• No results found

Lyckå stad och slott Lundberg, Erik B. Fornvännen 168-175 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1945_168 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Lyckå stad och slott Lundberg, Erik B. Fornvännen 168-175 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1945_168 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
9
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Lyckå stad och slott Lundberg, Erik B.

Fornvännen 168-175

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1945_168

Ingår i: samla.raa.se

(2)

LYCKA STAD OCH SLOTT

AV

E R I K B. L U N D B E R G

V id Lyckebyåns utlopp omkring en halv mil nordost om Karlskrona låg fordom, då Blekinge var danskt, en liten men (idvis mycket blomstrande köpstad vid namn Lycka (Lyckeaa, Lykaa). Dess tillkomsthistoria är höljd i dun- kel. Sannolikheten talar emellertid för att Lycka var en självvuxen stadsbildning i likhet med så många andra av medeltidens städer. I stort sett får den anses vara jämnårig med Ronneby, vars äldsta kända privilegiebrev utfärdades år 1387, ehuru staden i själva ver- ket torde vara mycket äldre.

Långt innan Lycka erhöll sina första stadsprivilegier, när det nu kan ha skett, måste det ha varit en betydande marknadsplats, belä- get som det var vid skärningspunkten mellan ån och kustlandsvägen.

Sannolikt hade man där även hållit ting sedan urgamla tider.

Från 1449 stamma de äldsta uppgifterna om staden Lycka. Då ut- färdades nämligen ett skötebrev för en man från staden Eliinge, vil- ken av Lycka stad fått köpa en del mark inom det egentliga stads- området. I handlingen namngives bl. a. stadens borgmästare (2), by- fogden, rådmännen (8) och kyrkoherden. Vidare framgår av sam- manhanget att staden omgavs av en vallgrav.

1

Av den forna stadstom- ten, som sedan gammalt kallas Lyckeby fläck eller Fläcken, finnes här reproducerade uppmätning från år 1779 — en utomordentlig

»oharta» upprättad av lantmätaren Gabriel Wickenberg (fig. 1). Vall- graven var då ännu synlig till hela sin sträckning och var på sina ställen upp till 5 m bred. Som synes slutar området i en spets åt syd- väst. Här ligga Stora och Lilla Vallen, avgränsade från varandra genom breda diken. Där var med all sannolikhet stadens äldsta slott belä- get, varom mera nedan. Om det forna gatunätets utseende erhålla vi

' K r . E r s l e v , Danmarks breve fra middelalderen, III, Kbn 1906,

s. 752 ff.

(3)

L Y C K A S T A D O C I I S L O T T 169

( h„rl„

bn.råj ii

Fig. 1. Lycka stadstomt (Lyckeby fläck) efter en karta av är 1779.

Lycka Castle site (»Lyckeby fläck») from a map of the year 1779.

ej några direkta upplysningar av Wickenbergs plan, men man har anledning förmoda att de inlagda större stråken äro ursprungliga. 1 stadens sydöstra hörn låg en kyrka, som nu är helt försvunnen un- der jorden. Den hade rektangulärt långhus och rakt avslutat kor.

Planformen förråder ett medeltida ursprung (ev. 1200-talet).

2

Om den medeltida profana bebyggelsen äga vi ingen som helst kän- nedom. Små gårdar mod hus av timriier torde dock ha dominerat eller

A n g . k y r k a n se Sveriges k y r k o r , Blekinge, band 1.

(4)

170 E R I K B L U N D B E R G

Hg. 2. Lillöhus. Markvinlngen, Lillöhus. Ground floor.

H 5 _

__=3Z__L3Z

A - A

Fig. 3. Lycka slott. Markvauiugen.

Lycka Castle. Ground floor.

rent av varit a l l e n a r å d a n d e . I protokollet till W i c k e n b e r g s k a r t a n a m n e s ingenting om att s t e n h u s då skulle ha funnits. Ej heller h a r under s e n a r e tider vid g r u n d g r ä v n i n g a r o. dyl. påträffats s p å r efler m u r a d e h u s . Som ovan n ä m n t s h a r staden ägt ett slott, tidigast om- talat vid mitten av 1400-talet. Det var då uppfört av t r ä och beboddes av s t å t h å l l a r e n över östra Blekinge. Slottet eller k a n s k e r ä t t a r e sagt blockhuset intogs av s v e n s k a t r u p p e r 1452, 1503 (Sten S t u r e ) och 1507. Vid s i s t n ä m n d a tillfället s t o r m a d e s det av Svante Nilsson Stures män sedan de efter oerhörda besvärligheter lyckats taga sig över ån och t r ä n g a in i staden.

