Iakttagelser angående 1100-talets murningsteknik Lundberg, Erik Fornvännen 24, 221-246 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1929_221 Ingår i: samla.raa.se

Iakttagelser angående 1100-talets murningsteknik Lundberg, Erik

Fornvännen 24, 221-246

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1929_221 Ingår i: samla.raa.se

Iakttagelser angående 1100-talets murningsteknik.

Av

E R I K L U N D B E R G .

ganska många av Östergötlands romanska kyrkor kan man iakttaga två olika typer av murverk, vilka tydli-

gen härstamma från skilda epoker. Vid försöken att gruppera dessa olika byggnader stilistiskt har man mycket få hållpunkter på grund av den genomgående fattigdomen på ornering —, ja, även på profilering. Detaljfor- mernas vittnesbörd kan i regel ej ge något gripbart. Det vill emellertid synas som om murningstekniken här skulle kunna ge ersättning för detaljfattigdomen, åtminstone ifråga om särskiljandet av två ytterst viktiga epoker inom den romanska byggnadskonsten.

I Vreta Kloster samt i Kaga, Herrestads och Hovs kyrkor kun- na de båda olika murningssätten studeras bredvid varandra och I alla dessa kyrkor överlagrar den ena typens murverk den andras.

Åldersförhållandet dem emellan är härmed utan vidare klart.

I alla dessa kyrkor är materialet k a l k s t e n .

D e n ä l d r e a r t e n a v m u r v e r k visar t u k t a d kalksten i s m å t t format (fig. 93—96). Stenen är ibland omsorgsfullt formad men visar så gott som aldrig mejselhugg eller spår av hackslag. Sten- huggaren har avlägsnat flisa efter flisa, tills stenen fått önskad form. Han har icke med mejsel eller hacka jämnat ytan, utan denna visar endast de musselartade urskålningarna efter varje avspets- ning. Ofta visar stenen endast brottytan efter brytningen ur ber- get. Stenens ringa storlek är karakteristisk. Skifthöjden översti- ger sällan 12 cm. Stenarna äro lagda i kalkbruk. Murningstekniken är precis och ensartad. Med fullkomlig säkerhet kan i Vreta Klo- sters kyrka¹ iakttagas, att yttermurarna varit överdragna med jämn,

1 Jfr f ö r f : s Vreta Kloster, i serien Svenska Fornminnesplatser, utg.

av Vitt. Hist. och Antikvitets Akademien, n:r 6.

fin puts. Även invändigt voro murarna putsade. I Herrestad där- emot finnes såväl in- som utvändigt vacker fogstrykning med kraf- tigt uppdragen fogmarkering.

Denna art av murverk får ej förväxlas med vanlig mur av tuktad eller råbruten sten. Sådana murar äro av betydligt slörre allmän primitivitet. De förekomma under nästan alla yngre tidsskeden, när man släpper efter på omsorgen och de begagnas ännu i dag.

Fig. 93, Vreta Klosters kyrka. Don ursprungliga delon från norr. Mellan- partiets övre hälft i Iiuggstonsteknik, det övriga utgöres av

tuktstensmurverk.

Även mera vårdade former av tuktstensmur förekomma dock i jrngre tid, men skillnaden är fullt iakttagbar vid jämförelse med ifrågavarande urgamla murar. Utmärkande för dessa vid jämfö- relsen är dels det genomgående lilla stenformatet som är ganska jämnt (någon gång dock — Vreta, fig. 93 — med rytmiskt återkom- mande tjockare skift), dels d e m y c k e t t j o c k a m u r b r u k s - f o g a r n a .

Karakteristiskt är även i detta murverk, att. ehuru man eftersträvat

Iakttagelser angående 1100-tnlels mumingsteknik. 223 j ä m n a skiftgångar, stenens v a r i e r a n d e tjocklek dock på ett smidigt

sätt utnyttjats. Man h a r ej heller m u r a t skift för skift efter u p p s p ä n t vågsnöre, varför s m ä r r e bukter alltid förekomma, vilket ger sitt b i d r a g till det s ä r e g n a i utseendet.

Fig. 94. Vreta Klosters kyrka. Tuktstensmurvork.

Man h a r valt ut minsta stenformat, som finns att tillgå i t r a k t e n . Eller, r ä t t a r e sagt, m a n h a r nöjt sig med k a l k s t e n s b e r g e n s översta, genom vittring i t u n n a skift fördelade lager, i stället för att gå på djupet efter de d ä r anträffbara tjocka stenlagren.1

i Jfr E c k h o f f : S. Clemens kyrka i Visby, Sthlm 1912, sid. 39 ff.

— Även den äldsta Clemenskyrkan i Visby hör till här behandlade äldre byggnadsgrupp.

I yngre tuktstensmurverk är stenformatet mera ojämnt, stenen mindre likformigt vald. Breda och smala skift omväxla oregelbun- det, fogarna äro vanligtvis tunna eller ojämnt tjocka. Under den yngre medeltiden förekommer dock någon gång vårdat murverk, som liknar här ifrågavarande ålderdomliga slag av mur. Fogarna äro

I'i g. 95. Vreta Klosters kyrkas äldsta kyrkogårdsmur. Tuktstensmurverk med opus spicatum. Kalksten.

dock då vanligen tunnare, materialet större, varjämte stenytan ofta v i s a r s p å r a v g r o v b e h a n d l i n g m e d h a c k a .

D e n y n g r e m u r v e r k s s o r t e n i d e n ä m n d a k y r - k o r n a karakteriseras av större stenformat, d. v. s. större skift- höjder, samt omsorgsfullt b e h u g g n a ytor (fig. 97). Mot tuktstens- murverket står här huggstensmurverk. Behuggningen är vanligen utförd med både kantslag och ytbehuggning. Man har efter vinkel och med mejsel tagit ut och format stenblockets kanter. Sedan har

Iakttagelser eingående 1100-talets murningsteknik. 225 man behandlat stenens tillämnade godsida med bredhacka samt även

hyfsat över-, under- och sidoytorna.

I regel är det dock endast de utvändiga murytorna, som fått så omsorgsfull behandling, jämte pelare, lister och valvbågar m. m. i interiören. Dessa ytor ha stått oputsade. Invändiga större murytor äro mindre påkostade. Man har här behuggit endast stenarnas god- sida. Hela kanthuggningsförfarandet har bortfallit. Blocken tagas som de brytas ur berget, endast på enklaste sätt tillforraade samt med

Fig. 96. Opus spicatum i Vallsjö kyrka. Småland. Gråsten.

grovt behuggen, avjämnad framsida. Dessa murytor synas i regel hava varit putsade. I vissa kyrkor äro dessa väggytor emellertid behandlade med en slags fogstrykning. Härvid har man strukit ut bruket över hela stenytan samt med mursleven gjort skarpa ritsar markerande fogarna — s. k. kvaderritsning.

I dessa yngre murverk äro fogarna i regel så tunna som möjligt.

Materialet är tjockare, sällan under 20 cm., ofta betydligt mera, samt hämtat ur något djupare belägna delar av kalkstensbergen än materialet till tuktstenskyrkoma. Verkliga stenbrott i modern me- ning funnos dock under medeltiden ännu ej. Man övergav ett bryt- ningsschakt, när det blev några meter djupt, samt tog upp ett nytt därinvid i stället.¹

1 Närmare härom i dot snart utkommande Vreta Klosters-häftet av

"Sveriges Kyrkor".

IS — Fornvännen 1929.

