Malmö Högskola IMER 61-90 Ht 2007 C-uppsats
Invandrarmannen i det jämställda Sverige
-
En studie av mansgrupper i Helsingborg
Författare: Tom Magnusson
Handledare: Dimosthenis Chatzoglakis Examinator: Margareta Popoola
2
Sammanfattning
Under 2006 fick utvecklingsnämnden i Helsingborgs kommun bidrag från länsstyrelsen i Skåne för att kunna driva mansgrupper med invandrarmän. Sedan dess har ca 300 män genomgått utbildningen, vilken omfattas av tio tillfällen á tre timmar vardera. Överordnad målsättning med grupperna är att göra invandrarmännen mer delaktiga i svenska samhället. Dessutom ska deras attityder förändras och jämställdheten öka.
Den teoretiska ansatsen består av en diskussion runt förhållandet mellan struktur och individ. Målet med diskussionen är att finna en medelväg mellan de två ytterligheterna. Vidare ges en förklaring till den diskursiva makten enligt Michel Foucault och Judith Butler.
I uppsatsen analyseras därefter de normer som behandlas under undervisningen i mansgrupperna. Dessa normer hämtar näring från stereotyper om invandrarmannen samt den svenska mannen. Stereotyperna är i ett avseende endast fiktiva. Å andra sidan är de dock
idealbilder vilka tillhandahåller möjligheter och begränsningar för männens identitet. Den svenska mannen återfinns inom en jämställdhetsdiskurs. Invandrarmannen är dess motsats, det vill säga den icke-jämställda. På så vis fungerar jämställdhetsdiskursen till stor grad som identitetsmarkör. Invandrarmän tycks dock begränsas till större grad av sin stereotyp än vad den svenska mannen gör. Genom att placera männen i grupper riskerar man att upprätthålla och befästa stereotypen. Samtidigt leder undervisningen till ökad förståelse om det normala. Detta kan i sin tur leda till att invandrarmännen utmanar den negativa bilden av dem själva.
Nyckelord: Genus, maskulinitet, normer, invandrare, jämställdhet, individ-struktur, makt, diskurs, performativitet, stereotyper, den andra, countertype
3
Abstract
In 2006 Helsingborg municipality receives a financial grant in order to establish educational groups for immigrant men. Approximately 300 men have by now taken part in these groups. The purpose is to increase immigrant men´s participation in society. Moreover, the groups are to affect the men´s attitudes towards gender equality.
The theoretical discussion rests in an attempt to find a deeper understanding of the relation between societal structures and the free agent. Also, there is given an explanation of the term discursive power. In accordance to Judith Butler, who draws heavily on Foucault, the individual is created in and through the deed. In this understanding, the individual is free to act in a non-expected way. In this sense the individual is a free agent who at the same time is restricted by existing societal structure.
In the analysis Swedish norms on masculinity are critically examined. These norms are informed by stereotypes of the Swedish man and the immigrant man. Stereotypes are in a sense nothing but imagined figures. Nevertheless, they constrain our ways of action. The stereotype of the Swedish man has a core of gender equality values. That is, the Swedish man, in accordance to the stereotype, are on an equal footing with women. In contradiction, the immigrant man, is the opposite. Now, the stereotypes are not necessarily true. However, they are nonetheless part of who we are. Knowledge of the countertype implies that your own identity is strengthened. When groups of immigrant men are created there will be a risk to sustain stereotypes. At the same time, education in Swedish norms can increase the immigrant men´s possibilities to take part in the normal. Awareness of the normal can eventually be a foundation from which the normal can be questioned and changed.
Keywords: Gender, masculinity, norms, immigrants, gender equality, societal structure-free agent, power, discourse, performativity, stereotypes, the other, countertype
4
Innehållsförteckning
1. Inledning ...6
1.1 Mansgrupper i Helsingborg – beskrivning av fältet/bakgrund ...7
1.2 Syfte ...9
1.3 Frågeställningar ...9
1.4 Metod ... 10
1.4.1 Intervjuer ... 10
1.4.2 Egna erfarenheter ... 11
1.4.3 Deltagande observation/delvis deltagande observation... 12
1.4.4 Forskarrollen – förförståelse ... 13
1.5 Avgränsningar och material ... 14
1.6 Disposition ... 15
2. Teoretiska reflektioner ... 16
2.1. Struktur och individ ... 17
2.2. Makt och kunskap ... 19
2.3 Individens handlingsfrihet ... 21
2.4 Figurer – ”den svenske mannen” respektive ”invandrarmannen” Vilka är dessa?... 22
2.4.1 Invandrarmannen och behovet av ”den andra”... 22
2.4.2 Den svenska mannen ... 23
4. Empiriskt material ... 25
4.1 Urval ... 25
4.1.2 Intervju med Ali, Malik och Stjepan – projektledare, ledare, ledare. 8/11-2007 ... 25
4.1.3 Intervju med Sofia – gruppledare/samordnare. 15/11-2007 och 22/11-2007 ... 26
4.1.4 Intervju med Jòzsef – utbildningskonsult. 22/11-2007 ... 27
4.1.5 Intervju med Iyad – före detta deltagare mansgrupp. 19/11-2007 ... 28
4.1.6 Intervju med Barham – före detta deltagare mansgrupp. 19/11-2007 ... 29
4.1.7 Intervju med Rashdan – före detta deltagare i mansgrupp. 22/11-2007 ... 29
4.2 Beskrivning av observationerna ... 30
4.2.1 Observation den 13/11-2007 ... 30
4.2.2 Observation den 19/11-2007 ... 31
5. Analys ... 32
5
5.2 Barnuppfostran ... 36
5.3 Jämställdhet ... 38
5.4 Pedagogik – den mjuka vägen... 43
5.5 Avslutande diskussion/slutsats ... 47
6. Reflektioner om arbetet ... 50
6.1 Självrannsakan ... 50
6.2 Framtida forskning ... 51
6
1. Inledning
Genus syftar till det socialt konstruerade könet. Inom genusforskning verkar dock män ofta glömmas bort. Det är förbryllande hur de flesta associerar både genusforskning och feminism som en kvinnlig angelägenhet. Konsekvensen av en sådan förståelse är att endast kvinnor under lång tid betraktats som ”könade”. Detta är en grov missförståelse, vilken måste kommas till rätta med om vi någonsin vill förstå människor och deras relationer sig emellan. Inte heller män föds som män, de blir män.
Sedan 1980-talet har feminismen varit under stark kritik från bland annat svarta feminister och även från så kallade ”tredje väldens feminister”. Dessa har skakat feminismens grunder genom att ifrågasätta ”kvinna” som en universell kategori (Oyewumi, 2000:1093ff). Grunden i den framväxande kritiken återfinns i hur kvinnor är olika sig emellan. Denna tanke är nämnvärd med anledning av att den är minst lika viktig när det kommer till mansforskning. När vi talar om män och maskulinitet är det grundläggande att förstå hur män, lika mycket som kvinnor, skiljer sig från varandra. Det finns ingen homogen maskulinitet, men däremot finns de som hävdar att det finns olika maskuliniteter (Connell, 1996:100ff). Till trots för den mångfald som finns inom kategorierna man respektive kvinna, förekommer det samtidigt dominerande föreställningar om hur en man eller en kvinna bör vara. Manlighet fylls med betydelse, och genom det favoriseras ofta en typ av beteende, eller sätt att vara, framför ett annat (Webster, 2000:4ff. Rosenberg, 2005:15). Enkelt sagt skapas stereotyper, både positiva som negativa (Mosse, 1996:6). I den här uppsatsen diskuteras bland annat hur män förhåller sig till svenska dominerande föreställningar om manlighet.
Manlighet, utifrån detta perspektiv, är ett resultat av det vi gör. Samtidigt är det nödvändigt att ta hänsyn till rådande omständigheter i det samhälle den aktuella manligheten befinner sig. Utgångspunkten i uppsatsen är således att manlighet är en konstruktion, men att den skapas i relation till samhällsstrukturen. Den centrala frågan är vilka normer som styr de bilder av manlighet som dominerar i det svenska samhället och hur dessa upprätthålls. Dessa normer är troligtvis extra synliga i mötet med det som betraktas vara annorlunda, och därför är män som invandrat till Sverige en ytterst intressant grupp att observera. Det är i mötet med den ”andra” som egna säregenheter blir tydliga (Mosse, 1996:56ff).
Lägg märke till: I uppsatsen kommer inte ”invandrarmannen” eller ”den svenska mannen” att sättas inom citationstecken på grund av stilistiska orsaker. Däremot återfinns ordet ”normal” i kursiverad stil för att antyda hur det normala är en konstruktion.
