innovationsstrategin N2012.27
Madéleine Pilstrand & Christian Strandberg
Kandidatuppsats i Innovationsteknik vid Mälardalens högskola HT13 Handledare: Sven Hamrefors
En upplevelsebaserad provokation mot den svenska innovationsstrategin N2012.27
Madéleine Pilstrand & Christian Strandberg
En innovation handlar i grund och botten om en förståelse och inkorporation av den komplexa kreativiteten i en
innovationsprocess. I denna studie har sex centrala kärnvärden kring den upplevda kreativiteten tagits fram med hjälp av semistrukturerade intervjuer från tio respondenter. Utifrån en fenomenologisk ansats har dessa kärnvärden utvecklats från begreppen kreativitet och innovation. Inom kreativitet var – relatera, förändra och kommunicera – centrala begrepp för respondenterna. Inom innovation var det istället – mening, kvalitet och tillväxt. Genom att anta en tydlig och provocerande syn på kreativitet och innovation har dessa kärnvärden använts som redskap för att utmana den svenska innovationsstrategin N2012.27 i vilken svenska Regeringen vill utveckla det svenska innovationsklimatet till år 2020. Studiens resultat visar att denna satsning är missriktad och otydlig. Det är inte det innovativa Sverige som i första hand bör eftersträvas, det är den kreativa medborgaren.
Nyckelord: innovation, kreativitet, provokation,
Innovation is all about the understanding and implementation of the complex creativity in a innovation process. This study delivers six central themes regarding the experienced creativity. These themes is a product out of interviews from ten
participants. With a phenomenological approach these themes has been made representive of the concepts innovation and creativity. The themes within creativity were – relate, change and communicate. Within innovation the themes were – meaning, quality and growth. By adopting a provocative approach these themes has been used as tools to challenge the Swedish innovation strategy N2012.27 in which the Swedish Goverment wishes to elaborate the national innovation climate until the year of 2020. The result of this study shows that this investment is misguided and vague. The pursuit of the
innovative Sweden shouldn’t be the primary target. It should rather be in the pursuit of the creative citizen.
Keywords: innovation, creativity, provocation, innovation
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare professor Sven Hamrefors för sitt stöd och aktiva deltagande i studien. Ett lika stort tack riktas även till alla deltagande företag och
privatpersoner som ställt upp med tid, kaffe och intervjusvar. Utan dessa hade studien inte kunnat genomföras. Vi riktar även ett tack till alla medstudenter som opponerat och hjälpt oss att kvalitetsgranska studien.
Inledning...7 Bakgrund...7 N2012.27...7 Syfte...8 Möjlighetisiering...8 Frågeställning...8 Avgränsning...8 Innovationsbidrag...8 Metod...9 Kvalitativ vetenskapsmetod...9 Fenomenologisk ansats...9
Urval och Respondenter...10
Material...10
Procedur och databearbetning...10
Metodkritik...11
Teoretisk referensram...12
Kreativitet...12
Begreppsdefinition...12
Den kreativa processen...13
Provocerande kreativitet...14
Neurologiskt perspektiv på kreativitet...15
Den fysiska miljön...16
Den mentala miljön ...17
Innovationsprocessen...19
Begreppsdefinition...19
Innovationsprocessen...20
Värdeskapande innovation...21
Resultat & Analys...22
Sammanfattning av intervjuer...22 Kreativitet...22 Innovation...22 Studiens kärnvärden...23 Analys av resultat...23 1. Relatera ...23 2. Förändra...24 3. Kommunicera...24 4. Mening ...24 5. Kvalitet ...25 6. Tillväxt ...25
Slutsats & Diskussion...26
Slutsats...26
Sverige år 2020 – En ouppnåelig innovationsdröm? ...27
Förslag till vidare forskning...29
Kritik mot studien...29
Referensförteckning...30
Bilagor...32
Bilaga A - Intervjumanual...32
Illustrationsförteckning
Illustration 1: Den kreativa processen...12Inledning
Bakgrund
Innovation är ett centralt begrepp för många företag och organisationer i 2013-års globaliserade värld. Ordet är till och med så centralt att det fått egna strategier från regeringar, en plats i organisationers kärnvärden och egna högskole- och
universitetsutbildningar. Innovation är här för att stanna och har en stor del i företags- och organisationers framtida överlevnad. Tar du inte del av det innovativa klimatet i världen omkring dig så kommer du inte att finnas kvar. Men vad är det som är viktigt för att ett framtida innovationsklimat i Sverige? Krup Grunin (2009) menar att framtidens innovation har ett behov av att företag och organisationer som främjar innovation och kreativitet i individernas tankar och idéer. Den här processen börjar tidigt. Till och med så tidigt att individen inte ens är i arbetslivet. En av de största kreativitetsdödarna är enligt Ken Robinson våra utbildningsinstitutioner (Robinson, 2006). Krup Grunin (2009) menar att vi måste omstrukturera skolvärlden så att elever tänker mer och memorerar mindre. Det rätta svaret kanske inte alltid är det bästa. Men för att kunna använda begreppen kreativitet och innovation krävs det att vi har en djupare förståelse av innebörden de har hos människor och hur de kan stimuleras för att uppnå önskvärd tillväxt. Den förståelsen kan vi få om vi lyssnar till människors
upplevelse av kreativitet och dess koppling till innovation. Det är just den upplevelsen som är central i denna studie. Kan vi fånga en glimt av den upplevelsen så kan vi öka vår förståelse för vad kreativitet och innovation egentligen betyder för människan och hur den därtill kan styras. Och kan vi nå en sådan förståelse då kan vi förbättra
framtidens innovationsarbete i Sverige. Kreativitet och innovation kopplas ofta samman, men är upplevelsen av dem även sammankopplade? Det är populärt att
diskutera innovation och kreativitet utifrån teorier och modeller och det resultat som kan påvisas (Bessant & Tidd, 2011, s. 6, Leonard & Swap, 2005, s.6). Idag finns det röster som menar att kreativitet och innovation behandlas för ytligt (Alf Rhen, s. 22-23, Normann, 2001, s. 193). Stämmer detta? För att nå målen som presenteras i den nationella innovationsstrategin, N2012.27, till år 2020 krävs det en utmanade syn på innovationsklimatet. Då förutsättningarna som krävs för att skapa nya innovationer i grund och botten handlar om kreativitet (Alf Rehn, 2010, s. 22) krävs även en
utmanande syn på denna. Kan upplevelsen av kreativitet vara utmanande och har detta en påverkan på upplevelsen av innovationen?
N2012.27
Den nationella innovationsstrategin, N2012.27, lanserades 2012 med syfte att bidra till ett innovationsklimat med bästa möjliga förutsättningar för innovation i Sverige till år 2020 (Regeringen, 2012). I N2012.27 uttrycks en tanke om vilket land Sverige kommer att vara år 2020 tack vare denna strategi. Sverige är då ett nyskapande land som är präglat av banbrytande idéer och nya sätt att tänka samt nya sätt att skapa för att forma vår framtid i en global värld. Människor i alla delar av Sverige kan och vill bidra till att skapa värde för människor. N2012.27 är en sextiotvåsidig handlingsplan som ska ange den långsiktiga kursen för hur Sverige ska jobba för att förbättra innovationsklimatet samt utveckla innovationsförmågan i Sverige (Ibid). Regeringen vill med denna strategi
göra det möjligt för fler individer och organisationer i näringsliv, offentlig verksamhet och civilsamhälle att utvecklas och mer effektivt bidra till nya eller bättre lösningar som svarar mot behov och efterfrågan. (Regeringen, 2012)
Syfte
Syftet med studien är att finna kreativitetens kärna genom att studera individuella upplevelser av fenomenet. Upplevelsen av kreativitet och dess koppling till innovation kommer sedan att leda fram till kärnvärden som kan utmana den svenska
innovationsstrategin N2012.27.
Möjlighetisiering
Studiens mål är att finna en kärna i fenomenen kreativitet och innovation och därtill skapa en förståelse för vad som främjar innovativa processer hos individer som använder dessa begrepp i sina professioner. Vid en sådan förståelse kan studiens fokus riktas mot att utmana den svenska innovationsstrategin N2012.27 och ge en mer komplex bild än vad som föreslås av svenska Regeringen.
Frågeställning
Hur kan den upplevda kreativiteten främja Sveriges framtida innovationsarbete?
