Örebro Universitet Hälsoakademin
Några idrottsledares upplevelser av diskriminering och vilka konsekvenser
diskriminering kan leda till inom idrotten
C-Uppsats Idrott C
Höstterminen 2009
Poäng 15
Abstrakt
Jag har gjort fem kvalitativa intervjuer med ett idrottsledare om deras upplevelser av diskriminering inom idrotten. Få studier har gjorts om diskriminering inom idrotten och det är på grund av detta som den här uppsatsen kom till. Syfte är att belysa några idrottsledares upplevelser av diskriminering inom idrotten och vilka konsekvenser diskrimineringen kan leda till. Jag har utgått från diskrimineringslagens sju aspekter på diskriminering. Jag har använt mig av Interpretative phenomenological analysis (IPA) med ett semistrukturerat upplägg på intervjuerna där jag försökt få fram respondenternas livsvärld det vill säga hur respondentens vardagssituation ser ut. I resultatet har jag belyst diskriminering inom idrotten diskriminering på grund av, kön, sexuell läggning, etnicitet (det här i de fallen vi har pratat om bakgrund), funktionshinder och i vismån även religion och ålder. Vidare har jag även tagit upp i resultat vilka konsekvenser diskrimineringen kan få. Resultatet går att koppla till alla de fem aspekterna som diskrimineringslagen 4 § säger att diskriminering kan utföras på. Vidare in i diskussionen jämförde jag resultat med tidigare forskning och fann att de finns en hel del att forska vidare om. Exempelvis så verkar situationen kring diskriminering vara ännu tuffare än vad som beskrivit i tidigare forskning.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1 Diskriminering inom idrotten... 5
1.2 Syftet ... 6
2. Bakgrund ... 7
2.1 Sexuell läggning... 7
2.2 Kön ... 8
2.3. Etnicitet... 10
2.4. Könsöverskridande identitet eller uttryck ... 12
2.5. Funktionshinder... 12 2.6. Ålder... 14 2.7 Religion ... 14 2.8 Slutord bakgrund... 15 3. Metod ... 16 3.1. Intervjumetod... 17 3.2. Urval... 18 3.3. Respondenter... 18 3.4. Transkribering ... 19 3.5. Etiska ställningstaganden... 21
3.6. Validitet och Reliabilitet... 21
4 Resultat ... 22
4.1 Osynliggörande ... 22
4.3. Förlöjligande ... 25 4.4. Dubbelbestraffning ... 28 4.5. Tillgänglighet... 29 4.6 Konsekvenser ... 30 4.6.1 Avhopp ... 30 4.6.2 Sämre möjligheter... 31 4.6.3 Felaktiga beslut ... 32 4.6.4 Samarbetssvårigheter ... 33 4.7 Slutord Resultat ... 33 5. Diskussion ... 35
5.1 Några inledande ord ... 35
5.2 Metoddiskussion... 35
5.3 Ås Härskartekniker ... 37
5.4 Diskussion kring konsekvenser och andra aspekter som kommit upp kring diskriminering ... 38 5.5 Vidare forskning ... 40 5.6 Resultatdiskussion ... 42 6. Referenslista ... 42 6.1 Böcker ... 42 6.2 Tidskrifter... 43
6.4. Webbadresser efter författare ... 44
6.5. Webbadresser efter rubrik ... 45
6.6. Hemsidor... 46
1. Inledning
År 1999 skapade Lennart ”Liston” Söderberg (som då satt i ledningen för Västerås SK) en mindre mediestorm när han sa ”…Hade jag upptäck någon bög i någon av mina lag, då hade han fått sparken direkt. Det är annorlunda inom damfotbollen. Där får du inte vara med om du inte är flata”, (Tynander (1999). En annan händelse som fick uppmärksamhet var när Linköping Hockey Clubs supportrar skanderade ”Ooo, Oooo, Oooo, Oduya, Ooo, Oooo, Oooo, Oduya”! (Ros 2006), mot Frölunda Indians färgade spelare Johnny Oduya under en match lagen i mellan. Citaten är två exempel på vad svenska idrottare kan få uppleva och är om diskrimineringslagen (2008:567) följs tydliga fall av diskriminering. Enligt diskrimineringslagen 1,4 § 3 är
Trakasserier: ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.
I Sverige har vi Diskrimineringslag 2008:567, (se vidare i bilaga1). Det vi kan notera från denna lag är att den inte täcker in idrottslivet. Enlig lagens andra kapitel råder det diskrimineringsförbud inom arbetslivet, utbildningen som täcker in arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, medlemskap i vissa organisationer, varor, tjänster och bostäder m.m. hälso- och sjukvården samt socialtjänsten m.m. socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen och studiestöd och Värnplikt och civilplikt som täcker in offentlig anställning.
1.1 Diskriminering inom idrotten
När Axelsson år 2005 gjorde en undersökning på de svenska specialidrottsförbunden visade det sig att bara fyra (av de 25 specialidrottsförbund som svarade på hennes enkätstudie) specialidrottsförbund i Sverige hade integrerat en policy kring diskriminering i sina verksamheter. Två av dessa fyra tog vidare inte upp HBT (homosexuella, bi och transpersoner) frågor i sina utbildningar. Skälet som specialidrottsförbunden angav varför de inte jobbade med frågor kring diskriminering och homofobi var att de inte hade upplevt att någon inom det egna
anmälda fall som DO har behandlat. År 2007 nekades en romsk man att köpa ett träningskort till en bad- och friskvårdsanläggning i Örebro. Enligt den stämning som diskrimineringsombudsmannen (DO) gjorde handlade det om etnisk diskriminering. Mannen kom till gymmet i sällskap med en kvinna bärandes traditionella romerska kläder. ”DO anser att den romske mannen behandlades sämre än andra kunder skulle ha behandlats i en jämförbar situation genom det bemötande han fick i receptionen”.
Ett annat fall som DO anmälde som diskriminering var när en muslimsk kvinna år 2008 i Göteborg nekades att träna självförsvar för att hon bar huvudduk. Utfallet av anmälan blev förlikning med den berörda föreningen, vilket öppnade upp för muslimska kvinnor att träna med huvudduk, om det fungerar med avseende på den utövandes säkerhet. Ett liknande fall finns även från Malmö där en muslimsk kvinna inte fick träna aerobics och spinning för att hon bar huvudduk, det här ärendet gick till tingsrätt, utfallet är för mig okänt. År 2007 ville en funktionshindrad man åka Vasaloppet med en sitskiutrustning, det vill säga en slags kälke monterad på skidor, mannen nekades. Ett av skälen som angavs varför han inte fick åka handlade om Skidförbundets regler, som förbjuder användning av hjälpmedel i Vasaloppsspåret. Efter förlikning får nu mannen åka Vasaloppet.
Som synes förekommer det både diskriminering och företeelser som kan upplevas som diskriminerande inom idrotten. Det förekommer emellertid få studier som har belyst idrottsledares upplevelser av diskriminering inom idrotten. Något som min studie ämnar belysa, upplevelser av diskriminering hos idrottsledare.
1.2 Syftet
Syftet med uppsatsen är att belysa några idrottsledares upplevelser av diskriminering inom idrotten och vilka konsekvenser diskrimineringen kan leda till.
2. Bakgrund
Jag kommer nu att presentera de sju aspekterna som ingår i diskrimineringslag (2008:567). Det är dem jag kommer att utgå ifrån vidare i uppsatsen. Alla sju aspekterna finns förklarade i bilaga 1 diskrimineringslagen. Diskriminering kan enligt diskrimineringslagen 4 § ta sig form direkt, indirekt, i form av trakasserier eller att någon delar ut instruktioner att diskriminera. Problemet med diskriminering är att det inte alltid är så tydligt som i exemplen i inledningen. Jämställdhetsombudsmannen (JämO), skriver bland annat i en rapport från år 2006 att begreppet kränkning (som är sker när någon blir trakasserad) är en subjektiv upplevelse. JämO som avvecklades år 2009 (myndigheten slogs ihop med de tre andra ombudsmännen mot diskriminering; Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning och Handikappombudsmannen till Diskrimineringsombudsmannen, DO, s. 11) skriver vidare i rapporten att ”sexuella trakasserier på grund av kön ofta är avsiktliga och upprepade handlingar” men lägger även till ”Av lagens definition och förarbeten framgår dock att även omedvetna och oavsiktliga uppträdanden – fysiska, verbala eller icke verbala kränkningar – och enstaka händelser kan bedömas som sådana kränkningar och leda till skadeståndskyldighet för arbetsgivaren”.