7
1.1 Mansgrupper i Helsingborg – beskrivning av fältet/bakgrund
I Helsingborg finns det idag ca 60 män med invandrarbakgrund som deltar i mansgrupper. Majoriteten av deltagarna är från Irak eller andra länder i mellanöstern. Det förekommer även män från delar av Balkan och Afrika. Grupperna samarbetar med sfi (svenska för invandrare) och deltagande i dessa är frivilligt. Lärare på sfi frågar sina manliga elever om de vill vara med i
mansgrupper. Därefter kommer samtalsledarna från utvecklingsnämnden till skolan och håller ett informationsmöte där de delger männen vad kursen kommer att innehålla. Om männen tackar ja till att delta förbinder de sig till att komma på lektioner i 10 veckor (Malik, 8/11-2007). Männen är fördelade på tre olika grupper beroende på deras utbildningsbakgrund. Den första gruppen har liten eller ingen utbildning alls. Den andra har upp till avslutad gymnasieutbildning och den tredje består av akademiker.
Dessa grupper har varit verksamma i liten skala sedan 2003, då i samarbete med Somaliska föreningen och Arabiska familjesällskapet. Mansgrupperna startades i kölvattnet av den debatt som tog fart i och med mordet på Fatima. Under denna tid kom stort fokus att rättas mot hedersrelaterade mord. Enligt Ali, projektledare för mansgrupperna, uppstod ett behov att jobba med dessa män eftersom de av övriga samhället betraktades som ett problem. Med detta som utgångspunk ska grupperna tillhandahålla ett forum för nyanlända invandrare där de kan diskutera och lära sig vilka rättigheter, skyldigheter och möjligheter de har i sitt nya hemland. Centralt i undervisningen är att hitta tillbaka till sig själv i en ny social verklighet. Undervisningen i grupperna visar dessa män alternativa handlingsalternativ till vad de tidigare varit vana vid (Olsson, 2007: 2). I mars 2006 beviljades projektet finansiellt stöd från länsstyrelsen i Skåne och sedan dess har grupperna legat under Helsingborgs utvecklingsnämnds ansvar. Då anställdes två personer heltid för att jobba med detta. Sedan starten i 2006 har ca 300 elever gått igenom undervisningen i mansgrupperna.
Mansgrupperna är en integrerad del i utvecklingsnämndens arbete för integration. Nämnden arbetar för integration genom tre områden. Dessa tre är arbete, utbildning och attitydpåverkan/information. Mansgrupperna är en del av sistnämnda vilket bedrivs med målsättning att göra det möjligt för invandrare och svenskar att mötas på en jämställd nivå (3). Namnet på gruppen är Almasuliah, vilket betyder ansvar på arabiska.
I ett utdrag från Erfarenhetsutbyte 23 maj 2007 (länsstyrelsen Skåne, 2007:5) kan vi bland annat läsa att:
8 ”Mannen är den som har makten i starkt patriarkala familjer och det är viktigt att jobba med
attitydförändringar både hos honom och hans tonårssöner, för att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck” (Länsstyrelsen Skåne, 2007:5).
Liknande finns beskrivet av grupperna på Helsingborgs stads hemsida. De skriver:
”Det är inte ovanligt att livsstilen i det nya landet påverkar familjestrukturen och att männens auktoritet undergrävs” (1).
På hemsidan är målet med grupperna beskrivet aningen annorlunda. Här nämns inte något om den patriarkala familjestrukturen. Ej heller betonas vikten av attitydpåverkan och arbete för jämställdhet. Istället skriver de att:
”Fokus ligger på identitet och trygghet, självkänsla, förståelse och respekt samt utveckling av olika strategier för mångkulturell dialog och samverkan” (1).
Under en annan länk på Helsingborgs stads hemsida återfinns dock ytterligare en definition av vad mansgrupperna innebär. Här uttalas igen vikten av jämställdhet. Mer precist:
”Övergripande målsättning är att genom information och attitydpåverkan integrera män med utländsk bakgrund och göra dem mer delaktiga i det svenska samhället. Deltagaren och hans familj ska fungera bättre och må bättre, jämställdheten ska öka och hedersrelaterat våld och förtryck förebyggas” (2).
I slutet av utbildningen anordnas ett internat där även svenska män deltar. Internatet pågår från fredag förmiddag till lördag eftermiddag. Här får deltagarna möjlighet att prata och umgås med svenska män. Internatet fungerar också som en mötesplats mellan deltagare i grupperna och representanter av den manliga svenska befolkningen. Projektet har enligt utvecklingsnämnden haft goda resultat. Det har även genomförts utvärderingar där många män uttryckt förändrade attityder i avseende av bland annat jämställdhet och barnuppfostran.
Attitydpåverkan nämns genomgående i dessa texter, vilket indikerar ett attitydproblem hos invandraren.
9
1.2 Syfte
Att undersöka hur svenska normer om manlighet och jämställdhet återspeglas i mansgrupperna i projektet ”Almasuliah” i Helsingborg. I samband med det, att genom empiri, ge ett förslag på vilken funktion mansgrupperna kan tänkas fylla för deltagarna i grupperna.
1.3 Frågeställningar
Uppsatsens överordnade frågeställningar är följande:
Vad betyder attitydpåverkan och varför är det viktigt att jobba med detta i mansgrupperna i Helsingborg?
Vilka svenska normer talar man om i mansgrupperna? Hur pratar man om dem? Varför gör man det?
10
1.4 Metod
”Jeg begynte dengang mine undersokelser med de enkleste ting, materiale var det ingen mangel på, dessverre, det er overfloden som i morke stunder får meg til å fortvile” (Kafka, 2000:148).
Det är som Kafka uttrycker ovan, inte bristen på material, utan istället överflödet av material som vanligtvis är problemet vid uppsatsskrivande. Därför är det viktigt att använda de metoder man tror kan göra materialet mest rättvist.
Uppsatsen är baserad på intervjuer och deltagande observation. Uppsatsen är kvalitativ och gör således inte anspråk på att generalisera. Däremot gör valda metoder tillsammans empirin mer rättvis än var för sig. En annan viktig anledning till val av metod är målsättningen att ta hänsyn till verkligheten som informanterna beskriver den. Dessa metoder kan tydliggöra hur den världen männen lever i förhåller sig till rådande normer och idealbilder (Beynon, 2002:153f). Här återges först en kortfattad beskrivelse hur intervjuerna utförts, vilka som intervjuats samt egna erfarenheter av intervjuerna.
1.4.1 Intervjuer
Intervjuerna utgår från Robert K. Mertons perspektiv i The Focused Interview (1990). Merton beskriver fyra grundläggande drag för den fokuserade intervjun:
1) De intervjuade har alla varit delaktiga i en specifik företeelse, händelse, situation eller som i det här fallet ett projekt.
2) Den situation informanterna varit delaktiga i har på förhand blivit provisoriskt
analyserade av forskaren. Genom denna analys har forskaren kommit fram till ett set av hypoteser, vilka blir testade i intervjun.
3) Från den provisoriska analysen utformas därefter en intervjuguide bestående av de teman man vill behandla.
4) Intervjun fokuserar på informantens subjektiva upplevelse av den företeelse forskaren vill analysera.
Det är viktigt att ha gjort förberedande observationer av fältet, då det ger en bättre förståelse av vad informanterna i intervjun försöker förmedla. Dessutom har forskaren möjlighet att tolka det som inte blir sagt eller det som blir sagt mellan raderna. Genom att ha en grundläggande
förståelse av fältet är det också större sannolikhet att man kan ställa relevanta följdfrågor och därmed komma fram till en djupare insikt i vad informanterna egentligen uttrycker (Merton, 1990:4).
11 Det mest grundläggande i intervjusituationen är att vara öppen för det informanten säger. Således är det viktigt att kunna revidera intervjuguiden under loppet av själva intervjun. Tove Thagaard beskriver denna typ av intervju som delvis strukturerad (Thagaard, 2004:85). Det innebär att intervjuaren på förhand bestämt vilka teman han/hon önskar prata om, men att ordningen på dessa bestäms beroende på den respons han/hon får. Det är dessutom viktigt att intervjuaren tar hänsyn till oförutsedda ämnen informanten delger. Merton fortsätter i samma bana och hävdar att det viktigaste med intervjuer är att den intervjuade får möjlighet att uttrycka, det för honom/henne, viktig information om situationen i fråga (Merton, 1990:13). Ett sådant förhållningssätt till intervjun bidrar till att fokus hamnar på informanten istället för hos forskaren. Informationen intervjun resulterar i kan då bli placerad i sin rätta kontext istället för att bli
placerat i det sammanhang forskaren menar den hör hemma.
