UPPSALA UNIVERSITET Institutionen för neurovetenskap Fysioterapeutprogrammet
Examensarbete 15 poäng, grundnivå
Flickor med långvarig smärtas upplevelser och erfarenheter av fysioterapeutisk behandling
Experiences of physiotherapeutic treatment among girls with chronic pain
FÖRFATTARE HANDLEDARE
Björkbom, Ida Frygner-Holm, Sara
Eriksson, Sofia Universitetsadjunkt
Redovisad Maj 2020
Sammanfattning
Bakgrund
Långvarig smärta hos barn och ungdomar är vanligt förekommande och flickor är mer drabbade än pojkar. Smärtan påverkar den drabbade i stor utsträckning vilket ofta visar sig i det sociala livet, vid dagliga aktiviteter och under skolgången.
Syfte
Syftet med denna studie var att utforska flickor med långvarig smärtas upplevelser och erfarenheter av fysioterapeutisk behandling.
Metod
En kvalitativ studie genomfördes med data baserat på semistrukturerade intervjuer.
Bekvämlighetsurval användes för att rekrytera informanter. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med abduktiv ansats.
Resultat
Under intervjuerna framgick det att den långvariga smärtan bidrog till både fysiska och psykologiska begränsningar. Det som framförallt upplevdes som positivt med den
fysioterapeutiska behandlingen var att känna sig delaktig och att kunna påverka utfallet, samtidigt som restriktioner från fysioterapeuten upplevdes begränsande. Behandlingen bidrog bland annat till en positivare inställning, en ökad aktivitetsnivå och ett förbättrat psykiskt välmående. Alla informanter var positivt inställda till att ha träffat en fysioterapeut även om vissa fått begränsade resultat av behandlingen. Det framkom att det var viktigt att fysioterapeuten visade intresse och kommunicerade med ungdomen i första hand.
Slutsats
Flickor som lever med långvarig smärta hade erfarenheter av både fysiska och psykologiska begränsningar. De positiva effekterna av den fysioterapeutiska behandlingen beskrevs som en ökad aktivitetsnivå och delaktighet i det sociala livet. Trots att behandlingen inte alltid givit den effekt som informanten eller dess anhöriga förväntat sig, hade fysioterapeutens bemötande och engagemang gjort ett stort avtryck hos informanten.
Adolescents, Girls, Chronic pain, Physiotherapy, Limitations, Physiotherapist
Abstract
Background
Chronic pain in children and adolescents is common and girls are more affected than boys. The pain effects the affected person widely which is often showed in the social life, in daily activities and in school.
Aim
The aim of this study was to explore experiences of physiotherapeutic treatment among girls with chronic pain.
Methods
A qualitative study was made, and data were collected through semi structured interviews.
Convenience sample was used to recruit informants. Data were analysed using a qualitative content analysis with an abductive approach.
Results
Chronic pain in young girls caused both physical and psychological limitations. Positive
experiences of the physiotherapeutic treatment included to feel involved in one’s own treatment and to be able to influence the outcome, while getting restrictions from the physiotherapist seemed limiting. The treatment contributed to a more positive attitude, an increased level of physical activity and an improved mental well-being. The informants had a positive attitude towards meeting a physiotherapist, even though some of them had seen limited results of the treatment. It was important that the physiotherapist showed an interest and communicated with the adolescent in the first place.
Conclusion
Girls who live with chronic pain had experiences of both physical and psychological limitations.
The positive effects of the physiotherapeutic treatment were described as an increased activity level and participation in social life. Even though some of the girls had seen limited results of the treatment, the physiotherapist’s commitment made a great impression on the informants.
Adolescents, Girls, Chronic pain, Physiotherapy, Limitations, Physiotherapist
Innehållsförteckning
Bakgrund 1
Långvarig smärta hos barn/ungdomar 1
Bakomliggande orsaker och smärtmodulerande faktorer 1
Fysioterapeutisk behandling vid långvarig smärta 2
Problemformulering 2
Syfte 3
Frågeställning 3
Metod 3
Design 3
Urval 4
Datainsamlingsmetod 4
Genomförande 5
Databearbetning 5
Etiska överväganden 6
Resultat 7
Begränsningar orsakade av långvarig smärta 9
Vara involverad i behandlingen 11
Vara begränsad av behandlingen 11
Vara besviken över behandlingens resultat 12
Upplevda positiva effekter av fysioterapeutisk behandling 12
Fysioterapeutens roll 13
Diskussion 14
Resultatsammanfattning 14
Resultatdiskussion 15
Metoddiskussion 18
Etikdiskussion 19
Klinisk nytta och framtida forskning 19
Konklusion 20
Referenslista 21
Bilaga 1: Intervjuguide 24
Bilaga 2: Mejl till verksamhetschef 25
Bilaga 3: Informationsbrev till ungdom 26
Bilaga 4: Samtyckesblankett 27
1
Bakgrund
Långvarig smärta hos barn/ungdomar
Långvarig smärta hos barn och ungdomar är vanligt förekommande. Enligt en systematisk litteraturöversikt som publicerades år 2011 är flickor mer drabbade än pojkar. Resultatet som framkom i denna översikt visar att prevalensen varierar kraftigt. Huvudvärk, buksmärtor och muskuloskeletal smärta är vanligast (1). Smärtan påverkar den drabbade i stor utsträckning vilket ofta visar sig i det sociala livet, vid dagliga aktiviteter och under skolgången (2).
Långvarig smärta kan definieras som en ihållande och/eller återkommande smärta som pågått i mer än tre månader. Den kan även beskrivas som en smärta som kvarstår längre tid än vad förväntad läkning skulle ha gjort. Till skillnad från den akuta smärtan, där det är en akut skada eller inflammation som ger smärtsymtom, kvarstår den långvariga smärtan även efter det att skadan har läkt (3).
Bakomliggande orsaker och smärtmodulerande faktorer
Långvarig smärta kan vara orsakad av känd organisk orsak som exempelvis ökad
muskelspänning, vävnadsskada eller reumatisk sjukdom. Den långvariga smärtan kan också vara idiopatisk. Smärtan uppstår då utan känd orsak, antingen i nervsystemet eller av psykologiska orsaker (3).
När smärtan övergår från akut till långvarig har det skett en förändring i nervsystemet som orsakat central sensitisering. Den centrala sensitiseringen orsakar ökat smärtsvar på både smärtsamma och icke smärtsamma stimuli över ett utbrett anatomiskt fält (4). Genetisk hög sensorisk känslighet och psykologiska faktorer, som exempelvis katastroftankar, kan öka risken för central sensitisering (5).