Avgränsning
För att kunna konkretisera fenomenen kreativitet och innovation har en avgränsning gjorts då det finns ett brett spektrum av områden att studera fenomenen utifrån. I denna studie valde författarna att endast avhandla ämnet utifrån innovationsklimatet i Sverige och den nationella innovationsstrategin. Vidare har en tydlig distinktion mellan
fenomenens definitioner gjorts. Den kreativa miljöns påverkan har även avgränsats till att handla om mentala processer i miljön omkring den kreativa processen. Studien kommer att fokusera på individers upplevelse av kreativitet och dess effekt på innovationer. Studiens slutsats ämnar påvisa hur upplevelsen av kreativitet och dess koppling till innovation kan främja innovationsklimatet i Sverige.
Innovationsbidrag
Studiens innovationsbidrag består av ifrågasättandet av och reflektionen kring den svenska innovationsstrategin N2012.27. Strategin kommer att utmanas utifrån
respondenternas upplevelse av fenomenen kreativitet och innovation likväl som utifrån medvetet vald forskning inom ämnet. Studiens resultat kommer ge förslag på mer effektiva satsningar för att utveckla innovationsklimatet i Sverige till år 2020, än vad som föreslås i N2012.27.
Metod
I metodavsnittet redogörs hur och varför studien använder sig av en kvalitativ
vetenskapsmetod med fenomenologisk ansats. Vidare tydliggörs hur studien genomförts och vilka etiska förhållningssätt som präglat studien.
Kvalitativ vetenskapsmetod
I denna studie kommer både datamaterial och analys genomföras enligt en kvalitativ vetenskapsmetod. Primärt har denna metod valts med anledning av dess möjlighet att få en förståelse för människans medvetande och upplevda erfarenheter av kreativitet. Avgörande för den här typen av studier är att undersökningens design är genomgående kvalitetsfokuserad. Wedin & Sandell (2004, s. 73-79) menar att en sådan design ska svara mot ett intresse för ett bestämt fenomen. För att svara mot detta kommer författarna till denna studie, genom en avgränsning, definiera ett tydligt fenomen och problematisera om hur det kan förbättras, ta en aktiv roll som undersökningsledare och komma med motargument till respondenternas svar i syfte att finna en djupare
komplexitet i kreativiteten och dess kopplingar till innovation, vilket fortsättningsvis kommer att benämnas som fenomenet, och se till att respondenterna uppfattar
intervjuerna på ett korrekt sätt där de inte upplever att de granskas eller utvärderas i sin kunskap till fenomenet. I enlighet med Wedin & Sandell (2004, s. 75-82) kommer analysen genomföras på ett så tydligt sätt som möjligt så undersökningen kan återskapas av annan.
Validitet är en bedömning av om de slutsatser som genererats av undersökningen speglar syftet med studien ( Bryman, 2011, s. 50). Med reliabilitet menar man att kunskapen är framtagen på ett tillförlitligt sätt ( Bryman, 2011, s. 161). Författarna menar att dessa begrepps innebörd uppnås i denna studie.
Fenomenologisk ansats
Ansatsen i denna undersökning syftar till att, genom att använda den induktiva
undersökningsmetoden fenomenologi, nå en större förståelse för fenomenet (Langemar, 2008) kreativitet och den påverkan den kan ha för framtidens innovationsarbete i Sverige. Syftet med detta val är att försöka förstå problemets kärna. I syfte att nå den komplexa kärnan i problemet kommer författarna fokusera på respondenternas utsagor och upplevelser av kreativitet och innovation. Dessa kommer sedan att transkriberas och delas upp i meningsbärande element, som Wedin & Sandell (2004, s. 85) kallar det, när en text inriktning uppfattas ändra mening. Därefter kommer varje avsnitt att
omformuleras för att undvika eventuellt underförstådda påståenden. Härigenom kommer utsagorna att jämföras och en sammanfattning av samtliga respondenters utsagor kan då göras. Slutligen kommer endast ett antal enstaka kärnvärden kvarstå som får anta rollen som artefakter för det fenomen som studiens frågeställning efterfrågar.
Urval och Respondenter
Då syftet med studien ämnar att nå en djupare förståelse av fenomenen kreativitet och framtidens innovationsklimat så kommer författarna välja ut vilka respondenter som ska ingå i studien. Respondenterna väljs ut med hänsyn till att de ska skilja sig från
varandra, deras yrkes- och intresseområden kommer att beröra fenomenen som ska studeras, men utifrån olika vinklar. Detta ska ge den bredd och ackuratess som bedöms vara nödvändig för att få en så grundlig förståelse av fenomenet kreativitet och dess koppling till framtidens innovationsklimat som möjligt. Det är respondenternas upplevelser av fenomenen som är av intresse, varför ingen vidare information om respondenternas bakgrund har presenterats i studien. Respondenterna kommer vara över 18 år och kommer informeras om studiens syfte innan intervjuerna genomförs. Antalet som väljs ut kommer att vara tio, vilket författarna i samtal med handledare kommit fram till ger den mängd data som studien kräver inom tidsramen som studien pågår. Syftet med intervjuerna kommer att vara att finna kärnvärden som är viktiga för
upplevelsen av kreativitet och för framtidens innovations klimat i Sverige, samt utifrån dessa kärnvärden även presentera ett möjligt sätt att jobba med kreativitet för att främja framtidens innovationsklimat i Sverige.
Material
För att fånga kärnan hos fenomenet som studeras kommer semistrukturerade intervjuer att genomföras. Datainsamlingen kommer att ske med hjälp av en mobiltelefon med inspelningsfunktion. Inspelningen kommer direkt efter avslutad intervju att sparas på en säker plats, så att informationen inte ska kunna nås av utomstående eller kopplas till respektive respondent. Intervjuerna kommer därefter att transkriberas för att ge data som kan genomgå den analys och bearbetning som krävs för att nå fram till kärnvärdena i fenomenet.
Procedur och databearbetning
Denna kvalitativa undersökning kommer att studera fenomenet kreativitet och dess koppling till framtidens innovationsklimat med fokus på Sverige. Inför detta kommer en omfattande litteratur- och artikelsökning av det valda fenomenet göras. När den aktuella forskningen inom området undersökts kommer det att finnas en grund för vilken typ av respondenter som studien kräver för att kunna generera en bred bild för förståelsen av fenomenet. För att nå en djupare förståelse av fenomen kommer tio semistrukturerade djupintervjuer att genomföras med individer som genom yrke eller intresse har
erfarenhet av detta fenomen. Respondenterna kommer att kontaktas först genom mejl där tydlig information ges om anledningen till att de valts ut, syftet med
undersökningen, att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan när de själva önskar. (Bryman, 2011, s. 131) Vidare tillfrågas om intresse finns för att deltaga i undersökningen. Under denna mejlväxling upprepas den information som tidigare delgivits dem, designen på undersökningen och att deltagarna samt deras uppgifter kommer att vara konfidentiella. Respondenterna får en tydlig genomgång om att intervjuerna som genomförs med dem kommer att transkriberas för att sedan
koncentreras i fyra omgångar, för att nå kärnan av det studerade fenomenet. Resultaten kommer sedan att analyseras och jämföras mot den presenterade teorin.
Transkriberingen av intervjuerna kommer att skickas till respondenterna för att
Under denna mejlväxling kommer riktlinjer dras tillsammans med respondenten angående tid, plats och om det kommer att vara godkänt att banda intervjun med hjälp av mobiltelefon med inspelningsfunktion. Plats för intervjuerna kommer att vara på förslag från respondenterna, även tiden för när intervjun kommer att kunna genomföras. Intervjusituationen önskas vara avslappnad så respondenterna kan känna en trygghet och trivsel för att ge tillräcklig information om ämnet. Vid intervjutillfället kommer en upprepning av de viktigaste etiska aspekterna som det informerats om tidigare göras. En genomgång för hur intervjun samt databearbetningen kommer att genomföras kommer att ske innan intervjun tar sin början. Intervjufrågorna kommer att vara
semistrukturerade och svaren som ges kommer att bemötas med påståenden och kommentarer från aktuell forskning för att på ett effektivt sätt frambringa så mycket information som möjligt utifrån varje respondent. Samtliga intervjuer kommer att följa en intervjumanual, se bilaga A. När datan blivit godkänd kommer utsagorna att
komprimeras på exempelvis namn, onödiga ord, platser och andra uttryck som inte antas ha med fenomenets natur att göra. Sedan kommer dessa att koncentreras ner till viktiga teman, för att sedan koncentreras till viktiga aspekter inom dessa teman, för att vid den slutgiltiga koncentrationsfasen bilda ett antal viktiga faktorer, eller kärnvärden.
