Krigsjournalistik : En kritisk diskursanalys av New York Times rapportering av kriget i Afghanistan 2001

Örebro Universitet

Humanistiska Institutionen VT 2008

Krigsjournalistik

En kritisk diskursanalys av New York Times rapportering av kriget i Afghanistan 2001

____________________________ C-uppsats Medie- och kommunikationsvetenskap

Handledare: Stig-Arne Nohrstedt Författare: Josefine Karlsson

Abstract

Title: Krigsjournalistik En kritisk diskursanalys av New York Times rapportering av kriget i Afghanistan 2001

Number of pages: 86 Authors: Josefine Karlsson Tutor: Stig-Arne Nohrstedt

Course: Communications, advance course Period: Spring 2008

University: Division of Media and Communication, Department of Humanistic Science, Örebro University

Purpose/Aim: The purpose of the essay is to examine how The New York Times portrayed the war in Afghanistan in 2001

Material/Method: To fulfil the purpose of the essay twelve articles from the New York Times web based newspaper have been examined during the time period: 7 October 31 October 2001. The method used is a critical discourse analysis

Main results: The conclusion that can be drawn from this study is that the New York Times to a large extent connect the war in Afghanistan with the 9/11 terrorist attacks against the United States. The media coverage of a war affects the people that are involved and their understanding, knowledge and standpoint towards the war. As a consequence one believes that the main reason why there is a war in Afghanistan is the 9/11 attacks. The 9/11 terrorist attacks are also used as a way to legitimate the war in Afghanistan. Furthermore, the

ideological approach that can be found in the news material coincide with the dominant ideology that characterizes the American society and where the war in Afghanistan is regarded as authorized given the 9/11 attacks against the United States. It is also common in the news material to avoid criticising different actors, for example the Pentagon and their lack of information about the military campaign in Afghanistan. In addition the news material requires detailed historical information about the conflict which would allow the reader to get a fair understanding of the conflict itself and the reality that is being portrayed. Ultimately, conventional war journalism should change its practice and as a substitute start focusing on offering peace journalism. Peace journalism is capable of describing the historical background that lies behind the conflict and where all the participants has the opportunity to give their side of the story, this would give the reader a fair chance to understand the whole situation. Key words: Critical discourse analysis, war journalism, peace journalism, Afghanistan, New York Times, news coverage, ideology

1. Inledning...5

1.1 Syfte och frågeställning ... 7

1.2 Uppsatsens disposition... 7

1.3 Avgränsningar ... 8

2. Bakgrund ...9

2.1 Kriget i Afghanistan 2001... 9

2.2 The New York Times Company ... 12

3. Tidigare forskning ...14

3.1 Mediernas rapportering i tider av kris: rapporteringen efter 11 september... 14

3.2 Mediernas relation till ledningen i landet ... 16

3.3 Journalisters legitimerande av stödet för anti-terrorismen... 17

3.4 Värdiga och ovärdiga offer ... 18

3.5 En ny trend... 19 4. Teori ...20 4.1 Krigsjournalistik i media ... 20 4.2 Mediekritik ... 21 4.3 Ideologikritik ... 23 4.3.1 Att förstå ideologi ... 23

4.3.2 Ideologikritiskt teoretiserande av medier... 25

4.4 Kritisk diskursanalys ... 27

4.4.1 Diskursbegreppet ... 27

4.4.2 Diskursanalysens teoretiska utgångspunkter ... 28

4.5 Teoretisk sammanfattning... 29

5. Material och metod...31

5.1 Material... 31

5.2 Urval ... 31

5.3 Metod - Kritisk diskursanalys... 32

5.4 Tillämpad metod... 33

5.4.1 Rapporteringens huvudsakliga innehåll ... 34

5.4.2 Nyhetstextens tematiska struktur ... 34

5.4.3 Nyhetstextens schematiska struktur ... 35

5.4.4 Mikroorienterad analys av nyhetstexten ... 36

5.5 Metodproblem ... 38

5.6 Källkritik... 39

6. Analys ...40

6.1 Krigets orsaker... 40

6.2 Anfallet mot Afghanistan... 43

6.3 Talibanerna ... 50 6.4 Krigets legitimitet ... 52 6.5 Konstruktionen av verklighetsperspektiv ... 58 6.6 Fredsjournalistik ... 62 7. Diskussion...65 8. Sammanfattning...70 Käll- och litteraturförteckning ...73

Bilagor:

Bilaga 1 - New York Times artikel: A nation challenged: The attack; U.S and Britain strike Afghanistan, aiming at bases and terrorist camps; Bush warns Taliban will pay a price

Bilaga 2 - New York Times artikel: A nation challenged: The public; Praise and fear, but no surprise, at news of U.S. attacks on Afghanistan

Bilaga 3 - New York Times artikel: A nation challenged: Refugees; Escaping Afghanistan, children pay price.

1. Inledning

Allt sedan dess att Philip Knightley rapporterade om sina erfarenheter som krigsreporter i boken The First Casualty har uttrycket Krigets första offer är sanningen i det närmaste kommit att bli en kliché1. När krigsjournalistik diskuteras i medierna och av medierna själva är det just sann100ingen man brukar ta fasta på. Är det man får reda på om kriget sant? Är medierna kapabla att berätta sanningen i situationer där krigets olika parter har uppenbara propagandistiska intressen att förneka, förtiga och förvränga information om vad som sker i kriget?

Den 11 september 2001 kunde TV-tittare världen över i direktsändning betrakta historiens mest medialt exponerade terroristattack. Det var på morgonen den 11 september som två kapade plan, med cirka 15 minuters mellanrum, flög in i två skyskrapor på Manhattan i New York. Ett annat kapat plan flög in i Pentagon och ytterligare ett plan kraschade i Pennsylvania. Totalt dödades sammanlagt 3 126 människor i attackerna. Attackerna var riktade mot USA, världens enda supermakt, dess militära hjärta och den globaliserade världsekonomins centrum. Usama bin Ladin utpekades som hjärnan bakom terrordåden och terroristnätverket al-Quaida anklagades som skyldig till händelserna. Knappt en månad efter attackerna, den 7 oktober 2001, inledde USA vad de kallade kriget mot terrorismen , ett bombkrig i Afghanistan. Det uttalade syftet var att få tag på och oskadliggöra Usama bin Ladin2. Det var ett relativt kort och intensivt krig där jakten på den terrormisstänkte al Quaida-ledaren Usama bin Ladin pågick och den Afghanska talibanregeringen drevs från makten3.

De nya typer av krig som drivits efter kalla kriget har kommit att kallas för moderna krig. Moderna krig sker som fredsbevarande insatser med multinationellt deltagande där nationalistiska kulturer blir mer osynliga och där fiender är mer svårdefinierade än tidigare4. Media fungerar som en arena där moderna krig förs. Det är i medierna som beskrivningar av krigens orsaker, krigshandlingar och konsekvenser ges. I media skildras krigens olika aktörer och deras handlingar beskrivs som legitima eller orättfärdiga. Något som har betydelse i vid samhällelig mening är hur krigsjournalistik definierar bakgrunden till ett krig, aktörerna, förloppet och krigets utgång. De skildringar som förmedlas av ett krig har i själva verket 1 Nohrstedt, Ottosen, 2004:107 2 Fogelberg, 2004:224f 3 Fogelberg, 2004:79 4 Fogelberg, 2004:16

konsekvenser för omvärldens förståelse, kunskap och ställningstagande till kriget. Mediernas rapportering om krig genomsyras nämligen av olika intressen. Där finns olika aktörers intressen av att påverka mediebilderna av det som sker i konflikterna, men även nyhetsproducenternas intressen av att producera nyheter som berättar om krig och konflikter i världen samt mediepublikens intresse att få information om vad som sker. Journalister besitter en makt och deras berättelser om verkligheten kan betraktas som uttryck för denna makt, nämligen makten att definiera verkligheten5. Medierna är likaledes kontroversiella eftersom de utövar ideologisk makt och utgör en viktig ekonomisk faktor6.