Det är med tanke på ovanstående intervjuerna spelats in. Nackdelen med att använda bandspelare vid en intervju är att intervjun får en formell prägel och att den som blir intervjuad känner sig hämmad att tala fritt. Fördelen med att använda bandspelare är dock att den som intervjuar kan fokusera på vad som blir sagt i intervjun och därmed kan ställa relevanta
följdfrågor. Genom att spela in intervjuerna kan man dessutom gå tillbaka och lyssna på intervjun upprepade gånger och således göra informanterna rättvisa. När materialet väl är inspelat är det också lättare att citera vad som blivit sagt under intervjuerna (Thagaard, 2004:96f).
Vad som diskuterats med handledare, samordnare, projektledare, lärare och före detta deltagare kan betraktas som känsligt och i vissa fall även privat. Därför har informanterna anonymiserats. (Fangen, 2005:295).
Det finns utskrivna transkriberingar av samtliga intervjuer. Tanken var att bifoga dessa till uppsatsen, men eftersom det är drygt 50 sidor skulle det blivit allt för omfattande. För den intresserade finns dock transkriberingar tillgängliga.
1.4.2 Egna erfarenheter
Efter Mertons recept har det studerade fältet noga undersökts innan intervjuerna företagits. Därefter har en intervjuguide utformats, vilken tjänat som riktlinje för intervjuerna. Denna har däremot inte nödvändigtvis följts till punkt och pricka.
I intervjuerna har, med detta i åtanke, inledningsvis relevanta ämnen redogjorts för. Därefter har ordet överlämnats till informanten för att uttrycka vad han/hon tycker varit det viktigaste med mansgrupperna. På så sätt har det funnits möjlighet att på ett tidigt stadium i intervjun korrigera intervjuguiden. Fördelen med att börja intervjun på ett öppet sätt är att det ger
12 ett förslag på vad informanterna lägger mest vikt vid. Under intervjuns gång har informanterna fått stort utrymme att fördjupa sig i det ämne han/hon funnit som centralt. Vid tillfällen då informanten börjat tala om, för det här ämnet, irrelevanta företeelser har frågor blivit ställda för att på så vis få intervjun tillbaka på rätt spår.
Under intervjuer med före detta deltagare har språket stundvis varit ett problem. Vid vissa intervjuer har vi kontinuerligt pratat förbi varandra. Detta har gjort att några intervjuer inte kunnat användas. Det verkar också som att de intervjuade inte riktigt vågade göra språkliga fel och därför blev det långa pauser i intervjuerna där de försökte formulera sina tankar. De
intervjuade var dock väldigt ivriga att få berätta om mansgrupperna, vilket kan indikera på att de upplevt dem som nyttiga.
1.4.3 Deltagande observation/delvis deltagande observation
Den deltagande observationen härstammar från antropologin och anses fortfarande vara
karaktäristisk för ämnet som sådant. Vanligtvis utförs deltagande observation ute i fältet under en längre tidsperiod. Forskaren har traditionellt sett bosatt sig tillsammans med de han/hon ska studera för att på så sätt få en helhetlig bild av det sociala sammanhanget denne befinner sig i. Antropologin har huvudsakligen sysslat med studier av så kallade primitiva samhällen. Det vill säga icke-industrialiserade samhällen. Dessa förutsättningar har möjliggjort en holistisk ansats, vilket innebär att redogöra för i princip allt som observeras. Numera har antropologin mer och mer funnit intresse i det egna samhället och har därmed närmat sig sociologins fält. Syftet med metoden är att upparbeta en förståelse för de som studeras (Hylland-Eriksen, 2001:32ff). I en deltagande observation försöker forskaren kontinuerligt att bli en av dem han/hon studerar samtidigt som han/hon strävar efter att hålla distans till de samma. Med anda ord är ett sådant fältarbete en evig balansgång mellan närhet och distans (Hylland-Eriksen, 2001:35). Det är tveksamt om de observationer som blivit utförda här kan klassas som fältarbete, men ändå har grunderna för den deltagande observationen varit utgångspunkt vid observationer av
mansgrupperna i Helsingborg.
Det finns flera typer av observationer, varav den deltagande observationen är en. I den här uppsatsen har delvis deltagande observationer använts. Metoden innebär att man till viss mån deltar i det sociala samspelet i den miljö som observeras. Däremot deltar man inte fullt ut i de aktiviteter som är typiska där observationen föregår (Fangen, 2005:141f). Här innebär det att sitta med i undervisningen tillsammans med övriga kursdeltagare men inte aktivt delta i
13 I delvis deltagande observationer är det lättare att hålla distans till de man studerar.
Samtidigt riskerar man att gå miste om den närhet en fullt deltagande observation, eller ett längre fältarbete kunde resulterat i. Det är också viktigt att påpeka att data samlats in i den egna
kulturen, vilket kan innebära svårigheter att distansera sig (Thagaard, 2004:76). Att vara medveten om denna problematik är avgörande för resultatet. Observationerna i den här uppsatsen, förutom att ge värdefull information om mansgrupperna, har även fungerat som en grund för intervjuerna.
1.4.4 Forskarrollen – förförståelse
Inom samhällsvetenskapen är forskaren till stor del ett verktyg för den kunskap som produceras. Detta gäller inte minst vid deltagande observation, då forskaren befinner sig i det fält han senare ska analysera. Edward Said diskuterar forskarens roll och förhållandet till kunskap i Orientalism (2004). Said ställer sig kritisk till om det finns någon opartisk eller opolitisk kunskap. I samband med det skriver han att:
”Ingen har någonsin kunnat utveckla ett system för att isolera forskaren från livets verkliga
förhållanden, från det faktum att han medvetet eller omedvetet har anknytning till en klass, ett antal trosuppfattningar, en social ställning eller från den verksamhet det innebär att tillhöra ett samhälle” (Said, 2004:74).
Enligt detta perspektiv kan forskaren inte frikoppla sig från den kunskap eller bakgrund han/hon har. En forskare är således aldrig helt opartisk. Den kunskap som produceras har alltid en producent och denna kan, enligt Said, aldrig vara helt objektiv. Denne har alltid en bestämd position till den kunskap som produceras. Producenten verkar alltid innanför en bestämd diskurs, vilken till stor del bestämmer vilket perspektiv den kunskap som produceras kommer få (Said, 2004:77f). Detta behöver dock inte vara en nackdel, utan det kan däremot vara en förutsättning att ha en viss förförståelse av det studerade fältet(Thagaard, 2004:74). Denna förförståelse kan hjälpa till att avgränsa ämnet. Samtidigt ska vi vara medvetna om att den kunskap vi tar med oss, vid exempelvis observationer, kan vara ett hinder fram till viktiga insikter. Vidare är det viktigt att reflektera över den roll forskaren har i relation till de som observeras eller intervjuas (Thagaard, 2004:79).
14
1.5 Avgränsningar och material
Målet är inte att avslöja hur den svenska mannen eller invandrarmannen faktiskt är. Istället ligger fokus på idealbilderna och hur dessa framträder. Även om stereotypen av invandrarmannen respektive den svenska mannen inte existerar i verkligheten så är bilden av dem något människor använder sig av för att söka sin identitet.
De invandrare som tagit del i den här undersökningen är främst från mellanöstern. Anledningen till detta är att deltagare i mansgrupperna huvudsakligen består av män från den regionen.
Uppsatsen gör inga anspråk på att utröna några nya ”sanningar”, istället är förhoppningen att visa ett av flera möjliga sätt att se det empiriska materialet på. Uppsatsen söker huvudsakligen efter att göra svenska normer om manlighet tydliga. Dessutom behandlas de berörda
invandrarnas position i detta och vilka möjligheter som finns för dem i detta sammanhang. Diskussionen om hur idealbilden av invandrarmannen ser ut är relevant eftersom det är emot denna den svenska idealbilden delvis formuleras. Genom att förtydliga dessa bilder framkommer hur mansgrupperna ger deltagarna möjlighet att utmana nuvarande stereotyper.
Nämnvärt i detta sammanhang är att bilden av den svenska mannen inte endast har konstruerats i relation till andra män. Faktum är att svenska män också existerar i förhållande till svenska kvinnor, och kvinnor generellt. Uppsatsen skulle möjligtvis bli mer dynamisk om ett sådant perspektiv lyftes upp, men samtidigt finns risken att den blir ytlig. Därför har fokus i huvudsak varit att se på förhållandet mellan idealbilderna om invandrarmannen respektive den svenske mannen.
Den teoretiska ansatsen fungerar som ett fundament varifrån mansgrupperna betraktas. Den teoretiska grunden ger möjlighet att reflektera över underliggande normer och regler samt se hur dessa upprätthålls, eller hur de eventuellt utmanas och förändras i aktuella mansgrupper.
