- TFK'F^ LUNDS KOMMUN MILJÖ- OCH HALSOSKYDDSFÖRVALTNINGEN JULI 1 9

- TFK'F^

LUNDS KOMMUN

MILJÖ- OCH HALSOSKYDDSFÖRVALTNINGEN

L

*™ Dokumentnamn Oofcumatitb—ckning

Lunds Tekniska Högskola T T , ™ ™ - . ; / ™ ™,.,N

fysiska Institutionen u . ^t e r n r aP ?o r C LUTFD2/(TFKF - 3063)

-' UtsnmingMatum A r a n d a b a f c f c n l n g '

Juli 1990

Författar*

Gilbert Jönsson,Fysiska Institutionen, Lunds Tekniska Högskola Box 118, 22100 Lund

Bertil Ringberg m. fl.,Sveriges geologiska undersökning Kiliansgatan 10, 22350 Lund

Miljö-och hälsoskyddsförvaltningen,Lunds Kommun Vårfrugatan 1 B,22350 Lund

Dokumanttiul och undartital

MARKRADON I LUNDS KOMMUN

original contains color illustrations

»t (tammandrag)

LTH och SGU i Lund har i samarbete med Miljö-och hälsoskyddsför- valtningen i Lund utfört en översiktlig undersökning av markradonrisken inom kommunen. Undersökningarna utgör ett underlag för prioritering av insatser vid såväl spårning av befintliga hus med hög radonhalt som vid planläggning och nybyggnad. Undersökningen grundar sig på 260 matningar av radonhalten på djupet 0,7 m under markytan. Undersökningens bakgrund, utförande och resultat redovisas i denna rapport. I r?£ porten finns det geologiska underlaget och mätvärden

,•» ;siktligt redovisat i figurer.

•)»f»r»t fkrivat a

F ö r f a t t a i >i<

Fdrtlag till ytt» /ij. « yekalord

Radon , v i/kradon

Klinifikation > .:m och -kl««(»r)

Indaxtarmar (art; 3 kall*)

r

j j Omfång Övrigt bibliografifka uppglftar

2 52 sidor

V)

5, Sprlk

| Svenska

O Sakratfwuppgiftar ISSN ISBN

j

a

^ Ookumantat kan arfilllat frln Mottagtram uppgiftar

<

g Fysiska Institutionen 2 LTH, Box 118, 22100 Lund

9.3- § ""

INNEHÅLL

Kapitel Rubrik Sidan

1 2 2.1 2.2 2.3 3 3.1 3.2 4 4.1 4.2 5 5.1 5.2

6

7

ur 1

2

7

8 9

Förord

Sammanfattning Allmänt om radon

Radon Gränsvärden

Förekomst i mark och byggnader Geologiska förutsättningar

Berggrunden Jordarterna Metodik

Undersökningens uppläggning Mätning av radon i mark Resultat

Resultat av mätningarna Resultat av mätningar i kommunens tätorter Indelning i riskområden Nybyggnadsområden

Förslag till byggnadstekniska åtgärder Nybyggnad

Befintlig bebyggelse

Berggrundskarta Jordartskarta Geokemisk karta

Diagram över markradonhalter Markradonhalter i olika jordarter Diagram med markradonhalter tätortsvis Karta med uppmätta radonhalter

över 25 kBq/m3.

Kartor med markradonhalter i vissa orter Riskområden

2

3

15 17 19 22 22 23

25 26 27 28 29 31

36 37 43 Tabell över samtliga mätvärden 45 Bilaga med Delrapport 89-12-22 52

FÖRORD

I föreliggande rapport redovisas en undersökning av markradon- risken i Lunds kommun.

Radonmätningarna har utförts av Gilbert Jönsson, Fysiska Institu- tionen, Lunds Tekniska Högskola (LTH).

Det geologiska underlagsmaterialet har framtagits och redovisats av Bertil Ringberg, Esko Daniel, Ulf Sivhed och Hugo Wikman, Sveriges geologiska undersökning i Lund (SGU).

Fältarbetet, framtagningen av kartmateriel mm har utförts av Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Lund.

1. SAMMANFATTNING

LTH och SGU i Lund har i samarbete med Miljö-och hälsoskyddsför- valtningen i Lund utfört en översiktlig undersökning av markradonrisken inom kommunen. Undersökningarna utgör ett underlag för prioritering av insatser vid såväl spåming av befintliga hus med hög radonhalt som vid planläggning och nybyggnad. Undersökningen grundar sig på 260 mätningar av radonhalten på djupet 0,7 m under markytan. Undersökningens bakgrund, utförande och resultat redovisas i denna rapport. I rapporten finns det geologiska underlaget och mätvärden översiktligt redovisat i figurer.

Separat (ingår ej i rapporten) finns karta 1:50 000 med det geo- logiska underlaget samt kartor i större skala med placeringen av punkterna för markradonmätningarna.

Inga sammanhängande högriskområden med markradonhalter större än 3

50 kBq/m är funna i kommunen.De högsta radonhalterna (upp till 40 kBq/m ) har uppmätts inom ett område från S.Sandby västerut över östra och nordöstra Lund samt Stångby till Hastad. Det gäller också för ett mindre område längs Höje å nordväst om Genarp.

Halter över 30 kBq/m har uppmätts i ett område väster om Björns- torp.

En stor del av kommunen utmärks av stora jorddjup, vilket minskar möjligheterna för radon från underliggande berggrund att tränga upp till markytan.

I följande tätorter inom kommunen har ett eller flera värden med radonhalt överstigandi

S.Sandby och Stångby.

radonhalt överstigande 25 kBq/m uppmätts: Hastad, Lund NO,

2. ALLMÄNT OM RADON

2.1 Radon

Radon (Rn) år en färg- och luktlös radioaktiv ädelgas, 30m bildas när radium sönderfaller. Radium är i sin tur en sönderfalls- produkt av uran, som förekommer naturligt i vår omgivning. Då radon sönderfaller bildas radondöttrar, som delvis binds på dammpartiklar i luften. Med radon avses vanligtvis isotopen radon-222 med halveringstiden 3,8 dygn. Den förekommer både i marken och inomhus. I marken förekommer också isotopen radon-

-220, s.k. toron. Denna isotop finns där grundämnet torium förekommer. Radon-220 har så kort halveringstid, 54 sek., att den inte kan transporteras lång väg innan den sönderfaller. Den finns därför inte i inomhusluften i nämnvärd grad. Halten av radongas 3 3 3 i marken mäts i enheten kiloBecquerel/m (kBq/m ). (1000 Bq/m skrivs som 1 kBq/m ) .

Radon avgår från berggrund och bergarter som innehåller uran.

Bergarter i Sverige med förhöjda halter av uran är framför allt alunskiffer, pegmatit och vissa typer av graniter. I anslutning till hällar av de nämnda bergarterna förekommer dessa som större eller mindre fragment i jordarterna i området runt hällarna..