Resultatet kommer att presenteras som en sammanfattning av samtliga utsagor samt koncentrerade kärnvärden. Resultatet av utsagorna kommer sedan att analyseras mot aktuell forskning för att sedan utmanas och användas i reflektionen kring den svenska innovationsstrategin N2012.27.
Metodkritik
Studiens tillvägagångssätt har valts med hänsyn av att det ansågs vara den mest lämpliga för att besvara forskningsfrågan inom den tidsram studien har. Förutom detta tillvägagångssätt finns det ett antal andra som även de kan besvara forskningsfrågan, och det går självklart att diskutera hur resultatet skulle påverkas eller skiljts sig om någon av dessa använts. Då syftet var att nå en djupare förståelse valdes
semistrukturerade djupintervjuer med tio respondenter. Antalet baserades på den mängd data, författarna tillsammans med handledaren, ansågs vara möjlig att hantera samt besvara forskningsfrågan inom tidsramen. Svagheten med att endast intervjua tio respondenter kan anses vara att detta inte ger en tillräcklig djup förståelse av ett såpass komplext fenomen. Denna svaghet har försökts att hanteras genom att handplocka respondenter som i hög grad skiljer sig från varandra i sin kontakt med fenomenen. Detta anser författarna gör att resultaten kan anses ge en komplett och generell bild av upplevelsen av fenomenet. I intervjuer finns en risk att de som intervjuar ställer frågor som kan färga respondentens svar. Detta har författarna varit medvetna om och försökt minimera genom att ställa öppna frågor med så neutrala ord som möjligt. Motfrågor som ställts har enbart varit i form av den empirin som studien tagit upp, i enlighet med konstruerad intervjumanual (Bilaga A).
Teoretisk referensram
I denna studies teoretiska referensram kommer fokus att i huvudsak ligga på kreativitet och den innovativa processen. Inledningsvis kommer dessa begrepp att tydligt
definieras och presenteras med stöd av aktuell forskning. Denna referensram kommer i första hand användas för att understödja studiens resultat och presentera en relevant bakgrund inom ämnet.
Kreativitet
Kreativitet har idag blivit ett begrepp som används ofta i många typer av sammanhang. De flesta yrkesgrupper kan i någon mån säga att de arbetar med kreativitet och
begreppet står ofta högt upp på dagordningen för företags och organisationers visioner och strategier. Men vad är egentligen kreativitet?
Begreppsdefinition
Leonard & Swap (2005, s.6) menar att definitionen av kreativitet är ”...en process som
utvecklar och uttrycker nya idéer som har en nyttopotential.”. Kreativitet ska alltså
enligt Leonard & Swap utveckla någonting som är nytt men samtidigt är nyttigt. I vardaglig användning av begreppet kreativitet uttrycks gärna begreppet med stöd av Leonard & Swaps första definition; det ska vara någonting nytt. Således kan ett
konstverk, en idé, ett talesätt eller något annat abstrakt objekt vara kreativt. Men när vi talar om kreativitet inom företagsvärlden krävs det fler dimensioner till vad som egentligen är kreativt. Det är här vi kommer till Leonard & Swaps andra dimension av definitionen av kreativitet; det ska vara nyttigt. För vem är det då nyttigt? Det måste finnas en potential i det nya som någon kan ha nytta av i den kontext för vilken kreativiteten äger rum. När det gäller företag behövs ett nyttoperspektiv i det grundfaktum att de är vinstdrivande. De behöver tjäna pengar på att använda sig av kreativitet. Annars är det ju bara nytt. (ibid s. 6-7)
Michanek & Breiler (2012, s.28) menar att det finns en stor svårighet i att fånga kreativitetens anda och tydligt definiera vad den är. De gör i sin handbok i att leda kreativa processer, Idéagenten, en liknelse där de menar att definiera kreativitet ”...är som att fånga en hal elektrisk ål.” (ibid). Vidare talar de om att kreativitetens definition kan se olika ut beroende på vilket ämne det studeras ur. Forskningen erbjuder definitioner utifrån exempelvis pedagogiska, psykologiska, organisatoriska och neurologiska utgångspunkter. Därmed kan begreppets betydelse ta olika riktningar beroende på vem som studerar det. (ibid s. 28-29) Kreativitet är således i behov av en bred och generell definition för att tydligare kunna kombineras med denna studies förutsättningar. Parkhurst (1999) instämmer i att en mer heltäckande professionell definition av kreativitet är vad som krävs. Han menar att, liksom Leonard & Swap (2005, s. 6), att kreativitet består primärt av två
komponenter; det är någonting nytt som har en viss originalitet eller unikhet. Parkhurst menar dock att detta inte är tillräckligt. Det krävs även en form av aktion eller produkt. Detta kan vara en lösning på ett visst problem, en idé som går att kommunicera, en uppfinning et cetera. Det kan vara svårt att se hur någon är kreativ utan att se ett resultat. Därför menar Parkhurst att denna aktionsdimension ger en mer heltäckande
Att definiera kreativitet är som
att ”fånga en hal elektrisk ål”.
definition kreativitet. (ibid s. 17-18)
Bessant & Tidd (2011, s. 156, egen översättning) menar att kreativitet är ”...skapandet och kommunikationen av meningsfulla och nya kopplingar som hjälper
oss att tänka på fler möjligheter... Dessa nya möjligheter måste resultera i någonting av värde för en individ, en grupp, en organisation eller ett samhälle.”. Kreativitet är
således ett resultat av en kreativ process (Dul, Ceylan & Jaspers 2011).Tillsammans med tidigare definitioner som nämnts kan tydliga och återkommande delar av definitionen av kreativitet urskiljas:
Kreativitet måste ge någonting nytt och unikt. Kreativitet måste ge något av värde.
Kreativitet måste ge ett resultat.
Den kreativa processen
1926 skapade Graham Wallas en modell över den kreativa processen som används än idag, även om den markant kan skilja sig ifrån ursprungsmodellen. Wallas menade att den kreativa processen följer fyra steg; (1) Förberedelse (Preparation), (2) Att smälta problemet (Incubation), (3) Upplysning (Illumination) och (4) Utvärdering
(Verification) (Rehn 2010, s. 21-22). Sedan dess har flertalet forskare vidareutvecklat Wallas modell som får anses vara något ytlig och ej fullständig i en modern kontext (Lubart, 2000-2001). Lubart (ibid) menar att den kreativa processen kräver en djupare problematisering av de grundläggande stegen för att kunna nå en större komplexitet i den kreativa processens subprocesser. Leonard & Swap (2005, s. 9) instämmer i Lubarts tankar kring att den kreativa processen behöver dissekeras för att öka den egentliga kreativiteten. De föreslår en femstegsmodell (illustration 1) som de egentligen menar ”...skulle se ut som en tallrik med spaghetti snarare än de linjära stegen som föreslås.” (ibid, egen översättning).
I steg ett, Förberedelse, menar Leonard & Swap (2005, s. 9) att det inte finns några genvägar. Kreativitet kan flöda först när man har relevant kunskap och erfarenhet i den kontext för vilken kreativiteten ämnas att äga rum i. Häri märks en stor fördel att genomföra kreativa processer i grupper snarare än individuellt. Gruppens sammanlagda kunskap och erfarenhet är större än individens varför förberedelsefasen antas ge ett mer kvalitativt resultat. I det andra steget, Innovationstillfälle, behöver det finnas något
värde i att genomföra en kreativ process. Det måste finnas ett behov av det man har för avsikt att skapa eller förändra. Om det saknas ett sådant tillfälle kan hela den kreativa processen ifrågasättas. Dock kan det finnas tillfällen då en innovation triggar en annan. Således kan en kreativ process skapa eller förändra någonting som i sin tur ger ett innovationstillfälle. (ibid s. 10-11) I det tredje steget, Divergens, har en tydligt tillfälle visat sig. Det är då av yttersta vikt att inte greppa tag i första möjliga lösning på problemet. Den kreativa processen behöver snarare ett stort antal idéer och tankar genom en idégenererande process. Desto fler idéer som tillförs i processen desto större sannolikhet att ett unikt resultat skapas. (ibid s. 11-12) I det fjärde steget, Inkubation, behöver processen en paus. För att stärka de idéer som framkommit behöver deltagarna i processen ägna sig åt relativt tankelösa handlingar. Leonard & Swap exemplifierar detta i att ta en dusch, köra bil eller lösa ett korsord. I det sista steget, Konvergens, är det dags att välja ut de bästa idéerna och färdigställa de tidigare konceptuella tankarna och idéerna. Processledaren har under hela den kreativa processen en viktig roll men i detta steg är den särskilt viktig. Här gäller det att styra gruppen från kvantitet till kvalitet. De bästa idéerna färdigställs till ett tydligt och kommunicerbart koncept. Leonard & Swap understyrker dock att kreativiteten inte behöver avstanna bara för att man befinner sig i en konvergent fas. Den idé som får genomgå denna fas är fortfarande i behov av kreativa gruppdeltagare för att nå en större höjd. Därav den tidigare liknelsen att processen i själva verket inte är linjär utan snarare som en tallrik spaghetti. (ibid s. 12-15)
Provocerande kreativitet
Picasso ska en gång ha sagt att ”varje kreativ handling börjar
med förstörelse” enligt ordspråkssajen Livet.se (2013).