Krigsjournalistik, som även kan betraktas som en journalistisk genre, har inspirerat denna uppsats. Krigsjournalistik kan ses som en slags diskurs. Begreppet diskurs kan förklaras genom talad eller skriven språkanvändning7. Det är främst inom diskurser som samtycke uppnås, ideologier sprids och värderingar och identiteter beskrivs och lärs ut. Uppsatsen syftar till att genom kritisk diskursanalys undersöka hur kriget i Afghanistan skildrades i den webbaserade upplagan av den amerikanska tidningen New York Times. Antagandet i denna uppsats är att vid studier av krigsjournalistik kan ny kunskap om hur medierna väljer att rapportera frambringas. I granskningen av nyhetsmaterialet har stor vikt lagts vid nyhetsmaterialets ideologiska egenskaper. Inom ideologikritiken anser man att det exempelvis i en nyhetstext finns maktanspråk och normer som är mer eller mindre dolda. För att synliggöra dessa har metoden kritisk diskursanalys använts. Målet med en kritisk diskursanalys är att sätta språket i centrum eftersom det är det medium genom vilket människan ges möjlighet att beskriva sina upplevelser och tolkningar av verkligheten. Analysen tar sin kritiska form då den undersöker hur en text medvetet eller omedvetet förmedlar socialt rådande värderingar och ideologier. Media är i själva verket den största institutionen i samhället som har förmågan att genom diskurser sprida praktiker, meningar och ideologier vidare till resten av folket8. De skildringar som förmedlas av ett krig har som tidigare beskrivits konsekvenser för omvärldens förståelse, kunskap och ställningstagande till kriget. Journalister producerar samt reproducerar, medvetet eller omedvetet, sina värderingar, övertygelser och synen på världen och verkligheten i sina skildringar av en händelse. Genom att granska nyhetsmaterialet med hjälp av en kritisk diskursanalys kan dessa åsikter, värderingar etcetera synliggöras.

5 Fogelberg, 2004:7 6 McChesney, 1999:11 7 Fairclough, 1995:130 8 Fairclough, 1995:219

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att utifrån en kritisk diskursanalys undersöka hur kriget i Afghanistan 2001 skildrades i New York Times. För att uppfylla syftet granskas artiklar från New York Times webbaserade upplaga under tidsperioden 7 oktober till 31 oktober 2001 och med utgångspunkt i denna frågeställning:

- På vilka sätt skildras kriget i Afghanistan?

- Vilka är följderna av skildringarna av kriget i Afghanistan? - Vilka ideologiska synsätt går att urskilja i nyhetsmaterialet?

1.2 Uppsatsens disposition

Uppsatsen är uppdelad i följande kapitel: Kapitel 1. Inledning, innehåller underrubrikerna syfte och frågeställning, avgränsningar och disposition. Kapitel 2. Bakgrund, beskriver kriget i Afghanistan, amerikansk media och mediekonglomerat och The New York Times Company. Kapitel 3. Tidigare forskning, redogör för den tidigare forskning som är relevant för uppsatsen och innehåller underrubrikerna mediernas rapportering i tider av kris: rapporteringen efter 11 september, mediernas relation till ledningen i landet, journalisters legitimerande av stödet för anti-terrorismen, värdiga och ovärdiga offer samt en ny trend. Kapitel 4. Teori, omfattar uppsatsen teorietiska utgångspunkter och redogör för teorier om krigsjournalistik i media, mediekritik, ideologikritiskt teoretiserande av medier, diskursanalysens teoretiska utgångspunkter och avslutas med en sammanfattning av de centrala teoretiska utgångspunkterna i uppsatsen. Kapitel 5. Material och metod, omfattar det material som granskats, det urval som gjorts i relation till materialet, metoden kritisk diskursanalys och dess metodproblem samt källkritik. Kapitel 6. Analys, omfattar de teman som urskiljts i nyhetsmaterialet med hjälp av den kritiska diskursanalysen. Det första temat som urskiljts i det granskade nyhetsmaterialet behandlar journalisternas redogörelser för orsakerna till kriget i Afghanistan. Det andra temat omfattar hur journalisterna till nyhetsmaterialet väljer att beskriva anfallet mot Afghanistan och således krigets konsekvenser. Det tredje temat handlar om hur talibanerna beskrivs i nyhetsmaterialet och det fjärde temat behandlar krigets legitimitet. Det femte temat handlar om de verklighetsperspektiv som journalisterna skapar i nyhetsmaterialet och det sjätte och avslutande temat behandlar journalisternas förmedlande av fredsjournalistik istället för traditionell krigsjournalistik. Kapitel 7. Diskussion, diskuterar de analysresultat som redovisats i kapitel 6. Kapitel 8. Sammanfattning, ger en sammanfattning av uppsatsen där uppsatsens syfte och teorietiska ram beskrivs, dessutom presenteras de viktigaste resultaten från granskningen av nyhetsmaterialet.

1.3 Avgränsningar

I granskningen av nyhetsmaterialet läggs stor vikt vid dess ideologiska egenskaper, då utifrån ett ideologikritiskt perspektiv och med hjälp av metoden kritisk diskursanalys. Endast innehållet i nyhetsmaterialet granskas och vem som står bakom texten, det vill säga vem journalisten är, exkluderas. Det är viktigt att redan här redogöra för hur begreppet ideologi betraktas i uppsatsen. Man kan se ideologi i egenskap av ett komplex av idéer som tillsammans utgör en tro eller en övertygelse om någonting. En ideologi kan bland annat bestå av opinioner, värderingar, meningar och den världsuppfattning man har. Man bör också uppmärksamma ideologins materiella karaktär i form av institutioner vilka förutsätts bära upp den aktuella ideologin. I denna undersökning ses media som en institution av det slaget. Forskning visar att journalister i USA bidrog till legitimerandet av stödet för anti-terrorismen in det amerikanska samhället och skildrade kriget mot terrorismen utifrån den dåvarande dominerande ideologin9. Man kan välja att placera in den anti-terrorism som intensifierades i USA och resten av västvärlden efter terroristattackerna den 11 september, och det hat som skapades gentemot de som stod ansvariga, i en då aktuell och dominerande ideologi. Den dominerande ideologin omfattade således en bestämd världsuppfattning där man betraktade USA:s krig mot terrorismen som rättfärdigat då det som skedde den 11 september var oacceptabelt. I granskningen av nyhetsmaterialet i denna uppsats är det emellertid viktigt att ta hänsyn till att den dominerande ideologi som präglade det amerikanska samhället efter terrordåden och under kriget i Afghanistan inte alls behöver reflekteras i nyhetsmaterialet. Därför är det även viktigt att i granskningen av nyhetsmaterialet se om ytterligare opinioner, värderingar eller ideologiska synsätt kommer till uttryck.

En fråga som är relevant för studiens avgränsning, en fråga som även Karin Fogelberg identifierar i sina studier av krigsjournalistik mellan 1960-2001, är: Vad är ett krig? Utrikespolitiska institutets sammanställning av krig och väpnade konflikter bygger på följande definitioner: det ska vara minst en regering inblandad i konflikten och konflikten måste gälla regeringsmakten över ett land eller kontrollen över ett territorium. Denna sammanställning skiljer på olika slag av konflikter utifrån hur många som dödas i en konflikt. En mindre väpnad konflikt har fler än 25 döda per år, men färre än 1000 döda totalt. En större väpnad konflikt har 25-1000 döda per år och fler än 1000 döda totalt. Ett krig definieras som

9

fler än 1000 döda per år10. I denna uppsats studeras New York Times rapportering av ett krig, närmare bestämt kriget i Afghanistan.

Tidsmässigt kommer det som rapporterats om kriget i Afghanistan att granskas från den 7 oktober och månaden ut till den 31 oktober. Valet av tidsperiod är baserat på antagandet att det är under denna period som New York Times rapporterade i störst utsträckning om händelserna. Eftersom bombningarna av Afghanistan inleddes den 7 oktober är det av intresse att samtidigt börja granska det nyhetsmaterial som publicerades. Att tidsperioden sträcker sig till slutet av månaden beror på att denna tidsperiod levererade tillräckligt mycket material för en djupgående granskning. Hade istället en tidsperiod på en vecka valts hade det resulterat i ett alltför begränsat material och likaså inte bidragit till en utförligare analys av nyhetsmaterialet.

2. Bakgrund

Uppsatsen avser att undersöka hur kriget i Afghanistan skildrades i New York Times och innan tidigare forskning, teorier, metod med mera presenteras är det viktigt att först redogöra för kriget i sig, medier i USA och The New York Times Company.