Radonavgången från mark styrs av en mängd faktorer vilka är såväl geologiska som klimatologiska. Till de berggrundsgeologiska faktorerna hör bergarternas mineralinnehåll, sprickighet, porositet, vittringsgrad och vatteninnehåll. Till de jordartsgeo- logiska hör jordarternas mineral- och bergartssammansättning, kornstorleksfördelning, permeabilitet, porositet och fuktighets - grad. Dessutom påverkas radonavgången av grundvattenförhållandena i marken. Till de klimatologiska faktorerna som styr radon- avgången hör lufttryck, temperatur och nederbörd.

Det råder delade meningar om hur transporten av radongasen sker från större eller mindre djup. Transporten anses ske genom både diffusion och strömning. Diffusion ger endast möjlighet för radongas från djup mindre än 5 m att komma upp till markytan. Det blir då främst jordarten, som avger radongasen. Då strömning av radongasen sker kan gasen "pumpas" eller "ledas" via sprickor i berggrunden eller längs gränsen mellan olika jordartsskikt upp till markytan från flera 100 meters djup. Eftersom radongasen är vattenlöslig i viss mening kan även grundvatten föra gasen med sig till exempel i sidled.

Förutom god kännedom om berggrundsgeologiska och jordartsgeolo- giska förhållanden är även de geokemiska kartorna och gamma- strålningskartorna värdefulla vid översiktlig bedömning av uran- förekomster och den med dessa sammanhängande radonavgången från mark. De geokemiska kartorna ger bl.a en uppfattning om mängden uran i bäckvattenväxter. De senares sammansättning kan via grundvattnet härledas till den kemiska sammansättningen hos omgivningens berg- och jordarter. Gammastrålningskartoroa för u- ran och torium grundar sig på flygmätningar från 30 meters höjd.

Kartorna visar hur mycket gammastraining som avges av markens ytskikt.

2.2 Gränsvärden

Inomhus

Från juni 1990 gäller att åtgärder skall vidtagas om radondotter- hal ten(årsmedelvärde) överstiger 200 Bq/ra i bostäder och lokaler där personer vistas stadigvarande. Efter åtgärd bör halten un-

3 3 derstiga 70 Bq/m . Gränsvärdet för nybyggda hus är 70 Bq/m . I mark

Statens Planverk (rapport 59, 1982) rekommenderar följande indelning av mark kring byggnader med utgångspunkter från uppmätta radonmängder.(l kBq/m - 1000 Bq/m ).

Högriskmark - mark med högre radonhalt i jordluften än ca 50 kBq/m ,(för lera mer än ca 100 kBq/m3) Normalriskmark - mark med en radonhalt i jordluften av ca

10 - 50 kBq/m3(lera uppåt 100 kBq/m3).

Lågriskmark - mark med lägre radonhalt i jordluften än 10

Denna klassificering avser halten på 1 meters djup. För lera miste gälla att den skall vara fuktig, vilket dock inte framgår av rekommendationerna.

2.3 Förekomst i mark och byggnader

Radon från marken ar den vanligaste orsaken till höga radonhalter i luften inomhus. Det har visat sig vid undersökningar bl a i Jönköpings kommun (Miljö och Hälsa nr 4, 1988), att det föreligger risk för radondotterhalter över 400 Bq/m (tidigare åtgårdsgräns för befintlig bebyggelse) i inomhus luften i hus med källare och självdragsventilation, om markradonhalten överstiger 30-40 kBq/m . Ett rimligt antagande är att kanske 1% av radongasen i marken kan finna väg in i en byggnad på denna mark under vissa omständigheter. Det betyder att vid en markradonhalt på 40 kBq/m kan radondotterhalten inomhus vara 200 Bq/m . Detta skall betraktas som en tumregel. Det finns en rad faktorer, som ger avvikelser från regeln i det enskilda fallet. Faktorerna är dels sådana som har med byggnaden att göra, tex byggnadens konstruktion, ventilation, typ av uppvärmning och dels sådana som är yttre faktorer, tex väder och markens geologi. Boendevanor hos de inneboende har också betydelse i det enskilda fallet.

Eftersom åtgärdsgränsen har sänkts i juni 1990 till 200 Bq/m radondotterhalt inomhus bör medvetandet om radonsäkert byggande vakna vid radonhalter överstigande 25 kBq/m i jordluft på djupet 1 m. Denna gräns är lämplig också med tanke på olika osäkerhets- faktorer. Kravet är ju att radondotterhalten i inomhus luften i nybyggnaden inte skall överstiga 70 Bq/m (nuvarande gräns).

Radonavgång från byggnadsmaterial, som också kan ge förhöjda radonhalter i inomhusluften, behandlas ej i denna undersökning.

Tidigare och pågående mätningar inomhus av radondotterhalten i s.k. blågrå lättbetonghus i Lunds kommun har visat på en del hus med förhöjda halter. Främst har dock inomhusmätningarna koncen- trerats till S.Sandby-området där källan för radongasen har anta- gits vara marken på grund av närvaron av alunskiffer i berggrun- den. Vissa bostäder med förhöjda halter har påträffats .

GEOLOGISKA FÖRUTSÄTTNINGAR I LUNDS KOMMUN

3.1 Berggrunden

Skånes berggrund är mycket omväxlande, vilket beror på att två stora sprick- och svaghetszoner korsar området. Den äldre av de båda zonerna, som vanligen kallas protoginzonen, kan följas från Skåne upp genom Småland, förbi Vättern och vidare genom Värmland.

Zonen är mycket gammal till sin anläggning, sannolikt mer än 1700 milj. år och dess verkningar berör i huvudsak endast urberget. En del unga sprickor kan dock sannolikt förknippas med denna zon.

Den andra zonen korsar Skåne i ungefär NV-SO-lig riktning kallas vanligen Tornquistzonen och kan följas mot SO ända ner i sydöstra Europa. Störningarna längs zonen började någon gång i kambro- silurisk tid och har sedan upprepats vid olika tillfällen. Zonen är sannolikt mer ån tio mil bred över Skåne och omfattar alla åsarna, vilka egentligen är urbergshorstar bildade genom förskjutningar i berggrunden.

Den stora variationen i berggrunden gäller i hög grad Lunds kommun där Romeleåsens urbergshorst sticker upp över omgivande sedimentära berggrund. Här gör sig i första hand Tornquistzonen påmind, medan den äldre, s.k. protoginzonen är mindre påtaglig och kan spåras genom bl a ungefär N-S-ligt riktade gångar av hyperitdiabas.

Urberget på Romeleåsen domineras av vanligen ljust röda till rödgrå, finkorniga gnejser med en mer eller mindre tydlig ådring.

Tillsammans med gnejserna uppträder ofta sliror eller mindre bergartspartier med mörka, finkorniga amfiboliter. Ibland kan dessa bergarter, vilka ofta kallas grönstenar, bilda något större bergartskroppar (fig. 1).

Svåra att skilja från gnejserna är de bergarter som kallas gnejsgraniter och gränserna mellan de båda bergartsgrupperna är oftast diffusa och oklara. Gnejsgraniterna är dock i allmänhet något grovkornigare, mera homogena och inte så markant ådrade.

