EXAMENSARBETE
Elbas eller syntbas?
En jämförande studie.
Jonathan Börlin 2013
Konstnärlig kandidatexamen Musik
Luleå tekniska universitet
Institutionen för Konst, kommunikation och lärande.
ELbas
eller
SYNTbas?
- En jämförande studie.
Jonathan Börlin
Huvudhandledare:
Mathias Lundqvist Forskningshandledare:
Åsa Unander-Scharin
Examensarbete, 2013.
Konstnärlig kandidatexamen, Musik.
Luleå tekniska universitet,
institutionen för Konst, kommunikation och lärande.
Abstract
Den här uppsatsen handlar om en jämförande studie mellan två olika basinstrument, elbas och synt- bas. Syftet är att utröna och fördjupa sig i likheter och skillnader mellan syntbas och elbas. Meto- derna som användes var intervjuer med professionellt verksamma basister och musikproducenter samt laborerande studioinspelningar. Resultatet som uppnåddes var insikten att ingen, elbas eller syntbas, kan föredras över den andra. Det beror helt på musiken som spelas och vad som passar bäst i situationen. Författaren fick många nya insikter i såväl syntbasspel som elbasspel, och drog slut- satsen är att det är synd att behöva välja en. Behärskar man båda ger det långt fler möjligheter.
Förord
I följande uppsats nämns ordet ”syntbas” många gånger. Då menas syntbas i form av klaviaturin- strument, inte elbas med effektpedaler.
De musikstycken som jag valt att utföra min jämförande studie på innehåller olika svårigheter på respektive instrument. Därför behandlar mina analyser olika problem under varje stycke.
Samtliga notexempel visas efter tillhörande musikexempel. T.ex: [Musikexempel 1] - sedan föl- jer notexemplet tillhörande det musikexemplet.
Till denna uppsats medföljer fyra bilagor med fullständiga notationer av basstämmorna. De är skrivna på två system med elbas överst och syntbas underst.
Jag vill rikta ett stort tack till Christoffer Zakrisson som på sin fritid ställde upp som inspelnings- tekniker samt gjorde alla mixar. Jag vill även tacka mina medmusikanter: Matti Arvinder, trummor;
Andreas Jacobson, elgitarr; Robert Svensson, klaviatur; Jonas Holmström, sång och Elin Åkesson, körsång.
Innehållsförteckning:
Inledning... 4
Syfte och metod...4
Lite historia... 4
Intervjuer... 5
Fråga 1...5
Fråga 2...5
Fråga 3...6
Fråga 4...6
Fråga 5...6
Fråga 6...7
Fråga 7...7
Reflektion... 7
”Min bästa bas”... 9
Bristfällig teknik kan vara ett problem...10
Reflektion... 10
”Love your bass”... 11
Enkelt blev svårt...11
Reflektion... 13
”Stutter”... 14
Timing och spelkänsla...16
Framåtsträvande linjer... 16
Reflektion... 16
”Funky stuff”... 18
Elbasifiering - Förvandlingen från syntbas till elbas.. 18
Små korta solon... 18
Reflektion... 20
Slutdiskussion... 21
Referenser... 23
Bilaga 1 - ”Min bästa bas”... 24
Bilaga 2 - ”Love your bass”... 27
Bilaga 3 - ”Stutter”... 29
Bilaga 4 - ”Funky stuff”... 33
INLEDNING
Jag som basist har länge studerat basens funktion i en ensemble. Jag jobbar främst med populärmu- sik där basen oftast har en mycket viktig roll. Under mina femton år som elbasist, genom musiksko- la, estetgymnasium, folkhögskola samt musikhögskola, har jag samlat på mig många erfarenheter om elbasspel, en genrebredd och god musikalisk kunskap. Det som inte alltid har varit självklart är vad som förväntas av en pop-basist idag. Det kan vara allt från ett specifikt sound1 till ett speciellt spelsätt. Man har titeln ”basist” - inte ”elbasist”. Till exempel har det många gånger setts som själv- klart att jag även ska spela kontrabas.
Här på studiomusikerprogrammet på musikhögskolan i Piteå har jag haft förmånen att tillsammans med min klass få spela in med en rad professionellt verksamma musikproducenter som har gästat oss. Vid ett av dessa många tillfällen fick jag förfrågan att spela syntbas. Jag blev förvånad att jag fick den förfrågan och inte keyboardisten. Var jag basexperten i vår klass?
Mitt mål har alltid varit att bli så musikaliskt bred som möjligt och kunna erbjuda det som produ- centen eller arbetsgivaren vill ha. Jag tog mig an den här utmaningen och slutförde inspelningen med ett lyckat resultat. Där och då föddes idén till det här arbetet.
Syfte och metod
Syftet med det här arbetet är att genom experimenterande studioinspelningar göra en jämförande studie mellan syntbas och elbas. Vilka likheter och skillnader finns det? Vilka egenskaper har synt- basen som gör elbasen otillräcklig i vissa lägen? Kan man spela låtar med elbas i ursprungsarran- gemanget på syntbas och vice versa? Är basister generellt ansedda att vara basexperter?
Arbetet genomförs genom att på förhand göra lite bakgrundsforskning i ämnet syntbas/elbas, genom att intervjua med professionellt verksamma basister och musikproducenter, och sedan genom att i en studiomiljö laborera med olika baslinjer. Jag använder mig av fyra låtar varav två är något korta- re stycken som jag komponerat själv. De andra två låtarna är covers. Två av låtarna är i sin ur- sprungliga version inspelade med elbas, och två är inspelade med syntbas. Tanken är att jag, när den ursprungliga versionen är färdiginspelad, plockar bort basen och ersätter den med antingen elbas eller syntbas beroende på vilken som fanns på den ursprungliga versionen.
Lite historia
Historien bakom syntbas är väldigt oklar. Kort och gott är syntbas en vanlig synt2 som har basfunk- tionen i en komposition. Under senare hälften av 1970-talet utkom de första synt-producerade CD- skivorna, och det var ungefär där omkring som de syntar som vi känner idag såg dagens ljus. Dock har syntliknande instrument funnits bra mycket längre än så. Redan 1876 upptäckte ingenjören Elisha Gray att han kunde kontrollera ljud från självvibrerande elektromagnetiska kretsar, och upp- fann därigenom den första oscillatorn3. Han använde stålmembran som vibrerade (oscillerade) och dessa vibrationer kunde han med hjälp av en elektromagnet sända med en telegraf. Senare skapade
1 Sound är definitionen av hur ens instrument låter. Det finns många olika ljud på en synt. Dessa ljud brukar oftast refereras till som ”sound”, även på svenska.
2 ”Synt” är en förkortning och vardagligt tal för ”synthesizer”. Eng: ”synth”.
3 i en synt är oscillatorn en komponent som alstrar en vågform vid en specifik frekvens. Ordet ”oscillera” be- tyder ”svänga fram och tillbaka”, ”darra”, ”vibrera”.
han även en enkel högtalare och denna första synt blev hörbar. Synten har haft en lång utveckling sedan dess och blev stor först på 1970-talet. Då uppkom syntpopgenren i vilken man flitigt använ- der syntar (därav namnet syntpop). Syntbas är inte en egen typ av synt, utan helt enkelt en vanlig synt på vilken man spelar låga toner.
INTERVJUER
Under min tid i Los Angeles, hösten 2012, tog jag tillfället i akt att kontakta fyra personer, två pro- fessionellt verksamma musikproducenter och keyboardister, samt två dito basister, som i första hand spelar elbas men ibland också spelar syntbas. Jag ställde några frågor till dem om deras tankar och synpunkter i ämnet. En intervjuades muntligt: Tom Witt - frilansande basist och elbaslärare på Mu- sician’s Institute, LA , och tre intervjuades via mail: Jimmy Haslip - frilansande basist och komposi- tör, känd från bandet Yellowjackets; Larry Williams - saxofonist, keyboardist, musikproducent; Jeff Lorber - keyboardist, musikproducent. De gav mig många nya insikter i de likheter och skillnader som finns mellan de två instrumenten. En av insikterna som slog mig var att en av de fyra tillfråga- de personerna inte tog för givet att frågorna gällde syntbas som klaviaturinstrument. Han pratade en del om synt-pedaler som man kan koppla mellan elbasen och förstärkaren som får elbasen att låta som en synt. De andra tre personerna antog att frågorna rörde syntbas på klaviatur, vilket frågorna, tillika det här arbetet, också gör.