Klarast framträder skillnaden mellan de båda arterna av mur verk, då detta uppträder i brandskada! skick. I tuktstensmurverket har putsen tagit emot den värsta hettan, blivit skörbränd samt senare ramlat av, medtagande ett stycke av den brända, breda fogningen

! I I I ! I I il

?r-ni.ii«i

Fig. 97. Vreta Klosters kyrka. Murparti i huggstcnsleknik.

Murytan får ett synnerligen karakteristiskt utseende med ej fulla, breda fogar samt smått, jämnt stenformat.

Det yngre murverket brandskadas på helt annat sätt. Det över hela stenytan utstrukna fogbruket är å varje stens mitt så tunt, att kalkstenen här genom upphettningen får karakteristiska musselfor- made urskålningar liksom vid kalkbränning. Stenen lider mera skada än fogen. Muren får en i dess helhet sårig yta. Detta gäller än mer den ej kvaderrilsade, utan av verkliga kvaderblock beståen- de murytan med dess tunna fogar.

Iakttagelser angående 1100-talets murningsteknik. 227 Ett gott kännetecken — där det förekommer — är för det ä 1 d r e mur-

verket o p u s s p i c a t u m , murning i sillbensmönster (fig. 95 o. 96).

Vanligen uppträder denna murning i två eller tre genomgående skift.

Någon gång förekommer ett ensamt skiftstycke. Två skift finnas så- lunda i den äldsta kyrkogårdsmuren i Vreta Kloster. Möjligen ha de från början varit flera. Tre skift förekomma i Västerlösa kyrka i västgaveln — den enda bevarade ursprungliga delen. Emellertid förekommer även i en kyrka med vacker utvändig kvadermur samt kvaderritsad innermuryta tvenne sillbensmurade skift, nämligen å norra murens insida i Ekebyborna. Man har här tydligen att göra med en försenad avkomling av den äldre tekniken. Ekebyborna hör också till en grupp kyrkor, vilka med skäl torde kunna kallas Folkungakyrkorna och vilka karakteriseras av den y n g r e tekni- ken och rikare former men även av åtskilliga bondska och ålder- domliga drag.¹

Även på annat sätt framträder i det äldre murverket en mönster- murningstendens — rullskift, kantställda stenar m. m. — ehuru dessa finesser ju dock ofta skulle döljas av puts. De här och var i skiften instoppade kantställda stenarna äro särskilt karakteristiska.

De kyrkor, som äro byggda i den äldre tekniken synas alla ha varit absidkyrkor: Vreta har haft treskeppigt långhus, tvärskepp samt tre absider. Enskeppiga absidkyrkor äro Herrestad och Kaga.

I övriga fall äro tyvärr koren förstörda. Absider ha dock säkerli- gen funnits. Ursprungligt torn finnes i Kaga (nedre delen av nu- varande, den övre i huggstensteknik) samt har funnits i ö. Skruke- by. Tillbyggt torn i den äldre tekniken finnes (delvis bevarat) i Vreta. Hov, Herrestad och Västerlösa voro ursprungligen tornlösa.² I Hov ha torn och kor blivit tillbyggda, varjämte redan under ro- mansk tid (möjligen samtidigt med tornet) långhusmurarna avsevärt påbyggts.

Valv ha förekommit endast i absiderna. I Herrestad är den ur- sprungliga takkonstruktionen bevarad. Takstolen har varit öppen nedåt kyrkan. Hammarbanden visa utåt ornering i om runstensde-

1 Jfr f ö r f : s uppsats Östergötlands romanska landskyrkor, i Med- delanden från Östergötlands Fornminnes- och Museiförening 1927, sid.

48—58.

2 Om dessa kyrkor se f ö r f : s anf. uppsats. I föreliggande uppsats till- komma vissa nya observationer, t. ox. angående Hov och Västerlösa.

koration påminnande former. I den Herrestad kopierande Väver- sunda kyrka är hammarbands- och vindskidsanordningen ännu bättre bevarad. Även vindskidorna täckas här av ornering. I ga- velspetsen finnes urtagning för ett utskjutande "drakhuvud".¹

Ett monument av säreget slag hör även till denna grupp av bygg- nader, det s. k. Ragvald Knaphövdes gravkor i Vreta.

En karakteristisk detalj utgör sockelbildningen. Sockeln består i dessa kyrkor nästan alltid av ett eller två utkragade tuktstensskift, medan den yngre teknikens kyrkor genomgående ha h u g g e n sockel, vanligen skråkantad.

En annan karakteristisk olikhet mellan de båda byggnadsgrupper- na skulle man möjligen kunna spåra i användandet av rundbågsfris och rundbågig blindering. Medan rundbågsfrisen förekommer då och då i de yngre kyrkorna, uppträder den aldrig i de äldre. I Vreta finner man däremot såväl i den ursprungliga kyrkan som i det tillbyggda tornet den rundbågiga blinderingen såsom arkitekto- nisk dekoration. Materialet är dock för litet för att man skulle kunna uppställa en generell indelning i detta avseende.

Även i fråga om fönster och dörrar synes i äldre tid tuktstens- tekniken råda. Fönstren hava genomgående i n m u r a d båge, vari glaset infalsats, medan den yngre gruppen åtminstone ofta har i ste- nen huggen fals med inborrade vindskyddsjärn.

I Vreta förekommer alls ingen behuggning — utom å yttertaks- partier gjorda av sten. Fragment av ett absidtak, som varit kon- struerat av skråhuggna kalkstenar, ha nämligen anträffats.

Ornamental huggen dekoration förekommer i ö. Skrukeby och i Kaga. I Skrukeby är sydportalen flankerad av tvenne kolonner med odjursprydda kapitällister. Tympanonfältet är ornerat med ett rut- nät av tunna rundstavar. Rutorna fyllas av vardera en "hund- tand".² Det hela gör ett mycket primitivt intryck. I Kaga är syd- portalen spolierad, men en rest därav återstår, den bekanta Kaga- biskopen, stående på ett lejon, en tämligen grov skulptur.' Roman- ska dopfuntar saknas märkligt nog i alla dessa äldre kyrkor.

1 Jfr f ö r f : s anf. uppsats. Avbildning, sid. 83.

2 Jfr meddelande av B e n g t C n a t t i n g i u s i Fornvännen 1927, sid. 123, med bilder av portalen.

3 Avbildad, J a n s e : Medeltidsminnen från Östergötland, Sthlm 1907, sid. 30.

Iakttagelser angående 1100-talets murningsteknik. 229 Närmast in på livet kommer man måhända dessa byggnaders arki-

tektoniska egenart i dot s. k. Ragvald Knaphövdes kapell i Vreta, en liten fyrsidig byggnad med absid. Invändigt är kapellrummet runt med kupolvalv och absid. Murverkshörnen äro utnyttjade till halv- runda nischer. Man har i detta lilla rum verkligen en känsla av samhörigheten med en äldre arkitektur än den som präglar exem- pelvis Lunds domkyrka med dess rika skulpturala ornering. Man känner liksom en fläkt av den karolingiska tiden.

Man skulle kunna karakterisera skillnaden mellan de bägge här ifrågavarande östgötska monumentkategorierna genom slagorden m u r n i n g s a r k i t e k t u r och h u g g s t e n s a r k i t e k t u r .

Man tycker sig urskilja en olikartad uppfattning av själva mur- verkets natur i de båda arterna av byggnadsverk. I ena fallet mu- rar man på samma sätt som med romerskt, tunt tegel: stenma- terial och murbruk bilda bägge betydande delar av inurverket. Detta är så att säga en massiv materia med intimt förenade delar. I andra fallet lägges block på block med bindemedel av mera underordnad omfattning. Murkärnan bildar däremot en gjutmassa som omsluter

stenblockens bakre delar.