2.1 Kriget i Afghanistan 2001

Krig har alltid haft ett högt nyhetsvärde. Skildringarna av ett krigs riktningar, framgångar och förluster är i högsta grad dramatiska och påverkar ödet hos många människor, i vissa fall påverkar det likaså hela världen. Historier om väpnade konflikter, fejder, strider, berömda slag och ärofyllda segrar har under millennium utgjort en stor del av vår populärkultur. Det är en del av vårt kulturella arv och enda sedan vår barndom har det blivit en vana att dela hjältars framgångar och svårigheter i vår fantasi11. Dessa historier besitter en nästan oemotståndlig tjusning som lockar oss att ta sida med de goda hjältarna i deras kamp mot ondska. Genom att använda ett redan välkänt berättande vad gäller skildringen om kampen mellan gott och ont blir man övertalad att ta ställning i konflikten. Vidare är krig inte något som endast sker i militära termer. Stig-Arne Nohrstedt förklarar i artikeln New War Journalism Trends and Challenges att vid sidan av kriget, antingen om det sker på marken, till havs eller i luften,

existerar även ett mediekrig där man kämpar för att vinna samhällets förtroende. I krig

10

Fogelberg, 2004:8

11

övergår media till att fungera som ett slagfält och journalister blir antingen indragna i konflikten frivilligt, på grund av order eller omedvetet. De nya slags krig som drivs efter kalla kriget har kommit att kallas för moderna krig. Moderna krig kan inte bekämpas utan allmänhetens support och stora ansträngningar görs för att få allmänheten att acceptera och helst stödja ens egen sidas aktioner i konflikten. Tack vare utvecklingen inom medieteknologin, så som satellitkanaler som omedelbart sänder nyheter tjugofyra timmar om dygnet och gör det möjligt att rapportera live från en stridsplats, har media och journalister fått en ökad central position vad gäller krig12.

Det fanns en anledning till att bland annat World Trade Center stod som måltavlor den 11 september 2001. De symboliserade nämligen det orättvisa världshandelssystemet som har gjort de allra fattigaste länderna i Afrika ännu fattigare under de senaste femton åren. Att de var belägna i New York, centrum för världens finansiella marknader, var dessutom en anledning. Den största anledningen kan likaledes ses vara byggnadernas storlek och höjd, de fungerade som utmärkta mål för de som önskade begära egen makt och således minska USA:s auktoritet, framgång och betydelse13. Efter terroristattackerna mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001 var USA:s omedelbara gensvar att betrakta attackerna som krigsaktioner och konsekvensen blev ett globalt krig tillkallat kriget mot terrorismen . USA:s president George W Bush gjorde saken klar för de länder som gav skydd åt terrorister: antingen är ni på vår sida eller på terroristernas sida. Allt utöver stöd till USA och kriget mot terrorismen betraktades som anti-amerikanism och det land eller länder som inte gav sitt stöd sades därför stå på terroristernas sida14. Usama Bin Ladin och terrornätverket al-Quaida utpekades som skyldiga till attackerna. Al-Quaida är en organisation som har förgreningar på många håll i världen, men Afghanistan sades utgöra en viktig bas för organisationen med många träningsläger och stöd från talibanregimen. Den stora internationella uppslutningen till kriget berodde till en viss del på att Usama bin Ladin redan var efterlyst av FN och att den afghanska talibanregimen inte var folkrättsligt erkänd. Nato uttryckte sitt stöd gentemot sitt ledande medlemsland, likaså uttryckte EU sitt stöd till USA15.

Terrorism, i amerikansk bemärkelse, innebär planerad användning av våld eller hot om våld för att uppnå mål som är av politisk eller ideologisk natur, detta genom att skrämma, tvinga 12 Nohrstedt, 2008:1 13 Goatly, 2007:39 14 Nohrstedt, Ottosen, 2004:7 15 Fogelberg, 2004:225

eller framkalla rädsla16. Stödet för USA och dess agerande efter terrordåden var stort i resten av världen. USA och FN började utöva påtryckningar på talibanerna i Afghanistan att de skulle lämna ut bin Ladin och resten av de misstänkta terroristerna. Talibanerna vägrade dock vilket ledde till att FN:s säkerhetsråd godkände ett beslut som innebar att man förklarade ett krig mot terrorismen17. Den 7 oktober 2001 inledde USA det så kallade kriget mot terrorismen och det uttalade syftet var att få tag på och oskadliggöra Usama bin Ladin, men allteftersom kriget fortskred och bin Ladin tycktes undkomma blev ännu ett syfte att oskadliggöra talibanregimen18.

Kriget i Afghanistan tog avsevärt fler civila liv än terrorattackerna den 11 september, man har uppskattat antalet oskyldigt döda till över 20 00019. Talibanregimen i Afghanistan föll efter en dryg månads krig och de amerikanska krigsinsatserna beskrevs världen över som mycket framgångsrika trots att USA inte fick tag på bin Ladin i samband med kriget20. I medierna beskrevs USA:s krig mot terrorismen som en strategi för att göra världen till en säkrare plats. Följderna av denna beskrivning var att västvärlden, med USA som ledare, betraktades som engagerade i att sprida demokrati och beskydda de mänskliga rättigheterna världen över, även om det innebar förebyggande angrepp eller regimskifte 21. I inledningen till boken Global

War Local Views. Media Images of the Iraq War förklarar Stig-Arne Nohrstedt och Rune

Ottosen hur USA:s deklaration av kriget mot terrorismen var en handling som syftade till att sammanföra det amerikanska folket med deras allierade i resten av världen. Det handlade om att människor skulle föras samman och fungera som ett enigt vi och samtidigt attackera den ondska som attackerat oss . Det här var lätt eftersom terroristerna hade mördat tusentals oskyldiga i terroristattackerna den 11 september och i USA var de beräknade effekterna av medias skildringar av deklarationen av kriget mot terrorismen som man förväntat sig. Medierna i USA var de som till stor del stod för skapandet av de påhittade relationerna mellan ett nationellt vi och den globala situationen i anslutning till händelserna den 11 september och deklarationen av kriget mot terrorismen. Nohrstedt och Ottosen menar att media inte bara bestämmer vad man ska tänka på och hur man ska tänka på det, när det gäller internationella kriser bestämmer de även vad man ska göra. I relation till internationella konflikter verkar det

16 Nohrstedt, Ottosen, 2004:35 17 Persson, 2007:12 18 Fogelberg, 2004:225 19 Nohrstedt, 2008:5 20 Fogelberg, 2004:226 21 Thussu, 2006:231

bli allt vanligare att populära tidningar instruerar sina läsare att offentligt demonstrera sitt engagemang och sin patriotism22.

Följande inkluderas ett avsnitt ur ett tal av USA:s president George W Bush från 2006:

It is the policy of the United States to seek and support democratic movements and institutions in every nation and culture, with the ultimate goal of ending tyranny in our world. In the world today, the fundamental character of regimes matters as much as the distribution of power among them. The goal of our statecraft is to help create a world of democratic, well-governed states that can meet the needs of their citizens and conduct themselves responsibly in the international system23.

Det som sägs i talet är något som har varit aktuellt för USA under många år. Bush förklarar nämligen i talet att det är USA:s syfte att ge stöd åt demokratiska organisationer och institutioner i varje nation och kultur, med det ultimata målet att undanröja tyranni i vår värld. Kriget i Afghanistan är ett exempel på detta. Emellertid stödde inte alla USA och deras deklaration av kriget mot terrorismen. I flera delar av världen fanns ett utbrett amerikahat som tog sig i uttryck i ett folkligt stöd för Usama bin Ladin och al-Quaida. Grunden till det amerikahat som finns i delar av den fattiga, arabiska, muslimska världen är USA:s utrikespolitik. Bland de fattiga befolkningarna, däribland palestinier, egyptier, libyer och sudaneser finns ett amerikahat som bland annat grundas i USA:s aldrig sviktande stöd till Israel när Israel med våld och i strid mot FN:s resolutioner agerade i Mellanösternkonflikten. En annan grund till hatet är Gulfkriget samt det fortsatta FN-embargot mot Irak. USA:s hämndaktioner för terrordåden mot de amerikanska ambassaderna i Nairobi och Dar es Salam väckte förståelse i omvärlden, men knappast i de bombade länderna Sudan och Afghanistan24. Det är uppenbart i dessa tider att världen står inför en ny typ av krig, ett krig helt olikt tidigare krig i modern historia. Den centrala konflikten står inte längre mellan nationer, utan snarare mellan en internationell allians av nationer och en svårdefinierbar fiende som till synes är komplicerad att placera in i en viss nation. En annan anmärkningsvärd karaktäristik hos det nya kriget är att slagfältet är globalt och att nationella gränser inte längre är relevant25.