Samtliga tillfrågade fick samma frågor. Larry Williams, fick dessutom ytterligare en fråga. Inter- vjufrågorna redovisas här nedan tillsammans med en sammanfattning av allas svar.
1. Vilka är de stora skillnaderna mellan syntbas och elbas? Speltekniskt och ljudmässigt.
Samtliga tillfrågade gav väldigt olika svar på frågan. Tom Witt menar att syntbas har ett större djup i de låga frekvenserna, medan Larry Williams menar det motsatta - att elbasen har ett större djup i de låga frekvenserna. Witt säger att den största skillnaden ligger i själva spelsättet. Känslan av att spela på ett klaviatur eller en elbas är helt annorlunda och man får helt olika visuella perspektiv och därför kommer man att spela olika linjer. Jimmy Haslip menar att den största skillnaden ligger i speltekniken. Syntbas kräver en skicklig keyboardist, anser han. En basist är inte alltid bevandrad i klaviaturspel, men har fortfarande (oftast) större erfarenhet i hur man spelar bra baslinjer. Larry Williams tar upp att det är svårare nu (2012) att definiera skillnaderna mellan syntbas och elbas när det idag finns en uppsjö av bra syntbasljud som emulerar4 en vanlig elbas. Dock finns det ingen syntbas som trovärdigt kan kopiera den naturliga elbastonen. Williams trycker mycket på att elba- sen är att föredra i många lägen då det är en basist som spelar sitt huvudinstrument. Basisten har ägnat åratal åt att studera teknik, timing5, tonval m.m. på elbas vilket han själv inte har. Williams spelar ofta in demos6 med syntbas, men lyckas aldrig ”tänka” som en basist.
2. Finns det några fördelar eller nackdelar med den ena eller andra?
Elbas spelad av en skicklig basist är det att föredra, menar både Lorber och Williams. En bas-ist är väl bevandrad i de låga tonernas funktion i en komposition. ”... the electric bass (played by a great bass player) does a better job anchoring the song with a solid bass line than a synth does”, säger Jeff
4 Simulera hård- eller mjukvara.
5 Förhållandet mellan tonens anslag och musikstyckets puls.
6 Demonstration av en låt. Oftast inte färdigarrangerad.
Lorber. De båda basisterna tolkar frågan lite annorlunda. Witt säger att den största fördelen med el- bas är att man har mer kontroll över tonen. Många syntbasljud har konstant volym oberoende av hur hårt man slår an tangenten vilket gör att man måste kontrollera volymen med volymreglaget på syn- ten. På elbas kan man kontrollera dynamiken med anslaget. Haslip skriver att det helt beror på mu- siken vilken bastyp som passar bäst, så länge basen gör sin roll och det svänger.
En syntbas kan producera baslinjer som väldigt få eller ingen basist kan kopiera på elbas, säger Wil- liams. Han fortsätter med att poängtera det nästintill ändlösa urvalet av olika basljud en syntbas har.
Det återkommer i intervjun med Tom Witt. Han säger att hur många pedaler och effekter en basist än har till sin elbas så kommer det fortfarande att låta som en elbas.
De båda basisterna (Witt och Haslip) avslutar med att framhålla att det är synd att behöva välja mel- lan syntbas och elbas. Båda är bra att kunna behärska. Det ökar ens musikaliska bredd som basist och man blir mer attraktiv på frilansmarknaden.
3. Vad är svårt med syntbas som är lättare med elbas och vice versa? Intervaller, spelteknik etc?
”I think that how a bass part feels in a song could suffer on either instrument”, inleder Haslip. Han menar att en kvantiserad/programmerad baslinje (d.v.s. spelad av en dator) är svår att simulera på elbas. Det beror på hur basstämman ska låta. Den mänskliga faktorn spelar alltid in när en person spelar ett instrument och ett eventuellt misstag kanske inte alltid är accepterat av artisten eller pro- ducenten.
Williams återkommer till det han skrivit tidigare att det är viktigt att tänka som en basist när man spelar baslinjer. Å andra sidan finns det baslinjer som är relativt enkla att spela på ett klaviatur som är nästintill omöjliga att spela på elbas.
4. Finns det några musikaliska skillnader? Frasering, dynamik, etc?
Här svarar samtliga att det är dynamiken som är den största skillnaden även om det finns vissa syntbasljud där man kan styra dynamiken beroende på hur hårt man trycker an tangenterna på kla- viaturet. Både Haslip och Williams trycker mycket på den uppenbara skillnaden i instrumentets na- tur - klaviatur och stränginstrument. Den visuella översikten man har över instrumentet skiljer sig stort. Man har olika slags överblick och kan se olika möjligheter att spela samma linje.
5. Vad anser du är den största anledningen till att den ena föredras framför den andra i vissa situationer?
Tom Witt berättar en anekdot om ett tillfälle då han fick en CD hemskickad för att lära sig låtar in- för en repetition. En av låtarna hade syntbas i original. Witt tog således med sig sin synt till repeti- tionen varpå de övriga i bandet såg väldigt frågande ut. ”Maybe they put synth bass on the track because they couldn’t afford to hire a bass player”, sa de.
Williams nämner samma sak. Pengar kan vara ett problem i många lägen. Många producenter job- bar i små hemmastudior och då kan det vara för kostsamt att hyra in en basist. Vidare säger Wil- liams att den huvudsakliga anledningen till att den ena föredras framför den andra i olika situatio- ner, tror han är hur instrumenten låter. Om man skapar en stor dansproduktion (”disco”-låt) kanske man absolut inte villl ha riktig elbas. I andra lägen kan syntbas användas som komplement till elba- sen för att ge rätt färg och känsla till en redan inspelad elbas.
Jimmy Haslip listar några olika anledningar. Kompositionen kanske är komponerad och inspelad av en keyboardist. Då faller det sig naturligt att denne spelar basstämman på keyboard. I ett omvänt scenario faller det sig naturligt att en basist som komponerat och spelat in en låt spelar basstämman på elbas. Precis som Williams anser Haslip att vissa kompositioner ter sig bättre på syntbas för att det är det soundet man vill åt. Haslip nämner att han på några låtar på sin senaste skiva har använt sig av syntbas för att framhäva en mer solistisk och melodisk roll för elbas. Han lät syntbasen ut- göra basfunktionen och elbasen fick spela melodi och/eller solo.
6. Vad jag har förstått är det vanligare att basisten spelar syntbas än att keyboardisten gör det. Mest kanske i live-sammanhang. Hur kommer det sig? Anses basisten vara basexpert?
”Generally fine bassists are considered ‘bass experts’ - that´s why they get hired!”, skriver Wil- liams. Han förklarar vidare att basister vet hur man skapar bra baslinjer, ”limmar” med trummisen osv. Han berättar att han sett fler keyboardister spela in syntbasstämmor. Det är oftare de har tekni- ken som krävs för att göra det. Dock ibland, på live-spelningar, sätter man basisten på den posten av den enkla anledningen att keyboardisten är upptagen med att spela keyboard (piano, rhodes m.m.) medan basisten är ledig.
Haslip håller inte riktigt med om mitt påstående att det är vanligare att basisten spelar syntbas än att keyboardisten gör det. Han anser att en keyboardist alltid ska spela syntbas och basisten kan dubb- lera syntbasen eller spela en komplementbaslinje mot syntbasen. Däremot om basisten i fråga är en skicklig klaviaturist kan denne likaväl spela syntbas.
Tom Witt säger att om en keyboardist spelar syntbas är det lätt hänt att denne spelar för mycket.