Dateringen av den äldre artens murverk kan utvinnas på flera sätt. Dels överlagras dessa murar oftast av yngre r o m a n s k t murverk, vilket många gånger ej är av m y c k e t ungt slag. I Vreta måste sålunda hela detta äldre skede ligga före år 1162, då klostret instiftades. Huvudmassan av landskapets romanska kyr- kor tillhör den yngre gruppen. Då landskyrkorna enligt samtida bestämd upplysning voro färdigbyggda omkring år 12501 och de kyrkor som kunna räknas till 1200-talet äro ganska fåtaliga, så måste man tänka åtminstone 1100-talets senare hälft taget i anspråk för den stora mängden av kyrkorna. Över huvud taget synes 1100- talets mitt utgöra gränsen, då huggstenskyrkorna börja uttränga de äldre. Å andra sidan ha i åtskilliga monument av denna grupp anträffats delar av gravvårdar av det s. k. Eskilstunamonumentets typ,² alltså från 1000-talet, vilka i många fall begagnats såsom sim-

1 Jfr L i n d Ii 1 o m: En gammalromansk torntyp, Fornvännen 1908, sid. 199, noten.

2 Jfr S u n e L i n d q v i s t : Den helige Eskils biskopsdöme. Antikvarisk Tidskritt 22:1.

pelt murningsmaterial. Så i Vreta, i Hov och i Sverkersgårdens ka- pell i Alvastra.

Kyrkornas tillkomsttid borde således ligga relativt långt etter gravmonumentens, eftersom dessa förstörts, då kyrkorna byggdes.

Senare än under 1100-talets förra hälft synes, enligt vad som ovan påpekats, dock ej kunna tänkas. Det är då ganska märkligt, att dessa till 1000-talets mitt vanligen daterade monument¹ med deras rika utstyrsel skulle ha haft en så kort varaktighet, som omkring femtio å hundra år. Det synes dock otvivelaktigt, att de vid en viss tidpunkt av någon anledning allmänt betraktats såsom föråldrade samt över nästan hela linjen spolierats. Det är som nämnt i regel endast i tuktstenskyrkornas murverk eller någon gång invid sådana kyrkor, som dessa fragment anträffas. Dylika ornerade hällar ha även begagnats såsom simpelt byggnadsmaterial för de allra äldsta murade gravarna från klostertiden i Vreta. Man tyckes sålunda un- der 1100-talet ha i hög grad ringaktat dessa monument. Anledningen synes framför allt hava varit praktisk. Det förefaller ovedersägligt, att monumenten varit verkliga g r a v k i s t o r ovan jord. Med sin synnerligen enkla och ohållbara konstruktion måste de mycket snart ha gått isär i fogarna och gravinnehållet ha ramlat ut. Det är då ej så märkvärdigt om denna gravtyp hastigt och vid ungefär samma tidpunkt överallt blev impopulär liksom den i sina glansdagar synes ha varit nästan ett moderaseri — säkerligen med ej synnerligen lång varaktighet.²

Det synes emellertid finnas även ett annat föreningsband mellan tuktstenskyrkorna och ifrågavarande gravmonument. Påtagligt är, såsom nyss nämndes, att det just är i tuktstenskyrkorna som frag- menten anträffas, nämligen i Vreta, Västerlösa, ö. Skrukeby, Herre- stad och Hov samt i "Sverkersgårdens" kapell i Alvastra. I Sken- ninge finnas flera fragment, varjämte nyligen kunnat konstateras, att Allahelgona kyrka i samma stad tillhört tuktstenskategorien.

Dessutom finnas fragment i Väversunda och i Kimstad. Den senare kyrkan är helt försvunnen, den förra står på gränsen mellan bägge byggnadssätten.

Med all sannolikhet förhåller sig härmed så, att tuktstenskyrkor-

1 Se L i n d q v i s t : anf. arb., sid. 94 ff.

2 Detta resonemang står i överensstämmelse med L i n d q v i s t s anf.

arb. sid. 26 ff.

Iakttagelser angående 1100-talets murningsleknik. 231 n a e r s ä t t a förnämliga t r ä k y r k o r . J a g h a r i a n n a t s a m m a n h a n g sökt

visa, att h ä r ä r fråga om k u n g l i g a k y r k o r .1

Man skulle i överensstämmelse med ovan gjorda a l l m ä n n a date- ring av de äldre k y r k o r n a k u n n a n ä r m a r e datera en del a v dessa till k o n u n g Sverker den äldres regeringstid. Dock s y n a s n å g r a av dem med s ä k e r h e t v a r a äldre.

E n del k y r k o r i Östergötland s y n a s v a r a att b e t r a k t a såsom sena u t l ö p a r e av denna ålderdomliga r i k t n i n g såsom antydes till exempel av tornen i Törnevalla, Sjögestad och Rogslösa. De u r s p r u n g l i g a d e l a r n a av Heda k y r k a ( l å n g h u s m u r a r n a och tornets nedre del) höra däremot möjligen till de något äldre monumenten inom gruppen.

Även h ä r ö v e r l a g r a s t u k t s t e n s m u r a r n a av m u r v e r k i huggen sten.2

E n synnerligen viktig komplettering av det östgötska materialet er- bjuder det s m å l ä n d s k a .

B r a h e k y r k a n på V i s i n g s ö3 — den forna Ströja k y r k a — h a r från medeltiden bevarat sitt ståtliga torn, byggt av t u k t a d (eller k a n s k e s n a r a r e r å b r u t e n ) sandsten. Alla h ö r n och omfattningar ä r o dock utförda av mycket stora, v a c k r a s a n d s t e n s k v a d r o r . E n s å d a n mate- rialfördelning ä r typisk för de s m å l ä n d s k a t u k t s t e n s k y r k o r n a : m u r - omfattningar och h ö r n g ö r a s av sandstens- eller g r a n i t k v a d r o r av s t o r a mått, medan m u r a r n a i övrigt s a m m a n s ä t t a s av tuktad eller r å b r u t e n sten eller k u l l e r s t e n i smått format. I själva verket s y n a s k v a d e r h ö r n e n v a r a ett g r u p p e n i dess helhet u t m ä r k a n d e d r a g . som dock i Östergötland ä r sällsynt, tydligen på g r u n d av att ortens material, kalkstenen, ej l ä m p a r sig för s t ö r r e kvaderblock. I Heda k y r k a , v a r s t o r n i u r s p r u n g l i g form stod Ströja t o m s y n n e r l i - gen n ä r a , återfinnas dock h ö r n k e d j o r av kalksten. D å kalkstenen i Östergötland ej k a n e r h å l l a s i verkligt tjocka block blir effekten h ä r ej tillnärmelsevis densamma som med de mäktiga sandstenskvad- r o r n a .

D å j a g icke haft tillfälle att u n d e r s ö k a mer än vissa delar av det s m å l ä n d s k a materialet k a n j a g ej lämna n å g o n översikt av detsamma, u t a n meddelar endast n å g r a exempel.

i f ö r f :s anf. arb. sid. 18 ff.