Huruvida Picasso verkligen har yttrat dessa ord eller inte går att diskutera då källan inte kan anses som fullt trovärdig. Men det är egentligen oväsentligt. Kan det vara så att någonting gammalt måste förstöras för att någonting nytt ska få ta plats? Det menar i alla fall Schumpeter i sina klassiska
entreprenöriella idéer kring kreativ destruktion. En stor del av forskningen kring innovation och entreprenörskap utgår från Schumpeters tankar (Chiles, Bluedorn & Gupta, 2007). Chiles
et al (ibid) menar att dock att Schumpeter helt har förbisett människans förmåga till förståelse av subjektivitet i sin omgivning. Schumpeter adresserar snarare den mänskliga viljan i sin tes om kreativ destruktion, vilket i sin tur inte förklarar hur kreativa innovationer uppkommer utan endast hur de sprids. (ibid)
För att svara på hur innovationer uppkommer behövs dess grundläggande egenskap dissekeras. I grund och botten får kreativitet anses skapa förutsättningarna som krävs för nya innovationer (Lubart, 2000-2001). Alf Rehn (2010, s. 22) menar att i stort sett all kreativitetsforskning härstammar från en och samma källa. Rehn menar att forskning som genomförts inom området därefter endast har modifierat Graham Wallas numera klassiska fyrstegsmodell för att sedan, frivilligt eller ofrivilligt, stagnerat kreativitetsforskningen. Han menar lite sarkastiskt att vem som helst kan skriva en kreativitetsbok, eller bli kreativitetskonsult. Det gäller bara att använda grundmodellen och lägga till sina egna steg eller rita den på ett annorlunda sätt. Även om hans bok 'Farliga Idéer' får anses vara mer av en populärvetenskaplig skrift, ändock författad av en professor i företagsekonomi, så ger den ändå en intressant och uppvaknande bild av
Kreativiteten behöver utmanas. Det räcker inte att
'tänka utanför boxen'!
kreativitet som komplext ämne. Det primära budskapet Rehn vill ge är att kreativiteten behöver utmanas. Enkla och triviala beskrivningar om kreativitet når inte dess kärna om hur den uppkommer. (ibid s. 22-23) Det mänskliga tänkandet har, enligt Rehn, flera typer av begränsningar. Ett vanligt talesätt som ofta förekommer inom kreativitet är att man ska 'tänka utanför boxen'. Hur trivialt detta talesätt än må vara så finns det en poäng i att använda det. Rehn menar att människan i själva verket har två boxar där den ena befinner sig i den andra (illustration 2). I den innersta boxen finner vi vårt normala tänkande, vilken är den box talesättet vill att vi tänker utanför för att nå vår kreativa förmåga. Den yttersta boxen, eller den hemliga boxen som Rehn kallar den, innehåller vår möjliga konceptuella rymd i vilken våra föreställningar om vad som normalt är möjligt befinner sig. Rehn menar att genom kreativa övningar och lekar kan vi i bästa fall utmana gränsen mot den hemliga boxen, men vi kan inte genom denna metod rucka på våra begränsningar i tänkandet, den hemliga boxens yttre gräns. (ibid s. 53-55)
Genom att utmana begränsningarna i tänkandet, utvidga vår konceptuella rymd, så kan vi nå bortom det vi normalt föreställer oss som våra begränsningar. Först här finner vi den äkta kreativiteten, enligt Rehn (2010, s. 55). Men varför tänker vi inte utanför boxen på riktigt? För att förstå detta behövs ett mer neurologiskt perspektiv på hur vår, enligt Rehn, lata hjärna fungerar.
Neurologiskt perspektiv på kreativitet
Människans hjärna är till sin natur lat, enligt Alf Rehn (2010, s. 56). För att besvara frågan på varför människan inte 'tänker utanför boxen' på ett äkta kreativt sätt behövs ett kognitivt perspektiv på hur hjärnan fungerar. Kreativitet är ett av de ämnen som hjärnan inte vill syssla med. Hjärnan, liksom resten av människan, är en biologisk varelse. Grundläggande för en biologisk varelse är att spara på energi för att överleva. Att
Illustration 2: Tänka utanför boxen - Förtydligande gällande hur man bör 'tänka utanför boxen' enligt Alf Rehn (2010, s. 53-55). Egen grafik baserad på Rehns teorier.
provocera hjärnan att utmana sin konceptuella rymd kräver energi. För att spara på sin energi utsöndras kortisol vilket genererar känslor som stress och obehag. En naturlig respons för människan är att undvika en sådan situation. Att försöka skapa rambrytande innovationer som utvidgar individens konceptuella rymd försvåras därmed. (ibid s. 38-39) Men kreativitetsövningar då? De hjälper väl ändå till att skapa nya innovationer och låter människan tänka utanför boxen? Till viss del, menar Alf Rehn. Kreativa övningar och lekar upplevs ofta som mysiga, behagliga och ibland även euforiska. Detta beror, enligt Rehn, på att sådana övningar är utformade för att tänja på det normala tänkandets gränser, den innersta boxen. Då sådana typer av övningar inte utmanar hjärnans
konceptuella gränser utsöndras dopamin vilket ger en känsla av välbehag i kontexten av en kreativ övning. Hjärnan luras och misstar denna känsla för att utmana
begränsningarna i tänkandet. Den tror att den är kreativ på riktigt medan den i själva verket endast verkar inom ramarna för människans normala tänkande. Rehn menar således att äkta kreativitet är jobbig och obehaglig, men kan utmana gränserna för vad vi normalt kan föreställa oss och således framkalla rambrytande innovationer. (ibid s. 56-58)
Chermahini & Hommel (2010) instämmer i Rehns teorier om dopaminets effekt på människans kreativitet. Genom att jämföra kreativitet med individuella spontana ögonblinksnivåer kom de fram till att flexibilitet och konvergent tänkande båda har en positiv relation till dopaminets utsöndring, om än i olika nivåer. Chermahini &
Hommels generella slutsats är att det föreligger ett samband mellan dopamin och kreativitet men talar inte om någon annan nivå av kreativitet än divergent och konvergent tänkande i situationer som uppfattas som kreativa. (ibid)
Den fysiska miljön
En av de mest förbisedda faktorerna i forskningen kring den kreativa processen är den fysiska miljöns inverkan, menar Dul et al (2011). Individer som genomgår en kreativ process kan vara mer eller mindre kreativa och kräver mer eller mindre av de olika elementen inom den kreativa processen. Dul et al hävdar, i sin studie kring
kunskapsarbetares kreativitet och den fysiska miljöns inverkan, att individer som är mer kreativa påverkas mer av den fysiska miljön än mindre kreativa individer. Påståendet stöds av ett högt samband men låg signifikans vilket är viktigt i sammanhanget då ett slumpvärde i påståendet ej kunnat uteslutas. De menar dock med större säkerhet att den fysiska miljöns största fördel i den kreativa processen är att stödja den mentala miljön (ibid). Botella, Glaveanu, Zenasni, Storme, Myszkowski, Wolff & Lubart (2013) kom fram till en liknande slutsats i deras studie kring artisters
skapandeprocess och faktorer kring den bakomliggande kreativiteten. Artisterna uppgav att den fysiska miljön inte hade någon särskild påverkan på deras kreativa arbete. Det var snarare faktorer som i denna studies kontext handlar om den mentala miljön. Michanek & Breiler (2012, s. 44) menar, liksom Dul et al (2011) att den fysiska miljön är en underskattad faktor i den kreativa processen. De hänvisar dock till en individuell energitillförsel som inträffar när man vistas i en miljö som är fysiskt anpassad till den kreativa processen. Således instämmer även de i att den fysiska miljöns främsta betydelse är att stödja mentala faktorer. Deras påstående beläggs inte med konkreta bevis men då påståendet stödjer tidigare, och aktuell, forskning antas det finnas en
Den fysiska miljön har ingen påverkan på kreativitet i sig självt.
rimlighet i detta. Även Leonard & Swap (2005, s. 136) menar att den fysiska miljön har en mer indirekt påverkan på kreativitet. En genomtänkt och väldesignad miljö skapar inte på egen hand en kreativ miljö. Den stödjer den kreativa processen. Tidigare forskning tenderar således att vara överens om att den fysiska miljön är en stödjande faktor till mentala processer inom kreativitet.