Materialet i uppsatsen bygger på deltagande observationer och intervjuer. Dessa metoder används för att få en uppfattning av deltagarnas, lärarnas och andra inblandades upplevelse av mansgrupperna. Kombinationen av intervjuer och observationer ger dessutom en mer helhetlig bild av materialet i fråga än vad de gör var för sig. Två stycken observationer av undervisningen i mansgrupperna har genomförts. Dessa varade i tre timmar vardera. Utöver det har intervjuer med två handledare, projektledare för grupperna, samordnare för grupperna, en lärare på sfi och tre tidigare deltagare i mansgrupperna företagits.
15
1.6 Disposition
Uppsatsen är disponerad i tre block, vilka är; teori, empiri och analys. Därefter följer en avslutande diskussion där teori och empiri diskuteras utifrån de tankar som uppstått under arbetets gång.
Teorikapitlet börjar med en diskussion om huruvida samhällsstrukturen definierar oss eller om det är motsatt. Målet är att finna en gyllene medelväg, utifrån vilken dialektiken mellan individ och struktur kommer i fokus. Avsnittet är relevant huvudsakligen på grund av att det möjliggör en djupare förståelse av den situation de invandrade männen befinner sig i.
Redogörelsen om makt och kunskap fortsätter resonera kring struktur och individ. Här diskuteras vad makt betyder i en Foucauldiansk tradition. Dessutom görs ett försök att finna ett perspektiv som tar till vara på individens handlingsfrihet genom Butlers teori om perfomativitet. Enligt Butler finns möjligheten till förändring i att identitet konstitueras i och med handlingen i sig självt. Det finns ingen ”doer behind the deed”, utan istället är ”the doer….always constituted in and through the deed” (Webster, 2000:12). I detta finns grunden för att utmana vad som betraktas normalt.
I nästa avsnitt beskrivs idealbilder som finns av invandrarmannen respektive den svenska mannen. Detta är bilder av män, vilka nödvändigtvis inte finns på riktigt men som ändå alla måste förhålla sig till på ett eller annat sätt. Här används bland annat Edward Said och George Mosse för att beskriva behovet av ”den andra” eller vad Mosse kallar ”countertypes” (Said, 2004. Mosse, 1998).
I empiri kapitlet redogörs för intervjuer och observationer. Här sammanfattas vad som framkommit som mest relevant i mötet med fältet. Sammanfattningarna syftar till att ge läsaren en djupare insikt i det använda materialet. Kapitlet ligger sedan till grund för efterföljande analys.
Analysen tar utgångspunkt i vad som i intervjuerna och observationerna framkommit som relevant. En avgränsning av teman var dock nödvändig och resulterade i följande fyra områden: attitydpåverkan, barnuppfostran, jämställdhet och pedagogik. Nämnda teman är sådana ämnen som varit återkommande i både intervjuer och observationer.
16
2. Teoretiska reflektioner
Teori bör belysa den empiri uppsatsen önskar analysera. Sagt med andra ord skall teori ge en djupare förståelse av den verklighet vi lever i. Dessutom ska det empiriska materialet sprida ljus över använda teorier. Denna växelverkan mellan teori och empiri ter sig speciellt viktig när det kommer till det samhällsvetenskapliga forskningsfältet (Hylland-Eriksen, 2001:36). Inom
samhällsvetenskapen studeras, kort sagt, människor och relationer dem emellan. Just på grund av den sociala världens föränderliga karaktär måste samhällsvetenskapliga studier kontinuerligt vara redo att revidera sina teorier i ljus av nya upptäckter i fältet.
Det finns en grund till varför man bör fortsätta ifrågasätta vad som till en början kan verka trivialt. Nyckel frågan är, som Berger och Luckmann uttrycker den; ”Hur är det möjligt att subjektiva betydelser blir objektiva fakticiteter?” (Berger & Luckmann, 1998:28). Det finns en anledning till kursiveringen av ordet ”blir” i citatet, det är nämligen i det ordet mycket av samhällsvetenskapernas uppgift ligger. Väldigt förenklat handlar det om att studera de grunder människor lever och handlar efter.
Inledningsvis kommer förhållandet mellan struktur och individ diskuteras med
utgångspunkt i Berger och Luckmann och Bourdieu. Därefter rör sig den teoretiska reflektionen mot ett postmodernt perspektiv. Denna tradition ska inte betraktas som ett enhetligt teoretiskt perspektiv, utan istället som ”ett samlingsbegrepp för de teoretiska riktningar som kritiskt granskar de fundament som modernismen bygger på” (Bredström, 2005:205). Enkelt sagt lägger det postmodernistiska perspektivet vikt vid att ifrågasätta underliggande regler och normer. Dessutom uppfattas den kunskap som utgör de regler människor handlar efter som
kontextbunden. Det vill säga att dominerande kunskapssystem bestäms efter vilket sammanhang de är skapade i (Thagaard, 2004:41). Kunskap konstrueras i relationer mellan människor, vilket gör att forskning enligt denna tradition måste vara ytterst observanta på de individer som observeras och hur de upplever verkligheten. I följande redogörs för ett ramverk av teori, vilket sedan det empiriska materialet betraktas från.
17
2.1. Struktur och individ
Föds vi in i en färdig formad värld, där vi måste anpassa oss till den verklighet som råder, eller är det upp till oss själva att skapa den värld vi vill leva i? Nedan diskuteras om det kan förekomma en position emellan dessa ytterligheter, och hur den i så fall ser ut. Denna diskussion är viktig på grund av att den anlägger ett fundament utifrån vilket mansgrupperna sedan betraktas.
Berger och Luckmann hävdar i Kunskapssociologi (1998) att ”inget mänskligt tänkande äger immunitet mot de ideologiserande inflytandena i dess sociala kontext” (Berger & Luckmann, 1998:14). Detta påstående kan tolkas till att vi inte har någon handlingsfrihet, att vi inte är våra egna herrar, utan är fast i ett osynligt nät av regler som styr alla våra val och
handlingar.1Individen, utifrån ett sådant perspektiv, blir inget annat än en bricka i ett socialt
system. Detta system upprätthåller sig självt och existerar oberoende av de människor som befolkar det. Här är det lägligt att reagera och fråga om det verkligen är så lätt. Antagandet om att samhället och dess struktur kom före människan är lika naivt som att påstå att hönan kom före ägget, eller tvärtom. Istället för frågan om vad som kommer först eller vad som bestämmer vad, bör fokus ligga på dialektiken mellan struktur och individ. Kort sagt är det bättre att kritiskt granska de grunder samhället är uppbyggt av. Således kan en uppfattning om förhållandet mellan den enskilda individen och samhället uppnås.
Påståendet om att människor, och den verklighet vi lever i är en social konstruktion är relativt okontroversiellt bland genusforskare och feminister. John Beynon argumenterar för en sådan ståndpunkt i Masculinities and Culture när han skriver: ”masculinity and femininity is best approached from the standpoint of what men and women do rather than what they are” (Beynon, 2002:7). Med andra ord är det, enligt Beynon, vad män gör som bestämmer vad det innebär att vara man. Ett sådant perspektiv resulterar också i insikten att manlighet beror på den kontext i vilken den skapas. Beynon förklarar vidare att: ”masculinity and femininity, as
characteristic of men and women, exist only as sociocultural constructions and not as the
property of persons” (Beynon, 2002:8). Den naturliga slutsatsen av detta är att manlighet lika lite som kvinnlighet är något universellt, utan tvärtom kontextbundet.
Ovanstående idéer har varit mycket viktiga inom feminismen såväl som inom
mansforskning. Trots det ger de inte ett tillfredställande svar på frågan om förhållandet mellan struktur och individ. Relationen är mer komplex än vid första anblick. Hur människor upplever världen kan ge en idé om hur man kan gå vidare. Det är trots allt människor
samhällsvetenskapliga teorier handlar om. Berger och Luckmann (1998) påpekar att det är den
1 Lägg märke till att Berger och Luckmann själva inte har denna uppfattning. De betraktar däremot verkligheten som
18 verklighet, som den upplevs av informanterna intresset bör riktas mot. Det är en värld som upplevs verklig och meningsfull för dem som lever i den. Verkligheten, för de allra flesta, framstår mer eller mindre som objektiv. Kort förklarat så föds människor in i en värld vilken till stor del är definierad av deras föregångare. Mycket av den verklighet vi lever i upplevs som statisk. Utifrån en sådan förståelse blir den sociala världen gjort till ett objekt där det mesta tas för givet (Berger & Luckmann, 1998:153ff) När man studerar människor från andra länder än det egna, människor med andra uppfattningar om exempelvis barnuppfostran eller jämställdhet, blir det extra tydligt att samhället är konstruerat genom en dialektik mellan struktur och individ. Det samhälle vi befinner oss i är därmed blott ett av många möjliga samhällen vi kunde levt i.
