SAMHÄLLE–KULTUR–
IDENTITET
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Vägledning i digitala rum
En kvalitativ studie om studie- och yrkesvägledares erfarenheter av vägledning under Covid-19.
Counseling on a digital plattform
A qualitative study about guidance counselors’ experiences of counseling during Covid-19.
Martin Rudenius Joakim Genberg
Studie- och yrkesvägledarexamen 180hp Datum för uppsatsseminarium: 2021-06-03
Examinator: Elin Ennerberg Handledare: Susanna Lundberg
Sammanfattning
Den här studien syftar till att beskriva studie- och yrkesvägledares erfarenheter av vägledning under Covid-19. Urvalet har varit studie- och yrkesvägledare på gymnasiet.
I den tidigare forskningen behandlas följande områden; Studie- och yrkesvägledningens definition, Vägledningens funktion i gymnasieskolan, Digital vägledning samt Den förändrade gymnasieskolan under Covid-19. Studien är kvalitativ och är byggd på semistrukturerade intervjuer. Totalt har sex studie- och yrkesvägledare intervjuats. Den teoretiska grunden för uppsatsen är begrepp inom områdena Förändringens anatomi, Kommunikation och Den hjälpande relationen. Resultatet visar att vägledningen i stor utsträckning övergått från att bedrivas fysiskt till digitala kontexter. Det finns en gemensam upplevelse bland informanterna att den digitala vägledningen är ett
komplement till den fysiska vägledningen men att övergången har medfört utmaningar, exempelvis uteblivna vägledningsmoment i vid bemärkelse, bortfall av spontana möten med elever och svårigheter i att skapa och bibehålla relationer.
Nyckelord: Studie- och yrkesvägledning, fysisk vägledning, digital vägledning, relationsbyggande och förändring
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till informanterna som medverkade och vår handledare Susanna Lundberg.
Vi valde att författa olika delar var för sig. Martin har haft huvudansvar för inledning och metod. Joakim har haft huvudansvar för teoretiska utgångspunkter. Tidigare
forskning, resultat, analys och diskussion har författats tillsammans. Däremot har vi båda behandlat, korrigerat och analyserat samtliga delar och det empiriska materialet tillsammans. Vi har transkriberat tre intervjuer var. Med hjälp av handledning och diskussioner oss emellan har strukturen av arbetet formats. Under intervjuerna har en av oss genomfört intervjun, medan den andra har observerat, antecknat och stundtals kompletterat med frågor under intervjun. Dessa roller växlades mellan oss. Vi har således båda två varit delaktiga i alla delar av studien.
Innehållsförteckning
1 Inledning 7
1.1 Syfte och frågeställningar 8
1.2 Disposition 8
1.3 Begreppslista 9
2 Tidigare forskning 10
2.1 Studie- och yrkesvägledningens definition 10
2.2 Vägledningens funktion i gymnasieskolan 12
2.3 Digital vägledning 13
2.4 Den förändrade gymnasieskolan under covid-19 15
2.5 Sammanfattning 17
3 Teoretiska utgångspunkter 19
3.1 Förändringens anatomi 19
3.2 Kommunikation 21
3.3 Den hjälpande relationen 22
3.4 Sammanfattning 23
4 Metod 25
4.1 Metodval 25
4.2 Urval 25
4.3 Datainsamling 26
4.4 Analysmetod 27
4.5 Etiska ställningstaganden 28
5 Resultat och analys 29
5.1 Förändringens anatomi 29
5.2 Analys av förändringens anatomi 33
5.3 Kommunikation i digitala kontexter 34
5.4 Analys av kommunikation i digitala kontexter 36
5.5 Relationsbyggande under Covid-19 38
5.6 Analys av relationsbyggande under Covid-19 39
5.7 Sammanfattning och slutsatser 40
6 Diskussion 42
6.1 Resultatdiskussion 42
6.2 Metoddiskussion 45
6.3 Teoridiskussion 45
6.4 Förslag på fortsatt forskning 46
Referenser 48
Bilaga 1 Intervjuguide 52
1 Inledning
Vid skrivandet av denna studie har Covid-19-pandemin varit aktuell i lite mer än ett år.
Cirka 120 miljoner bekräftade fall har registrerats varav ungefär 2,7 miljoner av dessa har resulterat i dödsfall. De senaste allmänna råden som Folkhälsomyndigheten
(HSLF-FS 2020:12) presenterat innefattar personligt ansvar där du som enskild individ är skyldig att vidta försiktighetsåtgärder för att skydda dig själv och andra mot spridning av Covid-19. Dessa försiktighetsåtgärder är exempelvis att tvätta händerna noggrant, hålla dig informerad om aktuella restriktioner och undvika att vara fysiskt nära andra människor (Folkhälsomyndigheten 2021, 1). Alla verksamheter ska vidta lämpliga åtgärder för att undvika spridning av Covid-19. Åtgärderna kan exempelvis vara att göra tydliga markeringar i lokaler eller uppmana personal att arbeta hemifrån och ta hjälp av digitala hjälpmedel (Folkhälsomyndigheten 2021, 3–5).
Under hösten 2020 skedde en ökning i spridningen av Covid-19 vilket resulterade i rekommendationer för gymnasieskolan att delvis eller helt stänga och övergå till fjärr- och distansundervisning (Folkhälsomyndigheten 2020). Studie- och yrkesvägledare är en av de yrkesgrupper som har genomgått förändringen från att arbeta på plats till att arbeta i digitala rum. Enligt Lärarnas Riksförbund (2020, 2) har studie- och
yrkesvägledningen behövt genomföras med hjälp av digitala verktyg och plattformar under Covid-19. Det klassiska rummet för vägledning kopplas ofta samman med det fysiska rummet där sökande personer tas emot. Det digitala rummet blir därför en ny kontext för studie- och yrkesvägledaren att utföra sitt arbete i (Thomsen, Boelskifte Skovhus och Buhl 2015, 155).
Studie- och yrkesvägledningen i gymnasieskolan består dels av att vägledningssamtal med elever organiseras med målen att de ska vidga elevens perspektiv och utmana elevens föreställningar kring yrken och utbildningar (Skolverket 2013, 35). Detta väcker frågor kring hur vägledningssamtalen bedrivs i digitala kontexter som följd av covid-19 och hur de är utformade för att vidga perspektiv och utmana föreställningar. Bergman och Blomqvist (2012, 43–45) argumenterar för att olika rum bjuder in till olika typer av samtal, vilket ger tendenser till att vägledningssamtalet i en digital kontext kan vara utformat annorlunda än i en klassisk kontext. Rummet för samtalet spelar alltså roll för
hur samtalet blir. Studie- och yrkesvägledningen bör enligt Läroplanen för gymnasieskolan (Gy11) (2011) även organiseras för att eleverna ska utveckla
självkännedom, kunna ta ställning till valmöjligheter och ha kännedom om arbetslivets villkor. Eleverna utvecklar denna kunskap genom exempelvis studiebesök och praktisk arbetslivsorientering (SOU 2019:4, 16). Regeringen (Kommittédirektiv 2017:116, 2) tog beslut den 30 november 2017 om att utreda och ge förslag som syftar till att utveckla skolans studie- och yrkesvägledning. I utredningen tydliggörs att elever ska ha tillgång till studie- och yrkesvägledning, där denna också ska anpassas efter elevens behov och förutsättningar (SOU 2019:4, 17). Vägledningsarbetet på gymnasiet bör alltså ha anpassats för att uppnå mål och kunna utföra aktiviteter utefter elevers förutsättningar och behov under Covid-19.
1.1 Syfte och frågeställningar
Övergången till fjärr- och distansundervisning för gymnasieskolor gör att studiens syfte blir följande:
Syftet med studien är att beskriva studie- och yrkesvägledares erfarenheter av vägledning under Covid-19-pandemin. Tillhörande frågeställningar är:
● Hur ser studie- och yrkesvägledare på vägledningens förändring som följd av covid-19?
● På vilket sätt ser studie- och yrkesvägledare möjligheter och utmaningar med den digitala vägledningen?
● Hur ser studie- och yrkesvägledare på möjligheten att skapa och bibehålla relationer under Covid-19?