Jag kommer i bakgrunden ta upp fall som uppenbart är diskriminering och beskrivningar som av vissa skulle kunna uppfattas som diskriminering. Detta för att ge en inblick i vilka problem, uppfattningar och hur komplext de sju aspekterna på diskriminering kan beskrivas. Vidare finns i bakgrunden även exempel på vilka konsekvenserna kan bli av diskriminering. Beskrivningarna ska hjälpa till som en grund för att förstå exempelvis varför homosexuella eller troende i en religion där kläder är ett viktigt element diskrimineras. Alla sju aspekterna precis som en rad andra utryck finns förklarade i en liten ordlista i bilagorna 1 och 2.
2.1 Sexuell läggning
Enlig Gill et al., (2006) finns det inom samhället en negativ attityd mot homosexuella. Detta återspeglas inom idrotten, där det väldokumenterat finns en negativ attityd mot homosexuella
samt en stark negativ attityd mot sexuella minoriteter, särskilt bland framtida idrottsstjärnor. Mest negativa ska männen vara och enligt Bildt (2004) är det inom arbetslivet de homosexuella och bisexuella männen som rapporterar oftare än de homosexuella och bisexuella kvinnorna att de är direkt utsatta för diskriminering. En diskriminering som tar sig form i att de utsatta osynliggörs eller inte tillfrågas att delta i olika sammanhang.
År 2007 i samband med att Pridefestivalen arrangerades i Stockholm med temat sport framkom det att Stockholm stads idrottspolitiska program innehöll skrivningar om att kön, ålder, funktionshinder och etnicitet inte får vara hinder för att idrotta, inga noteringar om sexuell läggning förekom dock i det idrottspolitiska programmet. Enligt Ravel och Rail (2009) ska det finnas lite forskning kring att komma ut som homosexuell inom idrotten men enligt Gill et al (2006) håller lesbiska kvinnliga tränare inne med sin sexuellaläggning eftersom de inte vill riskera att bli sårade.
När det gäller Lennart Listons Söderberg uttalande om bögar och relationen damfotboll och flator från inledningen, kan det noteras att det har funnits en genomtänkt hypotes. Denna hypotes har försökt förklara sammankopplingar mellan idrott och lesbiska kvinnor. Griffin (1998) är en av dem som jobbat med teorin. Han menar att det först handlar om att sport attraherar lesbiska kvinnor och att därför andra lesbiska söker sig till idrotten för att söka en partner. För det andra ska idrotten skapa lesbiska kvinnor, det handlar om att kvinnorna ska agera på andra sätt inom idrotten än vad de gör inom andra områden.
2.2 Kön
I en rapport om trakasserier i arbetslivet från JämO (2006, s. 7) beskrivs att
Mer debatt i frågan och mer kunskap på arbetsplatserna gör sannolikt att fler anser det vara värt att anmäla ifall de blir utsatta för sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön.
I Sverige hade det före året 2006 enligt JämO till exempel inte gjorts en enda undersökning om sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön inom de samhällsområden som reglerades i den numera upphävda lagen ”om förbud mot diskriminering” (2003:307). Även avhandlingar
med queerteoretiska forskningsansatser som kan ses som ett perspektiv på genusforskning lyste fortfarande med sin frånvaro år 2003 enligt Ljunglöf och Norberg (2003).
Enligt Cunningham och Sagas (2008) är majoriteten av de undersökningar som har gjorts om sex och kön i USA relaterade till college- och universitetsidrottare exempelvis coacher, administratörer och publik. Vidare menar författarna att det har det gjorts lite forskning om idrottares upplevelser av könsrelaterade begrepp. Enligt Ljunglöf och Norberg (2003, s. 7) har ”relativt omfattande och mångfacetterad idrottsforskning visat att vårt val att idrotta, och i vilka former, alltjämnt påverkas av idéer om ”kvinnligt” och ”manligt”. Vidare menar Anderson (2002) att idrotten oftast är identifierbart med en organisation styrd av heterosexuella män? och starkt präglad av maskulinitet.
I en studie av Olofsson (Se Ljunglöf och Norberg 2003, s. 24) från år 1996 framkommer att kvinnor på elitnivå ansåg sig ”…haft sämre ekonomiska villkor än sina manliga kolleger. För det andra menade vissa att de tvingats träna efter en träningslära utvecklad utifrån kunskaper om manlig idrott”. Om vi studerar på statiskt kring jämställdheten mellan könen inom specialidrottsförbundens sjutioförbund från år 2003
…kan konstateras att endast 17 specialidrottsförbund hittills lyckats uppnå RF:s jämställdhetsmål, det vill säga att kvinnor och män skall vara representerade med minst 40 procent vardera inom alla rådgivande och beslutande organ. Av övriga 50 förbund dominerar männen, (Ljunglöf och Andersson, Se Ljunglöf och Norberg 2003, s. 15)
DO rekommenderar att kommunerna bör ställa krav på att det inte förekommer diskriminering inom de idrottsföreningar som bidrags utbetalas till. Enligt Åström (Se Ljunglöf och Norberg 2003) är det komplicerat att fördela bidragen rättvist mellan män och kvinnor inom idrotten, dels finns det två synsätt på hur bidragen ska fördelas och ”De två sätten att beräkna förhållandet mellan andel aktiva och andel tilldelat bidrag, synliggör den faktiska variationen på tilldelningen av medel till olika idrotter, eller enkelt uttryckt att kvinnlig idrott får mindre stöd”. (Åström, Se Ljunglöf och Norberg 2003, s.16). Tar bidragsgivarna även hänsyn till antalet aktiva favoriseras lagidrotterna, där killarna finns mer representerade än kvinnorna blir det ytterligare en aspekt att ha i åtanke enligt Åström, (Se Ljunglöf och Norberg 2003).
År 2003 presenterade dåvarande statsminister Göran Persson en skrivelse kring jämställdhetspolitik. I den står det att sexualiseringen av det offentliga rummet var ett av de fem fokusområden som skulle lyftas fram under mandatperioden mellan år 2002-2006. Debatten om sexualisering har sen dess fortsatt. Fagrell (Se Andrén och Holm 2007 1) skriver bland annat om ett antal olika händelser om sexualisering, som det har blivit heta diskussioner kring. En av dessa händelser som beskrivs är en BBC Five Live intervju där det diskuterades hur damfotbollen skulle marknadsföra sig. I denna intervju ska exempelvis Lennart Johansson (Union of European Football Associations, UEFA, ordförande 1990-2007) ha sagt ”men när det kommer till dräkterna gör det inget om tröjorna är fina //… så att man kan se att det är damer som spelar” Fagrell (Se Andrén och Holm 2007, s. 9, 1)
En annan händelse som Fagrell beskriver är från fotbollsgalan år 2006 där programledaren Jessica Almnäs frågade Caroline Seger (spelare i damlandslaget i fotboll) ”om det var något mer än hennes egen snygghet och sexighet som låg bakom att hon utsetts till årets mittfältare”. Fagrell (Se Andrén och Holm 2007, 10 1). I Tolvheds (Se Andrén och Holm 2007 1) avslutande diskussion sammanfattas den oro och många av de problemområden som Andrén och Holms (2007) rapport tar upp kring sexualiseringen inom idrottsmedia.
Framställningarna kommunicerar kvinnlighetens markörer genom en inriktning på utseende, heterosexuell uppvaktning och livet utanför idrotten. Kvinnors idrottande framstår inte som lika seriöst som mäns (...) De framstår inte som lika benägna att uppoffra sig för sitt idrottande, utan detta är en hobby som inte får inverka menligt på kroppens kvinnlighet eller på livet utanför och efter idrotten. Tolvhed (Se Andrén och Holm 2007, s. 69, 1)
I en artikel från Israelsson (2009) utrycks det kanske inte rakt ut men att döma av artikeln och av frågan (som ställdes till Ann Bylund enhetschef för bokningscentralen vid Gävle kommun) ”Prioriteras hockeyspelarna före konståkarna”? så beror konståkningens få tider i Gävle ishall på att konståkarna är kvinnor och att det i så fall skulle kunna handla om diskriminering.