Träslottet fyllde sin uppgift som fästning och residens ä n d a till o m k r i n g mitten av 1500-talot, då K r i s t i a n I I I lät a n l ä g g a ett kraftigt befäst s t e n h u s på on bergudde utanför staden, vid å n s m y n n i n g . Av detta h u s å t e r s t å ä n n u betydande partier, vilka för n å g r a å r se- dan framgrävdes och k o n s e r v e r a d e s genom riksantikvarieämbetets försorg3 (fig. 2).

Uppdraget att b y g g a den n y a a n l ä g g n i n g e n erhöll Ebbe Knudsen Ulfeldt, som 1546 tilldelats förläningsbrev på L y c k a län efler K r i s - toffer Galle. 1 förläningsbrevet s l å r det att h a n skulle »giere forraadt poo kalk oc steen oc met thet förste, h a n o m mwcligt er, bygge eth fast h w s s aff g r w n d , som k a n d holles for bonderen. om noget uploff bleff». Slutklämmen i d e n n a order a n g e r den i n n e r s t a o r s a k e n till k o n u n g e n s beslut att låta förse L y c k a med en ny befästning: det var fruktan för en rebellisk allmoge. H u r m å n g a befästa gods och g å r d a r hade inte förstörts av u p p r o r i s k a bondehopar u n d e r Sören N o r r b y s h ä r j n i n g a r i S k å n e 1525 och u n d e r grevefejden tio å r s e n a r e ! U n d e r

5 En första redogörelse för arbetsresultatet finns i Blekingeboken 1941.

(5)

L Y C K A S T A D O C II S L O T T 171

grevefejden visade sig med fruktansvärd tydlighet att adelsborgarna icke fyllde måttet i fortifikatoriskt avseende. De voro överlag för dåligt befästade. Följden blev att man i fortsättningen tvingades till- lämpa nya fortifikatoriska principer vid reparationer och nybygg- nader. Så uppstå den enlängade borgen med för försvaret avsedda torn och utsprång och den fyrlängade borgen med diagonalställda rundtorn i minst två hörn.

4

Den första anläggning som uppfördes enligt det nya schemat torde vara Hesselagergaard, byggt av kanslern Johan Friis 1538 på Fyn. I rask takt följde sedan riksmarsken Frans Brockenhus' Egeskov på Fyn (1554), Borreby på Själland (1556) och Nakkebölle på Fyn (1559). Bland enlängade, av torn flan- kerade hus utanför det egentliga Danmark märkas i Skåne Trolle- näs, Flyinge och Lillö från 1500-talets förra del och i Blekinge Lycka slott.

Den exakta tidpunkten för igångsättandet av byggnadsarbetena i Lycka känna vi ej. Men sannolikt torde företaget icke ha kommit i gång förrän omkring 1550. Ar 1549 beordrades samtliga i städerna Vä och Åhus verksamma kalkslagare och murmästare att ofördröj- ligcn inställa sig hos Ebbe Ulfeldt i Lycka. Samtidigt lät Kristian III avsända ett brev till fru Anna Ugerup i N. Äsum i Skåne, med be- gäran att hon skulle anmoda en på godset verksam murmästare vid namn Olof att resa till Lycka och arbeta där så länge slottsbygget pågick. Personligen erhöll mäster Olof en skrivelse, i vilken ko- nungen begärde att han skulle taga anställning hos Ulfeldt.

5

Tydligt är att Olof var en högt ansedd yrkesman, som konungen önskade få som ledare för slottsbygget. När Olof uppmanades att resa till Ble- kinge befann han sig som sagt i Asum,

6

där borgen Lillöhus är belä- gen. Det är en uppgift av mycket stort intresse därför att den bidra- ger till att förklara den påtagliga likheten mellan Lillöhus och Lycka slott. Lillöhus, som utgrävdes ungefär samtidigt mod ruinen i Lyc- keby, var från början ett rektangulärt hus till vilket senare fogats diagonalställda rundtorn med i stort sett samma diameter som tor- nen i Lycka (fig. 3). Detta bör som ovan framhållits ha skett under

4

A. H a h r , Vasatidens borgar, Sthlm 1917, s. 123 ff, P. A. O l s s o n , Skånska herreborgar, Lund 1922, s. 87 ff.

5

Danske Magazin R. 4, s. 165.

' Anna Ugerup, halvsyster till Jakob Trolle, död 1546, hade under åren

1540—64 Asums sn i sin vär jo,

(6)

172 E R I K B. L U N D B E R G

t

•t**,

• • _

-

! l^^ ;/ -__Ä__.

_ _ ^ ^ 4 « ^

,

^ _ _ i

tét%- < t T _ ' n i

- * W - •JEEP»*

-

*

1 ..

nnn

'*

I^iip**-

p^

4C

' Tf"

Fig. 4. Ruinen av Lycka slott från sydost.

Ruins ot Lycka Castle from the south-east.