1.2 Disposition
Examensarbetet är uppdelat och disponerat utifrån huvudkapitel som sedan är indelade i huvudrubriker och avsnittsrubriker. Kapitel två tar upp den tidigare forskning som är förankrat till undersökningens område, det vill säga studie- och yrkesvägledares
erfarenheter av vägledning under Covid-19. Det tredje kapitlet redogör för de teoretiska
utgångspunkter som används för att förstå det ställda problemet samt vilka begrepp som används för att analysera det empiriska materialet. Kapitel fyra beskriver vilka metoder som använts för att genomföra undersökningen samt hur urval och etiska
ställningstaganden beaktats. Det femte kapitlet redogör för det empiriska materialet utifrån olika teman och kategorier som framkommit ur intervjuerna. Detta kapitel innehåller även en analys efter varje tema, med grund i de teoretiska utgångspunkterna samt slutsatser kring vad undersökningen kommit fram till. I det sjätte och sista kapitlet diskuteras resultat och analys samt förslag på vidare forskning.
1.3 Begreppslista
Studie- och yrkesvägledning / Vägledning: Studie- och yrkesvägledning innebär att ge elever rätt förutsättningar för att kunna hantera frågor kring val av studier och yrken (Skolverket 2013, 11). Detta uppnås genom hjälpande aktiviteter som utförs av en studie- och yrkesvägledare. Exempel på hjälpande aktiviteter är vägledningssamtal, informationspass och gruppvägledning.
Fysisk vägledning: Med fysisk vägledning menar vi vägledning som utförs i fysiska rum, det vill säga det klassiska och vanligaste sättet som studie- och yrkesvägledaren utför sina hjälpande aktiviteter på. Begreppet fysisk vägledning kommer att användas genomgående i studien, med undantag från referat som är hämtade från en källa där andra begrepp används för att förklara den klassiska vägledningen som utförs i fysiska kontexter.
Digital vägledning: Med den digitala vägledningen menar vi hjälpande aktiviteter som utförs i digitala rum. Det kan handla om exempelvis digitala vägledningssamtal, informationspass och studiebesök. Digital vägledning utförs framför allt via digitala program, exempelvis Zoom eller Google Meet. Även skriftlig kommunikation via exempelvis chattar med elever ingår i digital vägledning, dock ämnar denna uppsats att fokusera på den verbala kommunikationen.
Mänsklig interaktion: Med mänsklig interaktion avser vi all kommunikation som sker mellan två samtalsparter, både digital och fysisk. Den mänskliga interaktionen tar sig i form genom verbala signaler och icke-verbala signaler.
2 Tidigare forskning
Det finns många studier som rör digitalt arbete generellt i samband med Covid-19.
Forskning rörande Covid-19 är ännu i ett tidigt stadie vilket gör att det i nuläget inte finns särskilt mycket forskning som rör vägledning under pandemin. Därför gjordes valet att använda forskning som rör de olika delarna i studiens problemområde.
2.1 Studie- och yrkesvägledningens definition
Vägledningen i Sverige har genomgått ett flertal förändringar under åren där det på 1960-talet fanns yrkesvalslärare som hade schemalagda lektioner och uppgifter, exempelvis att hålla i föräldramöten, enskild yrkesvägledning och studieorientering.
Detta har med tiden övergått till en mer diffus yrkesbeskrivning som definieras på olika sätt av olika yrkesgrupper, exempelvis lärare och annan personal på skolan (Lindblad 2011, 1–4). Skolverket utförde 1995 en utvärdering som hade som mål att se över skolans olika områden. Denna utvärdering visar att det finns signifikant skillnad i hur stor tillgången till vägledning ser ut i de olika kommunerna samt hur resurserna ser ut rörande dessa områden (Skolverket 1995, 4).
Något som är gemensamt med nationell och internationell forskning rörande vägledning är att det finns olika perspektiv på hur vägledningen fungerar beroende på yrkesgrupp, exempelvis lärare, rektorer samt även utomstående grupper som föräldrar.
Lambie och Williamson (2004, 124) beskriver att bland annat föräldrar, lärare och skoladministrationen tenderar att ha olika syn på studie- och yrkesvägledarens roll. Det här är något som enligt författarna också har medfört att professionella studie- och yrkesvägledare själva upplever att de har en diffus profession. Lambie och Williamson fortsätter med att beskriva tre områden som bidrar till en mer diffus yrkesroll; brist på information rörande yrkesrollen, brist på klarhet på arbetsuppgifter som är kopplade till rollen samt att det finns en brist kring omgivande professioners syn och förväntningar på yrket (Lambie & Williamson 2004, 124). Studie- och yrkesvägledaren har således
gått från att ha en mer undervisande roll med schemalagda med tydliga uppgifter till att bli en mer anpassningsbar och diffus roll där vägledningen kan variera beroende på exempelvis kommun eller region (Lindblad 2011, 4). För att definiera vad studie- och yrkesvägledning egentligen innebär, tillämpas OECD:s (2004) definition:
Career guidance refers to services intended to assist people, of any age and at any point throughout their lives to make educational, training and occupational choices and to manage their careers. Career guidance helps people to reflect on their ambitions, interests, qualifications and abilities. It helps them to understand the labour market and education systems, and to relate this to what they know about themselves. Comprehensive career guidance tries to teach people to plan and make decisions about work and learning (OECD 2004, 19).
Studie- och yrkesvägledning är således hjälpande aktiviteter med målet att ge individer underlag för att ta olika karriärbeslut. Den nutida vägledningen utgår från hjälpande aktiviteter som exempelvis enskilda samtal rörande karriärvägledning som eleverna bokar själva med vägledaren, att vara ute på mässor med sina elever och att
marknadsföra sin gymnasieskola Lovén (2015, 26) bygger vidare på OECD:s
beskrivning och menar att resultatet har blivit att vägledaren själv har fått högre krav rörande sin kompetens. Dessa krav menar att vägledaren bör besitta kunskap rörande individutveckling och arbetsmarknad/utbildningsväsendets möjliga utveckling. Detta ska sedan förmedlas på så sätt att sökanden får motivation, information och det stöd som hen behöver för att kunna genomföra välgrundade val. Lovén bygger vidare sin förklaring med att belysa hur vägledningen ska vidga perspektiv samt se till att studie- och karriärval inte hindras av områden som kön eller ålder.
Anledningen till att vi gör denna redogörelse av förändringar och definition av studie- och yrkesvägledning är för att visa hur den har anpassats och utvecklats till det stadie den är i idag. Målet för den här studien är att beskriva studie- och
yrkesvägledares erfarenheter av vägledning under Covid-19. Det är därför av stor vikt att konkretisera hur vägledning förändrats och hur den idag definieras. Tidigare forskning kring detta förväntas ge en förståelse för vad studie- och yrkesvägledning innebär, och blir därmed en grund för att studera mer specifikt hur och vad som förändras i studie- och yrkesvägledningen under Covid-19. Genom att undersöka
historiken bakom studie- och yrkesvägledning, kan en jämförelse göras för att få en blick av utsträckningen av förändringen.
2.2 Vägledningens funktion i gymnasieskolan
Enligt kapitel 2 § 29 i Skollagen (SFS 2010:800) ska alla skolformer förutom förskolan och förskoleklass ha tillgång till studie- och yrkesvägledning i syfte att tillgodose elevers behov av vägledning inför karriärval. Vägledning är generellt uppdelad i två huvudområden, vilka kännetecknas som vid och snäv bemärkelse. Skolverket (2013, 11) beskriver vägledning i vid bemärkelse som den verksamhet som bidrar till att ge elever kunskap och färdighet att fatta beslut om studie- och yrkesval. Enligt läroplanen för gymnasieskolan (Gy11) har studie- och yrkesvägledning i vid bemärkelse stor betydelse för gymnasieskolan i syfte att hålla skolan och elever informerade om arbetsmarknad, kompetens och rekrytering. Detta sker genom samverkan med arbetslivet, exempelvis universitet, näringsliv och olika branschorganisationer. Varje elev ska ges
förutsättningar att utveckla sin självkännedom, analysera olika valmöjligheter och få kännedom om arbetslivets villkor. Statens Offentliga utredningar (SOU 2019:4, 16) exemplifierar de moment som kännetecknar vägledning i vid bemärkelse som undervisning, studiebesök, praktisk arbetslivsorientering, arbetsförlagt lärande och andra aktiviteter som ger underlag för elever att fatta väl underbyggda karriärbeslut.