Psykologiska orsaker som ökar känsligheten för att utveckla och bibehålla långvarig smärta hos barn och ungdomar kan vara kognitiva, emotionella och beteendefaktorer. De kognitiva och emotionella faktorerna är främst rädsla och en känslighet för ångest och oro. Maladaptiva strategier för hantering av smärta, såsom negativa copingstrategier, är beteendefaktorer som kan öka känsligheten för att utveckla långvarig smärta (4). Copingstrategier, som definieras som en
2
persons förmåga att hantera krävande situationer, kan antingen vara positiva eller negativa.
Negativa copingstrategier kan bland annat vara att undvika rörelser som orsakar smärta, att stanna hemma från arbete eller skola, vila och uttrycka klagomål. Positiva copingstrategier kan vara att fortsätta gå till arbete eller skola, utföra avslappningsövningar och hantera smärtan (6).
Barn och ungdomar tenderar att påverkas av sina anhörigas svar på smärta. Dels de anhörigas svar på egen smärta, dels de anhörigas svar på barnets smärta (6). De anhörigas reaktion på barnets smärta kan påverka smärtintensitet, beteende och funktion. En anhörig som uttrycker oro och låter sitt barn stanna hemma vid smärta ökar risken för funktionsnedsättning hos barnet (7).
Fysioterapeutisk behandling vid långvarig smärta
Eftersom den långvariga smärtan påverkar individen på flera olika plan har det visat sig vara viktigt med en multimodal behandling, där flera professioner samarbetar kring patienten för att täcka alla problemområden (8). Ett bio-psyko-socialt synsätt har visat sig vara betydande för effekten av den fysioterapeutiska behandlingen hos ungdomar med långvarig smärtproblematik (9, 10). Interventionen bör vara beteendeinriktad för att uppnå bästa effekt. En beteendeinriktad intervention bör bland annat innehålla målsättning, självmonitorering och funktionella
beteendeanalyser (11).
Syftet med den fysioterapeutiska behandlingen är att förbättra patientens fysiska funktion och kan ge både en direkt och ihållande effekt vid långvarig smärta hos barn och ungdomar (12). Styrka, rörlighet, koordination, balans och proprioception är exempel på funktioner som kan vara nedsatta vid långvarig smärtproblematik. Aktiva behandlingsmetoder, som fysisk aktivitet, har visat sig ge en större effekt än passiva behandlingsmetoder, som TENS och massage (9).
Exempel på vanligt förekommande psykosociala behandlingar är avslappning, biofeedback och stresshantering (12).
Problemformulering
Långvarig smärta är vanligt förekommande hos ungdomar och flickor är mer drabbade än pojkar (1). Smärtproblematiken hos ungdomar är komplext och varierar mellan individer utifrån
bakomliggande orsaker och smärtmodulerande faktorer. Den bakomliggande orsaken till smärtan kan vara idiopatisk eller bero på känd organisk orsak. De smärtmodulerande faktorerna är
individuella och kan vara biologiska, psykologiska och sociala. Fysioterapi syftar till att förbättra
3
patientens funktion genom att behandla utifrån ett biopsykosocialt perspektiv (4).
Det finns flera studier som beskriver effekten av fysioterapeutiska behandlingsmetoder hos ungdomar med långvarig smärta (9, 10). Däremot finns det fortfarande kunskapsluckor kring ungdomarnas egna upplevelser av långvarig smärta och fysioterapeutisk behandling. Patientens upplevelser av mötet med fysioterapeuten samt tidigare erfarenheter och förväntningar påverkar det kliniska utfallet (13). Det är därför viktigt att ta hänsyn till dessa faktorer vid
behandlingsupplägget för att på ett effektivt sätt kunna påverka utfallet.
Syfte
Syftet med denna studie var att utforska flickor med långvarig smärtas upplevelser och erfarenheter av fysioterapeutisk behandling.
Frågeställning
Vilka erfarenheter har flickor som fått fysioterapeutisk behandling av att leva med långvarig smärta?
Hur upplever flickor med långvarig smärta fysioterapeutisk behandling?
Metod
Design
En kvalitativ design användes och data baserades på intervjuer. En kvalitativ ansats valdes då syftet var att fånga upp och beskriva flickor med långvarig smärtas upplevelser och erfarenheter av fysioterapeutisk behandling. Med en kvalitativ deskriptiv design fångades informanternas upplevelser av hur det är att leva med långvarig smärta samt erfarenheten av hur fysioterapeutisk behandling kan påverka den långvariga smärtbilden (14).
4
Urval
Bekvämlighetsurval användes för att hitta fem informanter som kunde ge innehållsrika och ändamålsenliga data. För att öka överförbarheten önskades variationer hos informanterna i form av smärttillstånd, men på grund av tidsbrist och ett begränsat urval var detta inte möjligt. De mottagningar som kontaktades var Barnspecialistmottagningen Region Uppsala och Uppsala Barncentrum och Vårdcentral. Barnspecialistmottagningen Region Uppsala är en vårdinstans med specialistkompetens inom långvariga hälsoproblem hos barn och ungdomar som erbjuder multimodal behandling och Uppsala Barncentrum och Vårdcentral är en vårdinstans inom primärvård som är inriktad mot barnfamiljer. Efter godkännande av verksamhetscheferna på de två mottagningarna kontaktades fysioterapeuterna med patienter som uppfyllde
inklusionskriterierna. De första fem personer som var intresserade av att delta i studien kontaktades sedan via telefon.
Inklusionskriterier: Flickor mellan 15–18 år som hade en långvarig smärtproblematik, vilket innebar att de skulle ha haft smärta under minst tre månader. Flickorna skulle vara under pågående behandling samt kunna prata och förstå det svenska språket. Samtycke av informant skulle finnas.
Datainsamlingsmetod
Som datainsamlingsmetod valdes en semistrukturerad intervju med frågor som främst belyste individens upplevelser och erfarenheter av långvarig smärta och fysioterapeutisk behandling.
Informanterna fick även svara på frågor angående smärta, funktion och relation till
fysioterapeuten. En semistrukturerad intervjuguide (bilaga 1) gav individerna möjlighet att själva styra riktningen i samtalet eftersom intervjuguiden innehöll frågeområden istället för exakta, detaljerade frågor. Frågeguiden utformades utifrån studiens syfte och frågeställningar och bestod av fyra huvudfrågor samt tillhörande följdfrågor som lät informanten utveckla sina svar. Intervjun avslutades med en öppen fråga som syftade till att låta informanten berätta fritt om något som inte tagits upp under intervjun. Exempel på huvudfrågor var “Vill du berätta om din smärta?” och
“Hur upplever du din kontakt med fysioterapeuten?” med anpassade följdfrågor.