2.2 The New York Times Company

USA är känt för att ha ett antal kvalitetstidningar och ett antal sensationstidningar. Bland kvalitetstidningarna finns The Wall Street Journal som är störst, därefter följer USA Today 22 Nohrstedt, Ottosen, 2005:12f 23 Zhang, 2007:37 24 Fogelberg, 2004:226 25 Nohrstedt, Ottosen, 2004:7f

och The New York Times26. USA innefattar även sex av världens tio ledande mediekonglomerat. Tre av dessa klassas som världens största mediekonglomerat: Time Warner/AOL, Disney samt Viacom. Medan Time Warner/AOL exempelvis kontrollerar CNN, HBO och Warner Brothers Records, kontrollerar Disney bland annat ABC medan Viacom kontrollerar MTV, CBS och Blockbuster27. USA är världens enda supermakt och dominerar på den internationella marknaden vad gäller information och kommunikation. De tidigare nämnda mediekonglomeraten har både pengar och kunskap vilket innebär att mindre bolag inom mediebranschen har svårt att konkurrera med dem. USA och dess mediekonglomerat har stort inflytande världen över och förmågan att bestämma vad som ska vara på agendan, vilka nyheter som är intressanta och vilka som saknar nyhetsvärde. Det här ökar risken att de endast behandlar sådant som är av intresse för exempelvis ägaren till företaget och andra stora aktörer eller företag med intressen i verksamheten. Vad gäller krig och konflikter kan dessa återges till fördel för det egna landet och skildringarna kan ta en subjektiv form vilket gör det svårt för allmänheten att få en rättvis och objektiv inblick i vad som egentligen pågår28.

Det finns en anledning till varför nyhetsmaterial från New York Times kommer att granskas istället för nyhetsmaterial från ett större mediekonglomerat. The New York Times Company är ett ledande företag som år 2007 hade en inkomst på 3.2 billioner dollar, vilket man kan läsa på företagets hemsida. The New York Times Company omfattar the New York Times, the International Herald Tribune, the Boston Globe, femton andra dagstidningar och mer än femtio webbsidor. Företagets avsikt är att förbättra samhället genom att skapa, samla och förmedla kvalitetsnyheter, information och underhållning29. New York Times utmärker sig i jämförelse med de stora mediekonglomeraten då tidningen inte tillhör någon av dessa utan är en del av the New York Times Company. Medan de större mediekonglomeraten inte verkar visa omtänksamhet för allmänheten, vilket bland annat McPhail menar syns i deras lätta, luftiga och trendiga skvallerjournalistik vilken reducerar redaktörernas möjlighet att bidra med fördjupad och kontinuerliga skildringar av konflikter, är New York Times utan tvivel ett undantag30. Den allmänna uppfattning som existerar verkar vara att New York Times är en tidning med auktoritet och att nyhetsmaterialet präglas av objektivet och noggrannhet. Det är 26 Lilja, Marx, 2003:11 27 McPhail, 2006:59ff 28 McPhail 2006:50 29 www.nytco.com/company/index.html 30 McPhail 2006:15

av intresse att granska nyhetsmaterial från New York Times och se vad för slags diskurs om kriget i Afghanistan som de har att erbjuda.

3. Tidigare forskning

Följande presenteras tidigare forskning som omfattar vad som kännetecknade mediernas rapporteringar världen över och framförallt i USA efter terroristattackerna den 11 september 2001, mediernas relation till ledningen i landet, hur journalister utifrån sina skildringar legitimerade stödet för den så kallade anti-terrorismen i USA, hur krigsoffer behandlas i media och slutligen hur en ny trend inom journalistiken har identifierats av Rune Ottosen. I slutet av varje del förs en kritisk diskussion av den presenterade forskningen och dess betydelse för uppsatsen.

3.1 Mediernas rapportering i tider av kris: rapporteringen efter 11 september

Bortser man från kalla kriget har det sällan funnits intresse av internationella nyheter i USA. Utan några dramatiska konfrontationer mellan Öst och Väst fanns det heller inga fängslande bilder och historier som kunde dra till sig allmänhetens intresse för internationella nyheter. Något som dock har förändrat detta är terroristattackerna den 11 september och dess påföljder31. För många journalister världen över efter 11 september har ett etiskt problem blivit att förebereda sig och sin publik inför en situation där ledningen i landet och det militära kommer att manipulera och undanhålla information, deformera bilden av motståndaren och använda sig av välkända propagandatekniker i syfte att få motståndaren att framstå i sina sämsta dagar32. Greg McLaughlin och Stephen Baker beskriver i uppsatsen Alternative Media,

the War on Terror and Northern Ireland hur chefen för BBC Global News, Richard

Sambrook, reflekterade över terroristattackerna den 11 september. Han såg situationen som sådan att efter händelserna var världen i behov av nyheter på ett sätt som den inte varit på mer än ett decennium. Människor vände sig till BBC för att få exakt och precis information, de var likaså i behov av att få klarhet i det som hade hänt. I Storbritannien tog över 16 miljoner tittare del av kvällsnyheterna och omloppet av tidningar ökade dramatiskt de följande veckorna33. Kort efter terrordåden i USA var det heller inte möjligt att låta talibaner komma till tals i nyheterna. En reporter på radiokanalen Voice of America hade intervjuat en högt 31 McPhail 2006:15 32 Baker, McLaughlin, 2004:107 33 Baker, McLaughlin, 2004:191

uppsatt talibanledare, Mullah Muhammed Omar, men intervjun stoppades av det amerikanska utrikesdepartementet. Policyn för radiokanalens rapportering slogs således fast: VOA inte får sända intervjuer med företrädare för nationer som stöder terrorism eller medlemmar i terroristorganisationer och inte heller på annat sätt ge möjligheter till sådana personer att ge felaktiga, propagandistiska eller provocerande budskap34. Språket i västvärldens massmedier blev även okontrollerat efter den 11 september, något som Jörg Becker beskriver i uppsatsen

Afghanistan: The War and the Media. Tonen i skvallertidningar var i synnerhet blodlysten

och saknade distans, tvivel och begrundande. Rubriker så som: Let us not deceive ourselves, it is the Third World War prydde första sidan på den tyska tidningen Bild. Vad som stod på menyn hos världens medier efter den 11 september var krigsretorik35. I maj 2002 intervjuades USA:s mest kända journalist i BBC Newsnight: nyhetsankaret Dan Rather från CBS. I intervjun sa han att de amerikanska medierna löpt patriotisk amok sedan terroristattackerna den 11 september. Rather menade att stämningarna i USA efter 11 september var sådana att journalister var rädda för att få stark kritik om de ställde de tuffa frågorna . Det kom heller inte någon befallning uppifrån om vad som fick sägas eller skrivas vilket resulterade i att journalisterna förblev försiktiga i sin skildring av händelserna, de ville med andra ord inte gå emot sitt eget land utan förblev patriotiska i sina skildringar36.

Rem Rieder beskriver i artikeln In the dark de svårigheter som journalister i USA hade när det gällde att samla information om kriget i Afghanistan. Rieder argumenterar för att det var omöjligt för journalister att få tag på förstahandsinformation om kriget i Afghanistan. En av anledningarna var konflikten i sig. Kriget tog sin form av flygbombningar samt hemliga militära operationer, vilket inte gav journalisterna mycket tillträde. En annan anledning var Bush-administrationens stängda munnar. Rieder refererar till Barry Zorthian som var amerikansk talesman i Vietnam under fyra år och som menar att kontrollen av information om kriget i Afghanistan var mer strikt än vad den var i Vietnamkriget. Rieder förklarar att något som verkar ha glömts bort i kriget i Afghanistan var Pentagons principer om information, vilka gör anspråk på att sanningen om konflikter skall rapporteras så fort som möjligt37. Att språket i västvärldens massmedier blev okontrollerat efter den 11 september behöver nödvändigtvis inte fastslås av granskningen av nyhetsmaterialet från New York Times, men är dock viktigt att ha i åtanke i granskningen. Rathers resonemang kring journalister i USA och 34 Fogelberg, 2004:267 35 Becker, 2004:294 36 Boëthius, 2002:276 37 http://www.ajr.org/article.asp?id=2368

hur de var vaksamma och förblev patriotiska i sina skildringar av händelserna eftersom de inte ville gå emot sitt land, är centralt för undersökningen. Granskningen av nyhetsmaterialet kan eventuellt tyda på att det är patriotiskt och till fördel för USA. Att journalister hade bekymmer med att samla information om USA:s anti-terror kampanj i Afghanistan kan med stor sannolikhet återspeglas i det nyhetsmaterial som uppsatsen ämnar granska. Oavsett vad resultatet av granskningen visar är det av intresse att referera till den tidigare forskning som presenterats.