Vägledning i snäv bemärkelse innefattar enligt Skolverket (2013, 11) den personliga vägledningen som sker individuellt och i grupp. Lindhs (1997) definition av snäv vägledning är följande:
Med vägledning i snäv bemärkelse menar jag personlig vägledning, enskilt eller i grupp, och de med den direkt förbundna aktiviteterna. Det är den
interaktionsprocess som bedrivs inom en institution/organisation, där en professionell vägledare hjälper enskilda individer att utifrån sina unika
problemställningar lösa/hantera problem inför val av utbildning, yrke, arbete och livsform (Lindh 1997, 5)
Idag bedrivs vägledning i snäv bemärkelse på olika sätt. I Skolinspektionens (2019) undersökning där studie- och yrkesvägledningen studeras vid yrkesprogram på
gymnasiet framkommer det att de olika skolorna har olika upplägg för hur den snäva vägledningen bedrivs, dock har skolorna gemensamt att det framför allt handlar om individuella vägledningssamtal. Samtalen kan dock ske på olika sätt, exempelvis genom att studie- och yrkesvägledaren möter eleverna i vägledningssamtal i en specifik årskurs eller att elevens lärare samverkar för att eleven ska ha ett vägledningssamtal med studie- och yrkesvägledaren på grund av att det har uppstått problem i elevens studiegång (Skolinspektionen 2019, 21).
Övergången till distansundervisning innebär anpassningar för arbetet med
vägledning i både vid och snäv bemärkelse. Det finns allmänna råd inom olika områden för vägledning i gymnasieskolan. För vägledning i snäv bemärkelse beskriver
Skolverket (2013, 35) att studie- och yrkesvägledaren bör planera vägledningssamtal så att de vidgar elevens perspektiv samt utmanar elevens föreställningar kring yrken och utbildningar. För vägledning i vid bemärkelse beskriver Skolverket (2013, 25) att lärare och studie- och yrkesvägledare bör ge elever möjlighet att utveckla sin förmåga att genomföra val av studier och yrken. Lärarnas Riksförbund (2020, 1) lyfter fram att de förändrade förutsättningarna under Covid-19 har gjort att elever inte utvecklar sin förmåga att genomföra väl underbyggda karriärbeslut i lika hög grad som innan pandemin. Detta väcker frågor kring vilka faktorer som påverkar elevernas
karriärutveckling. Denna forskning är en väsentlig grund för att undersöka mer specifikt de möjligheter och utmaningar som digital vägledning inom gymnasiet frambringar.
2.3 Digital vägledning
Datorbaserad studie- och yrkesvägledning började utvecklas i slutet av 1960-talet, där de första systemen handlade om att operationalisera teorier inom karriärutveckling och beslutstagande. Flera av de tidigt utvecklade programmen var före sin tid på grund av avsaknaden av lagringsmöjlighet, responstid och kapacitet i att använda sig av ljud och bild. Det senaste årtiondet medförde teknologier och möjligheter med att använda ljud, bild, färger och grafik på nya sätt. Idag finns självständiga webbsidor med
karriärinformation och vägledningssystem, som bidrar till att generera och dela kunskap mellan professionella yrkesutövare samt bidra med information och erfarenheter för sökande personer (Harris-Bowlsbey & Sampson 2005, 48–50).
De möjligheter som finns med att bedriva studie- och yrkesvägledning i digitala kontexter uttrycks av Balke, Kruzic och Way (2017, 53–54) som att det är lättillgängligt ur geografisk synpunkt. Det är möjligt att vägleda elever oberoende av vart de befinner sig, vilket är en fördel för exempelvis funktionshindrade eller dem som bor långt bort från skolan. Det finns också en fördel i att det är mindre chans för bias baserat på den sökandes utseende eller omgivning. Studie- och yrkesvägledare fokuserar därför mer på vad den sökande säger i stället för att analysera fysiska uttryck. Det finns också en del utmaningar med studie- och yrkesvägledning i digitala kontexter. Balke, Kruzic och Way (2017, 54–55) beskriver att det är svårare att tolka kroppsspråk och att det kan vara svårt att frambringa känslan av ett personligt samtal. Boer (2000, 4–5) drar en liknande slutsats och menar att en av de primära utmaningarna med digital vägledning är att skapa och bibehålla relationen mellan vägledare och den sökande. Relationen påverkas av att det blir svårare att tolka kroppsspråk och andra visuella aspekter.
Effekterna av digital vägledning jämfört med traditionell fysisk vägledning beskrivs av Pordelan et al (2018) som har genomfört en studie där 45 universitetsstudenter deltagit i olika former av vägledning. Studenterna delades in i tre grupper; en digital, en fysisk och en kontrollgrupp. Vägledningssessionerna bestod av informationspass, enskilda vägledningssamtal och gruppvägledning inom olika teman, exempelvis motivation, målsättningar och karriärutveckling (Pordelan et al 2018, 2659–2660).
Resultatet togs fram inom framför allt fyra kategorier: karriärplanering,
karriärutforskande, kunskap om arbetsmarknaden och beslutstagande. Resultatet av studien visar att de två grupperna som genomförde vägledningssessioner visade högre värden än kontrollgruppen inom alla kategorier. En signifikant skillnad är att gruppen som genomförde digital vägledning visade ett större engagemang och mer kunskap inom karriärutveckling.
Det framkommer ur Lärarnas Riksförbunds studie (2020, 1–2) att mer än hälften av all vägledning på gymnasiet bedrivs i digitala kontexter under Covid-19. Att skildra tidigare forskning kring för- och nackdelar med digital vägledning ser vi som en väsentlig grund för att kunna utforska mer specifikt kring de möjligheter och
utmaningar som studie- och yrkesvägledare på gymnasienivå ser med digital vägledning under Covid-19.
2.4 Den förändrade gymnasieskolan under covid-19
Under hösten 2020 skedde en ökning i spridningen av Covid-19 vilket resulterade i rekommendationer kring att delvis stänga och övergå till fjärr- och distansundervisning (Folkhälsomyndigheten 2020). Enligt Förordningen om utbildning på skolområdet och annan pedagogisk verksamhet vid spridning av viss smitta (SFS 2020:115) får
gymnasieskolor delvis eller helt stängas om vissa kriterier uppfylls. Några exempel på kriterier är om en huvudman har bedömt att en stor andel frånvarande personal gör att verksamheten ej kan bedrivas på plats och om en huvudman efter samråd med
smittskyddsläkare bedömt hög risk för smittspridning.
Skolinspektionen genomför en studie där 45 rektorer på gymnasiet intervjuas under våren 2020. Fokus ligger på rektorernas bild av hur undervisningen genomfördes under den perioden. Iakttagelser från studien visar att rektorerna upplever att övergången till distansundervisning i stort sett fungerar. De flesta skolor följer ordinarie schema och praktiska moment kan utföras genom exempelvis övningar i hemmet och att ta in mindre grupper elever till skolan. Det har däremot uppstått en del utmaningar. Lärare upplever ett försvagat underlag för betygsättning i flera moment, vilket är en utmaning som blir mer framträdande ju längre distansundervisningen pågår (Skolinspektionen 2020, 4).
Vidare beskriver Skolinspektionen iakttagelser kring hur rektorerna upplever att eleverna påverkas av förändringen under Covid-19. Eleverna upplevs ha en stor saknad av en social gemenskap, speciellt när distansundervisningen pågår en längre tid.
Rektorerna beskriver att deras skolor försöker på olika sätt att öka elevernas sociala interaktion och följa upp deras mående, exempelvis genom digitala lunchraster och mindre mentorsträffar digitalt. Den andra utmaningen enligt rektorerna är att lyckas bibehålla elevernas motivation. Rektorerna beskriver att elever börjar tappa sin
motivation på grund av tristess under distansundervisningen och att inte få vara i skolan.
Vissa elever har svårigheter kring självdisciplin och eget ansvar, vilket är viktiga faktorer under distansundervisning. Skolorna jobbar aktivt för att bibehålla elevernas motivation genom att samverka i elevhälsan kring de mest utsatta eleverna samt att lärarna anpassar undervisningen för att få ett varierat innehåll (Skolinspektionen 2020, 27–28).
Niemi och Kousa (2020) intervjuar i sin undersökning lärare och studenter på en gymnasieskola i Finland kring deras erfarenheter av distansundervisning under Covid-19, vilket var under en period på cirka två månader. Undersökningen visar att eleverna upplever positiva aspekter med distansundervisning. Det är enklare att delta i diskussioner digitalt eftersom det uppstår mer komplikationer och problem när
diskussioner sker fysiskt enligt eleverna. Eleverna upplever också positiva aspekter i att kunna studera mer självständigt. Att studera mer oberoende på distans och att det till och med kan vara avkopplande medför dock vissa krav, framför allt på elevernas självdisciplin. Likt Skolinspektionens studie så upplever eleverna på gymnasieskolan i Finland en stor avsaknad av sociala relationer och ett avtagande i motivation ju längre distansundervisningen pågår (Niemi & Kousa 2020, 359).