5
Genomförande
Mejl skickades till ansvarig verksamhetschef på Barnspecialistmottagningen Region Uppsala och Uppsala Barncentrum och Vårdcentral för att inhämta tillstånd att kontakta de berörda
fysioterapeuterna (bilaga 2). Genom verksamhetscheferna kontaktades därefter fysioterapeuter på dessa arbetsplatser. Fysioterapeuterna tillfrågades att ta kontakt med patienter som uppfyllde inklusionskriterierna. De första fem patienter som godkände att bli kontaktade informerades om studien och tillfrågades om att delta via telefon. Vid intresse av att delta i studien bestämdes tid och plats för en fysisk intervju alternativt tid för en telefonintervju. Vid de fysiska intervjuerna gavs informationsbrev (bilaga 3) till deltagarna och samtyckesblankett (bilaga 4) skrevs under.
Då intervjuerna hölls via telefon förmedlades informationsbrevet via mejl och samtycke gavs muntligt.
Intervjuerna genomfördes i februari år 2020. En författare ansvarade för att intervjua och den andra agerade bisittare. Bisittaren hade som ansvar att vid behov ställa ytterligare följdfrågor för att fördjupa informanternas svar. Intervjuerna tog mellan 10–25 minuter och spelades in via röstinspelning på privat mobil och dator.
Databearbetning
Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med abduktiv ansats (15). Intervjuerna transkriberades ordagrant i ett gemensamt dokument. Intervjuerna bearbetades sedan i flera steg.
Först lästes transkripten flera gånger av författarna och meningsbärande enheter identifierades.
Dessa kondenserades sedan och försattes med koder som beskrev meningsenheterna och dess innehåll. Dessa koder delades sedan in i olika kategorier och underkategorier. Se tabell I för exempel på hur analysprocessen gick till.
TABELL I: Exempel på meningsenheter, kondenserade meningsenheter, koder, underkategorier och kategorier från innehållsanalysen.
Meningsenhet Kondenserad meningsenhet
Kod Underkategori Kategori
Satt det inte bara blir… om för att alltså när mamma och pappa är
Om mamma och pappa är med är det jag som pratar med
Kommunicerar med ungdomen i första hand
Fysioterapeuten ser mig
Fysioterapeutens roll
6 med… och då så,
så att inte dem bara sitter och pratar med dem, utan det är jag som pratar med fysioterapeuten och så kan mamma eller pappa säga något om det behövs.
fysioterapeuten och så kan mamma och pappa säga något om det behövs.
Nu när jag har något jag vill tillbaka till då tycker jag att det är ännu jobbigare att jag har dem här
restriktionerna.
När jag har något jag vill tillbaka till är det ännu jobbigare med restriktioner.
Jobbigt med restriktioner
Vara begränsad av behandlingen
För att öka studiens trovärdighet utfördes forskartriangulering. Detta innebar att alla steg i analysen först utfördes enskilt av respektive författare, för att senare diskuteras gemensamt av båda författarna. Data diskuterades även med handledare och kurskamrater. Koder,
underkategorier och huvudkategorier ändrades utefter arbetets gång utifrån relevans till frågeställningarna.
Etiska överväganden
Informanterna informerades om studien både muntligt via telefon och skriftligt via
informationsbrev. Informanterna deltog frivilligt och hade rätt att avbryta deltagandet utan att ange anledning. Deltagarna informerades även om att alla frågor var frivilliga att svara på samt att paus kunde tas vid behov. Flickorna angav förnamn och ålder men dessa uppgifter redovisas inte i studentuppsatsen. Inga personnummer på deltagarna samlades in i syfte att säkerställa deras anonymitet. Varje informant försågs med en bokstav för att avidentifieras. Personuppgifter förvarades på ett sådant sätt att obehöriga inte kunde ta del av dem. All data från intervjuerna kommer att raderas efter det att studien är rapporterad.
7
Då informanterna tillfrågades att delta i studien av behandlande fysioterapeuter fanns det en risk att informanterna kände att deras relation till fysioterapeuten kunde påverkas negativt om de valde att inte delta i studien. Denna risk ansågs vara låg eftersom deltagarna tillfrågades att delta i studien ytterligare en gång av författarna och hade då möjlighet att välja att inte delta i studien.
Nyttan med studien var att resultatet kunde förbättra fysioterapeuternas förståelse för hur flickor med långvarig smärta upplevde fysioterapeutisk behandling och utefter denna information optimera behandlingsupplägget.
Resultat
Under denna rubrik presenteras det resultat som framkom av analysprocessen. I Tabell II
redovisas informanterna försedda med en bokstav samt deras ålder och smärtlokalisation. Totalt tillfrågades sju flickor, varav fem stycken valde att delta i studien. Samtliga deltagare tillfrågades av fysioterapeuter på Barnspecialistmottagningen Region Uppsala. Resultatet är presenterat i Tabell III genom huvudkategorier, underkategorier och koder samt med en mer detaljerad beskrivning av dessa och tillhörande citat under tabellen.
TABELL II: Redovisning av informanter, ålder och smärtlokalisation.
Informant Ålder Smärtlokalisation
A 16 år Knä
B 17 år Huvud, nacke
C 15 år Rygg, axlar, nacke
D 15 år Huvud
E 17 år Huvud
8
TABELL III: Resultat redovisat i huvudkategorier, underkategorier och koder.
Huvudkategori Underkategori Kod
Begränsningar orsakade av långvarig smärta
Fysiska begränsningar
Psykologiska begränsningar
- Slutat med aktiviteter
- Svårt att utföra fysisk aktivitet - Pauser under skoldagarna - Svårt att somna
- Vaknar av smärta
- Biverkningar av mediciner
- Rädd för att skämma ut mig - Rädd för att skada mig - Rädsla för återfall
- Vågar inte vara hemma själv - Varför händer det mig - Svårt att koncentrera mig - Begränsningar från föräldrar
Vara involverad i behandlingen
- Känner mig delaktig
- Känner att jag kan påverka utfallet
Vara begränsad av behandlingen
- Svårigheter att acceptera restriktioner
- Minskad skärmtid var inget jag förväntade mig
9 Vara besviken på
behandlingens resultat
- Behandlingen blev inte som förväntat
- Anhöriga förväntade sig bättre effekt
Upplevda positiva effekter av fysioterapeutisk behandling
- Minskad smärta efter aktivitet - Ökad aktivitetsnivå
- Förbättrat psykiskt välmående - Positivare inställning
- Distraheras från smärtan - Ökad avslappning - Begränsas inte av smärtan
Fysioterapeutens roll Fysioterapeuten ser mig
Fysioterapeuten som problemlösare
- Tar mig på allvar
- Kommunicerar med mig i första hand
- Är intresserad - Skönt att prata ut med
fysioterapeuten
- Anpassad behandling utifrån aktuella besvär
- Tar ett steg i taget - Ger inte upp
- Letar efter ny kunskap - Ger alternativa lösningar
Begränsningar orsakade av långvarig smärta
Under samtliga intervjuer framkom information om hur flickorna påverkades och begränsades av sin långvariga smärta. Detta innefattade bland annat negativa tankar, rädslor, sociala
10
begränsningar samt påverkan på livet i stort. Denna huvudkategori delades därför in i två underkategorier: “Fysiska begränsningar” och “Psykologiska begränsningar”.