På Romeleåsen har också skiljts ut en del granitpartier vilka ibland är svåra att skilja från röda gnejser. Dessa graniter är eventuellt av samma ålder som Karlshamnsgranitgruppen i Blekinge.

Denna tolkning år dock inte helt säkert verifierad med radiomet- risk åldersbestämning och får än så länge betraktas som osäker.

Få Romeleåsen finns ett antal basiska N-S gångar med mörkt brunsvarta, s.k. hyperitdiabaser som trängt upp i ungefär vertikaa sprickor i den s.k. protoginzonen. Bredden på gångarna är vanligen mindre än 50 meter. Även ett par mindre förekomster med syenit som är grönaktigt grå, medelkornig granitliknande bergart kan misstänkas ha en anknytning till protoginzonen. Längs Tornquistzonen finns i Romeleåsens urberg, liksom i omgivande kambrosilurberggrund ett ganska stort antal gångar av grå till mörkgrå, s.k. NV-diabas. Även gångar med rödaktig färg förekommer undantagsvis. Liksom för hyperitdiabaserna gäller att NV-dia- baserna är brantstående med en bredd som endast sällan överstiger

50 meter.

Av urbergets bergarter har endast de graniter som bedöms vara av Karlshamnsgranitålder eventuellt något högre uranhalter vilket skulle kunna ge upphov till förhöjd radonavgång.

Höj liga tillförselkanaler för radon kan också tänkas finnas vid gångarna av diabas där magma från jordens inre trängt upp genom öppna sprickor. Detta gäller f.ö. också utefter de sprickor som bildats längs framför allt Tornquistzonen även om inte magma trängt upp. Särskilt intressanta är naturligtvis de stora spricklinjer som begränsar urbergshorsten. Det bör påpekas att diabaserna själva har mycket låga uranvärden.

Nedan beskrivs de olika typer av bergarter som påträffats inom kommunens gränser (fig. 1)

Underkambrisk sandsten: Den påträffas i området kring Hardeberga och Södra Sandby. Den har i Hardeberga en tjocklek av åtmistone 94 m (borrning som inte nådde igenom sandstenen), kanske uppemot 200 m. Man talar om Hardeberga och Norretorpssandsten.

Norretorpssandstenen är uppemot 15 m tjock och överlagrar Hardebergasandstenen. Hardebergasandstenen består av nästan ren

kvarts medan Norretorpssandstenen innehåller en del lerpartiklar, glaukonit, fosfat och kalkspat. Förhöjd radioaktivitet kan finnas i Norretorpssandstenen.

Alunskiffer: Den påträffades i ett smalt område som omgärdar den kambriska sandstenen åt väst, öst och norr. Dess tjocklek kan uppskattas till ca 100 m vid Södra Sandby (i en borrning där den var genomsatt av ett antal diabasgångar). Särskilt i sina övre delar kan alunskiffern innehålla kratiga ansamlingar av uran, vanadin och andra grundämnen. Ur radonsynvinkel är det speciellt

intressant att studera kontakten mellan alunskiffer och diabasgångar. När diabasen trängde igenom skiffern var den upphettad, flytande, och påverkade den omgivande skiffern. Detta kan ha medfört att alunskiffern i närheten av diabasgångarna är speciellt benägen att avge radon.

Ordoviciska och siluriska lerskiffrar: I anslutning till alunskifferförekomsten påträffas även ordoviciska lerskiffrar vilka åt väster överlagras av siluriska lerskiffrar. Ordoviciska skiffrar går i dagen i Fågelsångsdalen och siluriska skiffrar i det nedlagda brottet i östra Odarslöv. Skiffrarna har tillsammans en mäktighet av uppemot 1000 m.

Kågerödslager: Kågerödslagren är av triassisk ålder. De har en tjocklek av uppemot ca 100 m. De breder ut sig i området väster, norr och öster om silurområdet samt i en smal bård som löper i nordväst-sydostlig riktning omedelbart norr om Södra Sandby.

Kågerödslagren består av leror, samt även av grövre material som sand, grus och sten. Det är möjligt att t.ex. alunskiffer kan förekomma i detta grova material. I så fall utgör de en potentiell radonkälla.

Juralager: Dessa bergarter påträffas längs Vorabsänkans kanter och längs en bård som löper utmed Romeleåsens sydvästra kant, genom centrala Lund och vidare åt nordväst. De består huvudsakligen av lera och sandstenar samt enstaka kol.

Krit-och tertiärbergarter: Dessa påträffas i Vombsänkan och dels i området sydväst om Romeleåsen. De kan nå betydande tjocklekar, över 1000 m. De består huvudsakligen av kalkstenar i området

sydväst om Romeleåsen. I Vombsänkan dominerar däremot finkorniga bergarter som sand och mo över rena kalkstenar.

I kalkstensområdet sydväst om Romeleåsen förekommer nivåer med grovt material, mo, sand, grus. En sådan är Lundakalkstenen i vilken Lunds kommun tar geotermalvatten. En annan sådan nivå är den s.k. Flackarpssandstenen. I den senare har grovt grus påträffats. I detta grus kan även alunskiffer förekomma. Detta skulle i så fall utgöra en radonrisk.

3.2 Jordarterna

De ytliga jordarterna i Lunds kommun (fig. 2) bildades huvud- sakligen under senare delen av den senaste istiden. Landisen avsmälte för ca 13 000 år sedan, varvid landskapet erhöll en stor del av de former vi ser idag. I kommunens sydvästligaste del, mellan Lyngby och Björkesåkrasjön, finns den s.k. Alnarpsänkans nordöstra kant under döljande jordlager. I sänkan förekommer lagerföljder med jordarter från äldre istider och mellanliggande isfria skeden.

De ytliga jordarterna inom kommunens centrala och östra delar är i huvudsak transporterade med landisen från NO-ONO. I kommunens västra del finns ett överliggande jordlager som huvudsakligen består av ler- och kritrik moränlera. Moränleran bildades vid en sen isrörelse från väster-sydväst.

Morän bildades huvudsakligen antingen som bottenmorän under isens aktiva skede eller som ytmorän, vilken smälte fram ur isen sedan den mist sin rörelseförnåga. Bottenmoränen förekommer dels som flacka svagt undulerande former utsträckta i isens rörelse- riktning. I Lunds kommun förekommer de förra formerna inom de ler- och kritrika moränlerornas område och de senare främst på Romeleåsens nordvästra del. Ytmoränen ligger över bottenmoränen och har ofta småkulliga former. Dessa former dominerar topografin i kommunens södra del, söder om Romeleåsen.

Moränen inom kommunen är i allmänhet blockfattig. 1 kommunens västra del dominerar moränlera (J.erhalt >15%) medan övriga delar domineras av sandig-moig morän, som ofta är lerig. Moränleran i

väster är kritrik och Innehåller en hög procent kambrosiluriska kalkstenar. Inom övriga delar av kommunen innehåller moränen främst bergarter från de underliggande eller närbelägna berggrunden (fig. 1).