Den generella tonen bland lärarna är positiv men också kritisk och reflektiv. Lärarna beskriver att de lär sig nya tekniska metoder att arbeta på men uttrycker att
distansundervisning har sina brister i flera viktiga element. Bristen på normal
interaktion kan tendera till svårigheter i att skapa relationer med eleverna. Lärarna är också oroliga kring problem relaterade till inlärning och resultatet av lärandet. I och med distansundervisningen så kan inte lärarna följa den vanliga lärandeprocessen som i fysiska klassrum. Det blir därför svårt att avgöra vad och hur mycket eleverna har lärt sig av den digitala undervisningen (Niemi & Kousa 2020, 360–361).
Denna studie visar att skolan har flera funktioner i elevernas liv framför allt utifrån två olika perspektiv. Det första perspektivet lyfter fram sociala relationer, det andra fokuserar på samarbete. Dessa två perspektiv är centrala för elevernas välbefinnande, men är inte tillräckligt framträdande under distansundervisning (Niemi & Kousa 2020, 367).
Skolinspektionens samt Niemi och Kousas studier ser vi som nära angränsande till vår undersökning. Relevansen kommer ur det faktum att lärarna behöver anpassa och anstränga sig för att få variation i distansundervisning. I Lärarnas Riksförbunds (2020, 1) studie upplever en tredjedel av de medverkande studie- och yrkesvägledarna att det inte går att genomföra vägledningsaktiviteter enligt vanlig planering under Covid-19.
Detta väcker frågan kring hur gymnasieskolans studie- och yrkesvägledning anpassas samt vilka faktorer som gör att det uppstår utmaningar kring att utföra vissa
vägledningsaktiviteter. Vidare lyfts bristen på normal interaktion fram. Denna brist kan ge svårigheter i att skapa relationer med elever. Robertson (2013, 256) menar att studie- och yrkesvägledning till viss del liknar terapeutiskt stöd. Han förklarar att både
vägledning och terapi behandlar områden som rör personliga problem samt till viss del hälsoproblem. Robertson beskriver att relationen mellan vägledare och den sökande kan ha liknande effekt som den fungerar i terapi, det vill säga att genom uppvisning av empati och förståelse samt intresse för sökandens funderingar, kan relationen gynna individen. Artiklarna ger en väsentlig grund för att undersöka mer om relationen mellan studie- och yrkesvägledare och elever samt hur bristen av relationsskapande påverkar kvalitéten i vägledningen under covid-19. Vidare upplever vi att Robertsons syn på vägledningens effekt på välmående är relevant för studien, för att förstå möjligheten till forma relationer och ge stöd till elever. Vi ser det som relevant att utforska om elevernas brist på att ingå i skolans sociala kontexter kan i någon mån kompenseras av en bra relation till studie- och yrkesvägledaren.
2.5 Sammanfattning
Den forskning som presenterats i detta kapitel förväntas ge en förståelse för studie- och yrkesvägledningens definition och funktion i gymnasieskolan, för- och nackdelar med digital vägledning samt hur huvudmän, skolpersonal och elever upplevt påföljderna av Covid-19.
Det första avsnittet belyser hur studie- och yrkesvägledning definieras. Studie- och yrkesvägledning har gått från att undervisas av en yrkesvalslärare till att bli en
anpassningsbar roll med fokus på hjälpande aktiviteter med syftet att ge individer underlag att fatta väl underbyggda karriärbeslut. Definitionen av studie- och
yrkesvägledning behövs för att få en grundförståelse kring hur yrkesrollen fungerar och hur de hjälpande aktiviteterna kommer påverkas av övergången från fysiska till digitala kontexter.
Det andra avsnittet ger en översikt över studie- och yrkesvägledning samt
exemplifierar moment från vägledning i vid och snäv bemärkelse där målet är att bidra med underlag för elever att fatta väl underbyggda karriärbeslut. Kunskap om hur vägledning bedrivs på gymnasienivå är centralt för att förstå de möjligheter och svårigheter som övergången till digitala kontexter skapar för vägledningen.
Det tredje avsnittet behandlar digital vägledning och ett par exempel på studier som behandlar dess funktion. Balke, Kruzic och Way samt Pordelan et als studier bildar
utgångspunkter att jämföra vår studie med, exempelvis genom att ta reda på om vår studie bekräftar att digital vägledning har vissa fördelar i jämfört med fysisk vägledning samt om digital vägledning fungerar i syfte att ge elever underlag för att ta väl
underbyggda karriärbeslut.
Det sista avsnittet som tar upp den förändrade gymnasieskolan under covid-19, behandlar framför allt två studier med fokus på skolpersonalens och elevers upplevelser av hur dem själva och skolverksamheten påverkats av covid-19. Undersökningarna visar hur distansundervisningen har utformats för att lärandeprocessen ska kunna fortsätta och vilka konsekvenser som gymnasieskolan får möta i övergången till digitala kontexter. Detta visar i sin tur på att även studie- och yrkesvägledningen utformats i digitala kontexter för att elevernas ska ha tillgång till stöd i sin karriärprocess. De två studierna och de antaganden som vi tar med in i vår studie bildar ett forskningsområde som vi kommer kunna jämföra med resultatet från vår studie. I studien berörs även elevernas mående och hur sociala relationer påverkas i övergången till
distansundervisning, vilket ger oss underlag att undersöka mer specifikt hur studie- och yrkesvägledare upplever möjligheten till att bygga och bibehålla relationer till elever och skolpersonal under Covid-19.
3 Teoretiska utgångspunkter
I detta kapitel kommer vi gå igenom de teorier och begrepp som används för att analysera det empiriska materialet. Vi börjar med att gå igenom Förändringens
anatomi, som söker förklara hur förändringsprocesser går till. Efter detta kommer vi gå in på Kommunikation som fokuserar på samtal. Sist kommer vi använda oss av Den hjälpande relationen.
3.1 Förändringens anatomi
Förändring är enligt Larsson och Löwstedt (2020, 27-28) ett diffust begrepp där människor uppfattar olika kring vad, när, hur och om något har förändrats. Det uppstår en förändringsparadox när skolan framställs som i stark förändring men att det inte direkt märks av. Vad som förändras är ett samlat resultat av vanor, nya idéer, händelser och situationer i kombination med initiativtagande till förändring. Förändringens
anatomi beskrivs som en utgångspunkt och synsätt vilket möjliggör en fördjupad analys av pågående förändringar. Förändringens anatomi är uppbyggd på följande frågor;
Varifrån kommer kraven på förändring?; Vilka är drivkrafterna till förändring?; Vad är det som förändras?
Den första frågan, varifrån kraven på förändring kommer, handlar om att skolan kan vara utsatt för förändringstryck från olika håll. Förändringskravet kan exempelvis komma inifrån skolan, från huvudmän eller nätverkande mellan skolor. Ett av
förändringskraven som utmärker sig utifrån Covid-19 är förändringskravet som kommer från omgivningen, vilket exempelvis kan vara läroplansreformer eller
myndighetsstyrning. Förändringskravet från omgivningen kan yttra sig i idéer som vid en viss tidpunkt anses vara rimliga och legitima. Dessa idéer kan vara bra att satsa på för skolor i syfte att framstå som legitim för omvärlden vilket lockar till sig elever och andra resurser (Larsson & Löwstedt 2020, 28–31).
Den andra frågan, vad drivkrafterna till förändringen är, ämnar besvara vad i
organisationer som möjliggör förändring. Det är enligt Larsson och Löwstedt (2020, 35) sällan interna idéer, exempelvis organisationsföreställningar, som står i fokus för
utveckling och förändring. I stället har skolan en stark tradition av att fokusera på externa faktorer, exempelvis materiella och ekonomiska tillgångar. Det är även viktigt att skilja på idédrivna eller materiella orsaker till förändring samt hur materialism och idealism kan påverka varandra. Larsson och Löwstedt belyser på följande sätt relationen mellan materialism och idealism som krav på förändring:
Exempelvis ska materiella förändringar som ett minskat elevunderlag eller ett sparbeting i en budget tolkas och omsättas i en skolas vardagspraktik, något som görs genom de involverade människornas föreställningar om de förändrade villkoren och genom idéer om hur de kan hantera kravet på förändring (Larsson &
Löwstedt 2020, 35).
Den tredje frågan, vad det är som förändras, handlar om vilken typ av struktur eller stabilt mönster som förändras. Det kan exempelvis vara handlingsstrukturer kring hur arbetet vanligen genomförs eller tankestrukturer kring vilka
föreställningar och idéer som dominerar i organisationen. De olika typerna av strukturer kan delas upp i tre huvudområden, den formella organisationen, människors föreställningar och handlingsmönster. Strukturerna kan vara både orsak till repetition av funktion och mönster, men också drivkraft för att utveckla och förändra verksamheten (Larsson & Löwstedt 2020, 36–38).