Den mentala miljön
Liksom den fysiska miljön kring en kreativ process har även den mentala miljön en viktig roll för att främja innovationer. Det finns dock en svårighet i att generalisera i hur en mental miljö bör utformas. Beroende vad för typ av grupp som genomgår en kreativ process kan den mentala miljöns påverkan på det slutliga resultatet te sig annorlunda. (Bain, Mann & Pirola-Merlo, 2001) Bain et al (ibid) skiljer på forskningsteam och utvecklingsteam i sin studie kring relationen mellan gruppklimat och innovation. Enligt deras studie kan en skillnad skönjas i hur stor påverkan det kreativa klimatet har på innovationer beroende vilken typ av grupp man genomför en kreativ process i. Inom forskningsteam finns en högre nivå av osäkerhet än i utvecklingsteam och de kan påvisa en högre nivå av kreativitet i slutresultatet än vad utvecklingsteam kan.
Utvecklingsteam påvisar däremot en högre nivå av användbarhet snarare än kreativitet. (ibid)
Isaksen & Kaufmann (1990) menar att individen i en grupp är en viktig påverkansfaktor för den mentala miljön. Individens bakomliggande mentala
förutsättningar i samspel med dennes uppfattning om det rådande psykologiska klimatet i gruppen håller en del fördelar för individen, gruppen och organisationen. Om
individen kan förstå den mentala miljön kring den kan den också med större enkelhet förstå det sociala samspelet i gruppen. Vid en medvetenhet om denna kontext kan individen mer omsorgsfullt hantera obehagliga och stressfyllda moment och därigenom bidra med en större effektivitet i samspelet med andra i gruppen. Å andra sidan behöver gruppen förstå att individer inom gruppen har egna sätt att hantera utmaningar inför de gemensamma arbetsuppgifterna. Vid en gemensam förståelse inför dessa individuella beteenden kan gruppen mer effektivt arbeta utifrån ett gemensam uppfattning om det arbetsmoment som ska utföras. Ett sådant gruppförstående kan undvika eventuella konflikter som vanligtvis kan uppstå i ett socialt samspel mellan flera individer. (ibid)
Paulus (2001) menar i sin studie kring grupper, team och kreativitet att det är viktigt att göra en distinktion mellan social och kognitiv stimulation i en kreativ
grupprocess. Ur ett socialstimulativt perspektiv menar Paulus att man kan säkerställa en högre motivation i gruppen om gruppmedlemmarna individuellt känner ett
prestationskrav. Om gruppen utsätts för en viss jämförelsestandard i en annan
gruppmedlem ökar chanserna att gruppens totala motivations- och prestationsnivå ökar. Genom att sträva efter en hög motivations- och prestationsnivå hos en gruppmedlem kan resten av gruppen uppleva en viss standard till vilken de förhåller sig till, varför den totala gruppstandarden ökar. (ibid) I den kognitiva gruppstimulationen menar Paulus att gemensamma associationer flödar i en idégenererande process. Individerna i gruppen associerar andras tankar och idéer till sina egna tidigare erfarenheter som, ur ett kognitivt perspektiv, kategoriseras i minnet. När en individ utsätts för en annan gruppmedlems tanke eller idé jämförs den med associationer till ens tidigare
kategoriserade minnen. Om denna tanke eller idé passar väl in i en individuell kategori kan den med större enkelhet vidareutvecklas då individen kan skapa vidare
associationer till andra objekt i den kategori till vilken tanken eller idén anses passa in. Inom dessa kategorier har individen även underkategorier varför vissa tankar och idéer kan diskuteras och vidareutvecklas i större eller mindre mån, helt beroende på hur den individuella kategoriseringen gått till i ens tidigare erfarenheter. (ibid)
För att delta i ett socialt samspel med andra behöver man ha en djupare
förståelse för individen i kontext till den mentala miljön. McMullan (1976) menar att en kreativ individ består av ett antal komplexa förmågor, attityder, motiv och känslor. Individens intelligenser, känslor och viljor utgör tillsammans vad vi kallar kreativitet. McMullan menar vidare att en individ med väl fungerande kreativ förmåga är både självsäker och ödmjuk samtidigt som den är passionerat involverad i sin uppgift. (ibid) Det finns vidare en tydlig korrelation i tidigare forskning som påvisar att hög intelligens och kreativ förmåga har ett samband. Vad som dock är viktigt att understryka är att alla individer med hög intelligens inte har en kreativ förmåga. Dock har ofta de med en kreativ förmåga en hög intelligens. (Leonard & Swap 2005, s. 3-4) Distinktionen är viktig att göra för att tydligare förstå sambandet. En hög intelligens är således en viktig del hos en kreativa individen men inte den enda faktorn. Även livserfarenhet och en trygg uppväxt har en betydande del i frågan. När det gäller den trygga uppväxten har relationen mellan barn och föräldrar den största betydelsen. Barn som har givits ett visst avstånd och frihet har på egen hand tvingats utforska världen omkring sig och
därigenom uppnått en högre nivå av kreativt tänkande. Det finns även spekulationer i att det förstfödda barnet i en familj har en större möjlighet att utveckla sin kreativa
förmåga, men forskning för att stödja tesen saknas. (Scott 1965)
Svårigheterna i att delta i, och framförallt styra, den mentala miljön i en kreativ process är således att få ett effektivt samspel mellan individen och gruppen. För en ledare i en sådan process krävs det att man skapar en mental miljö som inbjuder individer att känna sig som en del i den kreativa sfären. Michanek & Breiler (2012, s. 46) definierar den mentala miljön som ”...den atmosfär och den inbördes relation som
skapas mellan gruppens deltagare”. Att styra denna atmosfär i en kreativ riktning
handlar enligt Leonard & Swap (2005, s. 164-165) mycket om att våga ta risker. Och eftersom vi tidigare definierat kreativitet som att skapa någonting nytt och värdefullt så är således risktagande en stor del i den kreativa miljön. Detta risktagande kan lika gärna slå i fel riktning. Men för att bibehålla en positiv mental miljö i den kreativa processen är det viktigt att förstå att de risker man utsätter individen, gruppen och organisationen för är intelligenta risker. Intelligenta risker kan slå fel. Den framtagna innovationen kanske inte blir den succé man förväntat sig. I en lärande miljö innebär detta att man tagit kalkylerade risker och därefter kan lära sig av dessa intelligenta fel. (ibid s. 168-169) En annan viktig faktor i styrandet av den mentala miljön är vikten av
kommunikation. Leonard & Swap (ibid s. 171-177) menar att kommunikationen består av fyra grundelement; (1) förmågan att lyssna, (2), förmågan att presentera, (3)
förmågan att knyta an och (4) förmågan till ärlig kommunikation. Om en kreativ process kan styras utifrån dessa grundelement för kommunikation kan en god mental miljö tillgodoses samtidigt som kreativa blockeringar i gruppen kan minskas.
Kommunikationsfaktorn kan inte ensamt styra en väl fungerande kreativ process i en väl anpassad mental miljö. Andra faktorer som behövs i den mentala miljön är förmågan att främja individernas passion för processen, resultatet och organisationen samt att se till att individernas motivation flödar både inifrån dem själva och utifrån organisationen. Leonard & Swap menar att man på detta vis kan stödja en kreativ process utifrån en väl genomtänkt mental miljö. (ibid s. 177-183)
Innovationsprocessen
Begreppet innovation används idag i en bred variation av sammanhang, allt ifrån reklam för smink till visioner för myndigheter och företag. Men vad betyder begreppet?