Keyboardister har väl utvecklad spelteknik på sitt instrument som är svår att komma ifrån. På sam- ma sätt som de har spenderat åratal på att studera snabba löpningar, ackordläggningar m.m. har ba- sister ägnat samma tid åt att studera tonlängd, var tonen hamnar på taktslaget m.m. En keyboardist är expert på keyboardstämmor medan en basist är expert på basstämmor. Witt säger att det i ett live- sammanhang kan bli för dyrt att hyra in en extra person som ska spela syntbas. Om låten som fram- förs ska spelas på syntbas och inte elbas innebär det att basisten blir ledig (om en extra keyboardist hyrts in i enbart det syftet) och därför får basisten ta sig an syntbasrollen då keyboardisten i bandet mest troligt är upptagen med sitt.
Till Larry Williams ställde jag en extra fråga som ingen annan fick. Vilken av dessa (syntbas eller elbas) föredrar du att spela med och varför?
Han skriver att det helt och hållet beror på vad som är bäst för framförandet av låten. Han föredrar inte den ena framför den andra. En del låtar upplever han kan göra sig lika bra på antingen den ena eller andra medan andra låtar verkar kräva den ena eller andra.
Reflektion
Det är mycket av det de tillfrågade påstår som jag kan hålla med om. Witt och Williams har olika mening om vilken bas som har störst djup i det låga registret. Enligt mina erfarenheter så beror det helt på vilket ljud man använder. Syntbas har en näst intill oändlig variation av olika ljud. Vissa ljud kan vara väldigt varma och feta medan andra ljud kan vara det precis motsatta. Samma sak gäller elbas. I regel har man en ”equalizer” på förstärkaren där man kan styra hur mycket basfrekvens, mellanfrekvens och diskantfrekvens man vill ska komma fram i sitt sound. Spelar man på en synt kan man göra detsamma där.
Jag håller med om att spelkänslan är helt annorlunda. De gånger som jag har spelat syntbas upp- täcker jag att linjer som jag inte skulle ha sett på elbas faller sig naturligt på ett klaviatur (visuellt perspektiv). Detsamma sker de gånger jag har spelat kontrabas. Det är helt skilda instrument även om de har samma funktion i en ensemble.
Witt sade att hur många pedaler eller effekter man än har till sin elbas så kommer den fortfarande att låta som en elbas. Jag håller med, men jag menar att detta också gäller för syntbas. Vilken bastyp och vilket ljud man än använder kan man ändå höra vilket instrument som används. Jeff Lorber vi- sade låten ”One More Thing” från Najees skiva Mind Over Matter (Heads Up 2009), där han spela- de syntbas som många trodde var elbas. Jag lyssnade på den låten och håller med om att det var svårdefinierat. Dock när det kom något högre toner i en del fills hörde jag tydligt att det var syntbas det handlade om. De tonerna stack ut mer och man hörde attacken i tonerna tydligare. [Musikexem- pel 1]
Haslip nämner att hur en baslinje känns i en låt kan bli lidande på endera instrumentet. Jag håller med. Olika låtar/produktioner kräver olika saker, även om en låt som ursprungligen har syntbas går alldeles utmärkt att spela på elbas är det svårt att få fram samma karaktär som i originalet och tvärt om. En traditionell poplåt kan bli väldigt lidande om man spelar den på syntbas. Ett bra exempel är s.k. ”walking”7 som var en del i baslinjen på Maroon 5:s ”Stutter” som jag spelade in och analyserar i ett senare avsnitt. Jag har alltid tänkt att walking inte borde passa särskilt bra på syntbas. Dock vi- sade det sig fungera bra på Stutter.
En viktig skillnad som jag märkt, som ingen av de tillfrågade nämner är anslaget - attacken. Det är där soundet definieras, tycker jag. Man kan ta vilket instrument som helst och spela en lång ton. Tar man bort attacken är det väldigt svårt att höra vilket instrument det är som spelar. Ett piano kan misstas för en saxofon. Därför anser jag att attacken i tonen är den viktigaste delen. På en synt är det ibland så att attacken är densamma oberoende av hur man trycker an tangenten medan man på elbas kan styra attacken på en mängd olika sätt. Hur hårt man knäpper an strängen med fingret, var på strängen man slår an, om man använder plektrum, slår an strängen med tummen (s.k. ”slap”) etc.
Använder man ett syntljud där attacken går att styra av hur hårt man trycker an tangenten, får man något fler dynamiska valmöjligheter.
I min avslutande fråga frågar jag om basister anses vara ”basexperter”. Jag vill gärna tro att basister är det. En basist har spenderat sin musikkarriär på att studera basens roll och funktion i en en- semble. Tom Witt sade att en keyboardist lätt kan få för sig att spela för mycket eftersom han är van att spela mycket. Jag håller med till viss del, men jag tror att en erfaren keyboardist som dessutom ägnat många år åt arrangering och att producera musik nog har minst lika bra kunskap om baslinjer som en basist. Jag kan inte säga att jag skulle veta mer om bas än en keyboardist som spelat musik i fyrtio år. Alla som har musik som levebröd är musikexperter. Där infaller allt som har med musik att göra. Dock är man specialiserad på sin lilla gren inom den oändliga värld som musiken är.
7 En gående baslinje som ”vandrar” mellan ackorden.
MIN BÄSTA BAS (JONATHAN BÖRLIN)
[Musikexempel 2] Ursprunglig version, elbas.
[Musikexempel 3] Editerad version, syntbas.
Det här stycket skrevs utifrån en baslinje jag spelade fram på elbas, med inspiration från den histo- riske elbasisten Jaco Pastorius och B-delen på låten ”Come on, come over” från hans soloalbum Jaco Pastorius (Epic Records 1976). [Musikexempel 4] Dock är min baslinje något enklare och tempot är långsammare, men idén är densamma - en rytmisk baslinje med mycket underdelningar.
Jag försökte alltså skapa en ”puttrig”, rytmiskt intressant linje. [Musikexempel 5]
Baslinjen innehåller mycket s.k. ”spökslag”, som innebär att man knäpper an strängen utan att trycka ner på något specifikt band, utan man dämpar strängen med handen över greppbrädan. I not- exemplet är de noterade med ”x”-noter. Ljudet man får från spökslag är ett perkussivt8 ljud som är väldigt svårt att efterlikna på syntbas.
Jag ville ha det här stycket lite mer ”jammigt”9. Jag gav inte så mycket instruktioner till musikerna som deltog. Till den ursprungliga elbasversionen spelade jag och trummisen in vår del först utan någon specifik plan, förutom det i förväg presenterade groovet10. I efterhand lade vi på gitarr och orgel. Det resulterade i ett trevligt blues-jam. Den puttriga karaktären i elbasen som de många spökslagen mellan tonerna ger, kändes som en viktig del i baslinjen, därför kunde jag inte gärna utesluta dem när jag spelade syntbas. Jag löste det genom att spela en låg ton så kort jag kunde istäl- let för spökslagen. [Musikexempel 6]
8 Från ordet ”percussion”. Rytmiskt ljud utan tonhöjd.
9 Från ordet ”jam”. Innebär att man tillsammans improviserar fram ett musikstycke på gehör, utan förbehåll.
10 Groove - rytmisk grund för ett musikstycke.
Bristfällig teknik kan vara ett problem
Den andra svårigheten jag stötte på var alla fills11. Då jag improviserat en del utöver den skrivna elbaslinjen, stötte jag på en del svårigheter när jag skulle byta ut elbasen mot syntbas. Även om det är en skriven baslinje så ville jag få med de improvisatoriska inslag jag hade i elbas-versionen. Mest för att ge liv i baslinjen och hålla intresset uppe hos lyssnaren. När jag spelar elbas kommer sådana improvisatoriska inslag, s.k. ”fills”, av bara farten. [Musikexempel 7]
Så är inte fallet på syntbas eftersom min bristande teknik på instrumentet inte på en gång möjliggör att det jag hör i huvudet kommer ut genom fingrarna på klaviaturet. Jag fick därför spela in hela stycket utan fills först för att sedan gå tillbaka och lägga in fills där jag redan gjort fills på motsva- rande platser i elbasstämman. Det gick mycket lättare då när jag kunde ta mig tid till att skapa ett bra fill.