Begreppet förändringens anatomi och dess tre primära frågeställningar kommer att användas som analysredskap för det empiriska materialet i vår undersökning.
Larsson och Löwstedts teoretiska angreppssätt på skolan som organisation blir en utgångspunkt som kan bidra till en förståelse för studie- och yrkesvägledares syn på förändringen i deras arbete som följd av covid-19. Yrket som studie- och yrkesvägledare har förändrats från att undervisa enligt schema till en mer diffus roll med grund i att bedriva vägledning i snäv och vid bemärkelse. Studie- och yrkesvägledaryrket är under ständig förändring, varav den tidigare forskningen påvisar att Covid-19 har varit en markant påverkansfaktor för hur vägledning inom gymnasieskolan bedrivs. Den första frågan, varifrån förändringen kommer, besvaras genom folkhälsomyndighetens rekommendationer kring att delvis stänga
och övergå till fjärr- och distansundervisning för gymnasieskolan
(Folkhälsomyndigheten 2020). Vad som är drivkraften till förändring samt vad som förändras blir de två primära infallsvinklarna för analys i syfte att
åskådliggöra förändringen under Covid-19 i studie- och yrkesvägledares arbete.
3.2 Kommunikation
Kommunikation spelar en avgörande roll i samspelet mellan människor.
Kommunikation kan definieras som utbyte av budskap där kodning och tolkning är två centrala begrepp. Sändaren kodar sitt budskap som sedan skickas, varpå mottagaren tolkar innebörden av budskapet innan personen tar till sig det. Dessa processer påverkas av exempelvis sändarens och mottagarens personligheter, erfarenheter och
sinnesstämning. Sändare och mottagare byter även roller i olika sammanhang, exempelvis i feedback- och återkopplingssyfte för att kontrollera att budskapet tagits emot på rätt sätt (Maltén 1998, 11–15).
Två centrala kommunikativa egenskaper som vi ser är viktiga för studie- och
yrkesvägledningen är de som Maltén (1998, 19–20) beskriver som aktivt lyssnande och intuitivt lyssnande. Aktivt lyssnande grundar i att samtalspartnern ska visa intresse för vad den andra personen säger och gör genom att visa empati och respekt. Det är viktigt att hålla ögonkontakt, anpassa sig efter samtalsklimat och bekräfta samtalspartnern genom dennes tonfall, kommentarer och kroppsspråk. Intuitivt lyssnande innebär att intuitionen används för att tolka en annan människas budskap för att kunna utbyta ömsesidiga känslor och tankar. Syftet med detta är att visa att du inte bara vill uttrycka det du säger, utan också visa att du är villig att lyssna på din samtalspartner.
All kommunikation som sker är beroende av vilken kontext den befinner sig i.
Maltén (1998, 16) beskriver tre typer av kontexter. Den fysiska kontexten syftar på tid, plats och yttre omständigheter. Det kan exempelvis handla om vägledarens rum eller mässgolvet. Den sociala/emotionella kontexten syftar på vilket klimat som råder samt vilka maktpositioner och roller som individerna besitter. Detta kommer vi mer gå in på i kapitel 3.3 Den hjälpande relationen. Den kulturella kontexten syftar på vilka
värderingar, religiös tillhörighet och livssyn som individerna innehar. Bergman och Blomqvist (2012, 43–45) belyser att olika rum bjuder in till olika typer av samtal.
Rummet för samtalet spelar alltså roll för hur samtalet blir, vilket illustreras i följande exempel:
I fikarummet sker en viss typ av samtal av mer informell karaktär. Samtal om ledaren, klienten, arbetssituationen är vanliga. I mötesrummet sker andra samtal.
Men vad skulle hända om det som sades om ledaren i fikarummet skulle sägas i ett rum för facklig medverkan? innebörden av orden får i de olika rummen helt skilda betydelse (Bergman & Blomqvist 2012, 45).
Gymnasieskolor har under covid-19 genomgått ett skifte där vägledningsarbetet har övergått från fysiska till digitala kontexter. Detta ger indikationer på att även
kommunikationen kan ha förändrats, vilket väcker frågor kring på vilket sätt kodning, tolkning och kontexterna har förändrats i det påtvingade digitala rummet.
Det som vi främst kommer använda teorin för att analysera är hur kommunikationen har påverkats av digitaliseringen, samt hur den påverkats i vid och snäv vägledning.
3.3 Den hjälpande relationen
Som vi nämnde tidigare så är en del av kommunikation den sociala/emotionella
kontexten. Detta är något som kan kopplas till relationsskapande. Relationsskapande är ett område som enligt Egan (2018, 28) präglar alla människor. För att kunna analysera och förstå sig på relationer, bör en se över vad alla parter för med sig in i relationen.
Alla människor har unika personlighetsdrag, tankar, föreställningar och mål, vilket i sin tur gör att relationerna sinsemellan dessa människor kan mynna ut på olika sätt. För vägledare är det därför viktigt att se över vad både båda samtalsparterna har för
erfarenheter och tankar i ett samtal, i syfte att kunna ge rätt stöd och ställa rätt frågor till den sökande för att kunna hjälpa hen att genomföra väl genomtänkta val.
En aspekt av den hjälpande relationen är empati, vilket enligt Egan (2018, 36) bygger på respekt för sin samtalspartner. Egan fortsätter med att förklara att det empatiska förhållningssättet utgår från att förstå den andra individens situation. Den empatiska relationen är inte enbart från vägledaren utan det är något som bör komma från båda
parter. Egan (2018, 37) menar att kommunikation i alla dess former är nyckeln till att kunna bygga upp en empatisk relation.
Egan (2018, 57–58) beskriver att människor kommunicerar ständigt genom det icke-verbala beteendet. Ansiktet och kroppen är kommunikativa aspekter som tillför den fysiska kroppens språk in i samtalet. Kroppsspråket förmedlar känslor genom fysiska uttryck och bekräftar verbala signaler. Dessa icke-verbala aspekter tillför både till samtalsprocessen och till relationen mellan samtalsparterna. Ett exempel på icke-verbalt beteende är ansiktsuttryck, vilket kan förmedlas via leende, höjda ögonbryn och rynkad panna.
Vi ser Egans hjälpande relation som relevant för studien då det söker att utforska hur kommunikationen mellan vägledare och sökande personer fungerar. Forskning inom gymnasieskolan under covid-19 indikerar på att brist på normal kommunikation kan ge svårigheter i att skapa relationer med elever. Vi kommer därför använda denna
teoretiska utgångspunkt för att analysera vägledarnas upplevda möjligheter att skapa en relation till eleven via digitala kontexter, samt att utforska hur relationsskapandet skiljer sig mellan fysisk och digital vägledning. När den hjälpande relationen fungerar bra kan den stödja elevens framtidsval, utvidga deras handlingsutrymme och öka deras
motivation att nå sina mål.
3.4 Sammanfattning
Det första avsnittet åskådliggör Larsson och Löwstedts förklaring av hur förändringar sker i skolan med utgångspunkt i varifrån förändringen kommer, vad som är drivkraften till förändring samt vad som förändras. Dessa frågor kommer att användas som
analysredskap i syfte att bilda en förståelse för på vilket sätt studie- och yrkesvägledare ser på hur covid-19 förändrat deras arbete. Vidare kan det bidra till att visualisera de positiva och negativa aspekterna av digital vägledning och hur studie- och
yrkesvägledare upplever att covid-19 har påverkat gymnasieelever ur ett karriärsperspektiv.
Det andra avsnittet i detta kapitel belyser kommunikation och hur
kommunikationsprocesser påverkas av parternas erfarenheter, roller och kontext. Teorier kring kommunikation kommer att användas som analysredskap för att utforska hur
vägledarna ser på kommunikation i de vägledningssamtal som bedrivs i digitala kontexter samt vilka för- och nackdelar som de digitala vägledningssamtalen har ur ett kommunikationsperspektiv. Kommunikationsteorier blir även ett analysredskap för att undersöka relationer och relationsskapande mellan studie- och yrkesvägledare och elever i digitala kontexter. Vidare kommer även dessa kommunikationsteorier påverkan av de olika förändringar i vägledarrollen, det vill säga den långsiktiga osynliga
förändringen samt den snabba förändringen som har skett på grund av Covid-19.