3.2 Mediernas relation till ledningen i landet

Maria-Pia Boëthius är känd för sin kritik mot medier. Hon har bland annat jobbat som journalist, kolumnist, författare, debattör och reporter i 33 år38. Hon är författare till

Mediernas svarta bok där hon granskar medier och makt och skriver kritiskt om dessa.

Boëthius menar att krig i media producerar en aldrig sinande ström av mänskliga tragedier och hjältemod. Krig innebär trupper och vapen som skapar bra text och spännande bilder. Krig framkallar förhöjda känslor av patriotism, skräck, vrede och eufori. Krig inrymmer även vinnare och förlorare. Boëthius beskriver att när ett land befinner sig i krig säljs fler tidningar och lyssnar- och tittarsiffrorna i radio och TV ökar39. Det finns flera exempel på hur media och ledningen i ett land arbetat tillsammans för att få ut en historia även om inte alltid sanningshalten i vad som sades var känt för medierna40. Har man ingen story får man hitta på en , sade till exempel James Shea, Natos talesman under Kosovokriget och som liknar sitt jobb vid att producera en tvålopera. Eller som Philip M. Taylor, chef för studier i kommunikation på Leedsuniversitetet, konstaterar: Krig, för att uttrycka det rått, är bra för medierna 41.

Forskning visar att amerikansk media alltigenom upprepade det Bush-administrationen förmedlade till allmänheten under 2002, då Vita Huset trappade upp föreställningen av en kritisk situation från den 11 september till Saddam och Irak. Det här diskuteras av Sue Lockett John m.fl i artikeln Going Public, Crisis After Crisis: The Bush Administration And

The Press From September 11 To Saddam. En orsak till detta är att många journalister på

nyhetsredaktioner i USA är amerikanska medborgare och räknar med ledarskap från presidenten och administrationen i tider av substantiell kris. Lockhett John och Domke menar 38 Lilja, Marx, 2003:9 39 Boëthius, 2002:189 40 Hedberg, 2007:16 41 Boëthius, 2002:188f

att detta synsätt kan ses som en traditionell del av politiska ledares förmåga att bestämma nyheters agenda, en process som ökar avsevärt i tider av krig och när nationell identitet blir mer framträdande. Efter den 11 september var journalistikens respekt för Bush, den amerikanska regeringen och den nationella identiteten mycket omfattande. Fox News Channel, redan känd för sin nationalistiska rapportering, upplevde under perioden efter den 11 september en betydelsefull ökning i antalet tittare och överträffade sin rival CNN. Många nyhetsorganisationer integrerade röda, vita och blå logos i deras visuella kampanjer och reportrar i direktsändning stoltserade med patriotiska flaggor som prydde uppslaget på deras kavajer. De få tv-figurer som motsatte sig denna trend, så som ståuppkomikern Bill Maher, riskerade att bli avskedad eller åtalad för förtal. Lockett John och Domke förklarar hur forskning dessutom indikerar att journalister förlitar sig på att nationens ledare ska förse dem med index för hur de ska ordna de olika synvinklar som florerar i deras rapporteringar, det vill säga hur de ska få opinionerna i deras skildringar att stämma överens med de opinioner som uppvisas av landets ledning. Förekomsten av journalistik som upprepar vad ledningen i landet säger beror till stor del på att medborgare i tider av kris oftast går ihop och tillsammans stödjer landets ledare och således antar ett ställningstagande som är till fördel för ledningen i landet42. Det är av intresse att i granskningen av nyhetsmaterialet från New York Times se huruvida man väljer att rapportera i enlighet med Bush-administrationen åsikter kring kriget eller om materialet tyder på att New York Times motsätter sig detta och eventuellt för en diskussion som inte är till fördel för USA.

3.3 Journalisters legitimerande av stödet för anti-terrorismen

Många analyser av medias konstruktion av diskurser i USA som är relaterade till kriget mot terrorismen visar att media spelade en avgörande roll vad gäller bildandet och legitimerandet av det allmänna stödet för anti-terror processen43. Det här är något som Karmen Erjavec argumenterar för i uppsatsen The Newsweek War on Terrorism. A Construction of Risk. Frågan som Erjavec ställer sig i uppsatsen är: Varför blev amerikansk media, som prisar sig själva för sin objektivitet, de tydliga agenterna för den dominerande anti-terror diskursen utan att ens lyfta ett ögonbryn? Hon finner svaren i den dominerande ideologin som utmärker det amerikanska samhället. En ideologi kan betraktas som en helhet av mer eller mindre tydliga föreställningar och värderingar som präglar hur man ser på människan, samhället och världen. Ofta är den knuten till en viss grupp och bidrar i sin tur till dess sammanhållning och

42

Lockett John, 2007:200f

43

uttrycker även dess strävanden och intressen44. Erjavec menar att journalister försöker hitta en balans mellan att objektivt återge en händelse samt agera vakthund åt samhället. I praktiken innebär detta att i en politisk konflikt, eller i fall där två motstridande parter med olika åsikter tydligt kan urskiljas, ska journalister ge en balanserad presentation av dessa åsikter. I relation till kriget mot terrorismen och händelserna den 11 september identifierar Erjavec ett problem för journalisterna. Hon menar att journalister finner det komplicerat att rapportera om en händelse där det är omöjligt att identifiera en klar och tydlig motståndare. Det finns en slags samstämmighet i det amerikanska samhället, en dominerande ideologi. Man kan placera in den anti-terrorism som intensifierades i USA och resten av västvärlden efter den 11 september och det hat som skapades gentemot de som stod ansvariga i en då aktuell och dominerande ideologi. Denna dominerande ideologi omfattade således en bestämd världsuppfattning där man betraktade USA:s krig mot terrorismen som rättfärdigat då det som skedde den 11 september var oacceptabelt. Om journalisterna i sin rapportering har svårt att urskilja en tydlig motståndare till det amerikanska samhället och den dominerande ideologin, resulterar det i att journalisterna antar att samhället stödjer ämnet och skildrar därför händelsen utifrån den dominerande ideologin i sin rapportering. Av detta drar Erjavec slutsatsen att i rapporteringen om kriget mot terrorismen gav journalisterna i USA upp sin rätt till att söka efter sanningen i sin rapportering. Journalisterna avstod från att berätta historien på egen hand och berättade den istället utifrån den dominerande ideologin. Journalisterna stod således för legitimerandet av stödet för anti-terrorismen i det amerikanska samhället45. Granskningen av nyhetsmaterialet från New York Times behöver emellertid inte tyda på att materialet legitimerar ett stöd för anti-terrorismen i det amerikanska samhället. Oavsett vad granskningen av nyhetsmaterialet tyder på är det av intresse att referera till denna forskning.

3.4 Värdiga och ovärdiga offer

I kriget mot Afghanistan satte amerikanska auktoriteter press på medierna om att undvika att rapportera om civila dödsoffer och lidande för att inte negativt påverka det allmänna stödet till bombningarna. CNN:s ordförande gav tillexempel instruktioner till sin personal att om sådana nyheter publicerades bör de balanseras med att inkludera påminnelser om de som förlorade sina liv i attackerna mot World Trade Center. Birgitta Höijer, Stig-Arne Nohrstedt och Rune Ottosen påpekar att enligt de moraliska ideal som idag präglar humanitära organisationer ska det inte finnas några sociala hinder för en individ att kvalificeras som ett offer i behov av

44

Hellspong, 2001:131

45

hjälp. I internationell politik och media kvalificeras dock många offer aldrig som värdiga sådana. Exempel på detta ges i form av de hundratusentals offer från inbördeskrigen i Liberia och Sudan i mitten av 1990-talet. Noam Chomsky ställer sig även frågan varför västvärlden och dess media inte visar sitt stöd till de kurdiska offren i Turkiet, eller fler exempel så som Sierra Leone, Burundi, Etiopien och Eritrea. En del offer framstår som mer värdiga, de förtjänar med andra ord vår empati mer än andra offer. Det här var uppenbart när offren som miste sina liv den 11 september uppmärksammades och hedrades i känslofyllda moment av tystnad i regeringar, arbetsplatser och på gatorna i de flesta europeiska länder46. Karin Fogelberg behandlar även detta i sin avhandling. Hon förklarar hur berättelserna om de värdiga offren i ett krig är satta i ett sammanhang så att läsaren ska kunna känna sympati med dem. De ovärdiga offren ges för det första mindre uppmärksamhet och när de uppmärksammas är det utan att humaniseras och utan sammanhang som kan väcka sympatier47. Faktumet att amerikanska auktoriteter satte press på media om att undvika att rapportera om civila dödsoffer och lidande på motsatt sida av konflikten för att inte negativt påverka den allmänna supporten för bombningarna är ett intressant inslag i undersökningen. Vare sig granskningen av nyhetsmaterialet visar tecken på att man undviker att rapportera om civila dödsoffer på motsatt sida eller inte, är det viktigt att inkludera resultatet i slutdiskussionen då det antingen kan stödja denna forskning eller frambringa ny information på området.

