Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Fakulteten för humaniora samhällsvetenskaper Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier
Linda Larsson och Madelene Strandberg
”Man vill ju inte dra igång en karusell
om det inte är något”
En kvalitativ studie om emotioners påverkan på anmälan av
omsorgssvikt i förskolan.
”You don´t want to cause a commotion unless you´re
really sure”
A qualitative study of the influence of emotions in relation to
reporting child maltreatment in pre-school.
Examensarbete 15 hp
Socionomprogrammet
Termin: HT 2013
Handledare: Per Folkesson Examinator: Kirsti Kuusela
Sammanfattning
Syftet med denna kvalitativa studie har varit att undersöka förskollärares definition av omsorgssvikt, samt om emotioner påverkar att förskollärare gör en anmälan till socialtjänsten gällande omsorgssvikt. Empirin samlades in med kvalitativa intervjuer av fyra förskollärare, som hade erfarenhet av anmälan till socialtjänsten. Intervjuerna analyserades med hjälp av teori om omsorgssvikt, emotioner samt interaktionsritualer. Studien ger inblick och förståelse för förskolepersonalens kunskap och erfarenheter av omsorgssvikt samt om hur emotioner formar relationer mellan de inblandade och kan påverka en anmälan. Resultatet visade att förskollärarnas definition av omsorgssvikt inte består av ett visst antal tecken, utan att de bildar sig en helhetsuppfattning av barnets situation. Studien visar att emotioner kan påverka att en anmälan görs, både genom att förskollärarna tvekar och därmed förlänger processen, men också genom att en anmälan överhuvudtaget inte alls upprättas.
Nyckelord: omsorgssvikt; emotioner; interaktionsritualer; anmälningsplikt; förskolepersonal
Abstract
The aim of this qualitative study was to study pre-school teachers´ definition of child maltreatment, and the impact of emotions in reporting child maltreatment to the Social Services.
The empirical data was collected through qualitative in-depth interviews of four pre-school teachers, who were all experienced in reporting child maltreatment to the Social Services. The interviews were analyzed using emotion theory, theory on child maltreatment and interaction ritual theory. The study provides insight and understanding of their knowledge and experience of child maltreatment, how emotions shape the relationship between the people involved as well as how emotions affect reporting. The result shows that preschool teachers´ definition of child maltreatment is not composed of one or two signs of neglect, but by forming an overall picture of the child's situation. The study also shows that emotions can affect the reporting of child maltreatment both in the sense of actually reporting, as well as hesitating and therefore prolonging the process, but also possibly that the neglect is not reported at all.
Keywords: Child Maltreatment; Emotions; Interaction Rituals; Reporting; Pre-school Staff
Förord
Under arbetet med denna studie, finns det flera personer vi vill passa på att tacka för deras hjälp och stöd under skrivandet av detta examensarbete.
Vi vill börja med att tacka vår fantastiska handledare Per Folkesson, som med otrolig snabbhet och på ett konstruktivt sätt har gett oss feedback och stöd under forskningsprocessen. Ett särskilt tack riktas till våra intervjupersoner – TACK! Utan er, hade denna studie inte varit möjlig att genomföra.
Vi tackar också varandra för ett mycket gott samarbete samt många givande samtal och diskussioner i soffan på Stationsgatan. Allt arbete har skett med full delaktighet och kreativitet från oss båda, där vi under hela processen har delat lika på hela ansvaret för uppsatsens alla delar.
Karlstad januari 2014 Linda Larsson
Madelene Strandberg
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 1
1.1 Problemformulering ... 1
1.2 Anknytning till socialt arbete... 1
1.3 Teoretiska utgångspunkter ... 2
1.4 Förhållande till annan forskning... 2
1.5 Förförståelse ... 2
1.6 Förändringar i lagen ... 2
1.7 Syfte och frågeställningar ... 3
1.8 Begreppsdefinitioner ... 4
2 TIDIGARE FORSKNING ... 5
2.1 Inledning ... 5
2.2 Tolkning av begreppet omsorgssvikt i relation till anmälningsplikt ... 5
2.3 Påverkan av emotioner ... 6
3 TEORETISK REFERENSRAM ... 9
3.1 Omsorgssvikt ... 9
3.2 Emotioner ... 9
3.3 Interaktionsritualer och emotionell energi ... 13
4 METOD ... 14
4.1 Vetenskapsteoretisk tradition ... 14
4.2 Kvalitativ metod ... 14
4.3 Litteratursökning ... 14
4.4 Urval ... 15
4.5 Ljudupptagning ... 15
4.6 Intervjumetod... 15
4.7 Intervjusituation ... 16
4.8 Transkribering ... 17
4.9 Val av analysmetod ... 17
4.10 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet ... 18
4.11 Etiska överväganden ... 19
4.12 Uppsatsens disposition ... 20
4.13 Metoddiskussion ... 20
5 RESULTAT OCH ANALYS ... 23
5.1 Omsorgssvikt ... 23
5.2 Personalens emotioner i samband med omsorgssvikt ... 24
5.3 Personalens erfarenheter av kontakter med andra i samband med omsorgssvikt ... 28
5.4 Svar på forskningsfrågorna ... 33
5.5 Personalens emotioner och påverkan på anmälan... 34
6 DISKUSSION ... 37
6.1 Resultatdiskussion ... 37
6.2 Förslag till vidare forskning ... 38
6.3 Avslutande ord ... 38
REFERENSLISTA ... 39
Bilaga 1 ... 42
Bilaga 2 ... 43
1
1 INLEDNING
1.1 Problemformulering
Mörkertalet av barn som far illa utan att det upptäcks är stort. Brottsförebyggande rådet (2012) rapporterar att bara en mindre andel av omsorgssvikt rapporteras, trots att anmälningsskyldighet föreligger. I en jämförelse av anmälningstendens mellan personal på barnavårdscentraler (BVC) och förskolepersonal har det framkommit att BVC anmäler 32 procent av de fall där de har misstanke om omsorgssvikt till socialtjänsten, medan förskolepersonal enbart anmäler 11 procent (Lundén 2004). Siffrorna visar således att BVC anmäler förhållandevis få fall, bara cirka en tredjedel. Förskolan är ännu sämre på att anmäla. Lundén (2010) förklarar hur det är nödvändigt att omsorgssvikt uppmärksammas så tidigt som möjligt i barnets liv:
Konsekvenserna av omsorgssvikt för barn är, som det ser ut, stora. En av de allvarligaste psykologiska effekterna är att barn påverkas i sin tillit och förtröstan på att föräldrar och andra vuxna finns tillgängliga för dem och erbjuder hjälp, skydd, tröst och stöd när de behöver det. Barn som växer upp under sådana omständigheter bygger in i sina inre arbetsmodeller bilden av en som inte är värd att skyddas och älskas. (Lundén 2010, s. 24)
Eftersom enbart 11 procent av barn som är utsatta för omsorgssvikt anmäls av förskolan, är detta ett viktigt område att undersöka. Det har gjorts flera studier som visar på hur kognition påverkar vid misstänkt omsorgssvikt, men väldigt lite gällande hur emotioner påverkar. Svensson (2013) menar att det behövs mer forskning gällande emotioner, då dessa verkade ha betydelse i hennes studier. Av denna anledning har vi valt att studera om emotioner kan påverka att en anmälan till socialtjänsten upprättas vid misstanke om omsorgssvikt, och i så fall på vilket sätt.
1.2 Anknytning till socialt arbete
Enligt 14 kap 1§ socialtjänstlagen (SFS 2001:453) har vissa yrkesverksamma professionella skyldighet att upprätta en anmälan till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa.
Myndigheter som berörs av anmälningsskyldigheten är bland annat kriminalvården, hälso- och sjukvården, skolan samt socialtjänsten. Anmälningsskyldigheten berör alla som arbetar i verksamheter som kommer i kontakt med barn och ungdomar. Även de som arbetar i enskild verksamhet berörs av anmälningsskyldigheten om verksamheten berör barn och ungdomar.