Begreppsdefinition
Regeringen beskriver innovation som ”...nya eller bättre sätt att skapa värden för
samhälle, företag och individer. Innovationer är nya lösningar som svarar mot behov och efterfrågan i vardagen och omvärlden. Värdet uppstår i nyttiggörandet och
tillämpningen av en idé. Värdet som skapas kan ta många former - ekonomiska, sociala eller miljömässiga värden.” (Näringsdepartementet, 2012). Enligt regeringen ska
innovation vara något som på nya eller bättre sätt skapar värde, men det finns fler aspekter att framhålla när definieringen av innovation ska göras. Enligt Bessant & Tidd (2011, s. 6) så handlar innovation om tillväxt, att på nya sätt skapa värden som leder till tillväxt. Fokus kan vara företag som behöver växa, ekonomiskt eller för att överleva på marknaden, eller på sociala förändringar som leder till bättre villkor för fler individer. Men grunden hävdar Bessant & Tidd ligger i den kreativa människans lust till
förändring. Men hur viktig är aspekten av att innovation ska skapa värde? Är det så pass viktigt att utan bevisat värde finns det ingen innovation? Enligt många definitioner av innovation så skulle det förhålla sig på detta sätt, men det finns fler sätt att se på innovation. I Allt om innovation 2011/09/21, som är en hemsida med fokus på
innovation och vad detta begrepp innebär, intervjuas professor Sven Hamrefors. Han får frågan om vad innovation är. Svaret blir att innovation är när man kombinerar idéer på ett nytt sätt som är kommunicerbart. Vilket i sig innebär att kombinera koncept och begrepp till något som upplevs som ett löfte om värdeskapande. Många definierar, enligt Hamrefors, det som något som visar sig vara värdeskapande, om det tagit sig till en marknad eller motsvarande. Men ordet och tanken ”om” är så beroende av andra omständigheter vilket gör att intressanta idéer blir verklighet först senare. Hamrefors tar upp Einsteins relativitetsteori som ett exempel på detta, där han kombinerade idéer till
en komplex modell av hur verkligheten är organiserad. Det var först 30 år senare som denna idé visade sig ha substans. Hamrefors nämner att Einstein fick nobelpriset, men inte för sin relativitetsteori utan för sitt arbete om den
elektrofotografiska effekten att göra el av solljus.
Tillämpningen saknades för andra arbete, så det fanns inget att hänga upp det på. Hamrefors nämner att om
innovationshöjden på Einsteins båda avhandlingar jämförs är de inte ens på samma karta. ”Utmaningen är att skapa ett
kommunicerbart löfte om värdeskapande så att man ändrar de sociala strukturerna, alltså att det inte bara är en utan flera som förstår. Då skapar man en ny verklighet just så som Einstein gjorde – före hans arbete levde människor i en annan värld.”.
(Hamrefors, 2011) Hemsidan Allt om innovation får lov att anses som en
populärvetenskaplig källa men svaret från en professor i innovation, kommunikation och affärsskapande vid Mälardalens Högskola, måste ändå anses ha en vetenskaplig tyngd.
Innovation kan finnas i ett antal olika former men enligt Bessant & Tidd (2011, s. 19) kan det skalas ner till fyra tydliga typer av innovation. Dessa ska vara
produktinnovation, förändring i det företaget erbjuder, processinnovation, förändring i
”Utmaningen är att skapa ett kommunicerbart löfte
om värdeskapande.”
hur dessa är producerade och levererade, positionsinnovation, förändringar inom vilken kontext produkten eller tjänsten är introducerad samt paradigminnovation, förändringar i den grundläggande mentala modellen för vad organisationen gör. Inom dessa fyra ramar för vilken typ av innovation det är, finns det ett spektrum för hur stor
innovationshöjden är. Bessant & Tidd talar om inkrementella förändringar, där
organisationer gör samma sak fast bättre, samt radikala förändringar, där organisationer gör något helt annorlunda. (ibid, s. 33) Begreppet innovation tenderar att förenklas till att enbart beskriva någonting nytt, men begreppet är mångfacetterat och behöver
förhålla sig till en rad olika aspekter. Innovation i sin grund omfattar något som innebär en nyhet, inger ett löfte om värde som går att kommunicera samt går att nyttja av individer. (Hamrefors, 2011, Normann, 2001, s. 193)
Innovationsprocessen
All innovation börjar med kreativa idéer. Framgångsrika implementeringar av nya program, nya produkter och nya tjänster börjar med att en person eller ett team har fått en bra idé, och har haft förmågan att utveckla denna idé (Amabilé, m .fl, 1996). Men innovation är inte något som bara händer för att företagen eller organisationerna vill det. Innovation kräver mer än en bra idé, det kräver förmågan att hitta resurser, fånga värdet i idén samt att planera för svårigheter och risker (Bessant & Tidd, 2011, s. 25-27). Det finns många bra idéer, men vad är det som skiljer en bra idé från en framgångsrik idé? Forskning har visat att förmågan till att ta idén vidare genom strukturerade
arbetsinsatser har varit en viktig faktor för att nå framgång (Forbes & Domm, 2004). Detta innebär att en organisation behöver ha utarbetade modeller för hur innovationen ska kunna bli till ett mätbart resultat. Bessant & Tidd (2011, s.28) tar upp att det krävs en omsorgsfullt utvecklad process för att ta idé till färdig innovation. Denna process bör ha i sin grund en förståelse för vad som krävs för att leda denna typ av utveckling. De anser att för att processen ska bli lyckad krävs en tydlig tanke och förståelse för vad, varför och när olika delar av processen ska sättas igång, låtas få vara ifred och avslutas. Att leda denna process kräver även en förståelse om att processen är dynamisk, den rör sig och förändras ständigt. (Normann, 2001, s. 193-194)
Normann (2001, s. 193) talar om att det förefallande ofta används förenklade resonemang för att förklara innovationer och den process som leds fram till dem. Han menar att innovationsprocessen i sin grund är dialektisk, komplicerad och utmärks av problem där man är osäker på vad som ska göras. Komplexiteten med att utforma en process som ska utforma något för en framtid som vi inte kan känna till, menar Norman kräver en förståelse för att det handlar om osäkerhet och risker. Ett sätt att närma sig denna problematik är att se processen ur ett kaosteoretiskt perspektiv. Där utforskas ämnen utifrån hur de förhåller sig till ordning och kaos, för att nå framgång krävs att båda dessa aspekter ryms i samma process. Grundtanken är att många system är komplexa och av den orsaken i sin natur innehåller både ordning och kaos, vilket då kräver att för att förstå och agera inom ett komplext system krävs en förhållning till dessa aspekter. I system där enbart kaos finns blir det svårt att finna något meningsfullt, då omställningar sker på oförståeliga sätt. Men i system där enbart ordning råder sker ingen utveckling, då allt är förutsägbart inom ramen för ordningen. Inom kaosteorin tänker man att ordning och kaos måste representera olika processer som samverkar för att bygga ett gemensamt resultat (Hamrefors, 2011, s. 108). Normann (2001, s.194-198) närmar sig dessa tankar när han pratar om samspelet mellan det enkla och det
menar att det finns en logik i dessa processer som gör att det går att förstå men inte att förutsäga. Utifrån dessa tankar så kan den innovativa processen ses som ett komplext system som ständigt samspelar mellan det enkla och det sammansatta. Det är en process där det inte enbart ska finnas ordning, då förloras innovationen utan ledas med
kunskapen om hur och när ingripanden kan stimulera den.(Ibid)
Värdeskapande innovation
Innovation och värde är två aspekter av en innovationsprocess och det finns en skillnad mellan att generera en innovation och att skapa och fånga värdet av den. Värde är ett begrepp som ofta dyker upp inom managementlitteratur, allt ifrån tankar om att få ut optimalt värde från organisationens resurser (Makadok & Coff, 2002) till att optimera ett adderande av värde i en produktionskedja (Porter, 1985). Tankar om vad värde är, för vem värde skapas och hur värdet skapas finns det skilda åsikter kring. Porter (1985) talade om en värdekedja, där värde adderas vart efter olika aktörer utvecklar produkten som i slutet av kedjan når till konsumenten. Normann (2001, s. 66-67) tar upp att detta var ett bra sätt att se på värde i en tid då ekonomin baserades på produkt och material, men i en ekonomi som är kunskaps- och tjänstebaserad krävs en mer komplex syn på värde. Normann (2001, s. 41-48, 66-67) talar om att dagens utveckling i form av teknik och globalisering gjort att kedjan inte längre existerar, vem som helst kan erbjuda någon ett värde. Hinder som geografi, språk m.fl. existerar inte på samma sätt som det förr gjorde och organisationer kan välja olika erbjudanden som i sin tur förbättrar värdet på deras eget erbjudande. Enligt Normann (2001, s. 158-161) så slutar inte värde att skapas för att en produkt nått konsumenten. Idag kräver kräsnare konsumenter ett mervärde av en produkt. Ett mervärde skapas genom att samproduktiva nät av relaterade aktörer erbjuder tjänster som tillsammans skapar ett nytt värde för en konsument (ibid, 2001, s. 92-95, 167-170). Ytterligare en skillnad kan göras när värde diskuteras och det är skillnaden mellan att fånga värde eller att skapa värde. Normann (2001, s. 66-67 ) samt Porter (1985) fokuserar på att skapa värde och hur detta ska kunna ske. Att fånga värde handlar mer om att genom strategier se till att optimera förmåner till den egna
organisationen istället för att andra aktörer eller konkurrenter ska kunna nå dem (Makadok & Coff, 2002). Ett värde kan ses som ett framgångsrikt kommunicerat löfte om värdeskapande. (Normann, 2001, s. 26, 81-82, 138-140, Hamrefors, 2011)
Resultat & Analys
De resultat som framkommit efter datainsamlingen presenteras här inledningsvis i sammanfattande form där deltagande respondenters utsagor jämförts för att finna likheter som är av intresse för studien. Därefter komprimeras datan till gemensamma kärnvärden som tydliggörs var för sig.