Pierre Bourdieu ger uttryck för ett liknande förhållningssätt i Praktiskt Förnuft (2004) när han argumenterar att: ”det sociala rummet är verkligen den första och sista verkligheten, eftersom det ytterst bestämmer de föreställningar som de sociala agenterna kan bilda sig av det” (Bourdieu, 2004:24). Det sociala rummet, enligt Bourdieu, är konstruerat av en mångfald positioner. En sådan position kan exempelvis vara ”professor”, ”gymnasielärare” eller ”snickare”. Sådana positioner kan även vara mer djupgående, som till exempel ”hållning” och ”uppträdande”. I själva verket är dessa, enligt Bourdieu, ingenting annat än skillnad. Det är ”en relationell egenskap som existerar endast i och genom relationen till andra egenskaper” (Bourdieu, 2004:16). I detta citat finns två viktiga poänger. För det första är det viktigt att hålla i minne att det sociala
rummet, i Bourdieus förståelse, består av skillnader. Enligt Bourdieu blir de egenskaper en individ innehar först relevanta när de står i förhållande till något. För det andra belyser Bourdieu vikten av, liksom Berger och Luckmann, att ta informanters uppfattning om verkligheten på största möjliga allvar (Bourdieu, 2004:20).
Det finns ytterligare beröringspunkter mellan dessa tre samhällsvetare, och en av dem ligger i hur de betraktar relationen mellan struktur och individ. Varken Berger och Luckmann eller Bourdieu menar att det finns en struktur utan människor. Däremot menar de att människor föds in i en värld som på många sätt redan är färdig. Berger och Luckmann beskriver det som att ”individen tar över den värld i vilken andra redan lever” (Berger och Luckmann, 1998:154). Efter liknande argumentation hävdar Bourdieu att det inte finns ”ett socialt tomrum” (Bourdieu, 2004:23). Bourdieu menar dessutom att strukturen är starkt begränsande för individen, men att dennes handlingsfrihet trots allt är reell (Bourdieu, 1997:52ff). Han menar att en av
samhällsvetenskapernas uppgift är att redogöra för de faktorer som begränsar människor. I den här uppsatsen framkommer stereotyper av den svenska mannen respektive invandrarmannen, vilka båda två begränsar män och deras identitet.
19 En diskussion om sambandet mellan struktur och individ är relevant för att under analysen av mansgrupperna göra medvetna reflektioner om förbindelsen mellan samhälle och den egna handlingsfriheten. Om de flesta människor har objektiverat sin verklighet, uppfattar de därmed omvärlden som mer eller mindre statisk. På grund av detta är det viktigt att kontinuerligt ifrågasätta vedertagna sanningar. Det är viktigt för att inte fastna i ett system i vilket det är legitimt att behandla människor olika utifrån exempelvis deras kön eller kulturella bakgrund.
2.2. Makt och kunskap
Makt är ett ständigt återkommande tema i debatten om både genus och etnicitet. Innebörden varierar dock ganska mycket från fall till fall och därför är det nödvändigt att diskutera begreppet. Den vanliga förståelsen av makt är att någon står över någon annan i en hierarkisk ordning. Med andra ord att någon har makt över någon. Det bör med en gång understrykas att det inte är den typen av makt som här åsyftas.
Begreppet makt ska i den här uppsatsen förstås utifrån ett Foucauldianskt perspektiv. Med utgångspunkt i en sådan förståelse är makt något betydligt mer subtilt och komplext än den allmänna förståelsen av det. Christian Krohn-Hansen beskriver detta perspektiv på makt i Det
vanskelige voldsbegreppet (2001). Krohn-Hansen skriver att:
”Makt bör ikke betraktes som en sirkulerende vare, som en gjenstand som en aktör kan besitte i kraft av enten styrke eller en kontrakt. Makt, slik jeg nytter begrepet, er ikke best forståt ved hjelp av analogier som impliserer at makt skulle ha en eiendomskarakter. Snarere er det mest fruktbart å se makt som en relasjon.
(Krohn-Hansen, 2001:11).
Vidare skriver Krohn-Hansen att analyser av makt bör ställa frågan om hur, istället för om vem. I den här uppsatsen är det därmed bättre att fråga vilka teman som behandlas i
mansgrupperna, varför man gör det, och inte minst hur man pratar om dem, än vem det är som bestämmer. Ett sådant perspektiv kan också ge en mer reflekterad bild över rådande regler och för givet tagna sanningar i dagens Sverige.
Det är tydligt hur Krohn-Hansens resonemang följer Foucaults teori om makt. För att fullständigt förstå vad Foucault syftar till när han skriver om makt bör begreppet diskurs nämnas. Tiina Rosenberg beskriver begreppet i inledningen till Könet brinner (2005) som ”en regelstyrd framställning av utsagor, begrepp, teser och teorier som sammantagna utgör en kedja av artikulerade föreställningar om någonting” (Rosenberg, 2005:15). Det är inom diskursen vi återfinner vad som är allmänt accepterat. Kanske är det en förhastad slutsats och antagligen
20 alltför förenklat, men ändå ser det ut som att Foucault grundläggande menar att makt är
inneboende i alla relationer. Den makt Foucault beskriver skapas i och igenom relationer. Dessa relationer är i en ständig process och utmanar eller befäster gällande maktförhållanden (Foucault, 1990:92f). Makt, skriver Foucault, är överallt och kommer från alla håll. Makt, utifrån detta, cirkulerar inom ett regelstyrt ramverk för hur vi kan vara, hur vi inte kan vara, vad vi kan göra och vad vi inte kan göra. Med andra ord återfinns makten i, vad som vi inom den specifika diskursen betraktar, vara normalt. Foucault skriver i The Will to Knowledge att:
”it is utterly incongruous with the new methods of power whose operation is not ensured by right but by technique, not by law but by normalization, not by punishment but by control, methods that are employed on all levels and in forms that go beyond the state and its apparatus…” (Foucault, 1990:89).
I detta citat bör speciellt ordet normalization framhävas, eftersom det indikerar att vad som är normalt är vad som görs normalt. Det är processen som skapar det normala som bör komma i fokus i analyser om samhället. Värt att nämna är också att det, enligt Foucault, är meningslöst att leta efter någon autentisk verklighet. Enligt Foucaults argument är ett sådant försök absurt och slöseri med tid. Istället bör intresset riktas mot hur diskurser kontinuerligt är i förändring genom relationer mellan människor.
Ana Laura Stoler skriver om det normala och hur det produceras i Race and the Education of
Desire (1995). Även om hon här i första hand, liksom Foucault, behandlar temat sexualitet så kan
hennes diskussion runt makt vara användbart. Stoler diskuterar makt utifrån samma ståndpunkt som Foucault, nämligen att makten ligger i det normaliserade hellre än i lagarna (Stoler, 1995:38). Stoler beskriver normalisering och dess process för att peka på hur, vad hon kallar, den moderna statliga rasismen konstruerats och blivit inkorporerat i västvärldens nationalstater. Syftet här är dock inte att diskutera rasism, utan hellre att se hur Stoler beskriver normaliseringen i sig. Stoler hävdar att: ”….constant purification- (which) will be one of the fundamental dimensions of social normalization” (Stoler, 1995:67). Med detta menas att nationella identiteter bekräftar sig självt genom att vara exkluderande, genom att framställa något som inte passar in.
Bourdieu diskuterar begreppet makt på ett liknande sätt men med en annan
begreppsapparat, och från en aning annorlunda ståndpunkt än Stoler och Foucault. Bourdieu anses dessutom vanligtvis vara mer personcentrerad än Foucault (Kinnvall, 2003:13ff). Till skillnad från Foucault hävdar Bourdieu att det trots allt finns de som dominerar andra. Men –och detta är viktigt –han är också medveten om, liksom Foucault, att ”alla dominerande domineras av strukturen i det fält genom vilken dominansen utövas” (Bourdieu, 2004:48). Bourdieu
21 benämner det som tas för givet för doxa. Begreppet sammanfaller delvis med betydelsen av diskurs. Den doxiska världen är enkelt förklarat den verklighet individer betraktar som den
normala, det som inte ifrågasätts. Bourdieu nämner bland annat att statsmakten vilar på ingenting
annat än den allmänna meningen.2 Med detta menar han att det finns en dominerande
tankestruktur, ett samförstånd av verkligheten, vilken kan benämnas som allmängiltigt.
2.3 Individens handlingsfrihet
Vilken handlingsfrihet har individen i den värld Stoler, Foucault och Bourdieu målar upp?3 Som
det ser ut har den enskilde individen relativt lite frihet enligt dessa tre. Här bör dock hänvisas till Judith Butler som i Könet Brinner (2005) trots allt påvisar att individen kan påverka den värld den lever i. Butler är influerad av Foucault och använder hans teorier om diskurs för att skapa ett utrymme för förändring av strukturen.