2 Jfr f ö r f : s anf. arb. sid. 14 och 22—23 (med bilder).

8 Se Svensk Arkitektur, utgiven av Svenska arkitckturminnesförenin- gen, årgång 1908, med goda uppmätningar.

Synnerligen vackra prov på den äldre gruppens byggnadssätt ö v e r s a t t i k u l l e r s t e n finnas i östra och Västra härad — det forna Njudung — i Bringetofta, Norra Ljunga och Vallsjö kyr- kor. Särskilt väl kan tekniken studeras i Bringetofta tornlösa absid- kyrka. Hörnkedjorna och muromfattningarna äro gjorda av impo- nerande sandstenskvadror, medan murarna i övrigt bestå av vald r u n d (på något enstaka ställe dock även kantig) kullersten i tämligen smått format, lagd i kalkbruk med mycket breda fogar. A östra gavelröstets insida kan å vinden de urfallna breda fogarna och de ganska jämna, vackra skiftgångarna studeras. Sandstenskvad- rorna äro e j bearbetade med bredhacka utan med pikhacka. Ofta har man begagnat sig av en naturlig bark- eller släppyta i stenen för att spara på behuggningen. Ett fragment av en kapitällist av sandsten, omfattande några tärningskapitäl från en perspektivisk portal, ligger på kyrkogården. Här ha finare mejslar kommit till användning.

Mycket likartad teknik uppvisar den närbelägna Norra Ljunga kyrka, som även varit tornlös samt säkerligen haft absid. A vinden kan murverket studeras (dock ej närmast tornet, där vissa partier ombyggts, när tornet senare på 1100-talet uppfördes). I östra långhusgaveln finnes t. o. m. ett stycke av ett murskift, där gråstensflis lagts på skrå, d. v. s. i o p u s s p i c a t u m, ehuru detta stycke är av mycket blygsamt omfång.

Vallsjö kyrka är den tredje av dessa varandra närstående kyr- kor. Här har funnits ett ursprungligt torn, varav dock endast nedre delen återstår. Av ett fotografi i ATA, taget innan den ställ- vis avfallna putsen lagades, framgår, att opus spicatum av stenflisor förekommer i södra långhusmuren (fig. 96). Rester av en sydportal finnas, med om Bringetoftafragmentet mycket nära påminnande for- mer. Koringången, som är bevarad, visar märklig ornering på ena sidan, ett rankmönster, som rullar upp sig i en 1000-talsmässig band- kringla, samt i tympanonfältet tvenne odjur i kamp.

Nära dessa kyrkor står även Lannaskede, där dock murningstek- niken förefaller en smula mindre noggrann att döma av gavelröste- nas åt vinden vända delar. Därjämte visar den bevarade sydporta- len, som av vissa rester att döma synes hava haft baldakin, mera arkitektoniska och avancerade former, t. ex. stränga tärningskapitäl.

I de närbelägna kyrkorna i Skeppersta, Myresjö, Nävelsjö och

Iakttagelser angående 1100-talets murningsieknik. 233 Hylletofta samt i tornet i Norra Ljunga kan man studera hur den

yngre tekniken, kvadermurningen, tar sig ut i kullerstensmaterial.

Ännu mera utpräglat typisk har jag funnit denna murningsteknik på andra ställen, t. ex. i Flisby kyrkoruin i S. Vedbo härad och i Hallsjö ruin i Sunnerbo härad, över huvud taget studeras förban- dens art lättast i ruiner, där murytorna äro rena från både ny fog- strykning och puts. Ifråga om i bruk varande kyrkor är man ju vanligen hänvisad till iakttagelser å vindarna, framför allt i gavlar- na, där man dock tydligen i många fall föga bekymrat sig om nog- grannhet, då det ju är fråga om en baksida, som ej var avsedd att ses.

I dessa yngre murar har man valt sin kullersten på annat sätt än i den äldre gruppens, så skarpkantig som möjligt nämligen, och med så släta godsidor som möjligt. Man väljer gärna natur- liga skarpkantiga klippstycken, där tillgång på sådana finnes. Där- emot förefaller det knappast som om man använt sig av tuktnings- eller behuggningsförfarande mer än möjligen i hörnkedjorna. Klyv- ning k a n ha förekommit. Den stora skillnaden gent emot de äldre murarna ligger däri, att man sökt göra fogarna så små som möjligt i själva fasadlivet och att man därvid begagnat sig av grå- stensflis för att utfylla de hål, som måste uppstå mellan de oregel- bundet formade större blocken. Denna s k o l n i n g av muren är alltid gjord i själva murytans plan. Murytan består på sådant sätt av idel klara, skarpa stenytor, åtskilda av tunna fogar, medan mur- kärnans gjutmassa får tränga fram i kilar, omslutande blockens baksidor. Murytorna ha troligen visat stenmaterialet utan över- putsning.

Det material som står mig till buds av verkliga fasadliv i denna teknik är tyvärr ännu för litet för att medge en säker typologi. Av allt att döma gäller här det av Otto Janse uppställda utvecklings- schemat1: Äldst är gråstensmurverk, där materialet formats till verk- liga kvadror,2 under det att man sedan allt mer utnyttjar kuller- stenens naturliga möjligheter vid minsta bearbetning. Man synes framför allt böra vid bedömningen av dessa yngre gråstensmurverks

1 O. J a n s e : Ett bidrag till de oorneiade granitkyrkornas åldersbe- stämmelse. Sv. Fornminnesföreningens tidskrift XII, sid. 361 ff.

2 Så t. ex. 1 Nydala klostorkyrka med präktiga gråstenskvadror.

relativa ålder fästa u p p m ä r k s a m h e t e n vid s k i f t g å n g a r n a s j ä m n h e t s g r a d .

I de medeltida d e l a r n a av N y k ö p i n g s h u s r u i n e r k u n n a g r å s t e n s - förbanden med fördel s t u d e r a s (fig. 98 o. 99). R i n g m u r e n ä r h ä r upp- förd av g r å s t e n och s y n e s v a r a fullt homogen i hela sin s t r ä c k n i n g , med u n d a n t a g för ett mindre stycke å n o r r a sidan. Detta s i s t n ä m n d a stycke u t g ö r med all sannolikhet en rest av det äldsta N y k ö p i n g s h u s , vilket s y n e s h a v a utgjorts av ett k ä r n t o r n . Murstycket ifråga ä r ett

Fig. 98. Nyköpingsluis, (Ir.-istonsmurverk av äldre typ. (Bildens övre hälft.) Foto S. T. Kjellberg.

s y n n e r l i g e n vackert exempel på g r å s t e n s m u r v e r k av den ä l d r e typen (fig. 98). S k i f t g å n g a r n a ä r o j ä m n a men något vågiga saml klart åtskilda av skiftbäddar. Materialet u t g ö r e s av r u n d a kullerste- n a r med breda, öppna fogar. S k o l n i n g e n a v b ä d d a r n a l i g g e r e j e x a k t i f a s a d l i v e t u t a n o f t a i n n e i d e n b r e d a f o g e n .1 R i n g m u r e n s övriga delar visa den y n g r e m u r -

1 Ett exempel på murverk av den äldre typen dar ortens skarpkantigi marksten kommit till användning erbjuder ö s t r a Eneby kyrka i Öster- götland. Fasadlivets skarpkantade stenytor ligga här ej i ett bestämt ytplan utan oregelbundet, varjämte skolningen ligger inne i de tjocka fogarna, ej i raurlivets Ideella plan.