Sammanfattning av intervjuer
Kreativitet
Deltagande respondenter uppfattade kärnan i kreativitet att primärt handla om en utmanande struktur som försätter deltagaren i en viss typ av sinnesstämning vilken ger en positivt riktad energi som stimulerar deltagaren att tänka på ett nytt sätt. Häri visade sig en viss diskrepans då ett flertal respondenter även berättade om känslor av
osäkerhet, stress och frustration. Dock menade respondenterna att detta ändå gav ett önskat resultat och inte någon negativ påverkan. I själva verket påkallades utmaningen som en nödvändig faktor för att kunna generera ett fullgott nytänkande i den kreativa processen. Denna utmaning belades ofta med begreppet provokation. Respondenterna menade att de behövde någon form av extern provokation, både i divergenta och konvergenta faser i den kreativa processen. Respondenterna menade vidare att kreativiteten kräver en tillåtande mental miljö som provocerar och skapar en
ansträngning hos deltagaren. I första hand önskade respondenterna att vara en del av en grupp under en kreativ process, snarare än att vara ensam. Men en individuell kreativitet kunde ändå påvisas hos respondenterna fast i olika skeenden i processen. I en mer idégenererande del av processen önskades ett mer socialt sammanhang för att kunna ta vid på varandras tankar och idéer och tillsammans skapa någonting nytt. Men det påvisades en individuell kreativitet under mer inkubativa faser som när man låg i badkaret, körde bil eller låg i sängen. Det sociala och individuella sammanhanget visade sig således vara beroende av varandra. Vidare påvisades vikten av att processen vistas i en dynamisk fysisk miljö där rummets utformning kunde förändras efter processens behov. Detta visade sig vara viktigare än att den fysiska miljön innehöll objekt som medvetet placerats där i syfte att inspirera till kreativitet. En intressant aspekt som framkom var att alla respondenter uttryckte att de själva inte ansåg sig vara kreativa individer, även om andra såg dem som det.
Innovation
När det gäller innovation som ämne och då särskilt riktat mot ett svenskt
innovationsklimat så upplevde respondenterna att det i grunden handlade om en vilja om förbättring och förändring som går att kommunicera och därtill skapa en upplevelse av värde. Denna upplevelse av värde benämndes som en viktig aspekt i att generera tillväxt utifrån ett befintligt eller skapat behov. Grundläggande egenskaper för att uppnå denna värdeupplevelse upplevdes att vara nyfikenhet, självsäkerhet och vilja inför att skapa någonting nytt. Detta nya benämndes ofta som idéer. För att dessa idéer ska kunna nå fram till en värdeupplevelse menade respondenterna att upplevelsen och arbetet bakom idén, i samförstånd med dess genomförbarhet, engagemang och kommunikation, var av yttersta vikt. Att förstå idéns sammanhang och att tydligt kunna kommunicera det
värdebaserade resultatet var ytterligare en faktor till att kunna kommunicera en värdeupplevd innovation.
Studiens kärnvärden
Efter de tre första koncentrationsfaserna återstod följande teman från respondenternas upplevelser av fenomenen kreativitet och innovation:
Kreativitet: Innovation:
Sinnesstämning Struktur
Dynamisk miljö
Individuellt kontra socialt Provocerande Nytänkande Närvarande Utveckling Behov Idéhöjd Resultat Informationsöverföring Värdetillfredsställelse
Efter den slutliga koncentrationsfasen återstod tre kärnvärden för varje fenomen.
Kreativitet: Innovation: 1. Relatera 2. Förändra 3. Kommunicera 4. Mening 5. Kvalitet 6. Tillväxt
Kärnvärdena relatera, förändra och kommunicera visade sig vara viktiga faktorer för att individer ska uppleva kreativitet. Likväl som mening, kvalitet och tillväxt upplevdes vara viktiga faktorer för framtidens innovationsklimat i Sverige.
Analys av resultat
1. Relatera
Respondenternas önskan om att få vara en del i ett sammanhang visade sig vara en viktig faktor för att kunna vara kreativ. Lika viktigt var det att lämnas ensam och
genomgå en inkubationsfas. Denna ensamhet var dock inte önskvärd utan en föregående gemenskap med andra. Respondenterna menade vidare att de även behöver relatera till miljön omkring sig, uppgiften som ska bemötas och den delade kunskapen i gruppen. De menade att om inte dessa relationer fanns så uppdagas istället en svårighet att bli en del av sammanhanget man befinner sig i. Pendlingen mellan att vara för sig själv och samtidigt en del av en grupp är något som de flesta kreativa modeller tar hänsyn till men som i denna studie visade sig vara primära för att ett kvalitativt resultat skulle uppnås. Rhen (2010) menar att kreativitet behöver provoceras fram och utmanas. Det räcker inte att ”tänka utanför boxen”. I studien får Rhen stöd av respondenterna. De uttrycker ett
behov av att bli mentalt utmanade för att nå ett resultat som håller en önskad nivå av kvalitet. Respondenterna gav uttryck för att det i många kreativa processer saknas en förståelse för provokationen som ett sätt för att underlätta nytänkandet. Respondenterna gav även stöd åt Rhens tankar om att ”äkta kreativitet” är mentalt provocerande och faktiskt ganska jobbig. Rhen (2010, s. 56-58) menar att hjärnan ständigt vill spara energi och aktiviteter som handlar om att utmana individens konceptuella rymd kräver energi. För att förhindra detta utsöndrar hjärnan kortisol som gör att individen upplever känslor av stress, frustration och ångest. Detta i sig försvårar ”äkta kreativitet” och ger även legitimitet till det Rhen kallar för ”den mysiga kreativiteten”. Enligt Rhen så är dagens kreativa övningar ofta utformade för att tänja på det normala tänkandets gränser. Då detta inte utmanar hjärnans konceptuella gränser, vilket kräver energi, utsöndras dopamin vilket gör att individen känner välbehag. Att relatera till sammanhanget, gruppen, uppgiften och den delade kunskapen upplevdes således inte enbart vara en bekväm känsla enligt respondenterna. De kunde i många fall till och med sakna en mer provocerande faktor som tvingade dem att relatera.
2. Förändra
Att förändra någonting upplevdes vara det primära syftet inom kreativitet och
innovation enligt respondenterna. Detta bakomliggande syfte behöver visa sig både i resultatet och i arbetssättet. Flera respondenter upplevde att de behövde försättas i en viss typ av emotionell sinnesstämning, eller flow som de kallade det, för att kunna bearbeta och nå en förändring av något slag. Denna förändring, eller det nya som man skapat, är en viktig del i kreativitetens grundstenar. Bessant & Tidd (2011, s. 156, egen översättning) menar att kreativitet är ”...skapandet och kommunikationen av
meningsfulla och nya kopplingar som hjälper oss att tänka på fler möjligheter... ”. Det
är alltså nödvändigt att skapa eller försätta sig i ett tillstånd av förändring, eller nya kopplingar som Bessat & Tidd (ibid) kallar det, för att nå ett kreativt resultat eller åtminstone tänka på fler möjligheter som sedan kan skapa detta resultat.