När landisen avsmälte tog sig smältvattnet fram genom sprickor och tunnlar i isen. Med smältvattnet fördes moränmaterial som sorterades, rundades och avlagrades i form av isälveavlagringår.

Inom kommunen förekommer flera typer av isälvsavlagringar nämligen rullstensåsar, sanduravlagringar och kullar eller småkuperade områden. Sanduravlagringarna förekommer i Vombsänkan medan de kulliga isälvsavlagringarna främst påträffas i backlandskapet söder om Romelessen. Oe större isälvsavlagringarna utbredning framgår av figur 2. Avlagringarna består av främst mo, sand och grus. Under moränen finns inom skilda områden sand och grus, s.k. intermoräna sediment.

Vid isavsmältningen bildades av is uppdämda s.k. issjöar, i vilka issjösediment av sand och mo samt lera avlagrades. Sådana avlagringår har sin största utbredning i Vombsänkan och förekommer även i backlandskapet söder om Romeleåsen.

De yngsta jordarterna utgörs i huvudsak av kärrtorv och i mindre utsträckning av mossetorv. Kärrtorven bildades vid igenväxning av sjöar eller vid försumpning av mark medan mossetorven oftast bildades då ett kärr övergick till mosse. Torvjordarterna fortsätter att bildas än i dag.

Jorddjupet i Lunds kommun är mycket varierande. De största jorddjupen, 40-120 m, finner man i kommunens södra del, i backlandskapet längs Alnarpssänkans kant. Stora jorddjup, 40-80 m, förekommer även i Vombsänkan och i Lundasänkan under Lund. Den senare sänkan är liksom Alnarpssänkan ej märkbar vid markytan. De minsta jorddjupen, 1-20 m, förekommer på Romeleåsen och dess utlöpare mot nordväst.

Glacial lera finns särskilt väster om Lunds tätort.

4. METODIK

4.1 Undersökningens uppläggning

Som framgått av föregående avsnitt angående berggrunden förekommer uranförande alunskiffer i ett stråk från S.Sandby mot väster (fig. 1 ) . Dessutom kan mindre områden med graniter på Romeleåsen eventuellt ha uranhalter, vilka skulle kunna ge upphov till förhöjd radonavgång. En tänkbar radonkälla är även sand- och gruspartiklar av alunskiffer i Kågerödlagren och Lundasandstenen.

Enligt gammastrålningakartorna förekommer högre uranhalter främst inom och i omedelbar anslutning till området med alunskifferberggrund. En viss förhöjning av uranhalten är också märkbar på Höje ås svämsediment nordväst om Genarp. Gamma- strålningskartor saknas för de båda topografiska kartbladen Tomelilla NV och SV i östra delen av Lund.

De geokemiska kartorna redovisar förhöjd uranhalt i bäckvatten- växter inom området med uranförande alunskiffer samt på ett par punkter vars uranhalt möjligen kan härledas till eventuellt uranförande granit (fig. 3).

Markradonundersökningen lades upp på följande sätt. På grundval av gammastrålningskartorna och de geokemiska kartorna utplacerades radonmätpunkter något tätare inom och V-VSV om alunskifferområdet. Dessutom utplacerades mätpunkter vid granit- områdena. Även vid större sprickor och förkastningar i berggrund- en gjordes förtätade mätningar. En särskild mätlinje lades upp vid Dalby, tvärs över gränsen till de ler- och kritrika moränen.

En stor del av mätpunkterna fördelades inom och omkring kommunens tätorter, övriga mätpunkter spreds jämnt över kommunen och dess olika jordarter.

Sammanlagt placerades ca 260 radonmätpunkter. Mätningarna gjordes under 10-dagars perioder från oktober 1988 till juli 1989.

Som ett komplement till radonmätningarna gjordes mätningar i samma punkter av den totala gammastrålningen. Dessa mätningar visar om närområdet i marken runt mätpunkten ger förhöjd

aktivitet. En eventuell förhöjd aktivitet kan tyda på att jordarten är radonavgivande.

4.2 Mätning av radon i mark

I undersökningen ingår radonmätning i mark på 260 särskilt utvalda platser.

På varje matplats har en radondetektor placerats på, om möjligt, 70 cm:s djup. Detektorn har exponerats i omkring 10 dagar för radongasen. I samband med grävningen har gammastrålningen vid mätpunkten avlästs med en scintillometer .

Radondetektorn består av en kanister (kopp) som innehåller spår- film från Kodak. Konstruktionen minimerar störningar från markfuktigheten och ger möjlighet att selektera radon från toron.

Efter exponering "framkallas" filmen i laboratorium och avläses i mikroskop. Resultatet databehandlas och uppmätt radonhalt (Rn) i

3

kBq/m redovisas omräknat till 1 meters djup. Omräkningen tar inte hänsyn till den på matplatsen aktuella jordaiten. Denna hänsyn får istället tas vid värderingen av den uppmätta radonhalten. Däremot har hänsyn tagits till årstidseffekten.

5. RESULTAT

5.1 Resultat av mätningarna i hela kommunen

Resultatet av mätningarna av radon och gammastrålning redovisas i tabell 1. I figur 4 finns ett diagram över samtliga mätvärden av radonhalten i mark. Dessutom redovisas medelvärden för olika jordarter i figur 5 Resultatet av radonmätningarna tätortsvis visas i figur 6. Underlagsmaterialet för sammanställningarna finna separat som en transparent geologisk karta i skala 1:50 000. (På kartan finns mätpunkterna med radonmätvärden mar- kerade och mätvärden på 25 kBq/m och mer understrukna). I figur 3 7 finns en karta över kommunen med mätvärden, som visar 25 kBq/m eller mer, utsatta. I underlagsmaterialet finns också två pärmar med kartor i skala 1:5000 på vilka mätpunkterna har markerats.

Medelvärdena av radonhalten för de olika jordarterna i hela kommunen framgår av figur 5. Figuren visar att de lerrika jordarterna moränfinlera och glacial lera har de högsta medelvärdena. Moränfinleran, som har störst utbredning, har dessutom de flesta enskilda värdena överstigande 25 kBq/m , nämligen 5 st. Jordarterna sandig-moig morän, isälvsavlagringar och issjösediment av grovmo och sand uppvisar de lägsta medelvärdena. Möjligen kan de högre värdena i de lerrika jordarterna bero på att uran anrikades när glacial lera bildades och att moränfinlera till stor del består av tidigare bildad, av landisen omlagrad, glacial lera. Det måste betonas att även om medelvärdena för de olika jordarterna är olika kan inte jordarts- gränserna användas generellt vid avgränsningen av riskområden. De olika jordarterna har nämligen varierande värden på radonhalten såväl inom närliggande områden som inom olika delar av kommunen.

3

De 11 mätpunkterna med radonmätvärden på 25 kBq/m är till större delen belägna i kommunens nordvästra del (fig. 7). Tre av dessa mätpunkter är belägna vid och väster om området med alunskiffer- berggrund mellan S.Sandby och Hardeberga. Något entydigt samband mellan alunskifferberggrunden och de högsta mätvärdena föreligger emellertid inte.

