A n m ä r k n in g a r
» a ^
Chromoxiden och några dess salter
Med Philosophiska Facultetens samtycke
till offentlig granskning framställde
af
Mag. 1 I C O L . J O H .
Chemiae Docens ocheiD E R S BIBER»
Norrlänningar.På Gustavianska Auditorium d. 27 Maji 1835.
p . t. t. 1. ra .
U P S A L A ,
B r u k s p a t r o n e u
V å l b o r n eH err
S.
v. S T O C K E N S T R Ö M
samtB r u k s p a t r o n o s s a n
V ä lb o r n aFru SOPH. LOUISE v. STOCKENSTRÖM
Född STENMAN
helgas dessa blad såsom eu ritiga gärd af Yürdnad och tacksamhet.
Krono-Uppbwdfc-Commissaricii
H (i g ii d 1 eHe r r I. J O I I A N T E S S M E R
saint I I o g ä d 1 aFr u U L R I C A CIIARL. T E S S M E R
Född BJÖRKMANmed vänskap och tacksamhet tillegnadt
af
A n m ä r k n i n g a r
\id Cbromoxiden och några dess salter.
F ; s c h e r h a r a n m ä r k t, att, (lå en lösning a f s v a fv e ls y ra d t chro m o x id-kali eller chromalun u t sattes fö r en t e m p e r a t u r , som öfverstiger -J~ 6o°, s ä ö fv e rg a r lösningens blavioletta färg till grön och man f å r vid den gröna lösningens afdunstning ingen ch ro m a lu n , utan b lo tt kristaller af svafvel s y r a d t kali uti en grön fernissa*); försöket har blifvit re p e te ra d t med alltid lika re s u lta t
D e n n a o m ständighet h a r gifvit anledning att f ö r m o d a , d et chrom oxiden kunde existera i tvänne isom eriska m o dificationer, af hvilka den ena skulle finnas i den grö n a chromalun-lösningen och den a n d r a i den b lå; den förra skulle med svafvel- syra. och svafvelsyradt kali ej kunna gifva chrona— j a lu n , hvilket d erem ot skulle intriiffa med dejji
*) Kästners Archiv, XIV. i64. — Berzelii Årsberättelse*
ae d n are , h v ilk e n , vid chro m a lu n -lö sn in g e n s u p p h e tta n d e , skulle ö fv e r g å till den förra. D å man härtill lägger den olika f ä r g , h v arm e d flera fö r f a tta r e beskrifva c h ro m o x id h y d ra te t och n å g r a o - lösliga c h r o m o x id s a lte r , har verkeligen d e n n a för m odan m y ck en sannolikhet fö r sig.
F ö r a t t , om möjligt v o r e , vinna n å g o n u p p ly sning h ä r o m , företogos följande försök:
1. S v afv e lsy rad t c h r o m o x id -k a li i v ac k ra k ri staller löstes i kallt r a t t e n ; lösningens fä rg var skönt bläviolett. Lösningen u p phettade s d e r e f t e r i v a tte n b a d till -f- io o °, hv arv id dess fä rg blef g r ö n , och qvarhölls vid d e n n a te m p e r a tu r i tv ä n n e tim m ar. D e n öfverlem nades sedan å t lin d rig a f - dunstning och förhöll sig d erv id alldeles s o m F i s c h e r angifvit. D e tta försök om gjordes flera gån g e r och en gån g h än d e d e t , a tt c h r o m a l u n kristalliserade d e r u r ; en tem m eligen u tspädd g rö n lösning h a d e nemligen i flera veckor v a r it ö f v e r- lem nad å t frivillig afdunstning och då d e n , efte r d e n n a tids fö rlo p p , väl v ar c o n c e n t r e r a d , m e n ä n n u ej h a d e hu n n it i n t o r k a , hälldes d en i en flaska och h ad e efter ett p a r m å n a d e r afsatt k r i stalliserad c h r o m a lu n , e h u r u in o d e rlu te n v a r grön.