Iakttagelser angående 1100-talets mumingsteknik. 235 n i n g s t y p e n med k a n t i g a , i y t a n s l ä t a k u l l e r s t e n a r samt väl

skolade mellanrum (fig. 99). D e n n a y n g r e m u r — liksom m u r v e r k e n i de tekniskt mycket n ä r s t å e n d e b y g g n a d s v e r k e n S. Nicolai k y r k a i Nyköping och D r o t h e m s k y r k a i Söderköping — torde med s t ö r s t a s ä k e r h e t k u n n a d a t e r a s till 1200-talets mitt.1 Man k a n h ä r under- s ö k a själva murningssättet. I m u r k ä r n o r n a ä r o s k i f t g å n g a r n a full- ständigt k l a r a . Man h a r m u r a t skift för skift samt noga avjämna i

_____

B^SHSJSIM^BBSHSI

Fig. 99. Nyköpingshus. Gråstcnsmurverk av yngre typ. I bildens övre h&lft är murkärnan blottad, visande de tydliga skiftgångarna.

Foto S. T. Kjellborg.

överytan av desamma såsom bädd för n ä s t a och denna utjämning h a r i mycket stor u t s t r ä c k n i n g utförts med t e g e l f l i s .

I fasadlivet komma de j ä m n a s k i f t g å n g a r n a ej f u l l t så k l a r t fram. Man h a r h ä r på ett synnerligen ä n d a m å l s e n l i g t sätt låtit oregelbundenheterna i de olika skiftens stenblock i viss mån gripa i Om Nyköpingshus se S v e n T. K j e l l b e r g s uppsats i Svenska Slott och Herresäten. Ny följd. Söderman landsbandet. Sid. 167 ff. — Jfr även f ö r f : s S. Nicolai kyrka i Nyköping, i Sörinlandsbygden 1928, sid. 66 ff.

in i och utjämna varandra. Man finner sålunda här ej i fasadlivet utskolade jämna bäddar för varje skift, ehuru sådana existera i murkärnan. Sådana bäddar finnas däremot i äldre murverk, t. ex.

i Flisby kyrkas ruiner, vilken kyrka säkerligen härstammar från 1100-talets senare hälft (dopfunten tillhör Bestiariusgruppen).

I ännu yngre, d. v. s. från gotisk tidsperiod härstammande bygg- nader inträda andra förhållanden, vilka här ej skola behandlas.

Det är emellertid tydligt att då och då ett nytt försök till verklig kvadermurning i gråsten kan förekomma. Man torde därför böra akta sig för att allt för mycket generalisera denna förbandskronologi.

I den nyss omtalade gruppen av kyrkor, uppförda i den äldre tekniken inom Njudung, måste säkerligen åtminstone Bringetofta, Vallsjö och Norra Ljunga räknas såsom avläggare av den tyvärr rivna, märkliga kyrkan i Vrigstad, vilken tydligen stått dem mycket nära men som dessutom torde ha varit förnämligare än alla de andra. De i Statens Historiska Museum förvarade remstyckena från Vrigstad, visa ornering, som står runstensdekorationsmotiv mycket nära. En variant av denna ornering förekommer i Bringe- tofta, även där placerad på remstyckena. Såväl Ströja på Visingsö

(se ovan) som Vrigstad torde hava varit kiingsgårdskyrkor.

Då den här behandlade äldre murningstekniken i vetenskaplig litteratur hos oss berörts, vilket skett uteslutande ifråga om kalk- stens- och sandstensmaterialen, har det vanligen förenats med an- tagandet om anglosachsiskt ursprung för hela förfaringssättet. Så- som jag nedan skall söka visa är detta långt ifrån säkert, om också påståendet i somliga fall skulle kunna försvaras. Det förhåller sig nämligen så att ifrågavarande teknik är allmänt västerländsk¹ och tillhör en tidsepok, som ligger före huggstensarkitekturens seger- tåg, vilket hos oss markeras dels av Lunds domkyrka i dess nu- varande form, dels av cisterciensernas byggnadsverk.

En fast utgångspunkt utgör Karl den Stores palatskapell i Aachen. Murarna äro här utförda av tuktad eller råbruten sten i

1 Jfr t. ex. R. de L a s t e y r i e : L'architecture religieuse en Fran- ce å 1'époque romane. Paris 1912, samt f. ö. vilken som helst mera om- fattande tysk eller fransk framställning av medeltida byggnadskonst.

Iakttagelser angående 1100-talets murningsteknik. 237 t u n n a skift, medan h ö r n k e d j o r , p e l a r e och v a l v b å g a r ä r o k o n s t r u e - rade av väldiga kvaderblock av sandsten.

E n mängd exempel på denna m u r n i n g s t e k n i k k u n n a p å v i s a s från 900- och 1000-talen. De u r s p r u n g l i g a d e l a r n a av S. Remy i Reims och .S:ta M a r i a in Capitol i Köln

(fig. 100) ä r o s ä r s k i l t givande i detta avseende. I båda fallen ä r o b y g g n a - d e r n a i stor u t s t r ä c k n i n g bevarade och visa j u s t samma k a r a k t e r i s t i s k a b l a n d n i n g av tuktad sten i smått format (särskilt vackert i a k t t a g b a r t i S. Remy n u efter k r i g e t s förstörel- s e r ) och kraftiga kvaderblock i h ö r n - kedjor, p i l a s t r a r , p e l a r e och valvbå- g a r . B ä g g e dessa b y g g n a d e r tillhöra 1000-talet.1

I en hel m ä n g d k y r k b y g g n a d e r k a n m a n u r s k i l j a s p i l l r o r n a av äldre a n l ä g g n i n g a r i denna teknik — p e -•

t i t a p p a r e i l a l l o n g é e , enligt f r a n s k terminologi,2 i förening med verklig k v a d e r m u r n i n g i h ö r n , om- fattningar m. m. — överlagrade av m u r v e r k i o r d i n ä r huggstensteknik.

Nedan n å g r a fall som j a g haft till- fälle att n ä r m a r e u n d e r s ö k a .

S. Bavoklostret i Gent. V i s s a p a r - tier h ä r s t a m m a från r o m a n s k tid

och ä r o d o k u m e n t a r i s k t daterade _,. „ „

( n i m . u i M f t i . i - . u - , , „ i lS - 100. Murparti i petit appa- (1170-talet, 1200-talets början).» Mur- r e i l a„o n g é e frft_ s M a r i a ~

ö p p n i n g a r n a s omfattningar ä r o syn- Capitol, Köln. Efter Rahtgens.

1 Die Kunstdenkmäler der Rheinprovinz. Stadt Köln I I : 1. 1911.

R a h t g e n s : Die Kirche S:fa Maria in Kapitol zu Köln. 1913.

E i e k e n : Studien zur Baugeschichte von S. Maria in Kapitol, Beiheft 12 i Zeitschrift fiir Geschichte der Architektur 1915.

2 Jfr E n l a r t : Manuel do 1'archeologie francais. Architocture religieuse.

I. Paris 1919 s. 10.

3 Jfr A. v a n W e r v e k e : Ruins of Saint Bavons Abbey. Gent 1913.

nerligen omsorgsfullt och vackert huggna, medan m u r y t o r n a visa tuktstensteknik av y n g r e slag. I dessa murar ingå emellertid fler- städes rester av äldre sådana, utförda i en teknik, som står V r e t a - k y r k a n s mycket nära. O p u s s p i c a t u m förekommer i dessa partier rikligt. Dateringen sättes till 900-talet. 1 grevarnas av Flan- dern borg i Gent kunna fullständigt analoga förhållanden studeras.

På rester av en äldre byggnad i petit appareil allongée med opus spicatum är i yngre tuktstensmurverk en kraftig donjon uppförd (1180), i vars övre delar vackra romanska detaljer förekomma.¹ Även i tornpartiet i S. Nicolas i Gent finnas typiska tnktmurpartier av äldre slag, överlagrade av yngre romanskt murverk.

Chapelle inferieur du Saint-Sang i Briigge är även byggt i petit appareil allongée. 1100-talet.