2.3. Etnicitet
Begreppet etnicitet beskrivs som mångfacetterat och svårt att förstå men enligt Fundberg (2003, s. 20) ska antropologen Fredrik Barth ha menat ”Det är när människor och grupper möts som etnicitet uppstår, …Etnicitet är alltså en aspekt av en relation, inte en egenskap hos en grupp”.
I Fundbergs (2003) studie påpekar deltagarna i studien att invandrare måste prestera bättre och att de känner en större press än svenskar inom idrotten eftersom invandrarna inte känner sig ha samma villkor i samhället. Detta gör att invandare söker sig till idrotten eftersom de känner att där finns en chans att lyckas och få en social revansch.
Burdsey (2009) menar att forskarna måste försöka komma över tystnaden kring minoritetsgrupper där etniska grupper ingår, detta för att få veta mer om deras upplevelser och åsikter. Ett annat problem som finns inom samhället och specifikt inom idrotten presenterar Fundberg i en Sveriges radio (2005) och det är att idrottsföreningar skjuter över problemet till andra institutioner än idrotten, han menar att det på så sätt kan skapas rasism inom idrotten. Det blir lätt ursäkter som ”Vi har ju goda intuitioner, vi vill ju alla väl och alla ska få vara med och det är kunskap och kompetens som gäller men så råkar det bli såhär, det är så man säger”. Fundberg (Se Norberg 2002, s. 14) menar
Att vi alltför lätt tänker i kategorier som ”vi och dom”, och att invandrarna ofta tvingas spela rollen som jämförelseobjekt. En kritik är riktad mot massmedia och varför personer som Ludmila Engquist ofta framställs som ett föredöme för invandrarkvinnor medan till exempel Malin Ewerlöf aldrig framställs som förebild för Södertäljeflickor.
I en rapport från Norberg (2002) presenteras resultat från ett antal forskningsstudier, i en av dem gjord av Rolf Carlson (2001) sägs invandrare vara mindre fysiskt aktiva än infödda svenskar. Carlsson (2001) tar även upp att personer med invandrarbakgrund börjar med idrott senare än infödda svenskar, särskilt märks det bland kvinnor. Men I Sveriges radio påvisade Fundberg (2005) att det är få invandrare i svenska idrottsföreningars styrelserum. Det skall bero på problem med språk och anpassning till svenska samhället och det ideella tänkandet samt att det även skall finnas ett ointresse till att komma och titta på barnens idrottsutövande. Jönsson (2002, s. 14) skriver att det finns diskriminering av ungdomar med invandrar bakgrund eftersom de ”…är intresserade av ta på sig ledaruppdrag och dessutom utbilda sig som ledare – men sällan blir tillfrågade”.
I Jönssons (2002) statistikrapport visar det sig att det finns förbund som lyckats bättre än andra att integrera invandrare i idrotten, basketboll nämns här som ett av de bästa exemplen ”som är betydligt vanligare bland invandrarungdomar än bland ungdomar i allmänhet” ”Det är också
en idrott som är vanligare bland flickor än pojkar”, (Jönsson 2002, s. 7). Förbund som inte lyckats lika bra enligt statistiken är golf och ishockey där ungdomar med invandrarbakgrund knappt finns representerade. I samma statistikrapport finns även svaret på ”Hur skulle du vilja förändra idrotten?” (Jönsson 2002, s. 10). Bland de cirka 1500 deltagarna med invandrarbakgrund som deltog svarade 11 % att de skulle vilja ha ”Bättre bemötande från föreningen”.
2.4. Könsöverskridande identitet eller uttryck
Könsöverskridande identitet eller uttryck kom in i diskrimineringslagen först 1 januari 2009 och ännu finns det inga rapporter i ämnet hos DO. Före år 2003 fanns det ”…mycket lite forskning i Sverige om idrott kopplat till identitetsskapande och sexualitet” (Ljunglöf och Norberg 2003, s. 9) Dock finns en broschyr hos DO där följade tas upp
Den nya grunden infördes för att uppnå ett heltäckande diskrimineringsskydd för samtliga transpersoner. Transpersoner är ett paraplybegrepp för ett antal olika transidentiteter som exempelvis transvestiter, intersexuella (personer som fötts med oklar könstillhörighet) samt inter- och transgenderpersoner (definierar sig bortom kön eller inte inom de traditionella könsidentiteterna).
Vidare i broschyren går det att läsa exempel på när lagen kan användas, det kan vara dörrvakten som inte släpper in en person, det kan vara läkaren som istället för att behandla det du söker läkarvård för börjar ställa frågor om din identitet eller att du inte får jobb på grund av din identitet.
2.5. Funktionshinder
År 2003 rapporterade ”Paraply Projektet” från ett seminarium i Stockholm om mångfald i sportjournalistiken. På seminariet ska det ha visats missnöje mot att Sveriges Radio i stort sett bara bevakar Paralympics som inträffar vartannat år. Seminariet tog vidare upp att journalisterna kan göra mer reportage om funktionshindrades idrott, men det lovades inga förändringar. Vidare i artikeln skrevs ”I övrigt fick handikappidrott och funktionshinder lite utrymme under seminariet”.
Funktionshindrade kan även få uppleva det som tas upp av Apelmo (2007), nämligen tillgänglighetsproblem. Deltagarna i Apelmos (2007) intervjustudie menade att de skulle vilja träna mer men att det erbjuds för få träningstillfällen. I en rapport från Handicap International år 2006 står det att läsa att människor med funktionshinder möter ett flertal olika sociala och ekonomiska hinder i samhället. Hinder som stänger ute funktionshindrade från exempelvis träning, utbildning och anställning. Redan år 2005 krävde De Handikappades Riksförbund (DHR) att Sverige skulle stifta en lag som förbjuder diskriminering på grund av otillgänglighet.
Mitchell (2007) menar att funktionshindrades behov och grad av funktionshinder varierar så mycket inom idrotten att det är svårt att få ihop stora grupper av människor med samma funktionshinder. Vilket leder till att det blir svårt för forskarna att få fram statiskt säkra resultat om funktionshindrade inom idrotten. I en enkätstudie gjord av Inregia AB (Se RF 2003) framkommer att synskadade har svårt att få sympati inom idrotten. Deltagarna i studien ska ha menat att ”De flesta tror att för att vara handikappad måste man vara invalid på lemmar och halvdum.” RF 2003, s. 17) Deltagarna i studien fick även frågan vad som behöver bli bättre för att fler med funktionshinder skall kunna bli mer deltaktiga inom idrotten ”Här framkom framför allt att det handlade om information, utbildning av ledare, introduktion, medicinskt stöd samt att handikappförbunden tar en mer aktiv roll”. (RF 2003, s. 18)
Thomas och Smith (2009) tar upp att funktionshindrade män får mer publicitet än funktionshindrade kvinnorna. Funktionshindrade idrottarna behandlas även annorlunda i jämförelse med icke funktionshindrade idrottare. Ofta jämförs funktionshindrade med icke funktionshindrade idrottare och när en funktionshindrad individ har presterat ett bra resultat förekommer ofta kommentarer som att han gjorde det trots oddsen emot sig eller han övervann smärtan. Och trots att debatten att funktionshindrade ska vara en del i idrotten ständigt pågår och utvecklas så är det fortfarande tydligt, enligt Thomas och Smith (2009) att funktionshindrade är segregerade från de icke funktionshindrade idrottarna. Vilket exempelvis visar sig när de funktionshindrade får egna scheman till idrottshallarna eller när de utestängs från de stora tävlingarna eller får ha sina egna mästerskap, det är exempelvis OS och det är Paralympics.