Butler nämner denna frihet i vad hon kallar motstånd. En sådan förståelse är viktig att ta med då den är relevant i analysen av mansgrupperna i Helsingborg. Butler visar, liksom bland annat Berger och Luckmann och Bordieu gör, att det finns en struktur, vilken till stor grad definierar individen. Struktur är dock enligt Butler inte en färdig mall, utan istället något som konstitueras i och med vad vi gör. Således finns det inga färdiga praktiker, sexualiteter, etniciteter eller vad det än kan vara. Dessa är i en aktivt skapande process, vilken samtidigt som den
möjliggör en viss typ av handlingsmönster, utesluter alternativa sådana (Rosenberg, 2005:14). Butler betonar hur kontexten begränsar vad som är möjligt och inte möjligt.
Utifrån de kontextuella begränsningar Butler redogör för, finns det de som menar att detta synsätt lämnar individen handlingsförlamad. Samtidigt kan Butlers teori om performativitet tolkas tvärtom. Det ger utrymme för individen att påverka och förändra genom det motstånd personen i fråga gör (Butler, 2005:192ff). Butler skriver exempelvis att genus skapas genom performativitet. Kortfattat betyder det att genus produceras genom ”a stylized repetition of acts” (Butler, 1990:114). I och med att det är svårt att utföra exakt samma handling två gånger
förändras verkligheten hela tiden. I denna uppsats handlar det följaktligen om att betrakta invandrarmännens dagliga aktivitet i projektet ”Almasuliah” som en grund för förhandlingar om vad det vill säga att vara en invandrarman respektive en så kallad svensk man. I ”Almasuliah”,
2 Benedict Anderson behandlar detta tema i ”Imagined Communities” där han bland annat påstår att den nationella
gemenskapen inte är något annat än en föreställd gemenskap (Anderson, 1991).
3 Vissa vill nog hävda att det inte går nämna Bourdieu och Foucault i samma andetag, men trots skillnader dem
emellan, att finns det gemensamma nämnare. Dessutom kan bådas teorier tolkas på en mängd olika sätt. I den här uppsatsen har både Foucaults och Bourdieus teorier tolkats som ett försök att visa hur struktur och individ påverkas av varandra.
22 som senare analyseras, blir stereotyperna väl synliga. Det är dock genom detta det finns kapacitet att förändra den negativa bilden av invandrarmannen.(Butler, 2005:194).
När den aktuella diskursen eller det doxiska fältet väl kan definieras går det se hur
informanterna i denna uppsats handlar efter det regelverk som den utgör. Diskurser uppmuntrar ett visst förhållningssätt till verkligheten på bekostnad av ett annat. Det som inte passar in utesluts, nedvärderas och ”betraktas som onormalt och osant” (Rosenberg, 2005:15).
2.4 Figurer – ”den svenske mannen” respektive ”invandrarmannen” Vilka
är dessa?
Föregående stycke om makt är relaterat med detta genom diskussionen om det normala. Den centrala frågan är hur normer upprätthålls. För att undvika missförstånd bör poängteras att det är idealbilder som här kommer diskuteras. Syftet med detta avsnitt är att tydliggöra den diskurs som finns om det fält jag ämnar analysera och på så sätt lägga grunden till ett kritiskt förhållningssätt till den samma.
2.4.1 Invandrarmannen och behovet av ”den andra”
George L. Mosse skriver om uppkomsten av den moderna manligheten i The Image of Man (1998). En av de viktigare sakerna Mosse visar är hur stereotyper av mannen förändrats med tiden. I förhållande till invandrarmännen i den här uppsatsen är det de negativa stereotyperna, och deras funktion, som först bör komma i fokus. Mosse hävdar att de negativa stereotyperna, vilka han benämner ”countertypes” haft en viktig betydelse för att definiera det dominerande mansidealet i västvärlden. Mosse skriver:
”But this ideal of masculinity, indeed modern society as a whole, needed an image against which it could define itself. Those who stood outside or were marginalized by society provided a
countertype that reflected, as in a convex mirror, the reverse of the social norm” (Mosse, 1998:56).
Mosse använder juden som exempel på motbild. I dagens Sverige verkar ”invandrarmannen” utgöra denna motpol till den svenska mannen. När man talar om
invandrarmän är det som regel ingen tvekan om vem som åsyftas. Det är troligen inte i första hand en medelålders civilingenjör från Danmark. Antagligen är det inte heller en lärare från Holland. Det är större sannolikhet att det är den man Anna Bredström (2005) beskriver. Bredström återger vad hon menar vara den allmänna föreställningen av invandrarmannen i Sverige. I denna bild är alla invandrarmän ”bärare av traditionstyngda patriarkala
23 beteenden”(Bredström, 2005:182). Invandrarmannen är starkt präglad av sin religiösa övertygelse. Den religiösa tillhörigheten är islam. Det är en man som styrs av känslor hellre än förnuft. Vidare är invandrarmannen en representant för en kultur där våld mot både barn och kvinnor är
accepterat. Invandrarmannens avvikande beteende förklaras med referenser till hans kulturella bakgrund (de Los Reyes & Molina &Mulinari, 2005:24). Att placera problemet hos de invandrade männen innebär, samtidigt som man skuldbelägger dem, att undvika skuld och förhärliga den så kallade svenska mannen.
Enligt Mosses antagande skapas motbilder med syfte att definiera oss själva. I Edward Saids Orientalism från 1978 (2004) går det följa samma argument. Said använder sig dock av begreppet ”den Andra”, vilket ser ut att i princip vara det samma Mosse syftar till när han skriver om ”countertypes”. Kort förklarat synliggör Said en bild av vad han kallar Orientalen. Enligt Said är Orientalen en produkt av västvärlden. Det är en bild av det annorlunda, vilken bidragit till att skapa och upprätthålla bilden av Europa och dess befolkning. Said hävdar att ”Orienten bidragit till definitionen av Europa (eller Västerlandet) genom att vara dess motbild, motidé, motsatta personlighet och en motsatt erfarenhet” (Said, 2004:64). Det är viktigt att nämna Said i det här sammanhanget på grund av att han följer Foucaults tankar om den diskursiva makten. Med andra ord menar Said att Orientalismen är ett sätt att tänka på och tala om den andra, vilket nedvärderar alternativa tankestrukturer. En annan viktig poäng i det här sammanhanget är att konstruktionen av en ”annan” med nödvändighet står i relation till någon eller något. Dessutom innebär det att den ”andra” står i ett ojämlikt förhållande till den som definierat den samma. Att skapa en ”annan” innebär att hävda sin överlägsenhet, vilket också måste betraktas som en viktig del i den moderna nationens tillblivelse. Följer man ovanstående resonemang är det moderna samhället i behov av en motpol mot vilken den kan vässa sin identitet. I detta fall är den ”andra”
invandrarmannen. Enligt denna logik blir följaktligen invandraren och invandrarmannen underlägsen den svenska mannen.
2.4.2 Den svenska mannen
Det är svårare att återfinna idealbilden av den svenska mannen än den av invandrarmannen. Det kan dock efter ovanstående diskussion spekuleras om vem han inte är. de Los Reyes och Molina (2005) ger en misstanke om vem han kan vara när de beskriver den jämställdhetsdiskurs de menar sig återfinna i Sverige idag. Enligt de Los Reyes och Molina har den svenska normen om
jämställdhet ”kommit att utgöra en viktig del i den svenska identiteten och som sådan en grund för gränsdragningar och markeringar inte enbart mot andra länder utan även mot den invandrade befolkningen i Sverige” (de Los Reyes & Molina, 2005:306).
24 Problematiken kring lika möjligheter mellan män och kvinnor förläggs till dåtid, och inte minst till de avvikande i samhället, det vill säga invandrarna. Den svenska jämställdhetsdiskursen skapar möjligheter för en debatt som legitimerar kritik av invandrare på grundlag av att de inte är jämställda. Därmed bidrar en sådan diskurs i att dela upp invånare i Sverige efter de som tillhör den svenska jämställda samhörigheten och de som inte gör det, det vill säga invandrarna. I det här sammanhanget är det speciellt männen som verkar bli drabbade eftersom de invandrade männen är de som, enligt denna diskurs, förtrycker sina kvinnor och därmed motarbetar det svenska jämställdhetsprojektet. Senare i uppsatsen diskuteras det paradoxala i att dessa invandrarmän är ett hot mot den svenska gemenskapen, samtidigt som de upprätthåller den samma (de Los Reyes & Molina, 2005:306ff).