Reflektion
Jag upplever att det här stycket gör sig betydligt bättre på elbas. Att spela in det med syntbas är närmast att likna vid en ”låtslakt”. Enligt mitt tycke blev det väldigt ”dött” med syntbas, då instru- mentet är väldigt dynamikfattigt. Elbasen ger mer liv. Man kan lättare styra dynamiken, framför allt i fillen; man kan till exempel crescendera själva fillfrasen för att få fram en framåtsträvande känsla.
Jag hade stora problem med att få fram den ”puttriga” karaktären med syntbasen. Omöjligheten att spela spökslag på syntbas gör att en viktig del i baslinjen försvinner. (Hade jag däremot låtit en skicklig keyboardist spela syntbas, kanske denne hade klarat av det betydligt bättre än jag). Jag för- sökte återskapa spökslaget på syntbas genom att spela en kort låg ton.
Problem 1: man hör fortfarande en tonhöjd på spökslaget vilket inte är tanken. På elbas genererar spökslaget ett perkussivt ljud utan tonhöjd vilket ger rytmik till baslinjen utan att lägga till fler to- ner.
Problem 2: att spela den där låga tonen lika kort konsekvent genom hela låten är oerhört svårt och koncentrationskrävande.
I slutändan var det väldigt intressant att jämföra de två versionerna. Syntbasversionen blev nästan som en helt annan låt, tycker jag. Dock skulle jag starkt avråda från att spela syntbas på den här ty- pen av låtar.
11 Solistiskt inslag i en stämma.
LOVE YOUR BASS (JONATHAN BÖRLIN)
[Musikexempel 8] Ursprunglig version, syntbas.
[Musikexempel 9] Editerad version, elbas.
Den här låten är uppbyggd som en stiltypisk 80-talslåt innehållande intro, vers, brygga & refräng.
När jag komponerade den utgick jag från syntbas och improviserade fram en baslinje utan någon som helst tanke på vad som skulle vara lätt eller svårt att efterlikna på elbas. Jag försökte helt enkelt skriva en bra låt.
Enkelt blev svårt
När jag vid ett senare tillfälle provade att spela samma baslinje på elbas, märkte jag att den låg bra till på greppbrädan. Refrängdelen består av en helt skriven, riffliknande baslinje utan några större utrymmen för fills [Musikexempel 10]
Vers och brygga består av den klassiska ”åttondelspumpen”, som är ett vanligt inslag i basstämmor i populärmusik där basisten upprepar bastonen på varje åttondel. I mitt exempel förekommer en del synkoper, men grunden ligger i åttondelspump. [Musikexempel 11]
Jag valde att programmera syntbasen på den här låten, istället för att spela den live, för att få ett felfritt original, ett ”facit” om man så vill. Då kunde jag lägga in fills som jag på förhand visste skulle blir svåra att spela på elbas [Musikexempel 12]
Jag lade även till några tilläggstoner i den riffbetonade refrängdelen. [Musikexempel 13]
Allt detta gjordes för att försvåra adapterandet av basstämman till elbas. Den baslinje som tidigare varit förhållandevis enkel att spela på elbas, blev betydligt svårare. Jag hade i förväg bestämt mig för att behålla samma karaktär på baslinjen oavsett om den framfördes av elbas eller syntbas vilket medförde stora svårigheter vid omvandlandet av denna baslinje från syntbas till elbas. Jag lyckades inte spela alla fills jag komponerat i syntbasstämman utan fick försöka hitta på något nytt. I re- frängdelen fanns det väldigt lite utrymme för fills. Jag ansåg det viktigare att behålla den skrivna baslinjen då den skulle ha blivit lidande om jag skulle försöka lägga in fills på elbas.
När jag spelade in elbasversionen av det här stycket upptäckte jag att de partier som jag från början tänkt skulle vara svåra att spela på elbas mycket riktigt var det. Vers och brygga gick bra att spela precis som det var i syntbasstämman, förutom ett fill. Jag ville dock behålla det, så jag fick flytta om några toner. Samma idé överfördes till elbas, men med lite andra toner. I musikexemplet spelas först originalet med syntbas och sedan elbasversionen. Två markanta fill hörs, båda är utvecklade, men det andra är det som belyses ovan. [Musikexempel 14]
Originalfillet låg ganska dåligt till på elbasens greppbräda, men var inte omöjligt att genomföra.
När jag försökte mig på att spela det märkte jag dock att det genererade en hel del missljud såsom strängskrap och skorrande på grund av lägesförflyttningar. Lösningen gav ett liknande fill med till största del samma toninnehåll, men betydligt mer spelbart på elbas då allt hamnade i samma
”box”12.
I refrängdelen fanns det desto mindre utrymme att fylla ut. De tillägg jag gjorde i syntbasen (Musik- exempel 13) är nästan omöjliga att återskapa på elbas. De kräver stora lägesförflyttningar på elbas
12 Med en ”box” på elbas menas en tänkt ruta på greppbrädan. 4 band med ett finger på varje över alla strängar. Man kan även kalla det för ”läge” eller ”position”.
som är svårt i höga tempon. Jag gjorde en enkel variation: ett glissando upp till första tonen i riffet och en snabb oktav på 16-del innan nästa 8-del spelas. [Musikexempel 15]
I sista reprisen av refrängen gör jag ytterligare en variation på elbas. Syntbasen gör en variation som liknar den i bryggan (Musikexempel 12). Samma problem visade sig i elbas här i refrängen. Jag gjorde en variation över två 16-delar istället för sex 16-delar som syntbasen gör. [Musikexempel 16]
Reflektion
”Love Your Bass” gav mig många nya insikter. Den skrevs utan någon som helst tanke på vad som skulle vara enkelt eller svårt på respektive instrument. Det verkade till en början som att det skulle bli för enkelt att göra en elbasversion, men ju mer jag spelade och analyserade vad jag hade skrivit i den programmerade syntbasen, desto svårare blev det. Jag lade dessutom till en del fills i syntbas- stämman som jag på förhand visste skulle bli svåra på elbas. Jag hade tänkt fylla ut på samma sätt i elbasstämman, men låten går fort och det är många toner som spelas vilket inte ger mycket utrym- me att fylla ut med något annat. Jag löste det genom att göra utfyllnader i elbasstämman på samma ställen som i syntbasen, men med färre toner och mindre hopp. Jag upplever att det inte blev särskilt bra. De flesta fillen känns krystade och framtvingade och inte alls särskilt naturliga.
STUTTER (MAROON 5)
[Musikexempel 17] Ursprunglig version, elbas.
[Musikexempel 18] Editerad version, syntbas.
Den här låten tycker jag representerar elbasspel bra. Den har många, enligt mig, elbastypiska inslag.
Det finns många andra låtar som också innehåller bra elbas och kanske till och med är bättre exem- pel, men jag valde denna av den enkla anledningen att jag gillar låten väldigt mycket. Den innehål- ler ”riff”, ”pump”, ”långkalsong” och ”walking” (jag reder ut begreppen strax). Svårigheterna här låg i att arbeta fram en bra syntbaslinje som har inslag av ”typiska” syntbaselement utan att bas- stämmans stil ändras för mycket att det ändrar låtens karaktär. Det blev mer och mer tydligt att jag inte kunde röra själva grunden i basstämman, så det blev mest utfyllnader jag jobbade med när jag tog mig an den här elbasstämman på syntbas.
På den här låten jobbade jag mycket med anslaget på syntbas. Många syntbasljud fungerar så att när man trycker på en tangent kommer ett ljud med en tydlig attack, men när nästa ton spelas samtidigt som den andra fortfarande ringer, får man ingen attack på den nya tonen och den föregående tonen slutar ringa. [Musikexempel 19]
Det här visade sig vara väldigt tacksamt när jag skulle försöka efterlikna de legatoinslag jag gjorde på elbas. [Musikexempel 20]
Ibland kom attacken igenom på vissa ställen i syntbasstämman vilket gör att man hör att det fortfa- rande är syntbas. Det visade sig vara väldigt koncentrationskrävande att hålla det mönstret att när nästa ton slås an ska den föregående tonen fortfarande hållas ned så pass länge att den nya tonens attack blir mjuk, men utan att det blir speltekniskt lidande av att för många tangenter hålls nedtryck-
ta samtidigt. Många syntbasljud kan bara spela upp en ton i taget, medan vissa klarar polyfona in- slag. De polyfona ljuden gör ovan beskrivna mönster betydligt svårare eftersom det lätt blir väldigt
”grötigt” om flera toner ringer samman i lågt register. [Musikexempel 21] På den här låten valde jag ett ljud som bara spelar en ton åt gången, vilket gjorde detta mönster mer lätthanterligt.