I lagtexten används uttrycket “barn som far illa” (SFS 2001:453). Socialstyrelsen (2004) definierar begreppet “barn som far illa” som något som uppstår när ett barn inte får sitt behov av omsorg och trygghet tillgodosett av vårdnadshavarna. Barns välmående skall visa sig i såväl fysiska, psykiska och sociala faktorer. Om det brister i någon av dessa kan det innebära att barnet riskerar att fara illa och behöver stöd. Det räcker med en misstanke om att ett barn far illa för att en anmälan ska upprättas. Det behöver alltså inte vara bekräftat att barnet är utsatt för omsorgssvikt, utan det är upp till socialtjänsten att göra en bedömning av vad som behövs för att tillgodose ett barns skydd (ibid.).
Då kommunens socialtjänst har det yttersta ansvaret för att invånarna får det stöd och det skydd de behöver (SFS 2001:453), finns en koppling mellan vårt val av uppsatsämne och socialt arbete.
På förskolepersonal ligger ansvar att upptäcka och vidta åtgärder vid misstanke om omsorgssvikt och barn som far illa (Socialstyrelsen 2004), då de har anmälningsskyldighet enligt 14 kap 1§
2
Socialtjänstlagen (SFS 2001:453). Intresseområdet för denna studie är hur förskolepersonal definierar omsorgssvikt, om emotioner påverkar att en anmälan görs och på vilket sätt.
1.3 Teoretiska utgångspunkter
Den teoretiska referensramen i denna studie utgår från Lundéns (2004) studie av omsorgssvikt och interaktionsritualer. Förutom detta används såväl sociologisk som psykologisk teori om emotioner.
1.4 Förhållande till annan forskning
Valet att använda teorier om omsorgssvikt, interaktionsritualer och emotioner för att analysera vårt material väcktes när vi läste de avhandlingar som ligger till grund för denna studie. Vi började med att läsa Lundéns (2004) avhandling och valde utifrån denna att använda oss av teori om omsorgssvikt. När vi fortsatte att söka forskning för vår studie, fann vi Svenssons (2013) avhandling om barn som riskerar att fara illa i sin hemmiljö. Hon betonar att det behövs mer forskning om hur emotioner påverkar i dessa situationer. Utifrån denna avhandling väcktes vårt intresse för att fördjupa oss i om emotioner kan påverka att en anmälan görs, och i så fall på vilket sätt. Vid en sökning efter tidigare forskning gällande emotioner i kombination med omsorgssvikt visade sig enbart några få resultat, vilket indikerar att området inte ännu är så utforskat.
1.5 Förförståelse
Förförståelse har en påverkan i hela forskningsprocessen, och av denna anledning är det viktigt att vara medveten om sin egen förförståelse (Malterud 2009). Vi har en viss förförståelse gällande förskola och förskolepersonal. En av oss (L.L.) har genom tidigare utbildning till lärare samt praktik och arbete på socialtjänsten mött barn som är utsatta för omsorgssvikt. Vi har båda barn som går på förskola, och möter av denna anledning dagligen både förskolemiljön och förskolepersonal. Förutom detta har vi, genom vår socionomutbildning, teoretisk kunskap om barn som far illa samt kunskap om individ, grupp och samhälle.
Av egna erfarenheter från förskolan vet vi att det finns situationer där det går att urskilja emotioners påverkan på beteendet. Till exempel har vi uppmärksammat att viss personal kan tycka att det är obekvämt att prata om vissa situationer. Ett exempel på detta kan vara att ta upp att ett av våra barn har blivit bitet av ett annat barn. Vi tror att olika känslor som skam, oro eller rädsla kan ligga bakom detta beteende. Skam för att de inte hade bättre uppmärksamhet, rädsla och oro för vad vi ska tycka om dem och deras roll som förskolepersonal.
Vår förförståelse är att omsorgssvikt inte uppmärksammas, eller i alla fall inte anmäls i den utsträckning som det borde. Som blivande socionomer har vi också med oss att långt ifrån alla barns behov upptäcks i tid. Detta upplever vi som frustrerande, och är intresserade av att veta mer om varför det förhåller sig på detta sätt.
1.6 Förändringar i lagen
Inledningsvis nämnde vi att enligt 14 kap 1§ socialtjänstlagen (SFS 2001:453) har vissa yrkesverksamma professionella skyldighet att upprätta en anmälan till socialtjänsten, om de misstänker att ett barn far illa. Lagen anger att det räcker med att ha en misstanke, för att med
3
lagstöd kunna upprätta en anmälan. Förskolepersonalens misstankar behöver således inte vara bekräftade, de behöver inte ha bevis eller starka argument för sina misstankar för att göra en anmälan.
Ett ärende hos socialtjänsten kan aktualiseras genom antingen anmälan, ansökan, eller på annat sätt. När en anmälan inkommer, görs en förhandsbedömning inom två veckor och socialtjänsten fattar då beslut om att utredning ska inledas eller inte. Förskolepersonalens roll är enbart att anmäla till socialtjänsten om misstanke om omsorgssvikt föreligger och det är sedan socialtjänstens roll att fatta beslut om åtgärder.
Tidigare har inte socialtjänsten på grund av sekretessbestämmelser kunnat meddela den anmälningsskyldige om utredning inletts eller inte. Efter en lagändring som trädde i kraft 1 januari 2013, får nu anmälaren på begäran så kallad återkoppling efter anmälan har gjorts, enligt SoL 14 kap 1b (SFS 2001:453). Detta är en del av en större lagändring som har skett för att stärka barnperspektivet i socialtjänstlagen. Gällande återkoppling står följande i lagrådsremissen:
När det föreligger anmälningsplikt ska socialnämnden på begäran av den som har gjort en anmälan, eller på eget initiativ, informera denne om att utredning har inletts, inte har inletts eller redan pågår. En förutsättning för att sådan information ska få lämnas är dock att det med hänsyn till omständigheterna inte framstår som olämpligt. Det införs en ny sekretessbrytande bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen. Bestämmelsen innebär att sekretess inte hindrar att uppgift om beslut att inleda eller inte inleda utredning eller uppgift om att utredning redan pågår lämnas till en anmälningsskyldig person eller myndighet som gjort en anmälan till socialnämnden. En förutsättning för detta är dock att det inte med hänsyn till omständigheterna framstår som olämpligt att lämna ut uppgiften. (Regeringen 2013)
Att anmäla och att sedan inte få reda på vad som händer med barnet, är något som tidigare skapat frustration hos den anmälningsskyldige (Sundell 1997). Efter lagändringen, har socialtjänsten möjlighet att utan att tumma på sekretessbestämmelser, återkoppla till yrkespersonen som har upprättat anmälan.
1.7 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka om emotioner påverkar förskollärare vid omsorgssvikt och anmälan. För att nå studiens syfte behöver vi undersöka hur förskolepersonal definierar begreppet omsorgssvikt, samt om emotioner påverkar om förskolepersonal gör en anmälan till socialtjänsten eller inte. Utifrån detta syfte har vi arbetat fram följande frågeställningar:
- Hur definierar förskolepersonal omsorgsvikt och vilka tecken på det identifierar de?
- Vilka emotioner upplever personalen i samband med omsorgsvikt?
-Vilka erfarenheter har personalen i kontakt med föräldrar, kolleger och socialtjänsten vid misstanke om omsorgsvikt?
- Påverkar emotioner om anmälan görs eller inte?
4
1.8 Begreppsdefinitioner
Begreppet omsorgssvikt har utvecklats från att ha betydelsen barn som far illa, till att även omfatta barn som riskerar att fara illa. Omsorgssvikt innefattar ett barn som blir psykiskt eller fysiskt skadat, försummat eller är utsatt för bristande känslomässigt engagemang av den person som har ansvaret för att tillgodose barnets behov (Killén 2009).
Med förskollärare menar vi en person som genomgått en fullständig förskollärarutbildning som omfattar minst 210 högskolepoäng (Lärarnas riksförbund 2012). Om man arbetar som förskollärare ska man ansöka om en förskollärarlegitimation som visar vad förskolläraren har för behörighet (ibid.). I förskolepersonalens yrkesroll ligger omsorg för små barn samt ett pedagogiskt ansvar där de ska stötta och hjälpa barnet att utvecklas som individ (Skolinspektionen 2012).