Jämställdhetsdiskursen är viktig att beakta i förhållande den svenska mannen men den säger ändå inte allt. Vad är det typiska? Ylva Brune ger ett förslag till varför det inte finns någon
motsvarande utopisk bild av den svenska mannen som det finns av invandrarmannen. Brune menar att det ”kanske tyder på att diskursens osedda utgångspunkt är en västerländsk maskulin position, som för att behålla sin strategiska överlägsenhet undviker att definiera sig själv” (Brune, 2005:178). Huruvida detta är tillfälle kan bara spekuleras runt, då Brune inte fortsätter diskutera påståendet. Bredström diskuterar också den nuvarande svenska mansrollen. Hennes förslag är att den hegemoniska manligheten håller på att, som hon säger, ”maskera sig själv” som den
jämställda (Bredström, 2005:200). Tills vidare kan det dock konstateras att den dominerande bilden av den svenska mannen befinner sig innanför den beskrivna jämställdhetsdiskursen.
Hursomhelst har Brune en viktig poäng. Detta i förhållande till Foucault som menar det är viktigt att fokusera på den diskursiva produktionen (Foucault, 1990:12). I den här uppsatsen utgör mansgrupperna en scen för diskursiv produktion och förhoppningsvis kan analysen av dessa bringa en något mer nyanserad bild av idealet av den ”svenske mannen”.
25
4. Empiriskt material
I detta kapitel beskrivs inledningsvis det empiriska materialet. Därefter följer sammanfattningar av utförda intervjuer och observationer. Kapitlet lägger en grund för efterföljande analys, förhoppningsvis till den grad att läsaren utan problem kan följa de resonemang som förs.
4.1 Urval
Informanterna har blivit valda med tanke på att ge en så helhetlig bild av mansgrupperna som möjligt. Thagaard benämner ett sådant urval som kategoribaserat urval(Thagaard, 2004:54). Det innebär att inledningsvis definiera vilka som ska vara med i urvalet på grundlag av olika kriterier. De kategorier som är representerade här är projektledare, samordnare, ledare och före detta deltagare. Dessutom har ledarnas kontaktnät använts.
Initialt i studien var det viktigt att få en översikt över vad mansgrupperna egentligen sysslade med. Därför intervjuades projektledare och ledare för mansgrupperna. Under intervjun med dem framkom att det finns kontaktpersoner på skolorna för mansgrupperna, varav Jozsef är en av dem. Jozsef har därefter varit behjälplig med att finna lämpliga elever för intervju.
Problemet med det beskrivna urvalet kan vara att man inte själv har kontroll över om de som intervjuas verkligen är relevanta för studien (Thagaard, 2004:54). Under intervjuer med före detta deltagare i mansgrupper var vid två tillfällen språk ett problem. De intervjuade hade inte tillräckliga språkkunskaper och således kunde inte önskade frågor diskuteras. Däremot hade flertalet av de intervjuade kommit så pass långt i sfi undervisningen att de klarade av att svara på de frågor som blev ställda.
4.1.2 Intervju med Ali, Malik och Stjepan – projektledare, ledare, ledare. 8/11-2007 Ali är projektledare för mansgrupperna och även en av dem som började driva mansgrupperna i 2003. Han jobbar på utvecklingsnämnden som integrationshandläggare.
Malik är ledare för mansgrupperna. Han har varit anställd på utvecklingsnämnden sedan våren 2006 i projektet Almasuliah.
Stjepan är ledare för mansgrupperna. Han är också anställd på utvecklingsnämnden och arbetar med samma projekt som Malik. Han har varit anställd på nämnden sedan våren 2006.
Ovanstående tre personer, och först och främst de två ledarna i Almasuliah, har under arbetets gång varit till stor hjälp. De har fungerat som nyckelinformanter. Katrine Fangen omtalar detta i
26
Deltagande Observation, som portvakter till fältet (Fangen, 2005:72). En portvakt betyder en person
som kan ge tillgång till såväl fältet som andra relevanta kontakter. Malik och Stjepan har bidragit med den kunskap de har samt givit värdefulla aspekter till materialet. Utan deras hjälp hade antagligen resultatet av studien blivit annorlunda.
Vi börjar tala om vilka män det är som, enligt dem, bör gå i grupperna. Här framkommer det att deltagande i mansgrupperna är frivilligt men att alla som kommer till sfi blir erbjudna att gå, och att de flesta genomgår den här utbildningen. De som har störst behov av att delta i dessa grupper är, enligt Ali, de som kommer från kulturer som skiljer sig rätt mycket från den svenska. Han ger exempel på män från mellanöstern, Sydost Asien och Albanien. Enligt Ali handlar det om att få de här männen att förstå deras nya samhälle. Vidare påpekar han att manlighet är något annat här än i deras hemländer. När männen kommer till Sverige blir de konfronterade med ett nytt sätt att tänka, vilket kan bidra till osäkerhet kring deras egen manliga identitet. Här påpekar bland annat Stjepan att män i de flesta kulturer världen över är vana vid att jobba. I Sverige finns det sociala skyddsnät, vilka bidrar till att mannen inte har ett lika utpräglat försörjningsansvar. Detta är en av de faktorer som, enligt Stjepan, skapar identitetsförvirring. I mansgrupperna får männen hjälp med att förstå det svenska samhället och kan således omvärdera sin identitet i förhållande till svenska normer om exempelvis barnuppfostran och jämställdhet.
Intervjun präglas vidare av förklaringar runt vilken pedagogik som bör användas. Det är enligt Ali, Malik och Stjepan avgörande att man använder en undervisningsform där man tillåter männen att uttrycka deras åsikter. Genom att inta en relativistisk inställning menar de att man uppnår störst effekt. Malik definierar metoden som att ”gå den mjuka vägen”. Istället för att tillrättavisa, strävar de efter att göra deltagarna medvetna om dominerande normer i det svenska samhället. Dessutom är en av grundstenarna i undervisningen att deltagarna själva är aktiva i undervisningen. Genom att föra en öppen diskussion är målet att deltagarna själva ska få möjlighet att reflektera över sina egna liv. Utifrån den information de får i mansgrupperna kan deltagarna sedan bilda sig en egen uppfattning om hur de vill förhålla sig till normer och regler i det nya landet. Undervisningen i mansgrupperna syftar dessutom till att få deltagarna införstådda med vad de har att vinna på den nyförvärvade kunskapen.
4.1.3 Intervju med Sofia – gruppledare/samordnare. 15/11-2007 och 22/11-2007
Sofia jobbar på utvecklingsnämnden som gruppledare/utvecklingsledare/samordnare. Det har blivit gjort två intervjuer med Sofia.
Sammantaget ger de båda intervjuerna en utförlig bild av hennes uppfattning om
27 att vara med i grupperna. Sofia menar att det främst är män från mellanöstern och Afrika. Det är länder där kulturen är radikalt annorlunda när det gäller frågor om bland annat barnuppfostran och jämställdhet. Det är också på dessa områden som männen, enligt Sofia, har ett behov av att förändra sina attityder. Hon uttrycker att Sverige, i förhållande till de länder männen härstammar ifrån, har kommit betydligt längre i jämställdhet mellan kvinnor och män. I mansgrupperna får deltagarna möjlighet att lära sig ett nytt sätt att tänka och således har de också större möjlighet att finna sig till rätta i det nya landet.
Under intervjun påpekar Sofia vikten av att ha ledare med förståelse för vad männen går igenom. Det är med andra ord viktigt att ledarna själva är invandrare eftersom de då har en djupare insikt i vad det innebär att invandra till Sverige. Dessutom är Malik utbildad psykolog och Stjepan lärare. Såväl deras kulturella bakgrund som professionella bakgrund har, enligt Sofia, betydelse för hur undervisningen i mansgrupperna bedrivs. Ledarna har genom deras samlade erfarenheter möjlighet att möta männen halvvägs och på så vis leda dem framåt. Sofia poängterar vikten av att ledarna inte är fördömande. Ledarnas uppgift är att synliggöra hur ”man” vanligtvis gör i Sverige. Därefter ska de även göra deltagarna medvetna om vilka konsekvenser ett visst handlande kan få för dem.
4.1.4 Intervju med Jòzsef – utbildningskonsult. 22/11-2007
Jòzsef är utbildningskonsult på sfi Lernia i Helsingborg. Jòzsef undervisar huvudsakligen i
datakunskap. Dessutom är han kontaktperson för mansgrupperna. Han hjälper bland annat Malik och Stjepan med att organisera grupperna på Lernia. Det är i samband med den rollen det är intressant att prata med Jòzsef.