1500-talets förra del, efter grevefejden, då största vikt lades vid flan- kering med torn och utsprång. Otvivelaktigt har det existerat något samband mellan moderniseringen av Lillöhus och mäster Olofs verk- samhet i Asum och Lycka. Omöjligt är det ej att Lillöhus fått stå som förebild för Lycka slott.

Bygget i Lycka synes icke ha blivit fullbordat förrän i slutet av 1550-talet. 1559 befalldes Ulfeldt att till slottets bestyckning inköpa:

24 stycken hakebössor, varav 12 tyngre, 1 gjuten järnkanon och 3 eller 4 tunnor krut.

Under nordiska sjuårskriget hölls det nya slottet under en kor- tare tid besatt av svenska trupper, vilka vid sitt avtag lära ha stuckit huset i brand. Är 1600 var slottets saga all. Staden Lycka miste då sina privilegier och ståthållaren förflyttades till det nyanlagda Kristianopel. Kristian III lät bryta ner slottet och lät forsla all dug- lig byggnadsmaterial till Kristianopel. Enligt vad utgrävningarna gi- vit vid handen torde husets rasering ha tillgått så, att man först satt eld på det och sedan beskjutit de brandskadado murarna med kano- ner tills de störtat samman. Beträffande Lyckas vidare öden kan nämnas att det efter 1626, då Jakobi marknad

(M/ T ) ,

som sedan ur- minnes tider hållits i staden, flyttades till Kristianopel, förde en ytterst tynande tillvaro. I våra dagar är orten, som sedan 1607 kal- lats Lyckeby, ett blomstrande samhälle.

Tyvärr ha alla räkenskaper och övriga handlingar rörande Lycka

slott förkommit. Därför är man också helt ovetande om anlägg-

(7)

L Y C K A S T A D O C H S L O T T 173

4 * t

Fig. 5. Latrinutlopp oeh skottglugg med avlopp för spillvatten i östra muren.

Lalrine outlet and loophole with ontlet for slop water in the east wall.

ningens verkliga storlek och utseende. Det enda som bevarats till våra dagar är nedre delen av själva huvudbyggnaden — ett rektangu- lärt hus av gråsten med diagonalställda runda hörntorn. Säkerligen har detta hus icke ensamt utgjort hela anläggningen, utan bör det ha funnits flera gårdsbyggnader av lättare konstruktion. Slottets ladugård, ty en sådan har funnits, har troligen legat utanför det egentliga borgområdet.

Huvudbyggnaden, som har nord—sydlig huvudriktning, vilar på

själva berget, som här visar mycket ojämna konturer (fig. 4). Dess

yttre längd uppgår till 35 m och bredden till 13 m. Tornens diam. är

9 m. Ingången till markvåningen har troligen legat i västra långmuren,

ungefär i dess mitt. Där är nu en stor bresch. Våningen är inredd till

försvar. I vardera gavelväggen finnas sålunda två, i västra muren

fyra och i den östra tre skottgluggar med smala ljusspringor. Glug-

garna, som vidga sig starkt inåt, äro klädda med tegel. I sidorna fin-

nas hål efter bjälkar, i vilka hakebössor kunnat fästas, östmurens mel-

lersta glugg är försedd med ett avlopp för spillvatten (tig. 5). I husets

södra del har ett mindre utrymme varit avskilt genom en tunn vägg,

troligen av korsvirke. I våningens norra halva kvarstå betydande

rester efter borgens kök med ugnar och pannmurningar av tegel

(fig. 6). Anmärkningsvärt är att ingen brunn funnits innanför

husets murar.

(8)

174 E R I K B. L U N D B E R G

Fig. 6. Rester efter eu bakugn.

Remains of a baking ovcn.

Markvåningen har varit täckt med ett platt bjälktak, med icke mindre än 54 grova tvärbjälkar, vilkas ändar legat djupt inmurade i väggarna. Denna kraftiga konstruktion har underifrån stöttats av träpelare på stenfot.

En mindre trätrappa, belägen ungefär mitt emot den stora bak- ugnen (se planen), har förmedlat förbindelse mellan bottenvåningen och första våningen, av vars omfattningsmurar blott mindre partier numera återstå. I södra delen av våningen har legat en stor sal, lika bred som hela huset. Salen har haft spis i södra gavelmuren, privet i sydöstra hörnet och fönster åt öster och söder oeh troligen även åt väster. Privetet ligger i murtjockleken och dess kanal mynnar ut i en välvd nisch vid murfoten (fig. 5). För att ingen skulle kunna tränga in i huset eller omvänt fly därifrån genom murkanalen har den försetts med tvärställda, skarpa järn. Ovisst är om salen stått i förbindelse med södra rundtornet. Någon dörr i golvets plan har i varje fall icke funnits.

Den återstående delen av våningen har säkerligen upptagits av elt flertal kammare med spisar i anslutning till köksskorstenen. Ett par av rummen har haft avlopp för spillvatten genom yttermuren. Även privet i murtjockleken har funnits.