Som jag tidigare nämnt innehåller den här låten några av vad jag ser som väldigt typiska elbasele- ment:
Ett riff är en egen melodi i sig. Det används som ackompanjemang utan ackord. Ibland kan dock ackord förekomma i en synt i bakgrunden eller om själva riffet har en eller flera stämmor så att det på så vis bildar en serie av ackord. Eftersom riffet är själva ackompanjemanget är det en del av låten som man gärna inte vill ändra på. [Musikexempel 22]
”Långkalsong”-rytmen är en typisk rytm för elbasen att spela i pop- och rockmusik.
Jag tyckte inte riktigt att den passade när jag överförde låten till syntbas. Jag valde att binda ihop den till en synkoperad rytm.
Resultatet blev lyckat och jag fick ett bättre flyt i baslinjen. [Musikexempel 23]
”Pump” [Musikexempel 24], som också är ett, för mig, typiskt elbaselement, förekommer ofta i pop- och rockmusik. Det innebär att basisten upprepar grundtonen, oftast på åttondelar, genom hela takten. Det vanligaste är att basisten spelar åttondelspump, men i den här låten spelas den s.k. pum- pen på fjärdedelar. Det ger mer ”walking”-karaktär, utan att baslinjen rör sig nämnvärt mellan ac- korden, som passar bra på shuffle-underdelning,. Exemplet visar sticket i låten, men ”pump” före- kommer även i mellanspelen före och efter refrängerna.
”Walking” [Musikexempel 25], innebär att man spelar en vandrande baslinje, oftast på fjärdedelar, som vandrar mellan ackorden. I ”Stutter” används walkingen som ”nästa växel” i basstämman, som
ger ett fräscht lyft i sista refrängen. Basen följer med utvecklingen i trummorna som i sista refräng- en går över till ”four on the floor”13 och istället för att spela samma modell som i sticket (pump) spelar basisten walking för att göra det hela mer intressant för lyssnaren. Därför valde jag att behål- la walkingen i syntbas, även om det är ytterst ovanligt att walking spelas på syntbas.
Timing och spelkänsla
En stor skillnad mellan elbas och syntbas är spelkänslan, vilket är logiskt då det rör sig om två helt olika instrument. Känslan i anslaget gjorde att mitt största problem med den här låten var att få ti- mingen rätt. Som elbasist är jag van att känna strängen svepa över fingertoppen när jag slår an en ton vilket gör att man måste påbörja anslaget lite innan tonen ska ljuda. På syntbas kommer tonen direkt man trycker på tangenten. Det är en extremt liten tidsrymd jag syftar till, men det räckte för att det skulle bli svårt att hålla samma timing på syntbas som på elbas. När jag spelade in låten först med elbas hade jag en väldigt laid-back14 attityd, eftersom det passar låten bäst enligt mitt tycke.
Jag fann det utmanande att förhålla mig till timingen på samma sätt med syntbas. Det var lätt hänt att stressa iväg under vissa partier.
Framåtsträvande linjer
Min elbasstämma på ”Stutter” innehåller inte några specifika fills, utan mer variationer i basstäm- man som leder till nästa ackord.
Min bristande teknik på klaviatur gör det svårt att improvisera, därför gjorde jag så att jag spelade basstämman på syntbasversionen i en genomspelning och spelade ledande linjer till nästa ackord som jag inte alltid rodde i land, för att få det att kännas som att de kom naturligt. Nackdelen med att komponera sådana improvisationsinslag på förhand är att de lätt kan kännas onaturliga och omoti- verade. Genom att göra som jag gjorde kom idéerna till de små utfyllnaderna naturligt och det var lätt att gå tillbaka och reda ut vad jag hade tänkt med respektive utfyllnad och sedan öva in dem lite snabbt och ”reparera” i basstämman. Jag upplever att alla små utfyllnader genom detta känns natur- liga och motiverade samtidigt som de spelas felfritt.
Förutom dessa små utfyllnader i refrängen valde jag att lägga in ett fill i syntbas för att göra något som är svårt på elbas. [Musikexempel 26]
Reflektion
Till skillnad från ”Min bästa bas”, tycker jag att ”Stutter” gjorde sig bra på både syntbas och elbas.
Jag hittade ett syntbasljud som smälte in väldigt bra i ljudbilden. [Musikexempel 27]
13 ”Four on the floor” i trumsammanhang innebär att bastrumman spelar på alla 4-delar i takten.
14 Avslappnad, lite släpig timing. Man spelar aningen senare än pulsslaget. I andra sammanhang kan det även betyda att man spelar mindre.
Det är svårt att höra att det är syntbas om man inte vet det på förhand. Om man däremot lyssnar på syntbasen ensam, hörs det väldigt tydligt att det är syntbas. [Musikexempel 28]
När jag lyssnar på syntbasen för sig, låter det som ett ljud som jag inte antagit skulle passa i den här låten, men bevisligen hade jag fel. Det låter helt annorlunda i helheten. Jag tror att det beror på de stora frekvensomfånget som det här syntbasljudet har. Det finns många höga frekvenser som jag tror fasas ut av andra höga frekvenser i arrangemanget, t.ex. trumsetets cymbaler och de många gi- tarrerna.
Innan jag spelade in syntbasen hade jag många funderingar kring walking-partiet i sista refrängen.
Man kan väl inte spela walking på syntbas? Jag kom dock aldrig fram till något alternativ till wal- kingen som skulle passa i det här arrangemanget, så jag beslöt mig för att spela walking på syntbas i alla fall. I och med att syntbasljudet låter så pass mjukt i helheten och det är svårt att höra att det är syntbas, tycker jag att det fungerade alldeles utmärkt.
FUNKY STUFF (PAOLO MENDONCA)
[Musikexempel 29] Ursprunglig version, syntbas.
[Musikexempel 30] Editerad version, elbas.
Den här låten valde jag för att jag tycker om basstämman väldigt mycket. Den innehåller mycket av vad jag ser som typiska syntbaselement. Stora intervaller som spelas tätt efter varandra, snabba fra- ser, mycket rytmik etc. Jag visste från början att det skulle bli mycket jobb med elbasifierandet av den här låten. Återigen finns det ett tydligt riff som är själva grundstommen i låten, så det kunde jag inte gärna ändra på. Riffet är dessutom dubbat av elgitarr genom hela låten. Däremot finns det en stor mängd fills mellan i stort sett varje fras av riffet.
Även här har jag programmerat syntbasen för att få ett felfritt original att utgå ifrån. Vid inspelning- en av elbasversionen upptäckte jag att många av de fills som finns i ursprungsversionens basstäm- ma inte fungerar särskilt bra på elbas. Ett av dem klarade jag inte av att spela över huvud taget. Jag lade upp inspelningen av elbasstämman så att jag från början - intro, vers, refräng - spelade precis som syntbasen för att sedan utveckla och elbasifiera basstämman allt eftersom. Mot slutet av låten är nästan varje fill ett ”typiskt” elbas-fill. Syntbasstämman byter också karaktär och spelar mer och mer allt eftersom låten fortskrider.
Elbasifiering - Förvandlingen från syntbas till elbas
Det var en intressant utmaning att hitta fills på elbas som passar i låten. ”Funky Stuff” är en funk- rocklåt och jag försökte skapa fills i samma stil. Eftersom många av fillen i syntbasstämman inte ter sig särskilt bra eller snyggt på elbas, var det en nödvändighet att skapa helt nya fills. Min ambition var att få fram den tuffa attityd som syntbas har rent naturligt (beroende på sound). Det krävdes lite komponerande, så jag spelade in hela låten i en genomspelning utan fills och lade sedan till fillen i efterhand. Att jag behöll originalbaslinjen i början av låten och sedan successivt gjorde den mer och mer ”elbasig” tycker jag ganska tydligt visar skillnaderna mellan att spela en exakt syntbaslinje på elbas och att anpassa den till elbas.