2. F ö r a tt finna, h u r u v id a lösningar a f a n d r a c h ro m o x id -s a lte r genom upp h ettn in g u n d e r g å någ o n f ä rg fö rä n d rin g , u p p h e tta d e s lösningar af
c h îo rc h ro m , oxalsyradt clirom oxid-kali, salpeter s y ra d chromoxid och svafvelsyrad chromoxid— am m o n ia k ; de bibehöllo sig alla o fö rä n d ra d e , u t om d en sista, hvilken förhöll sig såsom sv a fv e l- sy ra d e ch ro m o x id -k a li-lö sn in g en och blef g rö n ; m e n den g a f dock alltid vid frivillig afdunstning am m oniakalun kristalliserad u r grön lösning, ehuru d e n , in to rk a d i v a tte n b a d , g a f en grön återstod.
5. E n kallt b e re d d lösning a f svafvelsyradt c h ro rnoxid-kali delades i tv än n e h älfte r och den e n a h ä lfte n u p p h e tta d e s u n d e r tvänne timmar i v atten b a d . B åda lö s n in g a rn a , den b l å och den g r ö n a , pröfvades s e d e r m e r a med de vanligaste r e a g e n t i e r , hvilkas v e rk a n p å båda v a r sa ena h a n d a , äfvensom de b ildade fällningarna till färg, löslighet och Öfriga förhållanden voro så lika, att in g en skillnad m ellan den g rö n a och d en blå lös ningen kun d e upptäckas.
4. E m e d a n m an k u n d e förm oda, a tt samma fö r ä n d r in g chro m o x id e n lid e r af upphöjd tempe r a t u r i en a lu n lösning, ä f v e n skulle inträffa med en lösning a f ett a n n a t chro m o x id -6 a lt, e h u r u lös nin g en s fä r g ej fö r ä n d ra s ; så bereddes en lösning a f c h lo r c h r o m , h v ars ena hälft utsattes fö r -j- ioo° och d e r e f te r fälldes m ed ammoniak. D e n andra h ä lfte n fälldes äfven med
ammoniak;
bådaliy-
d ra te rn § voro lika till f ä r g , förglimmade vid upp*h e ttn in g och gåfv o m e d svafvelsyra och svafvel- s y r a d t kali c h ro m a lu n i vackra kristaller.
5. D e n g rö n a äfvensom den blå alunlÖsnin- g e n fälldes h v a r f ö r sig je m n t m e d kaustikt k ali; fällningen a f basisk sv afv elsy rad chro m o x id i h var- d e r a u p p to g s s ä r sk ild t, löstes i svafvelsyra och försa tte s m ed svafvelsyradl kali; m en in g en d era g a f c h r o m a l u n , u ta n b åd a lösningarna in to rk a d e till g rö n a saltmassor.
6. K a u s tik t kali fö r o r s a k a r i c h r o m o x id - lösningar en blågrön fä lln in g , som upplöses a f m e r a tillsatt k a li, m e n fälles å t e r genom b la n d ningens k o k n in g , e h u r u m e d g rö n a re färg. F ö r a tt f i n n a , om denna fä rg fö rä n d rin g h a r n åg o t sam m a n h a n g m ed den blå alunlösningens fä r g f ö r ä n d rin g i k o k n in g , fä lld e s en p o rtio n c h lo rc h ro m m e d kali i öfverskott och kokades d e r m e d , och e n an n a n p o rtio n fälldes j e m n t m ed kali. D e n f ö r r a fällningen v a r g r ö n a r e , ä n den s e d n a r e , m en g a f lika väl som den s e d n a r e , kristalliserad chrom alun,
7. E m e d a n fo rh å lla n d e t m ed c h rom oxide n i den g röna alunlösningen k u n d e v a r a s å d a n t , a t t den genom b ehandling m ed r e a g e n tie r vid vanlig te m p e r a t u r öfvergick till den a n d r a modificationen, pröfvades den g rö n a lö sn in g e n , u n d e r k o k n in g , med re a g e n tia , u tan a l t dock n å g o n skillnad e
m ellan dess och den k a lla , b lå lösningens re a c tio - n e r kun d e märkas.