På Lernia är majoriteten av eleverna från mellanöstern. En viktig anledning till att
mansgrupperna behövs på Lernia är, enligt Jozsef, på grund av att dessa män har ett behov av att revidera sina attityder, inte minst gäller detta deras kvinnosyn. Jozsef hävdar, liksom tidigare intervjuade, att den pedagogik som används är nyckeln till framgång. Det handlar om att inta en tillåtande attityd gentemot deltagarnas värderingar. Istället för att slå dem på fingrarna och påtala fel bör man istället anta en grundläggande relativistisk hållning till vad som är rätt och fel. Det handlar inte om att påtvinga deltagarna vissa normer, utan istället handlar mansgrupperna om att hålla en öppen dialog. Genom en sådan dialog leds deltagarna åt ett visst håll. För att uppnå förändrade attityder måste kunskapen, som Jozsef säger, matas in peu on peu. Han hävdar vidare att en sådan pedagogik är nödvändig eftersom männen i mansgrupperna är vuxna. De har under sin uppväxt lärt sig hantera diverse saker på ett visst sätt. Jozsef menar därför att många av
28 männen måste lära sig allting på nytt igen, vilket av naturliga skäl måste ske genom en process. I den lärande processen är diskussion centralt.
Vidare menar Jozsef att mansgruppen tillhandahåller kunskap, vilken de inte uppnår genom enbart sfi-undervisning. Jozsef ser hur männen, efter att ha genomgått undervisningen i
mansgruppen, växer och blir starkare. På så vis hjälper undervisningen männen att komma vidare med sina liv i det nya landet. Konkret handlar det bland annat om att förstå den svenska
jämställdhetsdiskursen. Jozsef menar att många av männen där han undervisar är vana vid att vara den som bestämmer. Väl i Sverige upplever de att de hamnar nederst i pyramiden. Detta kan bidra till frustration. Mansgrupperna skapar medvetenhet kring frågor om jämställdhet och därefter är det lättare för männen att komma vidare, både med studier och med arbete.
4.1.5 Intervju med Iyad – före detta deltagare mansgrupp. 19/11-2007
Iyad går på sfi på komvux Kärnan som ligger i centrala Helsingborg. Han kommer från Irak och har varit i Sverige ca 1,5 år. Han är 27 år och bor numera i Helsingborg. Det är under observation av undervisningen i en mansgrupp som Malik och Stjepan introducerar oss för varandra.
Vi börjar med att tala om vad Iyad anser är det viktigaste med mansgrupperna. Han
uttrycker att mansgrupperna givit honom information som han tidigare saknat. Iyad menar att det beror på att han kommer från ett samhälle som är väldigt annorlunda än det svenska. I
mansgruppen har han fått lära sig vad man kan och inte kan göra i Sverige. Det handlar inte bara om skrivna lagar, utan även oskrivna. Det absolut viktigaste Iyad lärt sig är vilka möjligheter och rättigheter han har i Sverige. Innan han kom till mansgruppen visste han inte ens vad det ordet betydde. Den ordinära sfi-undervisningen behandlar inte dessa ämnen. Iyad menar att det han lärt sig är viktigt på grund av att han nu förstår hur det svenska samhället fungerar. Dessutom påtalar Iyad att han nu vet vilken plats han har i samhället.
Under intervjun talar vi även om jämställdhet. Iyad säger att det är ett ämne de diskuterat väldigt många gånger. Bland annat har de diskuterat hur förhållandet mellan män och kvinnor i Sverige är omvänt mot det de tidigare är vana vid. I Irak, säger Iyad, är mannen chef i familjen, men i Sverige är det inte så. Här är alla lika, oavsett om man är kvinna eller man. Genom den kunskap han fått i undervisningen, menar Iyad att han nu har börjat tänka på ett annat sätt än förut. Iyad avslutar intervjun med att påpeka att det är väldigt viktigt att lära sig mer om det svenska samhället om man ska bo här.
29 4.1.6 Intervju med Barham – före detta deltagare mansgrupp. 19/11-2007
Barham går, liksom Iyad, på komvux Kärnan i Helsingborg. Han är 24 år och kommer från Irak. Barham har varit lika länge i Sverige som Iyad, det vill säga 1,5 år. Malik och Stjepan presenterar mig för Barham under rasten i mansgruppen på eftermiddagen den 19:e november.
På frågan om vad han anser varit det viktigaste i mansgrupperna, svarar Barham att det är den information de fått om det svenska samhället. Han menar att de lärt sig mycket om vad man kan göra och inte kan göra i Sverige. Han tycker att det är bra att de fått lära sig om hur samhället fungerar.
Han förklarar också att de pratat mycket om hur förhållandet mellan man och kvinna är i Sverige. Genomgående i dessa diskussioner har, enligt Barham, varit hur kvinnor och män i Sverige har samma möjligheter. I förhållande till jämställdhetsdiskussionen framhäver dessutom Barham hur de talat om barn och barnuppfostran. Han tror det är viktigt med grupper bestående uteslutande av män eftersom det finns frågor som män inte kan diskutera med kvinnor.
Sammanfattningsvis är Barham glad för att han gått i mansgrupp.
4.1.7 Intervju med Rashdan – före detta deltagare i mansgrupp. 22/11-2007
Rashdan är 22 år och från Irak. Han har varit i Sverige i ca 2 år. Rashdan går sfi på Lernia. Det är Jòzsef som introducerar mig för Rashdan.
Rashdan börjar med att berätta om hur han deltagit i mansgruppen frivilligt. Därefter beskriver han att mansgrupperna givit honom mer kunskap om det svenska samhället. Han uttrycker bland annat att han vet allt om det svenska systemet nu. Han känner till de lagar som finns, både skrivna och oskrivna.
Vad som är intressant i denna intervju i förhållande till övriga intervjuer är att Rashdan beskriver skillnader mellan sitt hemland och Sverige på ett annat sätt. När han får frågan om de pratat om jämställdhet säger han att; ja vi har pratat jättemycket om det. Förhållandet mellan män och kvinnor är annorlunda här i Europa, säger han. I Europa är inte mannen och kvinnan lika. Vidare säger han att kvinnor är viktigare än män här i Europa. Här bestämmer kvinnor över män. Rashdan vill därefter ha bekräftelse från mig att han har rätt. Vid frågan om hur det skiljer sig från hans hemland säger han att det är motsatt. Rashdan beskriver hur mannen i Irak, som han kommer från, bestämmer över sin fru. Han kommer avslutningsvis återigen in på hur detta skiljer sig från hur det är i Sverige.
30
4.2 Beskrivning av observationerna
Mansgrupperna bedrivs i samarbete med den sfi skola där männen befinner sig. Det är tre olika nivåer på sfi, beroende av utbildningsbakgrund. Det finns mansgrupper på Lernia där eleverna har liten eller ingen utbildning. På komvux Kärnan har eleverna upp till gymnasieutbildning och på NK-data har eleverna akademisk utbildning. Observationer har blivit gjorda på de två
förstnämnda skolorna. På NK-data var mansgruppen i slutskedet och därför var det inte lämpligt att utföra observationer i denna grupp. Under observationerna har fokus legat på att ta reda på vad de pratar om, hur man pratar om det, varför man pratar om det och vilken metod som används.
4.2.1 Observation den 13/11-2007
Första observationen utförs vid en lektion på Lernia i Helsingborg. Stjepan leder lektionen. Klassen består för dagen av sju personer. Sex av dem kommer från mellanöstern, medan den sjunde kommer från balkan.
Under lektionens gång behandlas svenska normer i förhållande till jämställdhet, jämlikhet och barnuppfostran. Bland annat frågar Stjepan deltagarna vad de tror svenskarna tror om dem när inte deras fruar och barn följer med ut på promenad. Stjepan får då till svar att deras fruar visst är med på promenad ibland. Diskussionen fortsätter dock med att framställa hur svenskar generellt tror att invandrarmannen håller sina fruar inlåsta i sitt hus eller lägenhet. För att bli mer som svenskarna, hävdar Stjepan, måste vi ta med våra barn och fruar ut när vi går på promenad. Stjepan frågar även vem det är som hämtar barnen på dagis. Även här svarar deltagarna att det beror på vem som har möjlighet. Dock verkar det vara så att det finns en föreställning om att det enbart är deras fruar som hämtar barnen på dagis. Stjepan nämner andra sysslor som traditionellt sett är så kallade kvinnogöromål. Därefter frågar han deltagarna vad de har för åsikter om dessa. Under hela lektionen pendlar Stjepan mellan generaliseringar av invandrarmän och svenska män. Genom stereotyperna jämför Stjepan hur det är i deltagarnas hemländer i jämförelse med Sverige. Under rasten förklarar han att detta är effektivt och att det sätter saker och ting på sin spets. Genom att jämföra hemlandet med Sverige blir de medvetna om deras eget sätt att vara på här och nu, hävdar Stjepan.
Undervisningen hålls på lätt svenska och Stjepan försöker kontinuerligt få deltagarna involverade i de ämnen han talar om genom att ställa frågor. Om det är någon som inte förstår omformulerar han eller använder sig av ett annat exempel.
Avslutningsvis förklarar Stjepan att det är svårt för deltagarna att vara ärliga eftersom många av dem skäms över det sätt de tidigare levt på. Stjepan poängterar att det inte är detta som