De högre uranhalter, som enligt gammastrålningskartoma förekom- mer inom områdets ytskikt, förefaller således inte generellt ge upphov till förhöjd radonavgång.

Matpunkten med det höga värdet nordväst om Genarp är belägen i området med svämlera längs Höje å. Området uppvisar förhöjd uranhalt enligt gammastrålningskartan.

Det höga mätvärdet i isälvsavlagringen 2 km söder om Vomb kan bero på en lokal koncentration av alunskiffer i sedimenten.

De relativt höga haltrna, som uppmätts i två mätpunkter mellan Bonderup och Björnstorp, kan möjligen vara en följd av diabas- gångar i berggrunden.

5.2 Resultat av mätningarna i kommunens tätorter

Resultatet av radonmätningarna i kommunens tätorter redovisas i figur 6 med diagram över tätorterna i bokstavsordning. I figur 8 redovisas radonmätvärden på kartor för vissa tätorter.

Resultatet av mätningarna beskrivs nedan för de fem tätorter med förhöjda radonmätvärden (>25 kBq/m ) varvid mätvärdena ställs mot berg- grunds- och jordartsgeologiska förhållanden.

Hastad. Inom och invid tätorten har en mätning givit ett förhöjt mätvärde och en annan mätning ett värde nära 25 kBq/m . Samhället är beläget utmed Kävlingeåns dalgång och de höga värdena har uppmätts i moränfinlera. En möjlig orsak till de förhöjda värdena kan vara eventuell förekomst av uranhaltig alunskiffer i underliggande sand. En annan möjlig orsak är att glacial lera med förhöjd uranhalt upptagits av landisen och omlagrats i den ler- och kritrika moränleran. En tredje möjlighet är radonavgång från sprickor utmed diabasgångar.

Lund ö och NO. Tre mätningar inom tätorten har givit förhöjda mätvärden. Två av dessa har uppmätts i moränlera i östra Lund, öster om Ö.Torn. Dessutom uppvisar flera mätpunkter utmed den ler- och kritrika moränens gräns, öster om motorvägen och norr om S.Sandbyvägen, mätvärden just under 25 kBq/m . Sannolikt är de

förhöjda mätvärdena orsakade av att alunskiffer transporterats av landisen från alunskifferberggrunden mellan Hardeberga och S.Sandby. Det höga mätvärdet i nordöstra Lund kan vara orsakat av att glacial lera med förhöjd uranhalt upptagits av landisen och omlagrats i den ler- och kritrika moränleran.

S.Sandbv. En mätning i nordöstra delen av tätorten uppvisar förhöjt radonmätvärde. Mätningen är utförd i svämsand. Det förhöjda värdet kan bero på att uranhaltig alunskiffer anrikats i svämsanden. Mätningarna i jordarterna på alunskifferberggrunden i södra delen av samhället uppvisar däremot inte några anmärknings- värt höga värden. Viss försiktighet måste iakttagas vid nybyggnad

i direkt anslutning till skifferberggrunden.

Stånybv. En mätning i östra delen av tätorten uppvisar förhöjt radonmätvärde. Mätningen är utförd i moränfinlera. Det höga värdet kan vara orsakat av att glacial lera med förhöjd radonhalt upptagits av landisen och omlagrats i den ler- och kritrika moränleran.

Genarp. Nordväst om tätorten har en mätpunkt i svämlera invid Höje å givit förhöjt radonmätvärde.Svamleran invid ån innehåller förhöjda uranhalter.

6. INDELNING I RISKOMRÅDEN

Några större sammanhängande högriskområden har inte påträffats.

Markradonhalterna följer väsentligen jordarterna , dvs jordarts- gränserna blir gräns för områden med olika markradonrisk.

Med tanke på att gränsvärdet för radondotterhalt inomhus har sänkts (juni 90) går det inte ött direkt följa Statens Planverks (Boverkets) indelning av riskområden. Dessutom har lerorna på annat håll i Skåne visat sig vara avvikande från indelningen (se rapport om Markradon i Kristianstads kommun maj 1990).

Följande indelning görs:

3

Högriskområde (>A0 kBq/m ): Inga sammanhängande högriskområden är funna i kommunen.

Nästan högriskområde (25 - 40 kBq/m ): Ett stråk från S.Sandby över Östra och NÖ Lund samt Stångby till Hastad. Ett mindre område längs Höje å väster om Genarp.

L#,griskområde (<10 kBo/m ): Inga sammanhängande områden funna.

Normalriskområde (10 - 25 kBa/m ): övrigt.

De olika riskområdena är skissade i figur 9 (områdena finns redo- visade på kartan med skalan 1:50 000 som medföljer separat).

Klassificeringen motiveras av att enstaka radonmätvärden över- stigande 25 kBq/m har uppmätts vid och väster om området med alunskifferberggrund mellan S.Sandby och Hardeberga. Samma område har förhöjd uranhalt enligt gammastrålningskartan. Detta område har sammanförts med Ö-NÖ Lund, Stångby och Hastad som uppvisar ett antal mätvärde över 25 kBq/m i den ler- och kritrika morä- nen. Möjligen är orsaken till de höga värdena att glacial lera med förhöjd uranhalt upptagits av landisen och omlagrats i den ler- och kritrika moränen.

Det finns risk för säsongsvariation av markradonhalten i den glacials leran som finns tex i området väster om Värpinge.

Området längs Höjeå, västra Genarp, uppvisar ett förhöjt mätvärde. Detta område har förhöjd uranhalt enligt gammastrål- ningskartan. Till detta kommer de relativt höga halterna väster om Björnstorp, som möjligen beror på sprickor i berggrunden.

En stor del av kommunen utmärks av stora jorddjup, vilket minskar möjligheterna för radon från underliggande berggrund att tränga upp till markytan. Det innebär att radon från alunskifferberg- grunden kan ha svårt att nå markytan, där jorddjupet är stort.

Viss försiktighet bör iakttagas vid punktering av jordlagret ovanför alunskifferberggrunden vid tex borrning av hål och brun- nar.

7. NYBYGGNADSOMRÄDEN

Radonhalten har måtts i vissa punkter, som ligger i planerade eller föreslagna nybyggnadsområden (juli 90). Nedan följer en redovisning av uppmätta radonhalter i olika sådana områden.I bilaga redovisas en delrapport från mätning i dec. 89 i utbygg- nadsområde .

Område Punkt nr Radonhalt (kBq/m )

Stångby NV 44 18,9

46 19,4 Anm.:Inom nästan högriskområde.

Vallkärra boställe 47 16,5

Anm.:På delar av isälvsavlagring.

Värp ingegården

Råby gård S

203 18,8

Anm.:Det finns glacial lera väster om gården.

9 13,6

Anm.:Delar på lera eller isälvsavlagring.

Råby gård N 8 21,5

10 4,4 11 0,7

Anm.:Åtminstone nr 11 troligen i vatten.

Delar av området på lera eller isälvs- avlagring.

Lund ö,Mårtens fälad SK91 SK92 SK93 SK94 SK95 SK96 SK97 SK98 SK99 15

11 17

11

,2

,2

207 208 209 229 230

16.3 20,4 17.9 23,3 6.8 Anm.:Inom nästan högriskområde.