Det tredje avsnittet beskriver den hjälpande relationen, som utgår från empati och icke-verbal kommunikation för att skapa trygghet och tilltro hos sin samtalspartner. Vi ser denna teori som en viktig del att undersöka då den tidigare forskningen lyfter fram relationen mellan elev och skolan under Covid-19. Egans perspektiv på den hjälpande relationen kommer att användas som analysredskap för att undersöka hur studie- och yrkesvägledare ser på relationsbyggande under Covid-19 och vilka faktorer som främjar eller hämmar processen i att bygga och bibehålla relationer till elever och annan
skolpersonal.
.
4 Metod
I detta kapitel presenteras val av metod följt av hur urvalsprocessen gått till, hur resultatet har analyserats samt hur vi ställer oss till forskningsetik.
4.1 Metodval
Till denna studie tillämpades en kvalitativ metod, där semistrukturerade intervjuer genomfördes med studie- och yrkesvägledare inom gymnasieskolan som
befinner/befunnit sig i processen att vägledningsarbetet övergår från fysiskt till digitalt under Covid-19. Larsen (2018, 137) beskriver att i en kvalitativ intervju vill forskaren bilda en förståelse för informantens erfarenheter, uppfattningar och känslor. Denna beskrivning utgjorde motivet för tankesättet bakom valet av insamlingsmetod.
Semistrukturerade intervjuer gav möjligheten att exempelvis ställa uppföljningsfrågor och tillåta informanten att ta upp ämnen och utveckla resonemang. En annan positiv aspekt med semistrukturerade intervjuer är att informanterna kunde tillföra lämplig information som bidrog till studiens resultat (Larsen 2018, 139). Kvantitativ metod hade kunnat tillämpas för att få ett mätbart resultat. Kvalitativ metod lämpade sig dock bättre för vår studie eftersom målet var att bilda en förståelse för informanternas erfarenheter, där de fick tala fritt om deras perspektiv på förändringen i vägledningsarbetet (Larsen 2018, 35–36).
4.2 Urval
För urvalet av informanter i denna studie användes icke-sannolikhetsurval. De tillfrågade informanterna valdes utefter kriterierna utbildning, verksamhet och
erfarenhet. Målet för studien är inte att kunna statistiskt generalisera, utan har som mål att hitta olika och gemensamma erfarenheter inom en homogen grupp, vilket i detta fall
är studie- och yrkesvägledare på gymnasienivå som erfarit övergången från fysisk till digital vägledning till följd av Covid-19 (Larsen 2018, 124–126).
Samtliga informanter var examinerade studie- och yrkesvägledare som arbetar på gymnasiet. Ett beslut togs även om att avgränsa antalet informanter till sex. Syftet med avgränsningen var att inte riskera att gå miste om djupa analyser av informanternas svar.
Kvale och Brinkmann (2014, 156–157) beskriver att många intervjustudier skulle ha vunnit på att ha färre intervjuer och i stället lagt tid på att förbereda och analysera dem.
Ytterligare ett krav på informanterna var att de var yrkesverksamma inom
gymnasieskolan innan och under processen att skolan övergick till distansundervisning som följd av covid-19.
De tillfrågade studie- och yrkesvägledarna behövde nödvändigtvis inte använda sig av digital vägledning i sitt arbete vid perioden för intervjun. Kravet för att kunna medverka som informant handlade följaktligen om att studie- och yrkesvägledaren erfarit att deras gymnasieskola delvis eller helt stängt ner och övergått till
distansundervisning. Detta ska ha medfört digitalt arbete för studie- och yrkesvägledaren under en eller annan period till följd av covid-19.
4.3 Datainsamling
Innan det empiriska materialet samlades in fick informanterna ta del av det aktuella undersökningsområdet och Vetenskapsrådets forskningsetiska riktlinjer. Sedan genomfördes de semistrukturerade intervjuerna. En intervju genomfördes fysiskt på plats. Fem av sex intervjuer genomfördes digitalt via Zoom eller Skype. Dels på grund av covid-19, dels tillgängligheten i att kunna intervjua informanter från olika
geografiska platser. Intervjuerna utgick från en intervjuguide, vilket är ett manus som i olika mån strukturerar intervjuprocessen (Kvale och Brinkmann 2014, 172).
Intervjuguiden följdes i stor mån. I vissa fall avvek vi från intervjuguiden, exempelvis när frågor redan besvarats eller när informanten själv tillför relevant information utanför intervjuguiden. Gällande de frågor som ställts har hänsyn tagits till den tematiska
dimensionen eftersom de genomsyrades av de teoretiska utgångspunkterna för
undersökningsområdet. Den dynamiska dimensionen i frågorna togs också i beaktande
genom att de var enkelt formulerade, vilket i sin tur kunde göra dem lättare att förstå (Kvale och Brinkmann 2014, 172–173).
Det finns en medvetenhet kring hur reliabiliteten påverkas i vår undersökning.
Reliabilitet hänför enligt Kvale och Brinkmann (2014, 295) till forskningsresultatens tillförlitlighet. Reliabilitet handlar också om forskningen kan reproduceras vid andra tidpunkter och av olika forskare. Vår undersökning baseras på Covid-19 vilket är en världsomfattande pandemi som påtvingat förändringar för olika verksamheter, däribland gymnasieskolor. Vår slutsats är att forskningen kan reproduceras, dock kan resultatet bli annorlunda beroende på när studien genomförs. Vi har insett att informanternas
erfarenheter och perspektiv kan ändras beroende på om studien genomförs innan, under eller efter Covid-19 och förändringen i informanternas arbete. Validitet innebär enligt Larsen (2018, 129) att resultatet som samlas in är relevant för problemformuleringen så att slutsatserna som görs blir godtagbara. Med grund i vårt syfte, frågeställningar, tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter formulerade vi intervjufrågor och de teman som det empiriska materialet kretsar runt.
4.4 Analysmetod
Larsen (2018, 160–164) beskriver att analyser av kvalitativa data går ut på att hitta mönster, tendenser och exempel. Eftersom vi undersöker studie- och yrkesvägledares erfarenheter av vägledning under Covid-19, anser vi att hitta mönster i informanternas erfarenheter, syn och perspektiv är av stor vikt. För att få fram ett så tillförlitligt resultat som möjligt valdes innehållsanalys som metod. Innehållsanalys består först av kodning, vilket är en form av dataanalys där ett eller flera nyckelord knyts till en textdel i syfte att identifiera uttalanden, utläsa påståenden och utesluta irrelevant information. Kodning har fördelen att göra forskaren medveten och bekanta sig med alla detaljer i det empiriska materialet. Därefter gjorde vi en kategorisering av det kodade materialet, vilket innebär att informanternas uttalanden kategoriseras utefter närvaro och frånvaro av olika fenomen. Detta underlättar i sig för jämförelser och hypotesprövning (Kvale och Brinkmann 2014, 241–244). Analysprocessen i vår undersökning bestod av kodning, kategorisering och att hitta mönster. Dessa processer har lett fram till de områden som presenteras i kapitlet Resultat och analys.
4.5 Etiska ställningstaganden
De huvudsakliga etiska ställningstagandena som har beaktats i den här studien var Vetenskapsrådets (2002, 5) forskningsetiska principer. Vetenskapsrådet har tagit fram två principer, forskningskravet och individskyddskravet. Forskningskravets syfte är att den forskning som bedrivs ska utveckla de teorier, metoder och resultat som används.
Individskyddskravet syftar till skydda de berörda personer som är involverade i forskningen som bedrivs. Följaktligen kan detta krav även delas in i fyra delkrav;
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet bygger på att relevant information ska ges till informanter eller individer som deltar i olika former av observationer/experiment. Det ska vara frivilligt att vara med och individen kan när som helst välja att avsluta sitt deltagande.
Samtyckeskravet innebär att forskaren ska få godkänt av individen att använda den information som framkommer. Vidare får vederbörande avsluta sitt deltagande när hen vill och inte pressas eller påverkas av forskaren att fortsätta (Vetenskapsrådet 2002, 9-10). Konfidentialitetskravet har sin grund i tystnadsplikt kring de känsliga uppgifter som rör deltagarna. Det kan handla om sådant som namn eller personnummer. Individen ska i sin tur förbli helt anonym i den genomförda studien (Vetenskapsrådet 2002, 12).