Små korta solon
Som jag beskrivit tidigare har jag valt att inte röra grunden i basstämman, vilket har medfört att det enda jag egentligen kan utöva mina konstnärliga experiment på är de improvisatoriska inslagen i baslinjen. Ett fill är i grund och botten ett kort solo som finns där för att lyssnaren ska påminnas om att instrumentet finns med i ljudbilden samt att hålla intresset uppe. Syntbasstämman i min version av låten är plankad från originalet, med ytterst små förändringar som jag gjorde för att göra bas- stämman mer konsekvent.
Det finns ett fill i vers två på originalet som jag valde att behålla därför att det är en snabb serie to- ner över ett stort register som jag på förhand visste skulle bli näst intill omöjligt att kopiera på elbas.
[Musikexempel 31]
Mycket riktigt visade det sig vara så. Jag provade att spela det på elbas, men det var mig övermäk- tigt. Jag tyckte att bästa lösningen var att komponera ett helt nytt fill som passar på elbas. Jag tycker att det fillet i originalet kommer på fel ställe i låten. Det kommer mitt i vers två, vilket jag tycker är lite konstigt då jag personligen hade väntat till senare med ett sådant fill. I min elbasversion lade jag upp det lite annorlunda. Jag höll det relativt enkelt till en början och allt eftersom låten fortskrider kommer det mer och mer avancerade fills. Jag tycker att det är viktigt med uppbyggnad. Spelar man ett ”monsterfill” i början av låten har man redan bränt sitt bästa kort. Allt man gör efter det som inte är lika häftigt kommer att låta mediokert även om det också är bra fills.
På motsvarande plats i elbasversionen där ”monsterfillet” ligger i syntbasversionen valde jag att spela detta fill: [Musikexempel 32]
Det är ett relativt enkelt fill som jag valde att göra för att spara på krutet till senare i låten. [Musik- exempel 33]
I elbasversionen gör jag även här en del spökslag. Det kommer naturligt när jag spelar elbas. I den här låten rör det sig inte om tillagda spökslag utöver riffet, utan att några toner i riffet byts ut mot spökslag. Det är omedvetna val jag gör när jag spelar, som kommer där det blir svårt att få fram två snabba toner efter varandra. Det handlar inte om att jag varit slarvig och inte lärt mig att spela synt- basstämman ordentligt på elbas, utan helt enkelt för att det låter bättre och att baslinjerna flyter på
bättre. Exemplet visar ett parti i början av låten där jag kopierat syntbasstämman. [Musikexempel 34]
Reflektion
Jag tycker att ”Funky Stuff” gör sig minst lika bra på elbas som på syntbas, om inte ännu bättre.
Den blev mer levande med elbas, då man får fler musikaliska möjligheter. Spökslag är en väldigt viktig del i en elbaslinje, anser jag. Det är inte alltid det lämpar sig att spela spökslag, men i funk- genren gör det det, och på den här låten tycker jag att de få spökslag jag gjorde gav ett fräscht lyft i basstämman.
Jag tycker också, som jag förklarat tidigare, att man som bandmusiker bör se till låtens helhet och spela fills där de passar. En sådan här låt med många refränger i slutet kan lätt blir tjatig om det inte finns några variationer. Därför tycker jag inte att man ska bränna av sitt värsta fill i mitten av låten, utan bygga upp det på ett snyggt sätt. Jag brukar alltid hålla det sparsmakat till en början för att pre- sentera låten för lyssnaren. När lyssnaren sedan har hört två refränger, kan man börja fylla ut med variationer för att arrangemanget ska kännas fräscht och förnyande.
SLUTDISKUSSION
Som jag nämnde i intervjuavsnittet är det ingen av de tillfrågade som nämner något om anslaget hos de båda instrumenten. För mig är det en mycket viktig faktor. Jag kan ändra mitt sound avsevärt ba- ra genom att slå an strängen på olika sätt, eller på olika ställen på strängen. Där är syntbasen mer begränsad. En ton är antingen ”på eller av”. Det beror givetvis på vilket ljud som används. Det finns många syntljud med anslagskänslighet, men vanligast för syntbas är ett ljud med konstant volym.
En annan sak som ingen av de intervjuade nämner är att man på elbas har ytterligare en dimension.
En specifik ton kan tas på flera ställen på greppbrädan vilken ändrar hur tonen låter. På ett klaviatur finns en ton på en viss tangent och ingen annanstans. När man spelar samma ton på olika ställen på elbasens greppbräda ändrar man strängens vibrationslängd. Spelar jag på lös15 G-sträng, vibrerar hela strängen med många övertoner. Om jag däremot spelar tonen på D-strängens femte band, för- kortas strängens vibrationslängd och färre övertoner hörs. Ännu färre övertoner hörs på A-strängens tionde band respektive E-strängens femtonde band. Ju färre övertoner som hörs desto ”fetare” låter tonen. [Musikexempel 35] Det är väldigt vanligt att en pop-basist spelar längre upp på halsen för att uppnå sagda effekt. Man kan ändra tonen på en synt också på samma sätt genom att vrida på regla- gen så att tonens karaktär ändras, men jag vill hävda att det är enklare på elbas.
I min intervju med Tom Witt nämnde han att man har olika visuella perspektiv på elbas och syntbas.
Det håller jag verkligen med om. Instrumenten ser helt olika ut och är uppbyggda på olika sätt. Till exempel ser en C-durskala inte likadan ut på ett klaviatur som på greppbrädan på en elbas. Det gör att man ser olika vägar att gå i sina tonval. Därför kan ett fill som ligger väldigt bra på elbas inte alls fungera särskilt bra på keyboard och vice versa.
När jag spelade in det ljudande materialet till det här arbetet, tillsammans med några vänner, spela- de vi först in en ”originalversion” av varje låt. Därefter plockade jag bort den bas som var på origi- nalet (elbas eller syntbas beroende på låt) utan att röra det som de övriga bandmedlemmarna hade spelat in, och spelade in den andra basstämman. Detta gjorde jag på grund av tidsbrist. Det fanns inte tid till att spela in låten igen med alla musiker. En intressant fråga som väcktes i efterhand var:
Hur hade de förhållit sig till musiken om jag spelat in den alternativa basen tillsammans med dem?
Hade trummisen förhållit sig annorlunda till mitt spel om jag spelat syntbas på ”Stutter” tillsam- mans med honom?
Det är mycket möjligt att det hade varit så. Skillnaden i hur instrumenten låter och dess olika attack påverkar nog ganska mycket. Dessutom har jag inte alls samma teknik på synt som på elbas och det hade nog påverkat ganska mycket också. Musik är ett samspel, en kommunikationsform och alla påverkas av varandras spel. Nu var det bara jag och trummisen som spelade tillsammans. De andra lade på sitt i efterhand. Hur hade skillnaderna varit för trummisen om jag inte använt någon pro- grammerad, metriskt exakt syntbas, utan spelat den själv? Som Haslip sade: Den mänskliga faktorn spelar alltid in. Det är frågor som jag inte kommer att besvara i det här arbetet. Det skulle krävas ytterligare en inspelningssession, vilket det inte finns tid till i dagsläget.
Jag har fått många nya insikter i mitt jämförande mellan elbas och syntbas. Den största insikten är att jag har fått en djupare förståelse över mitt huvudinstrument, vad man kan göra med det musika- liskt och tekniskt. Den stora insikten till trots finns det dock inget basinstrument som är bättre än
15 Utan att trycka ner något band.
den andra. Det beror helt på vilken musik som spelas och vad varje specifik situation kräver. Dock tror jag att det är vanligare att man använder elbas i dagens populärmusik, även om det blir allt van- ligare med syntbas då många väljer att jobba ensamma i en mindre hemmastudio då de skapar mu- sikproduktioner. Där blir mycket av musiken programmerad och digitalt inspelad eftersom avance- rad studioutrustning är kostsamt och skrymmande. Det beror också på vad musikproducenten har för huvudinstrument. Är denne basist, faller det sig kanske mer naturligt att denne spelar in bas- stämman med elbas, medan en som är keyboardist nog skulle föredra att spela in den med syntbas.