Lund, vattentornet 34 22,7 Anm.:Inom nästan högriskområde.

Ladugårdsmarken V 31 30,4

32 4,1 37 3,0

Anm.:Delar inom nästan högriskområde.

Hardeberga SÖ

Anm.

S.Sandby,Lindegård

Anm.

S.Sandby,Norreholm

61 65 66 67

6,3 11,2 12.7 12,6 :Vid bergartsgräns.

98 99 :Inom nästan

103 104

221

13.1 17,1 ' högriskområde

18.2 4,9 13,6 28,0

S.Sandby,östramölla

Dalby ö och SÖ

Anm.:Inom nästan högriskområde.

105 12,1 223 12,7 224 9,4

Anm.:I närheten av nästan högriskområde.

84 14,9 217 22,2 245 3,8

Anm.:Spridda områden med isälvsavlagringar.

Dalby NO 86 12.8 218 6,6 Anm.:Närhet till bergartsgräns.

Genarp N och NO 133 134 135 136 213

7.8 18,4 16.3 8,4 23,9

Anm.:Lera. Närhet till område med svämlera.

Veberöd V 162 7,4 166 21,6

Anm.:Spridda områden med issjösediment.

Veberöd SO 211 9,3 212 5,0

Anm.:Spridda områden med issjösediment.

8. FÖRSLAG TILL BYGGNADSTEKNISKA ÅTGÄRDER MOT MARKRADON

8.1 Nybyggnad

Vid nybvepnad är det möjligt att planera och från början bygga in åtgärder mot markradon där så behövs med följd att åtgärderna blir både billiga och effektiva. 1 ett antal rapporter finns beskrivet förslag till åtgärder - åtgärder som är anpassade till olika hustyper (se BFR-rapport R9:1983, R90:1984, R85:1988 och R88:1988, Statens Planverks rapport 59:1982). Det är inte möjligt att kortfattat redogöra för alla förslag som finns diskuterade.

Utan att gå in på detaljlösningar kan några principiella tankegångar redovisas.

- Byggnaden skall ha så liten yta som möjligt i kontakt med mar- ken (huset skall helst inte ha källare eller vara av suter- rängtyp).

- Byggnad med betongplatta på mark skall ha beständig betong, så att det inte bildas sprickor (synliga eller mikroskopiska) i betongen i plattan.

- Hinder för markluft (och därmed också radongas) att strömma in i byggnaden är en metod. Som hinder räknas tätningar mot marken av olika slag, också kring ledningar (avlopp, el osv) som går in i byggnaden. Transport av radon längs kulvertar är ofta förbisett.

- Genomtänkt ventilation av inomhusluften med cirka 0,5 luftom- sättningar per timme som ger ett svagt undertryck inomhus.

Strömning av luft in i byggnaden måste ske genom klart definierade tilluftsdon för att undvika att markluft kommer in.

- önskemålen uppfylls lättast i hustyper på öppen plintgrund eller med ventilerad krypgrund enligt kortfattad beskrivning från Byggforskningsrådet (BFR T 20:89) och anvisningar från Boverket (Dnr 604-1774/89).

8.2 Befintlig bebyggelse

För befintlig bebyggelse finns också många åtgärder föreslagna i ovan nämnda rapporter. Här gäller också principen att inluften inte skall komma från marken under byggnaden. De uppräknade principerna vid nybyggnad gäller alltså även för befintlig bebyggelse. Åtgärder bör vidtagas stegvis med kontrollmätning av radondotterhalten inomhus mellan varje åtgärd. Först av allt måste det klarläggas vad som är radonkälla och möjliga transport- vägar för radongasen. Några förslag till åtgärder:

Den enklaste åtgärden är att se till att befintligt ventilations- system fungerar (inga tilluftsventiler får vara övertapetserade) .

En enkel åtgärd för befintlig bostad är att installera en fläkt som går ständigt men på lågvarv. Som tilluftsdon skall då finnas ventiler i de olika rummen i bostaden. Dessa ventiler skall gå att stånga vid behov - dock inte alla. Det är viktigt att fläkten är lågvarvig för att det inte skall skapas för stort undertryck i bostaden.

En dyrare åtgärd är att installera ett värmeväxlarsystam med återvinning. Det är viktigt att systemet ständigt tar in frisk luft och inte bara "kör runt" gammal luft.

En särskild typ av åtgärder är för befintliga hus att leda bort radongasen i marken redan innan den når inomhusluften. Om det runt husgrunden finns vattendränering, är en möjlighet att ansluta ett vertikalt avluftningsrör med mekanisk fläkt som är lågvarvig. Risken finns dock för "kalla" golv och kanske tom tj älskador.

En liknande åtgärd är att ha s.k. radonbrunn i marken invid huset. I ett brunnsrör,nedgrävt kanske 4 m vid sidan av huset, monteras en fläkt. Fläkten suger ut markluft och markradon från den omgivande marken om marken är luftgenomsläpplig (se artikel av B. Clavensjö i tidskriften Byggforskning april 1988 nr 3 ) . Geotekniskt kan placeringen av en sådan brunn vara problematisk.

Det finns på marknaden olika typer av "saneringsapparater" där ett elektroniskt filter delvis tar bort radondöt r a m a ur inomhusluften i rummet där apparaten ståt. Dessa apparater ger ingen helhetslösning. De reducerar endast radondotterhalten (inte radonhalten) och ändrar ibland jonbalansen i inomhusluften.

En genomgång av olika åtgärder i befintlig bebyggelse finns i broschyren "Åtgärder mot radon" (G14:1990) från byggforsknings- rådet.

FIGUR 1 BERGGRUND i Lunds kommun

Skala 1:250000

original contains

color illustrations

Furul

original

color iltusrr T.

Stenbrott (i urv8l) Quarry (gelected)

Tektonisk zon

Tertiär: dankalksten

Krita: kalksten, sandsten, lera m m

Rit, jura: lerskiffer, sandslen etc

Tnac sandsten, lera rn m. (Kigerödslager)

Silur: lerskiffer m m

Ordovicium: lerskiffer m m

Kambrium, u. ordovicium' alunskiffer

. Kambrium: sandsten

Diabas, permokarbomsk (i urval)

Sven11

Hyperitdiaba»

-,*„ Granit, röd, fältspatrik

Adergnejsomvandling

Charnockit

Granit, vanligen gnejsig

Grönsten, mestadels amfibolit

Gnejs, mestadels finkornig

JORDARTSKARTA

Översiktlig karta över Lunds kommun

FIGUR 2

c

9 9

V.