Med anmälan menar vi handlingen att anmäla misstanke om omsorgssvikt till socialtjänsten.
Denna utgår från den anmälningsplikt om missförhållanden, som alla verksamheter som berör barn och ungdomar har enligt 14 kap. 1§ Socialtjänstlagen (SFS 2001:453).
Emotion är ett vidsträckt begrepp, som olika discipliner och professionella yrkespersoner inom dessa, ser på olika sätt:
Inom sociologin beskriver Scheff (1990) emotioner som något som gör att människan kan upprätta relationer och trygga sociala band till andra. Emotioner som skam och stolthet är särskilt förknippade med dessa sociala band. Emotioner har en kroppslig sida som innebär att vi reagerar med fysiska tecken som exempelvis hjärtklappning och svettning vid rädsla. Emotioner består också av en social sida där ett större perspektiv antas som innefattar relationer och att emotionerna sätts i relation till omvärlden (Dahlgren & Starrin 2004).
I psykologin används termen emotion som ett begrepp som omfattar både upplevelsen och de kroppsliga förändringarna som känslan innebär. Psykiatrin använder vanligtvis istället begreppet affekt för detta (Egidius 2008).
I vår studie använder vi emotioner som aspekter av relationen mellan människor, men också som upplevelser av känslor som förskolepersonalen förmedlar till oss. Fokus ligger på ett sociologiskt perspektiv där interaktionsritualer och mellanmänskliga känslor som skam och stolthet samt tilltro/misstro får relativt stor plats, men vi anser inte att det går att bortse från förskolepersonalens inre känslor som skam, skuld, rädsla, kärlek och så vidare.
5
2 TIDIGARE FORSKNING
2.1 Inledning
För att hjälpa barn som är utsatta för omsorgssvikt är det viktigt att upptäcka de barnen så tidigt som möjligt (Sundell 1997; Lundén 2004; Svensson 2013). I Svenssons (2013) avhandling
”Barn som riskerar att fara illa i sin hemmiljö” utfördes fyra delstudier. Två av dessa är relaterade till förskolemiljön där Svensson beskriver hur viktig förskolan är för att arbeta förebyggande, samt upptäckande. Detta för att kunna stödja och hjälpa barnen som är utsatta för omsorgssvikt. Sundell (1997) beskriver att många barn idag vistas i förskolan, vilket gör att förskolepersonal har möjlighet att tidigt upptäcka de barn som är utsatta för omsorgssvikt. Av alla ett till femåringar i Sverige är nästan 85 % inskrivna på förskola (Svensson 2013).
2.2 Tolkning av begreppet omsorgssvikt i relation till anmälningsplikt
Lundéns (2004) kvantitativa studie ”Vilka tecken på omsorgssvikt har BVC-sjuksköterskor och barnomsorgspersonal observerat hos barn” presenterar, med hjälp av resultat från en enkätundersökning, fyra grupper av omsorgssvikt: känslomässig otillgänglighet, försummelse, fysisk vanvård samt kroppsliga tecken på fysiska övergrepp. Resultaten av hennes undersökning visade att personalen kunde se tecken från samtliga kategorier och ändå göra bedömningen att det inte handlar om omsorgssvikt och därmed inte anmäla (ibid.).
Tolkningen av begreppet omsorgssvikt varierar (Lundén 2004). Lundén beskriver att beslut om att anmäla eller inte, kan påverkas av hur lagtexten har formulerats och tolkats. Ett exempel på detta var att barnomsorgspersonal gjorde en snävare tolkning av anmälningsskyldigheten än vad sköterskorna på BVC gjorde (ibid.). Sundell (1997) förklarar i ”Child-Care Personnel´s Failure to Report Child Maltreatment: Some Swedish Evidence”, en studie baserad på enkäter, hur tolkningen av anmälningsplikt kan innebära att förskolepersonalen inte förstår innebörden i begreppet omsorgssvikt.
Sundell (1997) beskriver att den främsta orsaken till att anmälan inte upprättas till socialtjänsten är att personalen känner sig osäker på om barnet är utsatt för omsorgssvikt. 37 % av de tillfrågade i Sundells studie uppgav att det var anledningen till att de inte anmälde sin oro till socialtjänsten.
Han beskriver också att en annan anledning till att så få anmälningar görs till socialtjänsten, kan vara att personalen inte har tillräcklig kunskap om sin skyldighet att upprätta en anmälan.
Samtidigt lyfter Sundell fram att det inte är förskolepersonalens uppgift att utreda vidare om barnets situation, utan enligt lagstiftning skall de upprätta en anmälan och låta socialtjänsten göra en bedömning om utredning skall inledas (ibid.).
Svensson (2013) visar att förskolan samt hälso- och sjukvården inte arbetar preventivt när det gäller omsorgssvikt. Hon menar att myndigheter skulle kunna vara bättre på att arbeta utifrån barnens behov och vad omgivningen oroar sig för. Hennes resultat visar att det finns en risk att de professionella istället undviker problemet.
2.2.1 Tre orosnivåer och kunskap om omsorgssvikt
Broberg och Lundén (1994) har med hjälp av enkäter och uppföljande intervjuer genomfört en kvalitativ studie – ”Förskolebarn som far illa”- där de beskriver tre orosnivåer för i vilken grad
6
personalen oroade sig för om ett barn var utsatt för omsorgssvikt. De visar hur förskolepersonalens oro kan klassificeras i tre olika kategorier: Vara bekymrad för, tro samt att veta att barnet utsätts för omsorgssvikt.
Att vara bekymrad för ett barn innebär att personalen inte riktigt kan sätta ord på vad det är som gör att de upplever oron. Det finns något som gör att denna oro uppkommer hos personalen, men personalen kan samtidigt inte peka på något specifikt, eller en specifik situation som gör att oron vore befogad (Broberg & Lundén 1994).
När personalen går från att vara bekymrad för ett barn till att tro att barnet är utsatt för omsorgssvikt beskriver Broberg och Lundén (1994) det som att personalen mer kan sätta ord på vad det är som gör att misstankarna uppkommer. Samtidigt kan de lättare härleda det till en viss situation eller situationer som gör att de upplever att oron är mer befogad än tidigare. Däremot beskriver Broberg och Lundén att personalen ändå inte gör en anmälan till socialtjänsten. I första hand försöker personalen att stötta barnet på förskolan och tar hjälp av de resurser som de har till sitt förfogande. Anledningen till det är att även i kategori, anser inte personalen att det räcker med en misstanke för att göra en anmälan.
Den sista kategorin handlar enligt Broberg och Lundén (1994) om när personalens tidigare misstankar om omsorgssvikt övergått till att de vet att barnet är utsatt. Oftast handlar detta om att personalen upplevt flera situationer eller beteenden som bekräftar deras misstankar att barnet är utsatt för omsorgssvikt. I vissa fall anmälde personalen sina misstankar till socialtjänsten och i vissa fall inte. Broberg och Lundén lyfter fram några olika faktorer till att anmälan uteblev ifrån personalens sida. Bland annat fanns en tro hos personalen att socialtjänsten redan var inkopplad i familjens situation och gav det stöd familjen behövde. En annan faktor var personalens okunskap om anmälan och vilka grunder som ska finnas för att de faktiskt ska kunna göra en anmälan.
Studien visade sammanfattningsvis att anledningarna till att personalen inte anmälde sin oro till socialtjänsten grundade sig i personalens tvekan om det de observerat hos barnet var tillräckligt för att göra en anmälan. Samtidigt upplevde personalen det svårt att avgöra var gränsen gick för att en förälder inte kan ta hand om sitt barn på ett tillfredsställande sätt (Broberg & Lundén 1994). Även om studien visar på hur oro hos personalen kan kategoriseras i olika nivåer så räcker det enligt lagstiftning att enbart ha en misstanke om omsorgssvikt, för att upprätta en anmälan (SFS 2001:453; Broberg & Lundén 1994).
2.3 Påverkan av emotioner
När Svensson (2013) planerade sin avhandling, var det inte ett uttalat syfte att studera emotioner.