2.6. Ålder
Precis som Könsöverskridande identitet eller uttryck kom ålder in i diskrimineringslagen först 1 januari 2009. En av dem som skriver om åldersproblematik och idrott är Devillaz (2006), han beskriver bland annat hur det ser ut kring barn och idrott
För att komma till rätta med de här frågorna, elitiseringen av barn- och ungdomsidrotten, sexuellt utnyttjande inom idrotten, att inte ha barnets bästa för ögonen i alla lägen, krävs i första hand en rejäl medvetandegörandeprocess. (Devillaz et., al 2006 s. 1)
Barn och ungdomar rapporterar till Barnens Rätt I Samhället (BRIS) om mobbning, tränings hets och selektering inom barn- och ungdomsidrotten. Vidare känner ungdomar av allt mer stress och ökade krav såväl inom idrotten som inom samhället och enligt Devillaz et., al (2006) kommer denna känsla från föräldrar och skolan. Devillaz., et al (2006) menar vidare att det finns hjälp för att komma till rätta med bland annat den diskriminering som finns kring hur barn och ungdomar behandlas, dels genom kvalitetskontroller inom idrotten men även att ledare inom idrotten få lära sig om barnkonvention Konventionen består av 54 artiklar och bygger på fyra viktiga grundprinciper varav diskrimineringsprincipen är en av dess fyra. Diskrimineringsprincipen säger alla barn är lika värda samt har samma rättigheter.
Även bland de äldre idrottarna finns det barriärer att ta sig förbi för att kunna deltaga inom idrotten. Precis som många av de andra aspekterna tycker även äldre människorna att tillgängligheten är ett problem, det ska enligt Andrén och Holm (2007, 2) handla om bland annat anläggningsbrist och olämpliga lokaler för äldre att vistas i. Andra barriär att bryta för att äldre människor ska ta sig till våra idrottslokaler och inte hamna utanför och bli diskriminerade handlar om att bryta uppfattningar och förväntningar, dels hos de äldre själva där de enligt Andrén och Holm (2007, 2) ska tro att idrotten är prestationsidrott men också från ledare som inte kan ha lika höga förväntningar på äldre människor som de kan på yngre människor.
2.7 Religion
Magdalinski och Chandler (2002, s. 1) menar om relationen mellan idrott och religion att den beskrivs som att den
Framförs utanför jämförbara strukturer. …”Det innebär inte, emellertid, att det där finns meningsfula länkar mellan religion och sport, …Vi förnekar inte att idrottare visar religiösa traditioner över sin tro, eller grupp böner eller den plikttrogna hängivelsen till uppgiften.
När det görs forskning på varför kvinnor med etnisk minoritet är underrepresenterade inom idrotten menar Walseth (2006) att fokus oftast läggs på religion och kultur. Många forskningsskolor finns även för att förklara bakgrunden till denna underrepresentation, störst fokus finns på integration, men även andra områden så som exempelvis sociala behov och acceptans tas upp. Däremot finns det enligt Walseth (2006) lite forskning på idrottarnas subjektiva känsla av tillhörighet.
Enligt Baker (2007, s. 218) ska ”muslimer avsky sport associerad till vadslagning, fult språk och fylla. Modern sport, speciellt amerikansk sport, korrelerar ogärna med islamsk tro och koder över uppförande”. Enligt Mitra (2009) påverkar inte religion hur aktiva vi människor är däremot finns det ett par faktorer som påverkar muslimska kvinnor att deltaga inom idrotten, dels handlar det om dresskod, en muslimsk kvinna bör inte visa upp sig och sin kropp. Därför hamnar en muslimsk kvinna som vill idrotta i shorts och t-shirt i en konflikt, vilken väg de ska välja, sin religion eller sin idrott? Vidare är det enligt Mitra (2009) männen som styr idrotten inom den muslimska världen vilket betyder att och muslimska kvinnor i muslimska länder inte fullt ut får deltaga i tävlingar och de få mixade tävlingarna som finns (som dock börjar bli fler) är internationella tävlingar. Vidare skriver Bandyopadhyay och Mallick (2008) att det är ett välkänt problem inom fotbollen att muslimska lag diskrimineras när det kommer till bedömning. Vilket betyder att muslimska lag bedöms sämre av domarna i en jämförelse med andra icke muslimska lag.
2.8 Slutord bakgrund
Bakgrunden visar på att vissa områden kring upplevelser och uppfattningar av diskriminering är mer undersökta än andra både inom idrotten och i samhället i stort. Bakgrunden visar också på att finns ett behov av att belysa diskrimineringen inom idrotten, dels med tanke på att förbunden själva inte upplever att det finns diskriminering inom idrotten men också för att belysa att det inte bara är inom de områden som diskriminslagen täcker in finns diskriminering.
Som kommer att synes i metoden tar jag där upp Berit Ås och hennes fem härskartekniker, vilka är Osynliggörande, Förlöjligande, Undanhållande av information, Dubbelbestraffning och Påförande av skuld och skam. Mer om härskarteknikerna finns i bilaga 2. Det var när jag fick svårt att sätta rubriker på resultatet (eftersom respondenterna sällan direkt pratade om diskrimineringslagen 4 §) som jag fick höra talas om Ås härskartekniker, något jag då kollade upp var på jag fick fram följade.
De fem härskartekniker kan kombineras i olika former och användas för att förtrycka andra grupper av människor vilket skapar ett icke jämställt samhälle. Diskriminering medverkar på samma sätt till ett icke jämställt samhälle. När någon förtrycks handlar det enligt Nationalencyklopedin om ”hårda åtgärder mot (viss grupp av) personer i syfte att hålla dem i ett tillstånd av maktlöshet både om fysiska och andra påtryckningar” . Detta förtryck sker enligt Ås (2004) precis som diskriminering mot grupper av människor just för att de till hör en vis grupp såsom exempelvis kvinnor eller homosexuella. Det här återkommer på flera plan att likheterna mellan Ås härskartekniker och diskriminering är slående lika och jag tog mig därför friheten att översätta det som sades i mina intervjuer till Ås härskartekniker.
3.
Metod
Utgångspunkten i min uppsats hämtas från de delar av diskrimineringslagen som finns beskrivet i bilaga1. Jag har inte följt någon tidigare studie utan intervjuguiden (bilaga3) är formulerad utefter vad som kom fram i min bakgrunds research om diskriminering och idrott. Att jag valde att utgå från diskrimineringslagen har att göra med att jag upplevde att det diskuteras betydligt mer kring den diskriminering som finns i bedömning och toppning. Genom att fokusera på diskrimineringslagen kom jag åt att belysa intressanta upplevelser som det är förehållande vist tyst kring.
Studien är explorativ kvalitativ metod med inriktning mot det fenomenlogiska perspektivet Interpretative phenomenological analysis (IPA). En metod som utgår från den subjektiva upplevelsen. IPA är enligt Smith (2003) en metod som är användbar om intervjuaren söker svar i komplexa frågor. IPA är en metod som ser att
Människan inte är en passiv mottagare av en objektivverklighet, istället tolkar de och förstår världen genom att formulera sin egna biografiska historia till en form som skapar betydelse. …Fokus inom IPA tenderar att ligga på att söka reda på deltagarens erfarenhet, förståelse, uppfattning och syn… (Brocki och Wearden, 2006, s. 88)
Influenserna från fenomenologin i min uppsats syns i att jag försökt få fram hur respondentens vardagssituation ser ut samt även haft fokus på ett tema med öppna frågor.
Det kommer sedan an på intervjupersonen att ta fram de dimensioner som hon finner viktiga inom undersökningsområdet. Intervjuaren leder den intervjuade till visa teman, men inte till bestämda uppfattningar om dessa teman. (Kvale och Brinkmann 2009 s.44)
Citatet beskriver bra hur jag har arbetat där de teman som växt fram i min uppsats handlar om Ås (2004) härskartekniker.
Jag har gjort fem intervjuer där sammantaget nio respondenter deltagit, där tidsintervallet på det bandade materialet i tre av intervjuerna ryms inom tidsintervallet 40-55 minuter. De två intervjuerna som blev längre är de intervjuer där jag inte intervjuade en ensam person (mer om detta senare i metoden). Den ena av dessa två intervjuer blev 110 minuter den andra 80 minuter. Intervjuerna är inspelade på Mp3 spelare och det är jag undertecknad som har gjort all transkribering. I de fall där (…) förekommer handlar det om pauser för eftertanke eller att vissa ord upprepats.