DDDDIIIE

GEOKEMISK KARTA

URANHALT i bäckvattenväxter i Lunds kommun FIGUR 3

L . _ u Ä»*"" " « t •»»»* ,*Ti ie«»ft»«r- /-i .. . , ;5)C» ^^-^W '^>OijLV

13 Uranhalt 1 ppm

Uranhalt lägre än 10 ppm

MARKRADONHALTER i Lunds kommun FIGUR 4

LUND mark LUND TOTFILT

226 s t flntal

Radonhalt CkBq/m3)

LTH 1990

MARKRADONHALTER i olika jordarter

flntal

LUND mark LERIG SRNDIG MOIG MORRN Mv 11,4 +- 6,9 W3q/m3 31 st

FIGUR 5

10 8 6 4 2 0

flntal

LUND mark

SRNDIG MOIG MORÄN Mv 10,8 +- 5,7 kBq/n>3 16 st

10 20 30 Radonhalt <kBq/f»3)

40

.flntal

LUND mark

ISSJÖSEDIMENT,GROVMO OCH SflND Mv 9,8 +- 5,3 kBq/r»3 48 st

10 20 30 Radonhalt (kBq/m3)

40

LUND mark GLRCIflL LERR

Mv 15,2,+- 5,9 kBq/i»3 8 st (9 s t ) 10

8 6

flnial

10 20 30 Radonhalt <kBq/m3)

40

. Fintal

LUND mark ISftlVSRVlFIGRING Mv 8,9 +- 5,4 k8q/tn3 36 st

10 20 30 Radonhalt (kBq/m3)

forts

40

,flntal

LUND mark MORÄNGROVLERfl Mv 13,2 +- 5,4 kBq/i»3 20 st

10 20 30 Radonhalt <kBq/ni3)

.flntal

LUND mark MORnNFlNLERfl

Mv 14,5 +- 8,3 kBq/ra3 53 st

10 20 30 Radonhalt (kBq/i»3)

MARKRADONHALTER i olika tätorter

10 8 6 4 2 0

flntal

10 8 6 4 2 0

fintal

DflLBY 17 st

10 . 20 30 Radonhalt (kBq/m3)

DöRRöD 2 st

10 20 30 Radonhalt <kBq/m3>

40

40

FIGUR 6

GENfiRP 11 st . f l n t a l

10 8 6 4 2 0 -

- m

0

LM

fintal

i V

8 6

4 2

0

- - -

1

• » J B L J L ^

Radonhalt <kBq/n»3)

HflSTfiD 3 st

10 20 30

40

40

FIGUR 6 forts

10 8 6 4 2 0

ftntal

HnCKEBERGfl 3 st

. R n t a l

10 20 30 Radonhalt <kBq/n>3>

IGELöSfl 2 st

10 20 30 Radonhalt <kBq/m3>

40

Rntal

LUND 53 st

10 20 30 Radonhalt (kBq/m3)

10 8 6 4 2 0

flntal

LUND N OCH No 25 st

10 20 30 Radonhalt <kBq/r»3>

40

FIGUR 6 forts

10 8 6 4 2 0

flntal

REVINGE BY 6 st

10 20 30 Radonhalt (kBq/m3)

40

10 8 6 4 2 0

fintal

REVINGEHED 3 st

10 20 30 Radonhalt <kBq/m3)

40

.flntal

10 8 6 4 2 0

flntal

SILVnKRfl 1 st

10 20 30 Radonhalt <kBq/m3>

S T A N G B Y

4 st

40

FIGUR 6 forts

10 8 6 4 2 0

flntal

SöDRR SRNDBY 20 st

10 20 30 Radonhalt (kBq/m3)

10 8 6 4 2 0

flntal

TORNfl HflLLtSTHD 11 st

10 20 30 Radonhalt (kBq/m3)

40

10 8 6 4 2 0

flntal

VfllLKflRRfl 4 st

10 20 . 30 Radonhalt (kBq/m3)

40

FIGUR 6 forts

10

8 6 4 2 0

R n t a l

VOMB4 st

10 8 6

4 2 0

Rntal

10 20 30 Radonhalt (kBq/m3)

ö TVET 2 st

40

10 20 30 Radonhalt <kBq/m3)

40

RADONMÄTNINGAR I MARK

Halter > 25 kBq/m

FIGUR 7

Skala 1:150000

MARKRADONHALT i vissa tätorter FIGUR 8

DALBY KLOCKARE '' LYCKA

LTH, SGU 1990

J 0 / Mätpunkt nr 'jJ2 Markradonhalt (kBq/ra

)

FIGUR 8 forts

I Mätpunkt nr 9 Markradonhalt (kBq/mJ)

FIGUR 8 forts

)Mätpunkt nr 3 Markradonhalt (kBq/m )

FIGUR 8 forts

Mätpunkt nr 22 Markradonhalt (kBq/m

)

FIGUR 8 forts

S0X3RASAND

\ Mätpunkt nr 3

7 Markradonhalt (kBq/nT)

nvaun o iuii»

FIGUR 9 RADONRISKOMRÅOEN i Lunds kommun

Markradonhalt (kBq/m ) Skala 1:150000

Nästan högrisk 25-40

ej markerat Normalrisk 10-25

TABELL

Mätpunkt nr

i-i

2 3 4 5 6 7-233 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21-206 22 23 24 25 26 27 28 29 30-205 31 32-237 33 34 35 36

Jordart

Isälvsavlagring Moränfinlera

-

.

Moränfinlera Morängrovlera

Glacial grovlera Isålvsavlagring

_ n _

Glacial grovlera Isälvsavlagringar Morängrovlera

_ it m

_ n „ _ n _

_ « _

_ n _

Moränfinlera Morängrovlera

Morängrovlera Moränfinlera Morängrovlera Moränfinlera Morängrovlera

_ n m

Moränfinlera Morängrovlera

Morängrovlera

Morängrovlera

_ H _

m H _

Gammavärde (MR/h)

15 15 15

12,5 15

12 11 13 14 13 12 11 12 14 14 12 14 14

14 14 12 12 11 12 13 12

18

12 15

Radonhalt (kBq/m

)

6,4 11,3 15,7

17,0 9,2 21,5 13,6 4,4 0,7 3,4 21,6 15,9 15,4 6,0 17,1 14,3 6,4 4,7 6,0 5,5 1,8 7,2 15,9 12,3 16,2 16,9

30,4

2,2

22,7

22,8

37 38-232 39-234 40-236 41-235 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59-250 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69-239 70-248 71 72 73 74 75 76

Morängrovlera

Isålvsavlagring Lerig,sandig morän Morängrovlera

m n _

_ n _

Isälvsavlagring Morängrovlera

Isälvsavlagring Moränfinlera Morängrovlera Moränfinlera Issjösediment Morängrovlera Moränfinlera Svämlera Sand

Morängrovlera

mH m

Grovmo

Morängrovlera

. i t .