Fysiska begränsningar
Flera informanter berättade hur smärtan påverkat både sömn, skolgång samt vilka aktiviteter som kunnat genomföras. En informant berättade att hon hade fått biverkningar av sin medicin i form av trötthet och nedstämdhet och en annan informant berättade om nattliga uppvaknanden till följd av smärtan. Att behöva ta pauser under lektionerna eller anpassa skolgången på annat sätt var nödvändigt för en av informanterna som i hög grad begränsades av sin smärta.
Informant B: “men ja jag blir ja såhär trött och måste vila liksom, ta pauser i skoldagarna och vi har, ja försökt anpassa skolan och så vidare.”
Hon beskrev vidare att en av de jobbigaste konsekvenserna av smärtan var att hon hade fått sluta med sin aktivitet, vilket var ett genomgående problem hos flera av informanterna.
Informant B: “jag spelade ju [nämner sport hon utövar] och det har jag behövt nu sluta med… men jag tänker komma tillbaka till det... Men ja nej så jag kan inte göra det jag, jag har behövt sluta med saker.”
Psykologiska begränsningar
Psykologiska begränsningar beskrevs bland annat i form av koncentrationssvårigheter,
begränsningar från föräldrar och en rädsla för att vara ensam hemma. Två av informanterna levde med huvudvärk till följd av krampanfall och en av dessa informanter berättade om rädslan för att få ytterligare ett krampanfall och funderade kring vilka konsekvenser det skulle kunna ge.
Informant D: “det blev ju såhär typ läskigt eller vad man ska säga när jag fick
krampanfallet… för då såhär... visste man ju inte om man skulle få det igen eller såhär…
om det skulle bli allvarligare och så.”
En annan informant beskrev en rädsla för att skämma ut sig offentligt om hon skulle få ytterligare ett krampanfall.
11
Informant B: “ja jag är också väldigt rädd att få epilepsianfall. Ehm… mest är jag faktiskt rädd för att få i skolan för att typ se konstig ut för man ligger ju där och ser lite konstig ut… för att jag är rädd för att skämma ut mig.”
Att drabbas av långvarig smärta kunde medföra många tankar och känslor. Känslor som beskrevs var dels orättvisa, men också ovisshet.
Informant D: “när jag fick huvudvärken… Man blev ju såhär, varför fick jag det, asså hur kunde jag få det?”
Vara involverad i behandlingen
Att känna sig delaktig och kunna vara med och påverka behandlingens utfall bidrog till en positiv upplevelse, framförallt då fysioterapeuten försökte rikta behandlingen mot den aktivitet som informanten ville komma tillbaka till.
Informant B: “Fysioterapeuten pratade lite om att jag kunde vara med på [nämner sport hon utövar] men vara på sidan till exempel kasta lite boll och så vidare själv till en början… och det tyckte jag mycket om att höra för då känns det som att jag är mycket närmare att komma tillbaka till [nämner sport hon utövar].”
Vara begränsad av behandlingen
Det som togs upp som negativt bland flera informanter var att få restriktioner av sin
fysioterapeut, framförallt hos de som höll på med någon aktivitet som de inte kunde utföra i nuläget. Detta upplevdes i hög grad som begränsande trots att många av informanterna hade blivit erbjudna alternativa aktiviteter av sin fysioterapeut.
Informant B: “Nu när jag har något jag vill tillbaka till då tycker jag att det är ännu jobbigare att jag har dem här restriktionerna.”
Samma informant beskrev vidare att behandlingen även inneburit en minskad skärmtid, vilket också upplevdes som begränsande.
12
Informant B: “alltså jag förväntade mig att jag behövde ta det lugnt, men, jag visste inte att man behövde, ehm liksom, inte hålla på med mobiler och så vidare”
Vara besviken över behandlingens resultat
Något annat som upplevdes som negativt var hur förväntningar, både de egna samt från anhöriga, inte stämde överens med hur resultatet av behandlingen blivit. En informant beskrev att det var jobbigt att ha föräldrar med höga förväntningar som blev besvikna när behandlingen inte hjälpte.
Informant E: “jag tänkte väl att det kanske skulle hjälpa lite och det har väl hjälpt alltså lite i sig men alltså... inte världsmy... alltså... kanske inte så mycket som alla andra hoppats på att det skulle hjälpa.”
Upplevda positiva effekter av fysioterapeutisk behandling
En huvudkategori namngavs till “Upplevda positiva effekter av fysioterapeutisk behandling”. I denna kategori finns informanternas beskrivningar av hur deras situation förbättrats av
fysioterapeutisk behandling. Informanterna beskrev dels hur smärtan påverkats, men också deras psykiska välmående och aktivitetsnivå. En informant valde att berätta att smärtan som tidigare uppstod efter utförd aktivitet, nu minskat i intensitet.
Informant B: “Jag tränade med en vän förra veckan och efter det fick jag bara lite ont i huvudet, men inga men eller vad man säger nästa dag eller så vidare och det tror jag hade varit värre för några månader sedan...”
Samma informant beskrev även hur en ökad aktivitetsnivå påverkat det psykiska måendet på ett positivt sätt.
Informant B: “Fysioterapeuten tyckte att jag ändå var på ett så bra plan att jag kunde vara med lite, och… det har ju, ja men det har ju påverkat mitt psykiska mående eftersom, ah ja vet inte, har blivit lite mer positiv kanske.”
13
En annan informant beskrev en ökad avslappning efter att ha utfört träningsprogrammet som hon fått från sin fysioterapeut. Träningsprogrammet avslutades med att informanten skulle tänka på något som hon blev glad av.
Informant D: “eller såhär avslappningen efter man gjort allt... Så ska man ju tänka på nått som man tycker är roligt och det, så det brukar göra mig avslappnad, och såhär trött och lugn.”
Fysioterapeutens roll
“Fysioterapeutens roll” har två underkategorier, “Fysioterapeuten ser mig” och “Fysioterapeuten som problemlösare”. Denna huvudkategori belyser vikten av fysioterapeutens roll under
behandlingen. Trots att vissa informanter inte hade upplevt minskad smärta av den fysioterapeutiska behandlingen, beskrev de ändå positiva upplevelser av att ha träffat en fysioterapeut.
Fysioterapeuten ser mig
“Fysioterapeuten ser mig” beskriver positiva upplevelser av fysioterapeutens bemötande under behandlingen. Att bli tagen på allvar var av stor vikt för flera informanter. En informant beskrev viljan av att bli bemött på samma sätt som en vuxen patient.
Informant C: “Satt det inte bara blir... om för att alltså när mamma och pappa är med...
och då så, så att inte dem bara sitter och pratar med dem, utan det är jag som pratar med fysioterapeuten och så kan mamma eller pappa säga något om det behövs.”