I Köln finnas utom S:ta Maria in Capitol även åtskilliga andra kvarkor med murrester av ifrågavarande slag. Viktigast äro kormu- rarna i S. Gereon, vilka visa rytmiskt återkommande tjockare skift.

Murytorna siras här liksom i Vreta av enkla rundbågiga blinderin- gar, sammanförda till blindarkader. Byggnadstiden är dokumenta- riskt belagd till 1060-talet.²

I Dijon erbjuda de bevarade resterna av den praktfulla rundkyr- kan S. Bénigne exempel på tuktstensteknik. Början av 1000-talet.3

En väl bevarad kyrka i denna teknik är S. Philibert i Tournus, vars byggnadstid sträcker sig över hela 1000-talet och in på 1100- talet.* Man har här ett för våra kyrkor ypperligt jämförelsemate- rial. I de yngre delarna — korkapellen — förekommer opus spica- tum. Tekniken är mera omsorgsfull i de äldre partierna än i de yngre. I ett litet kapell i samma stad, helgat åt S. Laurent, kan man även studera murar i petit appareil allongée med hela stora väggytor i opus spicatum samt hörnkedjor av kvadersten.

I Macon är det bevarade tornpartiet av S. Vincent ett gott exem- pel på tekniken ifråga, i 1000-talets arkitekturformer.

i Jfr A. de V l a m i n c k : Lo Chateau de Comtcs de Gand i Annales de la Société d'Archeologic de Bruxelles 15, 1901 s. 287.

2 Jfr Die Kunstdenkmäler der Rheinprovinz. Stadt Köln. II: 2. 1911.

* Datering säker, jfr t. ex. L a s t e y r i e ; anf. arb. sid. 277.

4 Datering enligt E r n s t G ä l l : Die Abteikirche Saint-Philibert in Tournus, Cicerone årg. 1912 sid. 624 ff., där de omstridda daterings- frågorna torde vara slutgiltigt lösta.

Iakttagelser angående 1100-lalels murningsteknik. 239 I Vaisons k a t e d r a l (1100-talet) ingå fragment av en äldre k y r k -

b y g g n a d uppförd i p e t i t a p p a r e i l .1 Stenmaterialet visar h ä r i murlivet k v a d r a t i s k — eller n ä s t a n kvadratisk — yta. Detta ä r k a r a k t e r i s t i s k t för S y d f r a n k r i k e s h i t h ö r a n d e byggnader.

T e k n i k e n b e n ä m n e s p e t i t a p p a r e i l till skillnad från n y s s be- r ö r d a p e t i t a p p a r e i l a l l o n g é e .2 T u k t n i n g s f ö r f a r a n d e t r å d e r även h ä r .

S. Trophime i A r l e s h a r fått sitt n u v a r a n d e utseende på 1100-talet genom ombyggnad a v en ä l d r e k y r k a (700- eller 900-talet?), v a r s i petit appareil uppförda y t t e r m u r a r delvis ä n n u existera.'

I F r e j u s u t g ö r baptisteriet vid katedralen en h i t h ö r a n d e b y g g n a d . G r u n d p l a n e n ä r 8-sidig med omväxlande r u n d a och r ä t v i n k l i g a m u r - nischer mellan a n t i k a kolonner. Äldre än 1000-talet.4

D e äldsta d e l a r n a av S. F r o n t i P e r i g u e u x , vilka ö v e r l a g r a s av k u p o l k y r k a n s h u g g s t e n s m u r a r (1100-talet),5 visa även u t p r ä g l a t p e - t i t a p p a r e i l .

D e t s a m m a gäller i P o i t i e r s om Baptistére S. J e a n , d ä r vissa delar d a t e r a s till 300-talet, a n d r a till 600-talet och åter a n d r a ä n n u s e n a r e , samt om y t t e r m u r a r n a (1000-talets mitt) i S. H i l a i r e le Grande. De i den s i s t n ä m n d a k y r k a n s äldre delar inbyggda valven och p e l a r n a h ä r s t a m m a från 1100-talet och alla därmed s a m m a n h ä n g a n d e p a r t i e r visa t y p i s k a huggstensteknik. (1100-talet.) Även i Notre D a m e la G r a n d e i P o i t i e r s ä r o m u r a r n a mellan k o n t r e f o r e r n a b y g g d a i petit appareil.6

t De nuvarande valven härstamma från 1100-talet, vissa partior från 1000-talet, medan de nämnda fragmenten anses vara äldre än den karolin- giska epoken. Jfr L a s t e y r i e : anf. arb. sid. 411 samt L.-H. L a b a n d o:

La cathédral de Vaison, i Bulletin Monumental 1905 sid. 253 ff.

2 Även murverket i Sta Maria in Capitol i Köln är att räkna till egent- ligt petit appareil. Se fig. 100.

3 Jfr L a s t e y r i e : anf. arb. sid. 411 samt L.-H. L a b a n d e : Etude historique et archéologique sur Saint Trophime d'Arles, i Bulletin Monu- mental 1903, sid. 459 ff. och 1904 sid. 3 ff.

4 Enl. L a s t e y r i e s ant. arb. bör dateringen sättas mellan 300-talet och 800-talet. Sid. 123.

5 Jfr R. R e y s utomordentligt värdefulla arbete La Cathédral de Cahors et les eglises å coupoles d'Aquitaine. Sid. 184 ff.

6 För kyrkorna i Poitiers se Congrés archéologique 1912, sid. 243 Bap- tistére Saint-Jean av A n d r é R h e i n ; sid. 279 Notro Dame la Grande av dons. samt sid. 302 S. Hilairo le Grande av E. L o f é v r e - P o n t a 1 i s.

I Saint-Savin utgör tvärskeppet den äldsta delen (petit appareil mellan kontreforer av kvadror), vilken anses härstamma från 1000- talet, medan allt övrigt är byggt i huggstensteknik och är något yngre.¹

Materialet kan lätt mångfaldigas. Det anförda torde dock räcka såsom belägg för påståendet, att här är fråga om en tidstypisk och allmän teknik. Att ange när de rena huggstenskyrkorna började ersätta den äldre typen låter sig knappast göra med generell giltig-

het, emedan brytningen sker på olika sätt i olika trakter. På 1000- talet synes dock åtminstone i Frankrike huggstenstekniken hava gjort sitt intåg på allvar, ehuru den ej segrar genast överallt. Rena huggstehskyrkor äro t. ex. S. Etienne i Nevers, 10632; Klosterkyr- kan i Jumiéges 1040—1067; S. Benoit sur Loire 1062, etc. Men ännu en sådan kyrka som Cluny-klostrets yngsta (1089—1135) är ännu icke helt igenom av den nya typen. De stora släta murpar- tierna äro här utförda i tuktad sten, ehuru icke längre i s å smått format och med så breda fogar som förr (fig. 101). Detsamma gäller även flera kyrkor i västra Frankrike, t. ex. Notre Dame la Grand i Poitiers. I Auvergne förvandlas petit appareil till dekorativt mur- verk inmängt i huggstensmurytorna, så t. ex. i Notre Dame du Port i Clermont-Ferrand samt, ännu mera påfallande, i kyrkan i Royat ovanför Clermont, och fortlever på detta sätt länge.

Det är den nya huggstensarkitekturen, som för med sig även den rika 1100-tals-skulpturen och den yppiga ornamentiken. Den äldre riktningens dekorativa apparat är däremot synnerligen enkel.