Nyttjandekravet belyser användningen av de uppgifter som kommer fram i
undersökningen. Dessa uppgifter ska användas för den berörda studien och får inte ges ut för kommersiellt bruk eller syften som inte är vetenskapliga. Vidare får inte
information användas på ett sätt som påverkar individen som gett uppgifterna. Däremot kan den berörda individen ge ett särskilt medgivande att dessa uppgifter får användas i det ovan nämnda syftet (Vetenskapsrådet 2002, 14). I vår studie har dessa krav varit konstant aktuella. Därför kommer varje informant att benämnas med ordet Informant samt en siffra i resultat och andra aktuella delar. Vidare kommer enbart vi författare att ta del av de intervjuer som hålls. Den information som kommer att användas i resultatet kommer också vara noggrant utvald för att inte avslöja informanternas identitet.
5 Resultat och analys
Syftet med studien är att beskriva studie- och yrkesvägledares erfarenheter av
vägledning under Covid-19-pandemin på gymnasienivå. Informanterna för vår studie har erfarit att deras gymnasieskolor delvis eller helt har stängt ner och övergått till distansundervisning, vilket har medfört att de har arbetat med digital vägledning under covid-19. Informanterna arbetar mot olika målgrupp och program, det vill säga
högskoleförberedande, yrkesförberedande och introduktionsprogram. Samtliga informanter kommer att benämnas som informant 1, 2, 3, 4, 5 och 6. Detta kapitel är strukturerat i tre avsnitt, där varje avsnitt följs direkt av en analys. Avsnitten som behandlas följt av analys är: Förändringens anatomi, Kommunikation i digitala
kontexter och Relationsbyggande under Covid-19. Tillsammans förväntas dessa avsnitt att ge en helhetsbild av den förändrade vägledningen som ett resultat av Covid-19 i gymnasieskolan.
5.1 Förändringens anatomi
Informanterna beskriver att innan Covid-19 utfördes vägledningen framför allt i fysiska traditionella kontexter. Hjälpande aktiviteter som exempelvis vägledningssamtal och högskolebesök genomfördes på plats. Vissa informanter uttrycker att de använde digitala hjälpmedel innan Covid-19 i vissa moment och situationer. Informant 4 belyser exempelvis att eleverna bokade vägledningssamtal via digitala hjälpmedel innan
pandemin, och menar att hen redan hade styrt in sina elever mot att använda möjligheter med digitala hjälpmedel. Det var dock ingen informant som påvisade att de utförde digital vägledning innan Covid-19.
Informanterna beskriver processen att övergå till digital vägledning på olika sätt.
Majoriteten av informanterna beskriver att den initierande händelsen som gjorde förändringen i deras arbete relevant var en presskonferens. Informant 1 beskriver att Folkhälsomyndigheten kom med besked våren 2020 om att gymnasieskolan bör övergå
till distansundervisning, något som blev en oväntad situation eftersom det skulle innebära digital vägledning. Informant 1 hade inte arbetat digitalt innan, vilket innebar att det blev en process i sig att anpassa sig samt lära sig alla digitala verktyg och program. Informant 3 uttrycker inte övergången i vägledningsarbetet som en process, utan beskriver övergången som mer lättsam. Detta grundar sig i att hens skola redan innan covid-19 erbjöd vissa delar av skolverksamheten digitalt. Detta gjorde att övergången blev mer naturlig för skolan i sin helhet. Informant 5 belyser att hen och sina syv-kollegor antog en mer passiv roll i övergången där vägledningen kom i andra hand för att prioritera undervisningen, exempelvis hjälpte vägledarna till med att få undervisningen att fungera i digitala kontexter. Informant 6 beskriver sin upplevelse kring hur beredd hen var på övergången till digital vägledning:
Man visste ju nästan att det var lite på gång. Det kommer ju komma, det känns som att det går åt det hållet. Men på något sätt ändå, så när det väl hände så sätts det ju nästan på sin spets. Det är ju ändå så att det blir ”oj, är det nu?” från en dag till en annan. Sen blev det ju snabba ryck. Man fick inte komma på plats utan nu skulle man vara hemma och jobba. Då blir det nästa grej. “Hur ska vi göra nu?"
Människan är ju väldigt omställningsbar egentligen. Tvingas man göra något, så gör man det. Men jag kan inte påstå att jag var så förberedd ändå (informant 6).
Informanterna har således olika upplevelser av övergången till digital vägledning. De har behövt förbereda sig i olika grad beroende på om digitala hjälpmedel redan var en del av skolverksamheten innan covid-19 eller inte. Dessutom har undervisningen prioriterats i vissa fall, vilket innebär att vägledarna intagit en mer passiv roll för att undervisningen ska kunna tillämpas på ett effektivt sätt i de påtvingade digitala kontexterna.
Informanterna beskriver även olika drivkrafter under övergången till digital vägledning. Det första drivande målet som informanterna beskrev under intervjuerna var att minska smittspridningen. Det andra drivande målet var att nå ut till så många elever som möjligt med vägledningen. Enligt informant 4 ska alla elever ha tillgång till vägledning, och det blev därför av stor vikt att anpassa vägledningen i digitala kontexter för att nå ut till så många elever som möjligt. För att nå ut till elever beskriver informant 4 att hen exempelvis tillämpat digitala bokningssystem i högre grad och anpassat
informationstillfällen för att kunna utföras digitalt i klass. På ett liknande sätt beskriver
informant 1 och 2 att drivkraften i förändringen är deras eget arbete. De menar att en stor del av arbetet är att lära sig nya områden och att anpassa sig till situationen. En annan aspekt som varit avgörande för förändringens drivkraft är studie- och
yrkesvägledarens förutsättningar. Informant 4 menar att en förutsättning kan vara den grupp elever som studie- och yrkesvägledaren arbetar med:
Vi har tvingats pga pandemin. Vi har suttit i små rum, och har därför blivit uppmanade av arbetsgivare att jobba hemifrån så mycket vi kan. “Så mycket vi kan” beror ju på vad man jobbar med och vilken målgrupp man har. För min del har det varit ganska självklart, för att jag har den gruppen elever som kan koppla upp sig och det har aldrig varit någon som sagt att jag inte kan detta. Det har bara skett en gång, att en elev ville träffa mig i skolan (informant 4).
Följaktligen har informanterna tolkat och gett olika perspektiv på drivkraften för förändringen. Minskad smittspridning och att nå ut till elever är de främsta drivande målen under covid-19. Studie- och yrkesvägledarens eget arbete och förutsättningar nämns också som viktiga delar i fråga om vilka drivande mål som är rimliga att jobba emot.
Vägledning i snäv bemärkelse har enligt informanterna övergått i stor utsträckning till att bedrivas i digitala kontexter. Enligt informant 2 så utförs majoriteten av den personliga vägledningen genom digitala program. De digitala programmen som informanterna använder sig av är framför allt program för verbal kommunikation, exempelvis Zoom, Skype, Google Meet och Microsoft Teams. Dessa fyra program används av informanterna för att utföra vägledningssamtal, informationstillfällen i klass och möten. Informant 2 upplever att dessa program har varit tillräckliga för att utföra sina uppgifter. Programmen beskrivs som ett “smörgåsbord” där vägledaren har kunnat välja vilka program att arbeta med. I och med att den snäva vägledningen har övergått till digitala kontexter så har även områden som dokumentation digitaliserats, enligt informant 1. Information och material brukade lagras i pärmar men har nu gått över till att lagras i datorn istället bortsett från känsliga uppgifter, exempelvis kring vissa elever.
I och med datorn som ny lagringsplats upplever informant 1 att hen blivit mer beroende av att tekniken fungerar.
Vägledning i vid bemärkelse har enligt informanterna påverkats i olika grad på grund av övergången till digital vägledning, men över lag finns det en upplevelse av att den
har påverkats negativt. Omställningen till digital vägledning och undervisning i samband med restriktioner gör att fysiska aktiviteter ofta ställts in, vilket påverkar eleverna i olika utsträckning. Informant 4 uttrycker att mindre besök på högskolor, mässor och studiebesök ökar risken för felval eftersom eleverna inte fått tillräckligt med information kring vad de har sökt. Informant 4 berättar kring samverkan med högskolor och universitet under Covid-19 på följande sätt:
På gymnasiet har vi arbetslag som jobbar aktivt med samarbeten mot
högskolor/universitet, och där har man gjort flera gemensamma aktiviteter. Det har inte kunnat göras överhuvudtaget i år. Vi har gjort allt vi kan, men det blir inte på samma sätt som vanligt. Jag kan se att den snäva bemärkelsen inte påverkats lika mycket som den vida. Fysiska besök är ovärderliga för elever (informant 4)
I vissa fall har fysiska aktiviteter omarbetats till digitala varianter. Informant 2 beskriver att eleverna på gymnasieskolan har fått närvara på digitala mässor med föreläsare och olika digitalt material. Gymnasieskolan har även anordnat digitala studiebesök hos programmen för de elever som läser årskurs 9 på grundskolan och ska välja
gymnasieprogram. Informant 2 menar dock att de inte har sett så mycket resultat av de digitala aktiviteterna än. Informant 3 ser dock vissa positiva aspekter med att genomföra mässor och öppna hus digitalt. Det har öppnats möjligheter för elever att delta på
digitala aktiviteter hos olika universitet, arbetsplatser och webbinarier som kanske inte var möjligt för dem innan, geografiskt sett. Vidare upplever informant 3 möjligheten att visa upp sin egen skola och på något sätt “marknadsföra” det som skolan i stort arbetar med, har blivit hårt drabbat. Detta på grund av bortfallet av fysiska besök.