En hög tillit till fysioterapeuten bidrog till en förbättrad följsamhet till behandlingen. Genom att vara intresserad och engagerad i sitt arbete som fysioterapeut upplevde en informant en ökad tillit.
Informant E: “Men typ om ni skulle gå in i ett klassrum med en lärare då vill ju ni ändå att den ska va typ intresserad i det den pratar om och inte bara... ehm... stå där, för då blir man ju, man tror ju typ mer på vad personen ska göra då...”
14
En informant beskrev att en viktig del av hennes möten med fysioterapeuten var att kunna prata ut och öppna upp sig om sådant hon inte ville prata med vem som helst om. Detta bidrog även till ett lugn hos informanten vilket upplevdes som mycket positivt.
Informant D: “Det blir ju såhär skönt att prata med någon, så att då… pratar vi om saker… man kan prata ut och såhär… det blir lugnt att vara med henne…”
Fysioterapeuten som problemlösare
Flera informanter var medvetna om att deras smärta var svårbehandlad vilket kunde medföra en känsla av hopplöshet. Dessa informanter ville lyfta fysioterapeutens vilja att hjälpa till och beskrev även en känsla av att fysioterapeuten inte ger upp.
Informant E: “...även om det känns som att jag är ett fall som liksom är svårt och inte...
direkt går att lösas eller vad man ska säga... känns ändå som att, alltså hon ger typ inte upp...”
Under intervjuerna uppmanades informanterna att beskriva hur dem tycker att en bra
fysioterapeut ska vara. En informant ville att behandlingen skulle anpassas vid varje besök utefter aktuella besvär.
Informant B: “De tar varje besök på allvar och hör vad jag har att säga varje gång… så att… jaa liksom huvudvärken kanske förändrar sig och då… aa tycker jag att en
fysioterapeut ska, om det behövs, förändra vad man behöver göra… ”
Diskussion
Resultatsammanfattning
Syftet med denna studie var att utforska flickor med långvarig smärtas upplevelser och
erfarenheter av fysioterapeutisk behandling vid sådan smärta. Analysprocessen resulterade i sex huvudkategorier; “Begränsningar orsakade av långvarig smärta”, “Vara involverad i
behandlingen”, “Vara begränsad av behandlingen”, “Vara besviken över behandlingens resultat”,
“Upplevda positiva effekter av fysioterapeutisk behandling” och “Fysioterapeutens roll”. Det
15
framgick att informanterna i stor utsträckning blev påverkade och begränsade av den långvariga smärtan, både fysiskt och psykiskt. Flera av dem hade slutat med sina aktiviteter, behövt anpassa skolgången, fått både fysiska och psykiska biverkningar av mediciner samt upplevt en negativ påverkan på sömnen. Vissa kände även att de blivit begränsade av anhöriga som uttryckt att de borde avstå aktiviteter på grund av smärtan.
Det som informanterna framförallt upplevde som positivt gällande den fysioterapeutiska behandlingen var att känna sig involverad i sin egen behandling. Att få restriktioner av sin fysioterapeut eller att behandlingen inte motsvarade de egna eller anhörigas förväntningar upplevdes som begränsande. Det framgick att den fysioterapeutiska behandlingen bland annat hade bidragit till en ökad aktivitetsnivå, förbättrat psykiskt välmående, en mer positiv inställning samt att smärtan inte begränsade informanterna i lika stor utsträckning. Alla informanter
upplevde det som positivt att ha träffat en fysioterapeut även om vissa fått begränsade resultat av den behandling de fått.
Det framkom även att det var viktigt att fysioterapeuten visade intresse, tog informanten på allvar och kommunicerade med denne i första hand, samt försökte anpassa behandlingen utifrån de aktuella besvären. Informanterna tyckte även att det var viktigt att ha någon att prata med, både om smärtan men även om annat. Att som fysioterapeut hålla sina kunskaper uppdaterade och inte ge upp trots svårlösta fall visade sig även vara uppskattat hos informanterna. Något som också verkade framgångsrikt var att ge alternativa lösningar när behandlingen innefattade restriktioner gällande den aktivitet som informanten höll på med.
Resultatdiskussion
Under huvudkategorin “Begränsningar orsakade av långvarig smärta” var det flera informanter som berättade att de varit tvungna att sluta med aktiviteter som de tidigare utfört. Trots att informanterna visade förståelse för restriktionerna upplevdes de begränsande. Långvarig smärta påverkade även skolgången. Koncentrationssvårigheter, hjärntrötthet och en rädsla för att skada sig bidrog till att skolgången ofta behövde anpassas. Frånvaro från idrottslektionerna och behov av att ta pauser under lektionen gjorde det svårt för informanterna att uppnå de krav som ställdes i skolan. Även sömnen påverkades i form av nattliga uppvaknanden och svårigheter att somna. I en studie med syfte att undersöka hur långvarig smärta påverkar det dagliga livet hos barn och
16
ungdomar framkom det att det var vanligt med sömnproblem, skolfrånvaro och svårigheter att utföra aktiviteter (16) vilket stämmer överens med den information som framkommit under intervjuerna. I en översikt från 2019 med syfte att undersöka och kartlägga konsekvenser av långvarig smärta hos barn och ungdomar framkom liknande resultat, där studier visar att långvarig smärta är relaterat till funktionshinder, sömnsvårigheter och ångest (17). I samma översikt framkom det att ungdomar med långvarig smärta i högre grad upplevde utanförskap och stigmatisering, vilket en informant beskrev som en rädsla för att skämma ut sig.
Flickor som tidigare drabbats av krampanfall beskrev en rädsla för att vara hemma själva. I en systematisk översikt som syftade till att beskriva ungdomars upplevelser av att leva med krampanfall beskrevs detta som en känsla av sårbarhet och en rädsla för att förlora
kroppskontrollen (18). I samma översikt berättade informanter att de är oroliga för att skada sig i samband med ett krampanfall, vilket även framkom i denna studie. En av flickorna berättade att hon tidigare fått en hjärnskakning till följd av ett krampanfall, vilket gjorde att både flickan och hennes familj nu var oroliga för att det skulle hända igen.
Det var flera informanter som tog upp vikten av att känna sig delaktig i sin egen behandling.
Eftersom flera av flickorna hade fått sluta med aktiviteter de gillade var det viktigt att
fysioterapeuten försökte ge alternativa lösningar till dessa, som kunde inge hopp om att eventuellt kunna komma tillbaka till sin aktivitet. Genom att arbeta tillsammans med patienten och lyssna på vad just denna person vill klara av, får patienten själv känna att den kan vara med och påverka utfallet. Att successivt engagera patienten i sådan aktivitet är en viktig del av den bio-psyko- sociala rehabiliteringen vid långvarig smärta, menar en litteraturstudie som undersökt vilka metoder i rehabilitering som har högst grad av evidens (9). I två studier lyftes en multimodal behandlingsplan som det viktigaste för att lyckas med behandlingen av långvarig smärta hos barn och ungdomar (9, 19).