Moränfinlera

_ n _

Lerig,sandig morän Sandig,moig morän

m H „

Sand

13

12 14 12 12 13 12 11 12 12 11 14 13 13 10 12 12 12 11 11 13 13 11 13 12 12 11

15 12 13 12 10

3,0

13,1 13,5 18,9 25,5 19,4 16,5 9,8 7,4 12,3 24,8 35,6 12,4 16,5 18,0 7,9 17,2 6,2

3,7 6,3

5,8 22,3 16,3 U . 2 12,7 12,6 15,3

12,7 U.O 12,8 10,1 4,2

77-246 78 79 80 81 82-241 83-245 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103

104 105

106-240 107 108-238 109 110 111

112 113 114 115 116

Moränfinlera

Moranfinlera Sand

Lerig,sandig morän

_ n _ _ n ^

_n_

Lerig,sandig morän

^ n m

Sandig,moig morän

Lerig,sandig morän

Isälvsavlagring Morängrovlera Lerig,sandig morän Sandig,moig morän Glacial finlera Issjösediment

.«_

m H ^

Glacial finlera

Issjösediment Lerig,sandig morän

•".

• n m

Isälvsavlagring -" -

. M _

m H m

10

15 15-20 15-20 15 15 15

13 - -

13

13 13 14 13 12

12 12

11

11 13

11 7 10

5,3

14,9

2 3 , 8

12,8 3,8 2,8 8,7

7,4 1,9 17,6

7,4

13,1 17,1 16,8 3,7 14,6 18,2 4,9 12,1

10,3

5,7 5,5 6,9 5,6 7,3 10,8 16,5 11,5

117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142-231 143-243 144-244 145 146 147 148 149 150 151 152 153 154 155 156

_ n _

Lerig,sandig morän Issjösediment Lerig,sandig morän

_ n _

Fyllning

_ H _

Lerig,sandig morän Morängrovlera

m n _

Grovmo Svämlera Morängrovlera

_ n m

Lerig,sandig morän Glacial finlera Issjösediment Glacial finlera Issjösediment

_ it _

Sandig,moig morän Issjösediment

_ H m

m n _

_ n _

Sandig,moig morän Glacial finlera Sandig,moig morän Lerig,sandig morän Sandig,moig morän

• " .

Issjösediment

•

-

Isälvsavlagring Sandig,moig morän

9 12 12 13 12 12 13 14 9 18 19 8 19 - 19 11 10 12 10 9 10 11 11 11 10

13 14 - 14 12 11 11 10 10 11 13 11

4,5 16,3 12,0 10,7 12,0 5,2 1,5 33,9 32,3 13,2 6,4 36,4 12,9 3,8 17,4 6,1 7,8 18,4 16,3

8,4

11,4

3,8

6,3 4,8 9,4

16,1 14,2 18,1 19,0 9,5 10,3 22,6 5,0 8,6 1,6 8,6 3,0

157 158 159 160 161 162 163 164 165-214 166 167 168 169 170 171 172 173 174 175 176 177 178 179 180 181 182 183 184 185 186 187 188 189 190 191 192 193 194 195 196

Lerig,sandig morän Sandig,moig morän Issjösediment

_ it _ _ n _ _ n _

Isälvsavlagring

Issjösediment

_ II _

_ r m

_ n .

Flygsand Issjösediment

^n m

_ n m

Isälvsavlagring

_ II . _ H m

_ n _

_ it _

_ H _

_ n _ _ n _

m II _

_ II m

Issjösediment

m H ^

Isälvsavlagring

_ n _ _ II .

_ n _

m it _

_ II _

Issjösediment

_ H _

Morängrovlera Lerig,sandig morän Glacial finlera

3 10 12 8 10 12

12

14 12 9 8 10 11 11 8 11 12 10 12 9 - 12 -

7 10 6 13 12 8 11 8 11 11 12 11 15 10

12,4

14,4

11,5

21,6

25,7

13,7

12,3

10,6

12,5

14,0

12,7

197 198 199 200 201 202 203 204 205 206 207 208 209 210 211

212 213 214

217

222 223 224

225-214

226

Sand

Issjösediment

Lerig,sandig morän Morängrovlera Moränfinlera

_ n _

Morängrovlera

_ n _

Issjösediment

_ n „

Lerig,sandig morän Issjösediment

_ n _ _ n _

Glacial finlera

Morängrovlera Isälvsavlagring Lerig,sandig morän Issjösediment

_ it _

Svämsand Issjösediment

m n m

Issjösediment

_ n _

Morängrovlera

m n m

_ n m

Sandig,moig morän Morängrovlera Isälvsavlagring Moränfinlera Morängrovlera Isälvsavlagring

11 9 11 12 10 11 11

12 15

12

13 16 11 12 9

9 11 8 18

11 11 13

11 14 12

6,2 4,6 12,6 10,1 8,2 14,9 18,8 17,9 16,9 22,4 16,3 20,4 17,9

8,0 9,3 5,0 23,9

22,2 6,6 11,9 14,4 13,6 28,0 12,7 9,4

6,6 6,9 26,0 23,3 6,8 12,3 4,1 17,6 9,9 11,9 18,1

237 238 239 240 241 242-231 243 244 245 246

247

Morängrovlera Isälvsavlagring Lerig,sandig morän Isälvsavlagring Morängrovlera

Sandig,moig morän

_ n _

Lerig,sandig morän Morängrovlera

-

Morängrovlera

Moränfinlera

Lerig,sandig morän Issjösediment

_ n „ _ n _ _ n _

Morängrovlera _»_

Moränfinlera Lerig,sandig morän

_ n _

Moränfinlera Lerig,sandig morän Issjösediment Morängrovlera

13 14 14 13 10

12 - 15 13 13 14

13 11 3 3 4 5 - - - - - - - -

•

13,5

6,1 9,8 3,8

22,2 22,0

6,7 3,9

19,3

15,0

17,1

11,9

11.2

17,3

19,3

15,7

11,7

26,0

23,5

10,2

TEKNISKA HÖGSKOLAN I LUND INSTITUTIONEN FÖR FYSIK

LUND INSTITUTE Oh TEU-iNOLOL,Y DEPARTMENT OF PHYSICS

BILAGA

Gilbert Jönsson

Direkttel. 046-108765

Delrapport 89-12-22

Till Miljö-och hälsoskydds- förvaltningen

Birgitta Hansson Vårfrugatan 1 B 223 50 Lund

Resultat av markradonmätning

Mattid : 891209-891220 Mätdjup : 70 cm

Detektor nr

SK 91 92 93 94 95 96 97 98 99

Radonhalt (kBq/kbm) på djupet 1 m

11,2 +- 2,1 17,3 +- 2,9 19,3 +- 3,1 15,7 +- 2,6 11,7 +- 2,2 26,0 +- 3,8 23,5 +- 3,4 9,5 +- 1,9 10,2 +- 2,0

Gamma (/iR/h)

12 11 9 12 11 12 13 11 12

Synpunkter: Tanken bakom dessa mätningar är att kontrollera tidigare mätningar i samma område (Ö.Torn). De tidigare mätningarna visade på radonhalter i marken som i en mätpunkt var ovanligt hög(nästan högrisk). Området klassas som normal- riskmark och ovanstående ytterligare mätningar bekräftar detta.

Eftersom mätningen är utförd vid tidpunkt med hög vattenhalt i marken finns möjligheten till högre halter vid torrperiod. Dessa halter torde dock inte överstiga 50 kBq/kbm,som är gränsen för högriskmark.

Med hälsning

Adress/Address TeletonlTelephone Telex Gatuadress/ Office address