Ett för dess fasadarkitektur typiskt motiv synes den enkla blinda rundbågsarkaden med lisener samt den enkla lisen- eller pilaster- indelningen med enkel gesims vara. Man finner detta sistnämnda motiv t. ex. i S:ta Maria in Kapitol i Köln, medan det förstnämnda sirar 1000-talsmurverket i S. Gereon. Den franska romanska arki- tekturen har även i sina yngre utvecklingsfaser förblivit dessa arki- tekturmotiv trogen, ehuru man utbildat dem till större rikedom. Den raka gesimsen buren av konsoler samt väggpilastrar eller halvkolon- ner är sålunda jämte den blinda rundbågsarkaden den franska ro- l E I i s a M a i l l a r d : L'Eglise de Saint-Savin (Petits Monographies des Grands Edifices de la France), Paris 1926.

2 Se Congrés archéologique 1913 sid. 339 ff., St. Etienne i Nevers av L o u i s S e r b a t .

Iakttagelser angående 1100-talets murningsteknik. 241 manska arkitekturens dekorativa kännemärke, medan den lombardi-

ska och den tyska mångenstädes alltmer lät rundbågsfrisen i före- ning med halvkolonner eller lisener bli dominerande. Även rund- bågsfrisen förekommer i den äldre teknikens kyrkor, t. ex. i S. Phi- libert i Tournus samt i S. Vincent i Macon.

Det mest framträdande draget i den äldre riktningens dekoration är enkelheten. Blindarkaderna äro ytterst tunna samt sakna kapital eller listverk. Kraftigt skuggande modellering av murytan förekom- mer aldrig. I varje fall är det fullkomligt tydligt, att huggstensarki- tekturen med dess rika dekoration markerar en ny och mäktig kul- turström, som tidigare ej — åtminstone i högre grad — har gjort sig gällande.

Den äldre teknikens ursprung synes tämligen klart.1 Det ro- merska Galliens forna område är översållat av monument i den teknik, som kallades o p u s c o n s t r u c t u m l a p i l l i s . I murytan kvadratiska, t u k t a d e , små, fullständigt likformiga ste- nar bilda murskalen. Stenarnas baksidor skjuta som kilar in i murkärnans gjutmassa. Murens styrka beror så gott som helt och hållet på murbrukets. Stenförbandet ger intet plus i styrka.

I stället genomdrages murverket med vissa mellanrum av sam manhållande t e g e l s k i f t . Stenbehandlingen är i regel utom- ordentligt god. Trots att endast t u k t n i n g , ej b e h u g g n i n g , förekommer äro stenarna så formade, att fogarna bli av minimal tjocklek samt ytterst jämna.

Denna teknik är den ojämförligt mest förekommande bland det forna Galliens romerska ruiner. Jag har antecknat exempel av olika slag i Köln samt i Autun, Sens, Paris, Nimes, Frejus, Bor- deaux, Limoges samt åtskilliga andra orter i Frankrike.

Steget från denna romerska teknik till det sydfranska, tidigt medeltida p e t i t a p p a r e i l är icke mycket långt. Behandlin- gen av stenmaterialet är visserligen i de yngre murarna oerhört mycket sämre och fogarna äro där vanligen breda, men samban- det är omisskännligt. Det torde vara svårt att förneka härstam- ningen från den romerska tekniken. I själva verket synes det

i Jfr L a s t e y r i e s anf. arb. sid. 106—107.

16 — Fornvännen 1929.

Erik Lundberg.

Fig. 101. Murparti i petit appareil allongée från Cluny. Tuktstensmurverk av yngre typ.

heller icke vara omöjligt att uppställa en sluten serie, som från romersk tid genom första årtusendet når fram till 1000-talet. Da- teringarna av byggnadsverk från denna period är dock i regel så ytterligt osäkra, att man knappast vågar bygga på dem.

Med de äldsta delarna av ringmuren i Carcassonne är man enligt gängse åsikt inne på 400-talet.1 Tekniken är här rent romersk.

Baptistére S. Jean i Poitiers med dess slappare teknik härstam- mar dels från samma tid. dels från merovingisk. En del av ovan omtalade exempel på petit appareil fullborda kedjan.

Otvivelaktigt utgöra även de nordosttranska, belgiska och väst- 1 Se J o s e p h P o u x : La Cité de Carcassonne. Toulouse 1925.

Iakttagelser angående 1100-talets murningsteknik. 243 tyska murverken i p e t i t a p p a r e i l a l l o n g é e ättlingar av

samma b\^rggnadskategori. För att denna teknik skulle uppstå ur p e t i t a p p a r e i l fordras endast, att man mindre noga fasthöll vid kravet på att stenarnas skådesida skulle vara kvadratisk. Hade man en gång släppt efter på detta krav låg det nära till hands, att taga stenen i "utfallande längder", endast med tuktande hyfsning av godsidor oeh kanter. Men därmed har man också tagit steget från g j u t m u r m e d b e k l ä d a n d e s k a l a v n a t u r s t e n till verklig, f ö r b a n d s k r a f t i g m u r n i n g m e d t u n n a s t e n b l o c k . Från g j u t m u r n i n g s f ö r f a r a n d e t kvarstår e m e l l e r t i d d e k r a f t i g a m u r b r u k s b ä d d a r n a , vilka nu, när stenmaterialet ej längre med fördel kan spetsas av, eller rät- tare tunnas av inåt, tränga ända fram i fasadlivets fogar.

Under merovingisk och karolingisk tid förekommer då och då rik mönstermurning, så t. ex. i förhallen till klostret i Lorsch, i det s. k. Römerturm i Köln, i S. Hilaire i Poitiers m. fl. ställen. I mer eller mindre r i k a g e o m e t r i s k a f o r m e r h u g g n a s t e - n a r bekläda här gjutmurskärnan. Sambandet med p e t i t a p p a - r e i l är uppenbart. Såväl i Auvergne som i sydvästra Frankrike kvarlevor denna teknik långt in i huggstensarkitekturens tid, exem- pelvis i Notre Dame la Grande i Poitiers, i St. Etienne i Nevers, i katedralen i Le P u y m. fl. kyrkor. Teknikens utbredning har säkerligen varit stor, ehuru rätt få av de ä l d r e monumenten återstå.

Möjligen är det mot denna bakgrund som opus spicatum bör ses, såsom en degenererad mönstermurning nämligen. Bortfaller till- formandet av stenarna i högre grad, så lämpar sig av all mönster- murning särskilt o p u s s p i c a t u m till det enkla materialet. Sä- kerligen har även den byzantinska arkitekturens murningsteknik haft inflytande på utformandet av p e t i t a p p a r e i l a l l o n g é e Den enkla blinda rundbågsarkaden är ju f. ö. en för byzantinsk fasadarkitektur utmärkande form, vilket synes antyda ett samman- hang. Mönstermurningsförfarandet återgår på byzantinsk teknik.

Då jag ej haft tillfälle till specialstudier häröver kan jag ej när- mare ingå på detta spörsmål.

I fråga om profanbyggnader, d. v. s. i vårt land borganläggnin- garna, synas de dateringar som kunna uppställas för kyrkobyggna- derna, icke gälla utan vidare. Så till exempel anträffas i murverket i det ovan omtalade ursprungliga, tekniskt ålderdomliga kärntor- net å Nyköpingshus t e g e l s t y c k e n i murkärnan. Mycket tidi- gare än till omkring år 1200 torde därför knappast dateringen kun- na sättas. Detta är av stor betydelse för bedömandet av tidpunk- ten, då stormännen började bygga sig stentorn vid sina gårdar.