För informanter som levde med huvudvärk till följd av krampanfall upplevdes restriktioner från fysioterapeuten begränsande. De beskrev en minskad delaktighet i skola och sociala aktiviteter samt restriktioner gällande skärmtid. I den tidigare refererade systematiska översikten (18)
berättar ungdomar om ett utanförskap till följd av dessa restriktioner. Ungdomarna var frustrerade över att inte kunna delta i fester och sportaktiviteter eller spela datorspel eftersom sådana
aktiviteter kunde trigga besvären.
17
Målet med den fysioterapeutiska behandlingen vid långvarig smärta är att öka eller bibehålla patientens fysiska, psykiska och sociala funktion (4, 9, 20, 21), vilket speglades i intervjuerna.
När informanterna själva fick lyfta fram hur de upplevt effekten av behandlingen var det ingen som fokuserade på smärtan, utan de valde istället att berätta om vad de kan göra nu som de inte kunnat göra tidigare. En informant berättade att hon inte längre var hemma från skolan på grund av huvudvärken, då hon lärt sig hur hon ska hantera den. En annan informant beskrev hur hon kunde distrahera sig från smärtan genom att utföra olika aktiviteter. Dessa typer av
hanteringsstrategier har visat sig utgöra en stor roll i den fysioterapeutiska behandlingen för att minska aktivitetsbegränsningar (22, 23).
Uppfattningen av fysioterapeuten och dess roll verkade ha stor betydelse för hur informanterna kände för den behandling de fått. Flera av informanterna upplevde inte att de fått några
anmärkningsvärda resultat av den fysioterapeutiska behandlingen, men trots detta var de positivt inställda till att ha en fysioterapeutisk kontakt. Fysioterapeuten kan alltså ha en viktig roll i att finnas där och lyssna, visa intresse och sätta patienten i fokus och på det viset bidra till att patienten känner sig nöjd med besöket.
Fysioterapeuten upplevdes emellertid som ett samtalsstöd för flickorna. Enligt en studie som syftade till att beskriva tre fysioterapeuters upplevelser av att lära sig och behandla ungdomar med långvarig smärta med en beteendemedicinsk behandling ansågs det positivt att arbeta enligt ett holistiskt synsätt (11). Ett holistiskt synsätt innebär att se hela människan och dess situation istället för att enbart se till det biomedicinska (11), vilket skulle kunna liknas med flickornas positiva upplevelser av att få prata ut med fysioterapeuten.
Flera informanter beskrev att det var viktigt att fysioterapeuten anpassade behandlingen kontinuerligt efter de aktuella besvären. I en studie där man jämförde en individanpassad
intervention med en allmän träningsintervention såg man att den grupp som fick individanpassad behandling fungerade bättre i vardagsaktiviteter och hade en ökad tilltro till den egna förmågan att hantera eventuella hinder i vardagen (24). Som fysioterapeut är det med andra ord viktigt att individanpassa behandlingen utifrån patienten och de mest aktuella besvären för att optimera behandlingsresultaten. Detta ökade även förtroendet för fysioterapeuten och bidrog till en mer positiv upplevelse av den fysioterapeutiska kontakten.
Att leta efter ny kunskap, att inte ge upp och att erbjuda alternativa lösningar upplevdes som positiva egenskaper hos fysioterapeuten. I en systematisk översikt visade det sig att det finns en stark koppling mellan fysioterapeutens och patientens syn på långvarig smärta. En fysioterapeut
18
som inger hopp bidrar till en positivare inställning hos patienten, samtidigt som en fysioterapeut som rekommenderar vila troligtvis bidrar till en ökad rörelserädsla hos patienten (25). En flicka som intervjuades led av oförklarlig huvudvärk, vilket hon sökt hjälp för hos flertalet instanser.
Trots att hon beskrev sig själv som ett “hopplöst fall” berättade hon att fysioterapeuten sökt efter ny information, testat olika behandlingsmetoder och inte gett upp, vilket gjort henne mer positivt inställd till framtiden.
Metoddiskussion
Under analysprocessen utfördes forskartriangulering genom att data först analyserades enskilt av respektive författare och diskuterades därefter gemensamt. Vidare diskuterades data med
handledare och kurskamrater. Data bearbetades och analyserades upprepade gånger för att skapa nya tolkningar och perspektiv på den information som samlats in. En analys som genomförs på detta sätt ökar studiens trovärdighet. I metoddelen gavs även en tydlig beskrivning av hur datainsamling och analysprocess genomförts, vilket också ökar trovärdighet och överförbarhet (26).
Samtliga informanter som deltog i studien beskrev en god relation till sin fysioterapeut och var även positiva till den fysioterapeutiska behandlingen. Det är svårt att säga om detta speglar verkligheten, eftersom de informanter som valde att delta i studien troligtvis var de som har en positiv erfarenhet av fysioterapi sedan tidigare och därför gärna ville dela med sig av sina upplevelser och erfarenheter. Dessutom kunde det vara svårt för de patienter som hade en god relation till sin fysioterapeut att tacka nej till att delta i studien när frågan kom direkt från fysioterapeuten.
För att få en ökad variation i urvalsgruppen hade strategiskt urval varit att föredra, men på grund av studiens tidsbegränsning och omfattning ansågs bekvämlighetsurval vara den mest
fördelaktiga metoden (27). Trots att en större spridning i smärtlokalisation hade kunnat öka överförbarheten till fler ungdomar med långvarig smärta så är studien i stor utsträckning representativ för de vanligast förekommande smärtlokalisationerna hos ungdomar idag (1).
För att öka överförbarheten ytterligare var grundidén gällande urvalet att patienter från två olika mottagningar skulle representeras i studien. De första fem personerna som valde att delta i studien tillfrågades via samma mottagning, vilket innebär att samtliga deltagare i studien
troligtvis hade fått liknande fysioterapeutisk behandling. Hade studien pågått under en längre tid
19
hade det varit av intresse att få informanter från flera mottagningar för att på så vis kunna öka studiens överförbarhet (28).
På grund av svårigheter att få in tillräckligt många informanter till studien genomfördes ingen provintervju. Att testa frågeguiden i en eller två provintervjuer hade kunnat påvisa
förbättringsmöjligheter samt eventuella problem i ett tidigt skede, vilket hade kunnat ge författarna en chans att optimera huvudfrågorna för att få ut så mycket som möjligt av intervjuerna. För att kunna anpassa följdfrågorna utefter informantens svar användes en semistrukturerad intervjuguide (29). Informanterna uppmuntrades att berätta fritt utifrån huvudfrågorna och följdfrågorna användes endast om en informant hade svårt att utveckla sitt svar eller då författarna sökte djupare förståelse för det som berättades.