8. D e t h y d r a t , som e r h å lle s , d å chrom bxid- s a lte r blandas m ed am m o n ia k , h a r al liera för<= f a tt a r e blifvit beskrifvet såsom en grön fällning; m ed u n d a n ta g a f det h y d r a t , som fälles i kokning • m ed k ali, h a r jag alltid f å t t c liro m o x id -h y d ra te t
b lå tt eller åtm instone m e r b lå tt än grönt. F ä lle r m a n m e d am m oniak en c h r o m o x id - lö s n in g , som m an er h å llit genom c h r o m s y r a s eller e tt c h r o m - s y ra d t salts re duction m edelst alkohol och cvn sy r a , så h ä n d e r det o fta a tt h y d r a t et ä r g rö n t; detta k o m m e r d e r a f, a tt hela q y a n lite te n ch ro m sy ra ej ä r r e d u c e r a d , u tan en liten p o rtio n ch ro m sy ra finnes i lösningen och fälles i förening med ch ro m - oxiden såsom cb ro m sy ra d clirom oxid. D e n g rö n a fä rg e n försvinner dock g en o m en länge fo r ts a tt tv ä ttn in g m ed v a tte n , som g å r igenom med en svagt gul f ä r g , hvarvid den c h r o m s y r a d e c h r ö m - oxiden sönderdelas. — K o ls y r a d e alkalier gifva i cliro m o x id -sa lte rs lö sningar en fällning, som i b ö rja n ä r b lå g r å , s tu n d o m högst obetydligt d r a gande i g rö n t, men som e f t e r någon t i d , och i s y n n e r h e t vid t o r k n in g , blir fullkomligt ljusblå.
9. C h rom alun ä r , likasom flera a n d r a c h r o m - oxid salter, olöslig i alkohol och fälles d e r a f u r giu n eutrala lösning u n d e r fo r m af s m å , ljust
violetta k r i ^ a l l k o r n ; u r en sor lösning h ä n d e r d e t o f t a , a t t m an f å r alun fälld i en högst c o n - c e n tr e r a d lösning såsom ett blågrönt m a g m a, h v il ket sju n k e r u ti vätskan såsom qvicksilfver. S v a f- velsyrad clirom oxid fäll es s tund om a f a lk o h o l, i s y n n e r h e t u r s u r lö s n in g , såsom ett g rö n t m a g m a ; m en i u tspädd s u r och i n eu tra l lösning u p p k o m m e r af alkohol en h v it g ru m lin g , som s n a r t f ö r svinner, och en ringa m än g d a f e t t ljusgrönt prae cipitat afsättes u r den gröna vätskan. E n k o k a d ch ro m a lu n -lö sn in g fö rh ålle r sig alldeles så so m om den skulle inneh ålla svafvelsyrad c h r o m o x id och sv a fv e lsy rad t kali ej förenade till c h r o m a lu n ; genom tillsats a f alkohol faller nemligen in g e n c h r o m a lu n , u ta n lösningen grum las a f e tt h v itt praecipitat, som s n a r t fö rsv in n e r, d e r e f te r fa lle r en rin g a q v a n titet a f ett g rö n t p u lv er och e f te r k o rt tids fö rlo p p h afva kristaller a f svafvelsyradt kali afsatt sig på glasets sidor.