3.1. Intervjumetod
Smith och Osborn (Se Smith 2003) menar att semistrukturerade intervjuer är den exemplariska metoden för IPA. Brocki och Wearden (2006) menar att semistrukturerade intervjuer oftast handlar om ansikte mot ansikte intervjuer med respondenten vilket beskriver vad jag har gjort i mina intervjuer. Semistrukturerade intervjuer innehåller oftast enligt Brocki och Wearden (2006) någon form schema, mitt schema (bilaga3) är som synes inte styrt utan handlar mest om vilka punkter jag ville ta upp under intervjun. Jag har följt samma upplägg i alla intervjuer, även under de intervjuer där det varit fler än en person närvarande.
tankar om att frågorna ska vara öppna och leda till diskussion med en intervjustil som inte är direktiv, detta i syftet att försöka få respondenten att svara efter sina egna ord och på så sätt få fram nya aspekter som vi kunnat spinna vidare på. Brocki och Wearden (2006) beskriver att det skapas möjligheter för respondenten att lägga till och för intervjuaren att söka ful förståelse för vilka upplevelser respondenten beskriver om intervjun är öppen för diskussion med en intervjustil som inte är direktiv.
3.2. Urval
Eftersom målet med en IPA enligt Smith och Osborn (se Smith 2003, s.54) är att ”…säga något i detalj om uppfattningen och förståelsen av den specifika gruppen istället för att hastigt göra mer generella påståenden”, är oftast IPA studier små stickprov till storleken. Till denna uppsats har fem intervjuer gjorts. Smith och Osborn (Se Smith 2003) menar att hur noggrant urval som görs bestäms utifrån studien där ämnet bara är en faktor som påverkar hur stor population som finns att välja på. När jag skickade ut mail till i stort sett alla idrottsföreningar i Örebro regionen hade jag som tanke att kriteriet för att deltaga skulle vara att respondenten skulle ha upplevt diskriminering. En av intervjuerna faller dock utanför det kriteriet och den homogena grupp som enligt Smith och Osborn (Se Smith 2003) en IPA studie ska bestå av. Varför en intervju faller utanför och hur jag tänkt kring denna intervju kommer jag att beskriva under rubrikerna respondenter, analys och avslutningsvis i diskussionen. Att valet föll på att intervjua idrottsledare har att göra med att de möter många (idrottande) människor och att det är ledaren som skapar kulturen i en organisation enligt Schein (1997). Ledaren är således en bidragen orsak till att diskriminering inom idrotten existerar. Ledaren har också den unika uppgiften enligt Schein (1997) att förstå kulturen inom organisationen och förändra organisationen till det bättre. Med detta i åtanke blev det intressant för mig att intervju idrottsledare.
3.3. Respondenter
Jag har gjort två enskilda intervjuer en med en man på 22 år med utländskt påbrå som själv varit aktiv inom ett flertal idrott, med ledarerfarenhet som bland annat fotbollstränare. Mannen som inte längre själv är aktiv hjälper ibland fortfarande till kring fotbollen. Den andra enskilda intervjun är den som faller utanför kriteriet, det handlar om en handbollsspelande kvinna med
utländskbakgrund i 28 årsåldern som upplevt så mycket mobbing att hon nyligen valde att lägga av.
Jag har gjort tre intervjuer där det varit mer än en person i rummet. En med två brottarkvinnor med barn i tonårsåldern som håller på med brottning vilket fått dem till att engagera sig inom brottningen. De upplevelser de beskriver handlar mestadels om när de satt i styrelsen för sin gamla förening. Det är den här intervjun som är den längre intervjun på 110 minuter. En annan av dessa tre är med en man på 45år som är ordförande för en ungdomsmixedförening (fotboll, basket och boxning) i vad som han själv beskrev det invandrarförening. Vid den här intervjun satt även mannens kollega med under halva intervjun mestadels tyst och de gånger han pratade så var det för att bekräfta vad som precis sagts, varför jag i allfall utom vid ett tillfälle har valt att gå efter ordförandes ord. Fallet som jag inte gjort det är noggrant beskrivet. Slutligen har jag gjort en intervju med tre stycken döva män med högt uppsatta positioner inom svensk dövidrott. Närvarande vid den här intervjun var även två stycken tolkar.
3.4. Transkribering
IPA är en metod som faller in under den induktiva skolan, det vill säga ett synsätt som menar att teorier växer fram ur observationer av verkligheten. IPA intervjuer transkriberas noggrann var för sig flertalet gånger, det gäller enligt Smith och Osborn (Se Smith 2003) att bli familjär med intervjun. Smith och Osborn (Se Smith 2003) menar att det finns ett antal steg för att klara av att transkribera en IPA intervju. Jag har följt stegmodellen vilket betyder att jag vid första transkriberingen letade efter ”likheter och svagheter, ekon, förstärkningar och motsägelser”, (Smith 2003, s. 67) i det respondenten sagt. Detta för att hitta delarna i intervjun som det gick att bygga upp rubriker (teman) kring innan jag kunde gå in på de mer generella kategoriseringarna i steg två.
Hela intervjun är data enligt Smith och Osborn (Se Smith 2003) och inget ska i den andra genomarbetningen utelämnas. Det handlar enligt Smith (2003, s. 68) om att ”hitta uttryck som har hög nivå nog att tillåta teoretisk kontakt med och i mellan fallen men som fortfarande är hög grad är grundade i det specifikt sagda”. I steg tre pusslades steg ett och två ihop, allt enligt Smiths (2003) modell. Det vill sägas uttrycken pusslades ihop med rätt rubrik och nu började
avsnitt och stycken träda fram, stycken och avsnitt som jag fått sortera in i rättordning. Under den här processen togs det som inte passade in i uppsatsen bort.
Det som har tagits bort handlar om delar där jag styrt respondenten lite för mycket samt även ännu mer (än det jag valt att redovisa) utvecklingar kring hur strukturen kan se ut hos en invandrarförening och vilka krav som kan ställas på dels de idrottande men även på deras föräldrar.
Smith och Osborn (Se Smith 2003) menar att de teman som kom fram i transkriberingens första steg kan hjälpa till vid den efterföljande transkriberingen. Det går även enligt Smith och Osborn (Se Smith 2003) att lägga undan den tidigare transkriberingen och börja om från början. Jag har använt mig av det senare alternativet, att det blev så har att göra med Berit Ås utvecklaren av de fem härskarteknikerna. Ås (2004) menar att det finns fem härskar tekniker som går att använda på alla grupper som känner sig förtryckta. Något jag allt eftersom kände stämde in på det respondenterna utryckte varför det föll sig naturligt att ta hjälp av de tidigare transkriberingarna. Jag har använt mig av fyra av de fem härskarteknikerna som rubriker vilket betyder att Ås (2004) tydligt har satt prägel på de rubriker som finns i resultatavsnittet.
När alla intervjuer är transkriberade menar Smith och Osborn (Se Smith 2003) att det gäller att se över vilka rubriker som ska vara med i uppsatsen. Det handlar inte bara om hur vanligt förekommande de är utan andra aspekter spelar in så som att rubriken kan hjälpa till att lyfta andra perspektiv. Det är här intervjun om den mobbade kvinnan kommer in i bilden. Som ni kommer att se uppkommer det en hel del andra aspekter och perspektiv vid en diskussion om diskriminering som alla på ett eller annat sätt hänger ihop och påverkar synen på diskriminering. Mobbing är en sådan aspekt, det är därför jag har valt att plocka ut delar av intervjun med den mobbade kvinnan. Diskriminering som beskrivits i inledningen är en subjektiv känsla och det var således svårt, om inte till och med omöjligt för mig som intervjuare att i förväg vara säker på att respondent passar in på urvalet det vill säga att individen ska ha upplevt diskriminering. Slutligen enligt Smith och Osborn (Se Smith 2003) när det gäller att skriva ihop det som framkommit under intervjuerna handlar det om att sätta språk till det som framkommit och belysa viktiga citat och rubriker.
3.5. Etiska ställningstaganden
När det gäller ett ämne som är känsligt, gäller det för intervjuaren vara väl insatt i ämnet och ha en tanke bakom arbete, det ska kunna ge något viktigt tillbaka och, ”…de publicerade resultaten ska vara så korrekta och representativa för forskningsområdet som möjligt, (Kvale och Brinkmann 2009, s. 91). Jag har beaktat det Kvale och Brinkemann (2009) skriver om samtycke det vill säga att jag har berättat för respondenterna syftet med uppsatsen och jag frågade även om det var okej att jag bandade intervjun. En annan sak som hänger ihop med samtycke är frivillighet. Något jag var lite orolig för innan intervjuerna var vad som skulle hända om respondenterna upplevde frågorna allt för känsliga? En oro som visade sig obefogad då respondenterna själva tog upp och pratade om de känsliga upplevelserna utan att jag ställde frågorna.