3.5 En ny trend

En ny trend i mediernas rapportering efter den 11 september har identifierats av Rune Ottosen. Något som är uppenbart är att media spelar en viktig och aktiv roll när det handlar om globala händelser så som krig och forskning visar att media i tider av kris i stor utsträckning återspeglar den säkerhetspolitik som råder i det givna landet. Likaså är journalister influerade av deras regeringars utrikespolitik och känner att de har en press på sig att vara lojala till sina respektive länder i nyhetsrapporteringen. Ottosen påpekar att detta emellertid inte är någon lag. Det finns nämligen många exempel på journalister som vägrar att fungera som en leksak för regeringens spridning av propaganda. Som exempel tar Ottosen den engelska tidningen The Independent som den 15 februari 2003 publicerade en artikel av Robert Fisk, en välkänd motståndare till kriget i Irak. Hans uppgift var att skriva en artikel som avfärdade kriget: The case against: A conflict driven by self-interest of America. Under

46

Nohrstedt, Ottosen, 2004:11f

47

tiden fick även hans kollega Johann Hari i uppgift att skriva en artikel i motsatt anda: The

case for war: We must fight to the end to end Iraqis suffering. Utifrån detta drar Ottosen

slutsatsen att situationen tyder på en ny trend inom krigsjournalistiken; en tidning behöver nödvändigtvis inte skildra en händelse utifrån ett enda perspektiv48.

Att forskning tyder på att media i tider av kris i stor utsträckning återspeglar den säkerhetspolitik som råder i det givna landet och att journalister är influerade av deras regeringars utrikespolitik samt känner att de har en press på sig att vara lojala till sina respektive länder, är självklart viktigt att ha i åtanke i granskningen av nyhetsmaterialet. Det är även viktigt att ta hänsyn till Ottosens slutsats om att det likaså finns exempel på journalister som vägrar att fungera som en leksak för regeringens spridning av propaganda.

4. Teori

Nedan följer teorier som erbjuder perspektiv och analytiska begrepp som är givande i granskningen av nyhetsmaterialet. I första hand presenteras teorier som är relaterade till krigsjournalistik i media och där redogörs det bland annat för hur rapporteringar om krig tenderar att ligga i linje med den enskilda nationens utrikespolitiska hållning i den aktuella konflikten, dessutom presenteras teorier om medier och kritik emot dessa. Vidare presenteras ett ideologikritiskt teoretiserande av medier samt kritisk diskursanalys och dess teoretiska utgångspunkter. I teoridelens avslutande avsnitt inkluderas en sammanfattning av de centrala teoretiska utgångspunkterna i uppsatsen.

4.1 Krigsjournalistik i media

Krigsjournalistik kan inte förstås utan att man har kunskap om de villkor som har betydelse för den journalistik som produceras. Karin Fogelberg betraktar journalistik som en produkt av sin samtid där prioriteringar, arbetsmetoder och strategier för att skildra världen präglas av både praktiska omständigheter samt de värderingsgrunder som journalistiken arbetar under. Hon ser inte medierna som utanförstående betraktare och skildrare av sin samtid utan som medskapare till denna verklighet genom att de bidrar till att skapa och cirkulera bilder av krig. Hon tar svensk krigspropaganda som ett exempel. Redan när de första svenska tidningarna etablerades under 1600-talet var det just med syftet att utgöra propagandakanaler för stadsmakten och för att vinna gehör för de olika krig som den svenska krigsmakten drev. De

48

rapporter som utgjorde det dominerande innehållet i den tidiga svenska pressen var rapporter som var lojala mot den svenska statsmakten under de pågående krigen. Fogelberg förklarar att under perioder av krig och konflikter i vår omvärld har svenska medier kommit att bevaka krig med en hållning lojal mot den svenska statsmakten och med mer eller mindre uttalade intentioner att verka för att bidra med upplysning till allmänheten och för att förhindra osvensk propaganda. Faktumet att nyhetsmedier till stor del rapporterar om krig i linje med den egna nationens och den politiska elitens intressen för det specifika kriget inte är unikt för svenska medier. Rapportering om krig tenderar nämligen att ligga i linje med den enskilda nationens utrikespolitiska hållning i den aktuella konflikten49. Svenska medier var exempelvis mindre kritiska av USA:s krig i Afghanistan 2001 i jämförelse med kriget i Irak 2003, vilket till stor del berodde på att det fanns en internationell överensstämmelse världen över som uttryckte sitt stöd till kriget i Afghanistan, men inte till kriget i Irak50.

4.2 Mediekritik

Maria-Pia Boëthius är känd för sin kritik mot medier och har många teorier om dessa. Enligt Boëthius blir medierna allt mer monotona i deras sätt att rapportera om nyheter, samtidigt som nyhetsmedierna har mångdubblats. Hon förklarar hur medierna, framför allt TV, tidningar och radio, beskriver sig själva som speglare av verkligheten, granskare av makten, budbärare och förmedlare av nyheter. Men i själv verket är medierna en egen makt vid sidan av den politiska makten. Boëthius ser media som den ekonomiska makten, den lagstiftande makten samt den dömande makten och hon kallar denna makt för den mediala makten. Boëthius menar likväl att medierna kan uträtta oändligt mycket gott och konstruktivt och att deras genomslagskraft är fantastisk. Men denna genomslagskraft kan verka precis lika starkt i motsatt riktning. Enligt Boëthius gäller denna genomslagsförmåga lika väl för det destruktiva, för likriktning och propaganda51. Om sanningen ska fram speglar inte medier opinioner utan de skapar opinioner52.

Krig verkar uppfylla många av de krav som media ställer på en så kallad bra nyhet . I uppsatsen Folket i fokus refererar Louise Lilja och Agnes Marx till Anders Mellbourn som har tagit fram ett antal anledningar till att det är på det viset. För det första förklarar de hur personifieringen i all krigsjournalistik automatiskt leder till att olika aktörer väljs ut till att bli 49 Fogelberg, 2004:23f 50 Nohrstedt, 2008:12 51 Boëthius, 2002:11 52 Boëthius, 2002:21

hjältar respektive skurkar. De heroiseras som de amerikanska generalerna Powell och Schwarzkopf under Kuwaitkriget eller demoniseras som presidenterna Saddam Hussein och Milosevic. Den andra anledningen till att krig verkar uppfylla många av de krav som media ställer på en bra nyhet är dramaturgin. Dramaturgin i modern medielogik talar nämligen för en polarisering som gör komplicerade skeenden till ett spel med vinnare och förlorare. I medieskildringen av krig och konflikter förstärks den spontana instinkten att se parterna som vi och dem och att då samtidigt självklart ta ställning för det egna laget. Den sista anledningen är att gränsen mellan underhållning och information suddas ut. Krig har i alla tider trots sin vidrighet stått för en underhållningslockelse53.