Personligen håller jag med Tom Witt och Jimmy Haslip: Det är synd att behöva välja en. Behärskar man båda två har man långt många fler möjligheter.
REFERENSER
Maroon 5. ”Stutter”. Hands All Over [CD] A&M/Octane Records (2010)
Mendonca, P. ”Funky Stuff”. Respect My Aim [CD]. Universal Music AB (1991) Najee. ”One more Thing”. Mind Over Matter [CD], Heads Up (2009)
Pastorius, J. ”Come On Come Over”. Jaco Pastorius [CD]. Epic Records (1976) Intervju med Haslip, Jimmy. 2012-11-19
Intervju med Lorber, jeff. 2012-12-04 Intervju med Williams, Larry. 2012-11-16 Intervju med Witt, Tom. 2012-12-05
”Synthesizer” http://en.wikipedia.org/wiki/Synthesizer#History [2013-04-01]
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
q = 94
44 44
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
? >
?
œ œ œ # œ œ œ ¿ œ œ œ ¿ ¿ œ œnœ œ#œ œ œ
¿ œ œ œ ¿ ¿ œ œn œ œ# œ œ œ œ # œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œn œ œ# œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œn œ œ# œ œ œ
¿ œ œ œ ¿ ¿ œ œn œ œ# œ œ œ
¿ œ œ œ ¿ ¿ œ œn œ œ# œ œ œ
œ œ œ œ œ œ œ œn œ œ # œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œn œ œ# œ œ œ
¿ œœ œ¿ ¿ œ œnœ œ#œ œ œ
¿ œœ œ¿ ¿ œ œnœ œ#œ œ œ
¿ œœ œ¿ ¿ œ œnœ œ#œ œ œ
œ œ œœœœœ œnœ œ # œ œ œœœ œœœœœ œnœ œ#œ œ œœœ œœœœœ œnœ œ#œ œ œ
¿ œœ œ¿ ¿ œ œœ œb œ œ
¿ œœ œ
¿n ¿ œ œœ œ#œ œ œ¿ œœ œ
¿n ¿ œ œnœ œ#œ œ œ
œ œ œœœœœ œœ œb œ™ œ œ œœ œœœ œœ œ # œ œ œœœ œœ œœœ œnœ œ#œ œ œ
¿ œnœ œ¿ ¿ œ œœ œ#œ œ œ
¿ œœ œ¿ ¿ œ œnœ œ# œ œ
¿ œ # œ œ≈¿ œ# œœ œb œ œ
œ œn
œœœœœ œœ œ # œ œ œœœ œœœœœ œnœ œ# œ œ
œ œ # œœœœ œ# œœ œb œb b œ
¿ œn œ # œœŒ ¿ œn œn¿œœ œn ¿ ¿ œ œœ œ#œ œ œ¿œœ ¿ # œœ œ œn œ œ œn œb œb b œ
œ œn œ # œœÓ œn œn
œ œ œ œnœœœ œœ œ # œ œ œœœ œ # œœ œ#œ œ œ œn œ # œ œn
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
?
?
?
?
?
?
? >
?
?
?
?
? œ œ
¿ œœ œ¿¿ œn œœ œ#œ œ œ
¿ œœ œ¿¿ œ œnœ œ#œ œ œ
¿ œœ œ¿¿ œ œnœ œ#œ œ œ
œ œn œœœœ œ œnœ œ # œ œ œœœ œœœœœ œnœ œ#œ œ œœœ œœœœœ œnœ œ#œ œ œ
¿ œœ œ¿ ¿ œ œ# œ œ œ ¿ œœ œn
¿ ¿ œ œœ œ#œ œ œ¿ œœ œ≈¿ œn œ#œœ œ#œ œ œ
œ œ œœœœœ œ # œ œ œ
œ œ œ œnœœœ œœ œ # œ œ œœœ œœœœœ œnœ œ#œ œ œ
¿n œnœ œ¿ ¿ œ œœ œ#œ œ œ
¿ œœ œ¿ ¿ œ œn œ# œ œ
¿ œ # œ œ≈¿ œ# œœ œb œ œ
œ œn œœœœœ œœ œ # œ œ œœœ œœœœœ œn œ# œ œ
œ œ # œœ≈œ œ# œœ œb œb b œ
¿ œn œ # œœŒ ¿ œn œn¿œœ œn ¿ ¿ œ œœ œ#œ œ œ¿ œœ ¿ œ œ œn
œ œ œ œ œb b œ
œ œn œ # œœÓ œn œn
œ œ œ œnœœœ œœ œ # œ œ œœœ œœ œ œ œn œ# œ
œn œ # œ
œ œ
¿ œœ œ¿ ¿œ œœ œ#œ œ œ
¿ œœ œ¿ ¿ œ œ¿ œ# œ œ
¿ œnœ œ¿¿ œ œœ œ#œ œ œ
œ œ œœœœœ œnœ œ # œ œ œœœ œœœœœ œnœ œ#œ œ œœœ œœœœœ œnœ œ#œ œ œ
¿ œ œ œ ¿ ¿ œ œ# œ œ œ œ ¿ œ œ œn
¿ ¿ œ œ œ œ# œ œ œ
œ œ œ œ œb œ œ œn œ œ œ œ œb œ œ œ œn
œ œ œ œ œ œ œ œ # œ
°
¢
°
¢
°
¢
?
?
? >
?
?
?
œ œ ¿œœ b œ œ n œ
œ œb œ œœ œn œ œ
¿œœ œ¿¿ œnœœ œ# œ œ œ
¿œœ œ¿¿œ œnœ œ#
œ œ œ œ
œ œ ≈œ # œ œ œ œ œ # œ
œ œ
œ œ œœœœ œ œœ œ # œn œ œœœ œœœœœ œœ œ œ#
œ œ
¿ œ # œ œ ≈ ¿ œ# œ œ œb œb b œ
¿ œn œ # œ œ Œ ¿ œ œ
œ œ # ™ œ ≈ œ œ# œ œ œb œb b œ
œ œn œ # œ œ Ó œn œn
¿ œ œ œn ¿ ¿ œ œ œ œ# œ œ œ
¿ œ œ œ ¿ ¿ œ œn œ œ# œ ˙ Ó œn œn
œ œ
œ œn œ œ œ œ œ œ # œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œn œ œ# œ w
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
q = 115
44 44
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
œ œœœœ œœ ‰ œJœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœœ œ œœœœ œœ ‰ œJœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœœ œ œ œ œ œ Œ ‰™ œR ‰ œJ œ™ œ ≈ œ œ œ œ œ œ œ™ œ ≈ œ œ œ œ œ œ œ œ œ Œ ‰™ œR ‰ œJ œ™ œ ≈ œ œ œ œ œ œ œ™ œ ≈ œ œ œ œ œ œ œ™ œ ≈ œ œ œ œ œ œ œ œ œ ‰ œ œ œ œ œ œ œ œ™ œ ≈ œ œ œ œ œ œ œ œ œ ‰ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œœ ‰ œJœœœœœœœ ‰ œjœœœœœœ œœœœœ≈œœœœœ œ œ œ œ œ œ œ œœ ‰ œJœœœœœœœ ‰ œjœœœœœœ œœœœœ≈œœœœœ
‰ œJœœœ œ
œ œ œœ ‰ œJœœœœœœœœ ‰ œjœœœœœœ œœœœœ‰ œjœœ
‰ œJœœœ œ
œ œ œœ ‰ œJœœœœœœœœ ‰ œjœœœœœœ œœœœœ‰ œjœœ
œ œ œ œ œ œ œ œœ œ œ œ œ œ œ œ œœ ‰ œ j œœœœœœœ ‰ œjœœœœœœœ
œ œ œ œ œ œ œ œœ œ œ œ œ œ œ œ œœ ‰ œ j œœœœœœœ ‰ œjœœœœœœœ
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
?bbbbbb
‰œjœœœœœœœœœ ‰œjœœœœœœœœ ‰œjœœœ œ œ œ
œœœœ œœœœ≈œœœœœœœ
‰œjœœœœœœœœœ ‰œjœœœœœœœœ ‰œjœœœ œ œ œ
œœœœ œœœœ≈œœœœœœœ
‰ œJœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœœ œœœœœ≈œœœœœœœ
‰ œJœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœœ œœœœœ≈œœœœœœœ
‰œJœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœ œœ œ œ
œœ™œ≈œœœœœ œœœœœ≈ œ œœœœ œœ
‰œJœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœ œœœ œœœœ™œ≈œœœœœ œœœœœ≈ œ œœœœ œœ
‰ œJœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœœ œ œœœœ≈œœœœœœœ
≈ œ
œœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœœ œ œ
œœœœ≈ œ œœœœ œœ
‰ œJœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœ œœ œ œœ™œ≈œœœœœ œœœœœ‰œœœœœ
‰ œJœ™œ≈œœœœ œœœ™œ≈œœœ œœœ œœœœ™œ≈œœœœœ œœœœœ‰œœœœœ
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
q = 120
44 44
?## 2 7
. . .