Första ovanvåningen torde ha utgjort ståthållarens bostad. Hur

(9)

L Y C K A S T A D O C H S L O T T 175

a n d r a ovanvåningen varit indelad ä r ej bekant. Men på vanligt sätt h a r väl h ä r legat en stor sal med tillhörande k a m m a r e . Priveter ha funnits i öslmuren.

ö v e r s t i huset torde en s k y t t e g å n g s v å n i n g h a utbrett sig.

Av h ö r n t o r n e n ä r det s ö d r a till största delen nedrivet. Bottenvå- ningen h a r haft minst tre skottgluggar, varav två för flankerande eld. I motsats till s ö d r a tornet s a k n a r det n o r r a varje förbindelse med h u s e t s bottenvåning. H ä r finnes egendomligt nog ej heller n å g r a s k o t t g l u g g a r . P å n å g r a meters höjd över tornbottnen h a r legat ett stabilt bjälkgolv. Alldeles u n d e r golvnivån finnas två s m a l a k a n a l e r genom muren, tornets enda luftinsläpp. Otvivelaktigt h a r tornrummet Ijänat som fånghål. Motsvarigheter härtill finnas h o s de d a n s k a 1500-talsborgarna. I H e s s e l a g e r g a a r d ligger t. ex. ett fängelse i nord- västra hörntornet, v a r s bottenvåning ej h a r förbindelse med själva huset och dessutom ej h a r ordentliga ljusöppningar.

Vid u t g r ä v n i n g a r n a anträffades inga s p å r efter något trapptorn mot västfasaden. Detta utesluter dock icke att ett s å d a n t kan h a fun- nits, i s å fall uppfört av timmer eller av k o r s v i r k e .

Biand fynden, som kommo i dagen genom u t g r ä v n i n g a r n a , m ä r k a s framförallt en b r a n d s k a d a d morion av j ä r n , en u p p s ä t t n i n g redskap, h u s g e r å d m. m. och sist men icke minst en liten myntskatt, innehål- lande 50 silvermynt, 40 st. från å r 1538 och resten från å r 1589. F yn"

det gjordes på bottnen av n o r r a tornet.

S U M M A R Y

E R I K B . L U N D B E R G : Lycka town and castle.

At the mouth of the river Lyckeby, about 5 kilometres north-east of Karlskrona, once stood the town of Lycka, the seat of the governor of East Blekinge. From the beginning a market-place and the seat of a court of justice, Lycka was granted its first municipal rigbts already during the earlier Middle Ages. The town, which was very small, was protected on one side by the river Lyckeby, and on the other sides by a moat, which was still in existence at the end of the 18th century (fig. 1). The earliest castle, which was of wood, will probably have been within the town area proper.

It was replaced about 1550 by a stone house, considerable parts of which still remain (fig. 3, 4). The stone castle consisted of a rectangular range of buildings with diagonally placed corner towers, and probably was at loast three storeys high. The house bears a striking resemblance to Lillöhus in Scania (fig. 2), which bad the round tower added at tho same timo as the castle at Lycka was built. The town of Lycka was abandoned in the year 1600, when the governor was translerred to the newly established Kristianopel, and the castle was demolished.

References

Related documents

sedd planbildniug.. Halvard, vilken kyrka av F. utgrävts och konserverats.. S:t Halvards domkyrka i Oslo. Plan av kyrkans nu synliga ruiiunurar. Fornminnesplatser 6, Vreta

Ännu är det dock för tidigt att söka avgöra om skiftesverket först nått våra trakter i den primitiva formen med jordgrävda stolpar eller om denna form framträtt här hemma såsom

Med hänsyn till att salbyggnaden ursprungligen bara bör ha omfattat två våningar, liksom besläktade kontinentala an- läggningar, där det är ett utmärkande drag, bör andra

På ett ställe (3) låg en samling lerkärlsbitar, vilka troligen represente- rade större delen av en kruka. Skärvorna voro tjocka och godset hårt med en svartglänsande yta.

Ett portallejon (fig. 5) och delar eller en med stjärn mönster ornerad dörromfattning av kloritskiffer, vilka anträffats vid konserveringen, ha med största sannolikhet tillhört

Såsom arrangörer och inbjudaro stodo riksantikvarie Martin Olsson, the Council for British Archaeology och the British Council. Utbytet finansierades genom anslag från svenska staten

etl besiktningsprotokoll av ar 1786 var 6,5 Mi hög frau grunden till takfoten och som hade rappade väggar oeh spån- täckt tak, kvarstod åtminstone beträffande murarna i det

I Visby liksom i Västerbjärs synas de primitiva strand- bebyggarna, för vilka havet med sin rikedom på säl synes ha varit den viktigaste näringskällan, ha nåtts av en ganska