Teorier om medier som rör nyhetsredaktioners inflytande på journalister och i sin tur omvärlden diskuteras av Faiza Hirjii i artikeln The War for Women's Freedom: Orientalist

Imaginaries of Rescue in Afghanistan. Journalister som önskar avancera inom sin profession

är medvetna om att deras arbetsgivare har vissa åsikter; åsikter som de helst vill ska uttryckas i deras tidningar. Misslyckas man att tala för dessa synpunkter kan det resultera i att redaktionen lägger sig i och tillrättavisar journalisten som sedan riskerar att bli nedflyttad eller helt enkelt bli avskedad. Många journalister försöker dock tillhandahålla nyheter på ett ansvarsfullt vis. Men även om tidningen saknar arbetsgivare med starka åsikter kan journalister arbeta under andra och mindre uppenbara begränsningar. Hirjii förklarar hur nyhetsredaktioner oftast är bemannade av människor vars kön, klasstillhörighet och/eller etnicitet inte är representativa för de människor som de skildrar i sina artiklar. Nyhetsredaktioner tenderar att domineras av en social elit; i allmänhet vita medelklass män som förlitar sig på institutionella nyhetskällor så som talesmän från regeringen eller större företag och som arbetar under vissa konventioner och föredrar att inkludera åsikter från framträdande personer med auktoritet över sådana som har liten betydelse. I en sådan miljö förhindrar restriktioner av tid, rum och pengar insamlandet av användbar och riktig information och ökar istället beroendet av nyhetsbyråer samt rädsla för att missa nästa stora nyhet. Hirjii menar att detta bidrar till att tidningen rapporterar om diverse saker på ett homogent och enhetligt sätt54.

53

Lilja, Marx, 2003:11ff

54

4.3 Ideologikritik

Istället för att endast betrakta en text som informationsbärare ser en analytiker den främst som en social handling. Varför ser tillexempel nyhetstextens innehåll ut som det gör? Ur vilket perspektiv beskrivs verkligheten? Kan texten tänkas representera en viss ideologi som ger uttryck för en specifik värdering eller särskilda maktförhållanden? Det är just när man ställer frågor av detta slag till en nyhetstext som man befattar sig med ideologikritik. Med utgångspunkt i ett ideologikritiskt perspektiv är det möjligt att utföra kritiskt orienterade men samtidigt vetenskapliga analyser av medier55. Innan en beskrivning av hur tillämpningen av ett ideologikritiskt teoretiserande av medier, och närmare bestämt nyhetsrapportering, kan förenas med vetenskapliga studier görs, är det viktigt att först få förståelse för begreppet ideologi.

4.3.1 Att förstå ideologi

Att läsa en text är inte som att använda en konservöppnare och blotta betydelse i meddelandet, vilket John Fiske förklarar i boken Kommunikationsteorier. En introduktion. Istället är det en dynamisk handling där både läsaren och texten bidrar lika mycket. När läsaren och den text läsaren tolkar är medlemmar i en tätt sammanhållen kultur eller subkultur sker samverkan smidigt och ledigt. Associationerna och de myter som texten använder stämmer väl överens, om inte exakt, med läsarens. Läsaren och texten producerar nämligen tillsammans den gynnande betydelsen vilket gör läsaren till någon med en viss uppsättning relationer till det dominerande värderingssystemet och till det övriga samhället. Det här är enligt Fiske ideologi i arbete56. Marx teori om begreppet ideologi är även relevant att inkludera. Marx såg ideologi som det medel med vilket de styrande klassernas åsikter blev accepterade som naturliga och normala i samhället. Han menade att all kunskap är klassrelaterad, att den bär med sig sin klasstillhörighet och verkar så att den främjar den klassens intressen. Marx insåg att medlemmar av den underordnade klassen fick lära sig att förstå sina sociala omständigheter och relationer med hjälp av en uppsättning idéer som inte var deras, utan hade sitt ursprung från en klass vars ekonomiska, politiska och sociala intressen inte bara skilde sig från deras utan aktivt motverkade dem. Enligt Marx såg borgarklassens ideologi till att arbetarna hölls kvar i ett tillstånd av falskt medvetande. Marx slutsats är att ens medvetenhet bestäms av det samhälle i vilket man har fötts, inte av naturen eller individuell psykologi. Människors

55

Berglez, 2000:195

56

uppfattningar om vilka de är, i vilken relation de står till resten av samhället, och därmed hur de uppfattar sina sociala omständigheter, skapas av samhället57.

Vidare kan ideologi betraktas som ett system av tankar, ett system av tro eller ett symboliskt system som ger liv åt social eller politisk verksamhet, vilket John B. Thompson förklarar i boken Ideology and modern culture. Ideologi är något som närvarar i alla politiska program och utmärker samtliga politiska organisationer. Utifrån denna uppfattning menar Thompson att man i detalj kan försöka redogöra för och beskriva de större system av tankar och tro vilka ger liv åt social eller politisk verksamhet. Det här kan man göra genom att betrakta ideologier i termer av ismer , exempelvis konservatism, kommunism, marxism, stalinism och så vidare58. Peter Berglez beskrivning av ideologibegreppet, vilken han ger i boken Metoder i

kommunikationsvetenskap, är också av intresse att inkludera. För det första kan begreppet

ideologi betraktas som ett komplex av idéer som tillsammans utgör en tro eller en övertygelse om någonting. För det andra bör man uppmärksamma ideologins materiella karaktär i form av institutioner vilka förutsätts bära upp den aktuella ideologin. För det tredje kan även ideologi ses som något som närvarar och sker i sociala situationer, då i form av rituella praktiker. Berglez förklarar hur detta perspektiv pekar på att en ideologi först formuleras intellektuellt och sedan förverkligas genom olika institutionella verksamheter och genom ett rituellt beteende i sociala situationer. Det handlar om att med hjälp av rationella strategier och handlingar från särskilda individer och grupper i samhället nå ut eller påverka någon annan, att få någon annan att ställa sig till den aktuella ideologin. Berglez menar att ett ideologiskt idésystem, exempelvis liberalismen, förkroppsligas och materialiseras i nyhetsproduktionen (medier med tydlig liberalisk hållning). Det ideologiska idésystemet förverkligas i sin tur i det sociala livet genom såväl producenternas som konsumenternas rituella skriv- och läspraktiker. Utifrån det tidigare nämnda resonemanget framstår det som om ideologi framför allt handlar om medvetna processer. Den intressanta problematiken inom ideologikritiken är dock huruvida en ideologi produceras och reproduceras med ett visst mått av omedvetenhet, genom språkliga och handlingsmässiga ritualer oberoende av människors vetskap. Denna problematik är central inom ideologikritiken59.

57 Fiske, 2004:228 58 Thompson, 1990:5f 59 Berglez, 2000:196f

Som avslutning är det av intresse att inkludera åsikter av en annan europeisk marxist i andra generationen: Antonio Gramsci. Gramsci införde en ny term på ideologiområdet, nämligen begreppet hegemoni vilket man kan kalla ideologi som en kamp60. Hegemoni kan sägas vara den process där den styrande klassen förmår alla andra klasser att acceptera deras regler och dess egen undergivenhet gentemot den styrande klassen61. Hegemoni innebär att man ständigt försöker vinna och behålla majoritetens gillande av det system som ger dem en underordnad ställning. En av de viktigaste hegemoniska strategierna är konstruktionen med sunt förnuft eller vanlig förnuft . Om den styrande klassens åsikter kan accepteras som vanligt förnuft (inte klassrelaterat) uppnås det ideologiska målet och således döljs den ideologiska funktionen. Fiske förklarar tillexempel att det är sunt förnuft i vårt samhälle att brottslingar är onda eller bristfälliga individer som måste bestraffas. Vidare menar Fiske att hegemoni är nödvändig och måste arbeta intensivt därför att underordnade gruppers sociala omständigheter (klasstillhörighet, kön, ålder etcetera) ständigt protesterar mot bilden som den dominerande ideologin målar upp för dem av dem själva och deras sociala relationer. Med andra ord möter den dominerande ideologin ständigt motstånd som den måste eliminera för att vinna människors uppskattningar av de sociala förhållanden som den stödjer. Motståndet kan besegras men aldrig utplånas. En hegemonisk seger och all uppskattning som den lyckas vinna måste betraktas som instabil då man aldrig kan ta den för given, den måste nämligen ständigt vinnas på nytt och försvaras62.

Uppsatsen avser att granska nyhetsmaterial och fokus kommer att riktas mot språket och den sociala språkanvändningens ideologireproducerande funktioner. Berglez refererar till Herbert Marcuse som pekar på denna problematik med följande formulering: När folket talar sitt eget språk, så talar de också sina herrars, välgörares och annonsörers språk. De uttrycker inte bara sig själva, sina egna kunskaper, känslor och önskemål utan också någonting som de inte är själva . Berglez förklarar den abstrakta innebörden språk på så sätt att verkligheten som sådan konstrueras och struktureras socialt genom det talade och skrivna språket63.