Etikdiskussion
En risk med det begränsade urvalet och dess tillvägagångssätt var att informanterna hade kunnat uppleva att konfidentialiteten blev påverkad. Detta genom att vissa data som presenterades i studien eventuellt kunde kopplas till en viss individ, exempelvis en specifik sport eller ett
fritidsintresse som var typiskt för individen. För att minska risken för detta byttes sådan specifika data ut mot [nämner...] i citaten under resultatredovisningen.
Klinisk nytta och framtida forskning
Resultatet från denna studie visade på att fysioterapeutens agerande och bemötande har en avgörande roll för hur flickor upplever den fysioterapeutiska behandlingen, oberoende av
behandlingens upplevda effekt. Faktorer som hur fysioterapeuten uttrycker sig eller visar intresse för sin patient har stor betydelse för patientens upplevelse, vilket är en viktig lärdom att ha med sig i sitt arbete som fysioterapeut. Förhoppningen är att denna studie även kan bidra till en djupare förståelse för hur det är att som ung tjej leva med långvarig smärta och hur man som fysioterapeut kan möta en sådan patient på bästa sätt.
I framtida forskning vore det intressant att läsa om hur omgivningsfaktorer påverkar unga flickor med långvarig smärta. Socialt stöd, ekonomisk status och tillgång till sjukvård har sannolikt en inverkan på upplevelsen av både långvarig smärta och den fysioterapeutiska behandlingen.
20
Konklusion
Flickor som lever med långvarig smärta hade erfarenheter av både fysiska och psykologiska begränsningar. Aktiviteter som de tidigare uppskattat var svåra att genomföra och skolgången påverkades negativt. De beskrev en rädsla för att skada sig, skämma ut sig och vara hemma själva samtidigt som de hade funderingar kring varför just de hade drabbats av långvarig smärta.
Upplevelserna av den fysioterapeutiska behandlingen var framförallt positiva och den upplevda effekten av behandlingen beskrevs som en ökad aktivitetsnivå och delaktighet i det sociala livet.
Flickorna upplevde att fysioterapeuten fungerade som ett samtalsstöd och trots att behandlingen inte alltid givit den effekt som informanten eller dess anhöriga förväntat sig, hade
fysioterapeutens bemötande och engagemang gjort ett stort avtryck hos informanten.
21
Referenslista
1. King, S, Chambers, CT, Huguet, A, Macnevin, RC, Mcgrath, PJ, Parker, L, Macdonald, AJ 2011 The epidemiology of chronic pain in children and adolescents revisited: a systematic review. Pain 152: 2729-2738
2. Alfvén G, Olsson GL. Långvarig smärta hos barn och ungdomar kan och bör behandlas.
Läkartidningen. 2008;(105): 720-721.
3. Olsson, G. & Jylli, L. Smärta hos barn och ungdomar. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur; 2001.
4. Landry BW, Fischer PR, Driscoll SW, Koch KM, Harbeck-Weber C, Mack KJ et al. Managing Chronic Pain in Children and Adolescents: A Clinical Review. PM&R. november 2015;7:S295–
315.
5. Clark J, Nijs J, Yeowell G, Goodwin PC. What Are the Predictors of Altered Central Pain Modulation in Chronic Musculoskeletal Pain Populations? A Systematic Review. Pain Physician.
2017;20(6):487–500.
6. Wilson AC, Moss A, Palermo TM, Fales JL. Parent Pain and Catastrophizing Are Associated With Pain, Somatic Symptoms, and Pain-Related Disability Among Early Adolescents. Journal of Pediatric Psychology. 01 maj 2014;39(4):418–26.
7. Walker LS, Williams SE, Smith CA, Garber J, Van Slyke DA, Lipani TA. Parent attention versus distraction: Impact on symptom complaints by children with and without chronic functional abdominal pain: Pain. maj 2006;122(1):43–52.
8. de Blécourt AC, Schiphorst Preuper HR, Van Der Schans CP, Groothoff JW, Reneman MF.
Preliminary evaluation of a multidisciplinary pain management program for children and adolescents with chronic musculoskeletal pain. 2008;30(1):13-20.
9. Harrison LE, Pate JW, Richardson PA, Ickmans K, Wicksell RK, Simons LE. Best-Evidence for the Rehabilitation of Chronic Pain Part 1: Pediatric Pain. J. Clin. Med. 2019, 8(9), 1267.
22
10. Holm S, Ljungman, G, Asenlof P, Linton SJ, Soderlund A. 2016 Treating youth in pain:
Comparing tailored behavioural medicine treatment provided by physical therapists in primary care with physical exercises. European Journal of Pain 20: 626-638.
11. Frygner-Holm S, Åsenlöf P, Ljungman G, Söderlund A. Physical therapists’ experiences of learning and delivering a complex behavioral medicine intervention to adolescents with pain.
Physiotherapy Theory and Practice. 15 juli 2019;1–11.
12. T.M. Palermo, C. Eccleston, A.S. Lewandowski, A.C. Williams, S. Morley. Randomized controlled trials of psychological therapies for management of chronic pain in children and adolescents: An updated meta‐analytic review. Pain. 2010; 148: 387–397.
13. Bialosky JE, Beneciuk JM, Bishop MD, Coronado RA, Penza CW, Simon CB, m.fl.
Unraveling the Mechanisms of Manual Therapy: Modeling an Approach. Journal of Orthopaedic
& Sports Physical Therapy. januari 2018;48(1):8–18.
14. Cleland JA. The qualitative orientation in medical education research. 2017 Jun;29(2):61-71.
15. Lundman B, Hällgren Graneheim U, Kvalitativ innehållsanalys. I: Granskär, M, Höglund- Nielsen, B (red), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund:
Studentlitteratur, 2008. s. 159-172.
16. Roth-Isigkeit A, Thyen U, Stöven H, Schwarzenberger J, Schmucker P. Pain Among Children and Adolescents: Restrictions in Daily Living and Triggering Factors. Pediatrics 2005
Feb;115(2):e152-62.
17. Cáceres-Matos R, Gil-García E, Barrientos-Trigo S, Molina E, Porcel-Gálvez AM.
[Consequences of chronic pain in childhood and adolescence]. Gac Sanit. juni 2019;33(3):272–
82.)
18. Chong L, Jamieson NJ, Gill D, Singh-Grewal D, Craig JC, Ju A, m.fl. Children’s Experiences of Epilepsy: A Systematic Review of Qualitative Studies. Pediatrics. 2016;138(3).
19. Ayling Campos A, Amaria K, Campbell F, McGrath PA. Clinical impact and evidence base for physiotherapy in treating childhood chronic pain. Physiother Can. 2011;63(1):21–33.