Grundskoleeleverna har således enligt informant 3 inte kunnat besöka gymnasieskolan för att bilda sig en uppfattning om skolan. Föreläsningar, gymnasiemässor och
möjligheten att prata med högstadieelever anser informant 3 vara centrala element för att bibehålla söksiffror till gymnasiet. Den förlängda kommunikationen som blir genom digitala kontexter har visat sig vara mindre effektiv ur ett marknadsföringsperspektiv, enligt informant 3.
5.2 Analys av förändringens anatomi
Något som framkom från våra informanter var hur presskonferensen som
Folkhälsomyndigheten höll under våren 2020 var början av övergången från fysisk till digital vägledning. Detta förde med sig exempelvis förändrade läroplaner och andra direktiv från myndigheter som berör gymnasiet. Detta kan i sin tur kopplas till Larsson och Löwstedts (2020, 28) förändringskrav från omgivningen. Då en statlig myndighet i form av Folkhälsomyndigheten framför nya rekommendationer för hur
gymnasieskolorna bör arbeta, är det ett tydligt exempel på omgivningens påverkan på skolan. Detta stärks även av det faktum att ett av de mål som informanterna delger är att minska smittspridningen som enligt Folkhälsomyndighetens allmänna råd (HSLF-FS 2020:12) är en skyldighet för både varje enskild individ och för verksamheter.
Informanterna hade olika utgångspunkter när de pratade om vilka drivkrafter som var de mest framträdande under övergången till digital vägledning. De centrala och
återkommande drivkrafterna i informanternas beskrivningar var att minska
smittspridningen och att nå ut till så många elever som möjligt med vägledningen.
Larsson och Löwstedt (2020, 35) belyser att skolan har en stark tradition av att fokusera på externa idéer och materiella villkor, vilket går i linje med resultatet av vår studie.
Informanterna berättar om pressträffen i mars 2020 där beslut kom om att delvis eller helt stänga gymnasieskolan och övergå till distansundervisning. Detta var den
initierande händelsen för övergången till digital vägledning och undervisning vilket i sig bildar en extern idé. Utifrån den externa idén om att bedriva skolverksamhet i digitala kontexter var studie- och yrkesvägledaren tvungen att anpassa sig. Att arbeta hemifrån och vara beroende av olika hjälpmedel, exempelvis dator och digitala program, blev därför vad Larsson och Löwstedt (2020, 35) beskriver som materiella villkor, vilket var av stor vikt för att vägledningen skulle kunna genomföras.
Den primära förändringen för informanterna i studien har varit att arbetet övergått till en digital plattform. Vägledning i snäv bemärkelse har förändrats genom att samtal hålls via digitala program för verbal kommunikation. Vägledning i vid bemärkelse har
förändrats genom att högskolemässor, studiebesök och andra fysiska träffar antingen omarbetats till digitala varianter eller helt ställts in. Ytterligare en förändringsaspekt är det nya sättet att föra dokumentation på, nämligen via datorn istället för fysiskt i pärmar.
Larsson och Löwstedt (2020, 37) beskriver att utveckling inom skolan handlar om
förändringar av olika typer av strukturer eller stabila mönster. Den formella strukturen, hur något är planerat att fungera, är en av strukturerna som förändrats i stor
utsträckning. Studie- och yrkesvägledningen är planerad att utföras fysiskt på plats.
Covid-19 har inneburit en påtvingad förändring där en ny formell struktur för hur studie- och yrkesvägledningen utvecklats.
Den formella strukturen som råder för studie- och yrkesvägledningen under Covid-19 innebär även att arbetet bedrivs annorlunda, vilket således leder till att handlingsstrukturen förändrats. Larsson och Löwstedt (2020, 38) beskriver att förändringar inom en struktur kan göras med avsikt att skapa förändring i en annan struktur, vilket har skett. Sättet som arbetet utförs på har behövt förändras och anpassas till digitala kontexter. Ur informanternas upplevelser går det att utläsa att den nya handlingsstrukturen inte alltid fungerat. Den externa påverkansfaktorn, Covid-19, gör att studie- och yrkesvägledarna begränsas i hur de kan bedriva vägledning i vid bemärkelse och hur de kan marknadsföra sin skola.
5.3 Kommunikation i digitala kontexter
Det råder en enighet kring att informanterna ser den digitala vägledningen som ett komplement till den fysiska vägledningen. Informant 4 ser den digitala vägledningens funktion i framför allt informationsbaserade sammanhang, vilket är tillfällen där studie- och yrkesvägledaren informerar elever om exempelvis arbetsmarknad, inriktningsval och arbetsplatsförlagt lärande. Syftet med dessa moment är enligt informanterna att öka elevernas kunskaper för att kunna göra väl underbyggda karriärval. Den digitala
vägledningens funktion gäller informationsinsatser både för enskilda elever och i grupp, eftersom vissa målgrupper känner sig mer bekväma med att sitta framför en skärm, ställa frågor och lyssna. Nackdelen i dessa insatser blir enligt informant 4 svårigheter i att lägga märke till reaktioner hos eleverna. Ögonkontakt och kroppsspråk är element som inte längre blir självklara i digitala sammanhang.
Informant 5 beskriver att även om hen inte vill arbeta med digital vägledning i längden så kommer det antagligen ersätta exempelvis telefonsamtal. Likt informant 4 tyder informant 2 på att informationstillfällen fungerar väl i digitala kontexter.
Informant 2 upplever fördelen med den digitala vägledningen på följande sätt:
jag kommer fortsätta med det framöver. Även att jag kanske kommer ha digitala informationsträffar för vissa klasser som jag vet klarar av det, och finnas till digitalt, öppen drop-in till exempel. Att ge eleverna möjlighet att inte behöva leta upp mig fysiskt utan kan kontakta mig under en rast eller något liknande digitalt.
De behöver inte fysiskt flytta sig (informant 2).
Följaktligen är den digitala vägledningen ett smidigt kommunikationsmedel enligt informant 2. Fördelen ligger i att samtalsparterna är oberoende av geografiskt läge och att studie- och yrkesvägledaren kan utföra vissa moment digitalt när det känns lämpligt.
Ett annat område som flera av informanterna såg som relevant var avsaknaden av spontana möten med elever. Bortfallet beskrivs av informanterna som en stor förlust, då det spontana mötet gemensamt ses som stor möjlighet för informationsutbyte. Spontana möten kan röra sig om att elever tittar in för att säga hej eller låna något av studie- och yrkesvägledaren, vilket i sin tur kan leda till att ett vägledningssamtal blir av. De spontana mötena är även saknade bland kollegorna på skolorna. Informant 5 beskriver att bortfallet av spontana möten har lett till att hen tenderar att anta rollen som
kontrollant, som söker mer bekräftelse från kollegor och elever att de har gjort vissa uppgifter. Detta har fört med sig att hen känner sig som någon som tittar över axeln och ser över arbetet som utförs. På frågan om informant 5 ser sig som en mer auktoritär roll gavs detta svar:
Jag är rädd för det. Nu har jag jobbat i tre år här, så jag känner våra lärare ganska bra. Samhällslärarna som jag får när jag tar över samhällsklasserna i trean har jag inte samma relation till, så där får man försöka vara försiktig när man ställer frågor, så man inte upplevs som kontrollerande. Det är lätt hänt. Det är lättare att prata i ett rum (informant 5).
Informant 5 fortsätter med att beskriva hur det i vanliga fall kan vara så att hen mer spontant tittar in i lärarrummen och småpratar med lärarna. Det kan handla om saker som sker i skolan och hur det har gått med olika områden. Detta blir inte möjligt att göra i digitala kontexter.
Något som lyfts fram av flera informanter är att effektiviteten är högre i de digitala samtalen. Det finns inte lika mycket småprat eller urspårningar i samtalen som det kan