?## 2 7
∑ . .
?## . . . . . . . .
?## . . . . . .
?## . . . . . . .
?## . . . .
?## - - - -
?##
?##
?##
?##
?##
Ó Œ œ œ ¿ œ Œ œ ¿ œ Œ ¿ œ œ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ¿ œ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ
‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ
‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œj ‰ œj ‰ œj‰ œj‰ œj‰ œ œj‰ œj‰ œ j ‰ œj‰ œj‰ œj‰ œ#j‰ œj‰ ‰ ¿jœ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ# œ ‰ œjœ
œn ‰ œj œ œ œ œ ‰ œ j œ ¿ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ
œn ‰ œj œ œ œ œ ‰ œJ œ œ œ œ œ ‰ œ j œ œ œ œ ‰ œj œ œ
œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œ j œ ¿ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œJ œ œ œ
œ ‰ œj œ œ œ œ œ ‰ œJ œ œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
?## - - - - - -
?## -
?## - - - - . . .
?## . .
?## . . . . . . . .
?## . . . . . .
?## . . . . . . .
?## . . . .
?## - - - -
?##
3- .
?##
?##
œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œ j œ œ œ œj ‰ œj ‰ œj ‰ œj ‰ œnj ‰ œj ‰ Ó œ ‰ œj œ œ œ œ œ ‰ œJ œ œ œ œj ‰ œ œ œ œn œ Ó
œj ‰ œj ‰ œj ‰ œj ‰ œ#j ‰ œj ‰ Ó œ ‰ œJ Œ œ ¿ œ Œ ‰ œj œ œ œ œ œ # œ œ Ó œ ‰ œJ Œ œ ‰ œj Œ ‰ œj œ
œ ¿ œ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ¿ œ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ¿ œ Œ œ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ
‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ
‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ œ ‰ œJ Œ œ ‰ œjŒ ‰ œjœ
œj ‰ œj ‰ œj‰ œj‰ œj‰ œj‰ œj‰ œj ‰ œ j ‰ œj‰ œj‰ œj‰ œ#j‰ œ ¿ ¿ œ œ œ œ œ œ œ œ œœ œ
œ œ œ œ œ œ
# œ ‰ œ j œ
œn ‰ œj œ œ œ œ ‰ œ j œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œJ œ œ œ
œn ‰ œj œ œ œ œ œ ‰ œJ œ œ œ œ œ ‰ œ j œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
?##
3?##
?## - - - - - -
?##
?## - - - -
?## - - - .
?## - - - - - - - - - -
?## - - - . .
?## - - - - > > > >
?##
?##
?##
œ ‰ œj œ œ œ œ œ ‰ œ j œ ¿ œ œ œ ‰ œJ œ œ œ œ ‰ œJ œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œJ œ œ œ œ œ ‰ œ j œ œ œ œ™ œJ œ œ œ
œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œ j œ œ œ œ œj ‰ œj ‰ œj ‰ œj ‰ œnj ‰ œj ‰ Ó œ ‰ œj œ œ œ œ œ ‰ œJ œ œ œ œ œ œ œ œ œn œ Ó
œj‰ œj‰ œj‰ œj‰ œ#j‰ œj‰ œnj‰ œj‰ œj‰ œj‰ œj‰ œj‰ œj‰ œj‰ œ œ# œ œ œ œ œ œ œ# œ œn œ œ œ œ œj‰ œj‰ œj‰ œ œ# œ œ
œj ‰ œj ‰ œj ‰ œj ‰ œ œ œ œ œj ‰ œj ‰ œj ‰ œj ‰ œj ‰ œj ‰ œ œ ¿ œj ‰ œj ‰ œ œ œ œ œ œ œj ‰ œ œ œ œ œ œ œ œ œ
œj ‰ œj ‰ œj ‰ œj ‰ œ ¿ œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œj œ ¿ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ
œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œJ œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ œ ‰ œj œ ¿ œ ¿ œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œj œ œ
œ œ ‰ œ j œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ
°
¢
°
¢
°
¢
?## -
?## . .
?## - - - - -
?## . - -
. - - .
3 3
?## - - - -
?## - . - .
œ ‰ œJ œ œ œ œ
J ‰ œ ¿ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ œ œ œ œ
œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ
œ œ œ ¿ œ œ œ œ œ ¿ œ œ œ œ ¿ œ j‰ œj‰ œj‰ œ ¿ œn j‰ œj‰ Ó œ œ œ œœœœœœ
œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ j‰ œ
œ œj‰ œ œ œn
œ n Ó
œj ‰ œj ‰ œj ‰ œj ‰ œj‰ œj‰ œj‰ œj‰ œ j ‰ œj‰ œj‰ œj‰ œ#j‰ œj‰ Ó
œ œ œ œ œ œ œ œ œ
œ œ œ
œ œ œ# œ Ó
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
q = 129
44 44
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . . ∑
?# . . . . ∑
œ œ œ Ó Œ ‰™ œr≈¿ œ œ œ# œ œ œ Ó Ó ≈¿ œ# œ œ#
œ œ œ Ó Œ ‰™ œr≈œœ œ œ# œ œ œ Ó Ó ≈œ œ# œ œ#
œ œ œ Ó Œ ‰™ œr≈ ¿ œ œ œ# œ œ œ Ó Ó Œ ‰ œ#j œ œ œ Ó Œ ‰™ œr≈ œ œ œ œ# œ œ œ Ó Ó Œ ‰ œ#j
œ œ œ Ó Œ ‰™ œr≈ ¿ œ œ œ# œ œ œ Ó Ó ‰ œ#j œ œ#
œ œ œ Ó Œ ‰™ œr≈ œ œ œ œ# œ œ œ Ó Ó ‰ œ#j œ œ#
œ œ œ Ó Œ ‰™ œr≈ ¿ œ œ œ# œ œ œ Ó Ó Œ ‰ œ#j œ œ œ Ó Œ ‰™ œr≈ œ œ œ œ# œ œ œ Ó Ó Œ ‰ œ#j
œ œ œ Ó Œ ‰™ œr≈ ¿ œ œ œ# œ œ œ Ó Ó ¿ ¿ œ# œ œ#
œ œ œ Ó Œ ‰™ œr≈ œ œ œ œ# œ œ œ Ó Ó œ œ œ# œ œ#
œ œ œ Ó Œ ‰™ œr≈ ¿ œ œ œ# œ œ œ Ó
œ œ œ Ó Œ ‰™ œr≈ œ œ œ œ# œ œ œ Ó
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
°
¢
?# . - - - - - - -
?# . . - - - - - - -
?# . . . . .
>
?# . . . . .
>
?# . . . . > > >
?# . . . . > > >
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . .
?# . . . .
53