4.3.2 Ideologikritiskt teoretiserande av medier

I en studie av nyhetstexter kan det vara av intresse att applicera ideologikritikens problematik i analysen. Vid studier av nyheter och nyhetstexter kan ideologikritiken användas på så sätt att 60 Fiske, 2004:232 61 Richardson, 2007:35 62 Fiske, 2004:232 63 Berglez, 2000:197f

man ser den valda texten som resultatet av samhälleliga, politiska och ekonomiska kontraster. Berglez förklarar hur det innebär att texten besitter en dramatisk historia och har knappast kommit till genom harmoni och enighet. Texten har blivit som den har blivit av en orsak. Man kan ställa sig frågan: Skulle inte denna text kunna ha sett ut på ett annat sätt? Inom ideologikritiken anser man att det finns maktanspråk och normer som är mer eller mindre dolda i texten. Läser man en nyhetstext uppfattar man den kanske som fakta och renodlad information, man reflekterar inte över hur verklighetsbeskrivningen har producerats. Samtidigt som nyhetsläsning bör förstås som en vardaglig rutin tenderar denna procedur att fungera som oproblematisk informationshämtning. Det är utifrån ett ideologikritiskt perspektiv som denna procedur är av intresse eftersom en ideologisk text fungerar som ideologi i den mån den framträder som icke-ideologisk, det vill säga som objektiv renodlad information64. Vidare påpekar Berglez att när man praktiserar ideologikritik i ett vetenskapligt sammanhang behöver man nödvändigtvis inte fastställa distinktionen mellan en sann och en falsk bild av den sociala verkligheten. Han utvecklar detta med att påpeka att de ledande västnationernas militära interventioner i en Tredje Världen-nation oftast brukar försvaras med att det sker i demokratins och de mänskliga rättigheternas namn. Denna välkända retorik anser Berglez är utan tvivel ideologisk, men inte på grund av att budskapet skulle vara falskt. Det kan i själva verket mycket väl vara på så sätt att det råder brist på demokrati och mänskliga rättigheter i detta land. Vad Berglez menar är dock att man döljer de egentliga orsakerna till interventionerna (ekonomiska intressen, hegemonianspråk etcetera) och gömmer sig istället bakom fraser som i de mänskliga rättigheternas namn 65.

Fastän medierna i västvärlden är fria från kontroll av ledningen i det givna landet, agerar de likväl som agenter för att legitimera den dominerande ideologin66. Att tillämpa ett ideologikritiskt perspektiv på en nyhetstext innebär att man försöker kartlägga förekomsten av outtalad information och närmare bestämt underliggande meningar, opinioner och värderingar. Berglez menar dock att detta är svårt eftersom den implicita informationen är kulturellt betingad, den framträder allt som oftast som objektiva fakta. Konstateranden eller påståenden som vid en första anblick kan uppfattas som ointressanta i relation till analysen då de ger uttryck för det man uppfattar som sanning eller som något logiskt, självklart eller odiskutabelt, kan vid en närmare betraktelse visa sig representera textens ideologiska karaktär. 64 Berglez, 2000:196 65 Berglez, 2000:198f 66 Thussu, 2003:53

Det gäller att försöka ställa sig utanför den kultur man befinner sig i samt tänka och betrakta texten som om man inte vore delaktig i den kultur inom vilken denna text verkar67. I granskningen av nyhetsmaterialet är ett ideologikritiskt teoretiserande av medier mycket centralt, framförallt i gemenskap med metoden kritisk diskursanalys.

4.4 Kritisk diskursanalys

Innan kritisk diskursanalys och dess teoretiska utgångspunkter diskuteras vidare är det viktigt att först förstå innebörden av begreppet diskurs.

4.4.1 Diskursbegreppet

Berglez beskriver hur diskursbegreppet rymmer flertalet olika betydelser och presenterar två av dessa betydelser och som är användbara vid analyser av nyheter. Den första definitionen är att diskurs innebär samtal. Om två personer samtalar om något skulle man följaktligen kunna kalla denna händelse för diskurs. Inom språkvetenskapen används även diskursbegreppet för att beteckna social interaktion, det vill säga människors gemensamma användande av språk. Intresset riktas mot studier av hur språkanvändning fungerar i olika avgränsande sfärer. Ett samtal fungerar tillexempel inte på samma sätt i det privata (hemmet, familjen) som i ett mer offentligt sammanhang (i relationen till myndigheter, arbetsplatsen etcetera)68. Det är situationen som bestämmer dels vad som sägs och dels hur något sägs. Norman Fairclough definierar även diskurs som talad eller skriven språkanvändning69. Inom den ideologikritiskt orienterade forskningen koncentrerar man sig på att studera massmedier och nyheter som diskurs. Berglez andra definition av diskurs utgår från institutionernas framväxt i det moderna samhället och de specifika kunskaper som produceras i olika institutionella sammanhang. Inom dessa institutioner, så som vetenskapen, byråkratin, medicinen eller massmedierna, produceras olika former av kunskaper, vilket i sin tur innebär att varje enskild institution representerar expertiskunskaper kring ett särskilt ämne. Kunskapen konstrueras genom olika regler, rutiner och konventioner vilka bestämmer vad man gör och hur man gör saker. Berglez menar att om man summerar alla de handlingar (det som görs och sägs) inom en institutionell sfär, kan man konstatera förekomsten av en särskild diskurs. Genom språket blir reglerna, rutinerna och konventionerna synliga. Att uppfatta nyheter som diskurs innebär således att man uppmärksammar det faktum att nyheter utgör ett särskilt sätt att använda språket. Den språkanvändning som nyheter ger uttryck för skiljer sig exempelvis från skönlitteraturen eller 67 Berglez, 2000:203 68 Berglez, 2000:200 69 Fairclough, 1995:130

det medicinska fackspråket. Verkligheten hanteras på ett särskilt sätt inom nyheterna och denna verklighetshantering framträder genom nyhetsrapporterandets språkbruk. Berglez förklarar således hur nyhetsproduktionens hantering av verkligheten ska ses som en institutionell kunskapsproduktion som präglas av en praxis i form av regler, rutiner och konventioner70.

Vidare förklarar Berglez att en viktig utgångspunkt för diskursanalytikern van Dijk utgörs av konstaterandet att nyhetsdiskurs bör studeras i strukturell bemärkelse. Det strukturella kan förstås mot bakgrund av att en nyhetstext knappast kan ses som en slumpmässig kombination av tecken. Texten är snarare strukturerad och det är strukturernas närvaro som möjliggör ett socialt meningsskapande. Mening skapas när man läser och tar till sig nyheter. Berglez förklarar hur man kan säga att texten blir till i samband med mottagandet av texten, meningen finns nämligen inte i texten utan den konstrueras genom tolkningsprocesser. Nyhetsläsande är rutinmässigt, man reflekterar sällan över att en nyhetsartikel exempelvis består av rubrik, underrubrik och ingress. Dessa element menar Berglez är självklara, samtidigt som de i egentlig mening representerar ett särskilt sätt att strukturera verkligheten71.

4.4.2 Diskursanalysens teoretiska utgångspunkter

Fairclough förklarar i boken Critical Discourse Analysis. The critical study of language hur vi lever i en tid där makt i stor utsträckning utövas genom framställningen av samtycke istället för tvång, och genom ideologi istället för fysisk kraft, åtminstone i utvecklade kapitalistländer72. Fairclough ser språk som en materiell form av ideologi och anser att ideologier residerar i texter. Medan det är sant att texters form och innehåll bär på ideologiska processer och strukturer menar han emellertid att det inte är möjligt att läsa av dessa ideologier från texten. Det här beror på att meningar produceras genom tolkningar av texter och texter är öppna för nyanserade tolkningar. Strävar man efter att genom endast textanalys upptäcka ideologiska processer i en text stöter man på ett problem som behandlar läsaren eller tolkaren själv, vilken Fairclough menar oftast förefaller sig vara immun mot effekterna hos sådana ideologier73. Genom kritisk diskursanalys kan man dock synliggöra samband mellan material av text och sociala processer så som ideologier och maktrelationer, något som

70 Berglez, 2000:200f 71 Berglez, 2000:202 72 Fairclough, 1995:219 73 Fairclough, 1995:71ff