Emotioner var något som uppenbarade sig under studiens gång, särskilt mellan förskolepersonalen och förälder, men också genom tilltro kontra misstro till socialtjänsten. Hon visar i sin studie att emotioner såsom otrygghet och misstro kontra tilltro hos personalen gentemot socialtjänsten, påverkar om de gör en anmälan eller inte. Både Svensson (2013) och Lundén (2004) fick dessutom fram i sina undersökningar att det föreligger en känsla av misstro från förskolepersonal mot socialtjänstens kompetens att hjälpa barn och familjer.
Förskolepersonalen menar att de istället kan stötta barnet bättre själva. I Svenssons (2013) studie var den vanligaste orsaken till att förskolepersonal inte gjorde en anmälan, att de ansåg att de själva hade tillräckligt med resurser för att stödja barnet. Hon beskriver också att en annan av de vanligaste orsakerna till att en anmälan inte gjorts, var att situationen inte bedömdes som
7
tillräckligt allvarlig, även om misstanke fanns. Sundell (1997) visar också på hur det kan vara så att förskolepersonal inte vågar anmäla då de inte är säkra på att barnet är utsatt för omsorgssvikt.
Det kan även vara att förskolepersonal inte anmäler sin oro för ett barn då de är rädda för vilka konsekvenser det kan bli efteråt för barnet (Sundell 1997). Svensson (2013) menar att känslorna som personalen upplever inte enbart är riktade gentemot barnet, utan finns även med i relationen till föräldrarna samt i relationen till socialtjänsten. Hon menar att det inte går att bortse från känslor när det handlar om ett barns bästa. Hon tar upp otrygghet samt tilltro och misstro till socialtjänsten, men i övrigt går hon inte in närmare på emotioner (ibid.).
2.3.1 Tilltro till socialtjänstens kompetens
Både Lundén (2004) och Svensson (2013) observerade bristande tilltro till socialtjänsten som en faktor till varför förskolepersonal inte anmäler. I den vetenskapliga artikeln ”Suspected child maltreatment: Preschool Staff in a Conflict of Loyalty”, som baseras på en enkätstudie, beskriver Svensson och Jansson (2008) att förskolepersonal som gjorde en anmälan till socialtjänsten upplevde obehag av detta. Broberg och Lundén (1994) lyfter fram tillit och tidigare erfarenheter av kontakt med socialtjänsten som anledning till att personalen väljer att inte upprätta en anmälan till socialtjänsten, trots att personalen upplever sig ha kunskap om vad anmälningsskyldigheten innebär. Sundell (1997) lyfter även han fram dåliga relationer och lågt förtroende till socialtjänsten som anledning till att förskolepersonal inte anmäler omsorgssvikt. Om förskolepersonal tidigare gjort en anmälan till socialtjänsten och efter den anmälningssituationen fått dåliga erfarenheter av samarbetet med socialtjänsten finns en ökad risk att förskolepersonalen väljer att inte anmäla nya fall baserade på sina tidigare erfarenheter (Broberg & Lundén 1994;
Sundell 1997).
En av anledningarna till osäkerhet om omsorgssvikt ska anmälas, är upplevelsen av att inte få det stöd som de behöver från socialtjänsten (Svensson & Jansson 2008), där 43 % av förskolepersonalen upplevde att de inte fick tillräckligt med stöd av socialtjänsten (ibid.).
2.3.2 Otrygga relationer
Svensson (2013) visar att förskolepersonalen känner rädsla inför hur barnets föräldrar kommer att reagera på anmälan. De vill upprätthålla en god relation med barnets föräldrar, men vet inte riktigt hur de ska kunna göra det i samband med att de misstänker omsorgssvikt. Svensson och Jansson (2008) beskriver detta som en lojalitetskonflikt mellan att visa föräldrar respekt och att upprätta en god kontakt med föräldrarna, kontra skyldigheten att anmäla misstankar då föräldrar brister i föräldrarollen.
Sundell (1997) beskriver hur en trygg och bra relation mellan föräldrar och förskolepersonal kan påverka om anmälan till socialtjänsten upprättas: “A close relationship entails a feeling of an unacceptable violation of confidentiality and betrayal of trust which, in turn, could impede the reporting of possible child abuse” (Sundell 1997 s.102). Relationen mellan förskolepersonal och förälder är viktig för hur personalen ska uppfatta sin oro för ett barn som de misstänker är utsatt för omsorgssvikt. En bra relation mellan föräldrar och förskolepersonal kan leda till att förskolepersonalen lättare kan avgöra om oron är befogad eller inte (Svensson 2013).
8 2.3.3 Frustration gällande sekretess
Sundells (1997) studie visar ytterligare en anledning till varför förskolepersonal undviker att göra en orosanmälan till socialtjänsten. Den grundar sig i att personalen inte får veta vad som händer efter deras orosanmälan. De känner att avsaknaden av feedback från socialtjänsten leder till en känsla av frustration om anmälan faktiskt gjorde någon skillnad för barnet, även om det inte specificeras i studien vilken känsla som ligger bakom denna frustration (Sundell 1997). På samma sätt beskriver Broberg och Lundén (1994) att en anmälan till socialtjänsten ibland uteblir på grund av att personalen inte får veta vad som faktiskt händer med deras anmälan, eller om den leder till någon förbättring för barnet och familjen. Vi vill undersöka närmare vad denna frustration kan bottna i för emotioner.
Genom de nya förändringar som kom 1 januari 2013 i socialtjänstlagen har nu socialtjänsten möjligheten att återkoppla till den person som har gjort anmälan, om vad som händer med barnet efter att anmälan har gjorts (Proposition 2012/13:10). För att få förskolepersonal att göra en anmälan till socialtjänsten krävs att socialtjänsten och förskola får ett bättre samarbete (Sundell 1997). För att uppnå detta behöver socialtjänsten bli bättre på att ge feedback till personalen om vad som sker med anmälan som de gjort (ibid.).
9
3 TEORETISK REFERENSRAM
3.1 Omsorgssvikt
Killén (2009) har infört begreppet omsorgssvikt för att få en vidare tolkning av begreppet barn som far illa. Istället för att endast omfatta barn som redan far illa, riktar sig omsorgssvikt även till de barn som riskerar att fara illa.
3.1.1 Tecken på omsorgssvikt
Tecken på omsorgssvikt kan delas in i fyra olika kategorier (Lundén 2004). Känslomässig otillgänglighet kan vara att ett barn inte får uppmärksamhet för de signaler och känslor som barnet visar och behöver få tillfredsställt. Barnet kan på olika sätt hotas av föräldrarna, till exempel med slag, eller hot om bortlämning. Det kan också handla om att barnet blir avvisat upprepade gånger när det försöker få kontakt med sina föräldrar (ibid.).
Försummelse innebär bland annat att barnet inte har någon förutsägbarhet i sin vardag, eller att barnet bevittnar våld i sin hemmiljö. Det kan också vara att barnet ofta passas av andra personer såväl vuxna som syskon, eller hålls hemma från förskolan för att föräldern behöver barnet hos sig (ibid.).
Tecken på fysisk vanvård är bland annat att barnet inte får tröst vid behov, är smutsigt, har trasiga kläder, får för lite eller för mycket mat eller blir lämnad ensam hemma utan föräldrars tillsyn.
(ibid.).
Kroppsliga tecken på fysiska övergrepp handlar om att barnet har frakturer på exempelvis armar, ben eller revben. Barnet kan ha bitmärken, brännsår, eller blåmärken på kroppen som inte går att förklara på ett naturligt sätt. Det kan också vara att barnet uppvisar rodnad på kroppen som uppkommit vid slag eller har oförklarliga rivmärken (ibid.).
3.2 Emotioner
I vår studie antar vi ett emotionellt perspektiv för att undersöka om förskolepersonalens emotioner påverkar att de gör en anmälan. Socialt arbete är en tvärvetenskaplig disciplin, varför vi nedan presenterar emotioner sett ur flera vetenskapliga perspektiv:
Emotioner har sedan länge inom sociologin varit viktiga för att få förståelse för sociala skeenden (Dahlgren & Starrin 2004). Känslor har en stor påverkan på hur vår vardag ser ut, och vårt samhälle fokuserar ofta enbart på rationell kunskap och det förnuftsmässiga och glömmer därmed bort känslornas påverkan (Naess 1999).