3. Kommunicera
I en förändringsprocess är det enligt citatet från Bessant & Tidd (2011, s. 156) ovan viktigt att det skapas nya och meningsfulla kopplingar innan en förändring kan äga rum. Lika viktig är kommunikationen av dessa kopplingar. Respondenterna upplevde att en förändring kan äga rum först när den går att kommunicera. Utan denna kommunikation kan inte ett värde av förändringen upplevas. Respondenterna menade vidare att en ständig kommunikation under processens gång är en nödvändig faktor för att kunna tänka på fler möjligheter som kan skapa en önskad förändring.
4. Mening
Studien visade att kärnan i begreppet innovation främst handlade om dess mening, kvalitet och tillväxt. Det framkom att viljan till förbättring och förändring som går att kommunicera och därtill skapa en upplevelse av värde var viktigt för
innovationsklimatet. Respondenterna uttryckte att en upplevelse av värde var en viktig aspekt i att generera tillväxt utifrån ett befintligt eller skapat behov. Detta ger stöd åt Normann (2001) och Hamrefors (2011) åsikter om att ett värde kan ses som ett framgångsrikt kommunicerat löfte om värdeskapande. I studien kom egenskaper som nyfikenhet, självsäkerhet och viljan till förändring upp som viktiga för att utveckla
innovationer. Bessant & Tidd (2011, s. 19) tar upp olika typer av innovationer och hur dessa ser ut. I denna studie framkom att typen av innovation inte var lika viktigt som upplevelsen av det värde innovationen skapade. Respondenterna uttryckte att
innovationer ofta kopplas ihop med idéer vilket är missvisade då värdet i en innovation snarare handlar om arbetet bakom idén. Att förstå idéns sammanhang och att tydligt kunna kommunicera den är oftare viktigare för tillväxten än att det produceras ännu en pryl.
5. Kvalitet
Respondenterna ger stöd åt Normanns (2001, s. 193) tankar om att det ofta används förenklade resonemang för att förklara innovationer och den process som leder fram till dem. Normann menar att innovationsprocessen i grunden är dialektisk, komplicerad och utmärks av problem där det föreligger en osäkerhet på vad som ska göras. Svårigheten med att utforma en innovationsprocess är att skapa något för en framtid som vi inte kan känna till. Detta kräver en förståelse för att det handlar om osäkerhet och risktagande. (ibid) Bessant & Tidd (2011, s.28) anser att för att processen ska bli lyckad krävs en tydlig tanke och förståelse för vad, varför och när olika delar av processen ska sättas igång, låtas få vara ifred och avslutas. I studien framkommer att upplevelsen av att det finns en förståelse för vad som krävs för att utveckla och leda innovationer i dag saknas inom många områden av näringslivet i Sverige. I studien framkom en oro för det
fortsatta innovationsklimatet i Sverige. Respondenterna gav uttryck för att arbetet med innovationer idag verkar handla om att ”linjeförbättra maskinen” för att få den gå lite snabbare, lite bättre och med bättre avkastning. Genom att arbeta på detta sätt missar man en viktig aspekt inom innovation, enligt respondenterna. De efterfrågar snarare en mer djupgående förståelse för kreativitet som fenomen. Detta går i linje med Lubarts (2000-2001) forskning som menar att det krävs en djupare problematisering av kreativitet. Kan denna problematisering göras ökar chanserna för att nå en större komplexitet i processens subprocesser. Leonard & Swap (2005, s. 9) menar vidare att kreativiteten kan flöda först när man har relevant kunskap och erfarenhet kring det sammanhang där man vill skapa nya innovationer. Att ta sig an kreativitetens
komplexitet visade sig vara en primär faktor för att nå en önskad nivå av kvalitet i det innovativa resultatet. Detta resultat behöver nödvändigtvis inte förändra världen men en önskad nivå av kvalitet i den kontext man ämnar att förbättra visade sig vara viktigt för respondenterna.
6. Tillväxt
En värdeupplevd innovation måste kunna tas tillvara för att nå en önskad, eller
åtminstone ökad, nivå av tillväxt, enligt respondenterna. Det resultat som framkommit måste leda någonstans. Det måste gå att urskilja ett före-stadium likväl som ett efter-stadium. Tillväxten kan enligt respondenterna vara både positiv och negativ.
Huvudsaken är att det visat sig en skillnad för någon eller några. Tillväxten måste även kunna förstås i sin kontext. Hamrefors (2011) exemplifierar detta genom Albert
Einsteins relativitetsteori. Teorin var otroligt komplex och det tog 30 år innan idén fick verklig substans. Tidigare saknades tillämpningen för att kunna skapa en innovation utifrån idén. Hamrefors menar att utmaningen ligger i att skapa ett kommunicerbart löfte om värdeskapande så att människor kan förstå. Det är först då som man kan skapa en ny verklighet och en därtill önskad tillväxt. (ibid)
Slutsats & Diskussion
I denna del kommer studiens resultat att presenteras som en slutsats där
forskningsfrågan besvaras. Vidare kommer en reflekterande diskussion föras där den svenska innovationsstrategin utmanas. Förslag på vidare forskning samt egen kritik mot studien kommer även att presenteras.
Slutsats
Hur kan då den upplevda kreativiteten främja framtidens innovationsarbete i Sverige? Respondenterna är förvånansvärt överens i sina utsagor och om vi ser till de centrala kärnvärdena som studien presenterat så upplever respondenterna att kreativitet är en grundläggande beståndsdel av en innovation. De upplever att denna kreativitet behöver utmanas för att skapa banbrytande idéer som kan ge Sverige nästa världsledande innovation. En sådan innovation handlar i grund och botten om en förståelse och
inkorporation av den komplexa kreativiteten i en innovationsprocess (Rhen 2010, s. 22), vilket resultatet i denna studie har bekräftat. Studien har påvisat ett behov av att kunna relatera till det sammanhang som innovationstillfället råder över och ämnar skapa en förändring i. Utöver att få en känsla av sammanhang att relatera till har studien visat att det finns ett uttalat behov av att kunna kommunicera uppgiftens mål och resultat med och mellan de individer som deltar i en innovationsprocess. Utan denna kommunikation kan inget värde upplevas varför innovationen sedermera inte antas nå den målsättning som önskats. Vidare har studien påvisat vikten av att utmana och provocera både individen och uppgiften för att nå en mer komplex nivå av kreativitet där en förståelse för processens subprocesser finns närvarande. Studiens resultat påvisar att det är först då den så kallade ”äkta kreativiteten” kan utmana befintliga ramar, eller den konceptuella rymd som individens tankar kan handskas med. Genom en sådan förståelse kan ett innovationsarbete med större sannolikhet nå en högre kvalitet som kan generera en ökad tillväxt i den kontext där innovationen ämnar skapa en förändring i.
Med studiens resultat i hand finns det anledning att anta att Sverige inte behöver en innovationsstrategi som ska styra en samhällelig innovationssatsning med sikte på år 2020. Regeringen har missuppfattat begreppet innovation när man tror att det kan styras. Innovation är en process där det inte enbart ska finnas ordning och regler, då förloras innovationen. Den ska snarare ledas med kunskapen om hur och när
ingripanden kan stimulera den (Normann, 2001, s.194-198). En innovation är en komplicerad process som består av både individuella och samhälleliga aspekter. Att tillsätta en innovationsmyndighet som delar ut innovationscheckar, skriva en
innovationsstrategi eller drömma om nästa stora uppfinning skapar inte ett fungerande innovationsklimat i Sverige. Innovationen behöver snarare möjliggöras. Det är lätt att tro att det redan görs i dagens satsningar på exempelvis svenskt företagande. Sverige är ett land där det är otroligt enkelt att starta företag i, men det är desto svårare att lyckas driva det. Man har alltså sett till att möjliggöra för individen att starta ett företag, men de styrande funktionerna med ex skatter, moms, arbetsgivaravgifter och det stora regelverk som styr företagare hindrar innovationer från att blomstra. Detta är bara ett exempel på hur den svenska styrningsfilosofin blockerar kreativa individer att skapa ett fungerande innovationsklimat. Likaså är det med det svenska skolsystemet. Redan i tidig ålder får barn lära sig att det finns ett svar som är rätt och ett som är fel. Innan barn lärt sig nians multiplikationstabell har den svenska styrningsfilosofin blockerat den inneboende komplexa kreativiteten som skulle kunna skapa morgondagens