Den enda personuppgiften jag har samlat in om respondenterna är ålder, men likväl har jag pratade med alla deltagarna kring konfidentialitet. Jag berättade att det jag tänkt på konfidentaliteten och att det inte går att garantera att det inte går att spåra vem som sagt vad, vilket respondenterna har förståelse för. Brottarkvinnorna sa att de står för vartenda ord och att det förmodligen inte skulle bli svårt att lista ut att det var de som hade blivit intervjuade.
En rekommendation från Vetenskapsrådet är att respondenterna får veta vart resultat publiceras. Vilket jag har tänkt på, jag har tagit in respondenternas e-post adresser för att kunna meddela om att studien är klar och vart den finns att läsa. Slutligen när uppsatsen är klar kommer allt bandat material att raderas.
3.6. Validitet och Reliabilitet
Validitet handlar enligt Kvale och Brinkemann (2009) om att jag som intervjuare ska hålla mig objektiv och inte förvanska resultatet främst genom personliga fördomar. Frågan om jag som intervjuare mäter rätter saker tas också upp av Kvale och Brinkemann (2009), det handlar om att ställa frågor som är välkopplade till temat, mina frågor kommer från det jag lärde mig i bakgrunden. Det finns två sätt att kontrollera validiteten dels genom att kontrollera med respondenterna om jag förstått vad som precis sagts. Detta gjorde jag genom att bland annat
handlar om att låta respondenten läsa igenom resultatsammanställningen av intervjun innan rapporten lämnas in. Jag har i alla intervjuerna avslutat med att fråga om det var något respondenten ville tillägga innan vi avslutade. Vidare så har jag låtit de döva respondenterna läsa igenom uppsatsen för att ge dem en chans till kommentarer innan publicering. Det har även hänt under intervjuerna att jag har presenterat vissa begrepp för respondenterna. Sen finns det även fall där jag gått in och kontrollerat om jag förstått det som precis har berättats på rätt sätt detta för att säkra validiteten.
Reliabilitet handlar enligt Kvale och Brinkemann (2009) om reproducerbarhet. Olika forskare kan komma fram till olika resultat, beroende på hur frågorna ställs. Att jag ensam har gjort all transkribering kan påverka reliabiliteten något vilket har att göra med tolkning. Reliabilitet handlar också om att jag som intervjuare inte ska ställa ledande frågor. I det här fallet har jag märkt att jag har gjort det, varför jag har fått vara extra noggrann med att ta bort delar där jag märkt att jag har lagt ordet i munnen på respondenterna.
4 Resultat
4.1 Osynliggörande
Under en av intervjuerna kom vi in på indirekt diskriminering när vi pratar om kön varpå respondenten sa ”indirekt (…) tjejfotbollslagen eller tjejlagen överhuvudtaget så handlar det om att de får alltid anpassa sig efter killarna val av träningstider matcher och sånt dära”. Senare i intervjun kommer det fram att sånt dära kan handla om material, ”vi fick alltid första tjing på nytt material” som respondenten uttryckte i samband med att respondenten berättade om att föreningens klubbdirektör uttalat sig för att de (föreningen) ska verka för att prioritera främst herrar i form av träningstider, ”kvinnorna får ta strötider” som respondenten utryckte sig.
Respondenterna utryckte att kvinnor blir osynliggjorda när det kommer till tävlingar. Jag fick höra att kvinnor kan bli stoppade från att åka iväg tävla av styrelsen när de vill tävla i föreningens namn och det utan direkt giltiga skäl menade en respondent. Vidare kring tävlingar har jag under en intervju fått höra hur det kan låta när någon får instruktioner att diskriminera kvinnor och deras möjligheter att tävla på ”bra” arenor.
”Och då hade damlaget bokat arenan innan, och allting var klart, men fick jag besked av högsta hönset, klubbdirektören, att jag var tvungen att flytta på damlaget och få dit herrarna”.
Jag frågade om det fanns något skäl till varför respondenten skulle byta arena och fick svaret ”orsaken angavs aldrig utan det var bara att matchen skulle vara mer betydande pengamässigt, mer reklam för herrarna”. Utfallet blev att kvinnorna fick flytta till en annan mindre och sämre arena eftersom matchen fortfarande skulle spelas på utsatt tid. Det är emellertid inte enbart kvinnor som blir osynliggjorda enligt respondenterna.
”Jag har själv blivit diskriminerad på grund av att jag, jag vet ju att jag är ensam mörk i mitt fotbollslag till att börja med det första laget jag spelade i, jag var ju lika duktig som dem andra men jag fick sitta mer på bänk för att jag var inte till lags, jag var inte tillräckligt bra i fotboll och sånt tyckte dem men när man jämförde mig med andra människor sen senare så då var jag lika bra”.
”Tränarna kunde lägga lite matcher lite hur dem ville och då la dem ofta på söndagar, då vissa andra, då det hade kommit in några till som var med utländskbakgrund som hade muslimskreligion och dem kunde inte spela på söndagar då la dem oftast sina matcher på söndagar så dem inte kunde vara med, det märkte, det syntes väldigt stort”.
Ytterligare en upplevelse kring osynliggörande hämtas från brottningen och hur brottar Sverige ska reagera när det arrangeras internationella tävlingar i Sverige, ”det är ju bara utlänningar där”, uttryckte sig en respondenten syftade på varför föreningarna i många fall avstår från att åka till de internationella tävlingarna som arrangeras i Sverige.
Respondenterna utryckte att de finns en ovilja bland manliga tränare att ta till sig att kvinnor inte har lika förutsättningar kroppsligt och därför behöver använda andra tekniker eller grepp för att lyckas. För funktionshindrade togs liknande problem upp bland respondenterna, det handlade om att det finns brist på tränare med kompetens av funktionshindrades behov.
Det finns läger för tjejer och trots att tränarna uppmanas att följa med så tackar de oftast nej, ”det ju också diskriminering grej, det är oengagemang" som en respondent utryckte det. De gånger tränarna har varit med på läger inom brottningen ska följande ha hänt enligt en respondent ”vi la oss här med barnen, de skulle aldrig lägga sig med oss,” och syftar på tränarna lägger sig i andra hörnet. Vidare när det kommer till brottning fick jag höra att där diskrimineras tjejerna när fokus
på träningen ligger på grekisk stil, en stil tjejer inte tävlar i och när kvinnorna vill träna fristil riskerar de att få höra "det behövs inte,” enligt en respondent.
Respondenterna uttrycket även att kvinnor få sämre domare ”de är inte dåliga men de skulle aldrig få döma på killarna”. Kvinnor får inte bara sämre domare utan de får även sämre segerpremier. På ungdomsnivå beskrev respondenterna killarnas pokaler som alltid mycket större och ibland även i finare material. Och vidare uppe på seniornivå berättade respondenterna att killarna kan få prispengar medan kvinnorna kan få badlakan. Kvinnor har inte heller inte samma möjligheter att deltaga i läger och att anordna läger enligt respondenterna. För samma läger kan killarna få åka dit gratis medan kvinnor ska få betala flera hundra kronor per dag. Och någon ekonomisk hjälp från förbunden att arrangera läger enbart för kvinnor verkar det vara svårt att räkna med, utan risken finna att man möts av det knapphändiga svaret ”nä men det går ju inte”, och därefter ska det vara slut diskuterat som en respondent utryckte det.