Collins (2004) beskriver kortsiktiga och långsiktiga emotioner, där de emotioner som finns kvar på lång sikt bygger upp ett förråd av emotionell energi (EE). Han förklarar hur kortsiktiga emotioner som glädje och entusiasm, gör att vi vill upprepa dessa situationer med de inblandade personerna.
Clark och Brissette (2002) beskriver hur individers uttryckande av känslor bör ses i samspel till hur nära individerna är i relation med varandra. Känslor som kan vara både negativa eller positiva uttrycks i större utsträckning i relationer där det finns ett starkare band till varandra. I relationer
10
som inte präglas av en vi-känsla kommer inte emotioner till uttryck på samma sätt (Clark &
Brissette 2002).
Inom psykologin består emotioner av flera komponenter, som tillsammans skapar en förberedelse att handla. De sex komponenterna är “cognitive appraisal”, “subjective experience”, “thought and action tendencies”,” internal bodily changes”,” facial expression” samt ” responses to emotion”
(Nolen-Hoeksema et al. 2009). Detta innebär att individen gör en bedömning av situationen, vilket leder till en affekt/känsla som färgar upplevelsen av den. Denna känsla får personen att vilja tänka och handla på ett visst sätt. Fysiologiska tecken som svettning eller ökad puls uppstår då, samt muskelsammandragningar i ansiktet som leder till olika ansiktsuttryck. Den sista
“responses to emotion” visar hur väl personen kan hantera emotionen eller situationen som var anledning till att emotionen uppstod. Ingen av dessa komponenter utgör på egen hand en emotion, utan det är hela processen och sammanhanget som skapar varje emotion (ibid.). Genom så kallade tanke- handlingstendenser, ger våra känslor fingervisningar till vårt beteende och hur vi tolkar information. När det gäller rädsla, visar reaktionerna på mer specifika tendenser som att till exempel fly för att snabbt kunna handla. När det gäller emotioner som glädje eller stolthet, blir tendenserna mer obegränsade och öppna för fler handlingsmöjligheter. På detta sätt kan emotioner hjälpa människan att klara sig ur hotande situationer, men också att bygga funktioner så som optimism och socialt skyddsnät. (ibid.)
I psykologin används emotion på olika sätt, där vissa menar att känsloreaktionen är en affekt och emotionen är den känsla som framkallar en affektreaktion. Andra psykologer som använder emotion för själva känsloreaktionen, undviker begreppet affekt och istället står själva upplevelsen för känsla (Egidius 2008).
Allmänt kan man beskriva emotioner som reaktioner, medvetna eller omedvetna, som ger information, motiv och handlingar deras speciella kvalitet, så att ting, händelser, människor osv. uppfattas som vänliga, fientliga, underbara, förhatliga, farliga, vackra, fula och på många andra sätt. Samtidigt som vi tillskriver omvärlden sådana kvalitetsegenskaper kan vi hos oss själva uppleva tillstånd eller processer av upprymdhet, sorgsenhet, rädsla, ångest, förstämning, glädje, ilska, irritation. (Egidius 2008, s. 164)
Människans biologiska utveckling har resulterat i att vi spontant kan ge reaktioner på olika situationer vi ställs inför, såväl fysiska, psykiska som sociala. Dessa reaktioner är antingen betingade, inlärda, eller finns i våra förprogrammerade biologiska inställningar (Egidius 2008).
Våra känsloreaktioner är sällan något vi kan kontrollera (Egidius 2008). Det autonoma nervsystemet aktiveras och vi får därmed kroppsliga symtom så som anspänning eller ökad puls.
Upplevelsen av en känsla är när hjärnan drar slutsatser från fysiska reaktioner i kroppen.
Pannloben och det limbiska systemet framkallar tillsammans innebörden av dessa känslor (ibid.).
Forskning pågår inom neuropsykologi och neurofysiologi om hur emotioner och kognitioner påverkar varandra i detalj, samt hur strategier för informationsprocesser interagerar (Forgas 2000).
Det har blivit en tradition att fokusera på tänkande och beteende i humanvetenskaperna (Scheff 1997). Scheff argumenterar för att emotioner borde tas på allvar och ta minst lika stor plats (ibid.). Emotioner finns i människans ursprung som en överlevnadsfunktion. Vi kan inte helt kontrollera våra emotioner, men med hjälp av pannloben kan vi träna upp en förmåga att reglera dessa genom att lära oss kognitiva strategier (Moula & Mohseni 2009).
11
Inom emotionsforskningen påvisas att det finns olika sätt att se på hur emotioner finns med och påverkar i organisationers arbete (Fineman 2000). Ett sätt som lyfts fram är hur förnuft och känsla samverkar och inte går att skilja åt. Det går heller inte att säga att det ena styr före det andra då förnuft och känsla arbetar parallellt och är hela tiden i samspel med varandra (ibid.) Emotioner kan ändå ge oss motiv att handla eller att inte handla och därmed påverka vårt beteende (Egidius 2008). Vi lämnar härmed kognition och tänkande åt sidan till förmån för emotioners påverkan, även om vi är väl införstådda med att det är tankar och känslor som sammantaget bestämmer beteende och handlingar.
3.2.1 Glädje och sorg
Människor upplever glädje när något de har en önskan om inträffar. Sorg upplevs istället när det önskvärda inte inträffar (Dahlgren & Starrin 2004). Vi känner stress när icke-önskvärda situationer inträffar, på samma sätt som vi känner lättnad när icke-önskvärda situationer uteblir.
Glädje kan också innebära att göra framsteg i att realisera ett önskat mål. Glädje är kopplad till tanke-handling tendenserna lek och lekfullhet (Nolen-Hoeksema et al. 2009). Sorg har motsvarande tendens som gör att människan vill retirera, dra sig tillbaka (ibid.).
3.2.2 Rädsla
Kärnan i emotionen rädsla är att stå inför ett omedelbart konkret hot (Nolen-Hoeksema et al 2009). Tanke-handling tendensen när det gäller rädsla, är att fly. Fysiologiska symtom som kan uppstå är exempelvis svettning, ökad puls, spända muskler och irritation (ibid.). Rädsla är en reaktion på att känna av ett fysiskt eller socialt hot. Reaktionen på rädsla är antingen att frysa till, att bli “stel av skräck”, eller att fly. Ju mindre kontroll personen har över situationen samt ju mer komplicerad situationen är, desto större blir reaktionen (Egidius 2008).
Den viktigaste formen av rädsla gällande relationer är, enligt Collins (2004), rädsla för sociala konsekvenser som att bli socialt utesluten eller tvingad till underkastelse. För att hantera detta är en variant att undvika problemet. Rädsla är svaret på någon annans ilska, där det finns en förväntan i rädslan om att bli sårad (ibid.).
3.2.3 Skam och stolthet
Om människor gör eller säger något olämpligt, som bemöts med andras ogillande, utlöses känslor av skam (Egidius 2008). Beroende på hur personen bedömer andras reaktioner präglas känslan av stolthet eller skam (Dahlgren & Starrin 2004). Skam består av flera delar, dels representerar den känsla av moral hos oss, dels uppkommer den när våra relationer är hotade eller känns osäkra (Scheff 1990). Dessutom reglerar skam i vilken utsträckning andra känslor uttrycks, exempelvis om en person skäms för en känsla försöker personen underlåta att uttrycka den (ibid.).
Skam är en känsla som hjälper oss att se när man som individ är på gränsen till att bryta mot samhälleliga normer som finns runt oss som är allmänt vedertagna. Då träder skammen in och påminner om en överträdelse av den rådande normen håller på att ske. Att följa de normer som råder är det som individen vill eftersträva för att undvika skam (Elias 1939/1991 refererad till i Dahlgren & Starrin 2004).