N ä r d e t blir fr å g a om a tt a f dessa försök draga s lu ts a ts e r, ä r d et nödigt att lörst a n m ä r k a , det man hittills ej e rk ä n t an d ra k r o p p a r f ö r i s o - m e risk a , än d e , sotn skilja nig från h v a r a n d r a genom e tt c onstant olika fö rhållande för vissa r e a - g e n tie r e lle r genom olika löslighet i sam m a lös ningsmedel. S å d a n a äro p h o s p h o r s y r o r n a , t e l l u r - s y r o r n a , te n n o x id e r n a , v in syra och d r u f s y r a , m e d flera. O m m an vill an tag a tv än ne isom eriska [ chrom oxider a f det skäl, a t t de blå lö sn in g a rn a
a f svafveJsyradt chrom oxid-kalî och svafvelsyrad ch ro m o x id -a m m o n iak genom kokning blifva gröna och sö n d erd elas, sa lå te r sig visserligen säga, a tt c h ro m o x ide n uti dem , vid en tem peratur öfver bo°, ö fv e rg å r till en modification, som saknar fö rm å g a a tt bilda ch rom alun, och man synes ä f - ven a f d et anförda hafva någon anledning dertill; inen n a r m au fin n e r, att färgförändringen eger r u m e n d a st hos tv än n e s a lte r, att chromoxiden uti a n d ra salters lö sn in gar, genom lösningens kok- n in g , ej u n d e r g å r n ågon förändring och att den g rö n a lösningen förhåller sig, d å den behandlas med r e a g e n t i e r , p å sam ma sätt som den b lå , så a tt de b å d a inn eh ålla sam m a chromoxid; så är m an m å h ä n d a inindre berättigad till ett sådant a n t a g a n d e , än vid fö rsta påseendet kan synas. Vill m an å t e r förklara chromalun-lösningens för h ålla n d e i k o k n in g , u tan att anse isomerie hos c h r o m o x i d e n v ara orsak dertill, så kan d et ske genom följande a n ta g a n d e n , hvilka, med stöd af de a n f ö rd a fö rsö k en , synas hafva stor sannolik h e t fö r sig:
a) chrom alun kan ej i en lösning existera vid en t e m p e r a t u r , som öfverstiger -j- 6o°, utan sö n d erd elas uti sina närmaste beståndsdelar, svaf- v elsy rad c h rom oxid och svafvelsyradt kali eller svafvelsyrad a m m o n ia k , hvarvid lösningen får den syafvélsyrade chrom oxidens gröna iargj
den svafvelsÿrade c h r o m o x id e n , såsom dess p läg — sed ä r , till en grön fernissa, och d e t s v a f v e ls y ra - de kalit anskjuter fö r sig uti denna fernissa;
c) öfverlemnas d e r e m o t den g rö n a lösningen ät frivillig a f d u n s tn in g , så u p p k o m m e r sam m a f ö r hållande, som da lösningar a f svafvelsyrad c h r o m - oxid och svafvelsyradt kali eller svafvelsyrad a m m oniak blandas m ed h v a r a n d r a , och c h r o m a lu n fas kristalliserad, em ed a n d en vid denna t e m p e r a t u r kan bildas i vätskan ;
d ) svafvelsyrad c h r o m o x id - a m m o n ia k h a r härvid en större b e n ä g e n h e t, a t t å te r bilda a l u n , än kalisaltet.
Svafvelsyrad c h r o m o x i d , sv afvelsyradt c h r o m - oxid-kali och svafvelsyrad c h r o m o x id - a m m o n ia k fällas stundom a f alkohol u r en a f svafvelsyra su r lösning, h v a r k e n i p u lv e r f o r m eller i k r i s t a l l e r , utan i form a f en högst co n c e n tre ra d n e u tr a l lösn in g , hvilken liksom qvicksilfver sjunker i vät sk an , som in n eh åller den f r ia s y r a n , v a t t e n , al kohol och en rin g a q v a n tite t a f i v a ttn e t löst salt. D e n n a c o n c en trerad e lö sning kan tv ä tta s m ed alkohol och löses lätt i v atten .