Såsom jag i annat sammanhang¹ sökt framhålla står borgbyggandet i tydligt sammanhang dels med stora nyodlingar i vad som fordom var sank mark eller skog, samt utflyttning från äldre bebyggelse- centra, dels med nya krav på bostadens försvarbarhet genom läge skyddat av vatten eller på stor höjd. Man torde kunna förutsätta, att stormännens första stenbyggnadsverk voro kyrkor, lagda vid den fäderneärvda gården och att det först är efter den egentliga kyrk- byggnadsperiodens slut, omkring år 1200, som borgbyggandet böl- jar. I annat fall synes det vara ganska egendomligt, att kyrkorna i allmänhet icke äro belägna nära borgarna. Har dessutom k o- n u n g e n först omkring år 1200 uppfört i sten ett så viktigt fäste som Nyköpingshus av allt att döma tidigt måste ha varit, så är det väl knappast troligt, att s t o r m ä n n e n redan vid denna tidpunkt hunnit, åtminstone m e r a a l l m ä n t , bygga fästen. I varje fall bör man nog akta sig för att utan m y c k e t starka skäl datera våra äldsta borgar tillbaka till 1100-talet, innan man kan påvisa att de äro byggda i t u k t s t e n s t e k n i k a v å l d e r d o m l i g t s l a g e l l e r i d ä r m e d j ä m f ö r b a r t g r å s t e n s f ö r - b a n d . Det borgmaterial jag känner från Östergötland och Små- land uppvisar uteslutande yngre murverkstyp, medan däremot en anläggning som Söborg på Själland, uppförd av danske konungen, är i tekniken överensstämmande med Nyköpingshuskärnan. Men, som denna sistnämnda byggnadslämning visar, behöver icke ens den äldre teknikens förekomst i en borg med bestämdhet datera den tillbaka synnerligen långt bortom år 1200.

Även i Frankrike finner man massor av borgar uppförda av tuktstensmurverk, vilka tydligen helt eller delvis härstamma från ganska sen tid. I Cahors har man t. o. m. så sent som på 1300-

i Anf. arb. s. 73 ff.

Iakttagelser angående 1100-talets murningsteknik. 245 talet uppfört en kraftig ringmur1, vilken ställvis visar murytor,

som äro svåra att skilja från 1000-talets mur verk. Dateringen är dock ovedersäglig.

Å andra sidan finnas en mängd profan-byggnadsverk redan på 1100-talet i Frankrike, vilka uppförts i ren huggstensteknik.

I förbigående må även nämnas, att i Frankrike, framför allt i Rhone—Saone-dalen, den ålderdomliga tekniken ännu synes leva kvar — eller åtminstone för icke länge sedan levde kvar — i enkla länt- och nybyggnader. Man finner sålunda ofta mindre byggnader av till synes icke alltför gammalt datum uppförda av fältsten i o p u s s p i c a t u m . Mycket vanlig är även denna stenplacerings- typ i kallmur, t. ex. i stödjande substruktioner m. m., ja till och med i gärdesgårdar.

Naturligtvis är det icke uteslutet att hela byggnader vid en tidig tidpunkt kunde uppföras i rent huggstensmurverk. Tekniken var ju känd och begagnades nästan alltid i vissa byggnadspartier såsom pelare och valvstöd m. m. Men den normala och gängse murnings- tekniken under karolingisk tidsålder och under den äldsta roman- ska tiden torde ha varit den jag här sökt karakterisera.

Det engelska och irländska hithörande materialet har jag ej haft tillfälle att själv studera, men av avbildningar att döma är den rent tekniska skillnaden gent emot kontinentens byggnader icke stor.2

Utvecklingen har även här löpt i liknande banor som i Västeuropa i övrigt.

För avgörandet av varifrån vår äldsta kyrkoarkitektur härstam- mar kan i varje fall icke e n d a s t förekomsten av tuktstensmur- verk av ifrågavarande slag vara i och för sig utslagsgivande.

i j f r J. D a y m a r d : Le vieux Cahors. Cahors 1927, sid. 17—34 mod dokumentariska uppgifter om stadens befästningar. Sträckan mellan Tour des Pendus och la Poudriére, vilken överskär halsen på den halvö mellan tvenne floder, varpå Cahors ligger, försågs 1345 med skyddande mur mot engelsmännens anfall.

2 Jfr B a l d w i n B r o w n : The Arts in Early England II. Anglo- Saxon Architecture. London 1925.

Z U S A M M E N F A S S U N G .

E r i k L u n d b e r g : Beobachtungen iiber die Mauorungstechnik des 12.

Jahrhunderts.

Trotz des späten Ursprungs der schwedischen Kirchenbaukunst känn man eine grosse Anzahl Kirchen nachweisen, deren Mauern aus Hausteinen

(Sandstein öder Kalkstein) in sehr kleinom Format mit dioken Mörtelbetten aufgefiihrt sind, d. h. in der Technik, die in Frankreich petit appareil öder petit appareil allongée genannt wird. Dieser Technik, die gewöhnlich auf hoho Altertumlichkeit deutet und auf dem Kontinent nur sehr spärlich während der zweiten Hälfte des 12. Jahrhunderts vorkommt, ist boi uns oft angelsächsischer Ursprung zugosprochen worden. In dom Aufsatz wird eine grosse Anzahl von Beispielen fiir diese Technik sowohl in Deutsch- land als auch in Frankreich angefiihrt, weshalb dio Technik an und fur sich durchaus nicht als Beleg fiir die speziellen ausländischen An- kniipfungspunkte des betreffenden Kirchcnbaus hcrangozogen werden känn.

Verf. weist auch nach, dass petit appareil eine Technik ist, die von dem opus construetum lapillis der Römer horstammen muss, unter welchem Aus- druck man eine Gussmauer zwischen Schalen von kleinen, in der Mauor- fläche quadratischen, behauonen Steinen verstand.

Im Bistum Linköping (Östergötland und der grössere Teil von Småland) können eine Menge Varianten der fraglichen mittelalterlichen Technik nach- gewiesen werden. Während sie an mehreren Bauten in ihrer allgemein curopäischen Form auftritt, känn man sie ftir Rundstoine modifizicrt an verschiedenen Kirchen sowie auch an der • Burgruino Nyköpingshus stu- dieron.

Die Kirchen, die m petit appareil allongée erbaut sind, dtirften im allge- meinen in die erste Hälfte des 12. Jahrhunderts zu datieren sein, während die ebenerwähnte Burgruine, boi der Ziegel im Mauerkern vorkommt, kaum älter als um 1200 herum sein känn. Dio grosse Mehrzahl der schwedischen Burgen ist in jiingerer Technik aufgefiihrt, gewöhnlich mit unbearbeitctom Fcltstein in Kalkmörtol, aber, zum Unterschied von dem ältesten Teil von Nyköpingshus, in der deutlichen Absicht, den Oberflächontffekt des Queidermauerwerks nachzubildon. Dieselbe Mauerungstechnik kommt in Kirchcnbauten bereits um die Mitte des 12. Jahrhunderts vor.

Allom nach zu urteilcn, hängt demnach dio Mauerungstechnik dor Kirchcn- bauten nicht mit der der BurgarJagen zusammen, sondern diese letzteren zeigen alterttimlichere Ziige als die zeitgonössischen Kirchen.

Jedenfalls diirfte es — wenigstens innerhalb des Bistums Linköping — möglich sein, äusscrst bedeuiungsvolle Zeitgronzon in der Entwicklungsge- schichto der Baukunst mit Hilfe dor Unterschiedc in der technischen Aus- fiihrung der Mauorung zu ziohon.