Skam är en känsla som inbegriper självet mer än vad känslan av skuld gör. Det beskrivs också att skamkänslorna uppstår utifrån andras reaktioner på situationen som råder. När reaktioner ifrån
12
andra uppvisas i form av förakt eller avvisande emot det som individen uttryckt, uppkommer känslan av skam (Lynd 1958 refererad till i Dahlgren & Starrin 2004). Dahlgren och Starrin (2004) beskriver hur skammen vill undvikas och istället sträva mot känslan av stolthet: “Om den enskilde känner skam, skuld, eller förlägenhet hämmas, stoppas eller undertrycks beteendet eller uppträdandet. I stället ändrar man sitt beteende för att reducera skam eller skuldkänslan och återställa känslan av stolthet” (Dahlgren & Starrin 2004, s. 24).
När det gäller relationer mellan människor förklarar Scheff (1997) hur graden av solidaritet avgör vilken emotion relationen präglas av. “The dynamics of relationships are explained in terms of the emotion which accompanies solidarity, pride, and the one which accompanies alienation, shame” (Scheff 1997, s. 74). Om solidaritet utmärker relationen, karakteriseras den av stolthet, om relationen utmärks av avståndstagande, karakteriseras den av skam. “Skam är tecken på otrygga och hotade sociala band och stolthet tecken på trygga och säkra sociala band”
(Dahlgren & Starrin 2004, s. 93). Om två individer identifierar sig med varandra och har en förståelse för varandra, har de ett tryggt socialt band. Motsatsen är där individerna missförstår eller avvisar varandra (Scheff 1997). Scheff förklarar att om dessa band inte underhålls, kan de bli skadade. Hot mot de sociala banden kan vara antingen att de är för slappa, vilket betyder att ett ömsesidigt avståndstagande uppstår. Bandet kan också bli för överbelastat, vilket då kan innebära att den underordnade i relationen måste acceptera och ta till sig ståndpunkten som den andre har, trots att denna ståndpunkt går emot vad personen tycker själv (Scheff 1997). Om skammen tillkännages kan det sociala bandet rekonstrueras, men om den förnekas eller förtrycks, kan den skada det sociala bandet genom förtryckt ilska och/eller utbrott som bara eskalerar (Turner & Stets 2005). Dessa sociala band kan i vår studie vara band mellan förskolepersonal och förälder, såväl som kollegor emellan eller mellan förskolepersonal och barn.
3.2.4 Skuld
Känslan av skuld uppkommer i relationen till någon annan och är riktad direkt till en annan person (Dahlgren & Starrin 2004). Skuldkänslan hos individer uppkommer oftast genom att en annan människas mående har gjorts illa av något som skett (Clark & Brissette 2002). Scheff (1997) argumenterar för att skuld och skam är nära sammankopplat, medan psykoanalytiker menar att skuld är en emotion som reglerar självkontroll. Skuld utlöses av individens handling, eller av att inte ha handlat på ett sätt som individen skulle eller borde ha gjort (Scheff 1990).
3.2.5 Kärlek
Kärlek består av känslor för en annan person som är sammansatt av omtanke, delaktighet och tillgivenhet. Denna känsla föranleder öppenhet, generositet och förtrolighet för en annan person (Egidius 2008). I det sociala arbetet kan kärlek finnas med i form av att känna omsorg och omtanke om människor som är utsatta för svårigheter (Egidius 2008).
3.2.6 Tillit/förtroende och misstro
Tillit och misstro är två av de grundläggande emotionerna (Egidius 2008). Tillit är det som för ett barn gör omgivningen förutsägbar, stabil och att det kan lita på andras omsorg (Bunkholdt 1997).
Människor är hjälpta av tillit och misstro när de ska förhålla sig till andra. De förväntar sig att om de litar på en person, tar denne hänsyn till de önskningar personen har (Bunkholdt 1997). Tillit och misstro kan ses som motpoler till varandra, och när en person upplever att han eller hon är trygg med det omgivande samhället, eller med en annan enskild individ, uppstår tillit. Om
13
personen däremot upplever tvivel eller en osäkerhet mot exempelvis en person uppstår istället en misstro gentemot den individen (Egidius 2008). I en relation är bindning och känsla av solidaritet beroende av ömsesidig tillit (Scheff 1990). Scheff lyfter även hur trygga sociala band består av ömsesidigt avslöjande och tillit medan otrygga band består av en blandning av tillit och misstro.
3.3 Interaktionsritualer och emotionell energi
Collins (2004) har utvecklat en modell som beskriver hur interaktionsritualer kan förklara varför människor i möten känner sig uppfyllda eller dränerade på energi. På så sätt kan de förklara människors emotionella status efter möten, där de antingen delar en känsla av solidaritet där mötet gärna upprepas, eller missförstånd där möten med den andra helst vill undvikas.
Det finns vissa regler för vilka kriterier som måste vara uppfyllda för hur en interaktionsritual ser ut. En interaktionsritual innebär att två eller flera individer med tydliga avgränsningar till andra, möts och fokuserar på samma objekt eller ämne till den grad att den ene ser den andres uppmärksamhet och fokus. Tillsammans delar dessa då ett gemensamt humör eller emotionell upplevelse (Collins 2004). I vår studie kan detta tillexempel vara ett möte mellan förskolepersonal och föräldrar på förskolan i ett mötesrum. De fokuserar på barnet och barnets situation i samtalet, det vill säga misstanken om omsorgssvikt. Genom samtalet blir de medvetna om varandras fokus. De delar en emotionell upplevelse antingen av solidaritet och överensstämmelse, eller missförstånd och otillfredsställelse.
Om interaktionsritualen lyckas, leder det till en känsla av solidaritet och tillit, samt att individen upplever hög emotionell energi. Detta kan förklaras som en känsla av styrka, entusiasm och självförtroende. De personer som dominerar i ritualerna, får genom den emotionella energin styrkan att dominera och känna makt även i kommande interaktionsritualer, medan motsvarande personer som blir dominerade, förlorar mer och mer EE och gör dem till underordnade. EE innebär också ett mått på individens moral, på vad som är rätt och fel. Har en individ mycket EE, känner den sig som en bra människa medan låg EE gör motsatsen och kan även leda till känslor av elakhet eller skuld (Collins 2004).
Collins (2004) menar att misslyckade ritualer, då de inte resulterar i solidaritet, leder till emotionell dränering hos deltagarna. Dessa blir emellertid inte enbart trötta och orkeslösa, de kommer också att så långt som möjligt undvika att upprepa ritualer med varandra. Individer vänder sig istället till andra med hög EE och undviker personer med låg EE, för att de vill undvika att uppleva negativitet (Scheff 1990). Där interaktionsritualerna misslyckas kommer mötet präglas av distraktion, och ingen förhöjd EE eller känsla av solidaritet uppstår (Collins 2004).
Om någon med hög EE i ett möte blir arg kan personen med lägre EE underkasta sig trots att den inte håller med, för att undvika skam och istället återställa känslan av stolthet (Collins 2004)
14
4 METOD
4.1 Vetenskapsteoretisk tradition
Vi tog vår utgångspunkt i den hermeneutiska vetenskapstraditionen, där forskaren fokuserar på tolkning av texter utifrån sin förförståelse (Kvale & Brinkmann 2009). Anledningen till att vi valde hermeneutiken, var att vi ville skapa en förståelse för innebörden av vår empiri. Av denna anledning var en positivistisk ansats där forskaren eftersöker säkra, logiska data (Alvesson &
Sköldberg 2008) utesluten, och hermeneutiken blev vår utgångspunkt. Genom att tolka och förstå innebörden i informationen vi samlade in försökte vi få fram en nyanserad bild av förskolepersonalens definition av omsorgssvikt samt emotioners eventuella påverkan på en anmälan.
4.2 Kvalitativ metod
I den hermeneutiska vetenskapstraditionen använder forskaren sig ofta av kvalitativa forskningsmetoder (Malterud 2009). I dessa balanseras beskrivning och tolkning genom att forskaren är medveten om sin egen förförståelse för att utvinna ny kunskap. Malterud beskriver hur intervjuer kan lämpa sig väl för datainsamling när forskaren använder sig av kvalitativ metod.
Genom att använda sig av kvalitativa intervjuer får forskaren genom att ställa enkla frågor ett stort och nyanserat material (Trost 2010). Vi samlade in våra data med hjälp av intervjuer för att få en så nyanserad bild som möjligt.