Svafvehyrad chromoxid. H y d r a t e t b la n d a d t till svalVclsyra ger ifrå n sig ett eget k n istra n d e
ljud och förvandlas först till basiskt salt, innan d et upptages a f syran. Lösningen ä r grön och in to r k a r till en grön fernissa. O m svafvelsyrad c h r o m s y ra blandas ined alkohol, så reduceras c h r o m s y r a n u n d e r etherbildning och ett tjockt g rö n a k tig t m agm a afskiljes, som sjunker i vätskan och in n e h å lle r svafvelsyrad chromoxid. I delta m a g m a anskjuta e f te r hand små hvitgröna kristall fjä ll, som ej k u n n a befrias från den tjocka m o - d e r lu t e n , hvilken l ä tt löses i vatten och ger vid afd u n stn in g den g rö n a fernissan. N ä r en s u r lös ning af o x i d h y d r a t e t i svafvelsyra fälles med alko h o l, u p p k o m m e r ofta sam m a fällning.
S v a fv tliy ta d i chromoxid-kali. O m man vid c h ro m a lu n s beredning elter F i s c h e r s m e th o d , genom c h r o m s y r a d t kalis blandning med svafvel sy ra och a lk o h o l, tillsätter m e r alkohol än som fö r e th er b ild n in g en fordras, så afskiljes e t t , med det fö reg å e n d e l ik t, m a g m a , tjockt som tjä r a , af b lå g rö n färg och som l å t e r u tb re d a sig likasom en fernissa. D e t ä r lösligt i vatten och u r lösningen a n sk ju ter a lu n i vac k ra kristaller. E n dylik fäll ning få r m an äfven o f ta , då en sur lösning af svafvelsyrad chrom oxid blandas med en lösning a f svafvelsyradt kali och till blandningen sättes alkohol. U r en b l å , n e u tra l alunlösning fälles alun af ålkohol i ljust violetta kristallkorn.
S v a/v el sy rad chromoxid-ammoniak k rista llise ra r, likasom kalisoltet, hiist u r sur lösning och erhålles, d ä svafvelsyrad ch rom oxid med s y r a i öfverskott blandas antingen ined kaustik eller kolsyrad a m m oniak och öfverlemnas å t frivillig afdunstning. S altet ä r till u tseen d e och sam m ansättning full komligt likt k alisaltet; dess lösning i vatten ä r blå och blir genom kokning g r ö n , m en a f sä tte r å t e r vid frivillig afdunstning kristaller a f ch ro m a lu n .
Basisk svafvelsyrad chromoxid-ammoniak. M a n h a r länge a n m ä r k t, a tt då vissa c h r o m o x id - s a lte r s lösningar fällas m ed am m o n iak i ö fv e rs k o tt, e r - hålles en öfver fällningen ståen d e r ö d eller violett lösning; d enna h a r m an a n se tt v a r a en lösning a f oxiden i am m oniak och d e t p u l v e r , som vid a m - moniakens afdunstning a fsä tte s, h a r m an an se tt v a r a ch ro m o x id . Ja g h a r m a c e r e r a t nyss fälldt och ä n n u vatt o x id h y d ra t m ed k a u s tik am m oniak, u ta n a tt den n a uppto g d e t m insta o x i d ; d etta v a r äfven f ö r h å lla n d e t, d a basisk svafvelsyrad c h ro m oxid m a c e re r a d e s m ed a m m o n ia k ; m en tillsattes till aram o n iak en e t t p a r d r o p p a r af n å g o n s y r a , b ö rja d e g e n a st oxid upplösas och am m o n iak en fick e n rö d v io le tt fä rg. F ä l l e r m a n svafvelsyrad c h r o m oxid m e d a m m o n iak
i
ö f v e r s k o tt, så faller basisk svafvelsyrad c h r o m o x id , h v a r a f en del löses a f den s v a f v e lsy ra d e och f r ia am m oniaken i v ä ts k a n , och vid am m oniakens fö r d u n stn in g faller e tt b a - siskt du b b elsalt af m f v e j s y r a ,chromoxid och
am*;moniale. D e tta salt erhâlles bäst om man använ-, d e r en något s u r lösning och ammoniak i ö fv e r- s k o tt; e f t e r e n stund s tå r då öfver fällningen en i g e n o m se e n d e skönt pu rp n rrö d lösning. D e n n a lösning b ö r s n a r t afskiljas och afsätter u n d e r a m - m o n ia k e n s fördunstning ett vackert blå violett p u l v e r , h v a r s fä rg i s y n n e rh e t vid eldsljus u tm ä rk t f r a m t r ä d e r . T v ä t t a d t i glaset med fiera om byten a f v a t t e n bibeh åller saltet sin fä rg o fö rä n d ra d ; m en u p p t a g e t p å filtrum och i beröring m ed luf ten f ö r l o r a r d e t sin violetla fä rg och blir ljus-i b l å t t . I to rk n in g m örknar det och f å r utseende a f g r o f t pu lv eriserad indigo. I destination ger d e t f r i a m m o n ia k , vatten och svafvelsyrlig am-, m o n i a k , som su b lim e rar i re to rte n s hals.
