Landets högsta bautasten
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1933_311 Fornvännen 1933, s. 311-312
Ingår i: samla.raa.se
S 1/ 1 II R E M E D D E I. A N D E N 81]
Fig. 104.
Runinskrift" i Djulö park, Södermanland.
Fig. 106.
Bautasten vid Hulebäck,
Halland.
Ägare till Djulö var i slutet av 1700-talet kammarherren Carl Hillc- brandsson Uggla, känd för sina vetenskapliga intressen, d. 1803. Han var gift med Margareta Charlotta Ehrensvärd (f. 1717, d. 1808). Dot är hon, som låtit rista en minnesskrift i runor över sin syster Vilhelmina (f. 1754, statsfru hos drottning Lovisa Ulrika, g. in. hovmarskalken Sten Abr. Piper, d. 1798). Den C. A. E., som liilit rista inskriften över sin vän och frände, amiralen och konstkritikern Carl August Ehrensvärd, är med all säkerhet en broder till Margareta och Vilhelmina, cnvoyéen och generalen Carl August Ehrensvärd (d. 1805). lian var kusin till amiralen.
"Runinskriften" i Djulö park, som ju även som imitation har etl visst Intresse, är sålunda ristad mellan 1798 och 1808, förmodligen år 1800, samma år som de bada andra inskrifterna.
Elias Wessén.
L A N D E T S H Ö G S T A B A U T A S T E N
I Halland finnas några av landets statligasto bautastenar. Sydväst om Grimctons station står inom det bekanta fornminnesområdct jiii Broåsen den s. k. »Slummerstcn>, som är omkr. 5,80 m. hög och hittills gällt fin- landet- största. Nu liar Harplinge hembygdsförening under ledning av
museiintendenten Erik Salvén rost don i två delar sönderslagna och kull-
fallna bautastenen vid Hulebäck i steninge socken, Bautastenens övre del
312 SMÄRRE MEDDELANDEN
har sedan länge fungerat som grindstolpe ett stycke från platsen. Det täta busksnår som omgivit den ursprungliga platsen har röjts upp och stenen rosts omkring 7 meter söder om landsvägen Steninge kyrka—glas- bruket. I restaurerat skick är stenen 6,53 m. hög och är därigenom vor- den landets största monument i sitt slag (fig. 105).
LITTERATUR OCH KRITIK
M O N E T A . Meddelanden från S k å n e s n u m i s m a t i s k a förening.
Bland de tecken som tyda på en tid av ny aktivitet för svensk numis- matisk forskning är ett av do mera glädjande instiftandet 1931 av en syd- svensk numismatisk förening, vilken redan under sitt andra levnadsår utsänt en egen tidskrift, »Moneta». Det första häftet är visserligen till omfånget rätt blygsamt, men håller i stället en kvalitativ nivå, som ingor all respekt. Docenten Sture Bolin ger en översikt av de skånska mynt- fynden från nyare tid, en studie som för första gängen visar upp huru beaktansvärda dessa hittills hos oss helt försummade sena skattefynd i själva verket äro. Museumsinspektör Georg Galster skildrar med auktori- tativ lärdom myntmästarsläkten Comhaer, varav ett par medlemmar i bör- jan på 1400-talot voro verksamma i Stockholm och Lund. Häftet avslutas mod en förträfflig bibliografi av redaktören kand. lirik Person. Kan
>Moneta> hållas vid liv och utvecklas efter de vetenskapliga riktlinjer, som detta första häfte slagit in på, så kan den snart vara vårt ledande organ inom sitt område.
B. Th.
K L E I N E R E M I T T E I L U N G E N
Elias Wessén berichtet öbor E i n e R u n e n i n s c h r i f t v o m J a h r e 18 0 0, eine ganz vortrefflich gehauene Drachenschlinge mit Runenin- schrift, ausgefiihrt zum Gedächtnis der 1798 verstorbenen Gräfin Vilhel- mina Piper. Die Inschrift findet sich auf einem Findlingsblock beim Gut Djulö, Södermanland (Fig. 103, 104). — D e r h ö c h s t e B a u t a s t e i n d e s L ä n d e s , bei Hulebäck in Halland, 6Vs m hoch, ist neulich restauriort worden (Fig. 105).
Litteratur und Kritik. Die neue numismatische Zeitschrift M o n e t a wird von B. Thordeman angezeigt.