En intensiv design innebär att forskaren enbart använder sig av några få enheter för att få en djupare förståelse (Jacobsen 2007). Vi använde en intensiv design, där vi gjorde intervjuer med fyra respondenter, för att få en så utförlig beskrivning som möjligt.
Induktion innebär att tolkningen växer fram efter hand under analysen och hur forskaren försöker undvika att styra den i någon riktning (Jacobsen 2007). Om forskaren har en teori på förhand att tolka sin empiri mot, har studien en deduktiv ansats (Alvesson & Sköldberg 2008).
Den mest lämpliga ansatsen för vår studie var abduktion, vilket innebär en växling mellan induktion och deduktion (Alvesson & Sköldberg 2008). Vi hade på förhand valt teoretiska utgångspunkter, men hade samtidigt ett induktivt tillvägagångssätt under intervjuerna och analysen. Vi växlade således mellan induktion och deduktion där vi tolkade vår empiri mot valda teorier, men använde oss i intervjuerna av öppna frågor och lät tolkningen av vår empiri successivt växa fram.
4.3 Litteratursökning
Sökmotorer: Google scholar; Libris; Google advanced; Artikelsök, PsycInfo, Sociological abstracts
Sökord: Omsorgssvikt, omsorgssvikt förskola, anmälan, anmälningsplikt, Child Maltreatment, Pre-school staff, Reporting Child maltreatment, Underreporting Child Maltreatment, Child Abuse, Mandatory Reporting Policy, emotioner, känslor.
15
4.4 Urval
Då förskolan är en av de första arenor som barn befinner sig i utanför familjen (Svensson 2013), samt att det är av stor vikt att identifiera omsorgssvikt tidigt i barnets liv (Lundén 2004; Sundell 1997; Svensson 2013), koncentrerade vi oss i vår undersökning på utbildade förskollärare som arbetar med barn i åldrarna ett till tre år. Eftersom vår frågeställning var beroende av att förskolläraren hade erfarenhet av anmälan vid omsorgssvikt, valde vi utbildade förskollärare med erfarenhet av att ha gjort minst en orosanmälan till socialtjänsten. Urvalet avgjorde hur bra våra frågeställningar blev besvarade när vi analyserade materialet (Malterud 2009). Vi gjorde således ett strategiskt urval, där vi valde respondenter som hade kunskap och erfarenheter om de frågeställningar vi ville besvara (Malterud 2009). För att hitta respondenter frågade vi i våra privata nätverk efter någon som motsvarade beskrivningen, för att få ett urval som passade våra kriterier. Våra respondenter var kvinnliga förskollärare i åldrarna 27-60 år, med mellan fyra och 35 års erfarenhet. De arbetar på olika förskolor i olika stora kommuner i Sverige.
Gällande antal respondenter väljer forskaren antal genom att intervjua så många som behövs för att ge svar på forskningsfrågorna (Kvale & Brinkmann 2009). Vi valde att intervjua fyra personer då vi efter dessa intervjuer ansåg att vi hade tillräckligt med material för att kunna uppnå vårt syfte och kunde ge svar på våra frågeställningar.
4.5 Ljudupptagning
Då vi inte ville avbryta personen i sin berättelse för att anteckna, valde vi att spela in intervjuerna.
Kvale och Brinkmann (2009) beskriver hur ljudupptagning kan vara en fördel att använda sig av vid intervjuer för att bättre kunna fokusera på respondentens berättelse, istället för att fokusera på att hinna anteckna. Vi spelade in intervjuerna med hjälp av våra mobiltelefoner, där vi båda spelade in för att försöka undvika att inspelningen gick förlorad om det uppstod något tekniskt problem. Ljudupptagningarna sparades till studien var slutförd.
4.6 Intervjumetod
Trost (2010) beskriver att frågor som ställs till respondenterna kan vara mer eller mindre standardiserade och strukturerade. Han menar att intervjuer som genomförs med låg grad av standardisering möjliggör variation under intervjun, där det inte finns någon särskild ordning på hur frågorna ställs, utan forskaren följer istället respondentens resonemang. Utrymmet respondenten har att svara på intervjufrågorna visar vilken grad av strukturering intervjun har.
Hög strukturering innebär att intervjufrågorna hålls inom ett och samma ämne (Trost 2010). Våra intervjufrågor hade låg grad av standardisering då de var öppna och inte kom i någon särskild ordning (se Bilaga 2). Även om de fick prata fritt, var ämnena begränsade till omsorgssvikt, anmälan och emotioner, vilket innebär att intervjuerna hade hög grad av strukturering.
Vi använde oss av en intervjuguide (se Bilaga 2) där forskaren ställer upp några teman som ska beröras i intervjun (Kvale & Brinkmann 2009). Tematiska frågor handlar om syftet och den kommande analysen, medan dynamiska frågor bidrar till en bra helhet i intervjusituationen så att interaktionen mellan intervjuare och intervjuperson fungerar bra (Kvale & Brinkmann 2009).
Våra teman och tematiska frågor berörde omsorgssvikt, känslor, reaktioner och möten för att försöka ringa in de områden vi ville veta mer om för att kunna uppnå vårt syfte med studien. De dynamiska frågorna var inte bestämda på förhand, utan förekom spontant. Det gjorde att intervjuerna genomfördes med god, avslappnad stämning.
16
4.7 Intervjusituation
Kvale och Brinkmann (2009) beskriver hur viktigt det är att intervjuaren och intervjupersonen får ett första bra möte inför intervjun. Intervjuaren måste förmedla till intervjupersonen att den är intresserad av deras berättelse genom att lyssna, vara uppmärksam på det som sägs, men också genom tydlighet förklara vad man vill veta mer om. Genom att tänka över detta som forskare, kan det då få intervjupersonen att vilja delge sin berättelse (ibid.). Omsorgssvikt är ett ämne som kan vara känsligt eftersom det handlar om barn som inte mår bra. För att ta hänsyn till hur ämnet kunde påverka respondenterna försökte vi skapa en lugn och trygg atmosfär, talade lugnt och tydligt för att försöka skapa en så behaglig miljö som möjligt för att respondenterna skulle känna sig avslappnade och tala fritt om detta känsliga ämne.
Vår första intervju var tänkt som en provintervju som vi gjorde per telefon för att undersöka om vår intervjuguide täckte av området på ett tillfredsställande sätt. Personen bodde för långt bort för att vi skulle kunna åka dit. Hon hade mycket god kunskap och stor erfarenhet av omsorgssvikt och om att anmäla detta till socialtjänsten, vilket gjorde att materialet var omfångsrikt och intressant. Av den anledningen använde vi oss av detta material i undersökningen. Vi upplevde att denna intervju hade lika bra interaktion som de som gjordes på plats. Dessutom kan avståndet och att slippa mötas öga mot öga göra att personen känner sig mer trygg i att prata om vårt intervjuämne. Kvale och Brinkmann (2009) beskriver hur intervjuer med hjälp av modern teknik så som telefon, chatt och liknande har för- och nackdelar. Nackdelen är att det kan uppstå en distans där personerna inte har hjälp av varandras kroppsspråk och det kan också vara svårare att få fram utförliga historier. Fördelarna är att intervjuer kan ske trots långa avstånd, men framför allt är en fördel att intervjupersonen kan våga säga saker utan att vara synlig för intervjuaren (Kvale & Brinkmann 2009).
De andra tre intervjuerna genomfördes i respondenternas hem. Jacobsen (2007) beskriver hur valet av plats där intervjuerna ska genomföras, är något som forskaren måste överväga innan intervjuerna genomförs. Han beskriver att det finns naturliga miljöer och onaturliga miljöer. Vårt val blev att genomföra intervjuerna i en naturlig miljö där intervjupersonerna kunde känna sig trygga. En intervju som genomförs i en persons hem, kan leda till att denne svarar mer naturligt på frågorna än om intervjun genomförts på ett ställe där intervjupersonen inte känner sig trygg (Jacobsen 2007). Det som kan skapa problem om intervjun genomförs i intervjupersonens hem, är att intervjun kan behöva avbrytas på grund av olika störningsmoment som sker, exempelvis att telefonen ringer eller att någon övrig familjemedlem kommer hem (Jacobsen 2007). Vi ansåg dock att den ökade tryggheten för intervjupersonen vägde över mot att vi eventuellt skulle kunna bli avbrutna. När vi bokade intervjuerna med våra intervjupersoner frågade vi om det fanns möjlighet att genomföra intervjun hos dem, samt att vi behövde sitta ostört. Tidsåtgången på samtliga fyra intervjuer varierade mellan 45-60 minuter.