O xaU yradt chromoxid-kali. D e tta salt erhâlles J d å en k a ll, m ä tta d lösning af s u rt oxalsyradt kali k okas m e d c h ro m o x id -h y d ra t i öfverskott, så län ge d e n löser n åg o t deraf. Den blågröna lösnin-: g en filtere ras e f te r afsvalning och lernnas åt fri-; villig a f d u n s tn in g , da saltet anskjuter i skönt mörk b l å , glänsande k rista lle r, hvilkas fä rg tydligt fram t r ä d e r i t u n n a r e k a n te r ; de tjockare kristallerna ä r o ogenom skinliga och synas svarta. K rista llfo r- m en ä r ett rh o m b is k t p rism a, hvars trubbiga k an t e r stundom ä r o skurna af ett p la n , så att d e t sy n es
sessicligt:
Saltet fordrar till sin
upplösning 4,7 delar kallt v a t t e n , en mindre qvan titet v a rm t v a tte n och är olösligt i alkohol ; afdunstas desai4 —
blåg rö n a lösning i v a t t e n b a d , så förändras ej dess f ä r g och m an fa r en kristallm assa, som ökiftar mellan b r u n t , g rö n t och b lå tt, löses lätt i vatten och h v a rs lösniug g e r , vid frivillig afdunstning, saltet o rd e n tlig en kristalliseradt. U p p h e ttas saltet till i o o ° , blir d e t g rö n t, fatescerar och afger 5 a t o m e r v atten ; u t s a t t fö r glödningshetta s ö n d e r delas d e t och g e r en blandning a f ch ro m sy rad t och k o lsy rad t kali, u ta n a tt kristallernas form förändras.
A nalysen skedde p å det s a t t , a tt saltet glöd gades s ta rk t och å te rs to d e n digererades med ch lo r- v ä te s y r a och alk o h o l, h v a r a f c h ro m s y ra n re d u c e ra d e s till ch r o m o x id ; lösningen, som innehöll chlor- c h ro m och chlorkalium afdunstades n å g o t, f ä ld e s je m n t m ed a m m o n ia k , det fällda c h r o rn o x id -h y - d r a te t afskiljdes genom filterering och det genom g åe n d e in to rk ad e s och glödgades svagt.
1) o ,sr6o5 a f d e t kristalliserade saltet gåfvo 0 ,0 9 6 ch ro m o x id och 0 ,174 chlorkalium , svarande m ot 0 ,1 1 0 kali.
2) A f o,5 salt erhöllos 0,08 chrom oxid och 0 ,2 2 0 c h lo rk a liu m , svaran d e m ot 0 ,169 kali.
3) A f o ,4g salt erhöllos 0 ,0 7 5 chrom oxid och 0 , 2 15 c h lp rk a liu m , s v a ra n d e m o t 9 ,106 kali.