23
20. Hylands-White N, Duarte RV, Raphael JH. An overview of treatment approaches for chronic pain management. Rheumatol Int. januari 2017;37(1):29–42.
21. Karlsson L. Chronic Pain and Exercise: Studies on pain intensity, biochemistry, adherence and attitudes [Internet] [Ph.D.]. [Linköping, Sweden]: Linköping University; 2017 [citerad 14 april 2020]. Tillgänglig vid: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-137076
22. Moffett J, McLean S. The role of physiotherapy in the management of non-specific back pain and neck pain. Rheumatology (Oxford)2006 Apr;45(4):371-8.
23. Jensen MP, Nielson WR, Turner JA, Romano JM, Hill ML. Readiness to self-manage pain is associated with coping and with psychological and physical functioning among patients with chronic pain. Pain2003 Aug;104(3):529-37.
24. Sandborgh M, Lindberg P, Åsenlöf P, Denison E. Implementing behavioural medicine in physiotherapy treatment. Part I: Clinical trial. Advances in Physiotherapy. januari 2010;12(1):2–
12.
25. Darlow B, Fullen BM, Dean S, Hurley DA, Baxter GD, Dowell A. The association between health care professional attitudes and beliefs and the attitudes and beliefs, clinical management, and outcomes of patients with low back pain: a systematic review. Eur J Pain. januari
2012;16(1):3–17.
26. Hadi MA, José Closs S. Ensuring rigour and trustworthiness of qualitative research in clinical pharmacy. 2016 Jun;38(3):641-6. doi: 10.1007/s11096-015-0237-6. Epub 2015 Dec 14.
27. E. Carter R, Lubinsky J, Domholdt E. Rehabilitation Research - Principles and applications.
4th ed. Chap. 9: Selection and Assignment of Participants, p. 98-99.
28. Graneheim UH, Lundman B. Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. 2004 Feb;24(2):105-12.
29. E. Carter R, Lubinsky J, Domholdt E. Rehabilitation Research - Principles and applications.
4th ed. Chap. 9: Selection and Assignment of Participants, p. 163.
24
Bilaga 1: Intervjuguide
Detta är en preliminär version av intervjuguiden som kan komma att ändras under studiens gång.
1. Berätta om dig själv.
- Ålder?
- Skola?
- Vad gör du på fritiden?
- Familj?
2. Vill du berätta lite om din smärta?
- Var har du ont? Vad hände när smärtan började? Hur länge sen var det? Är den konstant/varierande? I vilka situationer har du ont? När har du inte ont?
- Hur påverkar smärtan dig? Hur begränsar den dig?
- Vad gör du för att hantera smärtan?
- Hur var det innan du sökte vård?
3. Berätta, vilka behandlingar eller åtgärdsförslag har du fått av din fysioterapeut?
- Hur upplever du behandlingen?
- Hur upplever du effekten av behandlingen?
- Vad fungerar / vad fungerar inte för dig?
- Hur upplever du den hjälp du har fått? Stämmer den överens med de förväntningar du har/hade?
4. Hur upplever du din kontakt med fysioterapeuten?
- Hur ofta träffas ni?
- Hur känns det när ni träffas?
- Hur upplever du fysioterapeutens bemötande?
- Har du träffat någon annan fysioterapeut innan, i så fall hur var det?
- Hur tycker du att en bra fysioterapeut ska vara/vad ska hen göra?
5. Är det något vi inte har tagit upp som du skulle vilja berätta?
25
Bilaga 2: Mejl till verksamhetschef
Hej!
Vi heter Ida och Sofia och är två fysioterapeutstudenter som studerar på Uppsala Universitet. Vi gör ett examensarbete som syftar till att ta reda på hur flickor med långvarig smärta upplever fysioterapeutisk behandling. Vi kommer i studien att vilja intervjua fem flickor som har erfarenhet av långvarig smärta och som har kontakt med en fysioterapeut.
Därför vill vi nu höra med dig om vi får lov att kontakta de fysioterapeuter som arbetar inom din verksamhet? Vi vill dels informera om studien och dels be fysioterapeuterna att fråga sina patienter om vi får ta kontakt med dem.
Vi hoppas att ni tycker detta låter intressant och vill vara med och underlätta för oss i vårt arbete!
Med vänliga hälsningar, Ida Björkbom och Sofia Eriksson Handledare
Sara Frygner-Holm, Med Dr, universitetsadjunkt
26
Bilaga 3: Informationsbrev till ungdom
Information inför deltagande i forskningsstudie
Nedan ges information inför deltagande i en studie där vi vill utforska flickor med långvarig smärtas upplevelser och erfarenheter av fysioterapeutisk behandling.
Syfte
Syftet med denna studie är att utforska flickor med långvarig smärtas upplevelser och
erfarenheter fysioterapeutisk behandling vid sådan smärtproblematik. Med denna kunskap hoppas vi kunna förbättra fysioterapeuters förståelse för flickors problematik och upplevelser av
behandling för att senare kunna optimera behandlingsupplägget. Deltagandet är helt frivilligt och går att avbryta utan att uppge anledning, utan att kontakten till vården förändras.
Genomförande
För deltagande krävs samtycke. Studiedeltagaren kommer att bli intervjuad under cirka 10–25 minuter på överenskommen plats och tid. Intervjun kommer att innehålla frågor som bland annat berör smärta, funktion, vad man tycker och tänker kring behandling och relation till
fysioterapeuten. Vårdnadshavare och behandlande fysioterapeut är inte med i rummet under intervjun.
Sekretess
Alla som väljer att delta i studien kommer att vara anonyma. Deltagaren kommer att ange förnamn och ålder men dessa uppgifter kommer sedan att döljas i studentuppsatsen.
Personuppgifter kommer att behandlas så att obehöriga inte kan ta del av dem.
Resultat.
Resultatet kommer att bli till en studentuppsats, men ingen information kommer att kunna kopplas till er som deltar i studien. I bearbetning och resultat ersätts namn med en kod, så ingen som läser uppsatsen kommer att kunna förstå vem som sagt vad.
Kontakt
Vid frågor angående studien, vänligen kontakta någon av oss:
Ida Björkbom (fysioterapeutstudent): ida.bjorkbom@gmail.com Sofia Eriksson (fysioterapeutstudent): sofiaaeriksson@live.se Sara Frygner-Holm (handledare): sara.frygner-holm@neuro.uu.se
27
Bilaga 4: Samtyckesblankett
Jag har muntligt och skriftligt informerats om studiens innehåll och samtycker härmed till deltagande i studien “Flickor med långvarig smärtas upplevelser och erfarenheter av fysioterapeutisk behandling”.
Jag är medveten om att mitt deltagande är frivilligt och att jag när som helst får avbryta deltagandet utan att ange orsak och utan att kontakten till vården förändras.
Ort och datum Deltagarens underskrift ________________________ ________________________