För att skapa en känsla av lugn i intervjusituationen, gjorde vi valet att vi båda skulle närvara under samtliga intervjuer. Trost (2010) beskriver att om ämnet som ska beröras i intervjun kan vara känsligt att prata om kan det vara en fördel att vara två intervjuare, speciellt om de kan fungera i ett bra samspel med varandra. Vi valde att båda vara aktiva under intervjuerna istället för att en av oss skulle agera som bisittare. Anledningen till detta val var att komplettera varandra under intervjun för att få ett så brett material som möjligt. En av oss började fråga och vi lyssnade
17
in vad intervjupersonen berättade. Vi turades sedan om att ställa relevanta uppföljande frågor. Att vi båda gjorde detta underlättade för att forskningsområdet täcktes av på ett bra sätt.
Kvale & Brinkmann (2009) beskriver också att det är viktigt att avsluta en intervju på ett bra sätt.
Det kan vara att avrunda och ge intervjupersonen möjlighet att delge något om ämnet som intervjuaren inte frågat om under intervjun. Efter samtliga intervjuer frågade vi våra respondenter om det fanns någonting de ville tillägga om det vi hade pratat om, samt försäkrade oss om att de mådde bra känslomässigt.
Alla intervjupersoner blev erbjudna att läsa innehållet i det transkriberade materialet innan resultatredovisning och analysen påbörjades. En av personerna ville se våra utvalda citat från hennes intervju, hon läste dem och godkände att vi använde dessa i vår uppsats. En person ville ta del av intervjufrågorna innan intervjun.
4.8 Transkribering
När vi hade genomfört intervjuerna, förde vi över inspelningen till en dator. Med hjälp av ett ordbehandlingsprogram överförde vi manuellt materialet till skrift. Malterud (2009) beskriver hur det är av stor vikt att materialet återges så noga som möjligt, samtidigt som forskaren måste vara medveten om att även om alla ord skrivs ut, kommer texten ändå inte med säkerhet att återge den exakta verkligheten. Hon menar att även om man skriver ner ord för ord, kan det ändå bli så att den som läser texten inte får samma uppfattning. För att i alla fall komma så nära sanningen som möjligt, valde vi att skriva ut så noga som möjligt. Vi fick däremot i enlighet med vad Malterud beskriver, formulera om vissa meningar då de inte blev samma i skriven text, som de var muntligt i intervjusituationen, för att innebörden lättare skulle förstås för läsaren.
När intervjuer ska transkriberas från tal till skrift finns det vissa fördelar med att det görs av den person som genomfört intervjuerna (Kvale & Brinkmann 2009). De beskriver att redan under transkriberingen kan reflektioner uppkomma om hur materialet ska komma att analyseras. Även om det var tidskrävande att transkribera, fick vi en god inblick och flera idéer, reflektioner och tankar om hur vi skulle analysera vårt material.
4.9 Val av analysmetod
För att analysera materialet, använde vi oss av Giorgis meningskoncentrering (Kvale &
Brinkmann 2009). Vi började analysarbetet var för sig. Vi läste hela det transkriberade materialet för att få en helhetsbild av det, sedan jämförde vi vad vi båda hade kommit fram till för information som var av relevans för vår studie. I denna relevanta information eftersöktes innebörden av vad som sades. På det sättet kom vi fram till våra meningsbärande delar. Utifrån dessa delar skapade vi kategorier genom att plocka ut de mest förekommande enheterna i form av citat, efter vår egen uppfattning om dessa citat. Dessa kategorier namngav vi med det ord eller det begrepp som bäst beskrev innehållet. För att kunna analysera materialets kategorier ställde vi frågor till texten utifrån vårt syfte. Hur kan vi besvara vårt syfte och våra frågeställningar utifrån kategorierna? Hur kan vi analysera dessa med hjälp av vår teoretiska referensram?
Jacobsen (2007) beskriver att även om viss kategorisering är gjord på förhand genom intervjuguiden, samt genom den teoretiska referensramen, kommer det ändå alltid fram data som gör att undersökaren får konstruera nya kategorier samt välja bort vissa av de förvalda. Eftersom
18
vi tillämpade en abduktiv ansats tolkade vi mot valda teorier, men var även öppna för att det kunde uppstå nya oväntade kategorier. Vi sammanställde de kategorier som var centrala och relevanta för vår studie och valde bort de som inte var av relevans för studiens syfte.
I vår resultatredovisning beskrev vi dessa kategorier, och illustrerade dem med citat som särskilt belyste varje kategori. Med hjälp av dessa citat jämförde vi materialets delar med helheten, där vi gjorde tolkningar och drog slutsatser med hjälp av med valda teorier samt tidigare forskning.
4.10 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet
Efter varje intervju hade vi för avsikt att, enligt Jacobsen (2007), reflektera över situationen, det vill säga vad som kan ha påverkat de svar vi fick. Jacobsen menar att bland annat stämningen, platsen, känslan och så vidare bör övervägas, för att detta senare kan påverka undersökningens reliabilitet. Reliabilitet innebär i hur stor grad resultaten från en undersökning påverkas av hur den har utförts. Av dessa anledningar ansåg vi att det var viktigt att situationen sågs över efter intervjutillfället, varför vi satte oss ner efter varje intervju och reflekterade över detta. I individuella intervjuer är det en risk för “intervjuareffekten”, det vill säga att närvaron av den som ställer frågorna påverkar studiens resultat (Kvale & Brinkmann 2009). I bedömningen om studiens reliabilitet måste vi vara medvetna om detta problem, att vår närvaro och våra frågor kan ha påverkat studiens resultat. Således finns en risk att förskolepersonalen svarade efter vad de trodde att vi ville ha för svar, samt att vi kan ha ställt ledande frågor utan att ha menat det.
Genom att vi båda kodade materialet, höjer detta studiens reliabilitet genom att det visade att vi var två som tolkade materialet på ett likartat sätt (Kvale & Brinkmann 2009).
Validitet i kvalitativ metod innebär om metoden är adekvat för den undersökning forskaren vill utföra (Kvale & Brinkmann 2009). För att få djupare förståelse är den kvalitativa metoden och intervjuer ett bra sätt uppnå vårt syfte med studien. Genom att ställa öppna frågor med följdfrågor, sökte vi en ökad förståelse för förskolepersonalens resonemang kring våra frågeställningar. Öppenhet och närhet i intervjusituationen leder till hög validitet (Jacobsen 2007). Jacobsen beskriver också att forskaren ska reflektera över validiteten i studien från vilken närhet intervjupersonerna har till området, samt om intervjupersonerna klarade av att delge vad de vet om ett visst område som är i fokus (ibid.). I vår studie har vi valt förskollärare som är den yrkesgrupp som har närhet till vårt område, vilket således stärkte vår studies validitet. Våra intervjupersoner svarade även på alla de frågor vi ställde vid intervjuerna och delgav oss mycket information som vi sedan kunde analysera, vilket stärkte validiteten i studien ytterligare.
Kvale och Brinkmann (2009) beskriver att nyansrikedomen och alla sätt som verkligheten kan tolkas på, är det som gör att det är svårt att validera kvalitativ forskning. Eftersom vi båda suttit med i samtliga intervjuer samt kodat det transkriberade materialet var för sig, kan detta öka validiteten då vi använde det som vi båda hade hittat. Genom att belysa vårt resultat med citat från intervjupersonerna ökar vi analysens trovärdighet (ibid.).
Då forskaren undersöker så få enheter, blir det svårt att få belägg för att empirin representerar även andra än intervjupersonerna själva (Kvale & Brinkmann 2009). Att vårt resultat överensstämmer med vad tidigare studier kommit fram till gör dock att vi kan tänka oss att det skulle vara möjligt att generalisera vårt resultat på en större grupp människor (Jacobsen 2007).
