade hjälp av mitt arbetsmaterial för att hitta flera verktyg och för att göra texten mer levande.

Anna: Texterna kändes så skånska, nästan danska och var lätta att läsa. ”Halsen ska

vara ren och låta rösten ringa ut.” Det var bra att träna på rikssvenskan och på det lyriska uttrycket. Att vara glad var svårt. För att hitta känslan var det bra att improvisera med hjälp av olika uttryck, tyckte Anna.

Anita: Jag ”svävade” i mina texter och att tala på skånska fungerade bättre för mig än

på rikssvenska, säger Anita. Att improvisera, träna på hållningen genom att ha en bok på huvudet var kul. ”Den lyssnande Maria” var svår att nå men ”Marias häpnad” kändes naturligare.

Maria: Jag var rädd att jag inte skulle klara av det i början, säger Maria. I sången ”Du

går icke ensam” var budskapet klart om man jämför med sången ”Tintomara” som var svår att förstå. Språket kändes svårare att nå än melodierna. Jag fick arbeta med sångteknik och tänka slankare för att kunna komma upp på höjden och sjunga med ljusare klang, det var nytt, tillägger Maria.

Josefin: Sången ”Du går icke ensam” påverkade mig känslomässigt. Sångerna hade

annorlunda melodier och det krävs därför mycket tålamod och koncentration eftersom det är något nytt, säger Josefin. ”Du går icke ensam” har ett ”snällt” uttryck och det är lättare än att sjunga med ett uttryck som är ”mittemellan snällt och aggressivt”, tycker Josefin. Jag har tränat på att sjunga ljust och jag har fått hjälp med sångtekniken. ”Om jag öppnar upp kroppen går det lättare.”

6.1.5 Personlig utveckling

Lisa: ”Det är inte lika otäckt längre.” ”Nu känns det inte omöjligt.” ”Det är roligt att

träna på att tala rikssvenska och det känns mer naturligt nu.” Jag skulle kunna tänka mig att framträda inför publik, säger hon. Jag blev säkrare genom improvisationen. Det har hänt så mycket inom mig som är svårt att skriva i logganteckningarna. Jag har tränat på pauser, olika tonlägen och att förmedla en känsla, tillägger Lisa.

Anna: Det är roligt med gamla texter och det är viktigt att lära sig dem ordagrant.

Moderna texter är mycket tråkigare, säger Anna. Gamla texter är mer lyriska och uttrycksfulla och kräver mer tålamod, tillägger hon. ”Projektet har hjälpt mig att få bättre flöde och att bli tydligare.” ”Nu vågar jag agera mera.” Det var nyttigt att träna på att vara ”naturligt glad” och för att nå fram fungerade det att improvisera samma text med olika uttryck, fortsätter Anna.

Anita: Jag har fått en känsla för hur jag ska läsa olika slags texter och jag känner mig

mycket tryggare efter projektet, säger Anita. Logganteckningarna fungerade som ett jättebra stöd och jag har lärt mig att ”sväva” i känslan. Jag vill lära mig mer, tillägger hon.

Maria: ”Det var bra att vi var två som sjöng samma sång.” ”Jag sjunger låg stämma i

kören och jag har fått träna på jag att sjunga ljust.” ”Jag har fått nya sångtekniska kunskaper.” Det är bra att sjunga olika sångstilar och det vill jag arbeta vidare med, tillägger hon. Jag har fått en bättre hållning, jag har tränat på att sjunga slankare och jag har lärt mig en soloslinga i ”Marias häpnad”. Jag vill satsa på att bli sångerska, säger hon slutligen.

Josefin: ”I kören sjunger jag en mörk stämma.” ”Nu har jag fått träna på att sjunga

ljust.” Jag har fått nya sångtekniska tips och jag vill ta med mina erfarenheter i rock och nutida låtar, säger Josefin. Det är viktigt att prova alla genrer. Jag har lärt mig en ny sångstil och fått mer sångteknik. Jag har fått bättre hållning och tränat på att ”öppna upp i kroppen”. Det blir lättare att sjunga då, säger hon. Vissa dagar lever rösten ”sitt eget liv” och då är det viktigt att hitta tillbaka till den ”rena klangen”. Textmaterialet vi fick är jättebra att ha inför framtiden och jag känner mig mycket tryggare och säkrare nu, tillägger Josefin

6.1.6 Fler ungdomars intresse för en obekant genre

Lisa Ofta vill man göra sådant man känner igen och därför är det viktigt att inte

”skrämma iväg” ungdomar med en för dem obekant genre. Det kräver tålamod och mer tid för att det ska få en chans. Äldre text tar tid och det är alltid så bråttom i skolan. Det måste få mogna. Svenska skulle kunna vara ett lämpligt ämne att arbeta med olika genrer, säger Lisa.

Anna: ”Det är vårt kulturarv, och skolan skulle vara mycket mer angelägen om detta”

Filmindustrin skulle kunna göra film i svartvitt. Det skulle passa dessa texter. Inom ämnet svenska skulle man låta eleverna lära sig mer om obekanta genrer, tycker Anna.

Anita: Tjejer är ofta öppnare än killar och det krävs mycket tålamod, tycker Anita. Det

skulle passa inom ämnen som svenska och teater.

Maria: ”Man skulle kunna väcka ett intresse med att göra en temavecka om olika

genrer.” Det skulle fungera inom ämnen som svenska, teater och musik, tycker Maria.

Josefin: Det är viktigt att få prova på olika genrer och bekanta sig med dem. Inom

ämnen som svenska och i körsång, skulle man t.ex. kunna sjunga klassiska flerstämmiga sånger. Det krävs mycket tålamod och koncentration att analysera gamla texter, fortsätter Josefin.

7 ANALYS

Det är svårt att värdera vad eleverna har lärt sig i projektarbetet på ett helt tillförlitligt och objektivt sätt. Jag valde medvetet att göra fallstudie och intervjua fem gymnasieelever i årskurs 1 och 2 som medverkade i projektet för att öka bredden på svaren och få ökad tillförlitlighet i min undersökning.

Intervjuerna med eleverna var givande. Genomförandet och urvalet hade inget fokus på genustänkande men jag är medveten om obalansen mellan urvalet kvinnor och män eftersom bara kvinnliga elever medverkade. I intervjuerna fick jag bra kännedom om hur de upplevde fördelar och nackdelar i projektets arbetsprocess.

Genomförandet av intervjuerna gick bra men jag behöver mer träning och mer kunskap i intervjuteknik. Intervjuerna var i sin form delvis strukturerade eftersom jag i vissa intervjusituationer fick förklara de frågor som eleverna inte förstod. Jag upplever dock att jag fick ett material som belyser mitt undersökningsområde.

Resultaten i intervjumaterialet skall analyseras. Som utgångspunkt används sex teman. Dessa teman presenteras i kapitel 6, där eleverna berättar hur de upplever vad arbetsprocessen i projektet har lärt dem. Alla sex teman är inte jämställda då vissa av dem är något mer frekventa men jag har valt att presentera dem i följande ordning:

• Projektarbete inom en obekant genre • Ta ansvar och arbeta självständigt

• Samarbete

• Tolka och analysera sång och text • Personlig utveckling