Slutligen hur funktionshindrade kan bli osynliggjorda. Även om döva har rätt till en tolk är det inte alltid det går att ordna när det behövs till idrotten, de idrottande döva känner sig bortprioriterade av Tolkcentralen berättade de döva responderna. Även när det kommer till media och rapporteringen kring funktionshindrades idrotter kände sig de döva respondenterna bortprioriterade. Det handlade bland annat om att idrotter där det syns att individerna har funktionshinder får mer uppmärksamhet än vad de döva får. De döva respondenterna berättade att de döva inte känner sig erkända och får mindre anslag än andra idrotter och då även andra idrotter med funktionshinder. Tydligt syns dessa två punkter enligt respondenterna när det kommer till deaflympics (os för döva) som inte alls syns i media eller får lika mycket anslag som paralympics. Vidare ett citat som väl beskriver hur döva upplever vardagsidrottandet, ett citat som kan försöka förklara utanförskapet som upplevs i och med att de döva använder sig av teckenspråk
”Själva vardagssituationen inom idrottsklubbarna, föreningarna, hur döva runt om får plats i lagen bland hörande det finns ju attityder där, det finns ju diskriminering från tränare, ledare och man kanske inte har rätt kunskap där ute bland föreningar och klubbar om döva (…) de har ingen lust att förklara de här personerna”.
En respondent berättade att okunskapen vid ett tillfälle ska ha gått så långt att det togs upp på ett stort konvent, ett lag med döva skulle uteslutas eftersom domarna inte visste hur de skulle kunna blåsa av matcherna.
4.2. Påförande av skuld och skam
Jag och respondenterna pratade en del om ansvarsfördelningen, var på det kom det fram att kvinnor har svårt att föra fram sina åsikter, tas på allvar eller ens vara med i diskussionerna. Männen inom föreningarna försöker med alla medel att stoppa kvinnor, menar respondenterna. Och enligt respondenterna så är det männen som direkt får ta på sig ett stort ansvar när de blir invalda i styrelserummen medan kvinnorna får stå åt sidan Om exempelvis en kvinna inom brottningen påpekar att det behövs förändring för att få en drägligare tillvaro för kvinnor får de höra från alla håll ”att ni måste ta det lugnt med oss gamla brottare det är inte så lätt att ändra oss vi har gjort såhär i 30iår”.
4.3. Förlöjligande
Från mina respondenter syn är det tydligt att den som sticker ut inom idrotten direkt riskerar att bli påhoppad.
Den här ska jag sätta på örat och komma in där bara killar ska vi gå och duscha nu ( …) fan då kommer ju han då en vis pappa då, han kommer ju få spader om jag kommer in så.
Följanden citat handlar om återberättelse kring en present (en kula med badskum) en av brottarmammornas kille fick. Han ska först ha skojat om det innan han direkt kom att tänka på vilka kommentar han riskerade att få möta ”kommer du som en fjolla”.
Det första mina kvinnliga respondenter fick höra när de började engagera sig inom brottningen var att det inte var klokt att föreningen tog in föräldrar och sen är de morsor dessutom i styrelsen. Kvinnorna är glada för att de är två stycken som står upp tillsammans för när de är ensamma får de höra ”att tänk nu på att du bara är tjej här nu, du är ensam tjej”. Ett annat citat jag fick höra från en respondent var
Svartskalle har man blivit kallad för och sånt där, neger och sånt där fast jag inte är, gå och käka en banan har man får höra sånt där vilket inte är världens trevligaste, för man anses vara som en apa.
Uttryck som respondenten anser att han får höra på grund av sin hudfärg. En respondent pratar om en fotbollsmatch, P96 orna och att efter matchen vägrade motståndarlaget att tacka för matchen. Laget blir tillslut tvingat att ställa upp av sina ledare för att tacka, vilket betyder att lagkapten ska säga något i stil med vi tackar lag X, i det här fallet ska lagkapten ha sagt ”tack turkarna”. Mitt i när mannen håller på att berätta om händelsen med P96 orna försöker hans kollega avbryta, kollegan säger ”han spottade också” jag frågade vem spottade och mannen svarar ”en pojke men det är ofta, men en kille säger gästande kille…”
Respondenterna berättar att det finns en jargong inom idrotten där verbala uttryck är vanliga, såhär kunde det låta bland annat
”Jag har varit inom föreningslivet i snart elva år och jag har inte hört de kommentarerna som jag har hört under de senaste fyra fem åren inom idrottslivet (…) jag säger inte att det är rasism, jag upplever det inte så men det finns stora skillnader hur man ser på invandrarföreningar och på svenska föreningar”.
Respondenten beskriver det senare som om det är någon ”sorts kamp mellan vi och dem”.
En respondent menar att män tydligt blir präglade av både sina föräldrar och deras kränkande kommenterare och den miljö som finns i och kring idrotten med kränkande kommentarer, det beskrevs såhär ”det sitter i väggarna de där små kommentarerna”, och syftade här på tjejer. Inom brottningen beskrevs en jargong där uttryck som ”brottas inte som en jävla kärring”, inte är ovanligt. Andra uttryck som tagits upp av mina respondenterna och används mot tjejer är att tjejer är klena, uttryck som sägs direkt till de unga tjejerna på träningen. När tjejer har ont i kroppen, är skadade, då fälls kommentarer om att skadorna smittar och visar tjejerna (och i vismån även killarna) att de har ont ”då är man kärring” som en respondent uttryckte det.
Jag frågade även en respondent ” både du och spelarna upplever att ni har blivit kränkta” och fick svaret ”någon gång i allfall (…) de här muntliga trakasserierna går inte till direktangrepp utan det sägs i luften” menade respondenten och syftade på att det pratas bakomryggen, ”man hör jävla skit”.
Medan kvinnorna får höra ursäkter efter en vunnen tävling ska det hurras när männen vinner, detta förlöjligande tog sig i uttryck i två citat.
Och vinner dom sådär så bara dom har ju inte lika hårt motstånd även om dem då är sju och sådär, jag menar tjejerna möter ju sina tjejer och dom är ju lika starka som killar som möter killar om man säger men tjejer har alltid lättare motstånd det spelar ingen roll hur men aaa men tjejerna har alltid lättare, ändå har de andra tjejerna träna lika länge och lika hårt
Min äldsta tjej hon har ju spöat de flesta killar kan jag säg alltså på de här fys mest armhävningar mest att dra upp sig och såna här grejer men det liksom ser dem inte. (…)alltså om man säger om man gör testar sin egen vikt om man säger så är ju dom starkare än killarna men det märks ju inte utan det är ju för att dom är så lätta eller att dom är så eller aaa
Jag frågade efter att ha hört dessa citat ”som de hittar på ursäkter hela tiden” var på jag fick svaret
Ja hela tiden och det gör speciellt tränarna och killarnas föräldrar också för dem vill ju inte att deras killar ska vara sämre än tjejerna, ska få stryka av tjejerna om man då så säger tränar kollar hur många såna där man drar upp sig i armarna och då klarar tjejerna mer aaa men det är ju för att de är så lätta
Jag frågade efter det citatet ”vad säger killarna själva” var på jag fick svaret (i citat spelar respondent vad sin son skulle säga i form av ”JA! Ja” och ”ja men ja det är lättare”).
Man hör ju direkt vad dem säger efter sina fädrer, vissa gör ju så, särskilt efter tävlingar då de själva har förlorat och vissa killar då aaa men de har ju så och då eller tränaren, jag kan ju få säga till min kille att hörru det där sa säkert din tränare, JA! ja, men vad är som säger att han har rätt? Ja men ja det är lättare
En annan upplevelse handlar om när det kom en kvinnlig föreläsare till en av föreningarna som pratade om mångfald. När hon avslutade med att säga att hon skulle hem till sin tjej, då ska männen ha sagt ”ja det kan jag ge mig fan på” och sen ska de ha dragit ett streck över hela föreläsningen som ointressant, detta trots att de fram till dess ska ha tyckt att föreläsningen varit ”jätte bra”.
Det är inte bara inom idrotten som det förekommer förlöjliganden utan människor som står utanför idrotten kan också utrycka sig förlöjliganden om idrott en respondent berättade följande.
”Brottning är ju manligt och då kan du ju förfasiken inte vara homosexuell mitt upp i alltihop plus att alla säger att det är ju en kramsport och att alla som brottas är bögar säger ju alla utifrån och då måste man tala om man är inte bög”.
En respondent utryckte att om en domare med utländskbakgrund gör minsta lila misstag hoppar alla på domaren, påhopp som är värre än vad infödda svensk domare får uppleva. Jag frågande då (och syftande på mannens invandrarförening) ”du menar att domarna blir värre utsatta än om det varit från någon annan förening” och fick svaret MMM! En respondent berättar att domarna ofta kommer till honom och berättar det här var inte bra, den här pappan ledaren och så och så, jag frågade ”det förekommer ofta alltså” (och syftade på att ungdomarna kommer till honom och berättar om vad de varit med om) ”inte varje match men då och då förekommer i alla fall.”