B erä k n as dessa d ata i p ro c e n t, så får m an:
i . a. 5.
kali 18,18 — 27,80 — 27,75 c h r o m o x id 10,87 — 16,00 — i5,5o V o r e saltet sa m m a n sa tt e fte r formeln
3 ( K O + C 2 O 3) + ( C r 2 O 3 + 3 C2 O 3) + 9 H 2 O skulle d e t in n e h å lla 3 a t o m e r kali z z 1 7 6 9 ,7 4 8 i procent 27,22 1 ato-m c h r o m o x id z z i o o5,638 — — i5,45 6 a t o m e r o x alsy ra z z 2 7 1 7 ,2 4 4 — — ^1,79 9 a t o m e r vatten z z 1 0 1 2 ,3i6 — — i5,56 6502,946 100,00. I första analysen h a r kalihalten, genom något b e g å n g e t fe l, ty d lig e n utfallit för ringa.
T h e s e s .
I.
I n t e r com plures, quas exstruére licet, de con stitu tion e aetheris th eo ria s, duae omnino prae ce teris et elegantia et experim entis, quibus nituntur, em inent. H arum una principium vel radicem ae theris sum it carburetum bihydricum z z C4H 8 (o - leum vini) æ therem que statuit primum, alkoholem secundum hujus radicis hydratem ; quo fit, ut spe cies æ theris compositae tamquam combinationes olei vini vel cum o x y -a c id is et aqua vel cum h y d r o -a cid is sint considerandae. Altera vero ae- therem statu it oxidu in radicis zz: C4 H 10 alkoho- lem que hydratem aetheris, unde sequitur, ut o - m nes æ theris sp ecies u t combinationes vel ætheris cum o x y -a c id is sine aqua vel radicis C4H 10 cum corporibus lialogeniis sint habendae, in quibus ae th er naturam e t indolem oxidorum omnino imi tatur. E tsi illa radicem ponit segregem et cogni tam m ultisque probatur argumentis, tamen huic cedere v id etu r, praecipue quum ad constitutionem acidi aethereo-hyp osulp h urici adtendimus, cujus elem en ta , et quantitate et qualitate elementis aci di aethereo-sulphurici (ac. spirituo§9-§Hlphuriei ellffi) æ quantia, tam en ta li m odo sunt conjuncta, ut contineat acidum h o cco acidum hyposulphuricum,
p a r t e nim irum o x y g en ii acidi su lp h u rici cum parfie h y d ro g e n ii aetheris, ad a q u a m c o n s titu e n d a m , con ju n cta. Q u u m n e m p e ad fo r m a tio n e m h u ju s aci di necessaria est aquæ seg re g a tio , e x s p e c ta re s , s>i æ th e r esset h y d ra s olei v in i, aq u a m e x æth e ræ longe potius s e g r e g a r i, quam d e stru c tio n e acidli sulp h u rici nasci. V e r u m q nidem e s t, D u m a s n u p e r r i m e , re p e tita sp iritu s py ro lig n ei analysii, talem ejus denudasse com positionem e t indolerm , u t alkoholi omnino r e s p o n d e a t etiam in p e c u i- liari aethere eju sq u e c o m b in atio n ib u s f o r ma n d u s , rad ic em q u e ejus posuisse C 2 H 4, quae cum d u a i- bus aq u æ atom is sp iritu m c o n s titu e re t p y r o lii- gn eu m et cum unica a q u æ a to m o p e c u lia rem see- theris speciem. P r im æ ad a m a n s theoriae illam h.ac ra tio c in a tio n e firm a r e v o l u i t; sed p ro f e c to p a te ;t, com positionem e tia m h u ju s c o r p o r is , ad conv<e- n ie n tia m th eo riæ secundae adduci p o s s e , si r a d l i -
cem ei trib u a m u s = C 2H 6.
n.
Q u u m n o tu m e s t, q u a ra tio n e p a r te s c o n s tt i - tuentes acidi aethereo-sulphurici e t acidi æ t he r e t o - h y p osulphurici conjunctae s in t, j u r e q u o d a m c o m - jicere possumus, eandem o m n in o e le m e n ta com boi- nandi ra tio n e m e x is te r e , q u u m vel de acidis n a p > h - talin o -su lp h u ricis vel in d ic o - s u lp h u r ic is , in ter s* e - m e t invicem c o m p aran d is, quaeritur.