Under en intervju kom vi in på sexuella trakasserier, när jag frågade om det förekommer fick jag svaret ”nä inte direkt sexuella nä inte så men det är ju med homofobin är ju enorm i brottningen”. Andra saker som upp kring homosexualitet är att det är tränare som använder sig av fula ord om bögar, oftast är det mycket prat bakomryggen men respondenterna tog även upp fall där det hänt att något gått till angrepp verbalt direkt upp i ansiktet. Bland annat ska en homosexuell man fått uppleva de kränkande kommentarerna rakt upp i ansiktet, ”honom höll han på att kräkas på”. En respondent menade att om en grupp eller person har en kränkande attityd, håller alla med den eller de som har ett kränkande beteende, ingen vågar eller vill säger något emot.
Respondenterna upplever att det finns en stark negativ attityd mot homosexuella inom idrotten. Vilket ytterligare kan belysas genom ”var hysch hysch om sånt, man pratar inte om sånt, utan man pratar väldigt heterosexuellt och pratar om bara tjejer det är väl den jargongen som har funnits” ett citat som välbelyser hur respondenterna upplever situationen kring diskriminering, främst då kring sexuell läggning.
4.4. Dubbelbestraffning
Enligt respondenterna ska kvinnor inte få vara med på tävlingar och är de med ska de inte vara kring planerna, de ska inte ens få prata med barnen eller engagerat heja kom fram i följade citat från en respondent ”men om en tränare eller pappa gör de så är det helt legalt”. Men om det
sker nått, till exempel att någon blir skadad eller att det behövs skjuts, då förväntas det att kvinnorna ska ställa upp, fortsatte respondenten innan respondenten sa ”det går inte att samarbeta (…) det går inte att jämka”. Kvinnor accepteras bara om de håller tyst i bakgrunden var något som jag ofta fick höra från respondenterna. När kvinnorna jag intervjuade berättade om när de blev invalda i styrelsen berättade de om en kvinna som redan satt i styrelsen, hon ska ha kommit fram till dem och sagt ”jag fick aldrig säga nått, de pratade aldrig till mig förutom när de skulle baka eller stå i köket på tävlingarna”.
4.5. Tillgänglighet
Enligt mina respondenter har inte kvinnor och funktionshindrade rätt eller möjlighet att fullt ut kunna utnyttja våra idrottshallar alla faciliteter vilket tog sig i uttryck genom följande citat.
Killarna hade en bastu och man får gå in dit som tjej med men den ligger, man måste gå igenom hela omklädningsrummet och sen genom killarnas dusch för den ligger i killarnas dusch den här bastun så man får ju gå dit men det är ju liksom lite jobbigt att gå dit aaa men då som förra året då tröttnade jag i höstas då, då byter vi omklädningsrum(… ) jäklar vilket liv det är(…)de vart ju tokiga gubbarna.
När jag frågat respondenterna hur det är med tillgängligheten för funktionshindrade fick jag ofta höra hur svårt det kan vara för funktionshindrade att ta sig ner till golven där träningen utförs detta eftersom läktare oftast är i vägen och det är få ställen (hallar) där det finns hissar. Det kunde låta såhär ”alltså i våran lokal dem skulle aldrig kunna komma ner funktionshindrade överhuvudettaget”. När det gäller visuellinformation menar en respondent att det
Det finns mycket kvar att göra det är bara så, vem gjorde mål, assist, alla dem här sakerna, det lila lila extra informationen skulle man kanske kunna få ut, det skulle kunna bli bättre på med en sån utrustning.
Annars handlar tillgänglighetsproblematiken enligt respondenterna oftast om att det inte finns tillräkligt med hallar, problem som inte går att koppla till individ eller förening utan handlar om att det finns kösystem som ska följas för hur och när det går att boka hallarna.
4.6 Konsekvenser
4.6.1 Avhopp
Avhopp handlar enligt respondenterna om kvinnor, funktionshindrade, individer som inte är heterosexuella eller som inte har svenskbakgrund som byter föreningar, struntar i vissa träningar eller lägger av helt med sitt idrottade på grund av hur de behandlas inom idrotten. De två kvinnliga respondenterna uttryckte det såhär ”vi till och med lämnade klubben för att tala om att vi ställer inte upp på det här mer, det var ju därför vi lämnade”. Det tog alldels för mycket energi och påverkade även livet utan för idrotten menade kvinnorna.
Det beskrevs under en intervju att det för några år sedan påpekades att det krävs utbildning på hur tjejer i tonåren reagerar. Responsen blev svag och nu menar respondenten att föreningen börjar se resultatet av den uteblivna satsningen, det här beskrivs som att föreningen ”klantar till det” vilket enligt respondenten leder till att tjejerna försvinner ut ur föreningarna. Andra orsaker till att kvinnor lägger av beskriv i följande citat av respondenten.
”Måste de säga de där orden liksom man kan säga nått annat tycker jag än nämna att tjejerna är svaga hela tiden, de tycker ju det är skoj bara men sen när man hamnar i den här åldern 14års ålder då börjar man lacka till alltså det är bara så och det är där vi mister våra tjejer mycket, när de säger fel saker”.
Vidare kring det här med unga och att det är en tuff miljö för dem beskrevs av en annan respondent, respondenten berättade att desto äldre han har blivit desto mer välkommen har han känt sig eftersom ”då var det bara dem som var intresserad av fotboll kvar”.
Attityden till kvinnor som lägger av beskrivs av respondenterna som att ”dem får skylla sig själva vill man inte så” menade en respondent. Respondenten menade vidare att tränarna inte ens bemödar sig om att ringa och fråga varför tjejerna slutar. Respondenterna berättade också att yngre inte ska våga ta på sig styrelseuppdrag eftersom risken finns att de bli påhoppade om de sticker ut från normen.
4.6.2 Sämre möjligheter
Andra aspekter som kom fram under intervjuerna när det gäller konsekvenser av diskriminering är att diskriminering kan leda fram till sämre träningar och lägre domarnivå. Mycket tack vare enligt respondenterna den okunskap och den ovilja som finns hos idrottsledare och utövare till att bland annat lära sig övningar som är anpassade efter specifika gruppers behov. Vilket hänger ihop med nedanstående stycke.
Flera gånger har jag fått höra att det blir en annan attityd, förändring mot det bättre, när människor utan idrottsbakgrund kommer in i idrotten. ”Fast det kommer ju föräldrar och blir tränare och dem är bättre dem som inte är gamla brottare”, som en respondent uttryckte det Respondenterna tog upp att det finns problem kring anslag och att det slår hårt mot vissa idrotter som får låga anslag, vilket kan leda till att resultaten som presteras riskeras bli sämre än den fula potentialen som skulle kunnat ha nåtts om anslagen även nåde dem. Dem i det här fallen beskrivs som de mindre idrotterna som lever i skymundan från media. Idrotter som upplever att de blir diskriminerade bara för att de lever i mediaskugga och som upplever att de får mindre anslag enbart just på grund av mediaskuggan. Det här med anslags och vad utfallet kan bli om pengarna inte kommer fram synligöras via ett exempel från de döva respondenterna.
”Ta exempelvis två, tre olika bordtennismatcher, vi har en bordtennis match med hörande mot varandra, och dem spelar, det går fort, så tar vi nästa bord, där kan det vara handikappade, de kanske har fel på armarna som gör att det blir en vis match, så har vi en grupp, ett bord där det står två döva och spelar, alla tittar ju hellre, antingen på dem som har fel på sina armar och dem hörande men det är ingen som tittar på de döva, så kan man säga att de inte kommer upp till samma nivå som hörande”.
Orsakan till att matchen med de döva inte kommer upp till samma nivå som de hörande menar respondenten handlar om okunskap, här i form av kommunikationssvårigheter, en okunskap som skulle kunna brytas om det tillkom mer anslag till utbildningar och bättre tränare. Andra problem kring utbildningar är att det inte alltid finns tillgång till tolkar, vilket gör att det finns en risk att individer inte fult utan kan deltaga i utbildningarna, särskilt på helger ska detta märkas.
